Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn, unga, samhälle (BUS)
Examensarbete
15 högskolepoäng
Barns lika värde
och
vänskap på förskolan
Children´s equal value and friendship in preschool
Jenny Jönsson
Eva Nilsson
Lärarexamen 210hp Handledare: Karin Book
Barndoms- och ungdomsvetenskap Examinator: Helena Tolvhed
Abstract
Jönsson, J & Nilsson, E (2008). Barns lika värde och vänskap på förskolan. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola
Examensarbetet handlar om hur två olika förskolor arbetar med barns lika värde och barns vänskapsrelationer. Den ena förskolan är belägen i en by några mil utanför Helsingborg och den andra ligger i en stadsdel i Helsingborg. Syftet med vårt examensarbete är att undersöka vilken inställning pedagoger och föräldrar har till barns lika värde och hur barn ser på vänskap. Vi har använt oss av följande frågeställningar:
Hur arbetar pedagogerna på de utvalda förskolorna med barns lika värde? Har föräldrar och pedagoger samma syn på barns lika värde på de aktuella förskolorna? Har barnens sociala kompetens betydelse för vänskapsrelationerna på förskolan? Hur ser likabehandlingsplanen ut på de utvalda förskolorna? Som underlag till vårt
examensarbete har vi använt tidigare forskning inom ämnet, förskolans styrdokument, skollagen, barnkonventionen och annan litteratur som vi anser är relevant för arbetet. Vårt empiriska material har vi fått genom observationer och samtal med två barngrupper, intervjuer med fyra pedagoger och enkätundersökning för föräldrar till 80 barn.
Förord
Tack till:
alla berörda på de båda förskolorna, som har stöttat oss i vårt arbete med insamlingen av vårt empiriska material
barn och föräldrar som på olika sätt ställt upp och svarat på våra frågor
oss båda författare som samarbetat i detta examensarbete på ett likvärdigt och förtjänstfullt sätt
Innehållsförteckning
1 Inledning... 7
1.1 Introduktion ... 7
1.2 Syfte och frågeställningar... 8
1.3 Disposition... 8
2 Tillvägagångssätt och empirisk studie... 10
2.1 Metodval... 10
2.2 Undersökningsgrupp... 11
2.3 Genomförande ... 12
2.4 Forskningsetiska överväganden... 14
2.5 Analysbeskrivning... 15
3 Teori och tidigare forskning ... 16
3.1 FN´s barnkonvention och barnombudsmannen... 16
3.2 Barns sociala utveckling... 17
3.3 Viktiga dokument för förskolan ... 18
3.3.1 Läroplanen för förskolan (Lpfö 98)... 18 3.3.2 Skollagen ... 19 3.3.3 Likabehandlingsplanen... 20 3.3.4 Värdegrundsboken... 20 4 Presentation av empirin ... 22 4.1 Förskola 1 ... 22
4.1.1 Intervju med pedagog 1 ... 22
4.1.2 Intervju med pedagog 2 ... 23
4.1.3 Samtal med barnen ... 25
4.2 Förskola 2 ... 26
4.2.1 Intervju med pedagog 3 ... 26
4.2.2 Intervju med pedagog 4 ... 28
4.2.3 Samtal med barnen ... 29
5 Analys ... 31
5.1 Intryck från förskolorna... 31
5.2 Föräldrar och pedagoger... 31
5.2.1 Föräldrakontakt och trivsel... 32
5.2.2 Sedda barn ... 36
5.3 Kränkande behandling... 36
5.3.1 Jämförelse av likabehandlingsplanerna... 37
5.4 Barns lika värde ... 38
5.5 Intryck från samtal med barnen ... 39
5.5.1 Sagoläsning... 40
5.6 Sammanfattning och slutsatser ... 41
6 Diskussion och kritisk reflektion... 43
Referenslista ... 45
Bilaga 1 ... 48
1 Inledning
Hjälper du en vän som ber dig? Lyssnar du om någon vill? Vet du att man delar med sig? Är du den som hjälper till? Alla får va med och leka. Fråga den som ensam är! Inte viska dumt och peka! Vi ska alla trivas här. (Grane & Bergman, 2005)
1.1
Introduktion till problemområdet
Genom att barn upplever och utbyter erfarenheter med varandra utvecklar de sin sociala kompetens och på detta sätt lär sig barnen att vara en del av gemenskapen och sammanhanget. I samband med att barnen får nya erfarenheter synliggörs en större förståelse för att alla inte är lika, men ändå lika mycket värda.
Redan när barnen är små är det viktigt, för barnens psykiska utveckling, att samspelet mellan föräldrar och barn fungerar. Föräldrarna fungerar som förebilder för sina barn och deras agerande påverkar barnens beteende. Den grundläggande sociala kompetensen utvecklar barnen i hemmet tillsammans med föräldrarna. När barnen börjar förskolan har barngruppen stor betydelse för att den sociala och kommunikativa utvecklingen ska fungera i vardagen. I en gemenskap med andra utvecklar barnen sin sociala förmåga vilket leder till att de får en bra grund för att utveckla sin relation till andra, både vuxna och barn. Enligt den ryske utvecklingspsykologen Lev Vygotskij är den sociala kompetensen viktig för barns lärande och utveckling, det är även viktigt att vuxna agerar som goda förebilder och lever som de lär samt lägger grunden för barnens lärande (Strandberg, 2006:47-48). Det är viktigt att samarbetet mellan förskolan och hemmet fungerar, bl.a. för att på ett tidigt stadium upptäcka eventuella problem. Att uppmuntra barns positiva beteende och att stävja det negativa är betydelsefulla
uppgifter, både för förskolan och för hemmet. Vikten av samarbetet mellan förskolan och hemmet belyses tydligt i läroplanen för förskolan (Lpfö98).
Förskolan skall vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar (Lpfö, 98:8).
Vi som har skrivit detta examensarbete har tidigare både privat och professionellt kommit i kontakt med barn i förskolan/skolan, som av olika anledningar inte har fått vara en del av gemenskapen. Vi valde mellan att skriva vårt examensarbete om mobbning och att undersöka barns lika värde och vänskapsrelationer i förskolan/skolan. Eftersom det för oss kändes mer positivt att undersöka barns lika värde än att skriva om mobbning, kom vi gemensamt fram till beslutet att skriva vårt examensarbete om barns lika värde och om barns vänskapsrelationer på förskolan.
1.2
Syfte och frågeställningar
Huvudsyftet med vårt examensarbete är att synliggöra vilken inställning pedagoger och föräldrar har till barns lika värde, och vidare hur barn ser på vänskap och utanförskap. Vi har använt oss av följande frågeställningar:
Hur arbetar pedagogerna på de utvalda förskolorna med barns lika värde?
Har föräldrar och pedagoger samma syn på barns lika värde på de aktuella förskolorna?
Har barnens sociala kompetens betydelse för vänskapsrelationerna på förskolan? Hur ser likabehandlingsplanen ut på de utvalda förskolorna?
1.3 Disposition
Vårt examensarbete är upplagt på sex övergripande kapitel. Det första kapitlet består av inledning, syfte och frågeställningarna. I det andra kapitlet beskriver vi vårt tillvägagångssätt med arbetet och vår empiri. Kapitel tre innehåller en sammanfattning
av de teorier och den tidigare forskning som vi funnit inom vårt område. I kapitel fyra presenterar vi vår empiri och i kapitel fem analyserar vi den tillsammans med teorin och den tidigare forskningen. Kapitel sex innehåller en diskussion och en kritisk reflektion av vårt arbete.
2
Tillvägagångssätt och empirisk studie
I detta kapitel beskriver vi vilka metoder vi har använt i vår undersökning. Vi presenterar våra undersökningsgrupper och hur vi praktiskt samlat in vårt material. Därefter behandlar vi de forskningsetiska aspekterna, för att sedan avrunda kapitlet med att beskriva hur vi har analyserat vårt empiriska material.
2.1
Metodval
I vårt examensarbete har vi gjort både en kvalitativ och en kvantitativ undersökning, för att få reda på hur barns vänskapsrelationer ser ut och hur förskolorna arbetar med barns lika värde. Trost (2001:22) menar att en kvalitativ metod används för att försöka förstå hur människor reagerar och resonerar i vissa situationer samt för att särskilja eller urskilja ett handlingsmönster. Det är en kvantitativ studie om det gäller att få reda på hur många eller hur vanligt något är. Vi valde att använda båda dessa undersökningsmetoder eftersom vi anser att vi då får ett bredare material att arbeta med. Man uppnår ett säkrare resultat genom att använda flera olika metoder, det är även en fördel för analysen eftersom den blir mer grundlig (Johansson & Svedner, 2001:42). I den kvalitativa undersökningen av vårt arbete har vi valt att göra observationer och intervjuer på förskolorna med barn och pedagoger, samt gå igenom förskolornas likabehandlingsplaner. När man gör en kvalitativ undersökning finns möjligheten att upptäcka och identifiera t.ex. den intervjuades uppfattning om något fenomen (Patel & Davidson, 2003:78). För att fånga upp pedagogernas uppfattning om barns lika värde har vi gjort intervjuer, med hjälp av diktafon (bilaga 1), och ställt frågor om bland annat likabehandlingsplanen och hur de arbetar med den på förskolan. I vårt arbete med barnen läste vi barnboken Snick & Snack (Grane & Bergman, 2005) och därefter samtalade vi med barnen i grupp om deras tankar. Denna bok vågar ta upp värdegrunder, den handlar om att vara vänner och hur viktigt det är med etik, moral och samarbete samt att alla får känna sig delaktiga i gemenskapen (www.ilka.se).
När man intervjuar barn i grupp måste man vara medveten om att barnens svar påverkar de andra barnens svar. Det är viktigt att intervjuaren ser till att alla barn får komma till tals, så att både det tysta och det pratglada barnet får möjlighet att delta i samtalet. För att få fram hur barn tänker om, eller uppfattar något, är det bra att använda sig av bilder. Genom bilder associerar barn till sin egen livssituation eftersom de då relaterar till sina egna erfarenheter (Doverberg & Pramling, 2000: 30,36). Under läsningen och samtalet använde vi oss av videokamera och diktafon som hjälpmedel för att på ett bra sätt fånga barnen i diskussionen om vänskapsrelationer. En stor fördel med inspelning är att man som observatör har möjlighet att gå tillbaka och göra nya reflektioner, som man kanske annars skulle gå miste om. En annan fördel med inspelning är att en större rikedom av detaljer blir bevarad. Varje gång man ser eller lyssnar på inspelningen kan man få se/höra något nytt och intressant (Björndal, 2005:72).
Med en kvantitativ metod har vi samlat in empiriskt material som vi behandlat för att sedan använda i vårt arbete på lämpligt sätt. För att få fram föräldrarnas åsikt om pedagogernas arbete med barnens lika värde har vi använt denna metod i form av en enkätundersökning. Detta bland annat för att på ett tydligare sätt få en uppfattning om eventuella meningsskillnader om barnens lika värde. Vi utformade enkäten (bilaga 2) på så vis att den består av fasta svarsalternativ eftersom vår uppfattning är att frågor med öppna svar ger ett större bortfall, vi gav dock föräldrarna möjlighet att kommentera sina svar.
2.2
Undersökningsgrupp
De två förskolor som vi besökt för att hämta vår empiri ligger i två olika kommuner, den ena i en by i Bjuvs kommun och den andra i en stadsdel i Helsingborgs kommun. I vårt examensarbete benämner vi förskolan i Bjuvs kommun som Förskola 1 och förskolan i Helsingborg som Förskola 2. På Förskola 1 läste vi för och samtalade med nio barn i åldern 4-5 år, sex flickor och tre pojkar, alla med svenskt etniskt ursprung. Ett av dessa barn har på grund av speciella behov hjälp av assistent. På Förskola 2 läste vi och samtalade med åtta barn i åldern 4-5 år, sju flickor och en pojke, fyra barn har svenskt etniskt ursprung och de andra fyra har annat etniskt ursprung.
De fyra pedagoger som vi intervjuat är verksamma på de förskolor där vi gjort våra undersökningar. På vardera förskola har vi gjort intervjuer med två pedagoger som arbetar på de två aktuella avdelningarna. Dessa pedagoger valdes efter deras intresse av att delta i vår studie och inte efter deras titel.
I vår enkätundersökning har vi, för att få ett så bra underlag som möjligt att arbeta med, lämnat ut enkäter till föräldrarna på två avdelningar på vardera förskola (ca 80 enkäter). På Förskola 1 lämnade vi ut ca 40 enkäter till två avdelningar med barn i åldrarna 1-5 år och på Förskola 2 ca 40 enkäter till två avdelningar med barn i åldrarna 3-5 år.
2.3 Genomförande
I inledningen av vårt examensarbete hade vi tänkt skriva om utanförskap/mobbning i förskola kontra förskoleklass. Vi hade en idé om att det är mer vanligt förekommande med mobbning i förskoleklassen än i förskolan och var nyfikna på om det händer någonting speciellt i övergången mellan förskola och förskoleklass. Vi började med att observera våra barngrupper där vi gjorde vår VFT, en av oss författare var i förskolan och den andra var i en förskoleklass. Under våra observationer och samtal med våra handledare kom vi fram till att det sällan förekommer mobbning på våra respektive VFT-platser. Dessutom kom vi gemensamt fram till att det kändes mer positivt att undersöka barns lika värde och barnens vänskapsrelationer, därför valde vi istället denna inriktning för vårt arbete.
Vi började med att samla in redan skriven litteratur för att läsa in oss på ämnet, barns lika värde och barns sociala utveckling. Innan vi började samla in vårt empiriska material tog vi kontakt med de berörda förskolorna och rektorerna för att presentera oss och få pedagogernas medgivande så att vi kunde genomföra våra undersökningar. Vi fick även tillgång till förskolornas likabehandlingsplaner så att vi kunde läsa in oss på dessa innan vi intervjuade de berörda pedagogerna. Pedagogintervjuerna gjordes efter en teknik som kallas tratt-teknik, vilket innebär att frågorna ställs som stora öppna frågor för att sedan komma in på mer specifika frågor (a.a:74).
För att få tillstånd att dokumentera samtalen med videokamera och diktafon i båda barngrupperna, lämnades en förfrågan ut till föräldrarna till de äldsta barnen (4-5 åringarna). Vi frågade pedagogerna om vilken tidpunkt som lämpade sig bäst för dessa samtal, för att de så lite som möjligt skulle påverka den ordinarie pedagogiska verksamheten. Vi lämnade även ut intervjufrågorna för att pedagogerna skulle få chans att förbereda svaren.
Efter samtal med pedagogerna på Förskola 1 kom vi överens om att intervjuerna skulle ske vid samma tillfälle som samtalet med barngruppen. När vi kom till förskolan för att genomföra samtalet med barnen, hade arbetslaget redan gemensamt sammanställt svaren på intervjufrågorna skriftligt på grund av tidsbrist. Därför gjorde vi senare ännu en intervju med en pedagog på den andra avdelningen, där vi lämnat ut vår föräldraenkät, detta för att vi kände att vi missade möjligheten till att ställa följdfrågor vid det första intervjutillfället.
Samtalen med barnen på de båda förskolorna gick till så att vi först läste barnboken
Snick & Snack (Grane & Bergman, 2005) för att sedan samtala tillsammans med barnen
om vänskap och utanförskap. Fördelen med gruppintervju kan vara att barnen blir medvetna om olika sätt att tänka och på detta sätt får de ta del av kamraternas tänkande och reflekterande. Detta kan då leda till att något eller några barn kommer att förstå saker på ett annat sätt än de gjort tidigare (Doverberg & Pramling, 2000:30). Vi dokumenterade de båda tillfällena med videokamera och diktafon för att vi skulle få ett så bra stöd som möjligt för vår fortsatta undersökning.
Efter samtal med pedagogerna på Förskola 2 kom vi fram till att det inte var lämpligt att göra intervjuerna vid samma tillfälle som samtalen med barnen, eftersom pedagogerna tyckte att det skulle bli för rörigt för barnen. Därför gjorde vi intervjuerna och samtalet med barngruppen på olika dagar. Intervjuerna genomförde vi tillsammans vid två tillfällen med en pedagog i taget.
Våra enkätfrågor skickades först till de berörda rektorerna för att få dem godkända. När vi fått deras medgivande lämnade vi ut enkäterna till föräldrarna på två avdelningar på de förskolor vi gjort våra undersökningar. Enkätundersökningen är en kvantitativ studie, då vi har lämnat ut ett visst antal frågor och behandlar resultatet i kvantitativ form. Den
är formad så att den har standardiserade och strukturerade frågor med fasta svarsalternativ, den är utformad på samma sätt till alla föräldrar och alla har samma svarsutrymme (Patel & Davidsson, 2003:72). Vi gjorde en kvantitativ bearbetning med hjälp av enkäterna för att vi ville jämföra föräldrarnas och pedagogernas uppfattning om barns lika värde på förskolan. Bell (2000:114) menar att två veckor kan vara en rimlig tid för att en enkätundersökning ska hinna besvaras och skickas tillbaka. Vi lämnade ut samtliga enkäter och gav föräldrarna drygt två veckor inberäknat påminnelsen, att besvara dessa. Enkäterna lämnades ut till 80 barns föräldrar (fyra avdelningar), detta för att vi ville få en så bred inblick som möjligt i föräldrarnas uppfattning om barns lika värde. Enkäterna lämnades dessutom ut på de fyra avdelningarna samma dag för att alla föräldrar skulle få samma tidsutrymme för att besvara frågorna.
2.4 Forskningsetiska överväganden
I våra undersökningar har vi tagit stor hänsyn till de etiska överväganden som är nödvändiga för att skydda alla berörda som på något sätt hjälpt oss med vårt arbete. Innan vi gjorde vår empiriska undersökning läste vi och begrundade Vetenskapsrådets forskningsetiska överväganden vilka vi har tagit i beaktande när vi har samlat in vårt material. Vi har informerat om att medverkan är frivillig och varit noga med att få godkännande från alla berörda samt att enskilda personer inte ska kunna identifieras (www.vr.se).
Samtidigt som vi tog kontakt med de två förskolorna för att göra vår empiriska insamling tog vi kontakt med de berörda rektorerna för att få deras klartecken för vårt examensarbete. För att inte någon ska kunna identifiera de två förskolorna som vi använt i vårt arbete har vi gett dem de fingerade namnen Förskola 1 och Förskola 2. I vårt arbete är det vår uppgift att ansvara för att alla berörda förblir anonyma genom hela processen. Med anonym menas att namnen eller andra kännetecken inte går att spåra till de intervjuade (Trost, 2005:41).
Eftersom vi tidigare haft kontakt med barn och föräldrar och är kända på Förskola 1 fick vi ett muntligt godkännande för insamlingen av vårt empiriska material. För att få lov
att dokumentera med videokamera och diktafon kontaktades föräldrarna till de barn som vi tagit hjälp av i vår studie. På Förskola 2 lämnade vi ut en skriftlig förfrågan till föräldrarna till de äldsta barnen på avdelningen. I vår enkätundersökning har vi varit noga med att utforma frågorna på så sätt att uppgiftslämnaren inte går att identifiera.
2.5 Analysbeskrivning
För att få in underlaget till vår empiriska undersökning om barns lika värde har vi gjort pedagogintervjuer, barnintervjuer och enkätundersökning. Redan vid första kontakten fick vi ett positivt bemötande av pedagogerna och rektorerna på de berörda förskolorna. Under processen med vårt examensarbete har vi författare valt att göra i stort sett allt arbete tillsammans, eftersom vi båda vill få så exakta intryck som möjligt under hela arbetet. Trost (2005:46) skriver om att det finns både fördelar och nackdelar med att vara två intervjuare. Om intervjuarna är samspelta utför de oftast en bättre intervju men är de inte det kan effekten bli den motsatta. För oss var det ett bra stöd att vara två intervjuare, eftersom vi känner att vi är samspelta och fyra ögon ser mer än två ögon samt fyra öron hör mer än två öron.
I våra intervjuer med pedagogerna och i samtalen med barnen gjorde vi kvalitativa intervjuer eftersom vi ville se hur barn och pedagoger reagerar och resonerar i vissa situationer. Med barnen gjorde vi en intervju i form av ett informellt samtal med låg grad av strukturering d.v.s. frågorna ställs i den ordning som lämpar sig bäst (Patel & Davidsson, 2003:74). Denna typ av intervju visade sig vara en bra metod för båda barngrupperna även om samtalen formades efter barnens personligheter. Som förberedelse för pedagogintervjuerna läste vi in oss på de båda förskolornas likabehandlingsplaner, tyvärr visade det sig att dessa var gamla och vi fick tillgång till de nya och reviderade först vid intervjutillfällena. Vid en jämförelse mellan de gamla och de nya fann vi ingen skillnad innehållsmässigt.
3
Teori och tidigare forskning
När vi började leta litteratur till vårt examensarbete upptäckte vi att det finns gott om tidigare forskning inom det valda ämnet och barns vänskapsrelationer behandlas i många böcker. Med begreppet ”social kompetens” menar vi förmågan att samspela med andra. Vad vi däremot inte funnit är en definition av begreppet ”barns lika värde”.
3.1 FN´s barnkonvention och barnombudsmannen
I FN´s barnkonvention står det bl.a. att läsa att alla barn är lika mycket värda, ingen annan är som du och alla barn ska ha rätt till särskild omvårdnad. Barnkonventionen kom till 1989 och är en samling regler om barns rättigheter som gäller för alla barn i alla länder. Denna samling regler handlar om att ingen ska bli diskriminerad eller på något annat sätt illa behandlad på grund av t.ex. religion eller hudfärg. Alla barn har rätt att få gå i skola, säga vad de tycker och att äta sig mätta (www.ne.se). FN´s konvention om barnets rättigheter poängterar även att barn bör växa upp i en familjemiljö där de kan uppnå en harmonisk utveckling i en omgivning av kärlek och förståelse. Familjen bör vara den grundläggande delen i samhället där barnen får trygghet och skydd i en naturlig miljö (www.unicef.se).
I Sverige är det Barnombudsmannen som bevakar att barnkonventionen verkligen följs. Barnombudsmannen är en statlig myndighet som startades 1993 och som har till ansvar att bevaka barns och ungdomars rättigheter och intressen. Förutom barnkonventionen arbetar barnombudsmannen bland annat med barn i utsatta situationer, barns och ungas villkor och har inflytande över barn och unga i skola och samhälle. Barnombudsmannen arbetar generellt för svenska barn och arbetar övergripande med barn i andra länder. All lagstiftning som gäller barn godkänns av barnombudsmannen (www.ne.se).
3.2 Barns sociala utveckling
Familjen är först och främst betydelsefull inte bara för att den är en arena för aktiviteter, utan för att de människor som är involverade i dessa är tokiga i varandra. Och detta är helt oumbärligt för barns utveckling. Men det är också väsentligt för barns utveckling att vara tillsammans med människor som inte är lika tokiga i dem, eftersom detta ger barnet möjlighet att börja uttrycka vem han eller hon är och göra saker som han eller hon har lust att göra (Sommer, 2005:100)
Redan när barnen föds är de nyfikna, aktiva och utforskande individer och föräldrarnas samspel med barnen leder till att de lär sig självkontroll och att hantera olika situationer (Ogden, 2003:229). De söker stimulans i omgivningen genom syn- och hörselintryck och genom närkontakt med andra människor. Under barnens första år har familjen en stor betydelse för utvecklingen av barnens sociala kompetens och vilka sociala förutsättningar de får. Det är viktigt att barnen lägger grunden till sin sociala kompetens i tidig ålder för att senare klara av förskola/skola. Social kompetens beskriver det mänskliga samspelet och förklarar hur barn förhåller sig till omgivningens förväntningar. Vissa barn har inte de nödvändiga förutsättningarna som krävs när de börjar skolan medan andra inte har motivationen som behövs. En del barn har svårt att kompromissa, dela uppmärksamhet med andra barn och vänta på sin tur. Ju äldre barnen blir desto större betydelse får kamraterna för barnens sociala utveckling, medan föräldrarnas betydelse avtar (a.a:20-24). Det är viktigt att barnen har en stabil kärna av vuxna runt sig under sin uppväxt för att få en så stabil omsorg som möjligt. I omsorgen handlar det om en ömsesidig relation och förståelse av den sociala och kommunikativa samvaron i en kontext mellan barn och vuxna. I takt med att barnen växer upp utvecklas deras personlighet genom att de blir delaktiga i samhället och i en kultur med bestämda roller, normer, traditioner, beteendemönster och värderingar, detta kallas socialisation. Dessa livsmönster och värderingar möter barnen genom människor i deras närmaste omgivning, genom dessa får de det fysiska och psykiska stöd de behöver (Evenshaug & Hallen, 2005:28). I en gemenskap utvecklar barnen sin sociala förmåga vilket leder till att de får en bra grund för att utveckla sin relation till andra. Den sociala samvaron och kontakten med andra är viktig för både barn och vuxna, för att vi ska kunna överleva som människor (Ytterhus, 2003:9-10).
Förskolan och skolan har olika pedagogiska syften för barnen, där får barnen en tillhörighet med andra barn i samma åldersgrupp med samma utvecklingskrav. Det är
lättare för föräldrarna att ta individuell hänsyn till det enskilda barnet för deras sociala utveckling än det är för pedagoger som arbetar i en barngrupp, detta blir extra synligt i arbetet med barn med speciella behov (a.a:170). Utveckling innebär förändring, den sker i ett samspel mellan individ och omvärld. Genom den sociala utvecklingen blir barn medvetna om vad som är rätt och fel och hur det är och hur det borde vara. Den leder även till att barn med ord och handling lär sig att kritiskt granska det som händer i deras omgivning. För att hjälpa barn i deras lärande ska förskola/skola inte enbart ställa krav utan även stimulera och engagera barnen i deras utveckling (Ekholm, 1976:4-6). Åhs (1998:113) tar upp vikten av att pedagogen poängterar hur viktigt det är att barnet respekteras som den individ det är. Det praktiska arbetet förutsätter att alla barn tillgodogör sig kunskap på samma tid. Risken finns att barn som lär sig långsammare inte kan ta till sig det pedagogen vill förmedla. Detta kan leda till att barnet får en sämre självbild och tvivlar på sin egen förmåga. Om förskolan/skolan lyckas skapa ett gott klimat som bygger på trygghet och goda sociala relationer kan kränkande behandling motverkas. I förskolan är förutsättningarna oftast goda för att utveckla personliga band mellan barn och vuxna och de flesta pedagoger ser på sig själv som en självklar fostrare för barnen (Skolverket, 2000:22).
3.3 Viktiga dokument för förskolan
Alla blivande pedagoger och pedagoger som arbetar i skolans värld är skyldiga att känna till vilka styrdokument och lagar som är grundläggande för den aktuella verksamheten.
3.3.1 Läroplanen för förskolan (Lpfö 98)
Förskolan bygger på en demokratisk grund och verksamheten utformas efter grundläggande demokratiska värderingar. Alla som arbetar inom förskolan har som uppgift att ta hänsyn till egenvärdet hos varje människa och respektera vår gemensamma miljö. De som arbetar inom verksamheten ska visa omsorg och ta hänsyn,
rättvisa och jämställdhet ska synliggöras och egna och andras rättigheter ska lyftas fram. Barnen ska få stöd och uppmuntran så att de även kan utveckla en positiv självbild och känna tilltro till den egna förmågan. Det är förskolans uppdrag att få fram och stärka barnens medkänsla och empati för andra människor. Verksamheten ska även arbeta efter att barn utvecklar respekt för skillnader i människors uppfattningar och sätt att leva, samt att de får möjlighet att reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra. För att få vistelsen på förskolan att bli positiv för barnen, är det viktigt att pedagogerna har förmåga att samspela med och förstå dem samt få föräldrarnas förtroende. En annan viktig uppgift pedagogerna har är att få barnen att känna att de är en tillgång i barngruppen.
För barnens utveckling och lärande är leken en viktig del. Verksamheten i förskolan ska präglas av ett medvetet användande av leken, så att barnen utvecklas och stimuleras i sitt lärande. Lärandet baseras på kunskap och kunskap kommer till uttryck genom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Förskolan ska vara ett stöd för familjen och erbjuda barnen en pedagogisk verksamhet som bygger på omsorg, fostran, utveckling och lärande. Det är viktigt att samarbetet mellan förskolan och hemmet fungerar för att på ett tidigt stadium upptäcka eventuella problem. Att uppmuntra barns positiva beteende och att stävja det negativa är viktiga uppgifter både för förskolan och för hemmet (Lärarens handbok, 2004:25-28).
3.3.2 Skollagen
Skollagen tar upp att varje kommun ska erbjuda en förskoleverksamhet av god kvalitet där det är förskolans uppgift att verksamheten är pedagogisk och utgår från varje barns behov. Alla barn ska ha samma tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet och den ska vara likvärdig i hela landet. Utbildningen ska utveckla barnen till ansvarskännande samhällsmedlemmar och ta hänsyn till barn med behov av särskilt stöd. Verksamheten ska utformas efter de grundläggande demokratiska värderingarna. Alla som arbetar inom förskolan och skolan ska respektera andra människors värde och vår miljö. De ska även motverka alla olika former av kränkande behandling och
samverka med olika myndigheter i frågor som rör barn som blir illa behandlade (Lärarens handbok, 2004:55).
3.3.3 Likabehandlingsplanen
Meningen med likabehandlingsplanen är att främja barns lika rättigheter oavsett deras livssituation och att verka emot all kränkande behandling. Det är lag på att en likabehandlingsplan ska finnas för förskola, skola och fritidshem i varje kommun, den ska anpassas till varje verksamhet och följas upp och utvärderas en gång om året. Det ska finnas en strategi för hur åtgärder ska genomföras vid eventuella avvikelser från planen. Den årliga uppföljningen och utvärderingen av likabehandlingsplanen ska redovisas i kvalitetsredovisningen (Skolverket, 2006:14).
En del av de allmänna råd som Skolverket (2006:14) anser att en likabehandlingsplan bör innehålla:
Verksamhetens ledning ska ta avstånd från alla typer av kränkande behandling. Planen bör ha tydlig planläggning för hur akuta problem ska lösas och
dokumenteras.
Beskrivning bör finnas av hur planen ser ut och hur den ska förankras i verksamheten för barn, personal och vårdnadshavare samt göra alla delaktiga. I planen bör en planering för personalens kompetensutveckling om diskriminering
och annan kränkande behandling finnas med.
Planen ska följas upp och utvärderas årligen och vid behov revideras.
3.3.4 Värdegrundsboken
Värdegrundsboken är en diskussionsbok som handlar om alla människors lika värde, demokrati, rättigheter och skyldigheter. Barn upplever en gemenskap som skiljer sig från familjens gemenskap i förskolan och skolan. Gemenskapen i förskolan/skolan skapar nya möjligheter för möten och nya erfarenheter för barnen. Förskolan och skolan
ska erbjuda en miljö där olika erfarenheter och bakgrunder möts. För att motverka destruktiva och negativa förhållanden, som många barn lever i, kan förskolan/skolan hjälpa till att ge trygghet och bekräftelse och att skapa goda relationer. Om barn ska kunna utveckla en positiv självbild, som de behöver för att kunna fungera med andra, behöver de förtroendefulla relationer med vuxna. Förskolan/skolan måste vara öppen för det mångkulturella och förtydliga de etiska ställningstagandena, vilka kan skapa en osäkerhet i gruppen och leda till värderingskonflikter, t.ex. rätt eller fel, ont eller gott (Zackari & Modigh, 2002:14,60,61,68).
4 Presentation av empirin
I kapitel fyra presenterar vi sammanställningen av empirin från de båda förskolorna vi använt i vår undersökning. Vi sammanställer våra intervjuer med pedagoger och barn, sammanfattar föräldraenkäterna och går igenom likabehandlingsplanerna. I sammanställningen av våra samtal och intervjuer återberättar vi vad som sagts och använder barnens och pedagogernas ord, därför förekommer ordet man, som en generell förklaring för någon, i texterna.
4.1 Förskola 1
Förskola 1 är belägen i Bjuvs kommun.
4.1.1 Intervju med pedagog 1
Intervjun med pedagog 1 är en sammanställning av ett arbetslags skriftliga svar på våra intervjufrågor. Arbetslaget består av fyra pedagoger som varit verksamma inom förskolan i skiftande antal år, allt från 6-20 år.
Vi tycker det är självklart att alla barn är lika mycket värda. Vi jobbar aktivt för att alla ska känna sig delaktiga. Vi tränar turtagande och lär barnen att visa respekt genom att hålla upp handflatan, detta betyder att nu får du vänta. Vi lägger stor vikt vid att behandla barnen utifrån individen och inte t.ex. utifrån deras kön. Pedagogerna reflekterar ofta tillsammans över vårt sätt att vara och agera. Det är viktigt med en gemensam värdegrund.
Arbetet med barnens vänskapsrelationer går till så att vi pratar mycket med barnen om hur man ska vara och bete sig för att vara en bra kompis. Pedagogerna är givetvis goda förebilder. Vi lär även barnen att ett nej alltid är ett nej, att man visar respekt för varandra och vi uppmuntrar alltid ett gott beteende.
Vårt mål är givetvis att vi ska prata med varje barn, varje dag. Måltiderna och morgonsamlingen inbjuder till samtal, vi samtalar hela tiden mycket med barnen. Alla vi pedagoger är medvetna om vikten att se alla barn.
Vi anser att en bra föräldrarelation är nyckeln till en trygg barngrupp. Föräldrarna är experter på sina barn och det respekterar vi till fullo, vi kompletterar. För gemenskapen anordnar vi olika gemensamma upplevelser så som luciafirande, familjedagar, temaavslutningar, fixardagar, traditionella föräldramöten och utvecklingssamtal.
Vårt arbete med att ett nej alltid är ett nej är ett sätt att komma till rätta med kränkande behandling. Ett vårdat språk hos barnen är självklart och vi pedagoger är goda förebilder. Vi peppar och uppmanar till gott beteende, med beröm och uppmuntran kommer man långt. För att komma till rätta med kränkande behandling samtalar vi med barnen om vilka konsekvenser det kan bli, är man en god kamrat får man många vänner och är man taskig vill ingen leka med en. Vi låter barnen reflektera över vad vänskap verkligen innebär.
Likabehandlingsplanen har funnits här sedan 2007 och den följer vi. Vi har en likabehandlingsplan för förskolan och en för skolan. Pedagogerna på förskolan har gemensamt upprättat denna, alla kan ställa upp på innehållet eftersom det är våra egna värderingar som speglar sig i den. Likabehandlingsplanen utvärderas/revideras en gång per år. Vi informerar föräldrarna muntligen om likabehandlingsplanen och den ska finnas tillgänglig i hallen.
4.1.2 Intervju med pedagog 2
Detta är vår sammanställning av den muntliga intervjun med pedagog 2. Pedagog 2 har varit verksam inom förskolan i 20 år.
Pedagog 2 på Förskola 1 anser att alla barn är lika mycket värda, men man behandlar inte alla barn lika.
Vi behandlar barnen efter deras personligheter och förutsättningar och behandlar t.ex. inte en blyg liten pojke på samma sätt som en busig och aktiv. Vi försöker lära barnen att de ska vara snälla mot alla, samtidigt förstår vi att inte alla barn kan leka med varandra. Om barnen bråkar med varandra delar vi på dem och låter dem först berätta sin egen historia, sedan pratar vi tillsammans. Historien kan skilja sig eftersom barnen uppfattar bråket på olika sätt och ibland bråkar de inte ens om samma sak. Det är viktigt att barnen lär sig sätta ord på sina känslor och vet varför de blir arga och inte bara springer iväg.
Förhoppningsvis hinner man prata med alla barn varje dag. Hinner inte jag, hoppas jag att någon av de andra pedagogerna gör det. Även om vi inte pratar med alla barn varje dag blir de åtminstone sedda av den pedagog som tar emot när de kommer till förskolan. De dagar jag kommer efter frukost försöker jag gå runt och hälsa på alla barn, men säkerligen missar man någon ibland, men jag försöker. Vid matbordet pratar jag med de barn som sitter vid mitt bord och jag vet att mina kollegor pratar med barnen vid sina bord.
Det viktigaste för att få samarbetet med föräldrarna att fungera är den dagliga kontakten som sker vid lämning och hämtning. Vi har även kontakt vid utvecklingssamtal och föräldramöte. Inskolningen är också viktig men går för det mesta fort eftersom barnen som kommer till oss oftast kommer från en annan avdelning på samma förskola. Det är inte ofta föräldrarna är med vid överlämnandet av barnen, därför har vi inskolningssamtal med föräldrarna i samband med övergången.
Vi har nolltolerans mot alla typer av kränkande behandling och det innebär hos oss att ingen får vara dum mot någon eller säga dumma saker. Tyvärr är det inte alltid vi pedagoger märker om barnen kränker varandra, t.ex. har vi rum där barnen kan stänga dörren för att få vara för sig själva och det måste de få lov till. Klarar barnen inte av att vara för sig själva sitter vi pedagoger antingen med i rummet eller så har vi dörren öppen. Många gånger är det samma barn som får som straff att inte få lov att ha stängd dörr, men detta straff kan inte vara hur länge som helst. Har något av barnen kränkt någon annan berättar vi oftast det för de aktuella föräldrarna vid hämtning av barnen.
Vi följer likabehandlingsplanen och den finns tillgänglig för föräldrarna i hallen. Vi pratar mycket om den och diskuterar den på varje föräldramöte. Den utvärderas en gång om året men oftast är det endast datumen som ändras.
4.1.3 Samtal med barnen
Här följer en sammanställning av vårt inspelade material från samtalet med barnen på Förskola 1. För att få igång samtalet med barnen inledde vi med frågan om hur en bra vän ska vara, efter det behövde vi inte ställa så många frågor om att vara vänner, utan när vi läst barnboken Snick & Snack (Grane & Bergman, 2005) flöt samtalet naturligt. Det är viktigt att vara vänner, kompisar och polare. Man pratar med varandra och leker när man är vänner, kompisar leker man med ibland och man slåss inte, en polare kan vara en kompis eller kan det vara att man är vän med sig själv. Man kan ha många vänner (minst 100) och man kan vara vän med hela världen. Här på Förskola 1 leker vi tillsammans och läser böcker med varandra. En pedagog läser böcker för oss och en annan leker med oss.
Det är okej att leka två och ibland tre, fyra, fem eller sex. Det är okej att säga nej till en kompis som vill vara med och leka, t.ex. om två leker en hemlig grej tillsammans, får den tredje vänta tills man lekt klart. Den tredje blir inte ledsen eftersom den vet att den får vara med lite senare. Är man dum får man inga vänner. Om en är taskig i leken så kan de andra gå iväg och då blir den som var taskig ensam. Om man är taskig en gång kan man få en chans till men om man är taskig igen åker man ut ur leken. Alla människor är olika, man kan vara svart eller vit i huvudet och prata på olika sätt, men det gör ingenting. På TV finns en som är annorlunda, han har svart hår och gul lugg. Vi har ingen regel här på Förskola 1 som säger att vi måste vara vänner, men vi är det ändå.
4.2 Förskola 2
Förskola 2 ligger i en stadsdel i Helsingborgs kommun.
4.2.1 Intervju med pedagog 3
Detta är vår sammanställning av den muntliga intervjun med pedagog 3. Pedagog 3 har varit verksam inom förskolan i 20 år.
Pedagog 3 på Förskola 2 anser att alla barn är lika mycket värda. Jobbar man med små barn arbetar man inte med dessa frågor på samma sätt. Barnen behandlas lika i grunden, men på ett individuellt sätt. Alla barn har olika behov men ingen får glömmas bort. Det är okej att behandla barn på olika sätt, bara man vet varför man gör det, har en bakgrund och kan förklara varför.
Vi delar inte in barnen i speciella grupper, men har en naturlig delning som är olika från dag till dag och anpassas efter barnens kunskap och behov. Vi är medvetna om att alla barn inte passar ihop och tar hänsyn till att vissa barn inte kan vara tillsammans, om man har en lugn barngrupp kan man ta in ett lite struligare barn och ändå få det att fungera. Har gruppen varit strulig är det viktigt att fråga sig själv varför det blev så denna gången.
Sociala relationer/vänskapsrelationer är viktiga i den dagliga verksamheten, men det är inget vi tänker speciellt på, utan det sker naturligt och finns med hela tiden. Vi har önskat att få arbeta med åldersblandad grupp (1-5 år), då barnen lär sig, på ett naturligt sätt, att ta hänsyn till varandra. Det är viktigt att man är rädd om sin kompis, kan förstå varför kompisen är ledsen och kan säga förlåt.
Ett bra tillfälle att prata med barnen är vid matsituationen eftersom en pedagog sitter med några barn vid varje bord. Jag pratar något lite med varje barn, varje dag och anser att det är av stor betydelse att hälsa på alla på morgonen och säga hej då när jag går. Om man är medveten om hur viktigt det är att göra detta, blir det en självklarhet. Det är
noga att vi tar emot barnen vid lämning så att föräldrarna vet att vi sett dem. Jag är medveten om hur viktigt det är att se alla barn och inte glömma dem som inte själv tar kontakt med mig. Jag vet samtidigt att inte alla pedagoger tänker på samma sätt, trots att det är ett av våra mål på förskolan.
För att få samarbetet att fungera pratar vi mycket med föräldrarna vid inskolningen och försöker ha en så öppen dialog med dem som möjligt. Föräldrarna ska känna att de kan säga vad de tycker oavsett om det är positivt eller negativt. Vi får ofta höra från föräldrarna att de tycker vi har ett bra samarbete och en bra dialog med dem och de kommer även på våra samtal och möten. Eftersom detta är en mångkulturell förskola är det många föräldrar som inte har det svenska språket, men oftast är det någon i hemmet som förstår, därför behöver vi oftast inte använda tolk. Känner vi att de dagliga rutinerna inte fungerar och det är fullständig kris finns det tolk att tillgå.
Vi har inget förebyggande arbete mot kränkande behandling mellan barnen eftersom det inte förkommer så ofta på vår avdelning, om det ändå händer något tar vi tag i det på en gång. Det är inte alltid personalen räcker till och kan vara med barnen överallt, ibland vill barnen vara ifred med stängd dörr och det måste de få lov. Det är klart att det kan hända saker mellan barnen när de är själva, men då lyssnar vi på dem och hjälper barnen att lösa problemet. En del barn är mer provocerande än andra och behöver mer tillsyn, vilka dessa barn är blir man fort medveten om.
Vi har samma likabehandlingsplan här som på skolan och vi följer den. Vi tycker att den är bra och fungerar i verkligheten, däremot behöver vi inte alla de regler som är aktuella för skolan, utan vi tar ner likabehandlingsplanen till vår nivå. Vi tittar inte så ofta i den men tycker det som står där borde vara självklart för alla som arbetar inom förskolan, det handlar om värdegrunden. Det är vår uppgift att se till att alla föräldrar vet vad likabehandlingsplanen är och att den finns tillgänglig på förskolan. Tyvärr glömde vi att ta upp den på det senaste föräldramötet men ska verkligen ta tag i detta till nästa gång. Om någon frågar om likabehandlingsplanen så kan vi visa och förklara vad som står i den och vi ska dessutom ha den hängande i hallen. I denna mångkulturella stadsdel är det extra viktigt att föräldrarna vet att det är samma regler som gäller för alla barn och vi pratar med barn och föräldrar direkt om något händer. Vi har noll tolerans mot kränkande behandling.
4.2.2 Intervju med pedagog 4
Detta är vår sammanställning av den muntliga intervjun med pedagog 4. Pedagog 4 har varit verksam inom förskolan i fyra år.
Pedagog 4 på Förskola 2 anser att alla barn är lika mycket värda och bör behandlas lika i grunden, men barnen har olika behov. Det är viktigt att ingen glöms bort och att barnen behandlas individuellt.
Vi arbetar mycket med barnens vänskapsrelationer eftersom konflikter och bråk förekommer på avdelningen. Hos oss är det viktigt att alla barn får vara med och leka och vi stöttar barnen i deras konflikter. Vi vill att barnen ska vara med och lösa sina konflikter tillsammans med pedagogen, trots att vi är medvetna om att det då kan ta längre tid.
Jag hoppas verkligen att någon av oss pedagoger pratar med varje barn, varje dag. Vid samlingen ser man åtminstone alla barn, men det är inte säkert att alla kommer till tals. Vid matsituationen sitter vi en vuxen vid varje bord och då pratar jag med barnen vid mitt bord och det gör förhoppningsvis de andra också. I en studie jag läst får varje barn två minuters samtalstid per dag med en vuxen. Detta hoppas jag verkligen inte stämmer, eftersom jag sätter mig med barnen på deras nivå när de bygger pussel, leker eller spelar spel så borde det vara mer.
Vid inskolningen byggs relationen mellan pedagogerna och föräldrarna upp och det är viktigt med en öppen kommunikation. För att den första kontakten med förskolan ska bli så trygg som möjligt lär barnet och föräldrarna känna en pedagog i taget. Vi har gruppinskolning i januari och augusti eftersom det då börjar många barn, däremellan förekommer det enskild inskolning efter behov.
För att motverka kränkande behandling arbetar vi mycket med barnen om tema ”Jaget”. Vi försöker lära barnen att respektera varandra, att alla får tycka olika, att behandla varandra väl och att ingen har rätt och ingen har fel. Barnen får lära sig att prata med varandra och sätta ord på sina känslor, detta är ett bra sätt att hantera konflikter. Genom
arbetet med att hjälpa barnen att lösa konflikter, lär vi pedagoger oss mycket om barnen och oss själva. En del barn behåller ilskan inom sig medan andra blir skogstokiga. Blir det meningsskiljaktigheter mellan föräldrar och personal försöker vi först lösa detta på avdelningen, om detta inte fungerar tar vi hjälp av chefen. Eventuella konflikter personalen emellan försöker vi lösa utanför arbetstid, för att det ska inkräkta så lite som möjligt på barnens tid. Barnens vistelse på förskolan ska vara lugn och konflikter har de nog av hemma.
Målet är att vi ska följa likabehandlingsplanen men själv fick jag inte tillgång till den förrän idag. Nu vet jag att den finns tillgänglig på skolans hemsida, efter att ha läst den tycker jag att den verkar strukturerad och tydlig. Den borde hänga i hallen så att föräldrarna kan bläddra i den och så att vi kan förklara innehållet vid eventuella oklarheter.
4.2.3 Samtal med barnen
Här följer en sammanställning av vårt inspelade material från samtalet med barnen på Förskola 2. Under läsningen av boken Snick & Snack (Grane & Bergman, 2005) tittade barnen på bilderna och kopplade samman dessa med verkligheten efter sin egen förmåga. Eftersom det var svårt för barnen att själva hålla igång samtalet, hjälpte vi dem genom att ställa återkommande frågor.
En vän är någon som är snäll. Det är bra att ha vänner så att man har någon att leka med. Det är den som har hittat på leken som får bestämma vad den ska handla om. En vän är också en kompis och med den ska man leka fint och hålla handen. Om någon vill vara med och leka och inte får det säger den till mamma eller fröken. Man är dum om man säger nej till någon, man får bara säga nej till katten, den förstår ändå inte. Man kan vara kompis med både tjejer och killar, alla får vara med men man får säga nej om det blir för många. Om någon blir ledsen måste man säga förlåt. Ingen är annorlunda här och det spelar ingen roll hur man ser ut, det är bara när fröknarna färgar håret som de blir annorlunda.
4.3 Sammanfattning
På båda förskolorna har pedagogerna svarat att alla barn är lika mycket värda och alla barn ska behandlas individuellt utifrån deras egna förutsättningar. Förskolorna arbetar på olika sätt med vänskapsrelationerna och att lära barnen att sätta ord på sina känslor, medan samarbetet med föräldrarna sker på liknande vis. Båda förskolorna följer likabehandlingsplanen som utvärderas/revideras en gång per år.
För båda barngrupperna är det viktigt att ha vänner att leka med. Grupperna skiljer sig i uppfattningen om det är okej att säga nej till en kompis eller inte. När det gäller att vara annorlunda är båda grupperna mer fokuserade på utseendet än på det mentala.
I vår föräldraenkät är det fler föräldrar på Förskola 1 som har svarat än på Förskola 2. På båda förskolorna har föräldrarna svarat att både de och barnen trivs, däremot skiljer det sig i vetskapen om likabehandlingsplanen.
Den största skillnaden mellan förskolornas likabehandlingsplaner är att den för Förskola 1 enbart omfattar förskolan, medan den för Förskola 2 täcker både skolan och förskolan.
5 Analys
Kapitel 5 är en analys av det empiriska materialet kopplat till våra teoretiska utgångspunkter. Analysen utgår ifrån vårt syfte, vilket är vilken inställning pedagoger och föräldrar har till barns lika värde och hur barn ser på vänskap och utanförskap, samt våra frågeställningar. För att synliggöra vårt resonemang på ett tydligt sätt och komma fram till en slutsats, har vi delat in analyskapitlet i fem huvuddelar:
Intryck från förskolorna Föräldrar och pedagoger Kränkande behandling Barns lika värde
Intryck från samtal med barnen
5.1 Intryck från förskolorna
Pedagoger har olika sätt att arbeta på men alla strävar efter samma mål och pedagogerna på de berörda förskolorna är helt överens om att alla barn är lika mycket värda och ska behandlas utifrån sina förutsättningar. Vi är medvetna om att svaren på våra frågor i vår undersökning påverkas av vilken ålder barnen har, hur länge barnen har varit på förskolan och hur väl barnen känner varandra. Alla verksamma pedagoger på förskolorna har varit hjälpsamma och ställt upp för att vi skulle kunna göra våra undersökningar. Oavsett var en intervju sker är det viktigt att veta att lokalen kan ha inverkan på svaren beroende på hur miljön ser ut (Trost, 2005:45).
5.2 Föräldrar och pedagoger
Föräldrar är intresserade av sitt barns bästa och pedagogernas uppgift är att komplettera föräldrarna i deras arbete med barnen samt informera om vad som har hänt under dagen. Pedagogen bygger upp barnens självförtroende genom att få dem att tro på sin egen
förmåga att prestera något. Detta leder i en förlängning till att barnen blir medvetna om sitt eget värde och på så sätt får en stark självkänsla.
I vårt arbete med pedagogintervjuerna valde en av de pedagoger som vi skulle intervjua att sammanställa svaren tillsammans med sina kollegor i arbetslaget, i vårt arbete nämnd som Pedagog 1. För oss innebar detta att vi inte fick möjlighet att ställa de följdfrågor som ofta uppstår vid en muntlig intervju. I en kvalitativ studie är intervjuaren beroende av följdfrågor för att kunna förstå den intervjuades sätt att tänka (Trost, 2005:57). Den muntliga intervjun med Pedagog 2 gjordes i hemmiljö, vilket kan vara lämpligt för den intervjuades trygghet, även om det kanske inte alltid blir ostört (a.a:44). Denna intervju blev mer lik ett vardagligt samtal, då vi satt i soffan med varsin kopp kaffe. Intervjuerna med Pedagog 3 och Pedagog 4 genomfördes i ett ostört rum på Förskola 2. Vi är medvetna om att miljön för intervjun kan påverka resultatet, men vi har inte upptäckt någon skillnad mellan de intervjuades svar och har därför inte fokuserat på detta i vårt examensarbete.
5.2.1 Föräldrakontakt och trivsel
I vår enkätundersökning fick vi tillbaka 42 av 80 enkäter efter den utsatta tiden och efter samtal med de berörda pedagogerna kom vi fram till att detta är ett gott resultat på dessa förskolor. Vi har använt stapeldiagram i vår tolkning av dessa undersökningar, för att på ett tydligt sätt belysa den delen av vårt examensarbete.
På Förskola 1 är barnen i åldrarna 3-5 år, varav de flesta har varit på förskolan en längre tid. På Förskola 2 är barnen i åldrarna 1-5 år, därför har en del av dem inte vistats på förskolan lika länge som barnen på Förskola 1. Detta har inte haft någon betydelse för hur föräldrarna har svarat på trivselfrågorna i vår enkätundersökning, övervägande föräldrar har givit ett positivt svar på frågan om barnen och föräldrarna trivs med förskolan. När det gäller kontakten mellan föräldrar och pedagoger skiljer sig de två förskolorna åt. Detta kan bero på att de båda avdelningarna på Förskola 1 har barn i åldrarna 3-5 år och avdelningarna på Förskola 2 har barn i åldrarna 1-5 år. Båda pedagogerna på Förskola 2 framhäver vikten av inskolningen av barnen för att
föräldrakontakten ska fungera. Det är viktigt med en öppen kommunikation för att en trygg relation ska kunna byggas upp mellan barn, föräldrar och pedagoger. Vid inskolningen av ett barn är det oftast mamma eller pappa som gör det i en svensk familj och redan då knyter pedagogerna den första kontakten med någon av föräldrarna. I andra kulturer är det däremot inte ovanligt att någon annan än föräldrarna i familjen sköter inskolningen (Ellneby, 2007:52). Föräldrakontakten kan försvåras eftersom olika kulturer har olika värderingar och språksvårigheter kan leda till missförstånd. Pappan i en familj kan uppleva att hans fru ifrågasätts om förskolepersonalen talar med honom i stället för med henne om sådant som inte ingår i hans ansvarsområde, även om det från början handlade om vardaglig information till föräldrar (a.a:61). Även de föräldrar som inte har det svenska språket har svarat att de och barnen trivs med förskolan, vilket synliggör att pedagogerna har en bra dialog med föräldrarna och når fram till dem. Pedagog 2 på Förskola 1 anser att den största delen av föräldrakontakten sker vid lämning och hämtning och den andra avdelningen på denna förskola ordnar återkommande gemensamma upplevelser för hela familjen. Gemensamt för avdelningarna är de obligatoriska utvecklingssamtalen och föräldramötena. Ett bra samarbete mellan familj och förskola har en positiv betydelse för barnets utveckling och medför att föräldrarna stärks i sin uppfostransroll (Evanshaug & Hallen, 2001:252). Enligt vår enkätundersökning fungerar båda dessa sätt att få en god relation med föräldrarna lika bra eftersom alla föräldrar svarat att de trivs med förskolan och att samarbetet fungerar.
Förskola 1
0 5 10 15 20 25 30Antal
Är ditt barn pojke? flicka?
Hur gammalt är ditt barn? 3 år Hur gammalt är ditt barn? 4 år Hur gammalt är ditt barn? 5 år Trivs ditt barn på förskolan? Ja Trivs du som förälder med förskolan? Ja Har ditt barn någon vän/vänner på förskolan? Ja Tycker du att alla barn behandlas lika här på förskolan? Ja Tycker du att alla barn behandlas lika här på förskolan? Vet ej Pratar ni hemma om vad som händer på förskolan ? Ja
Tycker du att pedagogerna lägger ner tillräckligt mycket tid på just ditt barn? Ja Tycker du att pedagogerna lägger ner tillräckligt mycket tid på just ditt barn? Nej Vet du om det finns en likabehandlingsplan på förskolan? Ja
Vet du om det finns en likabehandlingsplan på förskolan? Nej Vet du vad likabehandlingsplanen innebär? Ja
Vet du vad likabehandlingsplanen innebär? Nej
Diagram 1
Detta diagram visar hur föräldrarna i Bjuvs kommun svarat i vår enkätundersökning, av 40 enkäter fick vi tillbaka 25.
Förskola 2
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18Antal
Är ditt barn pojke? flicka?
Hur gammalt är ditt barn? 1 år Hur gammalt är ditt barn? 2 år Hur gammalt är ditt barn? 4 år Hur gammalt är ditt barn? 5 år Trivs ditt barn på förskolan? Ja Trivs ditt barn på förskolan? Vet ej Trivs du som förälder med förskolan? Ja Trivs du som förälder med förskolan? Vet ej Har ditt barn någon vän/vänner på förskolan? Ja Har ditt barn någon vän/vänner på förskolan? Nej Har ditt barn någon vän/vänner på förskolan? Vet ej Tycker du att alla barn behandlas lika här på förskolan? Ja Tycker du att alla barn behandlas lika här på förskolan? Nej Tycker du att alla barn behandlas lika här på förskolan? Vet ej Pratar ni hemma om vad som händer på förskolan ? Ja Pratar ni hemma om vad som händer på förskolan ? Nej
Tycker du att pedagogerna lägger ner tillräckligt mycket tid på just ditt barn? Ja Tycker du att pedagogerna lägger ner tillräckligt mycket tid på just ditt barn? Nej Tycker du att pedagogerna lägger ner tillräckligt mycket tid på just ditt barn? Vet ej Vet du om det finns en likabehandlingsplan på förskolan? Ja
Vet du om det finns en likabehandlingsplan på förskolan? Nej Vet du om det finns en likabehandlingsplan på förskolan? Vet ej Vet du vad likabehandlingsplanen innebär? Ja
Vet du vad likabehandlingsplanen innebär? Nej Vet du vad likabehandlingsplanen innebär? Vet ej
Diagram 2
Detta diagram visar hur föräldrarna i Helsingborgs kommun svarat i vår enkätundersökning, av 40 enkäter fick vi tillbaka 17.
5.2.2 Sedda barn
Pedagog 1, 2 och 4 har som mål att prata med varje enskilt barn varje dag. De är dock medvetna om att de ibland kan missa något barn, men hoppas då att någon av de andra pedagogerna ser just det barnet den aktuella dagen. Pedagog 3 har också som mål att se och prata med varje enskilt barn varje dag, skillnaden mellan pedagogerna är att Pedagog 3 (enligt henne själv) även lyckas uppfylla målet. Om de vuxna inte pratar med och visar intresse för barnet upplever det sig inte som älskat och värdefullt (Åhs, 1998:27). Även om pedagogerna inte känner att de helt uppfyller målet att prata med alla barn varje dag, har i stort sett alla föräldrar svarat att deras barn får tillräckligt mycket tid. Enligt vår enkätundersökning är det fyra av fyrtiotvå föräldrar som har svarat nej eller vet ej på frågan om pedagogerna lägger ner tillräckligt mycket tid på just deras barn. Eftersom föräldrarna inte har kommenterat sina svar har vi svårt att avgöra vad de syftar på. Vi tolkar den frågan som att barnen blir sedda varje dag av någon av pedagogerna men inte av alla, eftersom pedagogerna ser barnen i grupp vid samling och pratar med de barn som sitter vid sitt bord vid matsituationen. Vår uppfattning är att varje pedagog bör prata med varje barn varje dag.
5.3 Kränkande behandling
Om det sociala klimatet på förskolan inte är tillfredsställande kan detta leda till att barnet blir anonymt, vilket i sin tur kan öka risken för kränkande behandling (Skolverket, 2000:21).
Pedagog 1, 2 och 4 arbetar förebyggande mot kränkande behandling genom att lära barnen hur man ska bete sig för att vara en bra vän/kompis. För att barnen ska känna att en rättvisa finns i gruppen behöver de träna på att samarbeta och att visa respekt för varandra. Genom att pedagogerna uppmuntrar till ett vårdat språk och att sätta ord på sina känslor, lär sig barnen att använda en verbal kommunikation istället för en fysisk. Enligt förskolans läroplan ska förskolan sträva efter att barnen ska kunna hantera konflikter, fungera enskilt och i grupp samt ta ansvar för gemensamma regler (Lärarens handbok, 2004:30).
Samspelet mellan jämngamla kamrater kan ibland leda till konflikter, vilket i sin tur kan leda till att barnen får en inblick i andras åsikter och på så sätt får möjlighet att utbyta idéer och tankar (Jonsdottir, 2007:16). På Förskola 1 får barnen lära sig att ett nej alltid är ett nej och detta medför att barnen tycker att det är okej att säga nej till en kompis som vill vara med och leka, om det behövs. Eftersom barnen vet att de får vara med vid ett senare tillfälle är detta inget problem. Däremot tycker barnen på Förskola 2 att det inte är tillåtet att säga nej till någon, utom när de är för många i leken. Den enda det går bra att säga nej till är katten, för den förstår ändå ingenting. På avdelningen där pedagog 3 arbetar har de inte något förebyggande arbete mot kränkande behandling, däremot finns det, enligt henne, naturligt hela tiden i arbetet eftersom det är viktiga delar i den dagliga verksamheten.
Barn mår bra av att ha relationer med jämnåriga kamrater för att kunna trivas och utveckla sin sociala förmåga (Ytterhus, 2003:38). I vår enkätundersökning har två föräldrar svarat att deras barn inte har någon vän på förskolan och en förälder vet ej, resten av föräldrarna har svarat ja på frågan. Detta tolkar vi som att förskolans arbete med vänskapsrelationer ger resultat. Förskolan kan genom ett förebyggande, medvetet och aktivt arbete motverka negativa attityder. En avdelning på vardera förskola uppger att de arbetar efter nolltolerans mot alla typer av kränkande behandling. Genom samspel med andra barn utvecklar barnen sina attityder och värderingar om t.ex. etnicitet och beteendestörning (Zackari & Modigh, 2002:52). För oss är det självklart att barnen ska få lära sig att behandla sina kompisar på ett vänligt och respektfullt sätt. ”Den gyllene regeln säger: Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig” (Olofsson, 1996:64).
5.3.1 Jämförelse av likabehandlingsplanerna
Likabehandlingsplanen syftar till: ”Att främja barns och elevers lika rättigheter och att förebygga och förhindra diskriminering, trakasserier och annan kränkande behandling” (Skolverket, 2006:16). Likabehandlingsplanen ska vara ett verktyg i arbetet med värdegrunden och målet med den är att förskolan ska vara en trygg miljö för barn och vuxna, där all kränkande behandling ska motverkas på ett tidigt stadium. Detta stämmer överens med de båda förskolornas likabehandlingsplaner som vi studerat i vår
undersökning. Det som skiljer de båda likabehandlingsplanerna åt är att den för Förskola 1 gäller enbart för förskolan, medan den för Förskola 2 gäller för både förskolan och skolan. Vi anser att likabehandlingsplanen för Förskola 1 känns mer relevant eftersom den bara behandlar förskolan och hela innehållet ska följas. I likabehandlingsplanen för Förskola 2 är pedagogerna tvungna att sortera ut den information som gäller för förskolan. Detta innebär inte att den ena likabehandlingsplanen är bättre än den andra, däremot är den för Förskola 1 lättare att följa för föräldrar och pedagoger på förskolan. Alla de pedagoger vi intervjuat är överens om att likabehandlingsplanen ska finnas tillgänglig på avdelningarna och att föräldrarna ska informeras om denna. Trots detta fanns den endast tillgänglig för föräldrarna på en av avdelningarna. Detta synliggörs tydligt i vår enkätundersökning, eftersom alla föräldrar till barnen på den ena avdelningen på Förskola 1 har svarat att de vet att det finns en likabehandlingsplan på förskolan.
5.4 Barns lika värde
I en barngrupp där det finns en öppenhet är barnen trygga gruppmedlemmar, toleransen är stor och gruppklimatet är tillåtande (Olofsson, 1996:66). Förskola 2 är en mångkulturell förskola, där inget barn är det andra likt, ändå är barnens uppfattning att ingen är annorlunda och alla är lika mycket värda i barngruppen. Flertalet av barnen på Förskola 2 har annan etnisk bakgrund än den svenska och talar inte samma språk, men enligt vår undersökning uppfattar de sig ändå som en gemensam grupp där alla får vara med. Detta stämmer inte överens med vad boken Gemenskap och utanförskap tar upp, där skriver författaren att om barn med samma etnisk bakgrund betraktas som en speciell grupp blir deras sociala identitet relaterad till gruppen (Schjellerup, 2006:97). Barnen på Förskola 1 tycker att alla människor är olika och ändå lika mycket värda. Med olika menar de att hårfärgen kan variera och någon kan vara stor eller liten. På frågan vi har ställt till föräldrarna om de tycker att alla barn behandlas lika på förskolan, har alla på Förskola 1, utom en som inte vet, svarat att barnen behandlas lika. På Förskola 2 svarar en förälder nej på samma fråga, två vet ej och resten av föräldrarna svarar att barnen behandlas lika. Kommentarer som behandlar detta svar är att barnen
nyligen har börjat på förskolan, därför har inte föräldrarna någon insikt i denna fråga ännu. Detta har vi full förståelse för eftersom det av olika anledningar kan ta tid för föräldrarna att lära känna sitt barns förskola.
På Förskola 1 har ett av barnen behov av särskilt stöd och har därför assistent, men inget av de barnen vi samtalade med lägger någon speciell vikt vid att detta barn inte har riktigt samma förutsättningar som de andra barnen i gruppen. Detta barn utestängs inte från barngruppen på något vis utan är med under samma villkor som de andra barnen, med hjälp av assistenten. Om omgivningen har normala förväntningar på barnet klarar det fler och svårare uppgifter och mår automatiskt bättre (Asmervik, Ogden & Rygvold, 2001:8). Alla barn som får lära sig att hinder är till för att övervinnas och ofta får höra hur duktiga de är blir stärkta i sin självkänsla. Om barn utestängs från barngruppens vardagliga samvaro och lek kan de mista möjligheten till att utveckla social kompetens och detta kan vara förödande för barnets känsla av likvärdighet (a.a:29,49).
5.5 Intryck från samtal med barnen
Barnen på båda förskolorna var intresserade och positivt inställda till att vara med i vår undersökning. Vi samtalade med barnen i grupp eftersom när barnen tar del av varandras tankar påverkas de av varandra och det blir då ett djupare samtal. Fördelen med en gruppintervju är att det medvetandegör vad och hur andra tänker, vilket kan leda till att barn förstår saker som de inte förstod tidigare (Doverberg & Pramling, 2000:30). I analysen av vår videoinspelning av barngrupperna under samtalet, har vi sett skillnad mellan de båda grupperna på Förskola 1 och Förskola 2. På Förskola 1 upplevde vi att barnen var mer vana vid att samtala i grupp eftersom de var engagerade och pratade fritt under hela samtalet, medan barnen på Förskola 2 däremot var mer försiktiga och väntade på att få en fråga innan de sade något. Pedagogerna på Förskola 1 lär barnen ett abstrakt tänkande, detta synliggörs i att barnen på ett naturligt sätt satte djurens vänskap i boken i relation till sina egna vänskapsrelationer, medan barnen på Förskola 2 behövde vägledning för att kunna se likheterna mellan djurens vänskap och sin egen. Pedagoger på förskolan ska låta barnen prova på saker som de inte förstår, detta leder till att barnen
