Lagutskottets betäj?kande 1986/87:3

Lagutskottets betäJ?kande 1986/87:3

om skadestånd för ideell skada m. m.

Sammanfattning

I hetänkandet hehandlar utskottet dels två motioner med yrkande om översyn av de ideella skadestånden (m resp. c), dels en motion (fp) med yrkande om översyn av konsumentförsäkringslagen.

De två förstnämnda motionerna har remissbehandlats. En sammanstiill- ning av remissvaren finns i bilaga I till betänkandet.

Utskottet förordar med anledning av m- resp. c-motionen att en översyn görs av fri1gan i vilken mån vissa förbättringar kan genomföras när det giiller ersiittning för ideell skada. Fp-motionen avstyrks av utskottet.

Motionsyrkanden

Motion 1985/86:L206 av Gunnel Joniing (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av skadest;lndsrätten enligt vad som anförts i motionen om det ideella skadeståndet.

Motion 1985/86: L251 av Lars Ernestam och Gudrun Norberg (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till kiinna vad som i motionen anförs om behovet av översyn av konsumentförsäkringslagen i syfte att stiirka den enskilde försäkringstagarens stiillning mot försiikringsho- lagen.

Motion 1985/86:L257 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen framHigger förslag till nya grunder för faststiillande av de ideella skadeståndens storlek i enlighet med vad som anförs i motionen.

Skadestånd för ideell skada

Gällande ordning

Regler om bestämmande av skadcst[rnd för personskada finns i skadcstfods- lagen (1972:207). Enligt 5 kap. I

*

skadeståndslagen (SkL) kan den som har tillfogats personskada få ersättning både för ekonomisk och förs. k. ideell skada. Som ekonomisk skada ersätts sjukvårdskostnader och andra utgifter till följd av skadan samt förlorad arbetsförtjänst och framtida inkomstförlust.

Ideell skada gottgörs i form av crsiittning för sveda och viirk samt lyte eller annat stadigvarande men. Sveda och viirk avser skadeföljder under den

I Rik1dage11 JCJ8M87. X sam/. Nr3

LU 1986/87:3

akuta sjukdomstiden medan lyte eller annat men omfattar hestående lidande LU 1986/87:3 eller obehag. Till ideell skada hänförs även vissa olägenheter i övrigt till följd

av skadan. Möjligheten till ersättning för "olägenheter i övrigt" infördes år 1975 då reglerna i 5 kap. SkL fick sin nuvarande utformning (prop. 1975: 12.

LU 1975: 16).

Ideell skada kan ersättas även i vissa fall när en personskada inte föreligger. Sålunda skall enligt 1 kap. 3 § SkL bestämmelserna om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom ärekränkning eller genom vissa andra angivna brott mot den personliga integriteten.

Kostnad eller förlust som drabbar en anhörig till en skadad. en s. k.

tredjemansskada. är enligt gällande rätt inte ersättningshar.

1975 års reform av SkL:s personskaderegler innebar bl. a. att ersiittning för förlust av arbt:tsinkomst skall bestämmas så att den så nära so111 möjligt motsvarar den faktiska förlusten. Ersättning avseende förlorad arbetsin- komst under förfluten tid skall i princip bestiimmas på grundval av faktiskt inträdd och styrkt förlust. Ersättning för framtida förlust av arbetsinkomst skall faststiillas med tillämpning av ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp och inte som tidigare p<'1 grundval av den medicinska invaliditeten, bestiimd såsom en medicinsk funktionsnedsättning. uttryckt i procent av full funktion.

I likhet med vad som gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall hänsyn tas till den enskildes förmåga att trots skadan bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvaras av hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hiinsyn till tidigare utbildning och verksamhet. omskolning och annan dylik åtgärd samt den skadelidandes ålder. bosiittningsförhållanden och liknande omständigheter. Med inkomst av arbete skall likställas värdet av hushållsarhete.

En av huvudtankarna bakom 1975 års reform var att man så längt möjligt skulle hålla isär och i skilda ersiittningsposter lämna kompensation för å ena sidan skadeföljder av ekonomisk natur. dvs. inkomstförlust och av skadefal- let föranledda kostnader, samt å andra sidan icke-ekonomiska skadeverk- ningar. dvs. skador av ideell art. Syftet var att ästadkomma ,en biittre anpassning till de ekonomiska realiteterna i de enskilda fallen och att undvika såväl över- som underkompensation. Reformen år 1975 ledde till att invaliditetsersättningen numera avser uteslutande ekonomisk skada. Gott- görelse för de besvär och andra oHigenheter som tidigare ersattes genom livräntor eller inom ramen för en invaliditetsersättning fås nu i form av ersättning för "oHigenheter i övrigt", dvs. för ideell skada.

Ersättningen för ideell skada bestäms mer eller mindre schematisk och grundas ofta pf1 en gradering av skadan i medicinskt avseende som görs av medicinsk sakkunskap. Denna gradering sker väsentligen med utgångspunkt i vissa tabeller över normalgrader vid olika skador samt annat material som grundar sig på tidigare medicinska erfarenheter av den inverkan en viss fysisk defekt har på den mänskliga prestationsförmågan. Vid en prövning enbart med hänsyn till skadans medicinska invaliditetsgrad sker alltsä inte någon individuell bedömning av den skadelidandes förvärvsförmåga. den ekono- miska invaliditeten.

Den svenska skadestandsriitten vilar på grundsatsen att den skade lidande 2

skall få full ersättning för den skada han lidit (prop. 1975:12 s. 98). LU 1986/87:3 Skadeståndsrätten spelade tidigare en avgörande roll när det gällde att

skydda den enskilde mot följderna av uppkomna skador. Den kraftiga och effektiviserade utbyggnaden av både den offentliga och privata försäkringen har emellertid förändrat situationen högst påtagligt. Vid personskador har alla medborgare ett grundläggande ekonomiskt skydd genom socialförsäk- ringen. dvs. den allmänna försäkringen enligt AFL samt yrkesskadeförsäk- ringen enligt lagen ( 1954:243) om yrkesskadefc:\rsäkring (YFL) som gäller arbetsskador inträffade före den 1 juli 1977 och arbetsskadeförsäkring enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (ASkL) som gäller skador som inträffat därefter. Socialförsäkringen täcker emellertid inte alltid hela inkomstförlusten till följd av skada, och försäkringen ger inte kompensation för ideella sk.ador. Vid sidan av socialförsäkringen tillhandahåller det enskilda försiikringsväsendet en mångfald olika typer och kombinationer av liv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar. Sådana enskilda personförsäkringar förekommer dels som individuella försäkringar, dels som kollektiva försäk- ringar (gruppförsäkringar). Dessa försäkringsformer är i allmänhet konstru- erade som s. k. summaförsiikringar, dvs. crsiittningen utgår med ett på förhand bestämt belopp som inte är anpassat till den konkreta skadims omfattning. Kännetecknande för summaförsäkringen är också att skadereg- leringcn lir förenklad genom bruk av schabloner i form av tabeller, exempelvis i fråga om invaliditetsbedömningen. Ändamålet med ersättning- en är i första hand att kompensera för inkomstförlust. Kapitalbeloppen ur liv- och olycksfallsförslikring är emellertid inriktade på att täcka också ideell skada. Ersättning för ideell skada kan även utgå bl. a. vid trafikskador (från den obligatoriska trafikförsäkringen ), vid arbetsskador (från trygghetsför- siikringar), vid patientskador (från patientförsäkringen) och vid läkemedels- skador (från läkemedclsförsäkringen). Detsamma gäller i fråga om de skadefall där en enskild skadeståndsskyldigs ansvarighet är täckt av ansvars- försäkring. I viss utsträckning förekommer också att ersättning för ideell skada utges av staten. Enligt brottsskadelagcn (1978:413) kan exempelvis ersättning utgå av statsmedet'för personskada till följd av brott.

Kännetecknande för den svenska skadeståndsrätten när det gäller bestäm- mande av skadestånd med aniedning av personskador är att praxis på omrädct i hiig grad Higgs fast genom ett samspel mellan domstolarnas avgöranden och försiikringsinrättningarnas ställningstaganden. Antalet auk- toritativa och vägledande domstolsavgöranden på området är emellertid ringa. I stället har utvecklingen ktt till att den skadereglering som sker under medverkan av det enskilda' försäkringsväsendet organiserats i form av niimnder eller andra liknande organ. vilkas ställningstaganden i olika tolknings- och tillämpningsfrågor kommit att utöva ett mycket stort inflytan- de pa riittsbildningen. Exempel på s;'\dana niimnder är Trafikskadenlimnden, som har viss offentlig karaktär, samt Ansvarsförsäkringens Personskade- nämnd. De olika skadeprövningsnämnderna är ri1dgivande organ och fattar inte nagra bindande beslut. Deras yttranden kan inte genom överklagande underkastas ni1gon form av överprövning. Den skadelidande är dock under alla förh<lllanden oförhindrad att få skadeståndsfrågan prövad av domstol,

även om yttrande inhämtats från en nämnd och/eller försäkringsinrättningen 3

avgjort ersiittningsfrågan. Nämnderna står regelmässigt under ordförande- LU 1986/87:3 skap av en opartisk person med domarkompetens och har i övrigt en

sammansättning som syftar till att garantera en sakkunnig och ohjektiv bedömning. Till en nämnd, t. ex. Trafikskadeniimnden. kan också finnas knutet ett partsammansatt råd som handlägger frågor av principiell betydelse sasom riktlinjcr för behandling av enskilda ärenden, t. cx. antagande av hjälptabeller heträffande ersiittning för sveda och viirk samt för lyte och men.

Uttalanden i förarbeten

I samband med 1975 ars ändringar i SkL förordade föredragande statsrådet att crsättning för ideell skada även fortsättningsvis borde faststiillas schahlon- mässigt med utgångspunkt i standardiscrade normer (prop. I 975: 12 s. 109-I I I, 149). Samtidigt framhöll statsrådet att avvikelser från resultatet av en schahlonmiissig bedömning borde kunna ske om förhållandena i det enskilda fallet påkallade det.

Statsrådet lämnade vissa exempel p;i ersättningsgilla oliigenheter till följd av skada. Allmänna besviir av skadan i arbetet, iikad uttröttning med åtföljande risk för frånvaro frfo arbetet samt den ökade anspänning som kriivs av den skadelidande för att han skall uppnå ett visst arhctsresultat riiknas till denna typ av skadcföljd. Även risker för förlust av extraförtjänster som skadan helt allmänt kan innebära eller för minskade utsikter till befordran kan i viss omfattning ersiittas som ideell skada. En ytterligare grupp av skadeföljder som i viss omfattning kan ersättas är fördyrade levnadsomkostnader som kan uppkomma i framtiden på grund av skadan.

Föredragande statsrådet tog också upp frågan om ersättningsnivän vid ideell skada borde höjas ytterligare (prop. 1975:12 s. 111-112). Statsrådet framhöll till en hörjan att ett överförande av skadeföljdcr i form av olägenheter fri\n omr[1det för invaliditetscrsättning till ersättning för ideell skada givctvis skulle komma att medföra en förhöjning av crsiittningsbelop- pen för sädan skada. Dcnna höjning skulle dock inte medföra en höjning av det totala skadesttmdsbeloppet, cftersom invaliditetsersättningen reducera- des i motsvarande män. Niir det gäller frågan om ersättningsnivån vid ideell skada var för låg ansäg föredraganden att det fanns skiil att ha en nägot gcncrösare instiillning gentemot elen skadeliclancle än den som dittills hade kommit till uttryck i praxis. Även om ersättningsnivån kontinuerligt hade anpassats till penningdrdets förändringar, syntes motsvarande hiinsyn.

framhöll föredraganden. inte ha tagits till elen standardökning och de ändrade levnadsomstiindigheter i övrigt som hade skett i landet. Fritiden hadc fött en allt större betydelse för de flesta människor. och en skada som nedsatte möjligheterna att utnyttja denna på ett meningsfullt sätt blev av denna anledning avsevärt mera kännbar lin tidigare, påpekade förcdragan- den. Det var enligt hans mening naturligt att detta förhållandc beaktades vid bestämmandet av skadestånd för ideell skada.

4

Gällande praxis

Som framg{1r av det tidigare nämnda hcstiims storleken av ersättning för ideell skada i praktiken med ledning av tabeller som upptar schahlonbelopp vid olika grader av lidande och olika typer av skador. Tabellerna är endast riktmärken för bedömningen. Både domstolar och försäkringsbolag brukar tillämpa tabellerna och de övriga normer för bestämmandet' av ersättning som utbildats i försäkringspraxis. Normerna har också godtagits i flera domar av högsta domstolen (se senast NJA I 1982 s. 793).

Som tidigare redovisats uttalade föredragande statsrådet i förarbetena till 1975 ärs ändringar i SkL att det i fråga om ersättning vid ideell skada fanns skiil att ha en något generösare inställning gentemot den skadelidande än vad som dittills kommit till uttryck i praxis. Uttalandet föranledde en höjning av ersiittningsbeloppen i hjälptabellerna i samband med att tabellerna blev föremål för en omfattande översyn. Vid diirefter gjorda revisioner av tabellerna har ersättningsbeloppen anpassats till föriindringar i penningvär- det, på senare är med ledning av ändringar i konsumentprisindex.

De av Trafikskadenämndens råd senast antagna hjälptabellerna för sveda och värk samt för lyte och men gäller fr. o. m. den 1 januari 1985. För år 1986 har beloppen i tabellerna höjts med 6 %.

Hjälptabellerna finns fogade till betänkandet som bilaga 2.

Beträffande ersättningsposten "olägenheter i övrigt" har beräkningen av ersättningen tidigare gett upphov till vissa problem i det praktiska skadereg- leringsarbetet (se bl. a. Ulf Nordenson i Festskrift för Hell ner s. 403 och Ola Pettersson i Svensk Juristtidning 1983 s. 81 ). Den vanligaste metoden att bestämma ersättningen är att man utgår från ett uppskattat årshelopp som kapitaliseras med användande av vissa tabeller, varefter erhålls ett crsätt- ningsbelopp som iir av engångsnatur. Ett par exempel på beräkningsmetoden finns i bilaga 3 till betänkandet.

När det gäller ersättning till skadade med sänkt medvetandegrad tillämpas en praxis som innebär att ersättning för ideell skada utgår även när den·

skadade är medvetslös men att ersiittningen bestärns till ett väsentligt lägre belopp, vanligtvis till hiilften. Även vid fall där den skadelidande inte är medvetslös men där hans eller hennes medvetandegrad är sänkt brukar ersättningen bestiimmas till ett lägre belopp än vad som annars skulle utgå.

Ibland bestäms ersättningen för begränsade tidsperioder, främst i de fall där skadeläget är s~irskilt sv;\rbedömbart.

Domstolarna har endast i begränsad utsträckning fått ta stiillning till ersättningskrav som grundats på psykiskt lidande till följd av brott. Kraven har i några fall gällt skadestånd för psykiskt lid<inde som följt av våldtäkt eller annat sexuellt tvång. Högsta domstolen har i ett sådant fall bestämt ersättningen för psykiskt lidande till 7 000 kr. (NJA I 1986 s. 127). I ett annat fall har Svea hovrätt bestämt skadeståndet till 20 000 kr. (Rättsfall från hovrätterna 1984. RH 135:84). Högsta domstolen, som i ett fall funnit att otuktsbrott som begåtts mot två syskon utgjort sådant ofredande som avses i I kap. 3 § SkL, har bestämt skadestånden för lidande till JO 000 resp. 30 000 kr. (Dom nr DB 18. meddelad den 4 juni 1986). Vidare har i maj 1986 hovrätten över Skåne och Blekinge i ett fall av detta slag utdömt 50 000 kr. i

LV 1986/87:3

5

skadestånd (Avd. 4, dom nr DT 4088). Det bör framhållas att målsägandena i LU 1986/87:3 de relaterade fallen inte yrkade högre skadestånd än de som domstolarna

bestämde samt att de förhållanden och omständigheter som låg till grund för domstolarnas ställningstaganden var av olika slag.

Brottsskadelagen ger inte möjlighet att lämna ersättning av statsmedcl för psykiskt lidande till följd av sådana brott, bl. a. våldtäktsbrott, som avses i 1 kap. 3 § SkL. En översyn av brottsskadelagen pågår för närvarande. I utrcdningsuppdraget anges att det kan finnas anledning att övervliga om en motsvarighet till bestämmelsen i 1 kap. 3 § SkL om ersättning för lidande biir införas i brottsskadelagen. Enligt utredningens direktiv bör en sådan ersättningsmöjlighet i första hand begränsas till brott där särskilda skäl talar för denna ersättning, framför allt våldtäktsbrott och liknande brottslighet. I detta sammanhang skall också undersökas om den ersättning som lämnas vid sistnämnda slags brott kan bestämmas något mera generöst för den skade lidande.

Beträffande ersättningspraxis i övrigt hänvisas till innehållet i de i bilaga 1 intagna remissyttrandena, särskilt yttrandet av Trafikförsäkringsnämnden.

Motionsmotiveringar

I motion L206 (c) hävdas att skadeståndsrätten är dåligt utvecklad i vårt land.

Personskadestånden är lägre än i många andra länder. Ersättning utgår inte till anhörig som i en del andra länder. .Enligt motionärens mening har dessutom en viss rättspraxis utvecklats som inte är förenlig nied den enskilda människans rättssäkerhet. Som exempel anges i motionen den praxis som Trafikskadenämnden tillämpar och som innebär att ersättningen reduceras om den skadade är så dålig att han eller hon inte kan använda pengarna.

Motionären anser att det är orimligt att anpassa skadeståndsbeloppets storlek efter en skadads medvetandegrad. Ersättningen skall, framhålls det, utgöra kompensation för den skadades lidande och kan bl. a. användas för att förbättra den skadades miljö och omvårdnad. Enligt motionärens mening skall därför skadeersättningen utbetalas oavsett den skadades sjukdomstill- stånd.

Det är enligt motionärens mening viktigt att skadestånd utbetalas snabbt, vilket kan lindra lidande för skadade och anhöriga. Motionären hänvisar till att det i Sverige utgår lägre ersättning än i en del andra länder, t. ex. i USA, men att det möjligen beroende på svårigheterna att jämföra olika försäk- ringssystem inte går att få fram en internationell jämförelse. Motionären hänvisar vidare till att det till skillnad mot vad som g1iller i Sverige i en del länder utgår ersättning även till en skadi1ds anhörig. Enligt motionlin:ns mening borde ersättning utgå exempelvis om en förälder tar tjänstledigt en m{111ad för att värda ett skadat barn. Motionären anser att det är nödvändigt med en på internationella jämförelser grundad översyn av reglerna och praxis när det gäller det ideella skadeståndet och yrkar att riksdagen hos regeringen begär en sådan översyn.

Även i motion L257 (m) hävdas att de idcella skadcstfmdcn lir 1(1ga i viirt land och att en praxis utvecklats som i hög grad strider såväl mot modern

mlinniskosyn som allmänt rättsmedvetande. Motionären framhåller att de 6

förluster i livskvalitet som de drabbade lider aldrig i egentlig mening kan LU 1986/87:3 ersiittas med pengar men att detta förhållande inte är något skäl att vara

restriktiv i skadest{mdsfrågor. Ersättningens storlek kan ändå vara av stor betydelse för den enskilde. Motionären anser att högre ersättning inte behöver betyda att mycket stora summor bör utgå så som ibland sker i vissa andra länder. Det bör dock efterstrtivas att den enskilde i kompensation för de ofta skakande upplevelser och svåra plågor som han kan drabbas av erhåller ersättning som på ett bättre sätt än för närvarande relateras till arbetslöner i form av månadslön, årslön eller livslön. Motionären yrkar att regeringen bör ges i uppdrag att framlägga förslag till nya grunder för fastställande av de ideella skadeståndens storlek.

I motion L253 (fp), vilken utförligare behandlas nedan, hävdas att försäkringsbolagen alltför ofta vägrar att utbetala ersättning för skador som rimligen borde ersättas. Som exempel anges att ersättning vägrats därför att försäkringsbolagen ansett att de skadedrabbade varit alltför skadade för att kunna ha nytta av ersättningen.

Tidigare riksdagsbehandling

Den 7 november 1985 besvarade justitieministern en fråga av Gunnel Joniing om han avsäg att vidta åtgärder för att ersättning vid trafikolycka skall betalas ut liven niir den skadade är så dålig att han eller hon ej kan anviinda pengarna. I sitt svar erinrade justitieministern om att ersättningen för ideell skada har en starkt personlig anknytning och syftar till att möjliggöra för den skadade att som kompensation för lidandet skaffa sig ett motsvarande mått av tillfredsställelse. Justitieministern hänvisade till att det inte direkt framgår av SkL hur ersättning för ideell skada skall bestämmas ifall den skadade är så dålig att han inte kan tillgodogöra sig ersiittningen. Det fanns inte heller, påpekade justitieministern. något prejudicerande domstolsavgörande. Där- emot, framhölls det i svaret, hade en viss praxis utvecklats i Trafikskade- niimndens verksamhet innebärande att ersättning för ideell skada betalas även när den skadade är så dålig att han inte kan använda pengarna.

Beloppet är dock lägre i dessa fall.

Den praxis som beskrivits var enligt justitieministerns mening inte sådan att det fanns någon anledning att ingripa med lagstiftningsåtgärder eller på annat sätt.

Remissyttranden

Utskottet har inhiimtat remissyttranden över motionerna från justitiekans- lern (JK). brottsskadenämnden. försiikringsinspektionen. hovrätten för Västra Sverige. Stockholms tingsrätt, försäkringsrättskommittcn, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Folksam, Sveriges advokatsamfund, Trafik- skadenämncle11. Försäkringsjuridiska föreningen och Landstingsförbundet.

Konsortiet för patientförsäkring och Konsortiet för Hikemedelsfiirsäkring har ben:tts tillfälle att yttra sig men har avsttttt frän att avge yttrande.

Dessutom har från Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjiinstemännens

centralorganisation (TCO) inkommit t:'lt gemensamt yttrande. 7

Remissinstansernas instiillning när det gäller frågan om skaJesttmdsriitten LU 1986/87:3 bör ses över i de hiinseenden snm motionärerna tar upp iir inte entydig.

Broffsskadeniimnden och .'freriges admkatsamjimd tillstyrker att frågorna om ersättning för ideell skada utreds. Försiikringsräffskommillen uttalar inget bestämt om behovet av en översyn men konstaterar rent allmänt att det kan finnas anledning att exempelvis i samband med en översyn av skade- ståndslagstiftningen siirskilt ta upp olika frågor om ideellt skadestånd.

Försiikringsinspektionen ser inte att det för niirvarande föreligger behov av en genomgripande översyn av den svenska skadeståndsrätten på personska- deområdet. Inspektionen motsätter sig däremot inte en närmare utredning om de skadeliclande genom personskadeersiittningar tillförts den standard- ökning och den förbättring av levnadsomständigheterna i övrigt som skett i samhället. I samband med en sädan utredning borde också utredas om anhörigas kostnader för besök och annan stimulans till den skadade, t. ex.

niir denne har siinkt medvetandegrad. skulle kunna ersättas utan att i princip kretsen av ersättningsberättigade utvidgas till att i andra Higen omfatta tredje man. Försäkring1j11ridiska föreningen anser att en försiktig standardhöjning av i synnerhet ersättningen för lyte och stadigvarande men bör kunna göras utan att särskilda lagstiftningstltgiirder behöver vidtas.

Trafikskadenämnden finner det svårt att inom ramen för sin verksamhet ta initiativ till nf1gon större, allmän höjning av nivåerna för ideell skada. En sådan höjning är niimnden dock beredd att överviiga med anledning av standarJutvccklingen i samhiillet. En översyn av reglerna och praxis på omrädet gärna med både internationella och samhiillsekonomiska jiimförel- ser skulle enligt nämnden kunna vara av värde för den fortsatta rättsutveck- lingen. Nämnden ser dock för närvarande inget behov av en iindrad lagstiftning pa omrädet. LO och TCO anser att en ändring av nuvarande praxis bör ske genom att dels det inte görs n{1gon reducering eller periodisering av ideell ersättning till personer som har en svår hjärnskada eller en siinkt medvetandegrad eller som är medvetslösa, dels ersättningspos- ten olägenheter i övrigt anpassas till förändringar i konsumentprisindex, dels den ideella ersättningen anpassas till standardhöjningcn i samhället. Folk- sam anser att frågan om översyn av ersiittningspraxis när det gäller ideell skada bör behandlas av Trafikskadcnämnden. att den ideella ersättningen vid viildtäkt bör höjas och att praxis angående ersiittning för ideell skada vid nedsatt medvetandegrad eller medvetslöshet bör ses över.

Några rcmissinstanser anser att det i vart fall i nuläget saknas tillräckliga skiil för en översyn av skadeståndsrätten. Enligt J K finns det inte skäl att för närvarande på samma sätt som gjordes är 1975 ta upp frågan om höjning av de ideella skadeståndens storlek. Samma uppfattning har Srenska j()rsiik- ringsbolags rik.1förb1111d och Landsting.1förb11ndet. Även /101·rä11en fiir Västra S1·crige anser att en närmare utredning i saken inte synes för närvarande ha högsta prioritet. I lovrätten motsätter sig dock inte att en utredning kommer till st:"md i liimpligt sammanhang. Enligt Stockholms tingsriill finns det knappast n{1got behov av en utredning om de ideella skadestånden vid personskada.

En utförligare redovisning av remissvaren finns i bilaga I.

8

Konsumentförsäkringslagen m. m.

Gällande ordning

Konsumentförsäkringslagen trädde i kraft den 1 januari 1981. Den ersatte inom sitt tillämpningsområde hcstUmmelser i lagen om försäkringsavtal ( försäkringsavtalslagen). Syftet med konsumentförsäkringslagen iir att ge konsumenterna en starkare stlillning i förhållande till försäkringsbolagen.

Lagen är därför också till största delen tvingande för försäkringsbolagen.

Konsumentförsäkringslagen är tilliimplig på de vanligaste skadeförsäk- ringar som tecknas av konsumenter för privatändamål. nämligen hcmförsäk- ringar. villaförsiikringar, fritidshusförsiikringar, rcseförsiikringar, motorfor- donsförsäkringar och båtförsäkringar ( 1 §).Lagen tillämpas däremot inte p{1 personförsäkringar såsom livförsiikringar samt fristående olycksfalls- och sjukförsäkringar. Utanför lagen faller också försäkringar som grundas på kollektivavtal eller som grundas pä gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen (I *J,

Konsumentförsäkringslagcn innehåller regler om bl. a. informationen till konsumenterna, rätten att teckna försäkring. förnyelse av försäkringen, premiebetalning, möjligheterna att sätta ned försäkringscrsättningen när den försiikrade inte har uppfyllt sina förpliktelser och skadercglcring.

Ett försäkringsbolag som en konsument viinder sig till för att få en försiikring skall p;'1 eget initiativ informera konsumenten om vad försäkring- en omfattar och vad den kostar (5 § ). Sedan försäkring har tecknats skall bolaget, om det inte har skett tidigare, så snart som möjligt i skriftlig form underrätta försiikringstagaren om sådana begränsningar i försäkringsskyddet som man kan anta att konsumenten inte utan vidare riiknar med (6 ^§).

Har den försiikrade drabbats av en skada och är försäkringsbolaget inte villigt att ge hela den ersättning som begärs. skall bolaget upplysa den försiikrade om de möjligheter som finns att fii frågan prövad. Föreligger risk för preskription skall ocksi1 detta påpekas för konsumenten (7 §).

Ett försäkringsholag fär i princip inte viigra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmiinheten (9 § ). Konsu- menten har ocksä en liknande rätt att behålla en sådan försäkring (15, 18 och 25 §§).Konsumenten är inte hänvisad till bolagets ensidiga beslut i frågorna utan kan få dem prövade av domstol ( 41-43 §§ ).

När försäkringstiden går ut blir försäkringen i regel automatiskt förnyad, om den inte sägs upp eller försiikringstagarcn tar en annan, motsvarande försäkring i ett annat bolag (14 *l· Detta innebär att den försäkrade tills vidare behåller sitt skydd. även om han inte skulle ha fött nagon ny premieavi eller om han skulle ha glömt att betala premien.

Försiikringstagaren skall alltid ha minst en månad på sig att betala premien för en försiikring som förnyas (22

* ).

Redan ett dröjsmål som sådant medför inte att försäkringsskyddct tar slut. Först sedan en uppsägning har sänts till försäkringstagaren och fjorton dagar har gått därefter utan att betalning har skett upphör försäkringen (25

* ).

De flesta reglerna i konsumentförsäkringslagen är civilriittsliga, dvs. de reglerar förhållandet mellan parterna i fiirsäkringsavtalet. Reglerna om informationsplikt är emellertid marknadsrättsliga. I fråga om underlåtenhet t • Riksdag1•11 1986!87. 8 sam/. Nr 3

LU 1986/87::1

9

att lämna information skall således tillämpas vad som föreskrivs i marknads- LU 1986/87:3 föringslagen om underlåtenhet att liimna information vid marknadsföring.

Genom den koppling som finns mellan konsumentförsiikringslagcns infor- mationsbcstiimmclscr och marknadsföringslagen ankommer det pa konsu- mentverket/konsumentombudsmannen (KO) och i sista hand pä marknads- domstokn att närmare faststiilla informationens innehåll och på vilket sätt den skall lämnas.

Konsumentverket har utfärdat riktlinjer för information om vissa konsu- mcntförsäkringar (KOVFS I 98l :3 ).

Den av staten och försäkringsgivarna gemensamt inrättade Konsumenter- nas försäkringsbyrå har till uppgift att ge råd och hjälp åt konsumenter i olika försäkringsärenden, bl. a. när det gäller information om försäkringsvillkor.

Rådgivningen är gratis.

Försäkringsinspektionen har som huvuduppgift att utöva tillsyn över försäkringsbolagen och verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet ( 19 kap. I ~ försäkringsrörclselagcn). I inspektionens uppgift ingår bl. a. att granska om försäkringsvillkor är skiiliga med hänsyn till det skydd försäk- ringen är avsedd att ge och omstiindigheterna i övrigt (19 kap. 6 *l·

Motionsmotivcring

I motion L253 (fp) framhalls att konsumentorganen och lagstiftningen p;'\

konsumentområdet tillkommit för att hjälpa den enskilde konsumenten.

Trots detta finns det enligt motionärernas mening fortfarande stora brister som gör att den enskilda människan ofta känner sig utlämnad och tvingad att i underläge föra sin talan mot organisationer som på sin sida förfogar över mycket kunnig juridisk expertis.

Motionärerna tiinker därvid särskilt pä de personer som vill hävda sin rätt i försäkringssammanhang. I motionen erinras om att vi har ett väl utbyggt frivilligt försiikringssystem och att det i normalfallet inte uppstår några problem vid skaderegleringen. Motionärerna päpckar att det dock under senare tid alltför ofta har visat sig att försäkringsbolagen med hjälp av sin juridiska expertis och finstilta för den enskilde försäkringstagaren sv;htolka- de bestämmelser vägrar utbetala ersiittning för skador som rimligen borde ersiittas.

Motionärerna hänvisar till att försäkringsholagcn bedriver en aktiv marknadsföring och menar att det är rimligt att det skall vara så i en fungerande marknadsekonomi. Bolagen kan dock enligt motionän.:rnas mening kritiseras för bristfällig information om vad försäkringen inte omfattar. I de fall ersättning vägras känner sig den enskilde försäkringstaga- ren helt utlämnad. För att hävda sin riitt mäste han kanske föra skadestfods- talan mot bolaget som har all expertis på sin sida. Enligt motioniirernas uppfattning är det mer angeläget att försäkringsbolagen upplyser konsumen- terna om vad försäkringen inte gäller för lin att upplysa om de förmåner den ger. Motionärerna framhåller vidare att KO mi1ste ges utökade möjligheter att bistå enskilda konsumenter och försiikringstagare i allmän domstol. Över huvud taget hehöver konsumentorganisationen, påpekas det vidare, ges

större möjligheter att stiirka fiirsiikringstagarens stiillning. I motionen 10

erinras om att försäkringsbolagen själva givetvis kan åstadkomma mycket för LU 1986/87:3 att ge försäkringstagarna en heltäckande information. Det är emellertid

också angeläget att konsumentverket får utökade möjligheter att påverka marknadsföringen.

Med hiinvisning till dec anförda yrkar motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av översyn av konsumentförsäkringslagstiftningen i syfte att stärka den enskilde försäkringstagarens ställning mot försäkringsbolagen.

Tidigare riksdagsbchandling

På våren 1985 behandlade utskottet en motion (m) med liknande syfte som den nu aktuella. I den motionen framhölls att försäkringsbolagens informa- tion om försäkringsvillkor ofta var otillfredsställande. Det var enligt motionären i manga fall svart för försäkringstagarna att kunna fä en klar bild av vad försäkringen omfattar. Motionären beklagade vidare att det samarbe- te mellan försäkringsbolagen som resulterat i ett sammanställande av normvillkor för hem-. villa- och fritidshusförsäkringar hade upphört år 1982.

I sitt av riksdagen godkända yttrande (LU 1984/85:39 s. 17-18) anförde utskottet att de! för den presumtive försäkringstagaren är en fördel om han har flera olika försiikringsliisningar att välja mellan. Han får då möjlighet att välja en lösning som passar just hans förhållanden. Enligt utskottet var det således inte för försäkringsbranschen gemensamma försäljningsvillkor vid olika slag av försäkringsobjekt som behövde tillskapas. Det var i stället viktigt att försäkringsbolagen talar samma språk, dvs. att ett försäkringsvill- kor hos en försäkringsgivare betyder samma sak som ett motsvarande försäkringsvillkor hos en annan försäkringsgivare. Utskottet ansåg att det fanns ett stort hehov av standardiserade termer och villkor samt att det var angeläget att försäkringsvillkoren presenteras på ett lättfattligt och informa- tivt siitt. Ett uppfyllande av nu angivna krav var enligt utskottets mening nödvändigt för att försäkringstagaren skall ha en reell möjlighet att välja mellan olika försäkringslösningar. Enligt vad utskottet inhämtat hade konsumentverket och försäkringsinspcktionen fortlöpande överläggningar med försiikringsbranschen i frågor som rör utformandet av olika försäkrings- villkor. Utskottet hiinvisade ockslt till den verksamhet som bedrivs av Konsumenternas försäkringsbyr{t.

Med hLinsyn till den verksamhet som bedrevs i fråga om utformandet av försäkringsvillkor och information om dessa ansåg utskottet att syftet med motionen redan var tillgodosett och avstyrkte därför bifall till motionen.

Utredningsförslag

Försäkringsvcrksamhetskommittcn har i uppdrag att se över lagstiftningen om försäkringsbolagens och försäkringsinspektioncns verksamhet m. m. I kommittens uppdrag ingär bl. a. att överväga hur granskningen från samhiil- lets sida skall ske av de avtalsvillkor som försäkringsbolagen använder.

Översynen omfattar villkorsgranskningens roll, inriktning och intensitet

särskilt i fritga om de försäkringsvillkor som används på konsumentområdet. 11

I delbetänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverk- LU 1986/87:3 samhcten behandlar kommitten bl. a. den för försäkringsverksamheten

giillande skälighetsprincipen som innebär krav på att såväl försäkringspre- mier som övriga försiikringsvillkor skall vara skäliga. Kommitten tar ocksfi upp frågan om hur skadcregleringen bör ske. Det samband som råder mellan villkorsutformning. information och skadcrcglcring belyser kommitten ge- nom några praktiska exempel (betänkandets. 222-238).

Betriiffande villkorsskälighetcn diskuterar kommitten om det i försiik- ringsrörclselagen uttryckligen bör anges att försäkringar skall vara utforma- de på ett ändamålsenligt sätt. Kommitten avvisar tanken på att införa ett i lagen inskrivet krav på försäkringars ändamalsenlighet med åtföljande offentlig kontroll, eftersom en sådan ordning enligt kommittens mening i praktiken skulle innebära att ansvaret för produktutveckling och produktut- formning till viss del skulle komma att ligga på annat häll än hos den som har det praktiska och ekonomiska ansvaret för verksamheten. Försiikringsin- spcktionen bör i stället även i fortsättningen granska villkoren från skälig- hetssynpunkt, vilket enligt kommittens uppfattning också innefattar en viss grad av produktpäverkan. Granskningen bör inte vara inriktad på en allmän bedömning av försäkringarna i syfte att styra produktutvecklingen utan i stället närmast avse enskilda villkor och föriindringar i försäkringarnas omfattning. Skälighetsbedömningen av försiikringsvillkor bör enligt kom- mittens förslag göras enligt nuvarande riktlinjer med det tillägget att villkoren och deras tillämpning i största möjliga utsträckning bör anpassas till vad som får anses vara rimligt med avseende på normala beteenden hos försäkringstagarna.

Kommitten framhåller att försäkringsbolagens behandling av försäkrings- fallen, skaderegleringen, är av utomordentligt stor betydelse för försäkrings- tagarna. Några av de krav pä skadercglcringsförfarandet som enligt kommit- tens uppfattning måste ställas och iakttas av bolagen är att förfarandet skall vara säkert, snabbt. billigt, konsekvent. enhetligt och riittvist. Kommitten anser sig inte böra föreslå lagregler som allmänt skall giilla vid all skaderegle- ring utan hänvisar i stället till de av Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag styrelse antagna grundläggande principerna för skadebehandling, vilka bör kunna tjäna som en viktig utgångspunkt för bolagen och deras personal i arbetet med skadeärenden.

Kommitten konstaterar att privatpersoner som försäkringstagare normalt får anses befinna sig i underliige när de har kontakt med försäkringsgivaren i skadeiirenden. Handläggaren i ett försäkringsbolag bör därför, påpekar kommitten, på ett lättförståeligt sätt informera och förklara för den skadelidande vilka regler som giiller vid reglering av en skada och verka för att den skadelidande verkligen får den ersättning han är beriittigad till.

Försiikringsbolagcts beslut skall vara utförligt motiverat och bör i möjligaste m{m Himna upplysning om det utredningsmaterial som legat till grund för ställningstagandet. Enligt kommittens mening bör försäkringstagaren ocks[1 under ärendets handläggning eller efter det att beslut fattats få ta del av relevant utredningsmaterial. Beträffande försäkringstagarnas möjligheter att få ta del av läkarintyg och yttranden från försiikringsbolagcns sakkunnig-

läkare föreslår kommitten att försäkringstagaren, om han vägras att fä ta del 12

av ifrågavarande handlingar, skall få möjlighet att vlinda sig till försäkrings- LU 1986/87:3 inspektionen för att fä utlämningsfrågan prövad. Kommitten· erinrar vidare

om att försäkringstagaren också bör få en tillfredsställande information om olika möjligheter till överprövning av bolagets beslut i skadcprövnings- ärenden.

Kommitten understryker att försäkringsinspektionens granskning av för- säkringsbolagens handläggning av skadeiirenden iir synnerligen väsentlig.

Försäkringsverksamhetskommittens betänkande övervägs för närvarande i finansdepartementet.

Utskottet

I betänkandet behandlas två motioner om skadestånd för ideell skada samt en motion om konsumentförsiikringslagstiftningen.

Skadestånd för ideell skada

Skadeståndslagens regler om ersättning för personskada fick sin utformning genom en lagändring år 1975. Enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (SkL) kan den som har tillfogats personskada få ersättning för både ekonomisk och ideell skada. Som ekonomisk skada ersätts sjukvårdskostnader och andra utgifter till följd av skadan samt förlorad arbetsförtjänst och framtida inkomstförlust. Ideell skada gottgörs i form av ersättning för sveda och värk samt lyte eller annat stadigvarande men. Sveda och värk avser skadeföljder under den akuta sjukdomstiden . medan lyte eller annat men omfattar bestående lidande eller obehag. Till ideell skada hänförs även vissa oliigenheter i övrigt till följd av skadan.

Ideell skada kan ersättas även i vissa fall när en personskada inte föreligger. Sålunda skall enligt 1 kap. 3 § SkL bestämmelserna om skyldighet att ersiitta personskada tillämpas också i fråga om lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom iirekränkning eller genom vissa andra angivna brott mot den personliga integriteten.

Kostnad eller förlust som drabbar en anhörig till en skadad. en s. k.

tredjemansskada, är enligt gällande rätt inte ersättningsbar.

Ett utmärkande drag inom den svenska skadeståndsrätten är att ersätt- ningsnivån vid ideella skador i hög grad bestämts genom ett samspel mellan domstolspraxis och försäkringspraxis. Skadestånd för sveda och värk samt lyte och framtida men faststålls i praktiken med ledning av tabeller som upptar schablonbelopp vid olika grader av lidande och olika typer av skador.

Tabellerna anger endast riktpunkter, och varje skadeärende bedöms efter en prövning av förhållandena i det enskilda fallet. Tabellerna används av både domstolar och försäkringsbolag. Att tabellerna fått denna genomslagskraft hänger samman med att en rättstillämpning grundad på sådana normer uttryckligen godtogs under förarbetena till 1975 års ändringar i SkL och med att högsta domstolen i flera domar stött normerna.

De tabeller som allmänt används har utarbetats av Trafikskadenämnden, vars verksamhet är författningsreglerad. Nämnden är liksom andra skade-

13

prövningsnämnder främst ett rådgivande organ för försäkringsbolagen i LU 1986/87:3 frågor om ersättning för personskador. Den som inte nöjer sig med

Trafikskadenämndens bedömning och försäkringsbolagets därpå grundade ställningstagande har alltid möjlighet att få skadeståndsfrågan prövad av allmän domstol.

I motion L206 (c) hävdas att skadeståndsrätten är dåligt utvecklad i vårt land. Motionären framhåller att det i Sverige utgår lägre skadestånd för personskador än i en del andra länder, t. ex. i USA. Motionären hänvisar vidare till att det till skillnad mot vad som gäller i Sverige i en del länder utgår ersättning även till en skadads anhörig. Enligt motionärens mening borde ersättning utgå exempelvis om en förälder tar tjänstledigt en månad för att vårda ett skadat barn. Motionären kritiserar vidare den praxis som Trafik- skadenämnden tillämpar och som innebär att ersättningen reduceras om den skadade är så dålig att han eller hon inte kan använda pengarna. Det är enligt motionärens mening orimligt att skadeståndsbeloppets storlek anpassas efter en skadads medvetandegrad. I motionen betonas vikten av en skyndsam handläggning av ersättningsfrågorna. Motionären anser att det är nödvändigt med en på internationella jämförelser grundad översyn av reglerna och praxis när det gäller det ideella skadeståndet och yrkar att riksdagen hos regeringen begär en sådan översyn.

Även i motion L257 (m) hävdas att de ideella skadestånden är låga i vårt land och att en praxis utvecklats som i hög grad strider mot såväl modern människosyn som allmänt rättsmedvetande. Motionären anser att önskemål om en högre ersättningsnivå inte behöver medföra att mycket stora summor bör utgå så som ibland sker i vissa andra länder. Det bör dock eftersträvas att den enskilde i kompensation för de ofta skakande upplevelser och svåra plågor som han kan drabbas av erhåller ersättning som på ett bättre sätt än för närvarande relateras till arbetslöner i form av månadslön, årslön eller livslön.

Motionären yrkar att regeringen bör ges i uppdrag att framlägga förslag till nya grunder för fastställande av de ideella skadeståndens storlek.

Frågan om reducering av skadestånd på grund av den skadelidandes tillstånd tas också upp i motion L253 (fp) som behandlas i följande avsnitt.

Utskottet vill till en början erinra om att en grundläggande princip inom skadeståndsrätten är att en skadelidande skall erhålla full ersättning för sina skador. Den skadelidande skall med andra ord kompenseras inte bara för direkta ekonomiska förluster såsom inkomsthortfall och sjukvårdskostnader utan även för det lidande och de inte rent ekonomiska förluster som drabbat honom. Genom socialförsäkringen och privata kollektiva försäkringar har skapats en ordning som vid personskador ger den skadelidande ett ekono- 'miskt grundskydd. Socialförsäkringen täcker emellertid inte ideell skada.

Detta har lett till att ersättning för ideell skada har blivit en alltmera viktig del av skadeståndet för personskada .. Till denna utveckling har också bidragit förkortningen av arbetstiden och höjningen av lcvnadsstandarden. Fritiden har därmed blivit mera betydelsefull än förut. En skadelidande som på grund av personskada inte kan utnyttja fritiden på ett meningsfullt sätt har diirför ett berättigat krav på att få ersättning för sin förlust i form av skadestånd för ideell skada.

Ett av syftena med de ändringar som genomfördes år 1975 i SkL var att 14

ersiittningsnivån för ideell skada skulle höjas. Lagändringen föranledde LU J 986/87:3 också en viss höjning av schablonbeloppen för sveda och värk samt för lyte

och framtida men. Höjningen innebar att beloppen anpassades till föränd- ringarna i penningvärdet och i viss utsträckning även till den allmänna standardökningen i samhället. Sedan slutet av 1970-talet har vidare de nämnda schablonbeloppen kontinuerligt justerats med hänsyn till föränd- ringarna i penningvärdet. Någon motsvarande justering har inte skett i fråga om ersättningen för olägenheter i övrigt.

Som ovan redovisats hävdar motionärerna att de ersättningsbelopp som i dag utgår för ideell skada är låga vid en internationell jämförelse. I likhet med flera av de instanser som yttrat sig över motionerna anser emellertid utskottet att några rättvisande jämförelser mellan förhållandena i Sverige och utomlands knappast kan göras eftersom det finns stora, principiellt viktiga skillnader mellan de olika rättssystemen. Utskottet vill också ifrågasätta huruvida det över huvud taget är meningsfullt att göra sådana jämförelser. Bedömningen av en lämplig ersättningsnivå här i landet bör nämligen främst ske med utgångspunkt i. svenska förhållanden, varvid hänsyn måste tas inte bara till den skadelidandes intresse av att få en fullgod kompensation utan också till skadegörarens intresse av att skadeståndsbör- dan inte blir oskäligt betungande. Också de ekonomiska konsekvenserna för försäkringskollektiven i form av kostnader för försäkringspremier och för samhället i övrigt måste beaktas. Enligt utskottets mening får den ersätt- ningsnivå som i dag gäller på personskadeområdet anses innebära en i stort sett rimlig avvägning mellan de motstridiga intressena.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte dela motionärernas uppfattning om behovet av mera genomgripande ändringar av ersättnings- systemet på personskadeområdet. Däremot kan det enligt utskottets mening finnas anledning att närmare överväga om inte en viss höjning av ersättnings- nivån vid ideell skada kan vara befogad. Som utskottet tidigare påpekat har den allmänna standardhöjningen medfört att fritiden fått allt större betydelse för de flesta människor här i landet. Därmed har också en skada som nedsätter en persons möjligheter att utnyttja fritiden på ett meningsfullt sätt kommit att bli alltmera kännbar. Den höjning av ersättningsnivån för sveda och värk samt lyte och framtida men som skedde i slutet av 1970-talet innebar att de skadelidande i viss utsträckning fick del av standardökningen i samhället, och frågan är om tiden inte nu är mogen för en ytterligare anpassning till den ökade levnadsstandardcn. En sådan höjning bör avse inte bara sveda och värk samt lyte och framtida men utan också olägenheter i övrigt. Vad gäller sistnämnda ersättningspost vill utskottet även ifrågasätta huruvida inte den i likhet med posterna sveda och värk samt lyte och framtida men bör anpassas till förändringarna i penningvärdet. Flertalet remissinstan- ser, bl. a. försäkringsinspektionen, Trafikskadenämndcn, Folksam. LO och TCO, har också ställt sig positiva till en höjning av ersättningsbeloppens storlek i proportion till standardökningen.

Utskottet anser vidare att det kan finnas skäl att överväga i vad mån den nuvarande crsättningsnivån står i överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen. Inte bara de ökade möjligheterna till en meningsfull

fritid utan också andra livskvaliteter kan för många människor i dag te sig 15

mera betydelsefulla än förr. De nu aktuella motionerna visar att det finns LU 1986/87:3 sådana utvecklingstendenser. Det är därför tänkbart att ersättningsnivån

allmiint anses för låg och inte ger tillräcklig kompensation för förluster av olika livskvaliteter. Utan en närmare kartJ;iggning anser sig emellertid utskottet inte kunna ta n{1gon slutlig ställning i denna fråga.

I den allmänna debatten liksom i motionerna har särskild kritik riktats mot den i försäkringspraxis tillämpade regeln att ersättning för ideell skada reduceras eller periodiseras när den skadelidande drabbats av en svår skada som lett till långvarig medvetslöshet eller sänkt medvetandegrad. Bakom denna praxis ligger tanken att ersättningen för ideell skada har en starkt personlig karaktär och därför hör minskas när den skadclidande inte har möjlighet att tillgodogöra sig den. Utskottet har i och för sig förståelse för denna princip. Otvivelaktigt är det emellertid så att allmänheten upplever regeln som stötande. Åtskilliga remissinstanser har av denna anledning uttalat sig till förmån för en ändring. Enligt utskottets mening talar starka skäl för att en praxis som står i strid med den allmänna riittsuppfattningen inte längre bör upprätthållas.

Vad härefter gäller den i motion L206 aktualiserade frågan om ersiittning till en skadelidandcs anhöriga vill utskottet erinra om att som ovan berörts s. k. tredjemansskada inte ersätts enligt gällande rätt. I praxis utges dock ersättning till tredjeman för kostnader och förluster när dessa på något sätt kan hänföras till den som drabbats av personskada. När exempelvis en förälder stannar hemma frän arbetet för vård av ett skadat barn brukar sålunda förälderns inkomstförlust ersättas st1som en vårelkostnad för barnet.

Enligt utskottets mening bör man inte utan starka skäl frängå den giillande principen i fråga om tredjemansskador. I likhet med bl. a. försäkringsinspek- tionen anser emellertid utskottet att det bör övervägas om man inte - utan att i princip vidga kretsen av ers;ittningsberättigade - kan åstadkomma en ordning där anhörigas kostnader för besök och annan stimulans till den skadade kan ersättas i något större utsträckning än för närvarande.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de skadclidandes stiillning när det gäller ersättning för ideell skada bör förbättras i vissa avseenden. I iirendet saknas emellertid ett tillfredssUillande underlag för ett stiillningstagande till frägan i vilken mån sådana förbättringar kan genomföras. Frågan bör tHirför bli föremål för en översyn. Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma formerna för öwrsynsarbetets bedrivande. Utskottet vill dock i likhet med remissinstanserna framhålla att n[1got hehov av ändring av beshimmelserna i Skl egentligen inte föreligger. När det gäller frågor om storleken av skadcståndsbelopp är för övrigt lagstiftning ett trubbigt instrument eftersom sådana frågor smidigast och bäst avgörs i praxis.

Lagstiftarens uppgift i s<°1dana sammanhang fär därför i likhet med vad som skedde vid 1975 års ändringar i Skl begränsas till allmförna uttalanden till vägledning för r;ittstilliimpningcn. Enligt utskottets mening bör därför översynsarbetet i första hand inriktas mot att åstadkomma erforderliga förhtittringar inom ramen för giillande regelsystem. I sammanhanget vill utskottet peka pii att Trafikskadenämnden i sitt rcmissyttrande framhiillit att vissa fr{1gor nm ersiittningsnivån vid ideell skada redan aktualiserats inom

nämnden. Skulle det emellertid visa sig att dct önskvärda resultatet inte kan 16

uppnås utan en lagändring bör lagstiftningsfragan övervägas på nytt. LU 1986/87:3 Vad utskottet sälunda anfört bör ges regeringen till känna. Ställningsta-

gandet innebär att önskem{1lcn i motionerna L206 och L257 i huvudsak blir tillgodosedda.

Konsumentförsäkringslagen

Konsumentförsiikringslagcn ( 1980:38), som trädde i kraft den 1 januari 1981, iir tillämplig på de vanligaste skadeförsäkringar som tecknas av konsumenter för privatändamid. såsom hemforsiikringar. villaförsiikringar. resefi\rsiik- ringar m. m. Lagen innehMler bestiimmelser om bl. a. information till konsumenterna om försiikringarna. rätten att teckna försiikring. förnyelse av försäkring m. m.

Syftet med konsumentförsäkringslagen iir att ge konsumenterna en starkare ställning i förhtillande till försiikringsholagen. Lagen är därför också till största delen tvingande för försäkringsbolagen. Den innehäller i huvud- sak civilrättsliga regler. I fråga om underl<'ttcnhet att lämna information skall emellertid tillämpas de marknadsriittsliga reglerna i marknadsföringslagen om underlatenhet att lämna information vid marknadsföring.

I motion L253 (fp) erinras om att vi har ett väl utbyggt frivilligt försiikringssystem och att det i normalfallet inte uppstår några problem vid skaderegleringen. Motionärerna papekar att det dock under senare tid alltför ofta har visat sig att försiikringsbolagen med hjiilp av sin juridiska expertis och finstilta för den enskilde försiikringstagaren svårtolkade bestämmelser viigrar utbetala ersiittning för skador som rimligen borde ersiittas. Enligt motionärernas uppfattning är det mer angeläget att försiikringsbolagen upplyser om vad försäkringen inte täcker än att de informerar om förmäncr- na. Motionärerna framhäller att konsumentorganisationen behöver ges större möjligheter att stärka försiikringstagarens ställning. Visserligen kan försäkringsbolagen själva åstadkomma mycket för att ge försiikringstagarna en heltiickande information men det iir också angcliiget att konsumentverket fiir utökade möjligheter att p{1vcrka marknadsföringen. Motioniirerna anser att konsumentförsiikringslagstiftningen behöver ses över i syfte att stiirka den enskilde försäkringstagarens stiillning mot försiikringsbolagen och yrkar att det anförda ges regeringen till kiinna.

Utskottet vill för sin del framhitlla att det iir en fördel för konsumenterna om de har flera olika försiikringslösningar att viilja mellan. Varje konsument far nämligen chl möjlighet att välja den lösning som passar honom eller henne häst. För att konsumenterna skall ha nt1gon reell valmöjlighet pa försiikrings- området kriivs att försiikringsbolagcn ger dem en tillfredsstiillande informa- tion angående omfattningen av det försiikringsskydd som bolagen erbjuder.

En si1dan information behövs ocksf1 för att konsumenterna skall kunna ta. till vara sina rättigheter i skadereglcringsärcnclen. Inte minst viktigt hiirvidlag iir att informationen är entydig, dvs. att ett försäkringsvillkor hos en försäk- ringsgivare betyder samma sak som motsvarande villkor hos en annan försäkringsgivare. Som utskottet konstaterade år 1985 vid behandlingen av en motion liknande den nu aktuella (LU 1984/85:9) finns det således ett stort behov av standardiserade termer och villkor. Det iir också angeläget att

I " Riksdagen 198()!87. 8.rnml. Xr.i

17

försäkringsvillkoren presenteras på ett lättfattligt och informativt sätt. LU 1986/87:3 I syfte att förbättra konsumenternas ställning på försäkringsområdet har

vissa åtgärder redan vidtagits. Sålunda har konsumentverket och försäk- ringsinspektionen ett fortlöpande samarbete med försäkringsbranschen beträffande utformningen av försäkringsvillkor. Vidare har staten och försäkringsbranschen inrättat Konsumenternas försäkringsbyrå dit konsu- menterna kostnadsfritt kan vända sig för råd och hjälp, bl. a. när det gäller information. i försäkringsfrågor.

De av motionärerna aktualiserade spörsmålen har som närmare redovisats ovan (s. 11-13) nyligen också övervägts av försäkringsverksamhetskommit- ten. Kommitten har i ett år 1986 lämnat delbetänkande ingående behandlat frågor som rör försäkringsbolagens utformning av försäkringsvillkor, in- formation och skadereglering samt det samband som finns mellan dessa frågor. Kommitten anser att försäkringsinspektionen även i fortsättningen bör granska om försäkringsvillkor är skäliga. vilket i sig innefattar en viss grad av produktpåverkan. Kommitten framhåller vidare att försäkringsbola- gens skadereglering är av utomordentligt stor betydelse för försäkringstagar- na och att skaderegleringsförfarandet måste vara säkert, snabbt, billigt, konsekvent, enhetligt och rättvist. Kommitten understryker vikten av att bolagen och deras personal ger försäkringstagarna lättförståelig och tydlig information om försäkringsvillkor och om vad som eljest är av betydelse för försäkringstagarna i skadeprövningsärenden.

Betänkandet är efter remissbehandling föremål för överväganden inom regeringskansliet.

Med hänsyn till det utredningsarbete som försäkringsverksamhetskommit- ten utfört och de åtgärder i övrigt som vidtagits i syfte att stärka konsumen- ternas ställning anser utskottet att någon särskild översyn av konsumentför- säkringslagen i enlighet med motionärernas önskemål inte är erforderlig.

Utskottet avstyrker därför motion L253.

Hemställan

Utskottet hemställer

I. beträffande skadestånd för i<lcell skada

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86: L206 och 1985/

86:L257 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående översyn av ersättningen vid ideell skada,

2. beträffande konsumentförsäkringslagen att riksdagen avslår motion l985/86:L253.

Stockholm den 21 oktober 1986 På lagutskottets vägnar Per-Olof Strindberg

18

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe LU 1986/87:3 Andreasson (s). Ulla Orring (fp). Martin Olsson (c). Inga-Britt Johansson

(s), Allan Ekström (m). Bengt Kronblad (s). Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp). Gunnar Thollander (s). Marianne Karlsson (c). Berit Löfstcdt (s). Ewa Hedkvist Peterscn (s) och Håkan Stjernlöf (m).

19

Remissyttranden över motionerna 1985/86:L206 och 1985/86:L257

Justitiekanslern

I fråga om ideell skada är det självfallet svårare att bestämma vad som skall anses som full gottgörelse än i fråga om ekonomisk skada. Det går inte att ställa upp några objektiva grunder enligt vilka det går att mäta den förlust som skadan skall anses ha medfört. Förlusten måste därför uppskattas efter en mera fri bedömning än när skadan har medfört följder av ekonomisk art.

Det ligger därför i sakens natur att ersättning för ideell skada måste bestämmas tämligen schablonmässigt. (Jfr prop. 1975: 12 s. 111.)

Det har tidigare i olika sammanhang framhållits att den ersättning för ideell skada som betalas ut i Sverige internationellt sett är förhållandevis låg (se bl. a. Bengtsson m. fl .. Skadestånd. tredje uppi.. s. 195). I förarbetena till 1975 års ändringar i skadeståndslagen framhöll föredragande departements- ehefen också att en generösare inställning gentemot den skade lidande i fråga om ersättning för ideell skada var önskvärd (se prop. 1975:12 s. 111 f). En viss höjning synes därefter också ha skett (se bl. a. Bengtsson m. fl. a. a.). I detta sammanhang kan påpekas att en bidragande orsak till att den svenska ersättningen framstår som låg är att ersättning för ideell skada utomlands ofta ses inte som en reparation utan mer som en upprättelse för den skadelidande eller som privatböter för den skadeståndsskyldige. Det är främmande för oss att se skadeståndet på detta sätt.

Rättsbildningen i vad avser ersättning för ideell skada sker i vårt land i huvudsak genom en utomrättslig skadereglering. Ytterst få skadeståndstvis- ter blir föremål för domstolsprövning. Detta synes bero på att den skadereglering som sålunda sker under medverkan av enskilda - främst försäkringsväsendet - anses ge den skadclidande goda garantier för en rättvisande bedömning av ersättningsanspråken. (Se '.\lordenson i Festskrift för Hellner, s. 395 f.) Mot nu angiven bakgrund och då det ännu inte synes ha utbildats någon domstolspraxis efter departementschcfens uttalanden år 1975 om önskvärdheten av en höjning av ersättningen anser jag inte att det finns skäl att för närvarande ånyo ta upp frågan om höjning av de ideella skadeståndens storlek.

Det kan slutligen framhållas att det torde möta svårigheter att i lagtext utforma regler för beräknande! av skadeståndets storlek vid ideell skada. I stort st:tt torde uttalanden av det slag som departementschefen gjorde år 1975 få tjäna som riktmärke vid rättstillämpningen. Dessa uttalanden för anses gälla alltjämt.

Brottsskadenämnden

Huvudsyftet med de båda motionerna synes vara att få till stimd en allmän höjning av crsättningsnivån i vad gäller s. k. ideell skada och då främst ersättningen för sveda och värk samt lyte och men. Några objektiva normer efter vilka crsättningsnivån såvitt avser ideell skada kan bestämmas finns inte utan det är en värderingsfråga hur mycket som skall betalas för denna typ av skada.

LU 1986/87:3 Bilaga 1

20

En tämligen allmänt omfattad utgångspunkt beträffande resonemangen LU 1986/87:3 kring skadeståndsersättning för personskada är att när man har begränsade Bilaga 1 resurser så är det viktigt att full ersättning ges i första hand för ekonomisk

skada, dvs. för kostnader och inkomstförlust. Detta kan då komma att innebära viss återhållsamhet i vad gäller ersättning för den ideella skadan.

Vad beträffar ersättningen för ekonomisk skada får Sverige anses leva upp till ovannämnda målsättning. Även vad gäller ersättning för ideell skada får Sverige internationellt sett anses ligga relativt bra till. Några exakta jämförelser går på grund av principiella skillnader i de olika ländernas ersättningssystem visserligen inte att göra men det torde inte vara riktigt att denna typ av skada i Sverige ersätts med speciellt låga belopp vid en internationell jämförelse. Att jämföra de svenska ersättningsbcloppen med vad som utgår i USA är inte möjligt på grund av de ur svensk synvinkel särpräglade förhållanden som råder där på skadeståndsrättens område.

Ersättningarna för ideell skada utgör numera kostnadsmässigt en ganska betydande del av personskadeersättningarna (se Hellner, Skadeståndsrätt, fjärde upplagan 1985 s. 293 ). En avsevärd höjning av ersättningsnivån skulle därför bli tämligen kostsam. Ersättningsområdet domineras av trafikskade- ersättning inom ramen för trafikförsäkringcn samt arbetsskadeersättning som utgår genom de olika former av trygghetsförsäkringar som finns. När Gunnel Jonäng i sin motion framhåller att om man har fullgjort sin försäkringsskyldighet skall skadeersättningen utbetalas oavsett den skadades sjukdomstillstånd etc. stämmer detta alltså inte med verkligheten. Det är endast undantagsvis den skade lidande själv som har fullgjort försäkringsplik- ten, i regel är det någon annan. I sista hand blir det vi alla, folkhushållet, som i form av höjda priser och skatter får betala en höjning av ersättningsnivån.

Storleken av skadestånd för sveda och värk samt lyte och men bestäms i praktiken med ledning av tabeller som upptar olika grader av lidande och olika typer av skador. Självfallet anger tabellerna endast riktpunkter och varje skadefall bedöms genom en individuell prövning inom den allmänna ramen. Både domstolar och försäkringsbolag begagnar dessa tabeller och metoden är sanktionerad genom högsta domstolens rättspraxis (se NJA 1982 s. 793 ). De tabeller som sålunda allmänt begagnas är utarbetade av trafikskadenämnden och revideras successivt. Höjning av tabellbeloppen brukar ske årligen med utgångspunkt i förändringen av konsumentprisindex.

Ärenden av principiell betydelse - och dit hör tabellerna - handläggs i nämndens "råd", i vilket även ingår trafikskadenämndens lekmannaledamö- ter föreslagna av de fackliga organisationerna, Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Vid studiet av tabellerna är det viktigt att komma ihåg att genom de ändringar i skadeståndslagen vilka trädde i kraft den l januari 1976 infördes en ny ersättningspost benämnd "olägenheter i övrigt", som avses skola ge gottgörelse, också den, i huvudsak för ideell skada. Till olägenheter i övrigt hänförs sådant som ökad anspänning i arbetet samt smiirre kostnader som inte lämpligen kan ersättas för sig. Som olägenheter i övrigt ersätts också kostnadsrisker och besvär i den dagliga livsföringen. Ersättningen kan bestämmas på olika sätt, men den vanligaste metoden är att man utgår från

ett uppskattat årsbelopp och sedan kapitaliserar detta efter vissa tabeller. 21