Svensk Botanisk Tidskrift 111 (6): 293–356 (2017)
Volym 111: Häfte 6, 2017
Svenska Botaniska
Föreningen
Svensk
Botanisk Tidskrift
Eklandskapet förr och nu Selleristäkra – ny för Norden
Stångfibblor i Sverige
Strandkrypa
Strandkrypa Lysimachia mari- tima är en välkänd havsstrands
växt. Den hittas på sandiga stränder längs hela vår kust, liksom i övriga nordiska länder.
Den härdiga arten klarar sig ända uppe i nordligaste Norge.
Strandkrypan har kala och köttiga stammar och blad. Den sprider sig som namnet antyder med hjälp av sina krypande jordstammar, en bra anpass
ning till den föränderliga mil
jön på havsstranden.
Blommorna saknar kron
blad. Det är i stället de rosa
färgade foderbladen som drar våra ögon till den prydliga örten.
foto: Tomas Hallingbäck. – Dan
mark, Fanø, 27 juli 2017.
354
Skogsnattviolen med sin långa sporre finns med i den nya boken om Europas orkidéer – författad av Bo Mossberg och Henrik Ærenlund Pedersen.
312
Mattfibbla är vanlig endast i södra Sveriges kusttrakter. Den är ofta svår att skilja från vanlig gråfibbla, men tycks ha betydligt högre krav på markens pH eller kalkhalt.
348
Glimmerört Illecebrum verticillatum är en liten och ovanlig nejlikväxt som Tomas Hallingbäck hittade på sydvästra Jylland i somras, under den sam
nordiska exkursionen dit.
296
gjordes i somras i Klare En mycket oväntad upptäckt mosse, en liten våtmark på Hisingen: selleri stäkra Oenan- the javanica. Selleri stäkra är tidigare bara rapporterad från en italiensk och två engelska lokaler i hela Europa. Christoffer Pencak och Erik Ljung
strand funderar över hur den kan tänkas ha hittat till Klare mosse.
305
En unik transplantation av en ek med sällsynta lavar ägde rum i Göteborg för fem år sedan. Förflyttningen visade sig vara lyckosam: både trädet och lavarna överlevde och frodas nu på sin nya växtplats.
innehåll
foto: Christoffer Pencak foto: Torbjörn Tyler
foto: Tomas Hallingbäck akvarell: Bo Mossberg
foto: Cinna Axelsson
våra regionala föreningar
Uddevalla Botaniska Förening höll sitt konsti
tuerande möte torsdagen den 17 mars 1949 i klubbrummet på hotell Carlia i centrala Uddevalla.
Till interimsstyrelse utsågs vid detta tillfälle föl
jande: Ordförande, läroverksadjunkt C. Landt
manson, vice ordförande och sekreterare, folk
skollärare S. Woldmar, och kassör, folkskollärare Wilhelm Strand. På nästa möte den 5 maj beslöts att medlemsavgiften skulle vara 10 kronor per år medan skolungdom bara skulle betala 2 kronor.
Fredagen den 27 maj 1949 arrangerade för
eningen sin första exkursion som gick till stadens parker under ledning av stadsträdgårdsmästare A. Hansson som visade de odlade växterna. En lokal som besöktes var Kålgårdsberget som föreningen för övrigt åter besökte i juni 2010.
Vid den första exkursionen deltog 20 personer medan den senare samlade 17 deltagare av vilka flera var över 60 år och aldrig satt sin fot på detta berg mitt i staden, trots att de bott här hela livet!
Föreningen har sedan fortsatt sin verksam
het med 8–10 exkursioner och möten med bild
visningar och föredrag varje år. Våra exkursioner annonseras i en av kommunen tryckt folder där alla kommunens föreningar med naturaktiviteter
Uddevalla Botaniska Förening
Kontaktinformation
Ordförande Göran Johansson, Uddevalla (0522870 43)
Sekreterare Bo Eriksson, Uddevalla (bobie2.bo@gmail.com)
Medlemskap En ovanligt kraftig Jungfru Marie nycklar beundras
under en exkursion i Dalsland i juli 2017 tillsam-
mans med Dalslands Botaniska Förening. i korth et – viktigt att veta
foto: Bo Eriksson
foto: Bo Eriksson
ett eget program som vi placerar på Bohusläns museum och stadens bibliotek.
Våra exkursioner sträcker sig någon gång per säsong till Västergötland och Dalsland. Vi har varje år en samexkursion med Dalslands Bota
niska förening som brukar vara både givande och inspirerande.
Under sommaren 2017 anordnade vi en kurs i botanik i samarbete med Studiefrämjandet. Vi fick 18 mycket intresserade deltagare. Kursen hölls i naturen vid tjänlig väderlek från 9 maj till 1 augusti och det visade sig att vi behövde vara inomhus vid bara två av de åtta sammankomsterna. Några av deltagarna var redan medlemmar i vår fören
ing och flera av de andra gick med efter kursen.
Tyvärr var inga deltagare under femtio år, men vi som ledde kursen var över sjuttio, så dessa delta
gare betraktades ändå som ”juniorer”. Ett trevligt och inspirerande sätt att få nya medlemmar!
Föreningens ordförande Göran Johansson tillsam- mans med några medlemmar besöker skogsfrun i Hjärtum i augusti 2015.
conte nts
Svensk Botanisk Tidskrift
Volym 111: Häfte 6, 2017
Artiklar Selleristäkra funnen på Hisingen
Pencak, C. & Ljungstrand, E.
296Flyttning av träd – en metod att rädda hotade lavar
Arvidsson, L. & Hammarström, O.
305Nyheter bland svenska stångfibblor
Tyler, T.
312Förändringar i Eklandskapet 1927 till 2013:
i den första riksskogstaxeringens fotspår
Bergstedt, J., Axelsson, A.-L., Karlsson, J., Lönander, J., Törnqvist, L. & Milberg, P.
331Kotula – en invasionsart i drönarperspektiv
Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T.
344Exkursionen till Vadehavet
Hallingbäck, T.
348Till minne: Anders Delin (1935–2017)
Ståhl, P.
351Böcker
De viktiga namnen [Wright, J.: The naming of the shrew]; Rydén, M. 353 Orkidéer i Europa [Mossberg & Ærenlund Pedersen: Orkidéer i Europa:vilda, vackra & väna]; Jonsell. B. 354
Föreningsnytt
Reflexion: Botanik för fågelskådare; Waldemarson, E. 295 Föreningskonferens i Uppsala 10–11 mars 2018 356Kallelse till SBF:s årsmöte 356
Oenanthe javanica found on the island of Hisingen, southwest Sweden. Pencak & Ljungstrand; p. 296. • Mov- ing trees – a method to save their rare corticolous lichens. Arvidsson & Hammarström; p. 305. • Novelties in Swedish Pilosella. Tyler; p. 312. • The first Swedish National Forest Inventory revisited: changes between 1927 and 2013. Bergstedt, Axelsson, Karlsson, Lönander, Törnqvist & Milberg; p. 331. • Recent expansion of Cotula
Svensk Botanisk Tidskrift
Svensk Botanisk Tidskrift publicerar original arbeten och översikts- artiklar om botanik på svenska. I första hand trycks kortare artiklar av nationellt och nordiskt intresse. SBT utkommer med sex nummer per år, varav ett (nr 3–4) är ett dubbelnummer, och omfattar totalt cirka 350 sidor.
Ägare Svenska Botaniska Föreningen. © Svensk Botanisk Tidskrift res- pektive artikel författare och fotograf har upphovsrätterna. Publicerade fotografier kan komma att åter användas i tidskriften eller på webbplat- sen. Publicerade artiklar kommer att göras tillgängliga även på internet.
Ansvarig utgivare Ulla-Britt Andersson, styrelseledamot i Svenska Botaniska Föreningen (e-post: ullabritt.oland@gmail.com).
Redaktör Bengt Carlsson
c/o Uppsala universitet, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala.
Telefon: 018-471 28 72, 070-958 10 90.
E-post: bengt.carlsson@svenskbotanik.se
Instruktioner till författare finns på föreningens webbplats (www.
svenskbotanik.se). Kan även fås från redaktören.
Priser Prenumeration på tidskriften ingår för privatpersoner i medlems- avgiften. Prenumerationspris för institutioner och företag är det samma som medlemsavgiften för privat personer. Se vidare under medlemskap nedan. Enstaka häften 75 kr, vid köp av fler än 25 häften är priset 25 kr styck. Häften äldre än två år kostar 10 kr.
General register för 1987–2006: 100 kr.
Äldre register: 30 kr styck. Porto tillkommer.
Beställningar av prenumerationer och gamla nummer av tid skriften görs från föreningskansliet (se adress nedan).
Tryck och distribution:
Exakta, Malmö.
Svenska Botaniska
Föreningen
Svenska Botaniska Föreningen Svenska Botaniska Föreningen, c/o Uppsala univer sitet,
Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala.
Kansli Maria van der Wie
Telefon: 018-471 28 91, 072-512 10 41 E-post: info@svenskbotanik.se
Webbplats www.svenskbotanik.se
Medlemskap 2018 (inkl. SBT) 300 kr inom Sverige
(under 30 år 100 kr), 455 kr inom Norden och övriga Europa, och 555 kr i resten av världen. Familjemedlemskap utan tidskrift 50 kr. Priser för övriga medlemskap, se webbplatsen.
i s s n 0039-646x, u ppsala 2017
omslagsbild Med drö- narens hjälp kan man tydligt se hur kotulan Cotula coronopifolia har spridit sig på strand- ängarna vid Nedra Sandby på östra Öland.
Läs mer om den inva- siva kotulan och om drönarfotografering på sid. 344.
foto: Thomas Gunnars- son. Öland, Nedra Sandby sjömark, 1 september 2017.
Tillstånd av Lantmäteriet 2017/1767.
Vol. 111: Häfte 6, 2017
Botanik för fågelskådare
ledare
Falsterbohalvön är lika
platt som Sarek är högt men har blivit mitt utflyktsmål under höstarna. Jag var en gång i tiden en inbiten fågelskådare och till- bringade ett otal tidiga
morgnar på Nabben med tuben i högsta hugg. Dessutom var jag först på Nabben att inneha en mobiltelefon och blev faktiskt utskrattad. Jag använde den för att ringa hem så att ungarna kom iväg till skolan och någon fågelskådare kom och fick låna den för att ringa kompisar och rapportera om dagens sträck. Vilken fågelskådare har idag inte en mobiltelefon?
År 1992 instiftades Bivråkens dag i Falsterbo för att fästa uppmärksamheten på flyttande rovfåglar och de faror de utsätts för. För sju år sedan förvandlades Bivråkens dag till Falsterbo Bird Show vilken går av stapeln första helgen i september. Man ville nu göra en naturmässigt bredare utställning och bjöd in botaniska föreningar, entomolo- giska föreningar med flera.
När jag såg annonsen anmälde jag Lunds Botaniska Förening omedelbart. Jag tänkte, vilket fantastiskt tillfälle att träffa många människor med ett naturintresse. Jag lastade bilen med föreningens tidskrift Botaniska Notiser och ett antal skrifter vi gett ut och dessutom med godis, massor av godis! Jag tänkte att det kunde locka folk att närma sig ett bord med blomböcker. När man varit anställd i staten i trettio år får man en mycket vacker skål i en fantastisk trälåda
att transportera den i. Skålen har texten
”För nit och redlighet i statens tjänst” och är handgraverad. Den passar utmärkt att ha godis i på Falsterbo Bird Show och det är enda gången jag använder den. Numera representerar jag både Lunds och Svenska Botaniska Föreningen och fyller bilen med exempel på våra fantastiska landskapsfloror och nyutkomna böcker som Upptäck blom
mornas värld och Skånes orkidéer.
Dessutom tar jag med lådor med över- upplagor av Vilda Växter och Botaniska Notiser som jag tvingar på folk så fort de tittar på mina blomböcker. I år delade jag ut närmare hundra ex av varje tidskrift. Vi erbjuder dessutom blomstervandringar i omgivningen och tre sådana lockade i år ett sextiotal personer som fick en inblick i vilka växter de trampade på och lite grann om deras ekologi. Många blir mycket förvånade:
”Finns det botaniska föreningar?”
Numera håller vi till vid det nya Falsterbo strandbad vilket ger utmärkta möjligheter att illustrera växtekologiska fenomen som gradienter och succession. Om inte korna betade Ljungen skulle den bli en björkskog, ett faktum som också förvånar många.
Kostnaden för föreningen är försumbar:
jag kör Lund–Falsterbo tur och retur och övernattar hos en före detta student. Vi betalar trehundra kronor för ett bord och två stolar och eftersom vi anordnar exkur- sioner slipper vi alla andra avgifter. När detta skrivs har jag just kommit hem efter tre dagars blomsterpropagerande och det lär ta tre veckor innan jag återhämtar mig!
eva waldemarson, ordförande i SBF
Selleristäkra funnen på Hisingen
CHRISTOFFER PENCAK & ERIK LJUNGSTRAND
J
ag (Christoffer) åkeribland till Kippholmen vid Nordre älvs mynning på Hisingen för att slappna av i den friska luften på klipporna och njuta av växternas fägring. Lörda- gen den 10 juni i år (2017) planerade jag dock att hoppa av bussen lite tidigare, i detta fall vid Klare mosse, då jag dels aldrig hade varit där tidigare, dels hoppades att få se någon ovanlig vattenväxt, med tanke på att jag hade läst att området är känt för sina höga naturvärden och sitt rika limniska djurliv.
Området var mindre än jag hade väntat mig, men jag gick sakta runt hela området och tittade på växter: bladvass Phragmi
tes australis, näckrosor Nymphaea alba och Nuphar luteum, vatten- och kråkklöver Menyanthes trifoliata och Comarum palustre, fackelblomster Lythrum salicaria och andra som är vanliga i dessa blöta miljöer. Jag tog fram min matsäck som en avslutning på utflykten, samtidigt som jag iakttog en vacker knölsvan som drog sig undan när jag kom lite för nära.
Jag skulle ta bussen hem, och promenerade i riktning mot busshållplatsen Klara, då jag fick syn på ett bestånd av en flock- blomstrig växt som ännu inte bildat flockar (figur 1). Vid första anblicken trodde jag att det var något märke (snarast bäckmärke Berula erecta), men blev förundrad, då jag hade för mig att det inte skulle växa så långt ifrån kusten. Nu är jag ju inte bekant med alla umbellater, och då jag gärna vill lära mig mer om den familjen, lade jag ett skott i min matpåse för att se om jag kunde identifiera den hemma. Jag tittade i mina floror: ”MoStEr”
(Mossberg m.fl. 2006), ”Norsk og svensk flora” (Lid m.fl. 1979),
”Vår Svenska Flora i färg” (Hultén m.fl. 1985), ”Bilder ur Nordens Flora” (Lindman 1994), samt fotofloror jag har, men jag hittade inget som var helt likt denna växt. Jag tittade och frågade även på internet, men det gav inget napp.
Vilken växt kan det vara?
Erik Ljungstrand är fantastisk på att identifiera växter, så jag skickade honom några bilder per e-post och skrev: ”De gröna bladen kan jag inte riktigt hitta vad det kan vara. Kan det vara en stäkra? Den växte i stora mängder i Klare mosse.”. Fredagen den 16 juni fick jag svaret: ”De gröna bladen från Klare mosse måste höra till en umbellat (Apiaceae), men jag är tyvärr inte säker på I början av juni i som
ras hittade Christoffer Pencak en för honom helt okänd växt i Klare mosse på Hisingen i Göteborgs kommun.
Erik Ljungstrand till
frågades och föreslog arbetsnamnet selleri
stäkra Oenanthe javanica, ett förslag som kunde bekräftas när växten väl började blomma i augusti.
Fyndet var högst oväntat, då selleri stäkra tidigare bara är rappor
terad från en italiensk och två engelska lokaler i hela Europa.
Arten odlas dock både
som grönsak och till
prydnad samt även i
akvarier, och förefaller
vara fullt härdig hos
oss, varför den kanske
kan etablera sig på fler
lokaler i södra Sverige.
vilken – om jag har möjlighet skall jag försöka att få se den i fält själv, allra helst med blommor.”.
Två dagar senare skrev Erik följande: ”Jag har nu ett förslag på ett (högst osäkert!) ’arbetsnamn’ till umbellaten från Klare mosse i Tuve: möjligen selleristäkra cf. Oenanthe javanica (Blume) DC. Arten ifråga hör hemma i östra Asien (och norra Australien), mest i tropiska och subtropiska delar men även i tempererade områden så långt norrut som i Japan. Den odlas i Italien, och även så långt norrut som i Storbritannien, så det förefaller inte helt orimligt att den skulle kunna vara härdig även i Göteborgs- trakten. Till skillnad från flertalet andra Oenanthe-arter anses den inte vara giftig, tvärtom, i Japan äts den som en traditionell
’vårgrönsak’. Om mitt arbetsnamn skulle visa sig vara riktigt bör arten vara ny för Norden, så om jag skulle ha rätt har du Chris- toffer gjort ett verkligt storfynd! Vi får dock vänta och se, och hoppas att den kan blomma och sätta frukt senare i sommar.”.
Detta namnförslag hade Erik kommit fram till genom att gå igenom alla umbellater i allmänna herbariet vid Herbarium GB, och söka efter någon art från vilken plats som helst i världen med liknande bladform. Lyckligtvis fanns det ett (men endast ett!) korrekt bestämt ark av Oenanthe javanica i herbariet, insamlat nära Kyoto i Japan år 1950. Överensstämmelsen i bladform var så stor att Erik vågade sig på att föreslå att vad Christoffer hade funnit skulle kunna vara denna art.
figur 1. a) Bladen av vad som visade sig vara selleristäkra i diket vid Klare mosse. Även ett skott av bladvass kan ses på bilden.
b) Ett mera avrundat blad av selleristäkra i en blötare del av diket. Även sjöfräken och bladvass syns på bilden.
c) Det först upptäckta beståndet av selleristäkra i diket. Det framgår tydligt att bladvassen har hållits tillbaka här, jämfört med i omgivningen.
foto: Christoffer Pencak, 10 juni 2017.
a) Leaves of Oenanthe javanica in a small ditch at Klare mosse, together vith Phragmites aus- tralis.
b) Another leaf of Oenanthe javanica in the water at Klare mosse, with Equisetum fluviatile and Phragmites australis.
c) Greater part of the first found sublocality of Oenanthe javanica in a small ditch at Klare mosse. Obviously, some kind of cutting has reduced Phragmites australis here.
a b c
Måndagen den 19 juni meddelade Sören Svensson, som tillsammans med Erik besökt Klare mosse och sett växten, att selleristäkra är ett nyligen konstruerat svenskt namn för denna växt, vilken används ungefär som selleri i östra Asien, och att ett engelskt namn på arten är ”Chinese Celery”. Han skickade även med goda bilder på denna växt, och min osäkerhet minskade mer och mer. Då somliga asiatiska butiker brukar ha färska växter i kyldisken till salu, så meddelade jag honom att jag skulle försöka ta mig till ett antal sådana, för att undersöka om de kunde ha någon selleristäkra. Tyvärr såg jag dock inte till arten i någon av de besökta affärerna.
Sören skrev senare till mig att han läst att namnet ”Chinese Celery” också används för Apium graveolens var. secalinum (se https://en.wikipedia.org/wiki/Chinese_celery). Detta är alltså en varietet från östra Asien av (äkta) selleri Apium graveolens. Vidare skrev han att: ”I SKUD ser jag att Apium graveolens var. secalinum är synonym till Apium graveolens Secalinum-Gruppen, som kallas bladselleri på svenska. Se alltså upp med vilken Chinese celery du köper!”.
Fredagen den 11 augusti meddelade Sören mig att mitt fynd nu hade börjat blomma vid Klare mosse (figur 2, 5), och att ”inget allmänt svepe och ett enskilt svepe som verkar vara flerbladigt pekar på Oenanthe” (figur 4). Lördagen den 26 augusti återbesökte Erik lokalen, och efter att ha granskat då insamlade belägg kom han samma dag fram till att den preliminära bestämningen var korrekt, varefter han både skickade ut ett e-brev om detta till alla de närmast berörda och även ringde upp mig (för att jag skulle få veta det först av alla) och meddelade att det definitivt var fråga om just selleristäkra Oenanthe javanica. Denna art skall lukta starkt av morot står det på internet, och det gör den verkligen!
figur 2. Nyutslagen blom- mande selleristäkra vid Klare mosse. Även blad av en ung rosendunört kan anas på den vänstra bilden.
foto: Sören Svensson, 13 augusti 2017.
Flowering Oenanthe javanica at Klare mosse, also with leaves of young Epilobium hirsutum.
Ytterligare kontroll av bestämningen och lokalen
En tid senare lyckades jag så äntligen hitta 200 gram färsk
”Water celery-dropwort”, med det vietnamesiska namnet ”can nuoc”, på Saigon Food vid Lilla Klädpressargatan 15 i Göteborg (figur 3). På kvittot jag erhöll stod det ”Vattenselleri”. Jag sökte på ”can nuoc” på internet och fick fram just Oenanthe javanica.
Jag frågade även personalen om man äter den färsk, och de svarade att man wokar den eller kokar den i soppor. Jag provsma- kade ett färskt blad och det smakade mycket gott, som stjälk- selleriblad, fast godare. För jämförelsens skull provsmakade jag även mitt eget fynd från Klare mosse, och den är lika aromatisk, men inte lika mild i smaken, annars är det dock detsamma. Den Saigon-inköpta hade, till skillnad från Klare mosse-fyndet, grövre, längre och blekare skott, samt var ljusare i färgen, vilket fick den att se nästan ”anemisk” ut, men för övrigt stämde artkaraktärerna väl överens. Den vildväxande gav på alla sätt ett mera kraftfullt och vitalt intryck. På internet läste jag mig till att även fröna är ätbara, men även att man ska vara lite försiktig med växten i fråga, då den påstås innehålla myristicin, som även finns i muskotnöt Myristica fragrans, och som är hallucinogent i större mängd.
Torsdagen den 31 augusti var jag på ett intressant föredrag om olika ätliga växter med Stephen Barstow i Botanhuset i Göteborg. Stephen har ätit de flesta ätliga växter från världens alla hörn, både vilda och odlade, och vi har korresponderat per e-post om selleristäkran, som han berättat att han har i sin träd- gård i Norge. Innan föredraget hade jag skickat bilder på Klare mosse-växten till honom och han hade svarat att den såg ut som den han har. Till föredraget tog jag med mig växten från Klare mosse samt den inköpta från Saigon food och gav honom. Erik Ljungstrand var även han närvarande och berättade för Barstow om de fakta han tagit fram om selleristäkran (se nedan under
”Hur känner man igen selleristäkra?” ). Denne hade tagit med sig sin odlade selleristäkra från sin trädgård, men den var ganska vis- sen och hoptorkad och därför mera svåridentifierad. Han tyckte dock att växten från Klare mosse mycket liknade hans egen, och han lovade att skicka bilder på sin när han fick tid.
Sedan dess, i månadsskiftet augusti–september, har jag hit- tat selleristäkra på ytterligare ett ställe, mycket nära informa- tionstavlan vid parkeringsplatsen vid Klare mosse. Här finns blott några få individ, och det förefaller inte som om något av dem tänkte blomma i år, medan blomningen på den först funna lokalen är rik och omfattande. Båda de hittills upptäckta förekomsterna vid Klare mosse är belägna i Tuve socken i Väs- tergötland, men då våtmarksområdet i fråga till drygt hälften ligger i Björlanda socken i Bohuslän torde det väl snarast vara en
figur 3. Etiketten på Chris- toffers inköpta, som grönsak odlade selleristäkra från Saigon Food i Göteborg.
foto: Christoffer Pencak, 3 september 2017.
Label of the cultivated edible Oenanthe javanica, purchased by Christoffer at Saigon Food in Gothenburg.
flertal olika arter, men variationen är så stor att dessa knappast kan upprätthållas). Dess blomflockar är jämförelsevis små och fram- kommer på sensommaren ur bladvecken.
Flockarna saknar oftast allmänt svepe (ett enda svepeblad finns dock ibland), medan småflockarna har ett välutvecklat enskilt svepe. Blommorna är vita och frukterna relativt korta (2–3 mm), varje delfrukt är försedd med fem, något korkartade åsar. En speciell karaktär är de långa, smala utlöpare som bildas från de nedersta noderna på skot- ten, vilka kan ge upphov till täta bestånd genom vegetativ spridning. Trots bladfor- mens stora variation kan man dock med tillräcklig erfarenhet av arten i regel utan större problem känna igen den på bladen redan långt innan flockarna utvecklas. Goda publicerade illustrationer finns hos Liu &
Kao (1977), Shen & Shen (1985), Kao (1993) och Wu m.fl. (2006).
Selleristäkra är inte med i umbellat- kapitlet i ”Flora Nordica 6” (Fröberg (red.) 2010), den var ju inte upptäckt i Norden vid detta verks tryckning; därför är heller inte släktesnyckeln där anpassad till dess karak- tärer. Detta är ett beklagligt, men tyvärr helt oundvikligt problem när man konstruerar bestämningsnycklar för ett visst geografiskt område; det går helt enkelt inte att ta hän- syn till variationen hos alla världens arter ens inom släktena i en enda familj.
Det är att märka att den selleristäkra som växer i Klare mosse synes tillhöra
”vildtypen”; den har, enligt Christoffer som har provsmakat, klart bittrare smak än den odlade sort som går att köpa i livsmedels- handeln. Ej heller är det på vår nyfunna lokal fråga om den stundom odlade prydnads- kultivaren ’Flamingo’, vilken utmärker sig genom tydligt blekrosa bladkanter.
Selleristäkrans vetenskapliga namnskick i den omfattande litteraturen är tämligen komplicerat. De oftast förekommande nam- nen i yngre skrifter (alltså från 1900-talet eller senare) är dock inte så många. Framför tidsfråga innan arten kan noteras från ännu
ett svenskt landskap. Torsdag 14 septem- ber gick dock Sören, Erik och jag runt hela Klare mosse utan att påträffa några fler förekomster än dem som jag redan kände till innan.
Sören Svensson skrev, med vårt samtycke, en kort preliminär notis om fyndet (som
”trolig selleristäkra”) i tidskriften Calluna, (Svensson 2017). Strax innan detta häfte skulle gå till tryckning kunde Erik slutgil- tigt bekräfta sin preliminära bestämning, och hann få med ett tillägg till Sörens notis (Ljungstrand 2017).
Torsdagen den 21 september var Erik ute och förberedde inför några besökare som önskade komma och studera arten, och hittade då ännu ett bestånd mellan de båda tidigare kända, mindre än Christof- fers första, men även det med blommor.
Hittills är således tre väl skilda förekomster av selleristäkra vid Klare mosse kända, samtliga dock på Västgötasidan av land- skapsgränsen. Måndagen den 25 september besökte Sören selleristäkran, men fann då till sin förskräckelse att nästan hela Chris- toffers primär förekomst hade röjts bort, troligen i samband med skötselåtgärder för att bibehålla Klare mosse som en våtmark med öppna vattenytor. Det är dock inte alls säkert att detta på längre sikt är ogynnsamt för selleristäkran; det kan rent av förhålla sig så att detta slag av hävd är en förutsätt- ning för att den ska överleva på lokalen, och inte konkurreras ut genom igenväxning med bladvass, men ett säkert svar på denna fråga kan vi inte få förrän tidigast nästa år.
Hur känner man igen selleristäkra?
Selleristäkra är en medelstor, vattenlevande,
kal umbellat, oftast mellan 30 och 100 cm
hög vid blomningen. Bladen är uppdelade
i grovtandade småblad av både första och
andra ordningen, vilka är tämligen variabla
vad formen avser (detta har tidigare gett
upphov till försök att uppdela den i ett
allt stöter man på (det nu brukliga) namnet Oenanthe javanica (Blume) DC., men även Oenanthe stolonifera [Roxb.] DC. finns i en hel del böcker, och i den sovjetiska floran (Shishkin 1973) kallades arten för Oenanthe decumbens (Thunb.) Koso-Pol., vilket namn dock lär basera sig på en feltolkning av Carl Peter Thunbergs originalmaterial från Japan, och alltså ej synes avse arten selleristäkra. I äldre litteratur förekommer ytterligare ett antal artepitet, och dessutom har arten förts till andra släkten, i synnerhet Dasyloma DC., men även Phellandrium L. (numera inklude- rat i Oenanthe L.) och Sium L.
Utbredning och ekologi
Selleristäkra är en i huvudsak ostasiatisk växt som är utbredd ända från den tempe- rerade zonen i norr och ned till tropikerna.
Som sannolikt naturligt förekommande är arten känd från Rysslands ”Fjärran östern”
(ön Sachalins södra del samt ”Ussuriprovin- sen” i trakten av Vladivostok), Japan (på alla de fyra stora öarna – Hokkaido, Honshu, Shikoku och Kyushu – samt dessutom på Riukiuöarna), Korea (både Nord- och Syd-), Manchuriet, Mongoliet (?), stora delar av östra egentliga Kina, ön Formosa (Taiwan), Filippinerna, Vietnam, Laos, Kambodja (?), Thailand, Burma, Bangladesh (?), Indien (endast i norr, i Ganges’ och Brahmaputras dalgångar), Bhutan (?), Nepal, Pakistan (blott i nordligaste Indusdalen), Malajsia, Indonesien, Nya Guinea samt Queensland i nordöstra Australien; inom detta dess enda utomasiatiska utbredningsområde dock möjligen införd av människan (Buwalda &
van Steenis 1949, Shishkin 1973, Liu & Kao 1977, Shen & Shen 1985, Kao 1993, Ohba 1999, Pu & Watson 2005). En god utbred- ningskarta som visar artens världsutbred- ning återfinns hos Meusel m.fl. (1978a) på s. 314 (formellt framställer kartan utbred- ningen av hela släktet Oenanthe i Ostasien, men O. javanica förekommer i stort sett inom hela det markerade området). Före-
komsterna i de tempererade delarna av utbredningen är i regel belägna på ringa höjd över havet, medan arten däremot i tropikerna blott förekommer på högre höjd i bergsområden (Meusel m.fl. 1978b). Det är dock inte helt lätt att skilja på naturliga, vilda förekomster och kulturflyktingar, detta då arten även odlas som grönsaksväxt inom större delen av området, något som notera- des (för Malackahalvön) redan av Ridley &
Hutchinson (1922).
Utanför detta naturliga utbrednings- område synes selleristäkran vara mycket ovanlig; vi har blott kunnat finna tre uppgifter om arten från hela Europa: dels år 2003 vid Casalpoglio i kommunen Castel Goffredo, provinsen Mantua (italienska Mantova), sydöstligaste Lombardiet, norra Italien (Banfi m.fl. 2007), dels år 2007 i Suthcliffe Park vid Eltham, Greenwich
figur 4. Selleristäkrans flock från sidan, med fler- bladigt enskilt svepe men utan allmänt svepe.foto: Sören Svensson, 13 augusti 2017.
Detail from the side of flowering Oenanthe javanica, showing many bractlets but no bracts.
uppgifter om att selleristäkra ännu har påträffats som förvildad i Kanada. I delar av sitt nordamerikanska förekomstområde betraktas selleristäkra som en invasiv främ- mande art; detta gäller i synnerhet Missis- sippidalens övre delar (Yatskievych ms.).
Selleristäkran förefaller framför allt trivas i näringsrika sötvatten, både sjöar, mindre dammar och sumpar, där den växer på grunt vatten och på kort tid kan bilda omfat- tande bestånd. Såväl i norra Europa som i Nordamerika synes den vara fullt vinter- härdig, vilket antyder att förekomsterna här sanno likt har en nordlig proveniens, kanske är det troligast att våra förekomster har sitt ursprung från norra Japan eller möjligen Korea.
Hur har selleristäkran kommit till Klare mosse?
En möjlighet, som framhålls av Svensson (2017), är att selleristäkra i form av en odlad grönsak måhända förekommer i något av de borough, Middlesex, sydöstra Stor-London,
funnen av Juliet Cairns (Bevan 2008), samt dels i fjol (2016) vid Stoney Stanton i Blaby- distriktet, sydväst om Leicester i grevska- pet Leicester shire, mellersta England, här upptäckt av Graham Calow (Calow 2016); i detta sistnämnda fall rör det sig uppenbart om prydnadskultivaren ’Flamingo’, medan så inte var fallet i Suthcliffe Park.
Även i Nordamerika förekommer selleri- stäkra som en etablerad inkomling. Det tidi- gaste fyndet gjordes år 1996 vid Race Horse Lake nära Warrensburg i Johnson County, Missouri, USA (Yatskievych & Raveill 2001), men sedermera har arten påträffats på åtskilliga lokaler, och är nu känd från åtminstone elva delstater i USA, såväl utmed östkustens sydligare delar som i den mycket vittomfamnande Mississippidalen: Geor- gia, Virginia, Washington D.C., Maryland, Arkansas, Missouri, Illinois, Indiana, Iowa, Wisconsin och Minnesota (Yatskievych ms.). Däremot har vi inte kunnat finna några
figur 5.
Selleristäkra vid Klare mosse på Hisingen – ny för Norden!
foto: Sören Svensson, 11 augusti 2017.
Flowering Oenanthe javanica at Klare mosse on the island of Hisingen, near Goth- enburg. This species has never before been found in the Nordic countries.
tre koloniområden som är belägna i när- heten av Klare mosse, och därifrån kan ha spritt sig till denna näringsrika sumpmark.
Mot detta talar dock både att vi ej kunnat påträffa arten som odlad i något av dessa koloniområden och att det som Christoffer fann förefaller vara ”vildtypen” av selleri- stäkra, som har en bittrare smak än de som grönsaker oftast odlade kultivarerna.
En annan teori är att den har odlats som prydnadsväxt och således vore att betrakta som en trädgårdsflykting, men denna hypotes försvagas avsevärt av att vad som odlas på detta sätt nästan alltid förefaller vara prydnadskultivaren ’Flamingo’ med sina rosa bladkanter; det är ju denna kulti- var som har påträffats i naturen i mellersta England, varför där hypotesen om ursprung från prydnadsodling i trädgårdar förefaller mycket sannolik, men så inte hos oss.
En tredje teori skulle kunna vara att selleri stäkran kommit ut från ett akvarium;
den odlas enligt olika uppgifter stundom som akvarieväxt (och i USA varnar man för att arten kan spridas ytterligare på detta sätt); detta är den hypotes som för tillfället bäst synes överensstämma med kända fakta.
En fjärde möjlighet skulle kanhända kunna vara att arten kom in då Klare mosse restaurerades för bortemot tio år sedan, men mot detta talar att selleristäkra är så sällsynt som inkommen i Europa, varför det synes oss vara föga troligt att den skulle kunna spridas runt med arbetsmaskiner eller liknande inom Europa. Dock framhål- ler Bevan (2008) just denna teori som den
rimligaste förklaringen till hur selleristäkran kom in i den restaurerade River Quaggy i Suthcliffe Park nära London, så helt kanske vi inte ska utesluta möjligheten därav.
• Ett stort tack till Sören Svensson (Backa), som tidigt blev intresserad av fyndet och kontrollerade det gång på gång för att se om och när det skulle börja blomma, Stephen Barstow (Malvik, Sør-Trøndelag, Norge), specialist på ätliga växter, för granskning och jämförelser med hans egenhändigt odlade selleristäkra, samt till Graham Calow (Sapcote, Leicestershire, England), prof.
Gianniantonio Domina (PAL; Palermo, Italien), dr. Lars Fröberg (LD; Lund), prof.
Werner Greuter (B; Berlin, Tyskland), dr.
Geoffrey Hall (LSR; Leicester, England), dr.
Charlie Jarvis (BM; London, England), prof.
Bengt Jonsell (UPS; Uppsala), Jim McIn- tosh (Edinburgh, Skottland), Jean-Pierre Reduron (Mulhouse, Frankrike), dr. Fred Rumsey (BM; London, England), prof. Clive Stace (LTR; Leicester, England), prof. Pertti Uotila (H; Helsingfors) och dr. George Yatskievych (TEX; Austin, Texas) för hjälp med utredandet av selleristäkrans förekomst som inkommen i Europa och Nordamerika.
Ävenledes stort tack till Eva Andersson, Uno Eliasson, Christoffers mor Julia Friman, Claes Gustafsson, Birgitta Herloff, Ingelög Lagerström och Eriks mor Ingrid Ljung- strand för kritiska synpunkter på artikeln, samt än en gång till Sören Svensson för tillstånd att använda några av hans bilder av selleristäkran från Klare mosse.
Citerad litteratur
Banfi, E., Prosser, F. & Galasso, G.
2007: Notula: 1309. I: Notulae alla checklist della flora vascolare italiana: 3 (1267–1310). Informatore Botanico Italiano 39(1): 237–253.
Bevan, D. 2008: Branch V Report. Wild Flower Society Magazine 472 (Summer 2008): 17–19.
Buwalda, P. (†) [& van Steenis, C.G.G.J.]
1949: Umbelliferae. I: van Steenis, C.
G. G. J. (red.), Flora Malesiana, being
an illustrated account of the Malaysian flora, including keys for determination, diagnostic descriptions, references to the literature, synonymy, and distribution, and notes on the ecology of its wild and commonly cultivated plants. Series I.
Spermatophyta. Volume 4. Part 2, s.
[113]–140.
[Calow, G. 2016:] Java water-dropwort – Oenanthe javanica. I: NatureSpot.
Recording the Wildlife of Leices-
tershire & Rutland. <internet:
www.naturespot.org.uk/species/
java-water-dropwort>; data uttagna 4 oktober 2017.
Fröberg, L. (red.) 2010: 110. Apiaceae. I:
Jonsell, B., Karlsson, T. & Agestam, M. (red.), Flora Nordica. Volume 6.
Thymelaeaceae to Apiaceae, s. 165–276.
Hultén, E. (†), Fægri, K., Skytte Chris- tiansen, M., Ahlner, S. & Anthon, H.
1985: Vår Svenska Flora i färg jämte ett
urval växter från de nordiska grannlän
derna. Tredje upplagan. I–II.
Kao, M. 1993: 107. Umbelliferae. I:
Hsieh, C., Huang, T., Li, Z., Lo, H., Ohashi, H., Shen, C., Wang, J., Yang, K., Hu, C. & Yang, H. (red.), Flora of Taiwan. Second edition. Volume three.
Angiosperms. Dicotyledons. (Hamameli
daceae–Umbelliferae), s. 1010–1045.
Lid, J. (†), Lid, D. T. [& Gjærevoll, O.]
(m.fl.) 1979: Norsk og svensk flora. 4.
utgåva av «Norsk flora». Andre utgåva, andre opplaget.
Lindman, C. A. M. (†) 1994: Bilder ur Nordens Flora.
Liu, T. & Kao, M. 1977: 107. Umbel- liferae. I: Li, H., Liu, T., Huang, T., Koyama, T. & DeVol, C. E. (red.), Flora of Taiwan. Volume Three, s.
[938]–974.
[Ljungstrand, E.] 2017: [Tillägg till
”Trolig selleristäkra vid Klare mosse på Hisingen”]. Calluna 34(3): [26].
Meusel, H., Jäger, E., Rauschert, S.
& Weinert, E. 1978a: Vergleichende
Chorologie der zentraleuropäischen Flora. – Karten – Band II.
Meusel, H., Jäger, E., Rauschert, S.
& Weinert, E. 1978b: Vergleichende Chorologie der zentraleuropäischen Flora. – Text – Band II.
Mossberg, B., Stenberg, L. [& Ericsson, S.] 2006: Den nya nordiska floran.
Andra tryckningen.
Ohba, H. 1999: Umbelliferae. I:
Iwatsuki, K., Boufford, D. E. &
Ohba, H. (red.), Flora of Japan. Vol
ume IIc. Angiospermae Dicotyledonae Archichlamydeae(c), s. 268–303.
Pu, F. & Watson, M. F. 2005: 61.
Oenanthe Linnaeus, Sp. Pl. 1: 254.
1753. I: Wu, Z., Raven, P. H. & Hong, D. (red.), Flora of China. 14. Apiaceae through Ericaceae, s. 130–132.
Ridley, H.N. & Hutchinson, J. 1922:
The flora of the Malay Peninsula. Vol.
I. – Polypetalae.
Shen, R. & Shen, M. (red.) 1985: Flora Reipublicae Popularis Sinicae. Tomus 55 (2).
Shishkin, B.K. 1973: Genus 1026.
Oenanthe L. I: Shishkin, B. K. (red.), Flora of the U.S.S.R. (Flora SSSR).
Volume XVI. Umbelliflorae, s. 379–387 [i den ryska originalupp lagan s.
526–538].
Svensson, S. 2017: Trolig selleristäkra vid Klare mosse på Hisingen. Calluna 34(3): 12.
Wu, Z., Raven, P. H. & Hong, D. (red.) 2006: Flora of China. Illustrations. 14.
Apiaceae through Ericaceae.
Yatskievych, G. (ms.): 1. Oenanthe javanica (Blume) DC., Prodr. 4: 138.
1830. I: Flora of North America North of Mexico. Volume 13. Magnoliophyta:
Geraniaceae to Apiaceae. [Utkommer förmodligen år 2018.]
Yatskievych, G. & Raveill, J. A. 2001:
Notes on the increasing proportion of non-native angiosperms in the Missouri flora, with reports of three new genera for the state. SIDA, Con
tributions to Botany 19(3): [701]–709.
Pencak, C. & Ljungstrand, E. 2017:
Selleristäkra funnen på Hisingen.
[Oenanthe javanica found on the island of Hisingen, southwest Sweden.]
Svensk Bot. Tidskr. 107: 296–304.
The Java Water-dropwort, Water Celery or Chinese Celery Oenanthe javanica has for the first time been found in Sweden. In June 2017, the first author found it growing rather abundantly in the species-rich fresh- water marsh Klare mosse in the par- ish of Tuve on the island of Hisingen, close to the city of Gothenburg in the province of Västergötland. At that time it had nothing but green leaves, but was provisionally determined by the second author a week later, and definitely confirmed when it started flowering in August. The species is indigenous in easternmost Asia, from the Russian Far East and Japan in the north to Pakistan in the south-west and New Guinea (and Queensland) in the south-east.
To the best of our knowledge, there are only three earlier records
for Europe of this species, at Casal- poglio in Mantua, Lombardy, Italy, in Suthcliffe Park at Eltham, Middlesex, south-eastern Greater London, and at Stoney Stanton in Leicestershire, both in England, UK, but it also occurs as introduced at perhaps about twenty localities in the eastern and central parts of the USA.
Christoffer Pencak är en amatörbota- nist som i många år haft ett brinnande intresse för växter som mat och medicin samt hållit föredrag och naturvand- ringar om dessa.
Adress : Anekdotgatan 5, 422 41 Hisings Backa
E-post: christoffer.pencak@gmail.com Erik Ljungstrand har ett stort
intresse för våra vilda blom-, ormbunks- och sträfseväxter och är en ofta sedd ledare för exkursioner över hela Norden.
Adress : Järkholmsvägen Pl 614, 436 56 Hovås
Flyttning av träd – en metod att rädda hotade lavar
LARS ARVIDSSON & OLA HAMMARSTRÖM
I
september 2011 påträffadeUlf Larsson, tidigare musei- tekniker vid Naturhistoriska museet, den sällsynta getlaven Flavoparmelia caperata på en mindre ek på Skanstorget i centrala Göteborg (figur 1). Arten var då rödlistad som sårbar (VU; Gärdenfors 2010) och dessutom nationellt fridlyst. Någon månad senare konstaterade Ulf att på samma stam växte även den mycket ovanliga, mindre getlaven F. soredians. Detta var då det andra fyndet i Sverige (Frödén & Thell 2010).
Vid ett gemensamt besök på platsen hittade en av författarna till denna artikel (LA) dessutom punktsköldlav Punctelia subru
decta (då rödlistad som akut hotad; CR). Sedermera påträffades ytterligare tre sällsynta parmeliacéer: örlav Hypotrachyna revoluta (då rödlistad som sårbar; VU), mångfruktig silverlav Parmelina quercina samt praktsköldlav Parmotrema perlatum (då rödlistad som akut hotad; CR). Inga av dessa arter är idag längre rödlistade (ArtDatabanken 2015).
Trädet och miljön
Det lavbärande trädet utgjordes av en mindre, cirka sex meter hög ek, som stod mellan Övre Husargatans södergående körfält och cykelleden på nordvästra sidan av gatan vid Skanstorget.
Eken stod som nummer tre (räknat norrifrån) i en rad om åtta träd. Det nu flyttade trädet var det enda som bar ovanliga lavar.
Trädstammens diameter vid brösthöjd var 11–12 cm.
Eken var inte i någon särskilt god kondition. Rotbädden var för liten och en skada vid stambasen (efter snöröjning?) hade hämmat trädets utveckling. Miljön var kanske inte heller den bästa. Biltrafiken var tät och medelantalet fordon per dygn var enligt trafikkontorets statistik över tjugotusen. Fordonen pas- serade ungefär två meter från trädet.
Hoten mot träden
I början av 2012 framkom att träden längs Övre Husargatan hotades av en omläggning av trafiken för en ny kollektivtrafikled.
Träden skulle bort helt enkelt. Oavsett detta ingrepp bedömdes träden ha en osäker framtid med tanke på förhållandena på plat-
Många ovanliga lavar förekommer i urbana miljöer. Då och då hotas deras existens av människans olika verk
samheter. Här beskrivs ett exempel då ett helt träd med ovanliga lavar i Göteborg fick flyttas på grund av ett före
stående byggarbete. En liten ek med sex ovan
liga lavar fick ett nytt hem vid Slottsskogen.
Efter fem år lever alla
arterna kvar och är vid
god vigör.
sen. Idén att kunna flytta trädet med dess påväxt till en annan plats diskuterades tidigt och kollegorna på Park- och naturför- valtningen menade att detta var fullt möjligt. Förhoppningen var också att trädet kunde repa sig i en ny och gynnsammare miljö.
Eva Maria Hellqvist, trädförvaltare vid nämnda förvaltning i Göteborg, har medverkat som expert i trädflyttningsprojektet.
Olika sätt att flytta lavar
Oss veterligen har man inte tidigare flyttat hela träd för att rädda påväxande lavar. Däremot har man gjort flera försök med att flytta själva lavarna. I Göteborg har lunglaven Lobaria pulmonaria transplanterats till olika platser för att se hur de förhåller sig till lokala luftföroreningar (Hultengren 2016). Man använde sig då av losstagna eller nyligen nedfallna hela lavbålar som insamlats i de Lobaria-rika områdena söder om Borås. Lavarna bands samma dag fast med nylonlinor på lämpliga träd, bland annat i Botaniska trädgården. I flera fall växte lavarna fast på sina nya stammar.
Lunglaven förekommer inte längre naturligt i Göteborgs kom- mun, men den fanns här på 1930-talet (beläggmaterial i herb.
GB). Även i Stockholm har sådana transplantationsförsök gjorts (Hultengren & von Proschwitz 2001).
Hallingbäck (1990) beskriver en annan metod för att kunnat få lunglav att etablera sig på en ny stam genom att gnugga laven mot barken så att bålen fragmenteras. De små bitar som då uppkommer kan sedan växa ut till nya exemplar. Ytterligare en metod är att skära loss lavarna inklusive den bark de sitter på och sedan binda eller klistra fast bitarna på en ny stam. (För ytterli-
figur 1. Lokalen för trädet somska flyttas vid Skanstorget i Göteborg. Det berörda trädet står som nummer tre från vänster.
foto: Lars Arvidsson, 15 februari 2012.
The location of the tree that was to be moved. The tree in question is number three from the left.
gare referenser om lavtransplantation, se Åsegård 2012, 2015 och 2016.) Och som beskrivs i denna artikel är det även möjligt att flytta hela träd för att långsiktigt bevara förekomster av ovanliga lavar.
Dispens
Emellertid var det inte bara att flytta trädet. Getlaven är fridlyst vilket innebär att det inte är tillåtet att ta bort eller skada laven.
En flyttning kräver dispens enligt Miljöbalken eftersom det är osäkert om träd och lav klarar en flytt. Efter en föredömligt snabb behandling (5 dagar!) gav Länsstyrelsen i Västra Götaland skriftligt tillstånd till flytten den 29 februari 2012.
Flytten
På morgonen onsdagen den 14 mars 2012 flyttades trädet. Hän- delsen hade annonserats på webbsajten goteborg.se via ett press- meddelande från Park- och naturförvaltningen. Medie intresset var stort (figur 2) och bland annat infann sig denna något kyliga morgon både TT, Sveriges Radio P4, SVT Västnytt, Göteborgs- Posten, Vårt Göteborg och Metro.
Själva flyttningen utfördes med hjälp av en så kallad trädflytt- ningsmaskin (figur 2, 3). Trädet skulle flyttas till en gräsklädd stor
figur 2. a) Trädflyttningsdagen den 14 mars 2012 hade stor medial uppslutning.
b) Trädflyttningsmaskinen står i begrepp att ta sitt offer. Väder- strecken har markerats med sprayfärg för att trädet och dess lavar sedan ska kunna placeras i samma riktning som tidigare.
c) Trädet transporteras till den nya växtplatsen.
foto: Cinna Axelsson, 14 mars 2012.
There was great medial interest on the tree-moving day (a). The tree moving machine about to take the tree (b). The points of the compass have been marked with spray in order to be able to place the tree with its lichens in the same direction as before.
Transporting of the tree to its new site (c).
a b
c
refug på Margretebergsgatan (figur 3), mitt emellan Bragebacken i Slottsskogen och Slottsskogsvallen. Denna plats hade likartade ståndortsförhållanden som platsen där trädet tidigare stod.
Innan trädet lyftes upp hade hålet på den nya platsen grävts.
För att trädet skulle stå i samma riktning som tidigare markera- des väderstrecken med sprayfärg på rotklumpen. Trädflyttnings- maskinen placerades sedan runt stammen och trädet fixerades.
Fyra mycket kraftiga spadar kördes ner runt rotsystemet och inneslöt rötter och jord. Den inneslutna rotklumpen hade en diameter av ungefär en meter i markytan och smalnade av nedåt.
När allt sedan lyftes upp kvarstod ett knappt meterdjupt koniskt hål. Efter ytterligare fixering av stammen kunde trädet lutas för att inte slå i trafikskyltar och ledningar. Fasthållen av de fyra spa- darna kördes sedan trädet i procession till sin nya plats, ungefär två kilometer i sydsydvästlig riktning.
Entreprenör och kostnad
Flyttningen av trädet genomfördes av VEAB Mark och Trädgård i Göteborg. Kostnaden för själva flytten (grävning av plante- ringsgrop, uppgrävning av träd, transport till den nya platsen, plantering och stabilisering av trädet samt skötsel under tre år) uppgår till ungefär 10 000 kr. Ytterligare kostnad för projektet är tjänstemannakostnader för exempelvis inventering av arter på trädstammen, utredning om lämpliga platser för flytten, kon- takter med länsstyrelse och media, dokumentation av flytten och efterkontroll. Dessa kostnader har likaledes beräknats till cirka 10 000 kr. Sammanlagt en totalkostnad av 20 000 kr. I jämförelse kan sägas att inköp och plantering av ett nytt motsva- rande träd också är ungefär 20 000 kr. Men då är naturligtvis inte naturvårdsnyttan medräknad.
figur 3. Eken får ett nytt hem på Margretebergsgatan invid Slottsskogsvallen. Efter nyetablering stagas trädet upp på sin nya växtplats.
Under åren har trädet utvecklat kvastar med vattskott.
Markförvaltaren bör följa detta och vid behov beskära så att inte känsliga lavar skuggas ut.
foto: Lars Arvidsson, 14 och 25 mars 2012.
The tree at its new home at Margretebergsgatan next to Slottsskogsvallen. After being moved the tree is stabilized at its new site.
Trädets proveniens
I Göteborg och flera andra städer har rikligt med ovanliga bladlavar inom familjen Parmeliaceae påträffats (Arvidsson m.fl.
2012, Fritz 2013, Hammarström & Sundell Eklund 2013, Larsson 2012, Malmqvist m.fl. 2012, Mattisson 2011). I några fall vet vi att de träd som bar sådana lavar har importerats till Sverige.
Det är oklart varifrån eken på Skanstorget kom. Inga uppgif- ter om planteringsår eller leverantör har gått att få fram. Ännu märkligare är att bara detta enda exemplar av de åtta ekar som fanns på Skanstorget bar på den speciella bladlavfloran (de sex ovanliga parmeliacéerna som nämns i tabell 1). Detta trots att träden endast stod några meter från varandra och under exakt samma betingelser.
Återbesök fem år senare
Sedan planteringen i mars 2012 har trädet besökts vid ett flertal tillfällen. Trädet har etablerat sig på sin nya växtplats. Det ser fortfarande (maj 2017) ganska klent ut med ett flertal döda grenar. Skadan vid trädets stambas (ca 50 % av barken upp till 50 cm från trädets bas saknas) har uppenbarligen satt ner vitaliteten på trädet. Men de medföljande lavarna ser ut att må desto bättre (figur 7) så här drygt fem år efter flyttningen. Alla sällsynta lavar finns kvar och har vuxit. Till exempel har diametern av en bål av Parmotrema perlatum vuxit med ca 2,2 cm (65 % ökning) och en bål av Punctelia subrudecta med ca 1,5 cm (33 % ökning).
tabell 1. Lavar som hittades på det flyttade trädet 2012. Nomenklaturen följer www.
dyntaxa.se (2017-05-11).
Sällsynta bladlavar
Flavoparmelia caperata (getlav); 9 bålar ca 3–4 cm i diam.
F. soredians (liten getlav); 6 bålar Hypotrachyna revoluta (örlav)
Parmelina quercina (mångfruktig silverlav); 2 ex i kronan; 2:a fyndet i Sverige Parmotrema perlatum (praktsköldlav); 3 ex, det största 3,4 cm i diam.
Punctelia subrudecta (punktsköldlav); 2 ex, det största 4,5 cm i diam.
Övriga lavar på trädet
Amandinea punctata (liten skivlav) Caloplaca sp. (en orangelav) Candelaria pacifica (citronlav)
Candelariella efflorescens (mjölig ägglav) Evernia prunastri (slånlav)
Hypogymnia physodes (blåslav) Lecanora subfusca coll. (kantlavar) Lecidella elaeochroma (asplav) Melanelixia glabratula (glänsande
sköldlav)
Melanohalea exasperatula (klubb- sköldlav)
Parmelia sulcata (skrynkellav) Physcia adscendens (hjälmrosettlav) P. aipolia (rosettlav)
P. tenella (finlav)
Physconia enteroxantha (gulkantad dagglav)
Pleurosticta acetabulum (kyrkogårdslav) Polycauliona polycarpa (mångfruktig
vägglav)
Pseudevernia furfuracea (gällav) Ramalina fastigiata (rosettbrosklav) Xanthoria parietina (vägglav)
Även de övriga arterna fanns kvar vid besöket i maj 2017 och flera av arterna hade ökat i antal och utbredning. Exempel på sådana är Melanohalea exasperatula, Pleuro
sticta acetabulum och Ramalina fastigiata.
Dessutom hade ytterligare fyra nya arter etablerats under tiden, nämligen allélav Anaptychia ciliaris, ägglav Candelariella vitel
lina, dagglav Physconia distorta och fjällig dagglav P. perisidiosa.
Framtiden för lavarna verkar ljus under förutsättning att värdträdet är friskt. I ett längre perspektiv är det dock osäkert vad som kommer att ske. Trädets bark kommer att spricka upp och bli grov och skrovlig, andra epifyter kommer att vandra in. Hur de ovanliga parmeliacéerna kommer att reagera på denna naturliga succession är svårt att säga.
Slutsatser
Att flytta stadsträd är en relativt kostsam operation och man kan naturligtvis diskutera värdet av detta.
Genom den kraftigt förbättrade luftmiljön i städerna under senare decennier finns nu förutsättningar för en rikare flora av känsliga och sällsynta lavar. I ljuset av den pågående förlusten av biologisk mångfald är kanske en relativt enkel åtgärd som att flytta enstaka träd ändå en rimlig åtgärd i ett bevarandeperspektiv.
De ovanliga arterna som finns på trädet i just detta fall är förmodligen införda till Sverige. Anledningen till att dessa arter fortlever i denna nordliga del av sitt utbredningsområde kan vara pågående klimatförändringar. Det är ju allmänt känt att en lång- sam höjning av medeltemperaturen är på gång. Även om många av lavfynden på stadsträd beror på att träd flyttats till Sverige efter att ha stått på plantskolor på kontinenten, finns flera av de aktuella lavarna också naturligt i Sverige. Bland annat på grund av de mångtaliga fynden på stadsträd i senare tid har de ovanliga parmeliacéerna avförts från rödlistan (ArtDatabanken 2015).
Metoden att flytta grövre träd har redan idag börjat använ- das inom olika stadsbyggnadsprojekt. Tekniken inom detta fält utvecklas ständigt och i framtiden kan man tänka sig att denna metod blir allt vanligare och kan tillämpas i högre grad när det gäller bevarandet av känsliga arter och biologisk mångfald i stort.
Teknikutvecklingen innebär också att allt större träd kan flyttas.
Man kan således konstatera att detta försök med flytt av ett träd för att bevara dess skyddsvärda lavar har fungerat och att
figur 7. Getlav och flera av deandra ovanliga parmeliacéerna är livskraftiga och har tillväxt fem år efter trädflytten.
foto: Ola Hammarström, 15 juli 2016.
Flavoparmelia caperata and several other rare species of Par- meliaceae are still vigorous after five years at their new site. They have also grown considerably.
metoden kan komma att bli användbar i framtiden. Dock bör alltid ett bevarande på platsen prioriteras.
• Ett tack till trädförvaltare Eva Maria Hellqvist, Park- och naturförvaltningen i Göteborg för teknisk support när det gäller praktiska detaljer runt trädflytten samt till Ulf Larsson som fäste vår uppmärksamhet på den spännande lavfloran vid Skanstorget.
Citerad litteratur
ArtDatabanken 2015: Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Arvidsson, L., Hultengren, S. & Lars- son, U. 2012: Parmelina quercina, mångfruktig silverlav – en för Sverige ny bladlav. Svensk Bot. Tidskr. 106:
214–216.
Fritz, Ö. 2013: Getlav , Flavoparmelia caperata, och andra sällsynta bladlavar vid Flygstaden i Halmstad 2013. Natur- centrum AB.
Frödén, P. & Thell, A. 2010: Liten getlav Flavoparmelia soredians ny för Nor- den. Lavbulletinen 2010(3): 163–165.
Gärdenfors, U. (red.) 2010: Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Hallingbäck, T. 1990: Transplanting Lobaria pulmonaria to new localities and a review of the transplanting of lichens. Windahlia 18: 57–64.
Hammarström, O. & Sundell Eklund, J. 2013: Inventering av naturvärden knutna till stadsträd i Göteborgs kom
mun. Sällsynta parmeliacéer. Göteborgs
Stad, Park- och naturförvaltningen och Göteborgs universitet Hultengren, S. 2016: Transplantation
av lunglav Lobaria pulmonaria i sex skogsbestånd i Göteborg 1994–2016.
Miljöförvaltningen i Göteborg, Rap- port 2016: 13.
Hultengren, S. & von Proschwitz, T.
2001: Lavar och mollusker som bioin
dikatorer i Stockholms stad. Inklusive uppföljning av transplanterad lunglav Lobaria pulmonaria. Miljöförvalt- ningen i Stockholm.
Larsson, U. 2012: Om getlav, liten getlav och några andra arters utbredning i Göteborg med omnejd. Lavbulletinen 2012(2): 44–49.
Malmqvist, A., Westberg, M., Hulten- gren, S, & Arvidsson, L. 2012: Daggig punktsköldlav och punktsköldlav – gamla och nya bekantskaper i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 106: 3–10.
Mattisson, A. 2011: Ovanliga lavar i centrum. Härryda-Posten 2 novem- ber, sid 6.
Santesson, R., Moberg, R., Nordin, A., Tønsberg, T. & Vitikainen, O. 2004:
The lichen forming and lichenicolous fungi of Scandinavia. Evolutionsmu- seet, Uppsala universitet.
Thell, A. & Moberg, R. (red.) 2011:
Nordic lichen flora, vol. 4. Parme
liaceae. Evolutionsmuseet, Uppsala universitet.
Åsegård, E. 2012: Hur man räddar en akut utrotningshotad lavart? – Försök med stödinplantering av västlig gyt
terlav Pannaria rubiginosa. Kandidat- uppsats, Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Åsegård, E. 2015: Transplantation av Pannaria rubiginosa. Lavbulletinen 2015(1): 4–11.
Åsegård, E. 2016: Transplantering av allékrimmerlav (Rinodina colobina) vid Opaltorget i Göteborg – Rapporte
ring från utsättning. Arbetsmaterial vid Park- och naturför-valtningen, Göteborgs Stad.
Arvidsson, L. & Hammarström, O.
2017: Flyttning av träd – en metod att rädda hotade lavar. [Moving trees – a method to save their rare cortico
lous lichens.] – Svensk Bot. Tidskr.
111: 305–311.
A young, 6 m high oak with rare lichens was moved 2 km in central Göteborg in 2012 to save it from road work. On the trunk of the tree, several rare and one protected species had been found, viz. Flavoparmelia caperata, F. soredians, Hypotrachyna rev
oluta, Parmelina quercina, Parmotrema perlatum and Punctelia subrudecta. It seems that the transplantation was successful and the lichens are in good
condition and have grown bigger, 5 years after the transplantation of the tree.
Lars Arvidsson har disputerat på lavsystematik och är professor emeritus i kryptogami och naturvårdsbiologi vid Göteborgs universitet.
Adress: Rosensköldsgatan 5, 412 58 Göteborg
E-post: lars.arv@hotmail.com
Ola Hammarström arbetar som natur- vårdskonsult.
Adress: Örnstigen 21, 183 50 Täby E-post: olahammarstrom@hotmail.com
F
ör snart tjugoår sedan presenterade jag i denna tidskrift ett förslag till ett smått revolutionärt nytt system för indelning och namngivning av Nordens stångfibblor Pilosella (Tyler 2001a).
Eftersom systemet i Norden nära nog släpp- tes ut i ett vacuum där kunskapen om släktet efter bortgången av det tidiga 1900-talets stora fibbleexperter helt vittrat bort och där de vanligaste dåtida flororna behandlade stångfibblorna mycket summariskt och styv- moderligt, var det kanske inte så konstigt att förslaget till nyordning snabbt fick stor acceptans och togs upp av nationella och regionala floror i Sverige och Danmark.
Ej heller var det konstigt att en så genom- gripande förändring av systematiken mötte starkt motstånd och fick både berättigad och oberättigad kritik från experter och länder utanför Norden där det ännu fanns en levande tradition och kunskap från studier av släktet (t.ex. Schuhwerk 2002).
Under tiden som förlupit har systemet hunnit sätta sig och jag har själv fått ny och fördjupad kunskap, både från studier av ytterligare material av nordiska stång- fibblor och genom kontakter med central- europeiska forskare och experter, varför det nu är högst motiverat att introducera en del nyheter och sammanfatta fynd som var okända 2001.
Vad gäller själva systemet och principerna för detta har jag knappast ändrat uppfatt- ning. Jag anser fortfarande att systematiken
i detta släkte måste baseras på brett avgrän- sade taxa vars gränser bestäms av frekvensen av mellanformer i naturen och att det är lika orimligt att urskilja apomiktiska ”småarter”
som att klassificera majoriteten av alla plan- tor i naturen som hybrider mellan två eller flera snävt avgränsade ”rena” arter.
Även om stångfibblorna erbjuder en del unika problem bygger mitt artbegrepp på principen att arter bör definieras som tydligt avgränsade ”multidimensionella genotyp- grupper” oberoende av vilka processer som skapat dessa enheter, det vill säga på det artbegrepp som utvecklades av Mallet (1995) och vars fördelar jag tidigare disku- terat (Tyler 2001b). Principiellt skiljer sig inte detta artbegrepp från det morfologiska artbegrepp som Darwin kanske var först att formalisera men som torde ha tillämpats mer eller mindre medvetet av alla äldre tiders botanister, men mer sentida veten- skapliga landvinningar har gjort det möjligt att utnyttja även andra typer av egenskaper och data än rent morfologiska.
Däremot håller jag med mina kritiker om att systematiken bör baseras på arternas variation i hela deras geografiska utbred- ningsområde och att den av mig för exklu- sivt nordiska förhållanden konstruerade systematiken inte rakt av kan överföras till områden utanför Norden (något som jag 2001 heller aldrig påstod skulle vara möjligt). Förhållandet att arter som sällan hybridiserar i Norden i vissa fall i Central- Torbjörn Tyler känner nog våra fibblor bättre än någon annan. Här presenterar han en uppdaterad genomgång – inklusive en bestämningsnyckel – av släktet Pilosella. Stångfibblorna har ett mycket komplicerat och varierande sexliv och de taxonomiska svårigheterna blir därefter.
Nyheter bland svenska stångfibblor
TORBJÖRN TYLER
europa mycket ofta gör så och där förenas av otaliga mellanformer var inte heller fullt klart för mig 2001. Men vi kan knappast låta bli att systematisera och namnge de växter som vi känner här hos oss bara för att ingen har den överblick över alla Eurasiens stångfibble former som skulle behövas för att konstruera ett globalt system baserat på mina principer. Det är utan tvekan också ett faktum att introduktionen av mitt system för stångfibblesystematik, hur bristfälligt det än må vara, har resulterat i att intresset för och kunskapen om stångfibblor ökat enormt i Sverige.
Förvisso har stångfibblesystematiken på den europeiska kontinenten också utveck- lats en del sedan 2001 och min kunskap om dess tillstånd var nog inte heller fullstän- digt uppdaterad vid den tiden vilket gjort mitt system onödigt sårbart för kritik från det hållet. Framför allt har Bräutigam och Greuter (2008) gjort en heroisk insats för att sortera upp alla tusentals namn som cirku- lerat, så långt som möjligt anpassa dem till moderna nomenklaturregler, synonymisera uppenbart identiska taxa och städa i floran av explicita påståenden om föräldraarterna till förmodade hybridtaxa.
Dock erkänner dessa författare fortfa- rande över 150 taxa varav en överväldigande majoritet anses vara uppkomna genom hybridisering (tidigare kallade ”mellan- arter”) men nu omdöpta till ”kollektivarter”, eller åtminstone utgöra mellan former, mel- lan 20 ”huvudarter” och det är uppenbart att det fortfarande i många fall erkänns rader av taxa baserade på helt godtyckliga gränsdrag- ningar i en i verkligheten fullständigt kon- tinuerlig variation. Vilka arter som erkänns som ”huvudarter” respektive hybridogena taxa förefaller också alltjämt mer baserat på historia och tradition än på biologiska fakta. Vidare tycks deras systematik inte vara baserad på några uttalade principer eller art begrepp utan alla kombinationer av
”huvudarterna” som förekommer i naturen
accepteras som en eller flera ”kollektivarter”
och de förmodat hybrido gena arterna kallas
”kollektivarter” enbart eftersom hybrider av princip inte hanteras i deras databas för euro- peiska växter (Bräutigam & Greuter 2007).
Ännu senare har principer för stång- fibblornas systematik som i flera avseenden liknar dem som ligger till grund för mitt system framförts även i Centraleuropa, till exempel att man bör skilja på ”tillfälliga”
och ”stabiliserade” hybrider och enbart erkänna de senare taxonomiskt (Krahulcová m.fl. 2009). Dessa principer har visserligen ännu inte testats i någon större skala, men anses av Haveman (2013) ”utgöra det av alla hittills föreslagna system för stångfibblornas systematik som bäst återspeglar släktets struktur” (min översättning).
figur 1. Mattfibbla Pilosella officinarum ssp. pelete- riana är vanlig endast i södra Sveriges kust trakter.
Den är ofta svår att skilja från vanlig gråfibbla ssp.
officinarum, men tycks ha betydligt högre krav på markens pH/kalkhalt.
foto: Torbjörn Tyler.
