14
I AUgUSTI I åR DömDES SEx JOURNALISTER till två års fängelse och stora böter för att ha kritiserat en kommentar från president Yahya Jammeh rörande ett ännu olöst mord år 2004 på tidningsredaktören Deyda Hydara.
Enligt den internationella journalistföreningen CPJ satte presidenten spiken i kistan för pressfrihet i landet genom att låta fängsla dessa av de sista återstående oberoende journalis- terna. Reportrar utan Gränser är inne på samma linje och påpe- kar att det som i andra länder är vanlig öppenhet, att begära information från myndigheter, är straffbart i Gambia.
Sedan Gambia 1965 blivit en egen stat, efter lång tid som brittisk koloni, var landet fram till 1994 en flerpartistat där fem allmänna val genomfördes.
För fjorton år sedan tog Yahya Jammeh, en halvlitterat poli- tiker och tidigare soldat, i en kupp över styret av detta en gång så fredliga land. Under den första tiden av Jammehs så kallade revolution kunde Gambias folk bevittna tillkomsten av många drakoniska förordningar och massarresteringar av offentligan- ställda.
Under sin tid vid makten har Jammeh utlyst tre val där op- positionen aldrig fått en chans. Det är tvärtom vanligt förekom- mande att oppositionsanhängare arresteras under valkampanjer eller på valdagen. Flera av dem är fortfarande saknade, trots att flera år har gått. När det första valet genomfördes 1996 stördes det av massarresteringar och tortyr av politiska motståndare.
För att ytterligare försämra situationen ändrade det svans- viftande parlamentet grundlagen och lade all rätt att anställa och avskeda statsanställda hos presidenten.
PRESIDENTEN ANSTäLLER, AVSKEDAR och återanvänder statstjänstemännen helt efter eget huvud. Den som opponerar sig uppfattas som fiende och riskerar godtyckligt gripande, med långa tider, i vissa fall upp till tolv år, i häkte utan åtal och utan
kontakt med advokat eller familj. Många av de fängslade har ådragit sig svåra sjukdomar och förvägras vård. De få som ställts inför rätta har inte fått någon opartisk rättegång.
Även privata media uppfattas som hot. Detta gör att journa- lister och andra i branschen lever under allvarligt hot. Många har utsatts för lagstridigt gripande, fängelse, tortyr, försvin- nande eller mord. Sedan 1994 har över 35 journalister tvingats lämna landet, över hälften av dessa bara under de senaste två åren. Yttrandefriheten har begränsats kraftigt. År 2002 tillsat- tes en kommission som utfärdar yrkeslicenser och även har makt att fängsla journalister.
åR 2004 KOm EN LAg som kan ge fängelse för förtal. Tre journalister har sedan dess dömts för falsk information och för- tal. Den regeringskritiske redaktören Deyda Hydara sköts ner i december 2004, enligt många bedömare av politiska skäl. Hans död har inte utretts. En privat radiostation har bränts ner lik- som ett privat mediaföretag som sedan stängdes sedan personal fängslats.
Domare hör till den kategori som presidenten fritt anställer och sparkar. Åtminstone tre domare fick gå under 2008 liksom nyligen den förste inhemske domaren som ersattes av en nigeri- ansk kollega.
Sedan advokaten Ousman Sillah besköts under julhelgen 2003 är jurister i allmänhet obenägna att åta sig politiska fall samt ärenden där journalister är inblandade. Denna fruktan för vedergällning har gjort att många politiska fall aldrig löses eller att oskyldiga utsätts för orättfärdiga rättegångar. Rättssamhället fungerar inte och istället finns ett flertal skendomstolar. Trots flera nationella och internationella överenskommelser hör obe- roende och opartiska domstolar till det förflutna i Gambia och övergrepp på lagliga rättigheter hör till rutinen.
Efter ett påstått kuppförsök år 2006 arresterades en rad mi-
Gambia, det tystade landet
Gambia, ett semesterparadis för svenskar, med långa stränder och fina hotell under en ständig sol. Men det finns en baksida:
landets befolkning lever med tystad press och kväst opposition.
Ur tidskriften Södra Afrika nr. 3 2009
15 litärer, journalister och statstjänstemän för delaktighet. Utta- landen togs innan rättegången och sändes ut på den statliga te- levisionen. Den statliga radion tillkännagav en tid därefter att fem höga officierare hade rymt från fängelset. Sedan dess har deras familjer inte fått ett enda livstecken från dem vilket lett till slutsatsen att de har avrättats. Det var i så fall inte första gången: redan 1994, strax efter statskuppen, avrättades 15 of- ficerare av en exekutionspluton för påstådda planer på en kupp.
Det tycks som den gambiska regeringen inte finner något fel i att utföra lagvidriga avrättningar. Dessa ses snarast som ett sätt att snabbt bli av med påstådda kuppmakare eller andra som uppfattas som fiender, särskilt då personer som presidenten me- nar har förrått honom.
DE BEDRöVLIgA föRhåLLANDENA i Gambia börjat få inter- nationell uppmärksamhet. Amnesty publicerade 2008 en rap- port om landet och det har genomförts demonstrationer och presskonferenser på flera platser runt om i världen. En talesman för svenska UD har utlovat att Sverige, som EU:s tillfälliga ledar- land, ska ta sätta press på den gambiska regeringen.
yAhyA DANfA Läs mer:
Amnesty International: Gambia, Fear Rules, 2008
Gambia är Afrikas minsta land på fastlandet med 1,7 miljo- ner invånare. Det omges av Senegal, utom längs Atlantkusten.
Jordbruk, fiske och turism är främsta inkomstkällorna. Cirka en tredjedel av befolkningen lever på mindre än åtta kr/dag.
”Power to the people” är ett fint slagord. Tyvärr handlar det i gambia dock om elektricitet och inte politik.
