ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kanditatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Frida Hansson & Julia Wennerlund Handledare: Anna Petersén
Stressorer i socialsekreterares psykosociala
STRESSORER I SOCIALSEKRETERARES PSYKOSOCIALA ARBETSMILJÖ UNDER CORONAPANDEMIN
Frida Hansson & Julia Wennerlund Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Sammanfattning
Rådande pandemi har medfört stora utmaningar i samhället, inte minst för det sociala arbetet. Trycket på landets socialtjänster förväntades att öka till följd av att antalet hjälpsökande blivit allt fler. Socialsekreterares arbetsmiljö har länge präglats av hög arbetsbelastning, vilket bidragit till att förekomsten av arbetsrelaterad stress har visat sig vara hög. Vilket inflytande pandemin har på socialsekreterares psykosociala arbetsmiljö är däremot relativt outforskat. För att hantera den stress som råder på arbetsplatsen framkommer det av forskning att socialsekreterare tenderar att tillämpa olika strategier. Syftet med föreliggande studie är därför att undersöka hur socialsekreterare på barn -och ungdomsenheter upplever och hanterar stressorer i den psykosociala arbetsmiljö under pandemin. Empirin samlades in genom fyra semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare. Intervjumaterialet analyserades utifrån krav-kontroll-stödmodellen samt copingteorin. Resultatet visade att arbetsbelastning och konsekvenser som uppkommit till följd av pandemin såsom ensamarbete och minskat stöd från kollegor och chefer, var de främsta stressorerna i deras psykosociala arbetsmiljö. För att hantera stressorerna använde socialsekreterarna sig främst av
kompensatoriska-, kravsänkande och problemfokuserade hanteringsstrategier. En slutsats är att pandemin har aktualiserat flera nya stressorer i socialsekreterarnas psykosociala
arbetsmiljö, samt problematiserat förekomsten av tidigare kända stressorer. Nyckelord: Socialsekreterare, psykosocial arbetsmiljö, pandemi, stressorer och
STRESSORS IN THE PSYCHOSOCIAL WORK ENVIRONMENT OF SOCIAL WORKERS DURING THE CORONA PANDEMIC
Frida Hansson & Julia Wennerlund Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay 15 credits Spring 2021
Abstract
The prevailing pandemic has brought heavy challenges to society, not least for social work. The pressure on the country’s social services was expected to increase. Research shows that a high workload has long characterized the social secretary's work environment, not least when it comes to social workers in children and youth units. High workload in combination with other stressors has been shown in research to contribute to a high incidence of work-related stress within the occupational group. The impact of the pandemic on the psychosocial work environment of social workers is relatively unexplored. To deal with the stress that prevails in the workplace, research shows that social workers tend to use different strategies. The
purpose of our study is thus to investigate how social secretaries in children and youth units experience and manage their psychosocial work environment during the pandemic. The empirics were collected through four semi-structured interviews with social workers. The interview material was analyzed based on the requirements-control-support model and the coping theory. The results showed that workload and consequences that arose as a result of the pandemic, such as working alone and reduced support from colleagues and managers, were the main stressors in their psychosocial work environment. To deal with the stressors, the social secretaries mainly used compensatory, demanding and problem-focused coping strategies. One conclusion was that several of the stressors were identified in their work environment even before the pandemic, but have been complicated due to the restrictions that came into play during the pandemic.
Keywords: Social worker, psychosocial work environment, pandemic, stressors and coping
Tack!
Vi vill börja med att tacka våra respondenter som deltagit i studien. Utan er hade inte studien varit genomförbar. Tack för att ni delade med er av era upplevelser av stress, trots de
omständigheter som råder. Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Anna Petersén för ditt engagemang under hela skrivprocessen. Din feedback har varit värdefull för studien.
Innehållsförteckning
Inledning 1
Syfte & frågeställningar 2
Coronapandemin 2
Forskningsöversikt 3
Pandemins konsekvenser inom socialt arbete 3
Arbetsrelaterad stress inom socialt arbete 4
Hanteringsstrategier inom socialt arbete 6
Socialt stöd 7
Sammanfattning av forskningsfältet 8
Teoretiskt ramverk 8
Krav-kontroll-stödmodellen 9
Copingteorin 11
Sammanfattning av studiens teoretiska utgångspunkter 12
Metod 12 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt 13 Litteratursökning 13 Datainsamlingsmetod 14 Urvalsmetod 14 Dataanalysmetod 15 Studiens tillförlitlighet 16 Etiska överväganden 17
Resultat & analys 19
Stressorer under pandemin 19
Arbetsbelastning 19
Ensamarbete och minskat stöd 22
Att arbeta i sin hemmiljö 23
Hanteringsstrategier under pandemin 25
Kompensatoriska strategier 25
Emotionsfokuserade strategier 26
Problemfokuserade strategier 27
Socialt stöd som strategi 28
Diskussion och slutsatser 29
Slutsatser 29
Slutdiskussion och framtida forskning 34
1
Inledning
I skrivandet stund har det gått drygt ett år sedan det första fallet av covid-19 rapporterades i Sverige. På ett år har det svenska samhället och dess befolkning behövt förhålla sig till nya restriktioner och förbud i linje med den tillfälliga pandemilagen. Lag (2021:4) om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 åberopar medborgerliga skyldigheter i syfte att förebygga och förhindra smittspridning. Särskilda begränsningar gällande rörelsemönster och sociala aktiviteter har således inrättats, vilket påverkar befolkningens vardagliga liv. Folkhälsomyndigheten (2020) beskriver att pandemin riskerar att medföra försämrade livsvillkor och förändrade levnadsförhållanden bland befolkningen, vilket kan få negativa konsekvenser för individens levnadsvanor men även för folkhälsan i stort. Pandemin har därmed medfört stora utmaningar i samhället sedan det första bekräftade fallet. Ny forskning visar bland annat att arbetslöshet, ekonomisk utsatthet, psykisk ohälsa och våld i nära relationer ökar till följd av pandemin (O´leary & Tsui, 2020; Walter-McCabe, 2020). Regeringen (2020) larmade inledningsvis under det föregångna året om att följderna av pandemin skulle innebära ökade påtryckningar för landets socialsekreterare. Det ökade trycket synliggörs vidare i nya siffror från Socialstyrelsen (2021) som visar att antalet orosanmälningar gällande barn och ungdomar ökat med cirka fem procent under 2020.
Tidigare forskning visar att arbetsrelaterad stress har varit ett vanligt förekommande problem hos socialsekreterare (Blomberg m. fl., 2015; Ravalier, 2019). Bland annat beskrivs förekomsten av arbetsrelaterad stress grundas i faktorer som hög arbetsbelastning, organisatoriska krav och bristande stöd från chefer (Blomberg m. fl., 2015; Ravalier, 2019). Ett resultat som återfinns i flera studier är att socialsekreterare som arbetar med barn och unga tenderar att vara den yrkesgrupp som exponeras för mest stress på arbetsplatsen (Coffey m. fl., 2009; Tham & Meagher, 2009). Att arbeta med barn och ungdomar som är i behov av stöd beskrivs vara en krävande roll då det innefattar att ta svåra beslut som kan ha en stor påverkan på barnet och dennes familj, vilket ökar upplevelsen av stress inom yrkesgruppen (a.a.). Vidare har forskare intresserat sig för att identifiera vilka strategier som socialsekreterare använder sig av för att hantera stress. En studie fann bland annat att socialsekreterare i hög grad använder sig av kompensatoriska strategier, det vill säga att socialsekreteraren på olika sätt kompenserar med sig själv som verktyg för att balansera kravställningar mot stressorer som arbetsbelastning (Astvik & Melin, 2013). Med tiden tenderar de kompensatoriska strategierna att övergå till att bli allt mer kravsänkande eftersom socialsekreterare värnar om den egna hälsan. Kompensatoriska strategier påverkar dock i hög grad yrkesgruppens professionella anspråk och således kvalitén i myndighetsutövandet (a.a.). En faktor som däremot minskar upplevelsen av arbetsrelaterad stress är det sociala stödet, där stöd från kollegor fyller en väsentlig funktion (Collins, 2008; Cummings m. fl. 2020). Socialsekreterare beskrivs även vara den yrkesgrupp inom socialt arbete som högst värdesätter det kollegiala stödet. Det kan delvis härledas tillbaka till yrkesgruppens hårt belastade arbetsmiljö (Bruhn m. fl., 2020, s.68-69). Mot bakgrund av föregående forskning blir det tydligt att socialsekreterarnas redan ansträngda psykosociala arbetsmiljö riskerar att påverkas av coronapandemins konsekvenser (Bright, 2020; Peinado & Andersson, 2020).
Arbetsrelaterad stress och copingstrategier är således två välutforskade områden inom fältet för socialt arbete. Forskningen belyser att socialsekreterarnas psykosociala arbetssituation var bristfällig redan innan samhället befann sig i en pandemi. Vilket inflytande effekterna av
2
pandemin har på socialsekreterares psykosociala arbetsmiljö är dock relativt outforskat av naturliga skäl. Flera studier som publicerades under det gångna året har ägnats åt att belysa vilka tänkbara konsekvenser pandemin får för det sociala arbetet i stort, samt för enskilda socialsekreterare (Bright, 2020; O´leary & Tsui, 2020; Peinado & Andersson, 2020). Hittills finns det däremot få studier som uppmärksammar socialsekreterarnas egna beskrivningar om hur det är att arbeta under en samhällskris. I en rapport av Engwall m. fl (2020) där ämnet delvis berörs framkommer det att pandemin hittills har haft en påverkan på socialsekreterares upplevelse av stress. Det har bland annat medfört en ökad stress på grund av den ökade ärendemängden som inledningsvis förväntades komma samt en oro för att personalen ska bli sjuka och därmed leda till en ökad sjukfrånvaro (a.a). Genom att intervjua socialsekreterare om deras upplevelse av arbetsrelaterad stress och copingstrategier kan ny kunskap erhållas om yrkesgruppens rådande psykosociala arbetsmiljö. Föreliggande studie är relevant för socialt arbete då socialsekreterares välmående och arbetsmiljö påverkar deras arbete i allra högsta grad. Om socialsekreterare upplever sin psykosociala arbetsmiljö som bristande finns det en risk att arbetet även påverkas negativt och att det leder till konsekvenser såsom ökad personalomsättning och sjukskrivningar. En bristande psykosocial arbetsmiljö kan i sin tur leda till att rättssäkerheten i arbetet försämras, vilket berör redan utsatta klienter. Följaktligen är det av vikt att undersöka vilka faktorer som påverkar socialsekreterarnas psykosociala arbetsmiljö, inte minst under en pågående pandemi som har påverkat hela samhället. Genom att belysa socialsekreterares upplevelse kan ny kunskap genereras, som i sin tur kan leda till en förbättring av deras befintliga psykosociala arbetsmiljö. Deras upplevelse kan också användas för att synliggöra problemområdet och ta fram ytterligare frågor att forska om i framtiden. Studien kan också ge vetskap om hur samhällsviktiga funktioner kan arbeta mer förebyggande i framtida samhällskriser.
Syfte & frågeställningar
Studien syftar till att undersöka hur socialsekreterare upplever och hanterar stressorer i deras psykosociala arbetsmiljö under rådande coronapandemi. Fyra socialsekreterare på barn -och ungdomsenheter i två olika kommuner har intervjuats. För att kunna besvara studiens syfte har följande frågeställningar utformats:
- Vilka stressorer identifierar socialsekreterarna i den egna psykosociala arbetsmiljö under pandemin?
- Vilka copingstrategier använder socialsekreterarna under pandemin för att hantera förekommande stressorer?
Coronapandemin
Covid-19 är en infektionssjukdom som orsakas av den nya varianten av coronaviruset (Folkhälsomyndigheten, 2021a). I december 2019 upptäcktes det första fallet i Kina och i mars 2020 definierade världshälsoorganisationen (WHO) spridningen av det nya viruset som en pandemi. Majoriteten av människorna som blivit smittade av viruset har drabbats lindrigt med förkylningssymtom såsom hosta, feber, snuva, halsont och huvudvärk. En mindre del av de smittade får allvarligare symtom som till exempel andningssvårigheter och lunginflammation, där vissa behöver sjukhusvård för att bli friska (WHO, u.å; Folkhälsomyndigheten, 2021a). Personer som tillhör riskgrupp tenderar att drabbas allvarligare av viruset än andra. Hög ålder och underliggande sjukdomar såsom cancersjukdom, hjärt-kärlsjukdom och diabetes beskrivs vara de tillstånd som innebär en förhöjd risk att drabbas av ett allvarligare sjukdomsförlopp vid
3
covid-19 (Socialstyrelsen, 2020). Från det första bekräftade fallet i december 2019 till och med april 2021 har drygt 131 miljoner människor världen över rapporterats smittade av covid-19, varav 2,8 miljoner dödsfall till följd av viruset (ECDC, 2021). I Sverige har det hittills (2021-05-20) bekräftats vara 1 051 762 sjukdomsfall och 14 349 personer som avlidit på grund av covid-19 (Folkhälsomyndigheten, 2021b). I syfte att minska smittspridningen har särskilda restriktioner införts i samhället. Befolkningens rörelsefrihet och deltagande i sociala aktiviteter har begränsats för att minska trängsel och bibehålla avstånd. Folkhälsomyndigheten (2021a) uppmanar även befolkningen att tvätta händerna, bära munskydd vid vistelse på offentlig plats inomhus samt att resa smittsäkert vid behov. Diskussioner gällande vaccinering mot covid-19 är i skrivande stund högst aktuell då den svenska vaccinationsplanen är satt i verk samtidigt som det världen över råder oenigheter gällande vilket vaccin som ska tillämpas på vilken målgrupp (a.a.). Sammantaget kan coronapandemin klassas som ett av samtidens främsta hot mot folkhälsan både på internationell som nationell nivå. I föreliggande studie utgör pandemin en central kontext vilken är av relevans för att kunna förstå socialsekreterarnas upplevelser i sitt sammanhang.
Forskningsöversikt
I följande avsnitt presenteras forskning i tre olika delar. Inledningsvis beskrivs coronapandemins inverkan på befolkningen och vilka konsekvenser pandemin inneburit för det sociala arbetet i stort samt för den enskilde socialarbetaren. Forskningsöversiktens andra del beskriver kunskapsläget gällande arbetsrelaterad stress i socialt arbete, med fokus på socialsekreterare på barn- och ungdomsenhetens upplevelser. I den sista delen framkommer tidigare forskning gällande socialarbetares hanteringsstrategier innan pandemin samt betydelsen av socialt stöd. Avsnittet avslutas med en sammanfattning av kunskapsläget samt en kortare diskussion om brister inom aktuellt forskningsfält.
Pandemins konsekvenser inom socialt arbete
Människors levnadsvanor påverkas av såväl deras livsvillkor som levnadsförhållanden vilket inkluderar allt från ekonomiska förutsättningar, tillgång till bostad och närområdet, till individens psykosociala sammanhang (Folkhälsomyndigheten, 2020). Omständigheterna kring coronapandemin riskerar att medföra försämrade livsvillkor och förändrade levnadsförhållanden hos befolkningen. Det kan i sin tur få negativa konsekvenser för den enskilda individen, men även för folkhälsan i stort (a.a.). Forskare beskriver att samhällsproblem som våld i nära relationer, psykisk ohälsa, arbetslöshet och ekonomisk utsatthet ökar till följd av pandemin (O´leary & Tsui, 2020; Walter-McCabe, 2020). Tidigt uppmärksammades bland annat att kvinnor och barn riskerar att utsättas för våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck i och med sociala distansering och isolering Jämställdhetsmyndigheten, 2021). Att utsattheten ökar beror på att kvinnor och barn spenderar mer tid i hemmet tillsammans med den som utövar våld. Uppmaningarna om isolering och social distansering möjliggör således kontroll och våld bakom stängda dörrar, vilket även begränsar utsattas tillgång till stöd och hjälp. Vidare bedöms barn som redan befinner sig i riskfyllda situationer vara särskilt utsatta under pandemin, detta då pandemins konsekvenser medför en ökad stress inom familjer vilket utlöser konflikter. Konflikter är i sin tur en grundorsak till att våld uppstår. Barn tenderar även att spendera mer tid online på grund av distansundervisning och ytterligare fritid i hemmet, vilket ökar risken att de utsätts för övergrepp på internet (a.a.). Den ökade utsattheten bland barn och unga återspeglas i nya siffror från Socialstyrelsen (2021) som visar att antalet orosanmälningar gällande barn och ungdomar
4
ökade med cirka fem procent under 2020. Det ökade antalet anmälningar kan konstateras ligga i linje med utvecklingen av orosanmälningar över tid (a.a.). I en rapport från Engwall m. fl. (2020) framkommer även hur nya ärenden aktualiseras under coronapandemin. Socialsekreterare inom barn- och ungdomsenheten upplevde bland annat en ökning av ärenden gällande långtidsfrånvaro, där ungdomen på grund av distansundervisning utvecklar eller försvårar en redan befintlig skolproblematik. Det inkom även fler ärenden gällande omhändertagande av barn vars föräldrar drabbats av covid-19 (a.a.). Dessa ärendetyper synliggör hur väletablerade behovsområden aktualiseras hos socialtjänsten under nya former, på grund av den rådande samhällskontexten.
Konsekvenserna av social distansering och isolering bidrar således till en ökad utsatthet för individer som redan befinner sig i utsatta positioner i samhället. Som en del av samhällets sociala skyddsnät, har socialt arbete en central roll i att identifiera, ge stöd och hjälpa de individer som drabbats av pandemins konsekvenser (Bright, 2020; O´leary & Tsui; 2020; Paul m. fl., 2020). Flera forskare beskriver att socialarbetarnas fokus särskilt bör ligga på att identifiera de som drabbats värst av sjukdomen, isoleringen eller som på annat sätt inte kan göra sin röst hörd under pandemin (Bright, 2020; O´leary & Tsui; 2020). Uppgifterna kan likställas med roller som individens informella nätverk tidigare fyllt, men inte längre kan på grund av rådande uppmaningar och restriktioner (Bright, 2020). Vidare bör socialarbetare identifiera vilket stöd de olika målgrupperna är i behov av samt samverka med andra aktörer för att kunna tillämpa rätt insats vid rätt tidpunkt (a.a.). Sammantaget förväntas det sociala arbetet ha resurser att bemöta och svara an på eftervågorna av vår tids största samhällskris. Å ena sidan innebär det utmaningar gällande hur det sociala arbetet organiseras för att tillgodose medborgarnas behov (Cook m. fl., 2020). Å andra sidan ställer det höga krav på socialarbetares enskilda förmåga att hantera den kris som de ställs inför i både arbetsliv som privatliv (Bright, 2020). För trots att professionen tidigare prisats för sina kunskaper inom krisintervention och hanteringsstrategier, skiljer sig förutsättningarna åt under denna pandemi i jämförelse med andra globala kriser (Bright, 2020). Coronaviruset är en omständighet som påverkar hela civilsamhället och därmed även socialarbetarens säkerhet och privatliv. Pandemin framkallar inte endast press och oro som kan relateras till socialarbetarens arbetsplats, såsom ökad ärendemängd, personalfrånvaro eller implementerandet av nya rutiner och ny teknik. Oron drabbar även socialarbetaren personligen, som oron för att smittas på eller till och från arbetet. Även konsekvenserna av pandemin som att arbeta på distans, begränsningar i rörelsefriheten samt förluster av olika slag påverkar socialarbetaren likt resten av befolkningen (a.a.). Med det sagt är pandemin inte en omständighet som kan isoleras från det sociala arbetet, utan en aspekt som är ständigt närvarande och som professionen därmed behöver förhålla sig till privat. Diskussionen om socialarbetarens behov av egenvård blir således särskilt aktuell i denna kontext (Bright, 2020; Peinado & Andersson, 2020). Peinado och Andersson (2020) beskriver att socialarbetare redan nu måste börja prioritera sin psykiska hälsa för att kunna hantera samt arbeta i det rådande samhällsklimatet. Även Bright (2020) lyfter frågan om egenvård men föreslår att socialarbetarens egenvård ytterligare bör inkludera vård av den fysiska hälsan och vård av relationer i syfte att kunna arbeta hållbart.
Arbetsrelaterad stress inom socialt arbete
Arbetsrelaterad stress har visat sig vara vanligt förekommande bland socialarbetare (Travis m. fl., 2015). I en studie som gjordes bland socialarbetare i de nordiska länderna framkommer att arbetsrelaterad stress ofta har sin grund i en kombination av organisatoriska krav och socialarbetarens egna förmåga att hantera kraven. Socialarbetarens arbete präglas av politiska, sociala och ekonomiska ramar vilket förklaras som en orsak till förekomsten av arbetsrelaterad
5
stress då det sker relativt täta förändringar i ramarna samt begränsningar när det kommer till resurser. Andra förklarliga orsaker är att socialarbetare dagligen får lyssna på människors livsberättelser och därmed ta del av många samhälleliga problem vilket för många kan upplevas som påfrestande (Blomberg m. fl., 2015). Forskning visar även att det finns ett samband mellan höga krav och socialarbetarens arbetsmotivation. Höga krav på socialarbetarens roll har visat sig ge negativa effekter på dess engagemang på arbetsplatsen (Tesi m. fl., 2018). I en studie av Ravalier (2019) framkommer att 40 procent av de tillfrågade socialarbetarna uppgav att de antingen var extremt eller något missnöjda med sitt nuvarande jobb. I samma studie framkom att den höga förekomsten av stress på arbetsplatsen har olika förklarliga orsaker. En aspekt är den upplevda höga arbetsbelastning som råder. Många socialarbetare beskriver att en kombination av ökad ärendemängd och att ärendena blir alltmer komplexa bidrar till upplevelsen av stress. Dokumentation och den administrativa belastningen har utöver ärendemängden också en tydlig inverkan på socialarbetares upplevda stress. Vidare beskrivs att samspelet mellan höga krav, låg kontroll och bristande stöd från chefer vara en annan faktor som bidrar till stress hos socialarbetare. I studien beskrev respondenterna att cheferna brister i sin förståelse för deras roll och arbetsuppgifter vilket leder till att socialarbetarna inte får det stöd som de önskar och är i behov av (a.a). Holmes m. fl. (2021) redogör att socialarbetare som uppger att de har ett organisatoriskt stöd, bland annat i form av chefer som är engagerade i deras arbete, upplever en lägre grad av arbetsrelaterad stress (a.a). För att undvika höga nivåer av stress beskriver stressforskningsinstitutet (u.å) att återhämtning är en central faktor. Behovet av återhämtning varierar utifrån den belastning som människan utsätts för, både när det kommer till arbetsbelastning och belastning i sitt privata liv. För personer som utsätts för hög belastning, är behovet av återhämtning således större än vad det är för personer som utsätts för låg belastning (a.a).
Socialsekreterare som arbetar på barn- och ungdomsenheter tenderar vara den yrkesgrupp inom socialt arbete som visat sig vara särskilt exponerade för stress kopplat till arbetsbelastning och höga krav (Coffey m. fl., 2009; Tham & Meagher, 2009). Forskning visar även att socialtjänstens barn -och ungdomsenheter i många länder har hög personalomsättning och det är svårt att både behålla och rekrytera personal till enheterna. Att arbeta med barn och ungdomar som är i behov av stöd beskrivs vara en krävande roll då det innefattar att ta svåra beslut som kan ha en stor inverkan på barnet och dennes familj. Den krävande rollen beskrivs som en förklaring till varför det är svårt att behålla personalen på arbetsplatsen (Tham & Meagher, 2009). I en studie gjord av Aronsson m. fl (2014) framkommer att arbetssituationen bland socialarbetare präglas av hög arbetsbelastning och otillräckliga resurser som bidrar till att de inte kan utföra sitt arbete på önskat sätt. Den höga arbetsbelastningen i kombination med otillräckliga resurser bidrar till en hög förekomst av arbetsrelaterad stress bland socialarbetare (a.a). Denna kombination har även visat sig vara en starkt bidragande faktor till att så många socialarbetare väljer att säga upp sig (Astvik & Melin, 2013).
Tidigare forskning indikerar att socialsekreterarnas psykosociala arbetsmiljö är ansträngd och den förutspås inte förbättras inom ramen för rådande samhällspandemi, då det sociala ansvaret ökar (Bright, 2020). Hittills är forskningen om stressorer inom socialarbetares psykosociala arbetsmiljö i förhållande till coronapandemin begränsad. Troligtvis beror det på att forskningsämnet är synnerligen nyetablerat. En svensk rapport som delvis berör ämnet är Engwall m. fl. (2020) som beskriver hur coronaförloppet påverkat socialsekreterares upplevelser av stress. Inledningsvis av pandemin rapporterade socialsekreterarna en ökad stress för att antalet ärenden skulle öka till följd av pandemin samt en oro för ökad sjukfrånvaro bland personalen. Enligt rapporten är pandemin inte enbart en källa till stress, utan även en motverkande faktor då socialsekreterarna beskrev att arbetet under pandemin även fick positiva
6
följder. Distansarbetet som varit ett faktum visade sig underlätta balansen mellan socialsekreterarnas krav från arbetsplatsen samt de måsten och förutsättningar som vardagslivet kräver. Flera respondenter som intervjuades till rapporten uppgav att de på så sätt kände sig stressade i en lägre grad än tidigare (a.a).
Hanteringsstrategier inom socialt arbete
Mot bakgrund av den arbetsrelaterade stressen som verkar karaktärisera det sociala arbetet har forskningen intresserat sig för att undersöka vilka individuella och kollektiva hanteringsstrategier som ligger till grund för socialarbetarnas motståndskraft (Astvik & Melin, 2013; Collins, 2008; Cummings, m. fl., 2020). Bland annat har forskare funnit att personer med längre livserfarenhet tenderar att ha utvecklat flera välfungerande hanteringsstrategier för att hantera situationer som upplevs vara krävande, i förhållande till personer med mindre livserfarenhet (Collins, 2008). Ytterligare en central strategi för att hantera de stressorer som uppdagas på arbetsplatsen är att balansera arbets- och privatliv (Crosbie & Moore, 2004; Allvin m. fl., 2006). Forskare beskriver hur socialarbetare använder olika tillvägagångssätt för att möjliggöra en sådan gränsdragning. Vanligt är att sätta mål, upprätta scheman, undvika att arbeta helger och kvällar samt att undvika att befinna sig på platser som kan associeras med arbetet. Således framställs kontroll över tid och rum vara två verktyg som är centrala för att finna balans mellan arbetsliv och privatliv (Crosbie & Moore, 2004; Allvin m. fl., 2006). Huruvida det förekommer några specifika hanteringsstrategier bland socialsekreterare under rådande pandemi har ännu inte kartlagts av forskare, vilket synliggör ett kunskapsglapp inom forskningsfältet. Av tidigare studier framkommer dock att en ökad förståelse för socialsekreterares arbetssituation kan erhållas genom att undersöka hanteringsstrategiers effektivitet och konsekvenser (Astvik & Melin, 2013). Dels synliggör en sådan analys professionens välmående men även kvalitet och rättssäkerhet i socialsekreterarnas arbete. Astvik och Melin (2013) fann i sin studie att socialsekreterare periodvis befann sig i en stressad arbetssituation vilket berodde på en obalans mellan arbetskrav och resurser. För att hantera situationen använde socialsekreterarna olika strategier, vilka uppfattades var föränderliga över tid. I materialet synliggjordes hur olika kompensatoriska strategier såsom att arbeta övertid, ta med arbetet hem, närvara vid sjukdom, utnyttja flextid i arbetssyfte, samt att stå över raster, användes i syfte att hantera den höga arbetsbelastningen. De kompensatoriska hanteringsstrategierna grundar sig således i ett försök att bibehålla kvalitet i arbetet. Forskarna bedömde att ett långvarigt användande av de kompensatoriska strategierna var nära sammankopplade till hälsorelaterade konsekvenser, såsom stressrelaterade symtom, trötthet och ett försämrat välbefinnande. Detta med grund i att det kompensatoriska svaret på en hög arbetsbelastning påverkade de professionellas möjlighet till återhämtning (a.a.). Även Andersson (2000) fann i sin studie hur långvarigt användande av kompensatoriska strategier ledde till en ökad risk för att socialsekreterarna skulle drabbas av stressrelaterade symtom och vidare även utmattning.
Vidare kombinerades eller ersattes de kompensatoriska strategierna oftast av kravsänkande strategier (Astvik & Melin, 2013). Genom att sänka sina ambitionsnivåer äventyrade socialsekreterarna inte med den egna hälsan på samma sätt som tidigare. Det påverkade dock kvaliteten på arbetet vilket gick emot socialsekreterarnas professionella anspråk och bedömning av god kvalitet. I praktiken ledde dessa strategier till att socialsekreterarna undvek eller förflyttade ansvar till högre ordnad. Det framkommer bland annat att flera socialsekreterare blivit noggranna med att få gruppledarens eller chefens underskrifter på deras bedömningar och beslut, för att på så sätt undvika ansvar. På grund av tidsbrist och därmed en
7
bristande kontroll kan socialsekreterarna uppleva en otillräcklighet som i sin tur kan leda till en tung arbetsbörda. Forskare identifierade att denna hanteringsstrategi riskerade att leda till stagnation vilket påverkar den professionella kunskapen negativt (a.a.). Liknande fynd framkom i en studie av Aronsson m. fl. (2014) som beskrev att socialarbetare ofta hanterade hög arbetsbelastning genom att kompensera med mer omfattande personliga ansträngningar. Forskarna lyfter även hur socialt stöd kan verka som en buffrande faktor mot stressreaktioner. Detta då socialt stöd uppfyller det mänskliga behovet av gemenskap men även fungera som en resurs i syfte att synliggöra och hantera effekten av en hög arbetsbelastning (a.a.).
Socialt stöd
Collins (2008) diskuterar det sociala stödets påverkan utifrån stödsystem av formell och informell karaktär. Det formella stödet innefattas inom organisationen såsom ledning, kollegor, övervakning samt utvärdering. Det informella stödet grundar sig i system utanför det sociala arbetet och kan i sin tur bestå av familj, vänner eller stöd från andra nära relationer (a.a.). Kollegialt stöd beskrivs dock vara den färdighet som signifikant förutspådde mindre utbrändhet och ökar upplevelsen av arbetstillfredsställelse (Collins, 2008; Cummings m. fl. 2020). Fördelarna med det kollegiala stödet är många. Forskare betonar bland annat vikten av att kollegialt bemöta samt lösa arbetsrelaterade problem (a.a.). Att prata och reflektera kring stressrelaterade tankar och känslor kan även bromsa känslomässiga reaktioner, då det hjälper individen att utveckla sin kognitiva struktur vilket bidrar till en förbättrad psykologisk anpassning (Collins, 2008; Mattsson, 2017). Det känslomässiga stödet som erhålls av kollegor kan således ge socialarbetaren resurser att återgå till att hantera den upplevda stressen med hjälp av problemfokuserade strategier. Inom socialt arbete uppfattas problemfokuserade strategier som innefattar reflektion vara ett särskilt betydelsefullt verktyg för att kunna förstå komplexa situationer, reaktioner och känslor som uppstår i arbetet (Mattsson, 2017). Att överanvända känslomässigt stöd som sympati eller ventilering under långa perioder har dock visat sig påverka individens psykologiska anpassning samt förmåga att aktivt hantera stress (Collins, 2008). Studier visar även att anställda inom socialtjänsten tenderar att värdesätta det kollegiala stödet högre än andra tillfrågade socialarbetare (Bruhn m. fl., 2020, s. 68-69). Orsaken beskrivs dels bero på att verksamhetens organisering eller en alternativ tes, nämligen att den hårt belastade arbetsmiljön ökar socialsekreterarnas behov av socialt stöd, där kollegor fyller en viktig funktion (Bruhn m. fl., 2020, s. 68-69).
Tillgången av socialt stöd från kollegor är dock mer komplex under pandemitider än tidigare (Cook m. fl., 2020). Coronaviruset har påskyndat myndighetens digitalisering då yrkesverksamma uppmanas att arbeta på distans i syfte att minska smittspridningen i samhället. Omställningen har inneburit prövningar men även synliggjort socialarbetarnas behov av teamet som en säker bas i myndighetsutövandet (a.a). Cook m. fl. (2020) fann i sin studie flera fördelar med det ökade distansarbetet. Framförallt betonades vinsten med att det sociala arbetet blivit mer tids- och resurseffektivt, på grund av socialarbetarnas ökade tillgänglighet. En nackdel som socialarbetarna själva beskrev var hur tidigare småprat på kontoret gällande ärenden, risker och bedömningar minskade när arbetsrelaterade diskussioner bedrevs online. Gränsen mellan arbete och fritid blev även mer diffus då den ökade tillgängligheten innebar ett konstant flöde av arbetsrelaterade meddelanden från olika chattverktyg (a.a.). I en svensk rapport av Engwall m. fl. (2020) framkom att distansarbetet inledningsvis under pandemin, upplevdes som ensamt då det blev svårare för socialsekreterarna att söka stöd, uppmuntran eller avlastning hos kollegor. Längre in i omställningen beskrevs dock hur bilden av distansarbetet förändrades och att flera socialsekreterare upplevde sig ha funnit nya förutsättningar att hålla god kontakt med kollegor och chefer (Engwall m. fl., 2020).
8
Sammanfattning av forskningsfältet
Sammantaget har flera betydelsefulla inslag identifierats i tidigare forskning gällande socialarbetares psykosociala arbetsmiljö. Dels synliggör forskning inom området för arbetsrelaterad stress att socialarbetare och i synnerhet socialsekreterare på barn- och ungdomsenheter är särskilt exponerade för stressorer i sitt arbete (Coffey m. fl., 2009; Tham & Meagher, 2009). Stressorerna kan härledas till hög arbetsbelastning och komplexa ärenden i kombination med höga organisatoriska krav samt bristande stöd från ledning (Travis m. fl., 2015; Blomberg m. fl., 2015; Ravalier, 2019). Även personalomsättning är en faktor som bidrar till ökad stress på enheterna, då föreliggande förhållanden gör det svårt att behålla men även att rekrytera personal. Bristfällig personalförsörjning får i sin tur följder för kompetensutvecklingen inom socialtjänsten vilket påverkar rättssäkerhet och kvaliteten i myndighetens arbete (a.a.). För att hantera föreliggande stressorer visar forskning att socialsekreterare i första hand tenderar att använda sig av kompensatoriska strategier, såsom att arbeta övertid, närvara i verksamheten vid sjukdom samt att ta med arbetet hem (Astvik & Melin, 2013). Forskare fann även att utfallet av kompensatoriska strategier i hög utsträckning fick hälsorelaterade konsekvenser. Vidare kombinerades eller ersatte socialsekreterare ofta med tiden de kompensatoriska strategierna med kravsänkande strategier. Utbytet ansågs vara nödvändigt för att värna om socialsekreterarnas hälsa, men beskrevs påverka yrkesgruppens professionella anspråk (a.a.). En faktor som däremot minskar upplevelsen av arbetsrelaterad stress är det sociala stödet, där stöd från kollegor fyller en väsentlig funktion (Collins, 2008; Cummings m. fl. 2020). Forskning om kollegialt stöd belyser framförallt vikten av att lösa arbetsrelaterade frågor i grupp samt att erhållandet av känslomässigt stöd kan hjälpa socialarbetaren att hantera stressen mer konstruktivt (a.a.). Socialsekreterare var även den yrkesgrupp inom socialt arbete som högst värdesatte det kollegiala stödet vilket delvis kunde härledas tillbaka till yrkesgruppens hårt belastade arbetsmiljö (Bruhn m. fl., 2020).
Tidigare forskning visar således att det rådde missförhållanden inom socialsekreterarnas psykosociala arbetsmiljö redan innan samhället befann sig i en pandemi. Coronaviruset har i sin tur inte förmildrat dessa omständigheter, utan snarare inneburit både omställningar och nya utmaningar i det sociala arbetet (Bright, 2020; Cook m. fl., 2020). Restriktionerna om social distansering har bland annat påskyndat digitaliseringen inom socialkontoren för att möjliggöra distansarbete (Cook m. fl., 2020). Socialsekreterare vittnar även i en svensk rapport om hur nya ärendetyper aktualiseras under pandemin samtidigt som socialstyrelsen redovisar att inflödet av orosanmälningar ökat till följd av pandemins konsekvenser (Engwall m. fl., 2020; Socialstyrelsen 2021). De beskrivningar som framkommer av yrkesgruppen i tidigare nämnd rapport framstår dock som sällsynta inom forskningsfältet överlag. Faktum är att de flesta studier som publicerats under pandemin har ägnats åt att belysa tänkbara konsekvenser för det sociala arbetet i stort samt för enskilda socialsekreterare (Bright, 2020; O´leary & Tsui, 2020, Peinado & Andersson, 2020). Hittills finns det däremot få studier som uppmärksammar socialsekreterarnas egna beskrivningar om hur det är att arbeta under en samhällskris. Således synliggörs en brist av kvalitativa studier inom aktuellt forskningsfält och även ett behov av att försöka förstå samt förmedla socialsekreterares upplevelser i relation till rådande pandemi. Föreliggande studie tar därmed avstamp i denna brist och syftar att undersöka socialsekreterarnas psykosociala arbetsmiljö under coronapandemin.
Teoretiskt ramverk
Föreliggande avsnitt presenterar studiens teoretiska ramverk. I linje med studiens syfte och frågeställningar har följande teoretiska utgångspunkter valts ut: krav-kontroll-stödmodellen av
9
Karasek och Theorell (1990) samt copingteorin av Lazarus och Folkman (1984), med huvudsakligt fokus på copingstrategier.
Krav-kontroll-stödmodellen
En teoretisk utgångspunkt som kommer att tillämpas för att analysera socialsekreterarnas psykosociala arbetsmiljö är krav-kontroll-stödmodellen av Karasek och Theorell (1990). Krav-kontroll-stödmodellen är en väl beprövad modell inom forskningsområdet för arbetstagares upplevelser av deras psykosociala arbetsmiljö (Theorell, 2003). Modellen utgår från grundtanken om att den psykosociala arbetsmiljön består av tre huvudsakliga komponenter: arbetskrav, egenkontroll och socialt stöd (Karasek & Theorell, 1990). Den sistnämnda komponenten socialt stöd, var en komponent som tillkom efter att grundmodellen krav-kontroll hade lanserats. Det sociala stödet ansågs vara en ytterligare betydande dimension, för att kunna förstå arbetstagarens upplevelse av arbetsmiljön. Således vidareutvecklades krav-kontroll-modellen till krav-kontroll-stödkrav-kontroll-modellen (a.a). Modellen tenderar att användas inom såväl kvantitativ som kvalitativ forskning. Inom den kvantitativa forskningen har krav-kontroll-stödmodellen använts som ett verktyg för att mäta upplevelsen av den psykosociala arbetsmiljön i relation till arbetsrelaterad stress. De tre komponenterna har således tillämpats som variabler, för att kunna identifiera statistiska samband gällande isolerade parametrar (Beehr m. fl., 2001). Detta till skillnad från den kvalitativa forskningen som tillämpar modellen för uppnå en helhetsförståelse kring upplevelsen av krav kontroll och stöd i den psykosociala arbetsmiljön (Fila m. fl., 2014; Hausser, m. fl., 2010). Krav, kontroll och stöd har därmed fungerat som teoretiska begrepp för att förstå vilka faktorer som skapar stressorn, hur stressorn uttrycker sig och vilka förutsättningar arbetstagaren har att påverka källan till stress (Fila m. fl., 2014; Hausser, m. fl., 2010). I linje med tidigare forskning av kvalitativ ansats, kommer föreliggande studie att behandla komponenterna som teoretiska begrepp. Genom att omvandla krav-kontroll-stödmodellen till begrepp blir teorin därmed mer applicerbar på studieobjektet, vilket underlättar för tolkning av socialsekreterarnas upplevelser av den psykosociala arbetsmiljö under pandemin. För att förstå helheten och synliggöra den obalans som ligger till grund för de stressorer som identifieras i socialsekreterarnas arbetsmiljö måste krav, kontroll och stöd fortfarande beaktas i relation till varandra.
Krav-kontroll-stödmodellen används i syfte att undersöka hur sambandet mellan krav, kontroll och stöd yttrar sig i arbetstagarens psykosociala arbetsmiljö (Karasek & Theorell, 1990; Theorell, 2012). Modellen utgår från resonemanget att upplevelsen av arbetsrelaterad stress är ett resultat av förhållandet mellan de krav som arbetstagaren har att förhålla sig till samt den kontroll som arbetstagaren har över sin arbetssituation (a.a.). Karasek och Theorell (1990) menar att krav omfattas av flera olika komponenter, det avser bland annat produktivitetskrav samt tidsramar att förhålla sig till i sitt arbete. Att arbetstagare har krav på sig är naturligt utifrån sin anställning och kan även ses som fördelaktigt, förutsatt att det är på en lagom nivå (a.a). Beehr m. fl. (2001) beskriver att en lagom nivå av krav har en positiv påverkan på arbetstagarens arbetstillfredsställelse och välmående då det kan leda till lärande och motivation. En viktig aspekt för att kraven ska vara hanterbara är att arbetstagaren upplever sig ha fortsatt kontroll över situationen. Vid för höga krav och låg kontroll finns det därmed en risk för att arbetssituationen får en motsatt effekt och att arbetstagarens arbetstillfredsställelse och välmående försämras i takt med att stressen ökar (a.a). Kontroll benämns även som handlingsutrymme, då det avser arbetstagarens möjligheter att nyttja sin kompetens samt fatta beslut i arbetet (Karasek & Theorell, 1990). Att ha bristande kontroll i arbetet kan exempelvis handla om att ha arbetsuppgifter som är diffusa eller besitta ofullständig information för att kunna ta beslut i arbetet. God kontroll över arbetssituationen kan däremot göra att arbetskrav
10
upplevs som mer hanterbara. Det innebär således att kontroll har en nära anknytning till stress eftersom att arbetstagarens stress ökar vid minskad kontroll i sitt arbete. Stöd är den tredje faktorn som tenderar vara betydelsefull för arbetstagarens arbetstillfredsställelse. Att känna stöd från chefer och kollegor har på liknande sätt som krav och kontroll, visat sig bidra positivt till arbetstagarens arbetstillfredsställelse. Om arbetstagaren upplever höga krav och låg kontroll, tenderar riskerna som följer att dämpas om personen känner stöd i sitt arbete. Stöd i arbetet har således visat sig minska risken för att drabbas av arbetsrelaterad stress (a.a). För att påvisa hur förhållandet mellan krav, kontroll kan kan yttra sig i arbetsmiljön samt vilken funktion socialt stöd fyller, illustrerade forskarna en modell som synliggör fyra typer av arbetssituationer som arbetstagare kan befinna sig i. Dessa arbetssituationer representerar olika kombinationer av höga respektive låga krav, samt hög respektive låg egenkontroll.
Figur 1. Illustration av Krav-kontroll-stödmodellen (Fritt från, Karasek & Theorell, 1990).
Figur 1 illustrerar de fyra olika arbetssituationer som kan uppstå enligt krav-kontroll-stödmodellen, vilket är låg stress arbeten, passiva arbeten, aktiva arbeten, samt hög stress arbeten. Karasek och Theorell (1990) beskriver att låg stress arbeten karaktäriseras av en avspänd arbetssituation som innehåller låga krav och ett starkt handlingsutrymme. Låg stress arbeten befinner sig högt upp på stressdiagonalen, vilket indikerar på att det föreligger en låg risk att arbetstagaren utsätts för stressrelaterade symtom. Låg stress arbeten beskrivs innebära en relativt hållbar arbetssituation, bortsett från att arbetstagaren inte har en så aktiv roll i sitt arbete. De passiva arbeten innebär likt låg stress arbeten att arbetssituationen präglas av låga krav, men även av ett begränsat handlingsutrymme. Forskarna beskriver att denna arbetssituation kan leda till stagnation i yrkesrollen vilket är en psykosocial problematik som drabbar arbetstagaren. Aktiva arbeten är i sin tur en utmanande arbetssituation sett till att arbetstagaren har ett brett handlingsutrymme i relation till höga krav. Föreliggande
11
arbetssituation beskrivs gynna arbetstagarens professionella utveckling, eftersom det finns en balans mellan krav och kontroll som gör det möjligt att hantera psykologiska påfrestningar. Den sista arbetssituationen är hög stress arbeten. Arbetsmiljön i ett hög stress arbete karaktäriseras av höga krav och ett begränsat handlingsutrymme, det vill säga låg egenkontroll. Förhållandet mellan krav och kontroll är i denna arbetssituation kritiskt och medför en risk att arbetstagaren drabbas av arbetsrelaterad stress med symtom som ångest, depression och trötthet (a.a.)
Stöd är vidare en faktor som har en positiv inverkan på samtliga arbetssituationer, då erhållandet av stöd från chefer och kollegor kan kompensera för förekomsten av höga krav och den avsaknad av kontroll som arbetstagaren upplever i sin arbetsmiljö (Karasek & Theorell, 1990). Stödet kan således fungera som en buffert då den förbättrar individens hälsa och välbefinnande samt reducerar individens stressnivå under påtagliga stressituationer. Med det sagt utesluter stöd inte risken att arbetstagaren drabbas för arbetsrelaterad stress, men stödet kan minska upplevelsen av stress. Avsaknad av stöd kan vidare få konsekvenser för arbetstagarens hälsa och välmående i redan spända arbetssituationer som hög stress arbete, eftersom behovet av motverkande faktorer är stort (a.a.).
Copingteorin
En central utgångspunkt i studiens teoretiska ramverk är copingteorin som grundar sig i Lazarus och Folkmans (1984) resonemang om människans förmåga att hantera den stress som uppstår när hen möter ett problem eller en svårighet. Mer exakt definierar forskarna att coping handlar om att “konstant förändra kognitiva och betendeemässiga ansträngningar för att
hantera specifika interna eller externa krav som upplevs som krävande eller över ens egna resurser” (Lazarus & Folkman, 1984, s. 141). Coping är således en inre process vars utfall, det
vill säga responsen på den upplevda stressen, bringar fram olika emotioner såsom förnekelse, skuldkänslor eller ångest. Hur individen reagerar på stress och vilka emotioner som framkallas samt vilka strategier som används är vidare individuellt (a.a). Under 2000-talet har forskare även belyst den kontextuella betydelsen som en viktig faktor för att förstå stress och coping (Astvik & Melin, 2013). Dewe och Trenbert (2004) beskriver att stress och coping är dynamiska fenomen vilka behöver förstås utifrån transaktionella teorier och ekologiska metoder, som fokuserar på individen i samspel med miljön, snarare än som isolerade faktorer (a.a.). Då föreliggande studie avser att undersöka vilka stressorer respektive copingstrategier som socialsekreterare använder sig av under pandemin kan de kontextuella faktorerna inte uteslutas. I linje med tidigare forskning bedöms kontexten vara särskilt central att beakta i studien för att kunna besvara dess syfte och forskningsfrågor. Tillämpningen kan därmed ses som en ytterligare nivå av Lazarus och Folkmans (1984) grunddefinition. Vidare kategoriseras copingstrategier ofta utifrån två olika ansatser, problemfokuserad coping samt emotionsfokuserad coping (Lazarus & Folkman, 1984). För att individens strategier ska anses vara effektiva behövs en balans mellan individens känsloreglering och individens förmåga att hantera kärnan till problemen. Dessa ansatser kommer att vara återkommande i studiens resultatredovisning och karaktäriseras av följande inslag.
Problemfokuserade copingstrategier syftar till att lösa ett problem alternativt agera för att påverka, förhindra eller kontrollera källan till stress (Lazarus & Folkman, 1984). Individen använder sig således av denna typ av strategi för att underlätta de problem som upplevs i närmiljön. Tillvägagångssätten kan liknas med en problemlösande process där individen hanterar problemet genom att definiera det, hitta alternativa lösningar samt väga dess för -och nackdelar mot varandra. Strategin går därmed ut på att analysera problemet samt att gå till
12
botten med dess kärna, för att sedan kunna tillämpa lösningen på den aktuella situationen (a.a.). I förhållande till krav-kontroll-stödmodellen möjliggör strategin att individen återfår kontroll över situationen (Karasek & Theorell, 1990). En hög upplevelse av kontroll gör i sin tur att kraven blir mer hanterbara och att individen återigen kan agera problemlösande. Lazarus och Folkman (1984) beskriver att de problemfokuserade strategierna även kan tillämpas på individen själv för att hantera en stressad miljö. Det kan då handla om anpassningar som att förändra och reducera sin ambitionsnivå eller lära in nya tankesätt eller färdigheter som kan användas för att hantera situationen (a.a.). Emotionsfokuserade copingstrategier syftar till skillnad från de problemfokuserade strategierna att hantera eller minska den emotionella upplevelsen som uppstår i en stressad situation (Lazarus & Folkman, 1984). Individen tenderar att tillämpa denna strategi som en sista utväg när de problemfokuserade strategierna inte kunnat tillämpats eller fungerat framgångsrikt. Ofta används strategier som undvikande, minimerande av problemet eller ett distanserande från den upplevda känslan. Även selektiv uppmärksamhet, positiva jämförelser, att söka emotionellt stöd eller att acceptera situationen är centrala beståndsdelar hos emotionsfokuserad coping. Att inte våga erkänna det som hänt eller försöka bibehålla hopp och optimism genom att se det positiva istället för det negativa i en situation är således former av emotionella copingstrategier som kan påverka individens verklighetsuppfattning. Lazarus och Folkman (1984) beskriver att den emotionsfokuserade copingen därmed är en del av meningsalternerande strategier, vilka går ut på att omvärdera en situation. Individen använder sig av denna strategi för att situationen ska upplevas som mer lätthanterlig vilket ofta synliggörs i de uttryck som individen använder sig av. Med det sagt syftar inte alla emotionsfokuserade strategier till att omvärdera situationen och dess mening. Att exempelvis ägna sig åt fysisk aktivitet, dricka alkohol, meditera eller söka stöd hos professionella är copingstrategier som individen kan använda sig av för att hantera ett problem eller en svårighet, men som inte klassas som meningsalternerande (a.a.)
Sammanfattning av studiens teoretiska utgångspunkter
Föreliggande teorier bedöms vara användbara för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. Krav-kontroll-stödmodellen kan tillämpas för att identifiera vilka faktorer i arbetsmiljön som orsakar socialsekreterarnas upplevda stressorer. Copingteorin kan i sin tur appliceras på empirin för att urskilja vilka olika typer av hanteringsstrategier som socialsekreterarna tillämpar för att hantera föregående stressorer. Teorierna anses på så sätt vara kompatibla eftersom att stressorer i arbetsmiljön, som orsakas av en obalans mellan krav och kontroll samt tillgången till stöd, kan påverka socialsekreterarnas möjligheter att i sin tur hantera deras psykosociala arbetsmiljö under pandemin. Således uppfattas det teoretiska ramverket skapa förutsättningar för att förstå socialsekreterarnas upplevelser.
Metod
I följande avsnitt kommer studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt, litteratursökning, urval samt val av metod när det kommer till datainsamling och dataanalys att presenteras. Vidare kommer även studiens tillförlitlighet att redovisas samt en redogörelse kring hur studien har förhållit sig till de etiska kraven.
13
Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Med grund i att föreliggande studie syftar till att undersöka socialsekreterarnas upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön har kvalitativa intervjuer valts ut som lämplig datainsamlingsmetod. Den kvalitativa forskningen inom socialt arbete tenderar att grunda sig i hermeneutiken som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Ontologiskt är hermeneutikens ståndpunkt att det inte finns någon objektiv verklighet i betydelsen allmänna lagar för mänskligt beteende (Andersson, 2014). Verkligheten är således beroende av individens subjektiva uppfattningar och dess kontextuella förutsättningar. Den kunskap som produceras är vidare av subjektiv karaktär, då den innehåller individens beskrivningar av känsloreaktioner, motiv, handlingar och tankemönster samt beroende av forskarens tolkning (a.a). Att undersöka socialsekreterares upplevelser av stress under den specifika tidsperioden när det råder en pandemi i samhället ger även en ögonblicksbild av målgruppens psykosociala arbetssituation. Det kan liknas med den hermeneutiska tanken om att förstå delar av en verklighet för att kunna bilda en uppfattning om verkligheten i stort (Gilje & Grimen, 2007). En fördjupad förståelse av upplevelser från en mindre grupp socialsekreterare kan således säga något om målgruppens arbetssituation och copingstrategier under pandemin i sin helhet. Studiens syfte anses därmed vara förenligt med en kvalitativ metod. Hermeneutiken bedöms vidare vara relevant som vetenskapsteoretisk utgångspunkt för denna studie eftersom studien ämnar att få en helhetsbild av socialsekreterarnas upplevelser.
Litteratursökning
Framtagandet av forskning inom området har genererats i ett antal litteratursökningar. Sökningarna har främst genomförts i databasen Social Service Abstracts samt i söktjänsten PRIMO. För att få fram artiklar som bedöms vara av betydelse inom det område som föreliggande undersökning avser har flera kombinationer av sökord använts. De sökord som genererat flest relevanta artiklar var följande:
- (“Social work*” AND coping*),
- (“Social worker” OR “Social service” AND stress), - (“Social worker” AND “working environment”) - (Pandemic* OR Covid-19* AND “social work*”)
Samtliga sökord formulerades på engelska med syfte att erhålla internationella artiklar som publicerats inom forskningsområdet. I litteratursökningen tillämpades olika inkluderings- och exkluderingskriterier för att underlätta sökandet efter väsentliga artiklar. Ett inkluderingskriterium som var avgörande i sökningen var att alla artiklar ska vara peer-reviewed då det säkerställer att artiklarna är vetenskapligt granskade och att de på så sätt har en hög tillförlitlighet. Ett annat inkluderingskriterium som användes var att artiklarna skulle vara författade på engelska eller svenska i syfte att språkmässigt kunna ta del av innehållet. Litteratursökningen avgränsades även till litteratur som var publicerade år 2005 och framåt för att artiklarna skulle ligga så nära i tiden som möjligt och vara av fortsatt relevans för studien. Vid sökning innehållande sökord såsom covid-19 eller pandemic flyttades tidsgränsen fram till 2020 och framåt. Denna avgränsning gjordes då pandemin inte var aktuell innan år 2020. När tillämpliga artiklar framtagits synliggjordes även deras källor, vilka systematiskt granskades i syfte att identifiera ytterligare artiklar som var lämpliga för studiens forskningsområde. Litteratursökningen bidrog till ett flertal betydelsefulla forskningsartiklar som berör socialsekreterarnas psykosociala arbetsmiljö innan och efter den rådande samhällspandemi.
14
Datainsamlingsmetod
Inom den kvalitativa metoden är intervjuer ett centralt tillvägagångssätt för att inhämta data (Kvale & Brinkmann, 2014). Kvalitativa intervjuer fokuserar enligt Bryman (2018) på respondentens subjektiva upplevelse eller uppfattning av ett särskilt ämne, vilket ligger i linje med syftet i föreliggande studie och motiverar varför metoden är relevant (a.a). Med tanke på att vår studie eftersträvar att nå en fördjupad förståelse av socialsekreterarnas psykosociala arbetsmiljö under rådande pandemi anses den kvalitativa metoden vara mer passande, än exempelvis en kvantitativ studie. Under litteratursökningen till den tidigare forskningen påträffades även en brist på kvalitativa studier då majoriteten av de artiklar som återfanns var genomförda med en kvantitativ ansats. Vi ansåg att ett kvalitativt tillvägagångssätt på så sätt skulle vara extra intressant att genomföra, utifrån förhoppningen om att empirin skulle ge en mer djupgående bild av socialsekreterarnas upplevelser. Fördelen med en kvalitativ metod är således att intervjuer möjliggör erhållandet av detaljerade beskrivningar, vilka i sin tur kan tillföra ny kunskap och förståelse om helheten. En nackdel som vi identifierade med att tillämpa den kvalitativa metoden i vår studie var att socialsekreterarna skulle uppleva att intervjun berörde känsliga och till viss del personliga ämnen. Detta med grund i att det ämne som studeras inte helt kan särskiljas från socialsekreteraren i sin professionella roll och personen bakom yrkesrollen. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att forskaren inför liknande intervjusituationer behöver vara medveten om vad öppenheten i respondenternas berättelse kan leda till och vilka frågor som är lämpliga att ställa. För att förhindra att intervjun skulle leda till ett inkräktande på respondenternas privatliv valde vi att aktivt ställa frågor om respondenternas arbetssituation och stressorer som kunde härledas till denna. Vidare genomfördes intervjuerna med ett semistrukturerat tillvägagångssätt, vilket innebar att vi med utgångspunkt i en intervjuguide ställde frågor som var centrala i förhållande till studieobjektet. Semistrukturerade intervjuer gav både oss och respondenten en frihet i hur frågorna ska ställas samt besvaras. Med utgångspunkt i intervjuguiden kunde vi vara flexibla i samtalet och följa det som respondenten berättade och ställa följdfrågor. Respondenten hade på liknande sätt möjlighet att utforma och prata fritt i sina svar (Bryman, 2018). Det semistrukturerade tillvägagångssättet uppfattades således ge socialsekreteraren mandat att dela med sig av sina upplevelser av arbetsmiljön, stress och hanteringsstrategier.
Urvalsmetod
Vi har använt oss av ett målstyrt urval i studien. Bryman (2018) menar att målstyrt urval är det urval som förekommer mest i kvalitativ forskning. Ett målstyrt urval innebär att respondenterna inte väljs ut slumpmässigt, utan att urvalet syftar till att finna lämpliga respondenterna som har möjlighet och kunskap att besvara undersökningens forskningsfrågor och syfte (a.a). I föreliggande studie valdes respondenterna ut då de arbetar som socialsekreterare och därmed är den yrkesgrupp som efterfrågades i studiens syfte och frågeställningar. Som tidigare nämnt var ett kriterium att respondenterna även skulle arbeta på en enhet för barn och ungdomar. Det kriteriet grundar sig delvis i den tidigare forskningen som betonar att socialsekreterare som arbetar på barn -och ungdomsenheter är en grupp som har en särskilt påfrestande psykosocial arbetsmiljö, vilket väckte intresset att undersöka den specifika målgruppen. På grund av rådande smittspridning i samhället ansågs det inte vara lämpligt att genomföra fysiska intervjuer med respondenterna. Vi bedömde dock att den digitala intervjuformen kunde möjliggöra att likvärdig empiri samlades in som under fysiska intervjuer, samtidigt som samhälleliga restriktioner följdes och individers hälsa säkrades. Zoom valdes således ut som plattform för de digitala intervjuerna eftersom det har en videochattstjänst. Videofunktionen möjliggjorde att vi och socialsekreterarna kunde se varandra, vilket var viktigt för att minimera
15
risken att fler mänskliga faktorer såsom kroppsspråk eller andra reaktioner hos respondenten föll bort under den digitala intervjun. En fördel med digitala intervjuer är däremot att det blir mer tids- och resurseffektivt då varken vi eller socialsekreterarna behövde ta oss till intervjun. Med grund i att studiens målgrupp beskrivs som hårt arbetsbelastade av tidigare forskning, ansågs flexibiliteten med digitala intervjuer möjliggöra att socialsekreterare överhuvudtaget kunde ställa upp på en intervju. För att vidare kunna transkribera intervjumaterialet spelades de digitala intervjuerna in, vilket i första hand krävde ett samtycke från respondenten. Intervjuerna spelades därmed in med hjälp av en diktafon lånad av Örebro universitet.
Respondenterna som deltog i studien arbetade som socialsekreterare på socialtjänstens barn- och ungdomsenhet i två olika kommuner. Enheterna valdes ut dels på grund av att studien ämnade att undersöka socialsekreterare som arbetar på barn -och ungdomsenheter, men också för att det fanns en etablerad kontakt mellan oss och enheterna. Respondenterna tillfrågades genom en första kontakt till enhetschefen där det skickades ett kortare informationsmail om studiens syfte, att vi sökte respondenter och att ytterligare information om studien delges då det etablerats en kontakt med frivilliga respondenter. Enhetschefen fick därefter förmedla vidare informationen till socialsekreterarna på enheten. Eftersom att den första kontakten till enhetschefen inte resulterade i något svar skickades ett likadant mail till samtliga socialsekreterare på enheten, vilket genererade i tre frivilliga respondenter till studien. För att nå fler respondenter togs vidare beslutet att skicka ut en förfrågan till en barn -och ungdomsenhet i en annan kommun. Ett inkluderingskriterium som förelåg var att respondenterna skulle arbeta på en enhet för barn och ungdom vilket gjorde att beslutet om att fråga en annan enhet ansågs adekvat i förhållande till kriteriet. Förfrågan till den andra enheten bidrog till ytterligare en respondent. Sammantaget hölls därmed fyra enskilda intervjuer med socialsekreterare som arbetar på en barn -och ungdomsenhet.
Dataanalysmetod
Den insamlade datan från intervjuerna analyserades utifrån en tematisk analys. Enligt Bryman är tematisk analys ett vanligt angreppssätt när det kommer till kvalitativa analysmetoder (a.a). Metoden går ut på att ta fram teman som är centrala i intervjumaterialet, vilket aktualiserar en successiv tolkningsprocess i linje med studiens vetenskapsteoretiska grund. För att det ska vara möjligt att analysera behöver materialet först bearbetas genom transkribering (Lindgren, 2014). Det materialet som insamlats under intervjuerna sparades ned på en ljudfil som därefter transkriberades till text. Efter transkriberingen fick socialsekreterarna möjlighet att ta del av materialet innan vi analyserade det, för att ge dem möjlighet att komma med eventuella synpunkter samt för att säkerställa att transkriptionen överensstämde med deras verklighet. När materialet hade godkänts av socialsekreterarna påbörjades analysen genom att tematisera datan. Att tematisera data enligt en tematisk analys handlar enligt Bryman (2018) om att dela in materialet i olika kategorier som är centrala utifrån studiens syfte och frågeställningar. De olika temana tas fram utifrån upprepningar, metaforer, språkliga kopplingar i materialet eller på grund av likheter och skillnader mellan de olika intervjuerna. När dessa teman tagits fram delades de in i över -och underordnade teman som därefter bildades till rubriker i resultat -och analysavsnittet (a.a). Tematiseringen inleddes i föreliggande studie genom att markera centrala citat och diskussioner i transkriptionen i relation till studiens syfte och frågeställningar. Därefter delades de centrala delarna upp i olika teman som rubriksattes utifrån temats innehåll och med hänsyn till studiens syfte. Temana delades upp i olika huvud -och underrubriker. Huvudrubrikerna namngavs utifrån det studien syftar till att undersöka; Stressorer under
pandemin och hanteringsstrategier under pandemin. Underrubrikerna namngavs därefter
16
till de huvudsakliga temana. Exempel på underrubriker som utformades till det huvudsakliga temat stressorer under pandemin var arbetsbelastning, ensamarbete och minskat stöd samt att
arbeta i sin hemmiljö De övergripande temana med tillhörande underrubriker utgjorde i sin tur
grunden i resultat -och analysavsnittet. Följande citat kan tas som exempel för att tydliggöra hur vi gick tillväga vid tematiseringen;
Men det som är mest stressande i arbetet och det tänker jag corona säkert har förvärrat på det sättet och att det är att vi har en väldigt hög arbetsbelastning.. det här med att inte räcka till, att inte hinna göra ett bra jobb, att inte känna att man gör ett bra jobb för de barn och familjer vi möter.. är ju det svåraste med jobbet, alltid liksom, och så blir det ju i samband med stress och hög arbetsbelastning, så blir det ju det som blir det svåraste att förhålla mig till i att jag inte känner att jag gör ett bra jobb med de jag möter.
Citatet ovan synliggör ett svar på frågan om vad socialsekreteraren upplever som mest utmanande i sitt arbete under pandemin. Med grund i att vi undersöker stressorer och copingstrategier tolkades den höga arbetsbelastningen som respondenten ger beskrivningar om, vara en stressor i respondentens arbetsmiljö. I tematiseringen hamnade således citatet under huvudrubriken stressorer under pandemin, där det i sin tur placerades vid underrubriken
arbetsbelastning. Eftersom den tematiska analysen innebär att tolka och identifiera teman har
forskaren en central roll i metoden (Kvale & Brinkmann, 2014). I denna studie utgör vår förförståelse en bakgrund vid tolkning av stressorer i socialsekreterares psykosociala arbetsmiljö. Förförståelsen grundar sig främst i studiens teoretiska ramverk, eftersom vi tolkar empirin i ljuset av krav-kontroll-stödmodellen samt copingteorin, men även av den kunskap som erhållits från forskningsfältet inom området för stress och hanteringsstrategier.
Studiens tillförlitlighet
I forskning finns det krav som behöver uppnås när det kommer till att värdera och bedöma studiens tillförlitlighet. När det kommer till kvalitativ forskning har Guba och Lincoln (1994) tagit fram tillförlitlighet och äkthet som två grundläggande kriterier där tillförlitligheten delas upp i fyra olika delar; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdighet syftar på ett säkerställande kring att forskningen har bedrivits enligt de regler som finns att förhålla sig till. Att uppnå en hög trovärdighet innefattar även att respondenterna har blivit delgivna resultatet av studien och att de således kan intyga att informationen stämmer överens med deras verklighet (Bryman, 2018). I föreliggande studie fick respondenterna i första kontakten ett informationsmail som innehöll information om studien samt hur vi förhåller oss till de olika forskningsetiska kraven. De fick återigen samma information i inledningen av intervjuerna för att säkerställa att de tagit del av informationen. Förhoppningen var att respondenterna med den informationen skulle få en ökad insikt i studien och att det i sin tur skulle bidra till en hög trovärdighet. Med grund i att studien är av kvalitativ ansats försvåras möjligheten att generalisera det resultat som framkommer. Istället är överförbarhet ett kriterium som tagits i beaktning under studiens gång, genom att undersökningens förfarande har beskrivits utförligt. Förhoppningen är att de utförliga beskrivningarna av studien ökar transparensen och att resultatet således kan vara till nytta för andra verksamheter. Studiens pålitlighet bedöms i stort sett utifrån samma kriterier som överförbarheten, det vill säga att alla faser i undersökningsprocessen finns dokumenterade och tillgängliga för att kvaliteten ska kunna bedömas (Bryman, 2018). För att studien ska vara pålitlig har flera åtgärder vidtagits. Vi har bland annat varit måna om att under intervjuerna sammanfatta det som respondenten berättade, för att säkerställa att vi förstått dem rätt och att resultatet på så sätt speglar deras verklighet. Respondenterna har även delgivits studien i sin helhet innan den blivit publicerad för att delge dem vår tolkning. Vidare har handledare otch
