Coping vid bröstcancer
- en fråga om livskvalitet
Coping with breast cancer
- a question of quality in life
Melisa Hajric Johanna Sahlin
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Omvårdnad 61 – 90 hp
Vt 2010
Sektionen för hälsa och samhälle Box 823
301 18 Halmstad
Titel: Coping vid bröstcancer - en fråga om livskvalitet Författare: Melisa Hajric, Johanna Sahlin
Sektion: Sektionen för Hälsa och Samhälle Högskolan i Halmstad
Box 823
301 18 Halmstad
Handledare: Margareta Alm, Universitetsadjunkt, Fil.mag.
Examinator: Henrika Jormfeldt, Universitetslektor, Med, Dr.
Tid: Våren 2010
Sidantal: 20
Nyckelord: Bröstcancer, coping, kvinnor, livskvalitet
Sammanfattning: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor över hela världen. Sjukdomen leder till en förändrad livssituation där stress och ångest blir en del av vardagen.
Coping bidrar till en ökad psykisk, fysisk och social förmåga att hantera och leva med en sjukdom. Vilken copingstrategi som används är individuellt och utvecklas med tiden beroende på hur sjukdomsbilden ser ut samt vilka erfarenheter individer har sedan tidigare. Syftet med studien var att belysa hur kvinnor med bröstcancer hanterar sin livssituation genom coping för att uppnå bättre livskvalitet.
Studien utfördes som en litteraturstudie där 14
vetenskapliga artiklar granskades. Resultatet påvisade att kvinnor med bröstcancer hanterade sin livssituation genom ett flertal betydelsefulla copingstrategier vilka var
acceptans, optimism, humor, stöd, bortträngning, successiv bearbetning, aktivitet, kämparanda och andlighet. Det framkom att coping i stor utsträckning bidrog till att högre livskvalitet uppnåddes, livssituationen blev mer hanterbar samt att stress och oro reducerades. Sjuksköterskan ska främja livskvalitet hos patienter och bör därför inneha kunskaper om coping. Mer kvalitativ forskning inom området är önskvärt för att mer djupgående se vad coping har för effekter.
Title: Coping with breast cancer – a question of quality in life Author: Melisa Hajric, Johanna Sahlin
Department: School of Social and Health Sciences Halmstad University
P. O. 823
S - 301 18 Halmstad
Supervisor: Margareta Alm, Lecturer, MScN Examiner: Henrika Jormfeldt, Senior lectuer, PhD
Period: Spring 2010
Pages: 20
Key words: Breast cancer, coping, quality of life, women
Abstract: Breast cancer is the most common form of cancer among women worldwide. The disease leads to changes in their life as stress and anxiety becomes a part of everyday life. Coping provides an increased mental, physical and social ability to cope and live with a disease. Which coping strategy being used is individual and evolves over time, depending on past experiences and clinical picture. The purpose of this study was to elucidate how women with breast cancer manage their life trough coping in order to achieve better quality of life.
The study was carried out as a literature study, 14 scientific articles were reviewed. The result demonstrate that women with breast cancer manage their life through a number of important coping strategies which were acceptance,
optimism, humor, support, distraction, step by step, activity, fighting spirit and spirituality. It was shown that coping highly contributed to higher quality of life, everyday life was easier to handle and stress and anxiety was reduced. The nurse is obligated to work for quality of life in patients and should therefore possess knowledge about coping. More research in the area is desirable to get a more in depth view of the effects of coping.
Innehållsförteckning
Inledning 1
Bakgrund 1
Bröstcancer 1 Coping i relation till livskvalitet 4 Sjuksköterskans roll för att underlätta coping 5 Syfte 6 Metod 6
Datainsamling 6
Databearbetning 8 Resultat 8 Acceptans 8 Optimism 9 Humor 9 Stöd 10
Bortträngning 11
Successiv bearbetning 12
Aktivitet 12
Kämparandra 13
Andlighet 13
Diskussion 14
Metoddiskussion 14
Resultatdiskussion 15
Konklusion 19
Implikation 20
Referenser
Bilagor
Bilaga I Tabell 2 Sökhistoria
Bilaga II Tabell 3 Artikelöversikt
1
Inledning
Bröstcancer utgör cirka 45 procent av alla cancerdiagnoser hos kvinnor. I Sverige diagnostiseras dagligen 15 till 20 kvinnor vilket innebär att cirka 7000 drabbas varje år (Nystrand, 2010). Sjukdomen är ovanlig bland kvinnor under 40 år (Klasén McGrath, 2009) men efter det blir cancerdiagnosen allt mer vanigt förekommande och risken att insjukna ökar med stigande ålder (Ericson & Ericson, 2008), medianåldern för
insjuknande ligger på 62 år och det har framkommit att många får diagnosen vid 50 års ålder, något som kan bero på att första kallelsen till mammografiundersökningen kommer då (Socialstyrelsen, 2009). Sedan mitten på 1960-talet har
bröstcancerdiagnosen stadigt ökat bland kvinnor i alla åldrar, samtidigt fortsätter antalet överlevande efter behandling att öka och idag har bröstcancer förhållandevis god prognos (Socialstyrelsen 2009), 2007 låg överlevnaden på cirka 90 procent efter fem år (Bergh, et al., 2007). Enligt cancerfonden (2003, citerad av Socialstyrelsen, 2007a) uppskattades samhällskostnaderna för bröstcancer uppgå till 1,3 miljarder kronor år 2003 för enbart sjukvårdskostnaderna, då var läkemedelkostnaderna inte inräknade.
Detta utgör cirka fyra procent av landets totala kostnader för cancersjukdomar (Cancerfonden, 2003, citerat av Statens Offentliga Utredningar, 2009). Då alltfler drabbas av bröstcancer och därmed behöver behandling, beräknas kostnaderna nästintill ha dubblerats till år 2020 (Cancerfonden, 2003, citerat av Socialstyrelsen, 2007a).
För många kvinnor medför diagnosen en förändrad livssituation där stress och ångest blir en del av vardagen (Rydén & Stenström, 2008). Att finna förmåga att hantera symtom och psykiska påfrestningar relaterat till sjukdomen har visat sig vara relevant (Rydén & Stenström, 2008). Coping innebär förmåga att hantera påfrestningar och yttre krav genom beteendemässiga strategier (Lazarus, 2007). Copingförmåga utvecklas genom bearbetning och problematisering av livssituationen och går ut på att anpassa sig till förändringar (Aldwin, 2007). Sjuksköterskan måste alltid vara beredd att svara på frågor som kvinnor kan komma att ställa under vårdtiden, det är också sjuksköterskans ansvar att skapa tillit i relationen (Socialstyrelsen, 2007b). Enligt Arman, Rehnsfeldt, Lindholm, Hamrin och Eriksson (2004) ökar kvinnors lidande om de inte upplever att vårdpersonalen ser dem som en unik person och ger dem den tid och information de har behov av. Att som sjuksköterska ha förmåga att se människan bakom sjukdomen ger ökad förståelse för individens situation och för hur den enskilde hanterar sin sjukdom.
Bakgrund
Bröstcancer
Cancer är ett samlingsnamn för de cirka 200 olika cancerformer som finns. Gemensamt för alla cancersjukdomar är att det uppstår en okontrollerad celldelning någonstans i kroppens vävnader (Cancerfonden, 2008). Cellnybildning och elimination av celler styrs av deoxiribonukleinsyra (DNA) -molekylen och pågår hela tiden. I en frisk kropp sker detta i perfekt balans, då denna balans rubbas sker en DNA förändring (Ericson &
Ericson, 2008). Genförändringen uppkommer när ett flertal skador uppstår i DNA molekylen vilket i sin tur leder till att en cancercell bildas (Cancerfonden, 2008). Cancer
2
är en malign celltillväxt, en så kallad elakartad tumör, vilket innebär att tillväxt av celler sker okontrollerat utanför vävnaden och sprids därmed till andra organ där metastaser bildas (Ericson & Ericson, 2008).
Ett bröst består av bindväv, fettväv, mjölkkörtlar och mjölkgångar som leds ut till bröstvårtan (Nystrand, 2010). Tumörer bildas när cellerna växer ihop på grund av att den normala celltillväxten rubbas vilket gör att nya celler bildas utan att dem gamla dör.
Tumören som utvecklas kan vara antingen malign eller benign (Järhult & Offenbartl, 2006). Det finns olika typer av bröstcancer, vanligast är att tumören bildas i
mjölkgångarna (Nystrand, 2010). Det är inte heller ovanligt att cancern uppstår i bindväven som finns mellan mjölkkörtlarna (Ericson & Ericson, 2010). Cancerns aggressivitet och hur snabbt den fortskrider kan variera mycket beroende på hur snabbt cancercellerna växer och vilken typ av cancerceller som utvecklas (Nystrand, 2010).
Sjukdomsförloppet varierar därmed från kvinna till kvinna (Järhult & Offenbartl, 2006).
Bröstcancer delas in i fyra stadier beroende på hur långt cancerutvecklingen kommit (Ericson & Ericson, 2008). Ju tidigare cancern upptäcks, desto större är chansen till överlevnad (Bergh, et al., 2007).
Det finns ingen klarlagd orsak till varför bröstcancer utvecklas men det finns en del statistiska samband mellan bröstcancer och livsstil. Rökning, hög alkoholkonsumtion och övervikt är exempel på livsstilsfaktorer som medför viss riskökning (Cancer research UK, 2008; Ericson & Ericson, 2008). Ökad risk för att bli drabbad föreligger om bröstcancer finns hos förstagradens anhörig, som exempelvis en mamma eller en syster. Om bröstcancer finns bland flera nära anhöriga ökar risken ytterligare (Cancer research UK, 2008; Nystrand, 2010). Hormonella faktorer har också visat sig ha samband med ökad uppkomst av bröstcancer, såsom tidig menstruation och sent klimakterium som resulterar i högt antal menstruationscykler, p-piller i unga år,
barnlöshet och uteblivande av amning (Cancer research UK, 2008; Järhult & Offenbartl, 2006). Även långvarig östrogenbehandling efter klimakteriet kan bidra till en ökad risk för utveckling av bröstcancer (Nystrand, 2010). Som vid alla cancerformer utgör strålning en ökad risk för bröstcancer (Ericson & Ericson, 2008). På senare tid har studier gjorts gällande sambandet mellan livsstil och bröstcancer, där det framkommit att hälsosam kost och motion minskar risken för utveckling av bröstcancer. Detta område är nytt och studier pågår kring ämnet (Nystrand, 2010).
Symtom och tecken på bröstcancer kan vara svåra att upptäcka (Nystrand, 2010) och är något som oftast påträffas av en ren tillfällighet (Järhult & Offenbartl, 2006). Enligt Ericson och Ericson (2008) är det vanligast förekommande symtomet en knöl i bröstet som kvinnor upptäcker vid palpation. Andra symtom som förekommer är hudrodnad samt att huden blir ojämn och ihopdragen. Blod eller vätska från bröstvårtan är inte heller ovanligt (Klasén McGrath, 2009; Nystrand, 2010). Mer sällsynta symtom är smärta, förstorat bröst eller en förändrad struktur av bröstet, samt en känsla av att bröstet blivit mer kompakt (Järhult & Offenbartl, 2006).
För att fastställa diagnosen bröstcancer skall en trippeldiagnostik genomföras (Bergh, et al., 2007), vilket innebär klinisk underökning, mammografi samt biopsi (Nystrand, 2010). Vid klinisk undersökning inspekteras och palperas bröstet noga, liksom hals och armhåla där lymfkörtlar föreligger (Bergh, et al., 2007). Detta utförs i både liggande och sittande ställning för att uppmärksamma onormal färg eller form samt andra avvikande förändringar (Ericson & Ericson, 2008). Dessutom ingår anamnes och sjukdomshistoria
3
som en viktig del i den kliniska undersökningen (Bergh, et al., 2007). Mammografi är en röntgenundersökning vars syfte är att konstatera tumörens framkomst (Ericson &
Ericson, 2007). Genomsläppligheten i bröstets fettvävnad gör det möjligt att påvisa den förändring som tumören medför (Bergh, et al., 2007). Biopsiprovtagningen syftar till att undersöka de celler som tumören består av (Klasén McGrath, 2009). Detta görs dels för att bekräfta mammografiundersökningen och fastställa om tumören är malign eller benign, men också för att få klarhet i vilken typ av cancerceller som växer (Ericson &
Ericson, 2008). Biopsi görs även då det finns misstanke om metastasering till andra organ i kroppen, vanligtvis görs en leverbiopsi för att styrka föreliggande misstankar om metastaser i levern(Bergh, et al., 2007).
Den främsta behandlingsformen vid bröstcancer är kirurgi (Nystrand, 2010). Andra behandlingar som kan bli aktuella är strålbehandling, hormonellbehandling samt cytostatikabehandling (Järhult & Offenbartl, 2006). Kirurgi av bröstet syftar till att avlägsna tumören (Ericson & Ericson, 2008). Antingen utförs en partiell mastektomi vilket innebär att den sektorn av bröstet där tumören finns tas bort samt
lymfkörtelvävnad i axillen (Nystrand, 2010; Regionalt onkologiskt centrum, 2010), eller så avlägsnas hela bröstet och all lymfkörtelvävnad i axillen, så kallad mastektomi.
Mastektomi är aktuellt då tumörens utbredning överstiger fyra centimeter och då
tumören är centralt placerad i bröstet (Järhult & Offenbartl, 2006; Regionalt onkologiskt centrum, 2010). Centinel node tekniken som etablerats på senare år gör det möjligt att diagnostisera tumörcellernas lokalisation vilket medför att avlägsning av lymfkörtlar i armhålan i stor utsträckning kan undgås. Detta innebär att risken för komplikationer är mycket liten samt att komplikationerna blir färre på lång sikt (Regionalt onkologiskt centrum, 2010). Efter den kirurgiska behandlingen är alltid strålbehandling aktuellt.
Strålbehandling ges lokalt i det tumördrabbade området med syfte att minska risken för återkommande insjuknande i bröstcancer (Ericson & Ericson, 2008).
Hormonbehandling samt cytostatikabehandling, vars syfte är att hämma cancercellernas framväxt, ges också efter att kirurgisk behandling är avslutad i hopp om att minska risken att cancern skall komma tillbaka (Järhult & Offenbartl, 2006). Sådan behandling ger sig även på friska celler vilket kan resultera i biverkningar som håravfall, mag- tarmbesvär och sänkta blodvärden. Då många av biverkningarna går att förebygga eller lindra, är det viktigt för patientens livskvalitet att vårdpersonalen blir uppmärksammade på om patienten lider av biverkningar av något slag (Wallberg, 2009) då kirurgi och strålning av axillen i regel medför komplikationer (Bergh, et al., 2007). Besvär från axel och ödem i armen är vanligt förekommande och kan leda till att rörelseförmågan i armen blir nedsatt. Nedsatt rörelseförmåga kan upplevas som handikappande och leda till begränsningar i arbetslivet (Järhult & Offenbartl, 2006). Under den medicinska behandlingen upplever 60 till 90 procent av alla kvinnor uttalad fatigue vilket kan sänka livskvaliteten avsevärt (Bergh et al., 2007). Då symtomet ofta kan behandlas är det viktigt att problemet uppdagas så att åtgärder kan vidtas (Bergh et al., 2007; Wallberg, 2009). Den psykiska påfrestning som sjukdomen kan innebär för kvinnan som drabbas framkallar behov av att acceptera en förändrad kroppsuppfattning, att hantera det som hänt och att hantera den nya livssituationen (Bergh, et al., 2007).
4
Coping i relation till livskvalitet
En cancerdiagnos innebär en stor livsförändring där biverkningar av kemoterapi och strålbehandling kan ha inverkan på den drabbades livskvalitet (Siddiqi, Given, Given &
Sikorskii, 2009). Livskvalitet är ett brett begrepp med många betydelser som innebär en individuell tolkning och påverkas av många faktorer i en persons liv och personlighet (World Health Organization, 1997). Enligt nationalencyklopedin (2010) kan inte god livskvalitet jämställas med enbart frånvaro av sjukdom utan påverkas även av yttre betingelser som fysiskt- och socialt tillstånd, den subjektiva upplevelsen av dessa betingelser och vilken effekt dessa har på personens liv. Det är personens egen
uppfattning om sin situation i relation till deras värderingar och mål som avgör hur hög livskvaliteten är eller blir (World Health Organization, 1997).
Reaktionerna på cancerbeskedet varierar från kvinna till kvinna och sättet de agerar på kan ha stor inverkan på deras livskvalitet, en del har stort informationsbehov medan en del går in i regression och har svårt att inse fakta. Många har behov av att hitta en orsak till varför just de blev drabbade och känner stor vrede mot sjukdomen, emellertid ligger ofta sorgen dold under ytan (Leander, 2009). I takt med att behandlingen fortskrider minskar den psykologiska stressen för många kvinnor och förmågan att ta till sig och bearbeta information ökar (Bergh, et al., 2007). Enligt Beaver och Witham (2007) har patienterna då stort behov av information angående framtidsutsikter, behandling och biverkningar för att lättare klara av att hantera sin situation och på så sätt öka sin livskvalitet.
Coping är ett begrepp som kommit att utforskas allt mer på senare tid (Lazarus, 2007).
Studier som är gjorda om coping syftar till att förklara vilka psykiska och emotionella strategier individer använder sig av för att uppnå en god livskvalitet trots sjukdom eller andra påfrestande stressorer i livet (Aldwin, 2007). Användning av coping bidrar till en ökad psykisk, fysisk och social förmåga att hantera och leva med en sjukdom (Egdius, 2008). Enligt Lazarus (2007) innebär copingförmåga att hantera påfrestningar och yttre krav genom beteendemässiga strategier. Då mentala strategier används kan kroppsliga reaktioner som uppstått i en psykiskt påfrestande situation mildras
(Nationalencyklopedin, 2010) och negativa känslor som uppkommit på grund av stress reduceras (VandenBos, 2006).
Sjukdom medför inte bara en stor fysiologisk obalans i kroppen utan sätter även det psykologiska välbehaget på sin yttersta spets och kan medföra en livskris (Rydén &
Stenström, 2008). Bröstcancer är en sådan sjukdom, och resulterar i att drabbade kvinnor ställs inför nya anpassningar och en ny livssituation (Bergh, et al., 2007). Att finna styrkan att behärska de omständigheter som sjukdomen medför kräver
konfrontation av de egna känslorna (Rydén & Stenström, 2008). Genom att konfrontera och problematisera de emotionella och psykiska påfrestningarna som uppstår skapas lösningar och copingstrategier för att bemästra den livssituation som sjukdomen fört med sig (Berg, et al., 2007). Konfrontation av känslor, erfarenheter, tro och av livssyn pågår ständigt vilket gör coping till en medveten process. Denna utvecklas genom bearbetning och problematisering av livssituationen och målet är att uppnå förmåga till anpassning av en förändrad livssituation (Aldwin, 2007).
5
Coping delas in i kognitiv och emotionellt inriktad coping (Aldwin, 2007). Kognitivt inriktad coping syftar till att individen anpassar sig till förändringen genom att förändra sig själv eller sin omgivning för att på så vis uppnå en bättre livskvalitet (Rydén &
Stenström, 2008). Emotionellt inriktad coping innebär att finna övertygelse i att situationen löser sig genom att medvetet styra tankar och subjektiva upplevelser, eller genom att förneka problemets omfattning för att få kontroll över situationen (Aldwin, 2007). Den kognitiva copingen handlar om att se det svåra i situationen ur en positiv synvinkel samt att skapa distans till situationen och har som avsikt att mentalt förbereda individen på vad som komma skall (Aldwin, 2007; Lazarus, 2007; Rydén & Stenström, 2008). Användning av denna coping strategi är vanligt förekommande då besked gällande diagnos skall mottas eftersom mental förberedelse ökar förmågan att hantera situationen (Rydén & Stenström, 2008). Därefter anpassas copingen utifrån det sjukdomsstadium som individen befinner sig i och utifrån de erfarenheter som
cancersjukdomen bidrar med (Aldwin, 2007). Vilken copinginriktning som den unika individen använder varierar med tiden beroende på hur sjukdomsbilden ser ut (Lazarus, 2007).
Sjuksköterskans roll för att underlätta coping
Hälso- och sjukvårdspersonal har ansvar att stötta och underlätta denna svåra tid för patienten samt att tillgodose informationsbehovet som finns bland kvinnor för att de skall klara av att hantera situationen (Bergh, et al., 2007). Vid det första beskedet upplever kvinnor ofta stor psykisk stress som kan resultera i ångest och oro (Bergh, et al., 2007; Reitan, 2003) och det är heller inte ovanligt att hamna i ett chocktillstånd som leder till förvirring vilket gör det svårt att ta till sig information (Reitan, 2003). I denna situation är det angeläget att göra en bedömning av patientens reaktion för att få en uppfattning om hennes förmåga att hantera situationen och ta till sig informationen som ges (Young Johnson, 2004). Att bemöta diagnosen med en krisreaktion kan vara ett sätt att hantera cancerbeskedet. Hur djupt in i krisen kvinnorna går är individuellt och beror på hur kvinnans livsåskådning ser ut och hur tidigare kriser eller traumatiska händelser hanterats (Reitan, 2003). För ungefär en fjärdedel av kvinnorna utvecklas den psykiska stressen till depression och experthjälp kan då bli nödvändigt (Bergh, et al., 2007).
Det är av betydelse att behandlande sjuksköterska är välinformerad om de olika behandlingsformerna och deras effekter så patienten kan få den information hon eftersöker (Mills, 2005). Patienter som är välinformerade och har god sjukdomsinsikt upplever vanligen mindre psykisk och känslomässig stress vilket är ett mål att sträva efter under sjukdomsförloppet (Young Johnson, 2004). Kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor (2005) beskriver betydelsen av sjuksköterskans förmåga att uppmärksamma informationsbehovet hos patienter och göra dem delaktiga genom vägledning. För att samtalet skall vara på en tillämpad nivå och den för patienten relevanta informationen skall komma fram bör sjuksköterskan ha insikt om vilken kunskapsnivå patienten befinner sig på och vilka förutsättningar patienten har för att ta till sig information (Mills, 2005; Young Johanson, 2004). Då behovet av stöd ofta är stort är det centralt med en god dialog mellan patient och sjuksköterska (Bergh, et al., 2007) och att sjuksköterskan är tillgänglig att lyssna när patienten uttrycker behov av samtal (Mills, 2005). Då det ingår i sjuksköterskans roll att förebygga ohälsa på både psykisk och fysisk nivå (SFS 1982:763) kan hon förutom att själv verka som ett stöd för
6
patienten även uppmärksamma henne på olika stödorganisationer och samtalsgrupper som finns tillgängliga på lokal och regional nivå. Dessa kan vara till nytta för kvinnorna då de ibland kan känna en osäkerhet inför hur de ska kommunicera och söka stöd hos anhöriga (Landmark & Wahl, 2002). Både stöd från sjuksköterskans och olika
organisationer kan vara patienten till hjälp när påfrestningar och krav som sjukdomen medför skall hanteras. Olika typer av stöd kan också bidra till en ökad livskvalitet hos kvinnorna (Leander, 2009).
Bröstcancer är en sjukdom som medför stor livsomställning för de kvinnor som erhållit diagnosen och kräver stor möda och kraft att hantera. Förmågan till coping kan hjälpa kvinnor med bröstcancer i kampen mot sjukdomen och deras strävan efter bättre livskvalitet. Därför är det av relevans för sjuksköterskan att ha insikt om coping och dess betydelse för kvinnor med bröstcancer.
Syfte
Syftet var att belysa hur kvinnor med nydiagnostiserad bröstcancer hanterar sin livssituation genom coping för att uppnå bättre livskvalitet.
Metod
En litteraturstudie genomfördes enligt Fribergs (2006) struktur. Tidigare forskning inom området granskades för att få en överblick av kunskapsläget. Systematisk sökning och bearbetning av vetenskapliga artiklar utfördes och sammanställdes.
Datainsamling
En pilotsökning utfördes innan syfte och problemformulering fastställdes för att få en översikt av tillgängligt material inom det valda området. Sökorden valdes sedan ut utifrån syftet och kombinerades i olika sökningar vilka gav goda resultat som presenteras i sökhistoriken tabell 2 bilaga II:I – II:III.
Databaser som användes vid artikelsökningen var PubMed och Cinahl som valdes på grund av deras inriktning mot omvårdnad och sjukvård, PsycINFO som har en
psykologisk inriktning vilket passar sökordet coping som är en psykologisk term samt Academic Search Elite som valdes för att få en större bredd. För att få en så systematisk sökning som möjligt omvandlades sökorden till MeSH termer för PubMed, Subject Headings för Cinahl, Thesaurus för PsycINFO och Subject terms för Academic Search Elite vilka presenteras i tabell 1. Bröstcancer fanns bara som sökord i databasen Academic Search Elite, i de andra tre databaserna användes breast neoplasms vilket ansågs likvärdigt. Först eftersträvades enbart sökordet coping men då detta bara återfanns som sökord i Cinahl utökades sökorden till copingbeteende och copingstrategier vilket svarade väl till syftet. En fritextsökning genomfördes i
7
PsycINFO. Booleska sökoperatören AND användes. Då en och samma artikel förekom vid flera sökningar valdes att ta artikeln från den första sökningen.
Tabell 1 Sökordsöversikt
Sökord PubMed
MeSH term
Cinahl Subject Headings
PsycINFO Thesaurus
Academis Search Elite Subject terms Bröst cancer Breast
Neoplasms
Breast Neoplasms
Breast Neoplasms
BREAST -- Cancer
Coping Coping
Coping beteende
Coping behavior
ADJUSTMENT (Psychology) Coping
strategier
Coping strategies
Kvalitativ Qualitative
studies
Livskvalitet Quality of Life
Well-being Well-being
Sökningarna begränsades med inklusionskriterier som innebar att artiklarna skulle innehålla minst två av sökorden, vara skrivna på engelska, vetenskapligt granskade, publicerade år 2005 och framåt, handla om kvinnor i vuxen ålder som drabbats av bröstcancer för första gången och var nydiagnostiserade eller under pågående behandling. Begränsningarna blev till viss mån anpassade efter databasens
valmöjligheter. I Academic Search Elite utökades publicerings år till 2004 för att få större urval, i PubMed begränsades publicerings år från 2006 för att minska antalet träffar, av samma orsak begränsades frisökningen i PsycINFO till 2007. Artiklar från Asien och Afrika exkluderades då deras sjukvård i hög grad skiljer sig från den västerländska. Även artiklar som innehöll annan cancer än bröstcancer, som handlade om män, coping innan fastställd diagnos samt återfall av bröstcancer exkluderades.
Alla artiklar där titeln uppenbart angav att de inte passade till syftet valdes bort, vilket medförde att 107 abstrakt blev genomlästa. De abstrakt vars innehåll bedömdes passa syftet valdes ut till urval ett, totalt 20 artiklar som granskades utifrån Carlsson och Eimans (2003) bedömningsmall för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Utifrån bedömningsmallen tilldelades artiklarna poäng som sedan omvandlades till
vetenskapliga grader där grad I motsvarar hög vetenskaplig kvalitet, grad II motsvarar medelkvalitet och grad III motsvarar låg vetenskaplig kvalitet. Artiklarna lästes därefter igenom individuellt och diskuterades gemensamt. Detta resulterade i att 14 artiklar gick vidare till urval två där tolv artiklar erhöll vetenskaplig grad I och två artiklar grad II.
Av de 14 artiklarna var åtta kvantitativa, fyra kvalitativa och två både kvalitativ och kvantitativa. De sex artiklar som valdes bort i urval två ansågs inte bidra med användbar forskning gentemot syftet.
8
Databearbetning
Insamlad data bearbetades utifrån en induktiv ansats. Artiklarna lästes upprepade gånger igenom individuellt. Därefter diskuterades artiklarnas innehåll och utifrån varje artikel utarbetades artikelöversikt av syfte, metod, resultat och slutsats som presenteras i tabell 3 bilaga II:1-II:14. Senare sammanfattades resultatet och bearbetades ytterligare för att finna likheter respektive olikheter. För att tydliggöra de likheter och olikheter som framkom urskiljdes och markerades teman med olika färgskalor. Detta gjordes för att materialet skulle bli mer lätthanterligt. Fokuseringen på det viktigaste innehållet innebar att två huvudteman med tio underteman framkom, efter vidare bearbetning ändrades resultatet till nio underteman. Efter ytterligare genomgång av resultatet togs beslutet att huvudtemana skulle tas bort och att resultatet presenteras in i nio teman då föregående upplägg komplicerade uppdelningen av underteman.
Resultat
I resultatet presenteras de vanligast förekommande copingstrategierna som framkommit utifrån litteraturstudien. Deras betydelse kommer att belysas i förhållande till kvinnor med diagnosen bröstcancer. De copingstrategier som presenteras är acceptans,
optimism, humor, stöd, bortträngning, successiv bearbetning, aktivitet, kämparanda samt andlighet.
Acceptans
Flertalet studier tydde på att acceptans var den vanligast förekommande copingstrategin bland kvinnor med diagnosen bröstcancer (Browall, et al., 2009; Golden-Kreutz &
Andersen, 2006; Saares & Suominen, 2005; Jim, Richardsson, Roussi, Krikeli, Hatzidimitriou & Koutri, 2007; Svensson, Brandberg, Einbeigi, Hatschek & Ahlberg, 2009). Acceptans av sjukdomen och den livssituation som diagnosen medförde var för många kvinnor positivt relaterat till minskad stress och ångest (Browall, et al., 2009;
Culver, Arena, Wimberly, Antoni & Carver, 2004; Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2007; Saares & Suominen, 2005; Roussi, et al., 2007; Svensson et.al., 2009; Urcuyo, Boyers, Carver & Antoni, 2005;). Att kunna gå vidare i livet var också relaterat till acceptans (Jim, et al., 2006; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). När kvinnorna kunde skapa en realistisk bild av den livssituation som de befann sig i, medförde detta ökad känsla av välbefinnande och högre livskvalitet (Browall, et al., 2009; Roussi, et al., 2007; Saares & Suominen, 2005;; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005). Enligt Browall et al. (2009); Saares och Suominen (2005);; Svensson et al.
(2009) medförde acceptans avslappning och energibesparning eftersom ilska och grubbel över cancern inte var lika påtaglig, symtom som fatigue, illamående samt den psykiska påfrestningen blev också mer hanterbar (Browall, et al., 2009; Jim, et al., 2006; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005). Vidare belyser Browall et al. (2009); Manuel et al. (2009); Roussi, et al. (2007); Saares och Suominen (2005) att acceptans bidrog till ökad förståelse kring den osäkerhet inför
9
framtiden som cancerdiagnosen medförde. Browall et al. (2009); Gonzalez och
Lengacher (2007); framhåller osäkerhet och känsla av att tappa kontrollen som vanligt bland kvinnor som inte accepterade att de hade fått diagnosen bröstcancer. I vilken utsträckning sjukdomen accepterades varierade beroende på var kvinnorna befann sig i sjukdomsförloppet (Jim, et al., 2006; Roussi, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005).
Optimism
Optimism samt att njuta av livet och fokusera på det som ansågs vara viktigt och glädjande var en copingstrategi som var av betydelse för kvinnor (Drageset, Lindstrøm
& Uderlid, 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Svensson, et al., 2009). Detta hjälpte kvinnorna att hantera både stress och ångest vilket ökade deras livskvalitet trots
sjukdom (Culver, et al., 2004; Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007). Då förändringar i livet ansågs vara en del i copingprocessen var det lättare att tillvarata det värdefulla i vardagen (Danhauer, Crawford, Farmer & Avis, 2009; Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Svensson, et al., 2009). Aktiviteter som att resa och göra saker som tidigare lades åt sidan blev istället högt prioriterat och tid åt planering av aktiviteter medförde att stress och ångest lättade eftersom kvinnorna fick annat än sjukdomen att tänka på (Browall, et al., 2009; Danhauer, et al., 2009; Gonzales &
Lengacher, 2007; Manuel, et al., 2007; Svensson, et al., 2009). Positiv inställning till både sjukdomen och vardagen gav kvinnor styrka till att njuta av livet och kraft att hantera den livssituation de befann sig i (Browall, et al., 2009; Danhauer, et al., 2009;
Drageset, et al., 2009; Manuel, et al., 2007; Svensson, et al., 2009). Optimistism och att se sjukdomen som en utmaning som skulle besegras gav kvinnorna förmåga att hålla hoppet uppe (Manuel, et al., 2007). Att njuta av livet innebar för många kvinnor att ta hand om sig själva liksom att spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med nära och kära (Browall, et al., 2009; Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007;
Manuel, et al., 2007; Roussi, et al., 2007; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005).
Kvinnor som hade en positiv självbild hade förmåga att vara mer optimistiska och se ljusare på tillvaron (Drageset, et al., 2009; Manuel, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005).
Vilket även medverkade till att kvinnor mer aktivt sökte information om cancern och behandlingen vilket framkallade en känsla av att ha kontroll över situationen (Danhauer, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Manuel, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005,).
Förmågan att söka socialt stöd och att öppet tala om sjukdomen underlättades bland de kvinnor som var positivt inställda till sin nya livssituation (Danhauer, et al., 2009;
Roussi, et al., 2007). Optimism medförde dessutom att kvinnor hade en mer positiv inställning till framtiden och till de möjligheter som fanns vad gäller behandling (Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Manuel, et al., 2007; Saares &
Suominen, 2005). Optimism som copingstrategi var viktigt genom hela
sjukdomsförloppet (Danhauer, et al., 2009; Schou, et al., 2005; Urcuyo, et al., 2005).
Humor
Humor var en återkommande copingstrategi som kvinnor med diagnosen bröstcancer använde för att hantera sin livssituation (Culver, et al., 2004; Drageset, et al., 2009;
Hebert, Zdaniuk, Schulz & Scheier, 2009; Manuel, et al., 2007; Saares och Suominen,
10
2005; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005). Genom att använda sig av humor kunde kvinnor lätta upp stämningen såväl till egen fördel som för omgivningen (Culver, et al., 2004; Gonzales & Lengacher, 2007; Roussi, et al., 2007). Humor och skratt bidrog till avslappning och reduktion av stress vilket de tillfrågade kvinnorna ansåg höja deras välbefinnande (Manuel, et al., 2007; Roussi, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005).
Humor var den copingstrategi som inte var aktuell under hela sjukdomsförloppet utan växte fram i samband med att sjukdomen accepterades (Culver, et al., 2004; Manuel, et al., 2007; Roussi, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005). Vidare beskriver Roussi, et al.
(2007) att humor i samband med operation och undersökning var negativt relaterat till stress och ångestreducering och att det inte var relevant i dessa situationer. Det framkom att humor var en copingstrategi som ledde till högre livskvalitet bland kvinnor med diagnosen bröstcancer (Drageset, et al., 2009; Hebert, et al., 2009; Manuel, et al., 2007;
Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). En humoristisk atmosfär gav kvinnorna ett avbrott från sjukdomen eftersom den bidrog till att ta bort allvaret i situationen (Drageset, et al., 2009; Manuel et al., 2007;). Humor medförde ökad energi hos kvinnorna vilket de ansåg bidra till högre livskvalitet (Roussi, et al., 2007;
Svensson, et al., 2009).
Stöd
Stöd var av stor betydelse för de allra flesta kvinnor med bröstcancer under hela
sjukdomsförloppet (Browall et al., 2009; Danhauer, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Manuel, et al., 2007; Roussi, et al., 2007; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005). Stöd bidrog i hög utsträckning till bättre livskvalitet och var en copingstrategi kvinnorna upplevde som central (Gonzales & Lengacher, 2007; Danhauer, et.al 2009;
Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005). Både emotionellt och socialt stöd hjälpte kvinnorna att hantera den rädsla som de kände inför sjukdomen (Browall, et al., 2009;
Gonzales & Lengacher, 2007), dessutom var såväl uppmuntran som positiv attityd från familj och vänner av betydelse för att hålla hoppet uppe och för att orka kämpa vidare (Drageset, et al., 2009). Därtill redogör Browall et al. (2009); Drageset et al. (2009);
Gonzales och Lengacher (2007) att det var av betydelse för kvinnorna att familj och vänner sökte information om sjukdomen som var relevant för den sjuke att ta del av, vilket uppfattades som stödjande. Det var viktigt att tala med någon som var insatt i sjukdomen och som hade förståelse för det som kvinnor genomgick och som hade en god förmåga att lyssna (Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Svensson, et al., 2009). Kvinnor som hade någon som de kunde tala ut med kände att de enklare kunde hantera sin livssituation (Gonzales & Lengacher, 2007). Det var inte bara familjen som hade en stödjande funktion utan det var även arbetskamrater eller andra bekanta som genomgått samma sak som kunde vara ett stöd och en informationskälla för kvinnorna (Jim, et al., 2006; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009).
Behovet av stöd kunde variera, det fanns kvinnor som helst inte pratade om sjukdomen och istället höll det inom sig, vilket oftast förekom bland de som kände ilska över cancern (Gonzales & Lengacher, 2007). Att bevara en god relation till sin partner bidrog till ökad livskvalitet (Browall, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Saares &
Suominen, 2005). En del kvinnor upplevde att de även fick stöd av sina barn, något som kunde ha en tröstande inverkan (Gonzales & Lengacher, 2007). Att familjen visade kärlek och ömhet var tillräckligt för att kvinnorna skulle uppleva att de fick emotionellt stöd (Browall, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Saares & Suominen, 2005;
11
Svennson, et al., 2009). De som inte upplevde stöd från sin partner började tvivla på sitt äktenskap vilket ledde till sämre välbefinnande (Gonzales & Lengacher, 2007). Bland kvinnorna fanns det även behov av att träffa andra som befann sig i samma situation, något som möjliggjordes genom stödorganisationer för kvinnor med bröstcancer
(Svensson, et al., 2009). Att träffa andra och lyssna till deras erfarenheter och berättelser kunde väcka hopp under den svåra fasen av sjukdomsförloppet (ibid.). Somliga kvinnor hade behov av professionellt stöd då de upplevde att vänner och familj inte räckte till, eller om de ville avlasta familjen och tala med någon som var kunnig inom området (Gonzales & Lengacher, 2007; Svensson, et al., 2009). Kvinnor upplevde överlag att de fick ett gott stöd av sjukvårdspersonalen under de tillfällen de låg på sjukhus eftersom personalen kunde bemöta dem väl både emotionellt och kunskapsmässigt (Saares &
Suominen, 2005). Att inte få det stöd som det fanns behov för kändes frustrerande men bidrog också till att kvinnor började fundera på vad de ville fokusera på i livet
(Gonzales & Lengacher, 2007). Vissa ansåg att de var kapabla att stötta sig själva genom att göra saker som var viktiga för dem och genom att hitta företeelser i vardagen som fick dem sysselsatta (Browall, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007;
Svensson, et al., 2009). Flertalet kvinnor uppskattade att bli bemötta på samma sätt som tidigare av närstående i sin omgivning, att bli bemött på ett annorlunda sätt fick
kvinnorna att känna rädsla över sjukdomen och framtiden (Svensson et al., 2009).
Kyrkan var också ett stort stöd genom sjukdomsförloppet för många kvinnor (Browall, et al., 2009; Danhauer, et al., 2009;; Gonzales & Lengacher, 2007; Hebert, et al., 2009;
Manuel, et al., 2007; Roussi, et al., 2007; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005).
Bortträngning
Bortträngning var en vanligt förekommande copingstrategi bland kvinnor med
bröstcancer (Browall, et al., 2009; Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007;
Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2007; Schou, et al., 2005; Urcuyo, et al., 2005). Genom bortträngning kunde kvinnor distansera sig emotionellt från sjukdomen (Drageset, et al., 2009; Svensson, et al., 2009). En del kvinnor nämnde att musik upplevdes avleda och reducera negativa tankar och fick dem att må bättre (Drageset, et al., 2009). Spendera tid tillsammans med vänner och bekanta utan att sjukdomen fick kvinnor att bortse från sjukdomen (Browall, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Svensson, et al., 2009;
Urcuyo, et al., 2005). Det framkom att bortträngning var vanligt bland de kvinnor som kände rädsla inför framtiden samt oro för hur barnen skulle klara sig om de inte överlevde cancern (Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Svensson, et al., 2009). Somliga valde att inte tala om sjukdomen och kunde på så vis förtränga att de hade cancer (Browall, et al., 2009; Drageset, et al., 2009; Roussi, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005). Hur vida bortträngning användes som copingstrategi varierade beroende på var i sjukdomsförloppet kvinnorna befann sig och var mest frekvent i början av
processen, särskilt vid det tillfälle då diagnosen mottogs (Browall, et al., 2009;
Drageset, et al., 2009; Roussi, et al., 2007; Schou, et al., 2005; Svensson, et al., 2009;
Urcuyo, et al., 2005). Bortträngning möjliggjorde att en del kvinnor lättare kunde hantera tillvaron i vardagen (Browall, et al, 2009; Drageset, et al., 2009; Gonzales &
Lengacher, 2007; Jim, et al., 2006; Manuel et al., 2007; Saares & Suominen, 2005;
Schou, et al., 2005; Svensson, et al, 2009).
12
Successiv bearbetning
Ta ett steg i taget var en copingstrategi som användes (Drageset, et al., 2009; Ransom, Jacobsen, Schmidt & Andrykowski, 2005; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). Den här copingstrategin användes för att reducera oro, bearbeta intryck och för att undvika att bli överväldigad (Drageset, et al., 2009; Svensson, et al., 2009). Kvinnor upplevde även att det var viktigt med egen tid för att på så sätt hantera de känslor och intryck som diagnosen medfört, men också för att bearbeta den sorg och ilska som ofta uppstod (Drageset, et al., 2009; Ransom, et al., 2005). Det var av betydelse att ta ett problem i taget och successivt bearbeta cancern samt att efter hand hantera de problem och val som uppstod under sjukdomsförloppet (Drageset, et al., 2009; Gonzales &
Lengacher, 2007; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). Kvinnor önskade att få den information som var relevant för varje vårdtillfälle och att informationen skulle vara anpassad efter hur mottagliga de var (Drageset, et al., 2009; Gonzales &
Lengacher, 2007; Ransom, et al., 2005; Saares & Suominen, 2005; Svensson et al., 2009). Vidare belyser Drageset et al. (2009); Svensson et al. (2009) att för mycket information både från vårdpersonal och från andra informationskällor, som exempelvis Internet, upplevdes som oroväckande och fick kvinnorna att känna rädsla inför
framtiden. Somliga upplevde att de tappade kontrollen när intrycken och informationen blev överväldigande (Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Saares &
Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). Ta ett steg i taget och leva för dagen samt att fånga det som livet hade att erbjuda var av stor betydelse för många kvinnor (Drageset, et al., 2009; Ransom, et al., 2005; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009).
Aktivitet
Aktivitet var en copingstrategi bland kvinnor med bröstcancer som medförde att symtomen blev lättare att hantera vilket ökade livskvaliteten (Browall, et al., 2009;
Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Ransom, et al., 2005; Roussi, et al., 2007; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). Det var viktigt att kunna fortsätta leva som vanligt och inte förlora sin identitet som mamma, sambo eller väninna vilket möjliggjordes genom ett aktivt liv. De kvinnor som tidigare varit hälsosamma och tagit hand om sin kropp genom att utöva fysisk aktivitet fortsatte ofta med detta då det gav en ökad känsla av sundhet (Browall, et al., 2009; Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Ransom, et al., 2005; Saares & Suominen, 2005;
Svensson, et al., 2009). Då det dagliga livet fortskred fick kvinnorna en känsla av att ha kontroll över situationen (Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007;
Svensson, et al., 2009). Göra om i hemmet samt att ta hand om sin familj var
meningsfull aktivitet som bidrog till att vardagen inte präglades av sjukdomen i så stor utsträckning (Browall, et al., 2009; Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007;
Ransom, et al., 2005; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). Att fortsätta arbeta var för många kvinnor relevant och gjorde att den nya livssituationen blev mer hanterbar (Browall, et al., 2009; Drageset, et al., 2009; Svensson, et al., 2009;).
Planering och deltagande i familjeaktiviteter såsom födelsedagar, skolavslutningar och resor var högt värderat bland kvinnorna och medverkade till ett lyft i deras vardag (Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Roussi, et al., 2007; Saares &
Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). Att söka information om sjukdom och
13
behandling var också vanlig bland kvinnorna och ledde till att de blev välinformerade och såg möjligheter i framtiden (Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007;
Ransom, et al., 2005).
Kämparanda
Kämparanda användes för att hantera cancern och den livssituation som sjukdomen hade medfört (Saares & Suominen, 2005; Schou, et al., 2005; Svensson, et al., 2009;
Urcuyo, et al., 2005). Kämparanda uttrycktes genom en önskan om att överleva samt längtan om att få leva ett långt liv för att se sina barn växa upp eller för att få uppleva sina barnbarn (Svensson, et al., 2009). Viljan att överleva var en stark drivkraft som resulterade i att kvinnor hade mod och styrka att kämpa mot cancern (Saares &
Suominen, 2005; Schou, et al., 2005; Svensson, et al., 2009). Många kvinnor upplevde att det var en nödvändighet att hålla hoppet uppe för att på så sätt bevara kämparglöden och förbli positiva till livssituationen (Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). Vidare beskrev Svensson et al. (2009) att kvinnor upplevde ökad kraft till att kämpa då de kände att familjen var stöttande och optimistisk. Genom att möta sjukdomen som en utmaning som skulle besegras, växte kämparglöden och viljan att överleva blev allt starkare (Saares & Suominen, 2005). De kvinnor som hade bestämt sig för att bekämpa cancern hade bättre förmåga att hantera emotionella känslor som uppkom under sjukdomsprocessen (Saares & Suominen, 2005; Schou, et al., 2005;
Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005). Kämparanda i relation till
sjukdomsförloppet bidrog till att bättre livskvalitet uppnåddes (Ransom, et al., 2005;
Roussi, et al., 2007; Saares & Suominen, 2005; Urcuyo, et al., 2005). Kämparglöden varierade beroende på var i sjukdomsförloppet kvinnorna befann sig och växte i samband med att information togs in och bearbetades (Ransom, et al., 2005; Roussi, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005). Förhoppning och önskan om att nya
behandlingsmetoder skulle utvecklas var också drivkrafter för kvinnor som bidrog till att de kämpade vidare (Svensson, et al., 2009). En bestämd ståndpunkt om att överleva sjukdomen bidrog till att kämparandan kunde bibehållnas under sjukdomsförloppet (Ransom, et al., 2005; Roussi, et al., 2007; Saares & Suominen, 2005; Schou, et al., 2005; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005).
Andlighet
Religion och andlighet var för många kvinnor av stor betydelse och upplevdes som en tröst genom sjukdomsförloppet (Browall, et al., 2009; Culver, et al., 2004; Danhauer, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Hebert, et al., 2009; Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005). Denna copingstrategi var viktigt för att finna mening med livet och för att skapa förståelse kring cancern (Hebert, et al., 2009; Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2007). Vidare belyser Hebert et al. (2009) att somliga kvinnor betraktade sjukdomen som ett straff från Gud och kände ilska över det. Enligt Browall et al. (2009) var religion och andlighet sällan använt som copingstrategi utan var istället en tröst då kvinnor upplevde rädsla inför sjukdomen och över vad som skulle hända i framtiden. Religion och andlighet var för de allra flesta kvinnor stärkande och gav dem kraft att kämpa mot cancern (Culver, et al., 2004; Gonzales & Lengacher, 2007; Hebert,
14
et al., 2009; Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005). Kvinnor upplevde också att de lättare kunde hantera symtom genom sin tro på Gud (Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2009). Religiös coping väckte tankar om vad som var meningen med livet och hjälpte kvinnor att finna rätt väg att gå (Culver et al., 2004; Jim, et al., 2006; Urcuyo, et al., 2005). Att be för att bli frisk och tron på att Gud skulle hjälpa dem genom sjukdomen gav kvinnor en positiv inställning till cancern och den livssituation de befann sig i (Browall et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Manuel, et al., 2007). Vissa kvinnor uttryckte att religiös coping stärkte deras tro om att de skulle överleva (Culver, et al., 2004; Jim, et al., 2006; Urcuyo, et al., 2005). Bland de kvinnor som var troende bidrog religion till en känsla av stillhet och avslappning (Browall, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Manuel, et al., 2007). Det ökade välbefinnandet genom hela sjukdomsförloppet och bidrog till en högre livskvalitet (Culver, et al., 2004;
Danhauer, et al., 2009; Hebert, et al., 2009; Jim, et al., 2006; Urcuyo, et al., 2005).
Vidare belyser förgående författare att kvinnor som kände ilska mot Gud och trodde att cancern var ett straff upplevde sämre välbefinnande, vilket var relaterat till en lägre upplevd livskvalitet. Det framkom också att depressioner var mer sällsynt bland de kvinnor som hanterade cancern och livet genom andlighet (Culver, et al., 2004; Hebert, et al., 2009 Manuel, et al., 2009).
Diskussion
Metoddiskussion
En litteraturstudie genomfördes med syftet att belysa hur kvinnor med bröstcancer hanterar sin livssituation genom coping för att uppnå god livskvalitet. Livskvalitet var ursprungligen exkluderat i syftet men efter bearbetning av insamlade artiklar där livskvalitet framkom som en viktig faktor inkluderades detta i syftet. En pilotsökning genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed, Academic Search Elite och PsycINFO där sökorden breast neoplasms och coping kombinerades för att få en överblick vilket gav många träffar. Coping fanns endast som MeSH term i Cinahl, i Academic Search Elite ersattes det med ADJUSTMENT (psychology), i PsycINFO med Coping behavior och i PubMed hittades inget likvärdigt varav Coping strategies användes som fritextord. För att få en mer systematisk sökning kombinerades dessa två sökord sedan med Quality of Life, Well-being och Qualitative studies i varierande kombinationer. Quality of Life och Well-being ansågs passa bra till syftet sedan livskvalitet inkluderats, Qualitative studies inkluderades då sökningarna ditintills överlag resulterat i kvantitativa artiklar och kvalitativa artiklar ansågs vara värdefulla för resultatet. En manuell sökning på titel och begränsningar utfördes i PubMed, detta på grund av att denna artikel påträffats ett flertal gånger under pilotsökningarna och ansågs passa bra till syftet, men uppkom inte under de systematiska sökningarna som låg till grund för resultatet. För att avgränsa antalet träffar i sökningarna användes inklusionskriterier utifrån databasernas kapacitet. Att enbart kvinnor inkluderades berodde på att bröstcancer är en betydligt vanligare sjukdom bland kvinnor än hos män och coping strategierna de använder sig av kan skilja sig åt. Begränsningen gällande årtal innebar att alla artiklarna skulle vara
publicerade efter år 2005 för att resultatet skulle baseras på så ny forskning som möjligt.
Denna limitation begränsades ytterligare i två av söken för att minska antalet träffar och därmed antalet abstrakt som behövde läsas igenom något som kan ses som en svaghet
15
då relevanta artiklar kan ha förbisets. Artiklar som var från Afrika eller Asien valdes bort då deras sjukvård skiljer sin från den västerländska, något som kan ses som en styrka då resultatet blir mer väsentligt för den svenska sjukvården men även som en svaghet då artiklar av relevans för syftet kan ha sorterats bort. En del av artiklarna beskriver yngre kvinnors copingstrategier något som kunde uppfattas som en
begränsning eller inriktning. Men när yngre kvinnor nämns i bröstcancersammanhang innebär det kvinnor under 65 år vilket inte ansågs vara en tillräckligt specifik grupp för att resultat eller syfte skulle bli påverkat.
Av de valda artiklarna var åtta stycken från USA, fem stycken från de nordiska länderna och en från Grekland vilket bidrog till mångfald men även applicerbarhet till den
svenska sjukvården vilket även detta ses som en styrka. Åtta av artiklarna som användes i resultatet var kvantitativa, två var både kvantitativa och kvalitativa och fyra stycken var kvalitativa. Detta ansågs vara en tillgång för arbetet då de kvantitativa bidrog med mångfald och statistik på de vanligast förekommande coping strategierna och de kvalitativa bidrog med en mer djupgående beskrivning om upplevelserna kring de strategier som användes.
Databearbetningen innebar att artiklarna genomlästes flertalet gånger individuellt och gemensamt vilket medförde att innehållet i artiklarna blev noggrant granskat och resultatet välbekant. Genom användning av färgskalor förenklades processen att skilja likheter och olikheter i artiklarna åt, vilket också bidrog till att utformningen av teman underlättades. Ursprungligen delades resultatet in under två huvudteman, kognitiv och emotionell coping då dessa två framkommit i bakgrunden och indelningen ansågs det göra arbetet mer strukturerat att dela in resultatet i dessa två huvudteman. Detta
medförde dock senare att indelningen av underteman försvårades då det i vissa fall var svårt att avgöra vart respektive underteman hörde hemma, därför valdes de två
huvudteman bort. För att istället få bättre struktur och ett mer läsvänligt arbete delades resultatet slutligen in i nio teman som representerade de vanligast förekommande coping strategier kvinnor med bröstcancer använde.
Resultatdiskussion
Artiklarnas vetenskapliga kvalitet bedömdes utifrån Carlsson och Eimans (2003) bedömningsmall. Bedömningsmallen finns i två versioner, en för kvalitativ metod och en för kvantitativ metod. Utefter mallen bedöms studiernas innehåll av abstrakt, introduktion, syfte, metod, resultat, diskussion och slutsatser. Efter bedömning erhöll tolv av artiklarna som används i resultatet vetenskaplig grad I och vetenskaplig grad II.
De två artiklar som var både kvantitativa och kvalitativa (Browall, et al., 2009; Manuel, et al, 2007) bedömdes utifrån den kvantitativa mallen eftersom deltagarantalet var stort.
Alla artiklar förutom två (Jim, et al, 2006; Roussi, et al, 2009) redovisade etiska aspekter. Dessa två togs ändå med då de i hög grad passade till syftet och erhöll
vetenskaplig grad I trots brist på etiska aspekter. I två av artiklarna (Roussi, et al, 2009;
Saares & Souminen, 2005) angavs ej bortfallet, trots detta var deltagarantalet relativt högt i förhållande till de andra artiklarna och resultaten som presenterades styrkte övriga artiklars slutsatser, vilket gjorde att artiklarna inkluderades i resultatet. Browall, et al, 2009 hade ett slutgiltigt bortfall på över 20 procent. Resterande artiklar hade bortfall på mindre än 20 procent.
16
Litteraturstudien utgick ifrån kvinnors upplevelser och vanor gällande copingstrategier vid bröstcancer. Samtliga artiklar redogjorde för en rad copigstrategier kvinnor använde vid olika skeden i sjukdomsförloppet, en del tog även upp vårdpersonalens roll något som bidrog med omvårdnadsperspektiv. Då artiklarna innehöll flertalet olika
copingstrategier valdes de mest frekvent förekommande ut och presenterades under ett huvudtema.
Resultatet framhåller att coping medför att en god livskvalitet kunde uppnås trots sjukdom vilket styrks av Aldwin (2007) som beskriver att coping används för att skapa strategier som syftar till att uppnå en god livskvalitet. Det är av vikt för sjuksköterskor att ha kunskap om och insikt i vilka copingstrategier kvinnor använder, då det enligt SFS (1982:763) ingår i deras yrkesroll att främja fysiskt och psykiskt välmående. Alla delar i sjuksköterskeyrket är viktiga och vissa mer konkreta än andra. Att främja livskvaliteten hos patienter genom alternativa metoder är inte lika konkret som
medicinering men fortfarande något att sträva efter. Om sjuksköterskan tillgodogör sig kunskap om alternativ som exempelvis coping kan det bidra till större förståelse kring patienters reaktioner och sätt att agera vilket kan främja vårdrelationen.
Coping medför att livskvalitet ökar efter att sjukdomen accepteras och situationen verklighetsförankras (Browall, et al., 2009; Culver, et al., 2004; Jim, et al., 2006;
Manuel, et al., 2007; Roussi, et al., 2007; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et.al., 2005). Detta kan relateras till Berg et al. (2007) som beskriver att livssituationen blir lättare att behärska då sjukdomen konfronteras. Kämparanda, andlighet, humor samt optimism är copingstrategier som medför ökad livskvalitet för kvinnor med bröstcancer (Culver, et al., 2004; Drageset, et al., 2009; Danhauer, et al., 2009; Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2007; Ransom, et al., 2005; Roussi, et al., 2007 Saares & Suominen, 2005; Schou, et al., 2005; Svensson, et al., 2009;Urcuyo, et al., 2005). Då många studier tyder på att livskvaliteten ökar av dessa copingstrategier kan det vara av vikt för sjuksköterskan att känna till detta för att kunna hjälpa patienter att utveckla sina copingförmågor. Att andlighet skulle vara en copingstrategi är dock något som Browall et al. (2009) motsatter sig och istället menar att religion och andlighet är en tröst då rädsla upplevs bland kvinnorna. Detta är en tolkningsfråga eftersom coping handlar om att finna lösningar för att bemästra svåra upplevelser (Bergh, et al., 2007) och om andlighet innebär tröst för kvinnor med bröstcancer så kan det betraktas som en betydelsefull copingstrategi. Denna skillnad skulle även kunna bero på att Browalls undersökning utfördes i norden där religion inte utövas så aktivt medan resterande studier om andlighet utfördes i USA där flertalet är religiösa.
Bortträngning resulterar enligt Browall et al. (2009); Drageset et al. (2009); Roussi et al.
(2007); Schou et al. (2005); Svensson et al. (2009); Urcuyo et al. (2005) i att välbefinnande upplevs öka. Vilket kan anses som motsägelsefullt då bortträngning innebär att sjukdomen inte accepterats, och acceptans av sjukdomen var det som var grundläggande för att gå vidare i livet och bidrog till ökad livskvalitet (Browall, et al., 2009; Culver, et al., 2004; Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2007; Roussi, et al., 2007;
Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et.al., 2005). Även detta kan vara en tolkningsfråga beroende på vad kvinnorna valde att se bort från. Bortträngning av symtom eller möjligheten att sjukdomen skulle ha en dödlig utgång behöver inte betyda att hela sjukdomen ignoreras. Browall, et al., 2009; Drageset, et al., 2009;
Roussi, et al., 2007; Schou, et al., 2005; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005)
17
framhåller att bortträngning användes mest i början av sjukdomsförloppet. Detta kan bero på att många hamnar i ett chocktillstånd och inte har förmåga att tänka rationellt när de får besked om bröstcancer (Reitan, 2003). Eftersom bortträngning överlag anses ha en hindrande effekt av bearbetning bidrog resultatet med ett nytt perspektiv. Om sjuksköterskan har insikt om att bortträngning är en copingstrategi som gör sjukdomen mer hanterbar kan det leda till att den negativa betoningen som ordet emellanåt kopplas samman med inom vården minskas. Genom kunskap om patienters beteende kan sjuksköterskan i högre grad inta ett empatiskt förhållningssätt vilket leder till en god vårdrelation.
Resultatet visar att livskvalitet ökar för de kvinnor som upplever att de har någon att tala ut med, vare sig det är arbetskollegor, familj eller vårdpersonal (Gonzales & Lengacher, 2007; Jim, et al., 2006; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009). Som
sjuksköterska är det viktigt att finnas tillgänglig och vara lyhörd när patienten uttrycker behov av samtal eller frågor som är av betydelse för henne (Mills, 2005). Vårdpersonal uppfattas ofta som ett stort stöd och är till hjälp när kvinnor önskar få information och stöd utan att belasta sina närstående (Saares & Suominen, 2005). Carlsson (2007) beskriver att patienter vill få stöd i form av information och råd om sjukdomen från vårdpersonal medan det emotionella stödet önskas komma från närstående. Detta kan anses vara logiskt då det är sjukvårdspersonalen som besitter störst kunskap om sjukdomen och kan därmed ge patienten relevant och uppdaterad information.
Närstående är de som oftast känner patienten bäst och har därför förmåga att se när och vad för stöd patienten eftersöker på det känslomässiga planet. Bergh et al. (2007) belyser vikten av en god dialog mellan patient och sjuksköterska vilket gör att stödbehovet enklare kan uppmärksammas av sjuksköterskan. Att sjuksköterskan uppmärksammar behovet av stöd är viktigt eftersom kvinnor upplevde frustration då stöd anses vara otillräckligt (Browall et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007;
Svensson, et al., 2009). Då cancerbeskedet i många fall leder till en krisreaktion (Reitan, 2003) är det speciellt viktigt att sjuksköterskan i detta skede uppmärksammar patientens reaktioner och anpassar sitt förhållningssätt därefter. Cullberg (2006) beskriver att krisen som uppstår vid cancerbeskedet bara är ett av flera trauman som kan uppstå under sjukdomsförloppet. Illavarslande besked, reaktioner på behandlingar och andra traumatiska händelser kan förstärka den ursprungliga krisen. Därför är det av betydelse att sjuksköterskan inte enbart vid cancerbeskedet uppmärksammar patientens reaktioner utan även vid andra tillfällen som kan vara känslomässigt laddade, för att kunna ge adekvat stöd. Svensson et al. (2009) poängterar att stödorganisationer kan vara betydelsefulla och hjälpa kvinnor att komma i kontakt med andra som befinner sig i liknande situationer. Organisationerna kan bidra med ytterligare stöd för kvinnorna och på så vis bringa förståelse kring sjukdomen och öka livskvaliteten (Leander, 2009). Att ha kontakt med andra kvinnor ökade förmågan till självhjälp. Då de träffade andra kvinnor som var på bättringsväg ingav detta hopp och känsla av att inte vara ensam (Karlsson, Nilbert & Nilsson, 2005). Här kan sjuksköterskan vara behjälplig med att uppmärksamma patienten på olika stödorganisationer som finns tillgängliga och även hjälpa henne att komma i kontakt med dessa.
Aktivitet bidrog dessutom till att livssituationen i helhet blev mer hanterbar eftersom sjukdomen inte blev lika påtaglig då kvinnor har en aktiv livsstil (Browall, et al., 2009;
Gonzales & Lengacher, 2007; Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2009; Ransom, et al., 2005; Saares & Suominen, 2005; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005). Detta kan relateras till Egdius (2008) som beskriver att copingstrategier används för att göra
18
vardagen mer lätthanterlig och bidrar till ökad psykisk, fysisk och social förmåga. Att fysisk aktivitet ofta är rekommenderat oberoende vilken sjukdom en patient har är vedertaget, men användningen av aktivitet som copingstrategi för att göra vardagen mer hanterbar är inget som tydligt framkommer i dagens litteratur. Även copingstrategin bortträngning används för att vardagen skall bli mer hanterbar (Browall, et al., 2009;
Drageset, et al., 2009; Roussi, et al., 2007; Schou, et al., 2005; Svensson, et al., 2009;
Urcuyo, et al., 2005). Nationalencyklopedin (2010) belyser också att vardagen blir mer hanterbar och psykiska påfrestningar dämpas med hjälp av copingstrategier. Genom att ha en positiv inställning till sjukdomen kan kvinnor mentalt förbereda sig på vad som komma skall (Aldwin, 2007; Lazarus, 2007; Rydén & Stenström, 2008). Se situationen ur en positiv vinkel för att skapa distans och mentalt förbereda sig, något ibid.
kategoriserat som kognitiv coping belyses som viktigt för att hantera en påfrestande situation. Att som sjuksköterska inta en positiv attityd utan att bagatellisera situationen kan ha uppmuntrande inverkan i samband med sjukhusvistelsen. Sjuksköterskans bemötande kan leda till att patienten enklare kan använda sig av den emotionella copingen, det vill säga att medvetet styra sina tankar och skapa en övertygelse om att situationen ska lösa sig (Aldwin, 2007).
Copingstrategier bidrog även till reduktion av oro. Successiv bearbetning medförde minskad oro för kvinnor med bröstcancer (Browall, et al., 2009; Danhauer, et.al 2009;
Drageset, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et al., 2005)
.
Bergh et al. (2007) beskriver att stress och oro minskar genom att intryck bearbetas och livet går vidare. En sjuksköterska bör ha förmåga att känna av vilket stadium av bearbetningen patienten är i och därmed kunna avgöra hur mycket information eller stöd hon ska bidra med vid den aktuella situationen så att patienten inte blir överväldigad (Young Johnson, 2004). Kämparanda ökade modet hoskvinnorna och reducerade därmed oron (Saares & Suominen, 2005; Schou, et al., 2005;
Svensson, et al., 2009) genomatt ha en övertygelse om att situationen löser sig leder även till att situationen blir mer hanterbar (Aldwin, 2007). Användning av
copingstrategierna acceptans, optimism och humor resulterade i att stress minskade.
(Browall, et al., 2009; Culver, et al., 2004; Danhauer, et al., 2009; Drageset, et al. 2009;
Jim, et al., 2006; Manuel, et al., 2007; Roussi, et al., 2007; Saares & Suominen, 2005;
Schou, et al., 2005; Svensson, et al., 2009; Urcuyo, et.al., 2005). Aldwin (2007) redogör för att copingstrategier används i syfte att hantera påfrestande och stressiga situationer för att uppnå ökad livskvalitet. Eftersom minskad stress underlättar den svåra
situationen för kvinnorna är detta något att sträva efter i vården och i hemmet.
Optimism är en copingstrategi som leder till att kvinnor aktivt söker information om sjukdomen. (Danhauer, et al., 2009; Gonzales & Lengacher, 2007; Manuel, et al., 2007;
Roussi, et al., 2007; Urcuyo, et al., 2005). Det framkom att det för kvinnor som använder sig av successiv bearbetning är viktigt att få information som är relevant för det aktuella vårdtillfället och att vårdpersonalen skulle ha förmåga att känna av hur mottagliga de var för den information som gavs (Drageset, et al., 2009; Gonzales &
Lengacher, 2007; Ransom, et al., 2005; Saares & Souminen, 2005; Svensson, et al., 2009). Vid undervisningstillfället är det alltid av största vikt att patienten är i centrum och att sjuksköterskan formar samtalet efter patientens kapacitet och inte efter vad sjuksköterskan själv anser vara relevant. Detta belyser även av Young Johnson (2004) som anser att det är angeläget att informationen anpassas efter vart i sjukdomsförloppet kvinnorna befinner sig och vilken svårighetsgrad informationen bör ha. I Hälso och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) beskrivs att information som ges till patienter ska vara
