Innehållsförteckning
Sid
Abstract 3
1. Inledning 3
1:1 Bakgrund och problemformulering 3
1:2 Syfte 4
1:3 Avgränsning 4 1:4 Frågeställningar 5 1:5 Befintlig kunskap 6
1:6 Metod 8
2. Undersökning av den böhmiska kupan 10 2:1 Litteraturen och mina praktiska försök 10 2:2 Den böhmiska kupan moment för moment 10
3. Avslutning 34 3:1 Diskussion 34 3:2 Avslutning 35
4. Käll- och Litteraturförteckning 36 4:1 Litteratur 36 4:2 Undersökta valv 37
Bilagor
Bilaga 1. Litteraturstudier och praktiskt experiment 38 Bilaga 2. Undersökning av valv 69
ABSTRACT
The geometry and methods involved in planning and building a bohemian brick vault.
INLEDNING
”Ända till sekelskiftet måste en murare kunna slå en konstfull trappkupa av tegel och mura ett kryssvalv på fri hand endast med hjälp av en mall för strålen.” … ”Dessa element voro de egentliga, konstförfarna hantverkarnas finaste arbeten och betecknade yrkets höjdpunkter”
(Paulsson 1936 s. 289)
1:1 Bakgrund och Problemformulering
Som byggnadsvårdshantverkare är jag intresserad av de rumstäckande valvens tekniska egenskaper, arkitektoniska möjligheter och uttryck, historia och framförallt dess
hantverksmässiga utförandeprocess. Metoden är inte längre i bruk i Skandinavien sedan betongen gjorde sitt intåg som bjälklag på bred front i början av 1900-talet, men har innan dess använts i tusentals år. Trots detta så finns det endast kortfattade beskrivningar av arbetsprocessen i litteraturen, antagligen inte skrivna av dem som utfört arbetet (se nedan).
Jag ser att det finns ett behov av lättillgängligt material som behandlar de frågor jag (och antagligen fler med mig) ställt.
Murning av rumstäckande tegelvalv är en historiskt mycket vanligt förekommande
byggmetod som idag är nästan helt tagen ur bruk. Vid de tillfällen som dessa typer av valv har gjorts efter 1900-talets början så har det rört sig om tillfällesbegränsade undantag.
Byggmetoden är inte en levande kunskapstradition i dagens murarhantverk, och därför finns det inte mycket att luta sig på. Jag påstår också det rumstäckande valvet nästan är bortglömt som arkitektonisk möjlighet och uttrycksmedel i vårt land. De äldre valven finns däremot kvar i många gamla byggnader och kommer att bli föremål för reparationer, restaureringsinsatser och kanske även rekonstruktioner. Jag anser därför att det är viktigt att hantverkskunskapen om hur valven faktiskt och konkret byggdes förnyas och att mitt arbete kan bidra till det.
Jag känner idag till de vanligaste valvformerna ytligt, men skulle vilja veta mer om ovanstående punkter, speciellt när det gäller själva murningen av enklare typer av rumstäckande valv.
Om man vänder sig till litteraturen så finns det material som beskriver processen, men det är med väldigt kortfattade formuleringar och aldrig heltäckande när det gäller arbetsprocessen.
Språket är ålderdomligt, ofta svårtolkat, och böckerna finns endast med undantag tillgängliga utanför välsorterade historisk-tekniska bibliotek.
1:2 Syfte
Jag vill systematiskt undersöka den praktiska valvmurningsprocessen genom att studera litteratur på området, undersöka fysiska objekt och praktiskt mura en böhmisk kupa.
Undersökningen ska identifiera och beskriva samtliga moment som utförs under murningen.
Syftet är att, med den böhmiska kupan som exempel, upprätta en processbeskrivning som tydligare och mer utvecklat än befintliga beskrivningar kan klargöra hela arbetet, från beräkningar till enskilda handgrepp, med att mura ett rumstäckande bjälklagsvalv i tegel.
1: 3 Avgränsningar
Den böhmiska kupan är ett rumstäckande bjälklagsvalv helt utan ribbor eller stärkringar. Den utgörs av övre delen av ett kupolvalv, inskrivet mellan väggarna i ett rum. Jag har valt att undersöka den böhmiska kupan för att den muras på stick på frihand vilket innebär ett förfarande som ställer stora krav på muraren. Jag kommer att begränsa mig till spännvidder under 5 meter och endast till rum med rektangulär planlösning.
Min processbeskrivning kommer att börja med kupans planering utefter rumsliga
förutsättningar och sluta med att sista stenen läggs och att formen rivs. Den konstruktion och de material som sedan skall komma ovanpå kupan (bakmurning/svickel, ytterligare
bjälklagskonstruktion, bruksbegjutning) kommer jag bara att beskriva i bilaga 1 i syfte att ge läsaren en bättre helhetsbild, men jag kommer inte närmare att undersöka dessas utförande.
Rapporten kommer i huvudsak att handla om materialet och det praktiska utförandet av tegelkupan och stommen, inte om de statiska beräkningar som skulle vara ett måste för att på ett säkert sätt använda en böhmisk kupa i t.ex. en bjälklagskonstruktion eller annan
konstruktion med specifika krav på beräkningar och material.
1:4 Frågeställning
Jag vill ta reda på hur den geometriska beräkningen av valvet går till, vilka metoder som används och vilka fasta regler som finns för just den böhmiska kupan.
• Hur beskrivs byggmetoderna i äldre litteratur?
• Vad kan man utläsa om murningsprocessen från befintliga objekt?
• Vilka moment ingår i byggandet av en böhmisk kupa i tegel, hur och i vilken ordning skall momenten utföras?
1:5 Befintlig kunskap
I gammal nordisk bygglitteratur från senare delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal (Björkman 1859, Bugge 1918, Henström 1869, Henström 1896, Hökerberg 1936, Kjellin, E. &
Hökerberg, O. 1931, Kortfattad praktisk handbok för timmermän och murare … 1856, Paulsson 1936, Rothstein 2003[1890], Stål 1854, m.fl.) finns det många ansatser att beskriva de rumstäckande valvens utförande. Det finns mycket information att hämta här som man inte hittar någon annan stans, och för undersökningen är litteraturen oumbärlig som kunskapskälla.
Det finns däremot anledning att även vara kritisk till vem som skrivit litteraturen, till vem han/hon har riktat sig och hur bra processkännedom författaren(-arna) verkligen har haft. Det finns anledning att misstänka att upphovsmannen(-ännen) inte har kännedom om allt som de beskriver, eftersom deras böcker ofta omfattar allt som överhuvudtaget har med byggande att göra.
Det är svårt att se att de kan ha en god överblick över allt som de tar upp, och även om de haft skickliga yrkesmän till hjälp så är det för läsaren en gåta varifrån informationen har kommit.
Har man intervjuat muraren om hans arbete eller följt honom/henne på arbetsplatsen? – har man då vetat vilka frågor man borde ställa eller vilka moment man borde vara uppmärksam på? Man kan anta att det inte är muraren själv som skrivit texten i boken, och därmed att alla hans/hennes frågeställningar och lösningar inte till fullo kommit till tal.
Ofta så påstår litteraturen en sak, ritar en annan och avslutar med att motsäga sig självt. Som exempel vill jag ta upp förbanden i kupan och hur man har löst dem i ovan nämnda litteratur.
Paulsson ritar i Hantverkets bok 4, Mureri (1936), av många betraktad som murarens bibel, en skiss över förbandet men underlåter att överhuvudtaget visa något annat än att man använder sig av ett halvstensförband. Det enda man kan anta av detta är att förbandet skall följas till punkt och pricka och man hugger där man blir tvungen. Där de två hörnen möts nämns ingenting om hur man skall förhålla sig.
I norrmannen A. Bugges bok,
Husbygningslære (1918 s. 246) så kan man vid första anblick tro att det här, det stämmer.
Men om man tittar igen så ser man att hans ritning inte alls går ihop. Stenarnas längder och bredder är inte konsekvent lika. Men om man ignorerar det och ser det som en
principskiss så kan man utläsa att man utgår från att ha ett skorstensförband i kupan. Sedan så hugger man de format man får över längs sköldbågarna och i mötet. I verkligheten kommer så dessa att bestå av allt från helsten till centimetertjocka flisor i och med att båglängderna fluktuerar. Den problematiken tar han aldrig upp.
Behse visar i, boken Der Maurer : eine umfassende Darstellung der sämtlichen Maurerarbeiten (1996 s.
114), upp en ritning på den böhmiska kupans förband. Även här har vi ett helstensförband och huggningar som helt enkelt blir som de blir ute i kanterna och i mötet.
Skillnaden här är att stenen inte ligger i 45 graders vinkel mot sköldbågarna, utan i rät vinkel mot diagonalen. Ett förfarande som ger upphov till mycket ojämnt möte, och han vill också sätta in ett format mindre än en pettring i mötet.
De tre ovanstående skisserna ligger dessutom i polemik med mycket annan litteratur som enträget hävdar att endast halvsten, trekvartar och helsten får ingå i kupans förband (Stål 1854 s. 159, Henström 1869 s. 115, Rothstein 2003 s. 365). Tyvärr visar inte heller den litteraturen hur man skall gå tillväga för att uppnå detta.
Litteraturen tar i många fall upp samma saker på ibland olika sätt med olika ståndpunkter, ofta fulla av motsägelser. Henström, till exempel, skriver att endast halvsten, trekvartar och
helsten får ingå i kupans förband, men ritar sedan på en skiss ut format mindre än pettringar (Henström 1869 pl. 13 fig. 1).
I The construction of Gothic cathedrals: a study of medieval vault erection, av J. Fitchen (1961), så finns för en konstruktionshistoriker väldigt mycket att hämta. Fitchen gör en djupdykning i många aspekter som rör byggandet av den gotiska katedralen, med mängder av information om valvslagningstekniker och deras förmodade uppkomst. Tyvärr finns inte mycket specifikt om just den böhmiska kupan.
Erik Lundberg skriver i boken Arkitekturens formspråk: studier över arkitekturens
konstnärliga värden i deras historiska utveckling. 2, Den yngre antiken: 300 f. Kr. – 600 även han detaljerat om valvslagningens uppkomst och dess olika metoder. Han undviker dessvärre att överhuvudtaget nämna den böhmiska kupans existens (Lundberg 1951, s. 67-76).
I Katedralen, så byggdes den skriver Macaulay väldigt övergripande om historiska
valvslagningsmetoder och arbetet och livet runt byggandet av en katedral (Macaulay 1977).
1:6 Metod
Jag började med att göra en första, preliminär processbeskrivning. Underlaget till denna första beskrivning hämtade jag i litteraturen. Den konkreta information jag hittade i olika böcker som var relevant för min undersökning sammanställde jag som en preliminär arbets- material- och processbeskrivning, en processbeskrivning som blev min utgångspunkt för bygget av den Böhmiska kupan.
Med litteraturen som utgångspunkt så murade jag en kupa för att pröva, undersöka och analysera det insamlade kunskapsmaterialet med hantverksprocessen som metod. Under processen dokumenterade jag momenten och förde en dagbok där jag tog upp
problemställningar och hur jag löste dem.
Hela processen från det att jag bestämde mig för ett mått på omslutande väggar och satte ut en pilhöjd till det att jag river stommen finns att läsa i Bilaga 1. Den innehåller även i efterhand tillagda analyser och förklaringar, samt den information jag hämtat från litteraturen.
Efter att kupan färdigställts och jag redigerat Bilaga 1, och lagt till bilder, eftertankar och analyser på processen, så åkte jag och tittade på tegelvalv murade på stick på frihand. Jag hittade inga böhmiska kupor som jag kunde studera, men väl kryssvalv murade på stick på frihand. Skillnaden i utförande de två emellan är ringa, endast att den böhmiska kupan har en konstant radie över hela kappan skiljer sig åt, då de kryssvalv jag undersökte är utan
kryssbågar. Det praktiska förfarandet i murningsprocessen är på många sätt mycket lika. Det jag kunnat utläsa av detta finns att läsa i Bilaga 2.
Efter att bilagorna färdigställts hade jag nog med material för att komma fram till mitt resultat.
2. UNDERSÖKNING AV DEN BÖHMISKA KUPAN
2:1 Litteraturen och mina praktiska försök
Redovisningen av undersökningen finns att läsa i Bilaga 1 och 2.
2:2 Den böhmiska kupan moment för moment
PROCESSBESKRIVNING – Murning av böhmisk kupa.
INNEHÅLL Sid
Inledning 12
Steg 1 Planering 13 Steg 2 Ritning/Utslagning 13
Steg 3 Tillverkning av stomme samt sköldbågs- och radiemallar 15
Material 15
Tillverkning stomme och sköldbågsmallar 15
Radiemallar 17
Steg 4 Anfangen 18 Steg 5 Montering av sköldbågsmallarna och stommen 19
Steg 6 Uträkning av skiftgång 21
Steg 7 Förbandet 22
Övergripande beskrivning av förbandet 22
Hjälpformat 24
Förbandet i mitten av hjässan 25
Alternativt förband 26
Steg 8 Murningsteknik och -material 27
Murbruk 27
Tegel 28
Logistik 28
Stenens position 28
Fogar 28
Stenläggningsteknik 29
Fogning 31
Efter att alla hörn gått ihop 32
Slutsten 33
Steg 9 Formens avlägsnande 33 Steg 10 Ytterligare efterarbeten 33
Inledning
Processbeskrivningen gäller material- och arbetsbeskrivning av uppförandet av en böhmisk kupa i tegel med halvstens hjässtjocklek och spännvidd upp till ca 5 meter. Murning utförs på stick på frihand. Med frihand avses murning med endast vertikala stomsektioner som stöd.
Processen redovisas stegvis, i den ordning moment och planering utförs.
De ståndpunkter som här redovisas bygger på materialet i bilagorna 1 och 2. För bakgrund och förklaring till resultatet hänvisas läsaren till respektive kapitel i dessa bilagor, där diskussion förs om hur jag kommit fram till resultatet.
Samtliga foton nedan är tagna av författaren under perioden 13e mars till 15 maj 2008.
Steg 1, Planering
När man vet förutsättningarna, dvs. kupans längd och bredd så bestämmer man sig för en pilhöjd. Pilhöjden sätts mellan 1/7-1/12 av rummets största diagonalmått.
Försäkra dig om att dina vederlagsmurar kan ta upp de krafter som kommer att verka på dessa. Är du osäker så kontakta en konstruktör eller annan person som är kvalificerad att göra denna bedömning.
Steg 2 Ritning/Utslagning
Rita upp rummets alla sidor i skala 1:1 på ett plant underlag och dra en linje i rummets längsta diagonal, nu har du en grundlinje. Hitta grundlinjens mitt. Dra sedan vinkelrätt från
grundlinjen ett rakt streck genom mittpunkten och sätt ut din pilhöjd på denna linje. Dra sedan linjer mellan mittpunkten och grundlinjens ändmarkeringar. Dra sedan två stycken från dessa två linjer vinkelräta linjer, där de korsar varandra har du din brännpunkt för alla dina bågar.
Mellan pilhöjdsmarkeringen och brännpunkten har du din kupas radie, vilken tangerar
pilhöjdsmarkeringen samt de två hörn från vilka du dragit din grundlinje. Rita ut radien för att kontrollera att så verkligen är fallet.
Sköldbågarnas radie bestäms av deras längd. Markera deras individuella längder centrerat på grundlinjen. Mellan deras ändmarkeringar och din brännpunkt har du längden på deras radie.
Rita ut dem för att ha som framtida referens samt för att kontrollera deras riktighet, att de tangerar varje sköldbåges båda ändmarkeringar.
Se nästa sida för exempel.
(Hess 1948 affisch 4)
Steg 3 Tillverkning av stomme samt sköldbågs- och radiemallar.
Stommen består av 8 st. sektioner som går från mitten ut till kanterna, 4 sektioner går till varsitt hörn, de fyra andra går till resp. väggs mittpunkt.
Längs vederlagsmurarna uppsätts mallar med dess radier
Material
Stomsektionerna består individuellt av 2 st.
plywoodskivor á 12mm skruvade utanpå en kärna av 22mm formvirke av gran.
Sköldbågsmallarna är endast just mallar, och behöver inte kunna ta upp någon belastning.
Tillverka dem gärna i 12 mm kryssfanerskiva, men materialet är valfritt, så länge de håller formen.
Radiemallarna skall tillverkas i ett mycket formstabilt material, exempelvis formplywood.
Tillverkning stomme och sköldbågsmallar
Gör alla stommens delar 80mm för korta så att det sedan skall finnas 160mm emellan dem på upplaget, vilket är nödvändigt för att de inte skall krocka med varandra när de skall monteras. Två motstående stomdelar kan undantas denna regel och kommer då att möta varandra kant mot kant där de sedan laskas ihop med en brädlapp.
Stomsektionerna behöver inte vara högre än 150 mm i var ände. Lägg ut en lagom stor kryssfanerskiva på plattan och rita sedan ut dess radie med hjälp av en passare. Passaren tillverkas av till exempel en lång bräda eller dylikt.
Såga ut stommens form. När du har två kryssfanersidor är det en lätt sak att utifrån dessas form såga till virket som utgör kärnan i stommen. Gör det lite lägre så att kärnan inte riktigt tangerar kryssfanerats ovansida. Det här gör att stenen inte kommer att bli lika kladdig om lite bruk kommer mellan stenen och stommen, samt att bruket har någonstans att ta vägen ifall man behöver pressa ner stenen ytterligare.
De tre delarna(2 sidor kryssfanerskiva a´ 12mm och en kärna av bräder 22mm) skruvas ihop på underlag av en plan yta, så att de inte kan vrida sig snett under tillverkningen. Kontrollera sedan att de verkligen är helt raka och om de inte är det så lossa skruvarna och upprepa proceduren. Det här är viktigt eftersom man använder stommen att rikta in skiftgången efter i ett senare skede. Tänk på att stommens undersidor har helt rät vinkel eftersom de senare kommer att tjäna som uppkilningsyta och det är viktigt att hela undersidan belastas lika mycket för att stomsektionen inte dras snett.
Sköldbågarna ritas upp med passare på samma sätt på lämpligt material. De sågas sedan ut efter sin radie.
Tillverka nu också mittupplagets översta del på vilken stomdelarna kommer att vila. Lägg en skiva i kryssfaner ca:
400×400 mm i mitten av min uppritade rektangel. Rita in vart och med vilken vinkel stomsektionerna kommer att träffa upplaget, och såga sedan var och en av de 8 kanterna i rät vinkel mot stomsektionen, så att sektionerna kommer att ligga rakt belastat på kanten.
Upplaget på bilden består uppifrån av: en platta av
plywood, två lager med 45×95 mm reglar lagda i rät vinkel mot varandra och det undre lagret vilande på 4 ben av 45×95 mm reglar. Benen stagas ordentligt så att de under inga omständigheter kan vika sig eller börja skeva.
Radiemallar
Tillverka i kryssfanerskivor ett antal mallar för den inre välvningens radie av typen som kan läggas ovanpå stommens delar och då visa den inre välvningen. Det är värt att göra många av dessa mallar, en för var 250-300e mm upp till den längd som maximalt kommer att behövas, i alla fall om
man tänker använda dem till att syfta in skiftgången, dvs. inte ritat ut någon skiftgång på själva stommen utan endast på sköldbågarna. Se också till att du gör mallarna i ett material som är rakt och kommer att hålla sig rakt i alla ledder, eftersom vi har att göra med en längs radien lutad skiftgång. Mallen visar endast när den ligger i rät vinkel mot välvningen korrekt skiftgångslinje.
Man kan också göra en ”katt”, som när man ställer den på stommen visar vinkeln mot
brännpunkten, och då även stenens tänkta vinkel. Samma vinkel, om än inte riktigt lika exakt, får man dock bara genom att ställa stenen ovanpå stommen.
Steg 4 Anfangen
Ska du mura kupan mellan redan existerande väggar som är vertikalt raka, så ritas
anfangslinjerna upp på väggen, varefter anfangets vinkel huggs ut i väggen. Om du däremot inte ännu byggt väggarna, så montera först sköldbågsmallarna. Mura sedan väggarna bakom, och hugg anfangen när de visar sig ovanför mallarna.
Anfangens vinkel bestäms av
brännpunktens position, eftersom alla stenar och fogar ligger i en rak linje från brännpunkten, eller i rät vinkel mot välvningens radie om man så vill.
Anfangets vinkel sett mot
vederlagsväggarna blir större ute i hörnen än på väggens mitt.
Vederlagets funktion är att ta upp de krafter som valvet bildar på ett bra sätt, och några graders skillnad på dess vinkel ser jag som försumbar i små kupor, men om man bygger ett valv med stora skillnader så bör man vara medveten om att anfangets vinkel i förhållande till vederlagsväggen är föränderlig beroende på dess rumsliga orientering.
Steg 5 Montering av sköldbågsmallarna och stommen
De två kortaste
stomsektionerna, som går mot långsidorna om sådana finns, kan man vänta med att montera till dess att de kommer att behövas, för att inte i onödan hindra framkomligheten.
Lägg ute vid väggarna upp stommens delar på en regel 45×95 mm och justera dess höjd med hjälp av en kil i hårt träslag, t.ex.
ek.
Se till att stomsektionens radie i förlängningen tangerar den punkt där sköldbågen ligger an mot väggen, laska sedan ihop de tre delarna med en brädbit på var sida. Skruva genom brädan och in i ben, kil och stomdel så att deras position säkerställs. Tänk på att du skall kunna demontera alla delarna även när valvet är murat och skruva i alla skruvar underifrån.
Justera sedan in stomsektionernas position i mitten av ditt upplag, med tanke på centrering och höjd. Använd dig även här av kilar i hårt träslag. Kontrollera att din mall med
välvningens radie kan läggas hur som helst över stommen och ändå tangera tre stomdelar samtidigt. Mät dig också fram till att hjässan ligger på rätt höjd över grundlinjen
Kilarna bör ha en vinkel som gör att de i bästa möjliga mån tangerar både
regelbenet/mittupplaget och stomdelen längs hela dess längd så att tyngden kan fördelas på största möjliga yta. Detta kan vara svårt att uppnå, och därför kan det lätt bli att tyngden bara vilar på en del av kilen, och om den var
gjord av ett mjukare material som t.ex. furu så kan den lättare sammanpressas och stommen kommer ur position. Ett tips är att provisoriskt kila upp stommen och sedan med en
smygvinkel mäta vilken vinkel kilarna skall ha och sedan såga kilar med den vinkeln.
När positionen är rätt så skruva fast kilarna i stommen underifrån. Fixera sedan stomsektionernas position genom att till exempel skruva fast en sammanhängande kryssfanerskiva på dem underifrån.
Sköldbågarna skruvas fast på ben av brädor eller reglar så deras form tangerar anfangslinjerna.
Steg 6 Uträkning av skiftgång
Bestäm dig för en skiftgång med så liten fog som möjligt, ca 5-7mm. Provmura ett par skift för att vara säker på att ditt bruks ballasts gradering medger en fog av den storlek du valt.
På sköldbågarna kommer skiftgången att gå i 45° vinkel eftersom valvet muras på stick. Att skiften snedställs 45° mot anfangslinjerna är själva definitionen av murning på stick, och över ett rektangulärt rum följer skiftgången diagonalbågarna.
För att få rätt mått på skiftgången längs sköldbågen, ta då din skiftgång och gångra den med roten ur 2, vilken är ca: 1,414.
Exempel:
Du har tegelsten av danskt format. Stenen är 55 mm tjock. Du har en fog på 5 mm.
Skiftgången är då 60 mm. 60×1,414=84,84. Avrunda till 85 mm för enkelhetens skull (85/1,414 ger 60,113 i reell skiftgång, vilket är i stort sett samma). Rita sedan ut skiftgången på sköldbågarna.
Alternativt
Man kan också helt strunta i att räkna ut en skiftgång. Vad man då istället gör är att hålla den sicksackfog som uppstår i mötena, så centrerad som möjligt över respektive stomsektion. Har man gjort stomsektionerna noggrant och centrerat dem ordentligt så fungerar de utmärkt som riktlinje för detta. Då trycker man helt enkelt ihop fogen maximalt i varje skift utan att tänka på skiftgången, utan endast på att följa välvningen. Det här tillvägagångssättet ger en mycket stark konstruktion men även en osymmetri. Det är en historiskt beprövad metod som visat sig fungera väl, och om man ämnar putsa kupan så är det säkerligen en snabbare och enklare metod.
Steg 7 Förbandet
Det finns olika sätt att förhålla sig till förbandet. Antingen så lägger man bara stenen så att den godtyckligt överlappar fogarna utan bestämt system eller speciellt förhållningssätt, en teknik som historiskt har visat sig fungera konstruktionsmässigt bra(bilaga 2), eller så kan man använda sig av det system jag här beskriver, utarbetad efter bilaga 1. Systemet är
utarbetat för att undvika att fylla fogar med fogslev, estetiskt upplevelsevärde av oputsat valv, möjligheten till statiskt förhållningssätt till förbandet och därmed effektiv arbetsmetod.
Övergripande beskrivning av förbandet
Kupan muras i helsten i kvartsstensförband med ett minimum av hjälpformat. Från varje hörn läggs ett format av fast storlek fram till mötet. I det möte som uppkommer mellan två hörn läggs endast helstenar. Sicksackfogen som uppkommer i mötet är centrerad. Hjälpformaten läggs längs långsidan mellan det fasta formatet och resten av kupans stenar, vilka utgörs av endast helstenar.
(Bilden visar inte ett förband där alla nedan beskrivna förhållningsregler följts, utan ett praktiskt experiment där olika förhållningssätt utforskats för att komma fram till det bästa.)
Det första man gör när man planerar sitt förband är att torrlägga mötena som uppkommer på varje sköldbåges mitt. När de två hörnen möter varandra under murningen, så skall mötet endast komma att bestå av helsten och ligga i fiskbensmönster, samtidigt som man bibehåller ett förband med en kvartsstens förskjutning i hela kupan och minimalt antal huggningar.
På bilden ser vi hur det kan bli, dels om skiftgången gått jämnt ut(ifall anfangen hade gått längs den blå linjen) och gett helsten från en sida, och trekvartar från den andra, dels hur det blir om den inte går jämnt ut(ifall anfangen hade gått längs den vita linjen). Vad formatet blir bestäms av hur den första stenen som stöter mot liggytan på en sten från det andra hörnet ligger. Från dessa två stenars bakkant(svarta pilar) skall stenen som ligger längst ut mot vederlagsmuren skiftet innan(röda pilar) vara förskjuten ett mursteg. För att ta reda på dessas format så måste man torrlägga ett par skift efter uträknad skiftgång i mötet innan man börjar mura.
Torrlägg mötet. Kontrollera att den sicksackfog som uppkommer i mötet är så centrerad som möjligt. Nu kan du mäta dig fram till vilket format stenarna längst in mot anfangen skall ha för att förbandet skall gå jämnt ut. Dessa format skall sedan läggas från början i varje hörn ända ut till mötet. Gör detta för lång- och kortsidor. Varje sida spegelvänds sedan till den motsatta(förutsatt att rummet är rektangulärt).
Hjälpformat
När det gäller hjälpformat så finns det ett enkelt system. Man gör så, att man i varje skift börjar lägga sten från kortsidan eftersom det är där mötet först kommer att ske. När man kommit så långt i sitt skift att det endast återstår hjälpformatet(-en) samt det längs
vederlagsmuren fasta formatet så måttar man in skiftets sista sten, vars storlek man som sagt redan känner och vilken man redan huggit för att passa anfanget, och markerar vart den
kommer att sluta. Om öppningen mellan markeringen och den sist lagda stenen är av storleken
½ - 1 sten, hugger man helt enkelt en sten med samma mått.
Är öppningen större än 1 sten, så hugger man först en halvsten och murar dit den mot den i skiftet tidigare lagda stenen, in mot kupans mitt. Sedan specialhugger man ett format som kommer att passa mellan vart halvstenen ligger och den markering man nyss gjort. Sedan muras specialformatet dit. Sist muras skiftets skråhuggna ändsten dit. På detta sätt så behöver man inte fylla någon fog i efterhand med fogslev, eftersom sista stenen kan vikas in då den är skråhuggen.
Poängen med att ha just en halvsten + specialhugget hjälpformat i just den ordningen, istället för specialformat följt av halvsten eller till och med dubbla specialformat ser vi på bilden ovan. Eftersom halvstenen representerar 2 mursteg, så kommer nästa skifts sten att antingen överlappa halvstenen med ett mursteg på var sida, eller sluta ett mursteg före. Den yttre stenen blir förskjuten ett mursteg utåt vederlaget – eller efter mötet inåt –, och däremellan huggs ett nytt format till. Anledningen att man lägger hjälpformaten så nära kanten är just det att man då lättast kan räkna ut vart de kommer att hamna utan att behöva fylla en fog i efterhand.
Efter att hörnen mötts så fortsätter man antingen att lägga hjälpformaten närmast långsidan, eller så kan man välja att lägga dem längs det andra mötet. Det senare är inte lika vackert att se på eftersom det skapar en obalans i förbandet, men det är valfritt.
Förbandet i mitten av hjässan
När du på varje sida har 5 mursteg kvar, kan man lägga en helsten längs varje sida. I det utrymmet som blir över lägger man sedan 3 stycken trekvartar.
Alternativt förband
Historiskt har man även använt sig av ett vilt förband. Det enda man då egentligen behöver förhålla sig till är att alla stötfogar överlappas av nästkommande skift. Helst skall man använda sig av så stora format som möjligt, men det kan vara svårt att hålla eftersom man hugger till dem när behov uppstår. Det här är en väldigt enkel metod, som även om den fungerar, måste betraktas som en genväg.
(Kråks 1950)
Steg 8 Murningsteknik och -material
Kupan muras på stick på frihand. På stick för att det ger den starkaste murningen, man undviker längsgående fogsprickor och sättningen blir mindre. På frihand eftersom det betydligt ökar brukets kompression innan det att man tagit bort valvstommen och därmed också minskar sättningsriskerna och ökar hållfastheten. Arbetet med stommen kan dessutom avsevärt förkortas.
Murbruk
Till murbruk skall ett hydrauliskt, starkt bindande kalkbruk användas.
Bruksrecept, exempel(rymdmått):
1 del våtsläckt kalkpasta med styv konsistens 1 del torrsläckt höghydraulisk jurakalk 6 delar ballast
Blanda ditt bruk mycket noggrant. För att kalkpastan till fullo ska blandas ut och lägga sig runt alla sandkornens yta bör man tillåta minst 40 minuters blandning i tvångsblandare med liten vattentillsats, bruket skall under blandningen glänsa av vatten samtidigt som det är mycket styvt. Först när bruket är färdigblandat tillsätter man mer vatten för att ge bruket en konsistens som är bra att arbeta med.
Till ballast skall användas en välgraderad sand. Det bästa är att ha så stor kornfraktion man kan få plats med, man vill att fraktionerna skall vara i fogen så genomgående som möjligt, helst sträcka sig från det ena teglets yta till det andra. Det bästa sättet att komma fram till om sanden är för grov är helt enkelt att prova att mura ett par skift med den fogtjocklek man vill ha.
Efter att man blandat bruket skall det skyndsamt användas upp. Bruk som i baljan styvnat skall helst inte mjukas upp med vatten, man skall planera bruksåtgången så att detta problem inte uppstår. Detta är dock i verkligheten nästan omöjligt att följa, och en viss inblandning av vatten är acceptabel, men den skall hållas till ett absolut minimum. Man måste självklart ta hänsyn till den hydrauliska delen av brukets öppettid, och kan mycket väl få blanda bruk flera gånger per dag. Kontrollera med din brukstillverkare.
Tegel
Ett massivtegel med god tryckhållfastehet skall användas.
Logistik
Som när det gäller all murning så är
planeringen av arbetsplatsen väldigt viktig.
Se till att du har sten, bruk och vatten lättillgängligt.
Man kan med fördel stapla sten ovanpå kupan, men så länge man står inunder och murar så görs sig bruksbaljor och
vattenhinkar bäst inunder även de.
Stenens position
Stenens mitt skall ligga i rätt vinkel mot kupans välvning, eller i rak linje från brännpunkten, vilket är samma sak. Den skall även ligga längs kupans välvning så den bildar en homogen del av en sfär. Detta syftas in okulärt och kontrolleras med hjälp av radiemallar.
Fogar
Fogarna skall hållas så små som man bara kan. Om man räknar på en skiftgång så har man redan bestämt sig för en liggfog. Stötfogen trycker man ihop så mycket man kan, helst skall stenarna i underkant röra vid varandra.
Stenläggningsteknik
För att en sten skall hänga i det närmaste fritt i luften av endast brukets och stenens
vidhäftningsförmåga mot varandra i samarbete med stenens sugkraft, så krävs förvånansvärt lite. För att stenen skall fastna ordentligt på bruket, och vice versa, så måste stenens yta vara fuktig, annars sugs brukets vatten in i stenen alldeles för fort och ingen god bindning uppstår dem emellan. Stenen skall dock inte vara för våt, inget fritt vatten skall finnas på dess yta
Är stenen helt vattenfylld uppstår ingen sugning alls och ingen bindning uppstår då heller.
Svaret finns någonstans mittemellan, och varierar från stensort till stensort. En yrkesman kan med säkerhet justera vattenmängden för att uppnå en god bindning.
Lägg mycket bruk på stenen du skall mura dit.
Två strängar bruk för liggfog, och även en stötfog. Använd dig av ett överskott av bruk för att varje del av fogen säkerligen skall fyllas.
1
2 3
Bilderna ovan visar hur man lägger ett skifts sista sten, den viks in så att alla fogar fylls.
Eftersom fogarna är små och bruket styvt är man tvungen att med hammarskaftet driva in stenen till dess rätta position. Bruksöverskottet i samband med att man driver in stenen med hammarskaftet hjälper till med vidhäftningen. När man drivit in stenen till dess rätta position så sitter den kvar direkt, vanligtvis utan att man behöver hålla kvar den och vänta på att stenen suger ur vattnet ur bruket. Det är unikt för frihandsmurningen, och konstruktionsmässigt dess stora fördel. Man har efter indrivningen kompakterat fogen och därmed gjort den mycket stark och minimerat sättningsriskerna.
1 2
3 4
Följ med ögat kupans välvning och lägg stenen utefter denna. Kontrollera då och då med en radiemall att stenen ligger rätt. Om en sten ligger en aning ur position så kan man oftast strunta i det. Man memorerar helt enkelt felet, och lägger sedan nästa sten i rätt position, vilket inte är svårt när man vet hur den tidigare stenens avvikelse ser ut. Man måste vara fokuserad på helheten och strunta i smådetaljerna.
Fogning
Ovansidan på valvet är inte tänkt att synas eftersom man i en bjälklagskonstruktion murar upp en svickel och lägger ett bjälklag ovanpå. Fogarna måste däremot vara helt fyllda även här.
Valvets insida skall däremot fogas. Om man nogsamt fyllt alla fogar vid murningen uppstår inga svårigheter, utan fogen fogstryks och borstas.
Skall valvet putsas så skall fogarna ändå vara fyllda för att ge god grund åt putsningen.
Skall valvet inte vare sig putsas eller slammas lägger man extra tid på att utföra en fin fog.
Under stommens delar kan man inte foga i tid, utan man får skrapa dessa delar efter att stommen demonteras, och se den oregelbundenhet i fogningen som uppkommer som ett naturligt tillstånd och helt acceptabelt.
Efter att alla hörn gått ihop När hörnen möts uppkommer en skillnad i förbandet, förskjutningen kommer att byta håll på det sätt som bilden visar. Detta utgör ingen skillnad när det gäller
murningsförfarandet.
När hörnen möts så förlorar man däremot sin skiftgångsmarkering som man haft längs sköldbågarna. Nu får man rita ut en ny skiftgång på de stomdelar som ligger längs med mötet.
Eftersom stomsektionerna ligger i rät vinkel mot anfangen, och därmed även i 45° mot skiftgången så blir skiftgångens mått identiskt med det förra.
Efter att alla hörn har gått ihop så kan man inte längre undvika att fylla en fog i efterhand, eftersom det inte längre går att vika
in en sten. Se till att den fog som du fyller i efterhand är tillräckligt stor för att du skall kunna komma in med en fogslev och kompaktera bruket ordentligt. Som vanligt gäller såklart att alla stenytor skall vara blöta för att bruket skall fästa ordentligt. Om
fogen blir för stor så svicka den med tegelflis. Bilden visar en efterfylld med tegelflis svickad fog.
Slutsten
Hugg till slutstenen. Lägg bruk på en stöt- och en liggyta av slutstenen. Mura dit stenen utan att få bruk mellan sten och
underliggande stomme, och fyll sedan de resterande fogarna noggrant med fogsleven.
Steg 9 Formens avlägsnande
Lossa på kilarna som bär upp stommen försiktigt utan att avlägsna den. Ifall kupan mot förmodan skulle rasa så skall stommen vara kvar och hålla upp teglet så att man inte skadar sig i processen.
Steg 10 Ytterligare efterarbeten
Mellan stomsektionerna och teglet har antagligen bruk fastnat. Skrapa bort bruket från stenen.
Fogarna skrapas där ett överskott av bruk finns, och efterfylls där ett underskott av bruk uppvisar sig.
Hacka inte ur någon fog för att foga om, eftersom det har negativ inverkan på hållfastheten.
3. AVSLUTNING 3:1 Diskussion
Litteraturen tar inte upp hur man praktiskt går tillväga när man murar, eller hur man löser ut förband eller skiftgång. Jag har konstruerat metoder för – och gett ytterligare historiska alternativ till – alla tre punkter. Metoderna måste ses som en lösning på problematiken, men jag kan inte hävda att det är den enda lösningen, endast att den är bra och att den fungerar.
Resultatet är mycket detaljerat. En någorlunda erfaren murare kan förstå processen från början till slut. En intresserad lekman utan empirisk kunskap på området kan dock ha svårigheter med en del tekniska frågor, men borde kunna tillgodogöra sig mycket kunskap ändå.
Styrkan i resultatet är att det är väl praktiskt prövat. Olika metoder har undersökts för att komma fram till den bästa.
Svagheten ligger i att ingen böhmisk kupa undersökts. Jag vet inte hur man historiskt förhållit sig till befintlig problematik. De valv som undersökts(Kråks 1950) byggdes på 1950-talet, 70 år efter murarskråets tekniska höjdpunkt i Sverige.
Beskrivningar av förband, skiftgångsproblematik, arbetssätt, material och stomme är i praktiken mycket generella för många valvtyper, och mycket kan appliceras på andra valvkonstruktioner än den böhmiska kupan.
3:2 Avslutning
De kunskaper som framkommit i den här rapporten kan användas vid byggnation av böhmiska kupor eller andra tegelvalv, i såväl nya som äldre konstruktionssammanhang. Det
rumstäckande bjälklagsvalvet har en möjlighet att åter ta plats som arkitektoniskt uttrycksmedel i modern arkitektur, åtminstone är det inte hindrat av att det inte går att praktiskt utföra.
Kunskaperna går också att applicera vid restaureringar av äldre valv och
murverksarkeologiska undersökningar. Med hjälp av tillvägagångssättet i rapporten kan slutsatser dras till hur äldre valv murats, till exempel kan man med hjälp av stenars position i förbandet utläsa i vilken ordning de lagts. Med rapportens förbands- och skiftgångsanalyser som utgångspunkt kan man säkerligen dra slutsatser om hur man i det äldre valvet förhållit sig till dessa faktorer. Även om stomme kan rapporten verka för ökad kunskap om metodik och förhållningssätt.
I delvis nedrasade valv kan rapporten också vara till hjälp för att utläsa system efter vilka man arbetat, och därmed underlätta arbetet med att komma fram till hur lakunen torde se ut.
Jag är nöjd med att jag först efter att jag murat kupan undersökte valv, eftersom det under experimentet tvingade mig att komma fram till nya lösningar. Innan experimentet hade jag inte heller förstått alla de spår som fanns att utläsa, jag upptäckte vikten av empirisk kunskap om det man undersöker för ett tillfredställande resultat.
4. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
4:1 Litteratur
• Allmän material- och arbetsbeskrifning för byggnader af sten. (1902). Stockholm:
• Behringer, A. (1959). Das Maurerbuch : ein Fachbuch für Geselle, Polier und Meister : ein Buch der Praxis für Baumeiser, Architekten und Lehrer. Ravensburg: Otto Maier
• Behse, W. H. (1996). Der Maurer : eine umfassende Darstellung der sämtlichen Maurerarbeiten. Hannover : Ed. "Libri rari" im Verl. Schäfer.
• Björkman, E. A. (1859). Handbok i byggnadskonsten för byggmästare, murare och landtbrukare. Stockholm:
• Bond, F. (1906). Gothic architecture in England : an analysis of the origin &
development of English church architecture from the Norman conquest to the dissolution of the monasteries. London: Batsford
• Bugge, A. (1918). Husbygningslære : murmaterialer, murkonstruktioner, trækonstruktioner, jernkonstruktioner m.v., statik, byggeledelse, heise- og
transportindretninger. D. 1, [Murmaterialier og konstruktioner, statik]. Kristiania:
Aschehoug
• Eriksson, A. (1932). Materiallära för murare. Stockholm:
• Fitchen, J. (1961). The construction of Gothic cathedrals : a study of medieval vault erection. Oxford: Clarendon Press.
• Henström, A. (1869). Praktisk handbok i landtbyggnads-konsten : innefattande läran om byggnadsmaterialierna, bygnadsmaterialiernas bearbetning och sammanfogning, byggnadsdelarnes form, dimensioner och styrka .... Örebro: Beijer
• Henström, A. (1896). Landtbyggnadskonsten. 5, Murarens handtverk. Stockholm:
Chelius
• Henriques, P. (1896). Lärobok i geometrisk ritning för byggnadsritare efter
läroböckerna för murare och stenhuggare samt för byggnadssnickare och timmermän.
: Sammandr. och bearb. af Valfrid Karlson. [Med planscher.]. Stockholm:
• Hess, F. (1948). Steinverbände und Gewölbebau aus künstlichen Steinen. München:
Hermann Rinn
• Hökerberg, O. (red.) (1936). Husbyggnad. 2. Stockholm:
• Karlsson, A. M. (1986). Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige : [Stellar-vaults in late medieval Sweden]. Diss. Stockholm : Univ.
• Karlson, V. (1988). Sekelskiftets byggteknik : om arkitekten Valfrid Karlson : byggnadsverk och läroböcker. Stockholm: Svensk byggtjänst
• Kjellin, E. & Hökerberg, O. (red.) (1931). Byggnadskonsten, dess teori, juridik och praktik . 3 avd, Praktik. Sthlm: A.-B. Nordiska bokförl.
• Kortfattad praktisk handbok för timmermän och murare äfvensom för dem, hvilka, utan att egentligen hafva lärt timmermans-och murare-yrket, vilja på egen hand och för egen räkning uppföra ändamålsenliga och varaktiga byggnader. : Öfvers.. (1856).
Stockholm:
• Lundberg, Erik (1951). Arkitekturens formspråk : studier över arkitekturens
konstnärliga värden i deras historiska utveckling. 2, Den yngre antiken : 300 f. Kr. -
600. Stockholm: Nordisk rotogravyr
• Macaulay, D. (1977). Katedralen, så byggdes den. Stockholm: Carlsen/if
• Paulsson, G. (red.) (1936). Hantverkets bok. 4, Mureri. Stockholm: Lindfors
• Rothstein, E. E. V. (2003[1890]). Allmänna byggnadsläran. Kristianstad: Accent
• Stål, C. (1854). Utkast till allmän byggnadslära. Fahlun:
• Teknisk vetenskap och dess tillämpning på svensk industri och byggnadskonst. Avd.
byggnadskonst, Bd 4, Husbyggnadsteknik. Stockholm: Bonnier
4:2 Undersökta valv
Kråks Värdshus, Källaren Stadsträdgården
532 31 SKARA
BILAGA 1
Innehåll Sid
Inledning 39
Beskrivning av den böhmiska kupan 40
Ritning/Planering 40
Material 43
Tillverkning stomme 45 Vederlag anfang och sköldbågar 48
Montering av stomme 49
Skiftgång 50
Förband 53
Murningsteknik 55 Efterarbete 67
Inledning
Den beskrivning som ges nedan gäller en arbets-, egenskaps- och materialbeskrivning sammanställd från litteratur efter vilken jag jobbat. Därefter redovisar jag för hur jag jobbat under mitt eget experiment. Samtliga foton nedan är tagna av författaren under perioden 13e mars till 15 maj 2008.
Litteraturens påstående redovisas i kursiv skrift med källhänvisning, mina egna slutsatser jag dragit utifrån logiskt tänkande och det praktiska experimentet följer sedan för varje avsnitt i normal stil.
Samtliga foton nedan är tagna av författaren under perioden 13e mars till 15 maj 2008.
Beskrivning av den böhmiska kupan:
Ett böhmiskt valv är ett av fyra eller flera väggar omslutet stycke av ett kupolvalvs övre del.
Det har främst använts till att täcka små rum eftersom dess bärighet är så liten att vid större spännvidder det kollapsar av sin egen vikt(Stål 1854 s. 159, Hess 1948 s. 60, Henström 1896, s. 49).
Det utövar stora horisontella spänningar på vederlagen, och kräver därför mycket starka vederlagsmurar (Henström 1896 s. 49).
Det är ett svårt valv att slå och det fordrar mycket skickliga och omsorgsfulla murare (Henström 1896, sid 50).
Ritning/planering:
När man har tagit fram de mått man tänker mura efter; dvs. diagonal spännvidd och pilhöjd så kan man lätt rita ut kupans och de båda sköldbågarnas radier med endast en brännpunkt.
Pilhöjden sätts till 1/7-1/12 av spännvidden(Bugge 1918 s. 244, Hökerberg 1936 s.321, Hess 1948 affisch 4).
På bilden på kommande sida, som är tagen från Steinverbände und Gewölbebau aus künstlichen Steinen av F. Hess(1948) ser vi hur ritningsförfarandet går till. Man gör så att man ritar ut en rak linje av samma längd som den diagonala spännvidden, hittar dess centrum och drar en rät linje från centrum upp till önskad pilhöjd. Eftersom kupan är ett segment av en sfär med en och samma brännpunkt så kan vi nu hitta brännpunkten för alla kommande bågar i kupan. Vi ritar oss fram till brännpunkten och ritar ut dess radie längs hela spännvidden.
De båda sköldbågarnas längd utritas sedan på radiens spännvidd, centrerat. Från samma brännpunkt kan vi nu rita ut även dessa. Sköldbågarna har en annan radie som är beroende av hur långt under kupans högsta punkt sköldbågens högsta punkt ligger.
(Hess 1948 affisch 4)
Jag vill göra en kupa över ett rektangulärt rum med olika långa sidor för att kunna undersöka hur man hanterar sköldbågar med olika radier och olika längder. Ett rum med osymmetriska längder kommer leda till fler frågeställningar än ett helt kvadratiskt.
Jag bestämmer öppningen till 3192×2472 mm, vilket motsvarar 53×41 i mursteg + fog 12mm i danskt format med danskt mursteg på 60 mm.
53 mursteg × 60mm + 12mm fog = 3192 mm 41 mursteg × 60mm + 12mm fog = 2472 mm
Jag ritar ut en rektangel med ovanstående mått i skala 1:1 på betongplattan där jag skall bygga den. I varje hörn borrar jag ett hål för att inte kunna göra mätmisstag pga. att strecken suddats ut eller gjorts oläsliga av yttre mekanisk påverkan.
Diagonalmåttet mäter 4035 mm. Jag sätter pilhöjden till 504 mm, 1/8 av diagonalmåttet. Det här ger en flack kupa som inte tar mer än 504 mm plus
stentjockleken i anspråk av ett tänkt rum, det mesta av det utrymmet går även att utnyttja eftersom det är mestadels i hörnen som kupan tar plats.
Jag ritar ut alla bågarna efter metod med endast en brännpunkt. I brännpunkten borrar jag ett hål. I hålet sätter jag en spik
som är slagen genom en lång läkt som fungerar som min passare. När radien ändras för de olika bågarna slår jag bara in en ny spik för varje mått.
Material
Tegel
Teglet skall vara helt, hårdbränt, av samma färg och i övrigt av bästa kvalitet.
Jag använder mig av maskinslaget tegel av danskt format, måtten 55×228×108
Murbruket
Bruket skall vara fint, och hellre tunt än styvt(Rothstein 2003 s. 365). Det skall vara
omsorgsfullt och väl tillagat. Brukets beskaffenhet är av större vikt än stenens och man kan därför knappast lägga för lite tid på dess beredning(Henström 1869 s. 122). Man får inte använda sig av bruk som hårdnat och sedan mjukats upp, och absolut inte bruk som hårdnat och sedan med vatten mjukats upp(Henström 1869 s. 115).
Till murbruket använder man sig av hydraulisk kalk av god kvalitet med bra bindningsförmåga(Henström 1869 s. 122, Rothstein 2003 s. 365).
Sanden som används till bruket skall vara fin och skarpkornig(Henström 1869 s. 122, Rothstein 2003 s. 365).
Det är allmänt känt att kalkpastan skall blandas länge och väl med sanden, och att ett minimum av vatten skall användas under själva blandningen. Jag har blandat mitt bruk mycket noggrant. För att kalkpastan till fullo ska blandas ut och lägga sig runt alla
sandkornens yta så har jag tillåtit ca: 40 min blandning i tvångsblandare med lite vatten. Först när bruket är färdigblandat tillsätter man mer vatten för att ge bruket en konsistens som är bra att arbeta med.
Till ballast har jag använt en fin mursand. Det visade sig fungera bra ihop med min sten och fogtjocklek. Det bästa är att ha så stor kornfraktion man kan få plats med, man vill att fraktionerna skall vara i fogen så genomgående som möjligt, helst sträcka sig från det ena teglets yta till det andra. Det bästa sättet att komma fram till om sanden är för grov är helt enkelt att prova att mura ett par skift med den fogtjocklek man vill ha.
Mitt bruksrecept, volymdelar:
1 del våtsläckt kalkpasta med styv konsistens 1 del torrsläckt höghydraulisk jurakalk 6 delar mursand
Litteraturen har givetvis helt rätt i att det är bättre att inte i efterhand mjuka upp bruket med vatten. Jag har frångått den regeln utan att märka någon skillnad beträffande brukets
beskaffenhet. Om möjligt så bör man inte göra det, men när man som jag jobbar själv så finns det inte möjlighet att blanda bruk en gång i timmen, vilket är ungefär den tid det tar innan bruket styvnat något och man måste mjuka upp det. Man måste självklart ta hänsyn till den hydrauliska delen av brukets öppettid, och kan mycket väl få blanda bruk två gånger per dag.
Kontrollera med din brukstillverkare.
Stomme
Stomsektionerna jag jobbar med består individuellt av 2 st. plywoodskivor á 12mm skruvade utanpå en kärna av 22mm formvirke av gran.
Valvet kommer att bestå av ca: 800 stenar. Med en sten á 3 kg så blir det 2.4 ton + brukets.
Mina stomdelar är medvetet överdimensionerade, de behöver inte vara så starka som jag gör dem men hellre det än för svaga. Det finns en annan poäng med att göra dem såhär breda och kraftiga, nämligen att man obehindrat skall kunna gå på dem utan att de rubbas av
kroppstyngden.
Mallar, glidbågar
De radiemallar jag använder består av 22 mm plywood eftersom det är viktigt att deras form är mycket stabil och att de inte kan deformeras eller gå sönder vid eventuella olyckor i arbetet.
Sköldbågar
Sköldbågarna tillverkar jag av OSB-skivor stående på ben av reglar 45×95. Deras material är av mindre vikt eftersom de aldrig kommer att bära någon vikt, endast fungera som mall för anfangens position och skiftgången.
Tillverkning stomme:
Valvstomme kommer att stå längs diagonalaxlarna och även som ett ytterligare kryss i mitten parallellt med vederlagsmurarna (Hess 1948 affisch 4, Behringer 1959 s. 232, Bugge 1918 s.
246(illustrationen))
Min stomme består av 8 st. sektioner som går från mitten ut till kanterna, 4 sektioner går till varsitt hörn, de fyra andra går till resp. väggs mittpunkt
Litteraturen beskriver olika timmerkonstruktioner, vars utförande jag inte har tid eller kunskap att utföra. Jag använder mig av moderna material, såsom plywood och skruv och skruvdragare. Det ger tillfredsställande hållfasthet på konstruktionen och är mycket smidigare.
Stommen görs såhär:
Jag använder mig av diagonalens grundlinje för alla måtten, jag mäter eller förhåller mig här alltså inte till deras respektive radier. Jag lägger ut kryssfanerskivan på plattan och ritar sedan ut dess radie med hjälp av passaren.
Jag gör alla stommens delar 80 mm för korta så att det sedan skall finnas 160 mm emellan dem på upplaget, vilket är nödvändigt för att de inte skall krocka med varandra när de s monteras. Två motstående stomdelar undantas denna regel och kommer att möta varandra kant mot kant där de sedan laskas ihop.
kall
Sedan sågar jag ut formen med sticksåg. När jag har två kryssfanersidor är det en lätt sak att utifrån dessas form såga till formvirket som utgör kärnan i stommen, jag gör det till och med lite lägre så att kärnan inte riktigt tangerar kryssfanerats ovansida. Det här gör att stenen inte kommer att bli lika kladdig om lite bruk kommer mellan stenen och stommen, samt att bruket har någonstans att ta vägen ifall man behöver pressa ner stenen ytterligare.
De tre delarna (2 sidor kryssfanerskiva a´ 12mm och en kärna av bräder 22mm) skruvas ihop på underlag av en plan yta, så att de inte kan vrida sig snett under tillverkningen. Kontrollera sedan att de verkligen är helt raka och om de inte är det så lossa skruvarna och upprepa proceduren. Det här är viktigt eftersom man använder stommen att rikta in skiftgången efter i ett senare skede. Tänk på att stommens undersidor har helt rät vinkel eftersom de senare kommer att tjäna som uppkilningsyta och det är viktigt att hela undersidan belastas lika mycket för att stomsektionen inte dras snett.
Jag tillverkar nu också mitt mittupplags översta del på vilken stomdelarna kommer att vila.
Jag lägger en platta i kryssfaner 400×400mm i mitten av min uppritade rektangel. Jag ritar in vart och med vilken vinkel stomsektionerna kommer att träffa upplaget, och sågar sedan var och en av de 8 kanterna i rät vinkel mot stomsektionen, lika långt från centrum, så att sektionerna kommer att ligga rakt på kanten och i samma höjd.
