This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Nu städas statsfinanserna
De senaste åren har rapporter om ekonomiska missförhållanden i Moçambique haglat över oss. På de mest påhittiga sätt har pengar försvunnit från banker och statskassa till personer som redan tidigare hade sitt på det torra.
Gör man då något för att stoppa denna utveckling? Ja, framför allt inom statsförvaltningen, som ett led i biståndet. Genom bland annat SIDA är svenska Riksrevisionsverket engagerat i förbättringar av budget- och redovisningssystem, internrevision, förvaltningsdomstol och riksrevisionsverk. Allt detta i syfte att få förvaltningen att fungera bättre. Genom bättre rutiner och hårdare kontroll minskar möjligheterna att pengar försvinner iväg till annat än de är avsedda för.
Genom omfattande ekonomiska omstruktureringsprogram har Moçambique sedan slutet av 1980-talet hållits i ledband av Världsbanken och IMF. Tillsammans med andra internationella givare har de makten över 60 procent av statens budget. Det gör givetvis att de också har möjligheter att påverka politiken genom de villkor de ställer. Man har krävt, och kontrollerar, att medlen används till prioriterade områden precis som regeringen bestämt i
fattigdomsstrategin.
I omstruktureringsprogrammen har privatiseringar av företag och banker påskyndats. Allt för att få vad Världsbanken och IMF anser vara en sund ekonomi.
Som en av följderna har banker länsats på pengar. Den gamla folkbanken BPD, numera Banco Austral, skulle ha gått i konkurs om inte mer kapital skjutits till. Många fordringar gick av olika anledningar inte att lösa in och regeringen, som fortfarande var delägare i banken, tvingades förhandla om en lösning. Biståndsländerna tillät inte att pengar från statskassan användes till detta. Istället enades man om att utfärda statsobligationer som ska återinlösas inom tio år.
Samtidigt pågick kampanjen om skuldavskrivningar för Moçambique. Favoritlandet, som följt Världsbankens råd till punkt och pricka, fick igenom avskrivning i rekordfart. Genom den fick man en hållbar skuldsituation vad gällde det utländska skulderna.
Men istället fick man skulder internt på grund av bankproblemen. En situation som givetvis var allt annat än önskvärd.
Gabriel Mambo, nationaldirektör för statskassan:
- De pengar som vi måste använda för bankerna hade kunnat användas för att bygga skolor, vägar och hälsoposter. Men vi kunde inte låta banken gå i konkurs heller. Många människor har sparat sina pengar där och bankerna behövs för att utvecklingen ska fortsätta.
Åtminstone ett mord senare (bankdirektören mördades i anslutning till överlåtelsen) har Banco Austral nu sålts till sydafrikanska bankjätten ABSA och kanske blir det ordning på den banken i alla fall. Fler banker har problem, en av dem, Credicoop, har just gått i konkurs och en annan bank har lånestopp.
I den snabba samhällsomvandlingen efter fredsavtalet 1992 har samhället blivit som i Wester- filmerna. Ett samhälle där det finns några hjältar, en radda med riktiga skummisar och en
mängd helt vanliga människor som försöker göra rätt för sig och klara sig i livet. Många känner en stor besvikelse och uppgivenhet över den ökade kriminaliteten och framför allt korruptionen som ökat enormt sedan socialisttiden.
Klart är dock att den internationella inblandningen är en av orsakerna till denna urspårning, biståndspengar och världsbankslån utgör en stor del av de pengar som trots allt finns i omlopp i samhället.
Vi måste ta vårt ansvar och stötta de positiva krafterna att styra utvecklingen så att Moçambique kan fortsätta vägen mot ett demokratiskt samhälle där alla får del av den ekonomiska tillväxten.
Ulrika Blom Mondlane, Maputo
