EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 5.9.2012 COM(2012) 485 final 2012/0234 (NLE)
Förslag till
RÅDETS REKOMMENDATION
om validering av icke-formellt och informellt lärande {SWD(2012) 252 final}
{SWD(2012) 253 final}
MOTIVERING
1. BAKGRUNDTILLFÖRSLAGET
Varför det är viktigt att skapa nya möjligheter till lärande
Möjligheterna till lärande är idag obegränsade i tid och rum. Människor lär sig och förvärvar nya färdigheter och kunskaper inte bara i traditionella klassrumsmiljöer (formellt lärande) utan i allt större utsträckning utanför klassrummet. En viktig del av lärandet äger rum på arbetsplatsen, genom deltagande i ideella eller samhälleliga organisationer eller i det virtuella utrymme som tillhandahålls genom internet och mobila apparater, individuellt eller gemensamt med andra. Allt oftare ger företagen sina anställda fortbildningsmöjligheter för att öka deras färdigheter genom organiserat icke-formellt lärande. Informellt lärande blir också allt viktigare i en global och sammankopplad värld där tekniken öppnar upp en lång rad möjligheter för individer att fortbilda sig, till exempel genom öppna utbildningsresurser och på distans.
För att man ska kunna hantera snabba ekonomiska och tekniska förändringar och tätare jobbyten under arbetslivet bör alla inlärare engageras och ges tillfälle till lärande, och sporras till att skaffa sig bättre och mer relevanta färdigheter för att bli mer anställbara, produktiva och bidra till ekonomisk tillväxt.
I dagens läge med stigande arbetslöshet, särskilt kännbar bland ungdomar, och vikande ekonomisk tillväxt, är det nödvändigt att man tar tillvara nya möjligheter till lärande utanför det formella systemet och de färdigheter som på detta sätt förvärvas. Europa måste utveckla den rätta kombinationen av färdigheter och bättre matcha dessa med tillgängliga jobb för att öka konkurrenskraft och välstånd.
Mot denna bakgrund måste utbildnings- och kvalifikationssystemen ge alla medborgare1 möjlighet att visa vad de lärt sig utanför skolan och använda den kunskapen i sitt yrkesliv eller sin vidareutbildning. Detta kan uppnås genom att man validerar läranderesultat som förvärvats genom icke-formellt och informellt lärande. Ett sådant förfarande innebär att ett behörigt organ bekräftar att en person förvärvat vissa läranderesultat (kunskap, färdigheter och kompetens) som har bedömts i förhållande till en lämplig standard.
Icke-formellt och informellt lärande i Europa 2020-strategin
Valideringen av icke-formellt och informellt lärande i EU:s medlemsstater utgör ett väsentligt bidrag till EU:s mål att uppnå en smart och hållbar tillväxt för alla enligt Europa 2020- strategin. Valideringen kan få stor betydelse för hur arbetsmarknaden fungerar, eftersom valideringsmekanismerna gör det möjligt att lättare jämföra arbetstagarnas färdigheter och hitta de färdigheter som motsvarar efterfrågan på arbetskraft, främjar bättre överföring av färdigheter mellan företag och sektorer och underlättar rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden. Genom att underlätta yrkesrelaterad och geografisk rörlighet och bättre matchning av färdigheter kan valideringen få stor betydelse för att minska brist på färdigheter i växande sektorer och stödja den ekonomiska återhämtningen.
1 Detta inbegriper EU-medborgare och medborgare i länder utanför EU som har uppehållstillstånd i
Valideringen av informellt och icke-formellt lärande kan också vara till hjälp för Europa i ett läge med åldrande befolkning och krympande arbetskraft, genom att ge de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden nya möjligheter till lärande och arbete, och utnyttja allt humankapital för att bekämpa arbetslöshet och öka produktivitet och konkurrenskraft. I synnerhet kan valideringen stödja unga arbetslösa som letar efter ett första jobb eller personer med liten yrkeserfarenhet eller ingen alls, genom att synliggöra och skapa ett marknadsvärde för de färdigheter och kunskaper som de förvärvat i på annat sätt.
För individen medför validering utsikter till bättre anställbarhet, högre lön och bättre karriärutsikter, lättare överföring av färdigheter mellan olika länder, nya chanser för dem som lämnat skolan i förtid, lättare tillträde till formell utbildning, bättre motivation för lärande och bättre självförtroende.
Valideringen av icke-formellt och informellt lärande bidrar således också till att uppnå de överordnade målen i Europa 2020, dvs. tidiga avhopp från skolan, andelen personer i åldern 30–34 år som avslutat högre utbildning eller motsvarande, den sammantagna sysselsättningsandelen, fattigdom och social utestängning, vilket är en process som följs upp under den europeiska planeringsterminen.
Att bygga vidare på den europeiska politiska agendan
Valideringen av icke-formellt och informellt lärande har funnits med på den europeiska politiska dagordningen sedan 2001, när kommissionen definierade livslångt lärande som ”all inlärningsverksamhet som företas under livets gång och som syftar till att förbättra kunskaper, färdigheter och kvalifikationer ur ett personligt, medborgerligt, socialt eller sysselsättningsrelaterat perspektiv”. Alltsedan Köpenhamnsförklaringen om ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning har en rad initiativ tagits för att utarbeta europeiska verktyg och instrument inom livslångt lärande:
– År 2004 antogs de gemensamma europeiska principerna för validering i form av rådets slutsatser.
– År 2004 inrättades Europass-ramen som inbegriper Europass-meritförteckning och en portfölj med dokument som medborgarna kan använda för att på ett bättre sätt kommunicera och presentera sina kvalifikationer och sin kompetens i hela Europa.
Andra verktyg för att dokumentera läranderesultat är Youthpass för programmet Ung och aktiv i Europa/Aktiv ungdom och passen för färdigheter och kvalifikationer inom olika sektorer som tagits fram inom den europeiska sociala dialogen på branschnivå.
– Ett viktigt steg mot valideringen av icke-formellt och informellt lärande utgjorde Europaparlamentets och rådets rekommendation från 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande. Det är en referensram för kvalifikationsnivåer som definieras med hjälp av läranderesultat. Detta har lett till en löpande process inom vilken alla medlemsstater inrättar sina nationella referensramar och kopplar sina kvalifikationer till de europeiska kvalifikationsnivåerna. Tack vare denna process blir kvalifikationerna mer jämförbara och lättare att förstå för arbetsgivare, utbildningsanstalter, anställda och inlärare.
– År 2009 offentliggjorde kommissionen och Cedefop Europeiska riktlinjer för validering av icke-formell och informell inlärning som ger beslutsfattare och
yrkesverksamma tekniska råd om validering. Riktlinjerna fokuserar på olika perspektiv (till exempel individuellt, organisatoriskt, nationellt, europeiskt).
Riktlinjerna är ett praktiskt verktyg som kan tillämpas frivilligt.
– Vid sidan av andra verktyg underlättar meritpoängssystem grundade på läranderesultat valideringen av icke-formellt och informellt lärande. Inom högre utbildning finns det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS), som tagits fram inom ramen för Bolognaprocessen för att underlätta rörlighet mellan högskolor. Inom yrkesutbildning finns det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet).
Vidare har man genom programmet för livslångt lärande sedan 2007 finansierat ett antal pilotprojekt som har haft till syfte att utarbeta processer och verktyg för validering inom specifika sektorer eller situationer, särskilt inom yrkesutbildning och vuxenutbildning. I några länder har Europeiska socialfonden använts för att utarbeta valideringssystem.
Trots dessa åtgärder på europeisk nivå är framstegen inom validering i hela Europa ojämna, oregelbundna och långsamma.
Enligt den senaste uppdateringen av europeiska inventeringen för 2010 om validering av icke- formellt och informellt lärande har bara fyra medlemsstater ett välutvecklat valideringssystem, medan sju andra antingen har ett nationellt system i begynnelsefasen eller ett väletablerat men partiellt valideringssystem för en eller flera sektorer.
Varför det är nödvändigt att agera nu
De flesta medlemsstater har alltså inte något heltäckande valideringssystem. Länderna med ett välutvecklat system har en etablerad metod för validering inom sitt system för livslångt lärande (det vill säga lagstadgat), en infrastruktur som stöder validering, ett starkt engagemang hos dem som berörs (i synnerhet arbetsmarknadens parter) och en validering som de sökande har råd med. Några länder har på sistone tagit initiativ för validering i samband med utformningen av en nationell referensram för kvalifikationer. I andra länder har utvecklingen släpat efter, vilket återspeglar en brist på nationella strategier och på kunskap om hur validering utförs i praktiken. I vissa fall kan man även konstatera ett bristande förtroende för validering hos enskilda och arbetsgivare samt hinder som bygger på kultur och attityder.
Denna ojämna tillgång på nationell valideringspolitik och valideringspraxis, samt skillnader mellan medlemsstaterna, gör valideringssystemen mindre jämförbara och mindre tydliga. De försvårar för medborgarna att kombinera läranderesultat som förvärvats i olika sammanhang, på olika nivåer och i olika länder. De skapar hinder för rörlighet över gränserna i studie- och arbetssyfte, just när sådan rörlighet behövs för att skapa större ekonomisk tillväxt.
Med tanke på det brådskande behovet att öka rörligheten för arbetstagare för att råda bot på bristen på kvalificerad arbetskraft samt för att på ett bättre sätt värdera färdigheter och kompetens som förvärvats utanför de formella systemen har kommissionen i sina flaggskeppsinitiativ ”En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen”2 och ”Unga på väg”3 inom Europa 2020-strategin samt i sina nyligen antagna initiativ om
2 KOM(2010) 682 slutlig.
3
inremarknadsakten4 och sysselsättningspaketet5, aviserat detta förslag till rådets rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande som ett bidrag på EU- nivå för att påskynda reformagendan.
EU:s verksamhet inom validering, som syftar till samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, kan underlätta rörlighet i studie- eller arbetssyfte tack vare bättre ömsesidigt erkännande av färdigheter som förvärvats icke-formellt och informellt. Tack vare mer samarbete och fastare samordning mellan medlemsstaterna blir valideringssystemen tydligare och medlemsstaterna får mer förtroende för varandras valideringssystem. Detta kan vara av särskild nytta för medlemsstater med lågt förtroende och svaga traditioner när det gäller att validera icke-formellt och informellt lärande. Ömsesidigt förtroende kan inte uppnås lika effektivt av medlemsstaterna på egen hand utan insatser på EU-nivå.
Särskild övervakning av hur rådets rekommendation genomförs ingår i de juridiska aspekterna av detta förslag. Kommissionen kommer också att följa de övergripande framstegen i valideringen av icke-formellt och informellt lärande i alla medlemsstater inom ramen för de övergripande strukturreformer inom utbildning som övervakas genom den europeiska planeringsterminen och den öppna samordningsmetoden för Utbildning 2020.
2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH
KONSEKVENSBEDÖMNING Samrådet
Samrådet har skett på följande sätt:
– Ett öppet samråd via en undersökning på nätet som genomfördes mellan december 2010 och februari 2011. Inbjudningar att delta i undersökningen och lämna in ett skriftligt ställningstagande skickades till medlemmar i de mest relevanta grupperna och till andra berörda inom allmän och yrkesinriktad utbildning, ungdomsfrågor och idrott6.
– Diskussioner vid möten i politikutformande organ, särskilt rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer.
– Möten mellan specialister och insatser för att lära av varandra (s.k. peer learning), organiserade av den grupp för läranderesultat som verkar inom den rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer.
4 KOM(2011) 206 slutlig.
5 COM(2012) 173 final.
6 Ständiga representationer vid EU, utbildningskommittén, rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer, gruppen för erkännande av läranderesultat, forum för intressenter inom livslångt lärande, rådgivande kommittén för yrkesinriktad utbildning, användargruppen för europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter, användargruppen för det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen, arbetsgruppen för vuxenlärande, arbetsgruppen för modernisering av högre utbildning, gruppen för uppföljning av Bolognaprocessen, centrum för Europass och Euroguidance, europeiska nätverket för utveckling av en politik för livslång vägledning, rådgivande kommittén för ungdomspasset, nätverk av nationella informationscenter rörande akademiskt erkännande, nätverket för erkännande av tidigare lärande för högre utbildning,
– Lärande av varandra inom högre utbildning, yrkesinriktad utbildning och vuxenutbildning.
Arbetsmarknadens parter, företrädarna för såväl arbetsgivare som fackföreningar, har rådfrågats i egenskap av ledamöter i rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer och via deras deltagande i flera insatser för lärande av varandra.
Ovannämnda undersökning på nätet ledde till 469 svar på ja/nej-frågor och öppna frågor, vilka kompletterades med 24 skriftliga ställningstaganden. Svaren var ganska jämt fördelade mellan enskilda (53 %) och organisationer (47 %).
Av resultaten framgick en brist på övergripande konsekvens i synsätten på validering inom och mellan medlemsstaterna, samt ett stort antal svårigheter i samband med försök att genomföra effektiv validering i praktiken. Svaren visade att det råder brett samförstånd kring vikten av att synliggöra de färdigheter som förvärvats under livet och genom arbetserfarenhet.
De visade att det finns ett brett stöd för ett europeiskt initiativ för att förstärka valideringspolitik och valideringspraxis i medlemsstaterna.
Även samrådet i rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer och de olika insatserna för lärande av varandra gav stöd till ett europeiskt initiativ för validering.
Konsekvensbedömning
I konsekvensbedömningen jämfördes tre alternativ för europeiska insatser för validering av icke-formellt och informellt lärande, nämligen: 1) ”referensscenariot” bestående av den nuvarande situationen och dess förväntade utveckling utan ytterligare insatser från EU:s sida, 2) en rekommendation från rådet om genomförande av validering av icke-formellt och informellt lärande, samt 3) inrättande av en ny process för validering, på grundval av den öppna samordningsmetoden, för att utarbeta en europeisk kvalitetsstadga för validering.
De sociala, ekonomiska och övriga effekterna av de tre alternativen undersöktes i kvalitativa termer med ledning av sannolika effekter, eftersom det inte finns några tillgängliga faktauppgifter.
Alternativ 2, en rekommendation från rådet som fokuserar på genomförandet av validering, visade sig vara den med resurseffektiva och genomslagskraftiga valmöjligheten som ger de största positiva ekonomiska och sociala effekterna. Denna valmöjlighet är den som bäst stämmer överens med målen för EU:s politik. I och med en rekommendation från rådet förbinder sig medlemsstaterna formellt att agera. Det är det starkaste instrument som står till buds inom icke-bindande lagstiftning. Tidigare erfarenheter, särskilt med den europeiska referensramen för kvalifikationer, har visat att rekommendationer kan få medlemsstaterna att utöva tryck på varandra att agera.
Beträffande alternativ 1 ( ”referensscenariot”) framgick det av konsekvensbedömningen att det aktuella läget för validering förväntas ändras bara långsamt om inga ytterligare åtgärder vidtas, vilket innebär att den begränsade tillgången på och användning av validering av icke- formellt och informellt lärande samt bristen på ett harmoniserat tillvägagångssätt för validering i Europa skulle kvarstå.
Alternativ 3 (en ny öppen samordningsmetod) skulle leda till förbättringar jämfört med
”referensscenariot” vad gäller genomslagskraft, resurseffektivitet och samstämmigheter med EU:s bredare politiska mål. Emellertid skulle inrättandet av en ny öppen samordningsmetod medföra ytterligare strukturer och rapporteringsmekanismer, vilket skulle öka den
administrativa bördan och kostnaderna för medlemsstaterna. Dessutom skulle detta inte ge tillräckliga garantier för att valideringsåtgärderna skulle antas inom en rimlig tid, eftersom dess framgång endast skulle bygga på den öppna samordningsmetoden.
Av konsekvensbedömningen framgick även, jämfört med de övriga två valmöjligheterna, följande fördelar med en rekommendation från rådet som fokuserar på genomförandet:
– Rekommendationen kommer att åtgärda den brist i validering som för närvarande råder inom de tillgängliga europeiska verktygen och instrumenten som europeiska referensramen för kvalifikationer, Europass och meritpoängsystemen. Den kommer i synnerhet att råda bot på en brist i den europeiska referensramen för kvalifikationer som främjar validering av icke-formellt och informellt lärande men inte ger någon ytterligare handledning beträffande dess genomförande.
– I rekommendationen föreslås konkreta praktiska åtgärder för att genomföra validering i medlemsstaterna.
– Eftersom rådets rekommendation är ett juridiskt instrument markerar den medlemsstaternas engagemang för de åtgärder som fastställs, av vilka de flesta kräver genomförande på nationell nivå och anpassning till den nationella situationen.
– Rekommendationen engagerar uttryckligen relevanta berörda parter (arbetsmarknaden, ungdoms- och volontärorganisationer, utbildningsanstalter) i utarbetandet av valideringssystem.
– Medlemsstaterna kommer att fortsätta samarbetet inom de befintliga strukturerna för den öppna samordningsmetoden, särskilt den rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer, vilken utgör en enklare struktur för genomförande än den i valmöjlighet 3.
– Rekommendationen blir en ny och starkare politisk grund till samarbete inom validering av icke-formellt och informellt lärande.
3. RÄTTSLIGAASPEKTER
Sammanfattning av de föreslagna insatserna
I de föreslagna insatserna ingår praktiska rekommendationer till medlemsstaterna om att senast 2015 ge alla medborgare möjligheten att få de färdigheter de förvärvat utanför de formella utbildningssystemen validerade och använda denna validering i studie- och arbetssyfte i hela Europa. Mer konkret innebär dessa insatser följande rekommendationer till medlemsstaterna:
– Se till att det senast 2015 har inrättats nationella system för validering av icke- formellt och informellt lärande som gör det möjligt för alla medborgare att få sina kunskaper, färdigheter och sin kompetens validerade, oavsett i vilket sammanhang lärandet ägt rum. Denna validering utgör grunden för tilldelningen av en fullständig eller partiell kvalifikation utan att detta påverkar annan tillämplig EU-rätt, i synnerhet direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer.
– De nationella systemen för validering av icke-formellt och informellt lärande bör fokusera på följande fyra aspekter i valideringen: kartläggning av läranderesultat, hur
de dokumenteras, bedömningen av resultaten i förhållande till överenskomna standarder och slutligen, certifieringen.
– Se till att, i den form som är lämplig i det nationella sammanhanget, information om möjligheter till validering är lättillgänglig (särskilt för grupper med sämre förutsättningar), att kostnaderna för valideringen är rimliga för medborgare som vill inleda ett valideringsförfarande, att det finns lämplig vägledning och rådgivning till rimligt pris för medborgare som vill inleda ett valideringsförfarande, att det införs tydliga mekanismer för kvalitetssäkring och att de tillämpas i valideringssystemet i förhållande till både bedömningen (metoder och verktyg, kvalificerade bedömare) och dess resultat (överenskomna standarder).
– Ge individer möjlighet att få sina färdigheter och sin kompetens granskade inom tre månader efter det att ett behov fastställs, till exempel förväntad arbetslöshet eller otrygga anställningsförhållanden. I detta syfte bör man främja användningen av aktuella och kommande Europass-verktyg för att underlätta kartläggningen och dokumenteringen av läranderesultat. Man bör stärka kopplingen mellan valideringsarrangemang och sådana poängsystem som ECTS och Ecvet.
– Engagera arbetsmarknadens parter och andra relevanta intressenter, nämligen arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, handels-, industri- och hantverkskammare, nationella organ som befattar sig med erkännandet av yrkeskvalifikationer, arbetsförmedlingar, ungdomsorganisationer, ungdomsledare, utbildningsanordnare samt det civila samhället i utarbetandet av valideringsmekanismer och i dokumenteringen av de läranderesultat som förvärvats via icke-formellt och informellt lärande.
– Främja partnerskap och andra initiativ för att underlätta dokumenteringen av läranderesultat som förvärvats inom små och medelstora företag och andra små organisationer.
– Ge incitament till arbetsgivare, ungdomsorganisationer och det civila samhället för att främja och underlätta kartläggningen och dokumenteringen av läranderesultat som förvärvats genom arbete eller ideell verksamhet.
– Ge incitament till utbildningsanordnare för att underlätta tillträdet till formell utbildning och bevilja undantag på grundval av läranderesultat som förvärvats inom icke-formella och informella lärmiljöer, och se till att det finns samordning mellan utbildnings-, sysselsättnings- och ungdomstjänster samt mellan relevanta policy- områden.
Rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer blir huvudorganet som övervakar de insatser som föreslås i denna rekommendation. I de föreslagna åtgärderna fastställs också rapportering om uppföljningen av insatserna i kommissionens och rådets gemensamma rapport som offentliggörs inom ramen för Utbildning 2020-strategin. Slutligen kommer man i den årliga Cedefop-rapporten om utvecklingen av nationella referensramar för kvalifikationer i Europa bedöma framsteg i inrättandet av nationella system för validering av icke-formellt och informellt lärande.
I de föreslagna insatserna uppmanas kommissionen att: 1) regelbundet uppdatera de europeiska riktlinjerna för validering av icke-formellt och informellt lärande, 2) underlätta effektivt lärande av varandra och erfarenhets- och praxisutbyte så att de länder som har de
minst utvecklade valideringssystemen kan få ta del av erfarenheten i de länder som hunnit längst, 3) i samarbete med medlemsstaterna, se till att de europeiska programmen inom utbildning och ungdomsfrågor samt Europeiska strukturfonderna stödjer uppföljningen av denna rekommendation, samt 4) bedöma och utvärdera uppföljningen av de föreslagna insatserna i samarbete med medlemsstaterna och efter att ha rådfrågat de berörda parterna.
Rättslig grund
I artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att unionen ska bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet och genomföra en yrkesutbildningspolitik genom att stimulera samarbete mellan medlemsstaterna, där det är nödvändigt understödja och komplettera deras insatser, samtidigt som unionen fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation.
I detta initiativ rekommenderas gemensamma handlingslinjer som ska genomföras på medlemsstatsnivå med visst EU-stöd. Insatser föreslås som måste genomföras på EU- och medlemsstatsnivå. EU-nivån tillhandahåller samordning, i synnerhet samordning med relevanta europeiska instrument, samt stöd, till exempel anordnandet av insatser för att lära av varandra. Medlemsstaterna behåller det fullständiga ansvaret för utformning, utarbetande och genomförande av sina arrangemang (lagar, regler, kollektivavtal) för validering av läranderesultat som förvärvats genom icke-formellt och informellt lärande. Insatserna på de två nivåerna kompletterar varandra och medlemsstaternas befogenheter garanteras.
2012/0234 (NLE) Förslag till
RÅDETS REKOMMENDATION
om validering av icke-formellt och informellt lärande
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165 och 166,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och av följande skäl:
(1) Valideringen av läranderesultat (kunskaper, färdigheter och kompetens) som förvärvats genom icke-formellt och informellt lärande, inbegripet via öppna utbildningskällor, är väsentlig för att medborgarna ska få tillträde till arbetsmarknaden och till livslångt lärande.
(2) Vid en tidpunkt när Europeiska unionen måste hantera en svår ekonomisk kris som orsakar stor arbetslöshet är valideringen av alla relevanta kunskaper, färdigheter och kompetens, oavsett hur de förvärvats, viktigare än någonsin för att arbetsmarknaden ska fungera och för att främja konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt.
(3) Arbetsgivarorganisationer, enskilda arbetsgivare, fackföreningar, industri-, handels- och hantverkskammare, nationella organ som befattar sig med erkännandet av yrkeskvalifikationer, arbetsförmedlingar, ungdomsorganisationer, ungdomsledare, utbildningsanordnare samt det civila samhället är väsentliga aktörer i tillhandahållandet av icke-formellt och informellt lärande och i alla påföljande valideringsprocesser.
(4) Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla från 20107 uppmanar till utveckling av färdigheter och kompetens för att uppnå ekonomisk tillväxt och främja sysselsättning; i flaggskeppsinitiativen i samband med detta8 betonas att det råder behov av mer flexibla utbildningsbanor som kan underlätta övergången mellan arbete och lärande, vilket även torde innefatta validering av icke-formellt och informellt lärande.
7 KOM(2010) 2020 slutlig.
8 Unga på väg, KOM(2010) 477 slutlig, Agenda för ny kompetens och arbetstillfällen, KOM(2010) 682
(5) I rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)9 noteras att livslångt lärande bör täcka lärande i alla sammanhang, oavsett om det är formellt, icke-formellt eller informellt.
(6) I En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter; en förnyad öppen samordning för ungdomsfrågor från 200910 uppmanas till bättre erkännande av färdigheter som förvärvats via icke-formellt lärande för ungdomar. Man betonar behovet av att till fullo utnyttja de verktyg som inrättats på EU-nivå för validering av färdigheter och erkännande av kvalifikationer. Strategin fick stöd i rådets resolution av den 27 november 2009 om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010-2018)11.
(7) I Bryggekommunikén från december 201012 deklarerade de europeiska ministrarna för yrkesinriktad utbildning, arbetsmarknadens parter på europeisk nivå och Europeiska kommissionen att de deltagande länderna bör senast 2015 utarbeta nationella förfaranden för erkännande och validering av icke-formellt och informellt lärande, med lämpligt stöd av nationella referensramar för kvalifikationer.
(8) I rådets slutsatser om moderniseringen av den högre utbildningen av den 28 och 29 november 2011 uppmanas medlemsstaterna att utarbeta tydliga vägar för övergång till högre utbildning från yrkesinriktad och annan utbildning samt mekanismer för erkännande av föregående lärande och erfarenheter som förvärvats utanför den formella utbildningen, särskilt genom att möta utmaningarna i samband med genomförandet och användningen av nationella referensramar för kvalifikationer som är kopplade till den europeiska referensramen för kvalifikationer13.
(9) I rådets resolution av den 20 december 2011 om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande fastställs som en av prioriteringarna för åren 2012–2014 inrättandet av fullt fungerande system för godkännande av icke-formellt och informellt lärande och främja deras användning av vuxna i alla åldrar och på alla kvalifikationsnivåer liksom av företag och andra organisationer14.
(10) I inremarknadsakten15 betonade kommissionen att ökad rörlighet för kvalificerad arbetskraft kommer att göra Europas ekonomi mer konkurrenskraftig och i sysselsättningspaketet av den 17 april 201216 betonades att man måste förbättra samarbetet mellan utbildningsvärlden och arbetslivet.
(11) I rådets resolution om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning av den 12 november 200217 och i Köpenhamnsförklaringen av den 30
9 EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.
10 KOM(2009) 200 slutlig.
11 EUT C 311, 19.12.2009, s. 1.
12 http://ec.europa.eu/education/lifelong-learning-policy/doc/vocational/bruges_en.pdf.
13 EUT C 372, 20.12.2011, s. 36.
14 EUT C 372, 20.12.2011, s. 5.
15 KOM(2011) 206 slutlig.
16 COM(2012) 173 final.
17
november 200218 efterlyses utarbetandet av en rad gemensamma principer för validering av icke-formellt och informellt lärande.
(12) I rådets slutsatser av den 18 maj 2004 antogs gemensamma europeiska principer för validering av icke-formellt och informellt lärande19.
(13) En europeisk inventering om validering av icke-formellt och informellt lärande med aktuell information om rådande valideringspraxis i länderna i Europa har offentliggjorts regelbundet sedan 200420 och europeiska riktlinjer för validering av icke-formellt och informellt lärande offentliggjordes 200921.
(14) I Europaparlamentets och rådets rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande av den 23 april 200822 anges att alla kvalifikationer bör kunna uppnås genom formellt, icke-formellt och informellt lärande.
Man uppmanar också medlemsstaterna att koppla sina nationella kvalifikationsnivåer till den europeiska referensramen för kvalifikationer och där detta är lämpligt utarbeta nationella referensramar för kvalifikationer som främjar validering av icke-formellt och informellt lärande.
(15) Genom Europaparlamentets och rådets beslut av den 15 december 200423 inrättades Europass, en europeisk portfölj som medborgare kan använda för att på ett bättre sätt kommunicera, registrera och presentera sina färdigheter och kvalifikationer i hela Europa.
(16) I det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS), som tagits fram inom ramen för Bolognaprocessen, ges meritpoäng till formellt lärande med ledning av läranderesultat och arbetsbörda, och det görs också lättare för högskolorna att ge meritpoäng på grundval av läranderesultat i samband med icke- formellt och informellt lärande.
(17) Genom Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 inrättades det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet)24 avsett för överföring, erkännande och ackumulering av enskildas läranderesultat som uppnåtts inom formella, och där det är lämpligt, i icke-formella och informella sammanhang.
(18) Av samråden i form av en undersökning på nätet25, diskussioner inom relevanta beslutsfattande organ samt olika insatser för att lära av varandra med deltagande av arbetsmarknadens parter har det framgått att det finns en bred samstämmighet om vikten av att synliggöra de färdigheter som förvärvats genom livs- och arbetserfarenhet
18 Förklaring om ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning av Europas ministrar för yrkesinriktad utbildning och Europeiska kommissionen, Köpenhamn den 29–30 november 2002, http://ec.europa.eu/education/pdf/doc125_en.pdf.
19 http://ec.europa.eu/education/lifelong-learning-policy/doc/informal/validation2004_en.pdf.
20 http://www.cedefop.europa.eu/EN/about-cedefop/projects/validation-of-non-formal-and-informal- learning/index.aspx.
21 Cedefop, 2009, http://www.cedefop.europa.eu/EN/Files/4054_en.pdf.
22 EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.
23 EUT L 390, 31.12.2004, s. 6.
24 EUT C 155, 8.7.2009, s. 11.
25
och stort stöd till ett europeiskt initiativ för att främja valideringspolitik och valideringspraxis i EU:s medlemsstater.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
1. I syfte att ge alla medborgare26 möjligheten att bevisa vad de har lärt sig utanför skolan och använda detta för sin yrkeskarriär och fortsatt lärande bör medlemsstaterna göra följande:
1) Se till att ett nationellt system för validering av icke-formellt och informellt lärande inrättas senast 201527 som ger medborgarna möjlighet att
i) få sina färdigheter, kunskaper och sin kompetens som förvärvats via icke- formellt och informellt lärande, inklusive genom öppna utbildningsresurser, validerade, och
ii) erhålla en fullständig eller partiell kvalifikation på grundval av det validerade icke-formella och informella lärandet utan att detta påverkar annan tillämpligt EU-rätt, i synnerhet direktiv 2005/36/EG28 om erkännande av yrkeskvalifikationer.
2) Se till att det nationella systemet för validering av icke-formellt och informellt lärande inbegriper följande inslag:
– Stöd till medborgare när det gäller att kartlägga deras läranderesultat som förvärvats via icke-formellt och informellt lärande.
– Hjälp till medborgare när det gäller att dokumentera deras läranderesultat som förvärvats via icke-formellt och informellt lärande.
– Bedömning av enskildas läranderesultat som förvärvats via icke-formellt och informellt lärande.
– Certifiering av resultaten av bedömningen av läranderesultat som förvärvats via icke-formellt och informellt lärande i form av intyg, meritpoäng som leder till en kvalifikation eller på annat lämpligt sätt.
Det bör säkerställas att alla medborgare, enligt sina behov, kan utnyttja någon av de ovannämnda möjligheterna tillsammans eller var för sig.
3) Se till att man i nationella system för validering av icke-formellt och informellt lärande, alltmedan man beaktar nationella, regionala och/eller lokala samt sektorsspecifika behov, följer följande principer:
– Valideringssystemet är en sammanhängande och integrerad del av den nationella referensramen för kvalifikationer som utarbetats i linje med den europeiska referensramen för kvalifikationer.
26 Detta omfattar EU-medborgare och medborgare i länder utanför EU som har uppehållstillstånd i Europeiska unionen.
27 Termerna definieras i bilaga I.
28
– Enskilda och organisationer har lätt tillgång till information om möjligheter till validering.
– Valideringssystemet riktas särskilt mot grupper med sämre förutsättningar, däribland de medborgare som mest sannolikt kan bli arbetslösa eller få otrygga arbetsförhållanden, eftersom valideringen kan öka deras deltagande i livslångt lärande och tillträde till arbetsmarknaden.
– Enskilda som är arbetslösa eller har otrygga arbetsförhållanden får möjlighet till en granskning av sina färdigheter och kunskaper inom tre månader efter det att behovet fastställts.
– De medborgare som vill företa ett valideringsförfarande kan göra så till ett rimligt pris.
– Det finns lämplig vägledning och rådgivning till rimligt pris för de enskilda som vill företa ett valideringsförfarande.
– Det finns tydliga åtgärder för kvalitetssäkring som stöder pålitliga, giltiga och trovärdiga bedömningsmetoder och bedömningsverktyg.
– Utvecklingen av yrkeskompetensen hos den personal som arbetar med valideringsprocessen i alla relevanta sektorer är säkerställd.
– De kvalifikationer som erhålls genom validering av icke-formellt och informellt lärande följer överenskomna standarder som är desamma som eller motsvarande standarderna i kvalifikationer som erhålls i formella utbildningsprogram.
– Användningen av befintliga och kommande verktyg i Europass-ramen främjas för att underlätta dokumentationen av läranderesultat.
– Synergieffekter säkerställs mellan valideringsarrangemangen och meritpoängssystem inom formella utbildningssystem, till exempel ECTS och Ecvet.
4) Se till att relevanta intressenter som arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, handels-, industri- och hantverkskammare, nationella organ som befattar sig med erkännandet av yrkeskvalifikationer, arbetsförmedlingar, ungdomsorganisationer, ungdomsledare, utbildningsanordnare samt organisationer i det civila samhället medverkar i utarbetandet av de komponenter och mekanismer som avses i punkterna 2 och 3, samt att incitament ges
– till arbetsgivare, ungdomsorganisationer och organisationer i det civila samhället för att främja och underlätta kartläggning och dokumenteringen av läranderesultat som förvärvats genom arbete eller ideell verksamhet, med användning av relevanta verktyg (i synnerhet verktygen i Europass-ramen),
– till utbildningsanordnare för att underlätta tillträdet till formell utbildning på grundval av läranderesultat som förvärvats i icke-formella och informella lärmiljöer, och där det är lämpligt, beviljar undantag och/eller meritpoäng för relevanta läranderesultat som förvärvats inom icke- formella och informella lärmiljöer.
5) Se till att det finns samordning mellan utbildnings-, sysselsättnings- och ungdomstjänster samt mellan de relevanta policyerna.
2. Medlemsstaterna och kommissionen bör vidta följande åtgärder:
1) Säkerställa att denna rekommendation följs upp av den rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer29 och se till att relevanta ungdomsorganisationer och företrädare för den ideella sektorn medverkar i kommande verksamhet inom den rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer.
2) Rapportera om de framsteg som följer på antagandet av denna rekommendation i nästa gemensamma rapport från kommissionen och rådet som offentliggörs inom Utbildning 2020-strategin under 2015 och i påföljande gemensamma rapporter.
3) Stödja genomförandet av denna rekommendation genom att använda sakkunskapen hos EU:s organ, i synnerhet Cedefop, genom rapportering om inrättandet av det nationella systemet för validering av icke-formellt och informellt lärande i den årliga rapporten om utarbetandet av nationella referensramar för kvalifikationer och genom att stödja kommissionen i dess regelbundna uppdatering av den europeiska inventeringen om validering av icke-formellt och informellt lärande.
3. Kommissionen bör göra följande:
1) Stödja medlemsstaterna och de berörda parterna genom att
– underlätta effektivt lärande av varandra samt utbyte av erfarenheter och goda lösningar,
– regelbundet uppdatera de europeiska riktlinjerna för validering av icke- formellt och informellt lärande som sammanfattas i bilaga II.
2) Vidareutveckla instrument inom Europass-ramen som underlättar tydlighet och erkännande i hela unionen av validerade läranderesultat som förvärvats via icke-formellt och informellt lärande.
3) Se till att programmen för livslångt lärande och Aktiv ungdom, de kommande europeiska programmen inom allmän och yrkesinriktad utbildning, ungdom och idrott och strukturfonderna i samarbete med medlemsstaterna stöder genomförandet av denna rekommendation.
29 Inrättad genom Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk
4) Bedöma och utvärdera, i samarbete med medlemsstaterna och efter att ha rådfrågat de berörda parterna, de insatser som vidtagits till följd av denna rekommendation och rapportera till rådet senast den 31 juli 2017 om erfarenheterna och konsekvenserna för framtiden, vilket om nödvändigt kan inbegripa en översyn och revidering av denna rekommendation.
Utfärdad i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
BILAGA I DEFINITIONER I denna rekommendation gäller följande definitioner:
a) Formellt lärande äger rum i en organiserad och strukturerad miljö, särskilt avsedd för lärande, och leder vanligtvis till en kvalifikation, för det mesta i form av ett intyg eller utbildningsbevis. Detta omfattar systemen för allmän utbildning, grundläggande yrkesutbildning och högre utbildning.
b) Icke-formellt lärande är lärande som äger rum genom planerad verksamhet (vad gäller mål och tid för lärande), där det finns visst stöd till lärandet (till exempel kontakt mellan elev och lärare). Det kan röra sig om program för att förmedla arbetsrelaterade färdigheter, läs- och skrivkunskap för vuxna eller grundläggande utbildning för personer som lämnat skolan i förtid. Mycket vanliga fall av icke- formellt lärande är fortbildning på arbetsplatsen, genom vilket företag uppdaterar och höjer sina anställdas färdigheter, till exempel IKT-färdigheter, strukturerat lärande på nätet (till exempel genom att använda öppna utbildningsresurser) och kurser som det civila samhällets organisationer anordnar för sina medlemmar, för särskilda målgrupper eller för allmänheten.
c) Informellt lärande är lärande till följd av daglig verksamhet i samband med arbete, familj eller fritid. Det är inte organiserat eller strukturerat vad gäller mål, tid eller lärandestöd. Informellt lärande kan vara oavsiktligt ur inlärares perspektiv. Exempel på läranderesultat via informellt lärande är färdigheter som förvärvats genom livs- och arbetserfarenhet. Det kan till exempel vara projektledarfärdigheter eller IKT- färdigheter som förvärvats i arbetet, språkkunskaper eller interkulturella färdigheter som förvärvats under vistelser i andra länder, IKT-färdigheter som förvärvats utanför arbetet, färdigheter som förvärvats genom ideell verksamhet, kulturaktiviteter, idrott, ungdomsverksamhet eller under verksamhet i hemmet (till exempel vård av barn).
d) En kvalifikation är ett formellt resultat av en bedömnings- och valideringsprocess som ges när ett behörigt organ fastställer att en person har uppnått läranderesultat till en viss standard.
e) Läranderesultat är ett sätt att uttrycka vad en inlärare vet, förstår och kan göra efter att ha avslutat en lärandeprocess, och som definieras som kunskaper, färdigheter och kompetenser.
f) En nationell referensram för kvalifikationer är en konsekvent och heltäckande beskrivning av kvalifikationsnivåer på grundval av läranderesultat.
g) Validering är en process där ett behörigt organ bekräftar att en person har uppnått läranderesultat som mätts mot en relevant standard. Valideringen består av fyra etapper: 1) kartläggning, under ett samtal, av individens särskilda erfarenheter; 2) dokumentering för att synliggöra individens erfarenheter; 3) formell bedömning av dessa erfarenheter, samt 4) erkännande som leder till certifiering, till exempel en full eller partiell kvalifikation.
BILAGA II:
Sammanfattning av riktlinjerna för validering av icke-formellt och informellt lärande Effektiv praxis: det europeiska perspektivet
Rutinerna för validering av icke-formellt och informellt lärande bör vara förenliga med huvudinslagen i 2004 års europeiska principer för validering av icke-formellt och informellt lärande, de europeiska principerna för kvalitetssäkring av allmän och yrkesinriktad utbildning samt rekommendationen om en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning.
Det europeiska samarbetet inom validering bör vidareutvecklas, särskilt genom regelbunden uppdatering och förbättring av dessa riktlinjer och den europeiska inventeringen beträffande validering av informellt och icke-formellt lärande.
Verktyg och ramar på europeisk nivå (Europeiska referensramen för kvalifikationer, Europass, Europeiska meritpoängsystem osv.) bör kunna användas för att främja validering och förbättra jämförbarheten och tydligheten i resultaten av valideringsprocesser och på så sätt bygga upp förtroendet över nationsgränserna.
Effektiv praxis: det nationella perspektivet
Validering av icke-formellt och informellt lärande bör ses som en del av det nationella kvalifikationssystemet.
Det formativa synsättet på bedömning är viktigt eftersom det uppmärksammar
”kartläggningen” av kunskaper, färdigheter och bredare kompetens, vilket är ett avgörande inslag i livslångt lärande.
En sammanfattande validering måste ha en tydlig och entydig koppling till standarderna i det nationella kvalifikationssystemet (eller referensramen).
Man kan överväga att ge personer rätt till validering i de fall där icke-formellt och informellt lärande ses som en normal väg till en kvalifikation, parallell med formell utbildning.
Utarbetandet av nationella referensramar för kvalifikationer kan ses som ett tillfälle att införliva validering systematiskt med kvalifikationssystem.
Införandet av validering som del av en nationell referensram för kvalifikationer skulle kunna kopplas till behovet att förbättra tillträdet till, framsteg inom och överföring av kvalifikationer.
De nationella valideringssystemens livsduglighet och enhetlighet bör stödjas genom regelbundna lönsamhetsanalyser.
Effektiv praxis: det organisatoriska perspektivet
Den formella utbildningssektorn, företag, anordnare av vuxenutbildning och ideella organisationer är de viktigaste berörda parterna när det gäller att ge möjligheter till validering av icke-formellt och informellt lärande.
Validering av icke-formellt och informellt lärande är en utmaning för den formella utbildningen eftersom det lärande som kan valideras kan vara mycket varierat och frågan är hur denna process kan införlivas med den formella läroplanen och dess bedömning.
Det finns stora fördelar för företag som inrättar system för att dokumentera sina anställdas kunskaper, färdigheter och kompetens. Företagen måste hitta en jämvikt mellan sina legitima intressen i egenskap av arbetsgivare och de enskilda anställdas legitima intressen.
Vuxenutbildning är en sektor som i hög grad bidrar till informellt och icke-formellt lärande och dess vidareutveckling bör stödjas genom att man systematiskt utvecklar formativ och sammanfattande validering.
Den ideella sektorn erbjuder en bred skala av individanpassande möjligheter till lärande som skattas högt i andra sammanhang. Validering bör användas till att synliggöra och värdera resultaten av detta lärande, samt bidra till att överföra dem till andra miljöer.
Uppgifterna för de organ som arbetar med validering kräver samordning genom ett institutionellt ramverk.
Den institutionella vägen till validering och certifiering bör inte resultera i intyg som uppfattas ha annan status på grund av hur de uppnås.
Effektiv praxis: individen
Individen står i centrum för valideringsprocessen. Verksamheten hos de övriga organen som befattar sig med validering bör ses i ljuset av dess effekter på individen.
Alla bör ha tillgång till validering och det är särskilt viktigt att betona motiveringen att företa processen.
De många stegen i valideringsprocessen ger individen många möjligheter att bestämma vilken riktning deras validering ska ta i framtiden. Beslutsfattanden bör stödjas med information, rådgivning och vägledning.
Effektiv praxis: valideringsprocessens struktur
De tre processerna för orientering, bedömning och extern granskning kan användas för att utvärdera befintliga och stödja utarbetandet av nya valideringsförfaranden.
Effektiv praxis: metoderna
Metoderna för validering av icke-formellt och informellt lärande är huvudsakligen samma verktyg som används för bedömning av formellt lärande.
När de används för validering måste verktygen anpassas, kombineras och tillämpas på ett sätt som återspeglar de individuella särdragen i och den icke-standardiserade arten av icke- formellt och informellt lärande.
Verktygen för bedömning av lärande måste anpassas till sitt ändamål.
Effektiv praxis: verksamma inom validering
Effektiva valideringsprocesser beror i grunden på det professionella bidraget från vägledare, bedömare och förvaltare av valideringsprocessen. Det är av avgörande betydelse att dessa personer förbereds för uppgiften och får fortbildning.
Nätverk som möjliggör att man delar med sig av erfarenheter och en väl fungerande gemenskap som arbetar med samma uppgifter bör ingå i ett utvecklingsprogram för yrkesfolk.
Samverkan mellan yrkesfolk i en enda valideringsprocess kommer sannolikt att leda till mer effektiva och lönsamma rutiner som stöder de enskilda i deras ansökningar om validering.
