• No results found

Analys av färg från Dalby kyrka Tandberg, J. Fornvännen 1937(32), s. 59-60 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1937_059b Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Analys av färg från Dalby kyrka Tandberg, J. Fornvännen 1937(32), s. 59-60 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1937_059b Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
3
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Analys av färg från Dalby kyrka Tandberg, J.

Fornvännen 1937(32), s. 59-60

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1937_059b

Ingår i: samla.raa.se

(2)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 5 9

SMÄRRE MEDDELANDEN

EN GÅVA TILL STATENS HISTORISKA MUSEUM

Till den nyligen avlidne franske forskaren Henri-Martins svenska vän- ner hörde doktor John al Klercker. Upprepade gånger besökte denne Quina och deltog i utgrävningarna. Flera yngre svenska arkeologer fingo tillfälle att på hans bekostnad inhämta kunskaper hos samma framstående lärare,

Frän en grävning i Labolmstrakten. Docenten Klercker är den andre från vänster. Längst till höger kyrkoherden V. Ewald.

och genom hans mecenatskap sattes även M. Martin i stånd att företaga viktiga undersökningar som kanske eljest måst uppskjutas. Dr Klercker förvärvade under sina besök vid La Quina en stor samling moustéricnfynd

och vidare en kollektrön från Le Roc. Tillsammans med paleolitiska fynd från England och neolitiska från Sverige m. m. bildade dessa franska för- värv ett helt litet museum, för vilket ägaren byggde en särskild lokal i sin hemstad Skanör. I oktober 1929 avled doktor J. at Klercker, saknad av många vänner, som högt skattade hans omfattande kunskaper, rörliga in- tellekt och originella personlighet.

Innevarande år (1936) bar hans efterlämnade maka, fru Edla af Klercker, till Statens Historiska Museum som gåva överlämnat dessa samlingar och därvid fäst det villkoret, att särskilt fynden från la Quina skola samman- hållas under John af Klerckers namn. I det nya museet komma de att intaga en framstående plats inom den komparativa avdelningen.

T. J. Arne.

ANALYS AV FÄRG FRÅN DALBY KYRKA

Vid restaurering av medeltidsmalningar (från 1250-talet) i Dalby iakttog konservator H Erlandsson en synbarligen svartnad färg, som blivit an-

(3)

60 S M Å R R E M E D D E L A N D E N

vänd vid uppmålning av rankor och stjälkar i den växtornamentik, som prydde valvkryss och mitten över gördel- och sköldbågar. Konservator Er- landsson förmodade, att färgen en gång varit röd och ställde elt litet prov till min disposition för att få utrönt om det varit mönja eller cinnober, som ursprungligen använts.

Provet vägde c:a 1 gram och bestod huvudsakligen av sandkorn och kalk från muren jämte små mängder av ett brun-grått pulver. En del av provet behandlades med salpetersyra i en liten bägare, lösningen späddes med vat- ten, filtrerades ned i elt provrör och försattes med natriumacetat och 3 drop- per 5 % natriumkroraatlösning. En i salpetersyra löslig, gul fällning (bly- kromat) angav närvaron av bly. Den olösta delen av provet behandlades ånyo med salpetersyra (1 cc) och något vatten varjämte några korn oxalsyra tillsattes. Härvid löstes snabbt cn samling små svarta korn, som tidigare ej gått i lösning och som kunde misstänkas vara blysuperoxid. Endast ett litet, skarpkantat korn, tydligen av flinta, förblev olöst av de mörka kornen.

Den nya lösningen späddes, filtrerades, och försattes som förut med natrium- acetat och natriumkromat. Härvid erhölls strax en ganska kraftig, gul fäll- ning av blykromat. H ä r m e d ä r d e t o t v e t y d i g t v i s a t , a t t p r o - v e t i n n e h å l l i t b l y , d e l v i s i f o r m a v b l y s u p e r o x i d , v a r f ö r d e n u r s p r u n g l i g a f ä r g e n m å s t e h a v a r i t m ö n j a .

Ett försök att påvisa kvicksilver (enl. Feigl med dimetylamidobenzyliden- rhodamin) gav negativt resultat, v a r f ö r c i n n o b e r ä r u t e s l u t e t .

J. Tandberg

LITTERATUR OCH KRITIK

OM ILLUSTRERING AV HISTORISKA BÖCKER, EXEMPLIFIERAT AV ETT NYUTKOMMET VERK

Norstedts Världshistoria, utg. av S. Tunberg och S. E. Bring.

Del V. Den medeltida kulturvärlden, 750—1300, av A. Schiick, S. Lindstam och K. V. Zetterstéen, Stockholm 1936.

Det ligger långt över undertecknads kompetens att med någon sak- kunskap avge ett omdöme om den bok, vars titel läses här ovan, en mäk- tig volym på inemot 950 sidor; bara så mycket vågar han uttala med kännedom om de tre auktoritativa forskarnamn, varmed den är signerad, att den, som går till den med avsikt att till egen uppbyggelse hitta nytt, sakrikt och i utmärkt form framlagt kunskapsstoff, inte skall gå där- ifrån besviken. Men om detta överlåtes åt andra att orda. Här skola bara göras några iakttagelser rörande en annan sida av saken och en som i ett arbete av föreliggande slag knappast iir oväsentligare än innehållet självt: illustreringen. Som den här framträder, kan den giva upphov till ett par reflexioner. De skola försöka belysa ett och annat, som kansko ur mera allmänna synpunkter kan vara förtjänt av att beaktas.

References

Related documents

En kantskärva visar intryck av ett kraftigt dubbeltrådigt snöre, andra visa olika slags kamstäinpelintryck, vertikala linjeslicksrader (»furehenstich») ned över buken,

Vi skall också komma ihåg, att de fem såren utgjorde ett speciellt kännetecken lör den birgittinska dräkten (jfr Lindgren- Fridell 1964, Kristi fem sår). Uppståndelsen, visar

Intet av dessa skåp finnes nu kvar i kyrkan. Det ena skåpet, det enklare, återfinner vi i Statens Historiska Museum, där det, tillsammans med den gamla predikstolen, bär inv.nr

Ett vackert depotfynd frän bronsålderns femte period inkom för någon lid sedan genom Länsstyrelsen i Visby.. Det härrör frän Pejnarve i Sevide socken och är funnet vid plöjning

icke, men Schmidt trodde sig kunna urskilja De heliga tre konungars till- bedjan, Flykten till Egypten samt möjligen Marias och Elisabeths möte.. Dessutom avtecknade han

De närmaste motsvarigheterna i äldre material kommer båda från Alvastra klos- ter och utgörs av dels en 7 cm lång pincett (SHM inv. 5), på samma sätt tillverkad av

Själv har jag fiir avsikt att i ett annat sammanhang upptaga ämnet till skärskådande; jag tror nämligen, att det- samma kan avvinnas ännu några sidor, vilket skulle leda till

Denna sammanställning leder alltså, som jag antytt, till det resul- tatet, att codexbildens original och dess pendang i Stockholm just äro de båda dyrbara kärl med vart