1
Seminarium den 25 mars 2015
Återlämnade gravrätter
Hanna Gelotte Fernandez, länsstyrelsen i Stockholm Eva Grönwall, SKAO
Eva Årbrandt Johansson, SKAO Staffan Lundstedt, SKAO
internwww.svenskakyrkan.se/arbetsgivare
På seminariet deltog 80 personer: anställda inom Svenska kyrkan, förtroendevalda, handläggare på länsstyrelse och konsulter.
Dokumentationen med de kompletteringar som tillkommer under seminariet läggas på SKAO:s hemsida.
2 VARFÖR
DETTA SEMINA‐
RIUM?
HUR UPPSTÅR ÅTERLÄM‐
NADE GRAV‐
RÄTTER?
HUR STOR BEREDSKAP BEHÖVS FÖR GRAVPLATSER?
VAD BÖR BEVARAS AV KULTUR‐
MILJÖSKÄL?
VAD KAN GÖRAS MED BORT‐
GALLRADE GRAVSTENAR?
VAD KAN GÖRAS MED ÅTER‐
LÄMNADE GRAVPLATSER?
VAD KAN GÖRAS MED AVSTENADE KVARTER?
NÄR KRÄVS TILLSTÅND FÖR OM‐
GESTALT‐
NING?
Process Återlämnade gravrätter
NÄR BLIR EN BEGRAVNINGS‐
PLATS ÖVERTALIG?
VAD KAN MARKEN ANVÄNDAS TILL EFTER NED‐
LÄGGNINGEN?
VAD HAR HUVUD‐
MANNEN FÖR EKONOMISKT ANSVAR EFTER NEDLÄGG‐
NINGEN?
VAD KRÄVS FÖR ATT LÄGGA NER EN BEGRAV‐
NINGSPLATS?
NÄR KAN EN BEGRAVNINGS‐
PLATS BLI FAST FORNLÄM‐
NING?
internwww.svenskakyrkan.se/arbetsgivare
Vi kommer att följa en process från det att en större mängd gravplatser konstateras vara återlämnade, igenom alla de frågor som behöver ställas inför beslut som måste tas om
gravanordningar, gravplatser, avstenade kvarter eller möjligen hela begravningsplatser. För att detta ska bli ett seminarium som motsvarar förväntningarna behöver deltagarna bidra med frågor och erfarenheter.
Under seminariet kommer vi att upptäcka att presentationen inte är komplett vilket kan betyda att antingen behövs svar och förslag från deltagarna eller att det helt enkelt inte finns något givet svar. Det kan vara så att någon tydlig praxis inte finns, inte heller någon rättslig prövning att hänvisa till.
.
3
Hur uppstår återlämnade gravrätter?
1. Gravrätten går ut
2. Gravrättsinnehavaren avlider, ingen ny gi utses 3. Aktivt återlämnande
4. Sökning av gravrättsinnehavare ger inget resultat 5. Förverkande
6. Av länsstyrelsen förklarad upphörd
1. Ingen förnyelse önskas, trots erbjudande, enligt 7 kap. 9 § begravningslagen.
Lagkrav att skicka information om möjlighet till förnyelse, en gång räcker
SKAO rekommenderar att skylta gravplatsen som återlämnad i ca ett halvår, exempelvis över Mors dag och allhelgonahelgen. I mån av god tillgång på gravplatser rekommenderas att tillmötesgå önskemål från andra med släktskap eller nära anknytning till gravsatta att få bli gravrättsinnehavare. Detta kan ifrågasättas av tidigare gravrättsinnehavare men har de avsagt sig gravrätten har de inte längre någon rätt att hävda.
2. Ingen ur dödsboet vill bli gravrättsinnehavare.
3. Ingen vill längre vara gravrättsinnehavare. Finns olika skäl till detta:
De är inte längre motiverade
Huvudmannens krav på säkert monterad gravsten upplevs som en för hög kostnad
Gravrättsinnehavarens skyldighet att hålla gravplatsen i ordnat och värdigt skick, såsom ansvar för gravskötsel, upplevs som för betungande.
4. Rapport om sökningsförfarandet biläggs i protokoll från kyrkoråd/utskott som därmed beslutar att gravrätten är återlämnad.
5. Uppenbar vanvård enligt 7 kap. 33 §, begravningslagen
Föreläggande om att sätta gravplatsen i stånd
Beslut om att gravrätten är förverkad
6. Vid nedläggning eller synnerligt men för en begravningsplats ändamålsenliga ordnande och skötsel att ha kvar gravrätter får länsstyrelsen besluta att gravrätter flyttas över till andra platser. Om det inte är möjligt eller om ingen rättsinnehavare begär att få behålla gravrätten får länsstyrelsen besluta att rätten ska upphöra enligt 7 kap. 34 §, begravningslagen
Upplåtaren är skyldig att behålla gravplatsen minst 25 år från senaste gravsättningen enligt 7 kap. 20
§, begravningslagen. Den blir en förbehållsgrav.
4
Hur stor beredskap behövs för gravplatser?
1. För folkbokförda inom förvaltningsområdet 2. För övriga i mån av plats
3. Krisberedskap
1. I första hand för folkbokförda inom det egna förvaltningsområdet enligt 2 kap. 3 §, begravningslagen
2. För övriga i mån av tillgång på gravplatsmark, enligt 2 kap 3 §, begravningslagen. I förvaltningsområden med hög andel fritidsboende är det inte ovanligt att bara erbjuda gravplats för de som är folkbokförda.
3. Huvudmannen har ansvar för krisberedskap och att samordna med kommun och länsstyrelse. Tidigare gällde en beredskap för gravplatser på 5 % av antalet invånare i förvaltningsområdet.
5
Vad bör bevaras av kulturmiljöskäl?
1. Inventering/karaktärisering 2. Värdering med motivering 3. Prioritering/urval
4. Viktigt att skilja på kyrkliga inventarier och fasta anordningar på begravningsplats
5. Upptas i särskild förteckning
En portalparagraf för kulturmiljövården är att kulturarvet är allas ansvar. Ett skäl till att den tidigare kulturminneslagen numera heter kulturmiljölag är att bevarandearbetet i större utsträckning än tidigare bör inriktas på hela eller delar av miljöer än utpekade objekt/föremål.
Alla länsstyrelser är individuella myndigheter, har tolkningsföresträde av lagar och annat relevant regelverk.
1-2. Svaret fås efter inventering, värdering och prioritering. Gäller begravningsplatser anlagda för 1940. Bästa vägledningen i detta arbete är Centrala gravvårdskommittéens Handbok för kulturhistorisk inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar. Inventerare bör anlitas genom konsultavtal, exempelvis med länsmuseum eller konsultföretag.
3. Varje klassning av kulturhistoriskt värdefull gravplats/gravanordning behöver ges en förklarande, specifik motivering. Då är risken mindre för ett allmänt subjektivt tyckande.
Urval bör ske i en samrådsgrupp bestående av kyrkogårdsrepresentant, inventerare och intressenter (hembygdsförening, sten- eller smideskunnig m.m.).
4. Återlämnade gravanordningar som klassats som kulturhistoriskt värdefulla är inte kyrkliga inventarier (= föremål som är kulturhistoriskt värdefulla och avsedda för kyrkligt bruk) utan fasta anordningar på begravningsplatsen! Det råder osäkerhet kring detta på stift och
länsstyrelse samt i församlingar.
5. Sammanställning på särskild förteckning över kulturhistoriskt mycket värdefulla
gravplatser/gravanordningar skickas till länsstyrelsen för samråd. Förteckningen bör tas med i vård- och underhållsplan för hela begravningsplatsen, som länsstyrelsen ska ges möjlighet att yttra sig över, enligt RAÄ:s föreskrifter om kyrkliga kulturminnen (KRFS 2012:2). En vård- och underhållsplan ska ha ett 10-årigt perspektiv. Den bör ses som ett levande dokument, innehållet kommer att förändras över tid.
6
Inventering av gravplatser, helheten
1. Alla före mitten av 1800-talet, före industrialismen
2. Åren 1850–1930 visar en stor variation
3. Gravplatser i grupp
4. Lokala material
5. Gjutjärns- och smidesarbeten
6. Gravramar
7. Tidstypisk eller karaktäristisk växlighet
8. Sand- och grusgravplatser
Uppräkningen är en checklista, allt kommer inte att vara tillämpligt på samma gravplats.
1. Ofta var gravvården av mjukare mer lättbearbetade stenarter, exempelvis kalksten eller sandsten.
2. Gravmonumentens gyllene tidsålder! Gravvården markerade status och livsgärning.
3. Gravplatser i grupp kan vara sammanhängande rader av grusgravar, allmänna linjegravar och unika gravanordningar i grupp.
4. Lokala material kan vara sten från näraliggande stenbrott, gjutjärn från järnbruk, porslin från porslinsfabrik (t ex Gustavsberg).
5. Gravvårdar i sten dominerar, även andra material behöver uppmärksammas.
6. Gravramar oftast i sten men kan vara gjutjärnsstaket eller pållare med kätting.
7. Växtinnehållet på en kulturhistoriskt värdefull gravplats har ofta försummats i
inventeringssammanhang. Särskilt viktigt att uppmärksamma sorgeträd, äldre rossorter och äldre former av perenner. Viktigt att inventerare har rätt kompetens för uppdraget.
POM, Programmet för odlad mångfald, har särskilt uppmärksammat växter på kyrkogårdar.
8. Sand- och grusgravplatser är på många kyrkogårdar helt borttagna i en rationaliseringsiver som pågått sedan 1950-talet.
7
forts: Inventering av gravvårdar med dess innehåll
1. Yrken, titlar
2. Socialgrupp
3. Genus, etnicitet,
4. Citat, dekorer, symboler
5. Betydande personer
6. Bynamn/gårdsnamn
7. Form, bearbetning, huggning, slipning
8. Hantverksmässiga och konstnärliga kvaliteter
9. Vad kan berättas?
•
Uppräkningen är en checklista, allt kommer inte att vara tillämpligt på samma gravvård.
1. Ofta är yrken ortsspecifika, såsom yrken knutna till militärväsendet, sjöfarten och stiften.
2. Högreståndspersoner, auktoriteter och välsituerade människor är överrepresenterade på bevarade gravvårdar. Även andra socialgrupper behöver uppmärksammas.
3. Kvinnor är påtagligt anonyma och underordnade en patriarkal struktur. Men det finns äldre gravvårdar som synliggör kvinnor, och även barn. På begravningsplatser finns många exempel på det mångkulturella för 1940.
4. Hänvisas ofta med nummer till bibel- och psalmverser. Många är de symboler som använts för döden, ett slocknat liv, trofasthet osv.
5. Ofta läggs alltför stor betydelse vid vilka personer som är gravsatta på gravplatsen. Det är inte det enda kriteriet att ta hänsyn till vid en kulturhistorisk bedömning. Frågan som bör ställas är:
Betydande för vem/vilka i ett lokalt, regionalt eller nationellt perspektiv?
6. Bynamn och gårdsnamn är vanligt på landsbygden. Dessa namn kanske inte ens är i bruk idag.
7. Gravstenens form, bearbetningsgrad- och teknik krävs en stenkunnig för att förklara.
8. Ibland kan en gravanordning bestå av fler än ett material, exempelvis olika stenarter, sten i kombination med metall eller porslin, s k biskvier.
9. Det kulturhistoriskt värdefulla på gravplatsen som helhet och med innehållet på gravvården behöver vävas samman till en (kort) berättelse, dels som motiv för bevarande och dels som underlag för kommunikation med allmänheten.
8
Innan en gravanordning tas bort rekommenderar SKAO att gravplats och gravsten fotograferas. Fotofilerna arkiveras i begravningsverksamhetens arkiv.
När inte någon längre är intresserad av att ta ett ansvar för gravplatsen, varken släkting eller annan med nära anknytning till de som är gravsatta, och gravplats och gravanordning har bedömts ha ett ringa kulturhistoriskt värde - såväl som enskilt objekt som i sitt sammanhang - vad finns det då för skäl till att behålla anordningar och utsmyckning på gravplatsen? Enligt SKAO:s synsätt finns inget lagligt stöd för detta inom begravningsverksamheten. I
begravningslagens 7 kap. 20 § sägs att då en gravrätt har återlämnats behöver en gravanordning bara behållas om kostnaden för skötsel av gravplats är betald.
Huvudmannen har hela säkerhetsansvaret för gravanordningar, då de har tillfallit upplåtaren enligt 7 kap. 36 §, begravningslagen. De kräver även skötsel, såsom gräsputs och viss rengöring. En kyrkogård är inte bara en historisk spegling av det lokala samhället. Den speglar även det nutida. På orter med utflyttning och ett svagt engagemang från
lokalbefolkningen (kulturarvet är allas ansvar) skulle en kyrkogård med alla återlämnade gravstenar kvar på gravplatserna ge en felaktig bild?
Församlingen/pastoratet kan dock välja att behålla gravvårdarna och sköta dessa inom församlingsverksamheten med medel från kyrkoavgiften.
Bilden visar ett upplag efter att de gravstenar tagits bort som inte bedömts som
kulturhistoriskt värdefulla. Att förvara utrangerade gravstenar inom kyrkogårdsförvaltningens ekonomiutrymmen under någon längre tid är ingen hållbar lösning. De flesta förvaltningar brukar anse att 6-12 månader är en rimlig lagringstid. Så vilka alternativ står till buds för att göra något av dessa upplag?
9
Såhär är det definitivt ovärdigt att använda övertaliga gravstenar! Stenar som går att
identifiera kan inte användas hur som helst, som här i ett vägbygge i Norge. Enligt 7 kap. 28 § begravningslagen ska inte gravstenar lämnas ut till gravrättsinnehavare om det finns risk för att de förfar med gravanordningen på ett ovärdigt sätt. Samma krav bör även ställas på huvudmännen. För många människor är en gravsten förknippad med identitet och ska därför behandlas med respekt och värdighet.
Det är viktigt att skilja på gravsten och minnessten. Den senare har inget att göra med plats för gravsättning.
10
Vad kan göras med bortgallrade gravstenar?
1. Sälja eller överlåta till stenfirma 2. Sälja billigt till nya gravrättsinnehavare 3. Använda för konstruktionsarbeten inom
kyrkogården
1. Det kan vara svårt att hitta stenfirmor som är villiga att betala för begagnad sten eller är intresserade av att arbeta med sten för återanvändning. I bästa fall kan stenfirmorna stå för transporten till eget upplag. Huvudmannen ska kräva att stenarna avidentifieras.
2. Sten är ett ändligt material som är dyrt att bryta och transportera, därtill med stor negativ miljöpåverkan. Att sälja billigt till nya gravrättsinnehavare är att uppmuntra till återbruk. Även här krävs att stenarna avidentifieras beträffande tidigare namn.
Dekor, symboler och bearbetning kan med fördel behållas, inte minst av kulturhistoriska skäl. Jönköping och Kalmar är exempel på pastorat som är framgångrika när det gäller återbruk av gravstenar.
3. Att använda gravstenar i något konstruktionsarbete på kyrkogården kan vara ett sätt att ta hand om en del av de borttagna gravstenarna.
11
Exempelvis som beläggning av gång- och entréytor. Bilden är från Solna kyrkogård.
Det kan bli svårt med underarbetet då stenarna har olika tjocklek. Det kan diskuteras om texten ska vändas uppåt eller neråt. En del kan tycka det är ovärdigt att gå på någons namn.
Å andra sidan har kyrkobesökare i århundraden gått på stenhällar med namnen uppåt i kyrkobyggnader.
Rätt lagda stenar med så täta skarvar som möjligt kan bidra till begravningsplatsens
tillgänglighetsanpassning för personer med nedsatt rörelseförmåga. Stenarna behöver läggas med avrinning så att inte vatten stängs in i textinhuggningar och fryser till.
12
Ett annat alternativ kan vara att bygga murar. I detta fall krossades gravstenarna för att användas till att bygga gabioner. Den krossade stenen lades för hand i kraftiga nätsektioner som fästes vid varandra till önskad murlängd. Stenen lades så att det syns att ursprunget är gravstenar men utan att enskilda namn ska kunna utläsas.
Muren ersätter i detta fall en sliten oxelhäck på Dingtuna kyrkogård. Tillstånd gavs av länsstyrelsen i Västmanland.
113
3
Över 1 000 gravstenar av olika slags sten har använts för en bassängbotten på 40 m2 på kyrkogården vid Stora Tuna kyrka i Borlänge. Stenarna är sågade i 8 cm tjocka block.
14
Forts: Vad kan göras med bortgallrade gravstenar?
1. Gräva ned stenen och övertäcka 2. Gå till stenkross
3. Finns det fler alternativ?
1. Att gräva ned gravstenarna och täcka över dem är ett sätt att spara dem inför framtiden utan att det medför något skötselansvar. Vi vet inget om hur kommande generationer kan intressera sig för detta, som historiskt material eller bara råvara.
2. Efter krossning kan i bästa fall materialet återgå till begravningsplatsen som stenmjöl.
3. Meddela gärna SKAO om det finns fler alternativ till vad som görs lokalt med gravstenar som har tagits bort.
15
- Natursten ett ändligt material - Kostsamt att bryta
- Råvara för återbruk i nya sammanhang
Uppmuntra gärna till användning av gravstensmaterialet för annat ändamål än på begravningsplats. Ett villkor är att det blir en värdig hantering.
Här ett exempel på en borttagen gravsten som råvara för konstproduktion.
16
Vad kan göras med återlämnade gravplatser?
1. Upplåta på nytt
2. Förtätning av gravplatser genom byte av gravskick 3. Anlägga fler servicestationer
4. Tätare mellan sittplatser
5. Tillfällig förvaring av växter, jord och gravanordning från öppnad grav
6. Finns det fler alternativ?
Här handlar frågan om spridda gravplatser lite här och var på begravningsplatsen, eller ett mindre antal gravplatser i grupp.
1. För att åter ta en gravplats i bruk måste minst 25 år ha gått sedan senaste gravsättningen, d v s förbehållstiden ska ha gått ut. Markförhållanden kan påverka möjlighet till upplåtelse på nytt. Exempelvis kan tunga lerjordar eller högt vattenstånd omöjliggöra nya gravsättningar utan att skada stoft, även om det har gått 25 år sedan gravsättningen. Huvudmannen kan begränsa återanvändning av gravplats till enbart urnor/askor. Allt fler huvudmän prövar att upplåta på nytt med den gamla gravstenen kvar.
2. Stora familjegravplatser som inte längre efterfrågas kan göras om till urngravplatser eller askgravplatser, efter tillstånd från lässtyrelsen.
3. Många besökare upplever att det är för långa avstånd mellan servicestationer och att det då blir för tungt att bära exempelvis vattenkannor.
4. För glest mellan sittplatser är en vanlig kritik mot begravningsplatser. Varför så få sittplatser vintertid? Lösa möbler kommer ut i samband med vårstädningen i april men
besökare vill även kunna slå sig ner en kort stund på vintern. 1,5 miljoner av befolkningen har en permanent funktionsnedsättning. Ett stort antal av dessa har nedsatt rörelseförmåga, som bland annat medför ett större behov av att vila oftare.
5. Luckor här och var inom ett kyrkogårdskvarter kan tas användas i kyrkogårdsdriften.
17
När krävs tillstånd för omgestaltning?
1. För begravningsplats tillkommen före 1940 2. Väsentlig ändring
3. Tillstånd med villkor
4. Krav på vård- och underhållsplan
Här gäller frågan spridda enstaka större gravplatser och sammanhängande grupper av återlämnade gravplatser, delar av eller hela kvarter.
Att det krävs tillstånd är inte detsamma som att det troligen blir avslag hos länsstyrelsen. Statistik från RAÄ visar att av 424 beslut i länsstyrelsen var 4 avslag, p g a ofullständiga ansökningshandlingar. De flesta ansökningar till länsstyrelsen från kyrkogårdsförvaltningar gäller askgravlundar. En ansökan ska alltid innehålla motiv för och beskrivning av åtgärd samt vad konsekvensen blir för de kulturhistorisk värdena. De flesta länsstyrelsen har blanketter för ansökan om tillstånd enligt KML. Ett sätt att från förvaltningshåll bidra till kortare handläggningstid är att lämna in så fullständiga
ansökningshandlingar som möjligt. Samråd mellan länsstyrelsens handläggare och kyrkogårdsförvaltning är viktiga möten för dialoger.
1. Kulturmiljölagens 4 kap. 13 § gäller även för åtgärd på utbyggnad av begravningsplats tillkommen efter 1940 om den ursprungliga har anlagts före 1940.
2. Exempel på väsentlig ändring är byte av gravskick, anläggning av parkmark, lapidarium, konstnärlig utsmyckning eller kompostanläggning. Andra exempel är
tillgänglighetsanpassning och förnyelse av trädplantering. Länsstyrelsen har alltid
tolkningsföreträde av vad som är väsentlig ändring. En länsstyrelsen kan inte med stöd av 4 kap. KML stoppa en gravrättsinnehavare som exempelvis vill ta bort en gravsten. Detta skulle inkräkta på innehavarens rätt enligt 7 kap. 25-28 §§ begravningslagen.
3. Länsstyrelsen får förena tillstånd med villkor, exempelvis krav på återplantering av borttagna träd eller häckar, antikvarisk medverkan, metodval och dokumentation.
4. Kravet på vård- och underhållsplaner infördes 2014 och ska redovisa bland annat förutsägbarheten i kyrkogårdsförvaltningarnas arbete med de kulturhistoriska värdena.
18
Vad kan göras med avstenade kvarter?
1. Askgravplatser och askgravlund 2. Kistgravlundar
3. Demonstrationsytor 4. Växtdepåer
5. Parkmark
6. Förstärkning av naturvärden 7. Lapidarium
Frågan gäller hela eller delar av kvarter.
1. Askgravplatser och askgravlundar är de vanligast alternativen när kistgravkvarter omgestaltas till nya typer av gravplatser.
2. Kistgravlundar motsvarar regelverket för askgravlundar. Detta är en gravplatstyp som prövas hos en del huvudmän för att möta en efterfrågan på kistgravplatser utan
skötselansvar för efterlevande.
3. Demonstrationsytor inför gravrättsinnehavares val av utformning av gravplatser, gravanordningar och växter.
4. Växtdepåer för förvaltningens behov av reservväxter och trädbanker.
5. Kvarter kan omgestaltas till parkmark med fler träd, allmänna planteringar, rekreationsytor, meditationsplatser m.m.
6. En successiv övergång till extensivt skötta gräsytor med friväxande, vedartad
flerskiktsvegetation skulle gynna begravningsplatsens flora och fauna. Skulle kanske också kunna möta det intresse som idag finns för att strö aska i naturen. Cirka 2 % av de avlidna strös som aska över land eller vatten.
7. Gravanordningar som klassas som kulturhistoriskt mycket värdefulla ska i första hand bevaras på gravplatsen. Andra gravanordningar med ett begränsat kulturhistoriskt värde kan arrangeras i ett lapidarium, d v s en museal uppställning av gravstenar som flyttats från ursprunglig gravplats.
19
Living Churchyard i England är ett projekt som har vuxit till en hel rörelse, som idag omfattar fler än 6 000 kyrkogårdar. Ursprungligen riktade sig projektet till kyrkogårdar på landsbygden där industrialiseringen och urbaniseringen är långt mer påtaglig än i Sverige. Med allt mindre utrymme i naturen för den vilda faunan och floran föddes idén att bereda plats för vildlivet på just kyrkogårdar, som ju redan har något av en konserverande prägel över sig. En påtagligt uttryck för detta är att gräsklippning görs 1-2 gånger per år, vilket medför att inslaget av blommande örter ökar, som i sin tur gynnar insektlivet, vilket drar till sig fler fågelarter.
Ambitionen handlar inte bara om att öka förekomsten av vilda djur och växter. Hand i hand med detta pågår även ett bevarandearbete av gravanordningar, stenmurar, gamla träd samt ett sökande efter kyrkogårdars historia, lokala traditioner och berättelser. Idag finns Living Churchyard även i städer och inom andra trossamfund, såsom hos muslimer och hinduer.
Det svenska systemet med en obligatorisk begravningsavgift finns inte i England, vilket har bidragit till stora skillnader mellan ländernas skötselambitioner av begravningsplatser.
Däremot finns i England ett folkligt lokalt engagemang för såväl kultur- som naturmiljöer.
Många arbetar som volontärer på sin fritid.
2015-05-19 www.forsamlingsforbundet.se 20 20
Lapidarium kan vara ett alternativ för de stenar som inte bedöms som tillräckligt värdefulla för att bevaras på ursprunglig gravplats.
Men dessa musealt lagda eller säkert uppställda stenar kan bara bli en lösning för ett begränsat antal stenar. Det är svårt att ta om hand om en större mängd stenar på detta sätt.
21
Om stora delar av ett kvarter riskerar att bli avstenat och det inte inom överskådlig tid kommer att efterfrågas gravplatser inom detta kvarter, kan hela ytan göras om till ett lapidarium. Istället för att gravstenar med marginellt kulturhistoriskt värde tas bort från gravplatsen, krossas eller grävs ned och övertäcks skulle de kunna läggas ned i marknivå.
Området blir säkert att vistas på, texterna är fortfarande läsbara och skötseln blir ett minimum.
Kvarteret sköts extensivt med ett par gräsröjningar per år. Skulle en länsstyrelse ge tillstånd till detta? Väl motiverat och med en tydligt beskriven målsättning är detta möjligt.
Inspiration till detta är Museum of Garden History vid Lambeth Bridge i centrala London.
Museet ligger i en avsakraliserad kyrka. På kyrkogården har en del gamla gravanordningar getts nya lägen i ett förtätat arrangemang som frigjort yta för en servering.
22
Necropolis är en viktoriansk begravningsplats i Glasgow med cirka 3 500 gravmonument. Är finns en del områden som uppvisar en arbets- och besöksmiljö vi troligtvis inte skulle tillåta i Sverige. På sikt kanske kyrkogårdsruiner även kan accepteras i Sverige.
Skrotning av berg är ett begrepp i gruvbrytning och i trafikmiljöer med bergsskärningar, vilket innebär regelbunden besiktning och borttagning av lösa stenar och block för att förebygga olyckor. På samma sätt skulle en begravningsplats som inte längre är i bruk för gravsättningar regelbundet kunna besiktigas utifrån säkerhetsaspekten och osäkert monterade stenar läggas ned i marknivå.
23
När blir en begravningsplats övertalig?
• Ingen efterfrågan på gravsättning
• Inga gravrättsinnehavare
• Inga finansierade skötselavtal
Att en begravningsplats blir övertalig innebär inte att platsen enligt lagens definition skulle upphöra att vara begravningsplats.
24
Vad krävs för att lägga ned en begravningsplats?
1. Tillstånd från länsstyrelsen 2. Villkor om framtida användning
3. Informera begravningsombud, media och särskilda intressenter
Behöver en begravningsplats verkligen läggas ned formellt? Vad är taktiskt inför framtiden?
Ur ett förvaltningsperspektiv är det viktigt att veta vilka alternativ som står till buds och vilka konsekvenserna blir.
1. En överlåtelse av begravningsplats eller användning på annat sätt än det avsedda ändamålet kräver länsstyrelsens tillstånd enligt 2 kap. 14 § begravningslagen. Även för nedläggelse av begravningsplats, helt eller delvis, krävs länsstyrelsens tillstånd. Om en kyrkogård, d v s en begravningsplats med kyrkobyggnad, läggs ned blir den
kyrkotomt.
2. Länsstyrelsen får förena ett tillstånd för nedläggelse med villkor. De kulturhistoriska värdena på en begravningsplats finns sannolikt kvar oavsett om den brukas för sitt ursprungliga ändamål eller inte. Länsstyrelsen kan ställa villkor om att dessa värden ska vårdas och bevaras även i framtiden. Länsstyrelsen kan ställa krav på en
avvecklingsplan.
3. Nedläggning av en begravningsplats kan beröra och engagera en allmänhet. Viktigt att kommunicera tydligt och transparent till media, allmänheten och särskilda intressenter så att de demokratiska processerna ges utrymme i form av diskussioner och dialoger.
25
När kan en begravningsplats bli fast fornlämning?
• Lämning efter människors verksamhet under forna tider
• Tillkommit genom äldre tiders bruk före 1850
• Varaktigt övergiven
• Fornlämningsförklarad
Länsstyrelsen beslutar.
Fasta fornlämningar är definierade och skyddade genom 2 kap. KML.
Länsstyrelsen kan fornlämningsförklara begravningsplats tillkommen efter 1850.
26
Till vad kan marken användas efter nedläggning?
1. Kyrkotomt
2. Fast fornlämning alt. fornlämningsförklarad 3. Parkmark
4. Kan en nedlagd begravningsplats bli aktiv igen?
1. Nedlagd kyrkogård med kyrka blir kyrkotomt och skyddas därmed av 4 kap. 2-5 §§
kulturmiljölagen.
2. Fast fornlämning skyddas genom 2 kap. 6-7 §§ KML. Det krävs tillstånd från länsstyrelsen för att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning. Däremot finns inte enligt lagen något krav på skötsel från markägarens sida.
3. För att göra om till parkmark med exempelvis lek- och rekreationsytor krävs länsstyrelsens tillstånd och bygglov från kommunen. Kan enligt detaljplan krävas marklov för fällning av träd.
4. En formellt nedlagd begravningsplats kan bli aktiv igen efter tillstånd från
länsstyrelsen. En begravningsplats som bara tagits ur bruk utan formell nedläggelse är per definition fortfarande begravningsplats och kan tas i bruk igen efter samråd med länsstyrelsen. Många begravningsplatser som inte är i bruk har aldrig lagts ned med stöd av lag. De har bara upphört att användas.
27
Exempel på två begravningsplatser som inte är i bruk.
1. Den vänstra bilden visar en utvidgning av den äldre kyrkogården i Levene. Den utökade delen har aldrig tagits i anspråk för gravsättningar. Kyrkogårdens äldre delar har tillräckligt med återlämnade gravrätter för att täcka nutida behov. Den nyare delen har gjorts om till ängsyta.
2. Den högra bilden är från Åse kolerakyrkogård på Skaftö. Den sköts av församlingen till en hög grässkötselnivå, som om den fortfarande är i aktivt bruk.
Kolerakyrkogården ligger på kommunens mark! Finns flera exempel på ödekyrkogårdar som inte ligger på kyrkans mark men där församlingar på eget initiativ har åtagit sig skötsel av området. Vet länsstyrelserna om detta?
28
Förskolebarn vid Todmorden Church of England Primary School. På den avsakraliserade kyrkogården har gravstenarna omplacerats och en köksträdgård har kunnat anläggas för skolbarnen.
Inom Johannes kyrkogård i centrala Stockholm finns både skolgård och aktiva gravrätter.
29
Vad har huvudmannen för ekonomiskt ansvar efter nedläggningen?
1. Kyrkotomt, tidigare kyrkogård 2. Nedlagd begravningsplats
3. Fast fornlämning alt. fornlämningsförklarad
1. Skötsel och underhåll av kyrkotomt bekostas med medel från kyrkoavgiften, inte begravningsavgiften. För åtgärder på kyrkotomt kan kyrkoantikvarisk ersättning, KAE, beviljas.
2. Skötselinsatser på nedlagd begravningsplats som då och då används för kyrkliga förrättningar, exempelvis friluftsgudstjänster, bekostas med kyrkoavgiften.
Länsstyrelsen kan ställa som villkor inför nedläggelsen att de kulturhistoriska värden ska bevaras på den nedlagda begravningsplatsen. Är vården av dessa
begravningsverksamhetens ansvar?
3. Avtal med länsstyrelsen om skötsel av fast fornlämning kan berättiga till kulturmiljövårdsbidrag.
