Ännu några ord om "Sancta kakukylla"
Ugglas, Carl R. af
Fornvännen 1939, 180-184
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_180
Ingår i: samla.raa.se
ÄNNU NÅGRA ORD OM »SANCTA KAKWKYLLA»
I sin i n t r e s s a n t a och r o a n d e u p p s a t s : »Sancta K a k w k y l l a » i denna tid- skrift å r 1935 (s. 356 ff.) b a r dr Mals A m a r k väl sagt det mesta, som t. n. kan s ä g a s om detla b e s y n n e r l i g a senmedeltida helgon med d i s s litet osmakliga intimitet med r å t t o r och möss.
1H a n visar, h u r u s o m det figurerar både i svensk kult och svensk konst, men han u n d e r s t r y k e r (s. 363) svå- righeten att säga, h u r del inkommit där Iran den u t l ä n d s k a (tyska) miljö, d ä r det n ä r m a s t h ö r hemma. Om det förstnämnda momentet, kulten, b a r jag v a r k e n anledning eller kompetens att y t t r a en mening. Vad konsten a n g å r k a n s k e förtjänar att i detta s a m m a n h a n g e r i n r a s om ocli avbildas ett, såvitt jag vet, i h i t h ö r a n d e litteratur visserligen omtalat,
2men där ej återgivet och k n a p p a s t tillräckligt u p p m ä r k s a m m a t lyskt t r ä s n i t t från vid p a s s 1400-talets mitt i B e r l i n s Kupfersticbskabinett, efter den utomordentliga reproduktion, som gives i K r i s t e l l e r s stora utgåva av B e r l i n s k o p p a r s t i c k s k a b i n e t t s trä-
1
Ä n n u en Kakukyllabild, okänd för Å m a r k , kan i detta s a m m a n h a n g an- föras, helst som den i vissa avseenden avviker från dem, som denne presen- t e r a t Det är en valvmålning i K a g a k y r k a i Östergötland, väl från liden vid eller något efter 1400-talots mitt, som identifierats med helgonet i fråga av redaktör Gustaf N ä s s t r ö m och som med lians medgivande h ä r för första gängen avbildas (fig. 1). Helgonet — som s a k n a r både g l o r i a och lörkla- rande n a m n a n g i v n i n g — blir h ä r , till skillnad från vad fallet ä r med de båda a n d r a bilderna, häftigt a t t a c k e r a t av sju råttor, som bita det i hän- derna, så att de blöda, i h å r e t och i k l ä n n i n g e n ; b ä r a n k n y t e s direkt till den legend om K a k u k y l l a , sum häntydes till i en besvärjelsetormel från 1500- falets början mot r å t t p l å g a och enligt vilken >hon v a r salh i Fangahus, H w a r rottor oc m y s z aarho henne op> (Lake- och örteböcker från Sveriges medel- tid, utg. av Klemming [Svenska fornskriflssällskapets s a m l i n g a r 26] 1883—
1886, s. 223, jfr A m a r k , a. a. s. 359 f.), och del ä r k a n s k e icke ulan intresse all a n m ä r k a , att den codex, vari besvärjelsen ä r upptecknad, för- v a r a s i L i n k ö p i n g s stiftsbibliotek ( G e e t e , F o r n s v e n s k bibliografi [Sv.
fornskr. sällsk. saml. 124] 1903, n r 359) och alltså troligen s t a m m a r just från Östergötland.
2
Z i n g e r l e , Sancta Kakubilla — Catubilla (Zeilschrill des Vereins fiir
V o l k s k u n d e [Berlin] 1892, s. 199), A m a r k . a. a. s. 362.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 181
snitt* (fig. 2 ) . Det v i s a r helgonet sittande på on b ä n k och s p i n n a n d e ; en hög ten med en ulltott i toppen ä r fastgjord vid b ä n k e n , en tråd avslutad av en s l ä n d a löper genom s p i n n e r s k n n s b . hand, medan en ängel snett bakom h e n n e s v ä n g e r e t t s l a g s v i n d a och
ea bok p å on v r i d b a r s t a t i v p u l p e t l i g g e r öppen för de fromma ögonen a t t vid t i l l f ä l l e falla p å ; r å t t o r n a k l ä t t r a u p p på b ä n k e n och t o n e n
\ iii ena sidan, t v ä a n d r a h å l l a till vid den h e l i g a s fötter, on h a r t. o. m. k i l a t u p p p å b e n n o s h u v u d ; ö v e r s t l ä s e s en t y s k strof med en hön om a t t h o n m å t t e >dy r a t t e n v o r t r e y b e n vndo v o r i a g e n x
V a r f ö r j a g m e n a r d e n n a hild v a r a av en v i s s b e t y d e l s e — j a g a v s e r då n ä r m a s t f ö r h å l l a n d e n a hos oss s j ä l v a — b e r o r j u s t på dess e g e n s k a p av a t t v a r a ott t r ä - s n i t t , a l l t s å ott av dessa folk- liga, b i l d v e r k , som u n d e r senmedel- t i d e n voro s å p o p u l ä r a och \ i t t s p r i d d a , ä v e n till l ä n d e r n a i n o r r . Och d ä r h a d e de en s ä r s k i l d u p p - gift a t t fylla: a t t f ö r m e d l a kon- takton mod kontinentens konststil, a t t g i v a a r t i s t e r n a motiv och u p p -
s l a g , som a n n a r s k a n s k e ej l i k a
F- .
lätt och direkt skulle hittat dit. Det Kaga k y r k a , Ö s t e r g ö t l a n d , Kalkmålning.
skulle inte förvåna mig, om into bak- Foto A. Feininger.
om »S. Kacacila* bland — de s t a r k t
F i«- t- * • « • Church, öftetgfitUnd. Plaster r e s t a u r e r a d e — v a l v m å l n i n g a r n a i
f i l m s k y r k a i Uppland
4(1510-talet, fig. 3), all frihet i eflerbildningen till trots, skulle ligga just det t y s k a snitt, jag liäi framfört, eller i varje fall ett mycket s n a r l i k t ; m ä r k doken k r i n g h u v u d och k i n d e r , t e n e n med u l l t o t t o n ,
:l
llolzschnille im Königl. Kupferstichkaliinetl /.n Berlin II (1915) n r 150, pl, L X X I I I . Det ä r typiskt nog för den a l l m ä n n a — och förklarliga — obe- k a n t s k a p e n med helgonet, att bilden, trots namnet i Kakukilla») i den bi- fogade inskriften, i detta Iii nia verk r u b r i c e r a s som den hel. G e r t r u d av Nivellcs (vilken också på sina håll mycket riktigt identifierats med v å r Kaknkylla, se Z i n g e r 1 e, a. a. s. 199 ff.; även förstnämnda helgons attri- but utgjordes Ju ofta nog — e h u r u sällan i Norden — av r å t t o r ) . Bladets motstycke, m a d o n n a n och Mikael (K r i s t e 11 e r, a. a. n r 167, pl, L X X X V I ) h a r i saken intet intresse.
4
Avb. bos A ni a r k, a. a. s. 357.
glorians — i sig själv visst icke uppseendeväckande — inre konturering, spinncrskans sätt att sitta och hennes rörelse! Här skymtar svaret pa den fräga, den svenske författaren framkastade, i varje fall För dess ena del, den som berör konsten. Vad blockböcker som Biblia pauperum och Ars moricndi
1fev_JTOMgJfr ap-töte «%ffi_l_3_CfSL____i__
Fig. 2.
Berlin, Kupfersticbkabinett. Träsnitt. Efter Kristeller.
Fig. 2. Herlin, Knpterstich ColleoUon. Wooilcut.
spelat för roll för del sengotiska mnnumenlalniålerlel hos oss är ju sodan länge klarlagt, och jag bar sökt visa, hurusom någon svit av grafiska pas- sionsscener ligger bakom ett par sengotiska serier av korsvägsstationer, som kunna konstateras i värt land.
5Men samma roll måste nog också till- erkännas de enkelbilder — »Einzclnblätter . flygblad eller »kistebref», vad
5
af U g g l a s , En svensk korsväg med målade stationsbilder (Fornvän-
nen 1938, s. 262 ff.).
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
183
man nu skall kalla dem — som väl, som deras motsvarigheter i nyare tid, såldes pä marknader och klistrades upp på kistlock, skåpdörrar" eller pa bokpärmars insida. Att man bar sa, svart all med avgörande exempel be- lägga detta förhållande, beror uppenbarligen pa, att dessa blad, ehuru för-
Fig. 3.
Film kyrka, Uppland. Kalkmålning.
Fig. 3. Film Church, Uppland. Plaster painting.
modligen utgångna i stora upplagor och livligt efterfrågade, galt en sa, om- fattande undergäng till mölos; vad som nu existerar av mångfalden är till ytterlighet ringa, och detta pa grund av själva del förhallande. som en gäng gav dom deras stora avsättning: deras popularitet och deras billighet. Popu- laritet och billighet, som både verka nötning och — sedan on ny smak in- trätt — ringaktning, hava alltid varit det folkliga tryckalstreta värsta fiende
6
Belysande är t. ex. det träsnittsblad med en »Äbrenmadnnna», som in- klistrats i ett sakramentshus från Draaby, Danmark (nu i Nationalmuseet, Köpenhamn, se därom R o t h e , Ein unbeschriebener Einblattsdruck und das Tbem:i der »Äbrenmadonna», Mitteilungen der Gesellschaft fiir ver vielfältigende Kunst [Wien] 1922, s. 1 ff., jfr K ä l l s t r ö m , Axmadonnan,
Från stenålder till rokoko, 1937, s. 340 f.).
och detta i en g r a d och ä n n u vid en så relativt sen tidpunkt, att inan stund- om h ä p n a r däröver. Det ä r ej s y n n e r l i g e n länge sedan en svensk förfat- tare
7i en tidningsartikel hade, på tal h ä r o m , anledning att påpeka, b u r vissa 1600-talstidningar över huvud n u ej l ä n g r e existera och h u r samtliga de 37 500 exemplar, vari ett arbete som läseboken >Now E n g l a n d Primer>
trycktes av Benjamin F r a n k l i n på 1750-talet, n u på ett enda n ä r ä r o för- svunna. Men vid studiet av vårt sengotiska måleri eller a n n a n analog konst få nog, som sagt, dessa spridda och l ä t t t ö r g ä n g l i g a bildblad icko förgätas."
Mänga motiv, som ö v e r r a s k a n d e d y k a u p p på v å r a k y r k o r s v ä g g a r och valv, och om vilka man ej k a n säga, vad som föranlett d e r a s u p p t r ä d a n d e där, skullo nog få sin förklaring, nm vi ägde ett tillräckligt stort grafiskt jäm- förelsematerial i b.ehåll. Det ä r därför, j a g trott det v a r a av intresse att i a n s l u t n i n g till A r a a r k s u p p s a t s avbilda detta t y s k a träsnitt, som åtminstone låter oss a n a något om vad förebild och efterbildning vill säga i vår medel- tida konst.
Carl R. af Ugglas TINGSBHÄCKAN
1I s l ä n d s k a r ä t t s k ä l l o r och s a g o r k ä n n a u t t r y c k e t » p i n g h r e k k a » men l ä m n a Icke n ä r m a r e a n k n y t n i n g a r för en a r k e o l o g i s k i d e n t i f i e r i n g av den v e r k - lighet, sora k u n n a t a v s e s med donna t e r m . I G r å g å s e n h e t e r d e t b l o t t
( I : 99, 107) »lysa i pingbrecco», »stefna vm i p i n g b r e c c o til doms>, » g ä n g a i p i n g b r e c c o ok nefna vata», och s å v ä l d ä r som i s a g o r n a (Eg., V i g a g l . , Sturl., Annal.) synes ordet blott ha den helt a l l m ä n n a betydelsen »tings- backe, den höjd, från vilkon b e s l u t och k u n g ö r e l s e r u p p l ä s t e s o. s. v.» I don f o r n s v e n s k a r ä t t s l i t t e r a t u r e n ä r o r d e t icko a n t r ä f f a t . D e t o a k t a t t r o r jag, att saviil ordet som den d ä r m e d å s y f t a d e r e a l i t e t e n l i k a m y c k e t t i l l - hört den s v e n s k a som don n o r s k a r ä t t s k i p n i n g e n s s p r å k b r u k och t e k n i s k a u t r u s t n i n g .
Efterleden i ordet är isl. hrekka, fornsv. hreekka, »brant sluttning, backe», och det d fvn. Jringbrekka parallella fsv. laguttrycket p a n g b r s e k k a (var.
p e n g b r ä k k a , t h a n g b r y k k a , p a n b r i k a ) , "tångbrink", 'den sluttande s t r a n d e n , där langen uppkastas', ger vid banden, att t i n g s b r ä c k a n k u n n a t v a r a helt enkelt don korta backsluttning, som såväl vid A r k e l s tingstad som vid J o n s - torps- ra a>, se F v n 1938 sid. 287 t., lutar nod mot lingsomhägnaden. En
' S t r i d s b e r g , Ett oskrivet kapitel i t i d n i n g a r n a s historia (Svenska Dagbladet den 3 nov. 1938).
8
J f r min u p p s a t s »Len lilla S t o c k h o l m s r e b u s e n s ) lösning ( F o r n v ä n n e n 1937, s. 1 ff.), d ä r jag för »dra gränja»-motivets införande i detta vårt in- hemska, måleri och för samstämmigheten i detaljer vid återgivandet på vitt skilda orter hänvisa! bl. a. lill grafiska förlagor (se s. 15 1 ) .
1
