Detta är ett utdrag av Mariedamms Förenings dokumentation av en torpvandring gjord 2007
STORA BLACKFÄRD.
Södra Björnfall 2:13 (Ägare Bo Samuelsson)
Blackfärd finns dokumenterad från 15611. Äldsta kartmaterialet är från 17822. Det fanns från början två hemman. Nu finns bara ett hemman där. Vi kallar detta hemman Blackfärd nr. 2 i detta häfte
Fotografiet visar båda bostadshusen ca: 1908 . Foto från Gustaf Svensson.
Blackfärd nr. 1 – Rivet
Under de knappt 200 år som vi har följt de boende i Blackfärd 1 har 4 släkten brukat gården.
I beskrivningen nedan är endast brukarna medtagna.
Släkt no. 1. Brukare 1790 tom 1864
Gården brukas under denna tid av släkten Ersson i tre generationer.
Generation 1: Brukare 1790 till 1822
Jan Ersson f.1752 är förste brukaren som anges i husförhörslängden. Han var gift med Stina Andersdottern. Hon var född 1756-09-24 i Godegård. De fick fyra barn varav dotter Brita Stina och Erik överlevde spädbarnsåldern. Erik tog över gården – se generation 2. Brita Stina gifte sig 1807-11-06 med Anders Jansson från Godegård. De flyttade från trakten – det finns inga uppgifter vart de flyttade.
Jan avled år 1800-16-24. Stina gifte om sig året efter med den 20 år äldre Gustav Andersson.
Han kom närmast från Södra Björnfall där han var född 1777-08-07. Han var son till bergsmannen Anders Jönsson och hans hustru Lisa Månsdotter.
1 Ortnamnsarkivet i Uppsala anger äldsta belägg som ”Blackeferdz torpet” år 1561 2 Lantmäteriets historiska kartor Akt: 18-LER-50
1
Stina avled 75 år gammal 1832-08-24. Hon och maken står som inhyses då sonen tagit över gården ca 1822. Enligt bouppteckningen1 hade de bl.a. en ko, 3 får och en gris.
Gustav blir kvar på gården i 12 år varefter han flyttar till fattighuset år 1841 där han avled 10 år senare, 1851-03-31 - 73 år gammal.
Generation 2 Brukare 1822-1846:
Sonen Erik Jansson var född 1795-01-07. Han gifte sig år 1822 med Anna Jansdotter f.
1802-06-15 i Godegård.
Anna avled 1845 bara 43 år gammal. Av bouppteckningen2 framgår att de bl.a. hade 1 häst, 2oxar, 6 kor, 1 kviga, 2 kalvar, 10 får, 4 svin.
Erik avled 1847. Av bouppteckning3 framgår att han hade lämnat över gården till sin son.
De fick barnen:
1) Johan August Ersson f.1823-10-13 Han tog över gården - se generation 3.
2) Carl Peter f.1826-05-01 flyttade år 1852 till Södra Björnfall där han arbetade som dräng och hyttarbetare tills han år gifte sig 1858-07-09 med Johanna Lovisa Andersdotter f.1834- 01-27 i Södra Dalskogen 1:3. År 1858 tog de över Södra Björnfall 1:7/Åsen
4) Lars Fredrik f.1830-05-23 arbetade några år som dräng på trakten och flyttade 1863 till Finnerödja.
5) Stina Lotta f.1834-06-01 flyttade till Finnerödja samma år som brodern.
Generation 3: Brukare 1846-1864:
Den äldsta sonen Johan August Ersson tog över gården efter faderns död. Han gifte sig med Anna Stina Jansdotter f. 1819-01-24 i Norra Björnfall/Karl Victors Kalle. De brukade gården till 1864 då de flyttade till brodern Carl Peter i Norra Björnfall, där han arbetade till 1866 innan de flyttade till Finnerödja.
Släkt no. 2. Brukare 1864-1892
Aron Andersson f.1835-10-25 och hans hustru Anna Lotta Jacobsdotter f.1839-07-16 kom från Godegård där de var födda. Under de ca.30 år som familjen brukade gården föddes en dotter och sex söner. En son avled 1893 och fyra söner utvandrade till Amerika. Den yngsta sonen flyttade med fadern tillbaka till Godegård år 1896.
Hustrun avled 1887-04-30 . Hon var då bara 47 år gammal. Av bouppteckningen4) framgår att familjen bl.a. hade: ett par oxar, ett par stutar, sex kor, en kviga, en sugga, sju får, sex lamm och 4 höns. Enligt husförhörslängden hade nästa brukare tagit över gården år 1892.
De hade barnen:
1) Johan Teodor f.1863-11-15 utvandrade till Amerika 1892.
2) Karl Engelbrekt f.1867-10-05 utvandrade till Amerika 1891.
3) Maria Dorotea f.1870-09-06 flyttade till Gällersta 1894
4) Anders Sigvard f.1873-02-21 05 utvandrade till Amerika 1893 5) Filip Fritiof f.1875-10-17 var 18 år när han drunknade.
6) Adolf Verner f.1878-05-13 utvandrade till Amerika 1897
7) Ernst Georg f.1888-09-25 flyttade till Godegård 1896 tillsammans med sin far.
Släkt no. 3. Brukare 1892-1931
Under dessa 33 år brukade familjen Edvard Hugo Andersson och Ida Sofia Karlsdotter och deras dotter och måg gården.
1 Kumla Häradsrätt. Bouppteckning. FIIa :19 sid 431
2 Kumla Häradsrätt. Bouppteckning. F IIa:23 s 416
3 Bouppteckning Kumla häradsrätt FIIa:24 sid 75
Generation 1 1892-1921
1864 flyttade Edvard Hugo Andersson (f.1861-11-30 i Motala) in med hustrun Ida Sofia Karlsdotter f.1862-06-18 och två barn. De kom närmast från Önnabo där Ida Sofia var född.
Edvard Hugo avled år 1921-05-11 i ”äggvita”, 59 år gammal (bouppteckning)1. Samma år avled hans 92-åriga far som hade flyttat in sex år tidigare.
Ida Sofia avled år 1930-03-10 , 68 år gammal.
Om sonen Karl Emil Andersson f.1884-02-24 berättar vi om i torpvandringshäftet från 2005 i kapitlet som handlar om
Skepphult – varifrån vi har hämtat detta foto. Karl Emil Andersson. Foto:
Judit Martin
Dottern Linnea Viktoria och hennes man tog över gården – se generation 2.
År 1900 flyttade Linneas mor och bror in sedan fadern dött. Modern avled år 1917.
Generation 21921-1931
Dottern Linnea Viktoria f.1899-09-29 gifte sig år 1921 med Emil Gunnar Wallström f.1887-12-08 i Gårdsjö. De och barnen Gunborg Linnea f.1922-06-23 och Julia Ingeborg f.1924-10-24 flyttade 1931 till Godegårds sn. År 1931 flyttade familjen till Godegård.
Släkt no. 4. Brukare 1931- 40 –talets mitt.
År 1931 övertog Gustaf Edvard Andersson (f.1891-03-18 i N Nyckelhult ) gården
tillsammans med hustrun Anna Gunhild Eklund f. (f.1891-10-01 i Ramunderboda) och de tre barnen. Karl Erik Edvard och Gustav Edvard Rune var födda i Olaus Petri församling i Örebro. Sven Gösta Edvard var född i Lerbäck. Föräldrarna flyttade till Stockudden i mitten av 40 – talet.
Släkt no. 5. Brukare 1940 talets mitt till 40-talets slut
Ernst Bertil Andersson och hustrun Karin Alva Maria f. Eriksson var de sista boende. Vi berättar om dem i kapitlet om Gruvstugan där Ernst var född. De flyttade i slutet av 1940- talet.
Huset revs därefter.
1 Bouppteckning: Kumla, Grimstens och Hardemo tingslags häradsrätt FIIa:13 bild 2830
Blackfärd nr. 2
Under de drygt 170 år som vi har dokumenterat av de boende i Blackfärd 1 har tre släkten brukat gården. Därefter byggdes ett nytt hus – en skogsvaktarbostad - på samma grund LÄNK: Förteckning av brukare i Blackfärd 1 och 2
LÄNK: Förteckning av tjänstefolk i Blackfärd 1 och 2 I beskrivningen nedan är endast brukarna medtagna.
Släkt no. 1. Brukare 1781 tom 1815
Sven Jansson f. i Lerbäck 1757 och hustrun Margareta Jansdotter brukade gården till ca år 1815. Deras son Petter Svensson (f.1790-04-10) hängdes 1811-12-11 vid Kumla härads galge vid Åsbrohammars vägskäl för mord på spetsförsäljerskan Katarina Lindell från Vadstena. Mordet hade skett 3 år tidigare.
Föräldrarna bodde kvar på gården som inhyses. Margareta avled 82 år gammal 1829-04-07.
Sven var 83 år när han avled 1840-04-01 Förutom Peter hade de barnen:
Jan f.1773-01-12, Maja f.1777-04-16, Sara Lisa f.1793-11-30 avled 6 år gammal. Alla barnen var födda i Blackfärd. Jan och Maja flyttade från trakten.
En minnestavla (LÄNK) över mordet finns uppsatt några hundra meter norr om Bråtens banvaktsstuga.
Gustav Sahlström har skrivit en tidningsartikel där han berättat något om mordet. Urklippet som finns hos Örebro Läns Museums bygdearkiv saknar uppgifter om var och när artikeln publicerades. Artikeln återges nedan:
Galgbackar och forngravar.
En rundresa till gamla minnesplatser i Lerbäcksbygden.
Den 27 maj företog medlemmarna av Lerbäcks hembygdförening och museiintendenten B.
Waldén en intressant studiefärd inom Lerbäck.
Första uppehållet gjordes vid ”galgtallen”
vid Åsbrohammars vägskäl. I omedelbar när- het av denna gamla tall av egendomlig växt stod förr Kumla härads galge. Den sista som hängdes där, bar det betecknande namnet Rackar-Kalle. Mest känd av dem som hängt i denna galge var den 20-årige Petter Svensson från Blackfärd, som år 1809 med en yxa mör- dade spetsförsäljerskan Katarina Lindell från Vadstena. Efter mordet grävde han ner henne i ett träsk och högg ned en stor gran för att sopa igen spåren. Platsen för händelsen var i ome- delbar närhet till Blackfärds banvaktsstuga.
Petter Svensson blev misstänkt och fängsla- des men nekade envist. Då en person i byg- den, Jan Karlsson, en dag färdades vägen fram, tyckte han sig i en vision se huru mordet tillgått. Han fick tillstånd att vittna vid tinget, och efter hans vittnesmål utropade brotts- lingen: ”Jag inser, att vår Herre är emot mig.
Jag bekänner”. Dr Waldén uttalade som sin åsikt att Lerbäcks hembygdsförening borde utverka markägarens medgivande att få ”galg- tallen” fridlyst, varjämte några mindre träd borde nedhuggas.
Nästa etapp på resan var galgplasten å Hardemo allmänning i Hardemo, omkring 300 m. Sydost om den punkt där landsvägen från Hardemo kommer ut på Hallsbergsvägen.
Tyvärr har man i senare tider hämtat grus i omedelbar närhet, varför utseendet till en del förstörts. Den siste, som hängde i denna galge hette Jan Erik från Backa som mör- dade - säkert i sinnesförvirring - sina tre minderåriga pojkar.
Nästa etapp var avrättningsplatsen å Kumla häradsallmänning i Hallsbergs socken 130 m öster om landsvägen som leder från Halls- bergsvägen till Blåberga. Sista avrättningen ägde rum här rum den 30 oktober anno 1858.
Den dömda var en kvinna, hustru till en skogs- vaktare i Mörtsjön. Hon var anklagad för att ha förgiftat en torpare och hans hustru, vilka voro inneboende hos makarna. Skogsvaktarhustrun hade lagt arsenik i lingonmos. Torparens hu- stru tog av det övre lagret och klarade sig, men torparen fick bottensatsen, där giftet samlats, och han avled
Nästa anhalt var, den s.k. graven å Viss- mon, om vilken det talas och skrivits mycket.
Här har fantasin haft fritt spelrum, men faktum är att i den s.k. graven ligger ingen begraven.
År 1863 blåste det ner en stor tall. Då den föll rycktes en del av rotsystemet upp och bildade en Kulle. Tallen föll över en liten gran som try- cktes ned. Då granen inte längre kunde växa fritt utvecklades från roten en rätt ovanlig i ve- getation i det att en matta av grankvistar ut- bredde sig kring kullen efter marken. Folkfan-
tasin har under årens lopp satts i rörelse, och det har gått många sägner om denna s.k. grav.
Från detta nu beskrivna ställe gick färden till Tavlan. Hofberg nämner i sin, Närkesbeskriv- ning, att konung Graumar där slog och dödade konung Sparsnialler som ligger begraven
”under en sten å Åsbro gärde”. Intet spår efter några gravar kunde emellertid upptäckas på den höga rullstensåsen vid Tavlan. Ingen nu levande vet heller, var Sparsnialler blivit begraven.
Nästa mål var Kämpekullen och Änga- kullen. Hofberg uppger att flera slag utkäm- pades på Kämpakullen. Dr Waldén ansåg att järnåldersgravar sannolikt finnas å Kämpe- kullen samt på norra delen av Ängakullen.
Efter en stunds rast på Lerbäcks hotell gick färden till Gårdsjö å Gamla vägen från Mört- sjön. Innan man kommer fram till Gårdsjö ligga på högra sidan om vägen ett träsk samt en mängd stenrösen. Bilarna stannade och färddeltagarna gingo ur. Rösena äro säkerligen inga gravplatser utan odlingsrösen efter svedjefall. Sägnen berättar att det här i forna tider legat en herrgård, som sjunkit i djupet.
Framme vid Gårdsjö by utpekades platsen, där gamla byn varit belägen. Likaså visades platsen, där enligt traditionen Gårdsjö kungsgård legat.
Från Gårdsjö ilade bilarna till nästa mål: två stycken verkliga järnåldersgravar, belägna 200 m. norr om Runsala gård, 15 m öster om landsvägen. Under de två sista åren har en del stenar å dessa gravplatser rubbats och
bortförts.
Nästa uppehåll gjordes vid en av människo- hand upprättad kulle av senare datum helt nära vägbanan, cirka 300 a’ 400 m. Söder om nyss nämnda gravplatser. En sägen berättar att en kung här ligger begraven, men det finns även en annan tradition om kullen. Två bröder blevo oense om arvet. Den ene stannade kvar i hem- met, men den andre drog ut i världen. Efter många år träffades de båda bröderna åter i skogen. Hatet grodde ännu i deras hjärtan, de drabbade samman och det så grundligt, att de stannade fängdsam på stridplatsen båda två samt begravdes, där de fallit.
På Blackfärds ägor besågs fem järnålders- gravar, som upptäcktes av pastor L Hellzon.
Sista etappen var Trehörnings ståtliga, vackert belägna masugn, som förtjänar att även i fortsättningen skyddas.
Forskningsfärden gav bl.a. till resultat visshet om att Lerbäck äger fasta fornläm- ningar från järnåldern. Detta bör stimulera hembygdsintresserade att forska vidare.
G. Sahlström
Släkt no. 2. Brukare 1815 tom 1865
Under dessa 50 år brukade Daniel Andersson och hustrun Inga Stina Jönsdotter, deras barn och barnbarn gården.
Generation 1. Brukare 1815- 1834
Daniel och hustrun Inga Stina kom närmast från Tjällmo där de var födda 1774-07-25 resp.
1788-07-27.
Daniel avled 59 år gammal 1834-05-26. Enligt bouppteckningen hade de bl.a. 1häst, 1 oxe, 7 kor, 2 tjurar, 2 kalvar, 3 får, 1 so och en galt.
Hustrun överlevde honom med 22 år. Hon avled 67 år gammal 1856-05-30.
De hade barnen:
1) Carl Gustav Danielsson f.1815-03-12 tog över gården – se generation 2 2) Brita Lisa f.1817-10-06 flyttade till Hammar 1636.
3) Lovisa f.1821-10-18 flyttade till Dunsjö 1846 Generation 2. Brukare 1834- 1865
Två år efter faderns död gifte sig sonen Carl Gustav med Anna Lovisa Anderdotter. Hon var dotter till brukaren av Runsala – Anders Andersson och hans hustru Maja Greta
Jansdotter.
Carl Gustav och Anna Lovisa drev Blackfärd till 1865 då de och de två yngsta barnen Karl Johan och Johanna Sofia flyttade som torpare till det då nybyggda torpet Vendelsvik. Lovisa avled där år 1874 och Carl Gustav år 1886.
De fick barnen:
1) Lovisa Albertina f.1836-11-23 gifte sig 1860-12-14 med Jan Peter Jansson. År 1850 hade han kommit som dräng till gården. Han stannade till 1855 då han blev dräng i Håkantorp tills de gifte sig. Han och hustrun blev kvar på gården i Blackfärd till 1863 då de blev torpare vid Berget. Där förblev de i hala sitt liv. I torpvandringshäftet från 2005 har vi berättat om denna familj under avsnittet som handlar om Berget
2) Carl Fredrik f.1838-09-16 avled då han var ½ år gammal
3) Kristina Charlotta f.1839-12-01 gifte sig 1864 med Carl Erik Jansson. Han var son till en av Solbergabönderna – Jan Jansson. Hon flyttade till honom i Solberga. Efter fem års äktenskap ”krossades Carl Erik genom fall i gruva” och Kristina blev ensam med tre minderåriga barn.
4) Carl Johan f.1842-10-22 följe med föräldrarna till Vendelsvik 5) Gustav Adolf f.1844-08-16 avled 12 år gammal.
6) Johanna Sofia f.1846-11-25 följe med föräldrarna till Vendelsvik Släkt no. 3. Brukare 1865 tom 1926
Brukare Familjen Jansson i två generationer 1865- Generation 1 Brukare 1865-1891
Jan Peter Jansson f.1827-07-15 och Maja Lisa Jansdotter f.1831-02-14 och flyttade hit från Godegård med sex barn. De fick ytterliggare fyra barn – varav två avled innan vuxen ålder.
Jan Peter avled år 1903-04-11 och hustrun 12 år senare 1915-01-22.
De fick barnen:
1) Albertina Christina Jansdotter f.1856-03-01gifte han sig 1880 med torparsonen Carl Victor Frisk. Han var förd i Lilla Blackfärd 1857-10-14 . Efter giftermålet flyttade de till Lilla Blackfärd där hans familj bodde. År 1885 flyttade de till Klovstenalund där de blev livet ut
2) Johan Albert f.1858-12-06 gifte sig 1886 med Emelie Sofia Leandersson f.1866-02-20 i Godegårds sn. Sonen Johan Algot föddes 1886-10-08. Under åren 1888-1891 var de torpare vid Backabygget innan de flyttade till Godegård.
3) Per Adolf Jansson f.1861-04-03 tog över gården – se generation 2
4) Karl Emil f.1863-10-22 arbetade 1893-1895 som handelsbiträde i Lindbergs affär i Södra Björnfall. Eva Viktoria Dahl f.1868-12-24 i Hammar arbetade under åren 1891-1895 som piga i Schjölinagården i Norra Björnfall. 1894-12-08 gifte de sig. Eva Viktoria avled 1945- 06-12 i Kumla.
5) Hilda Amalia f.1866-04-11 fick u.ä. dotter Sigrid Judith Ingeborg f.1891-09-11.
Hon gifte sig 1920 med Emanuel Alm f.1889-12-04. De flyttade 1926 till Björnabro i Lerbäcks sn där de blev brukare av 1/8 mantal. Modern samt hennes syskon Per Adolf och Alma följde med.
6) Alma Dorotea f.1870-03-20 följde med till Björnabro 1926. Hon avled ogift 87 år gammal 1957-05-25 i Åsbro.
7) Hjalmar Valfrid f.1872-10-09 flyttade 1893 till Amerika 8) Anna Eugenia f.1875-08-13 avled 11 år gammal.
9) Augusta Sofia Jansdotter f.1854-03-18 gifte sig 1877 med Anders Viktor Alm f.1848-07- 06 i Hammar. De flyttade 1844 till Godegård med barnen Anders Walfrid f.1877-01-16, Hilda Elisabeth f.1880-10-07 och Kurt Leo f.1883-05-02
Generation 2 Brukare 1891-1891
Per Adolf står som brukare i husförhörslängden. Han flyttade med till Björnabro 1926. Han avled där ogift 83 år gammal 1934-04-22.
Syskonen Jansson vid en födelsedag i Björnabro
Övre raden f.v. Emil, Johan, Per Adolf. Nedre raden f.v. Alma, Hilma, Albertina. Foto från Sigrid Alm Jansson
Boende 1928-1954
På samma grund som det gamla huset byggdes ett nytt hus år 1928 för skogsvaktaren Oskar Algot Karlsson.
Han var anställd som skogsvaktare av Skyllbergs bruk för Mariedammsdistriktet.
Algot var född 1893-03-18 i Hallsberg. Han hade kommit till Mariedamms herrgård 1917. Året efter hade han gift sig med Anna Eleonora Ludvigsson f.1892-02-22 i Svennevad. Hon avled 1923-09-28 efter bara 4 års äktenskap i barnsängsfeber. Barnet hade avlidit några dagar tidigare. Algot bodde kvar vid herrgården till 1928 då han flyttade till Blackfärd. Samma år kom
hushållerskan Hanna Emelia Jansdotter från Värmlands län där hon var född 1884-03-05. Tycke uppstod och de gifte sig i augusti 1929. År 1954 flyttade till Östansjö i Viby förs. Hanna avled där 80 år gammal 1964-09-22.
Algot var 94 år när han avled 1987-09-01i Hallsberg Algot Karlsson
Boende 1954-64
Skogvaktaren Harald Jansson (f. 1926-02-15 i Hammar d. 1996-09-18 i Sjöbo, Malmö ln.) och hustrun Elsa Marianne f.Åkerberg (f. 1930) bodde här under dessa tio år med sönerna Kent och Krister.
Boende 1964 – 83
Huset hyrdes av en stiftelse för utvecklingsstörda.
Boende 1983-1987 ca
Erik Ragnar Eriksson flyttade hit med hustrun Vera Maria f. Gyllgård från Lilla Blackfärd 1985. De hade hyrt stugan som sommarbostad sedan ett par år. Vi har berättat om dem i kapitlet som handlar om Lilla Blackfärd. Erik avled där1986. Vera flyttade då till pensionärshemmet i Mariedamm men hade kvar stugan som sommarbostad en tid.
Därefter har huset använts som sommarställe till 2001 Boende från november 2001
Tore och Rose-Marie Winkler. De driver företaget Resultatutvecklarna
