Ekonomisk översikt. April 2010

(1)

Ekonomisk översikt

Den internationella ekonomins utveckling och tillväxtutsikter för Finland 2010 - 11 ....

Förändringar i prognosklimatet ...

Centrala osäkerheter och hot ...

USA: Stimulansen bet, tillväxtspurten över ...

Kina: Het tillväxt! ...

Indien: Elefanten i trav! ...

Japan: Så som fågel Fenix ur askan ...

Ryssland: Uppsving genom olja! ...

Euroområdet: Återhämtning går framåt! ...

Räntor: Exit-strategier i stöpsleven! ...

Valutor: ¿¿¿Massor av frågetecken??? ...

Finland: Uppsving på kommande, men svackan är djup! ...

Box: Klimatförändring och världsekonomi ...

1 24 157 20 2124 2635 45 48

Tabeller 1–2 Prognoser över den internationella ekonomin ...

Tabell 3 Ränte- och valutakursprognoser ...

Tabell 4 Centrala prognossiffror för Finland ...

Tabeller 5–8 Prognoser över den finländska ekonomin ...

Tabell 9 Olika länders och ekonomiska områdens andel av världens BNP och

befolkning, %, samt produktivitet i förhållande till USA ...

3 3 3 59 60

April 2010

5

(2)

Chefsekonom: Timo Tyrväinen, Aktia Bank Abp Tryck: Yliopistopaino

Aktia Bank Abp publicerar denna översikt vederlagsfritt. Analysen som presenteras i översikten och utsikterna som baserar sig på analysen bygger på information tillgänglig för allmänheten. Även om vi använder källor som Aktia Bank anser vara så tillför- litliga som möjligt, kan det utan förvarning ske t.o.m. stora förändringar i omständigheterna, vilka kan påverka bedömningarna i denna översikt. Varken Aktia Bank Abp, dess dotter- eller delägarbolag, samarbetspartners eller anställda vid ovannämnda bolag garanterar riktigheten eller fullständigheten av uppgifterna i kommentarerna och översikterna. De ansvarar inte heller för skador som eventuellt förorsakats av användningen av uppgifterna.

Kopiering eller direkt citering av kommentarerna och översikterna, eller delar av dem, är förbjuden utan Aktia Bank Abp:s till- stånd.

(3)

Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 1

Den internationella ekonomins utveckling och tillväxtutsikter för Finland 201011

Den internationella utvecklingen



Tillspetsningen av finanskrisen hösten 2008 ledde till en våldsam avmattning av världshandeln. En allvarlig recession spred sig och världsekonomin minskade 2009 med över 1 %. En global upprep- ning av depressionen på 30-talet undveks enbart tack vare en unik aggressivitet i den ekonomiska politiken. Recessionen i världsekonomin tog slut sommaren 2009. Världs-BNP växer med 3 3/4 % 2010 och 2011. Tillväxtekonomierna kommer att växa med 5–6 % per annum, medan tillväxten i de utvecklade länderna stannar på 1 ½–2 ½ %.



I de utvecklade länderna pressade avmattningen av ekonomin den inhemska inflationen nedåt, och på kort sikt är inflationen inte något ekonomisk-politiskt problem. Om penningpolitiken hålls ultralätt en längre tid ökar dock inflationsriskerna, speciellt då råoljepriset pressas upp i takt med att världsekonomin återhämtar sig. Om centralbankerna hinner i tid med sin exit-strategi kommer inflationen att hållas i bakgrunden under prognosperioden.



Den allvarliga recessionen i USA började i december 2007. Tack vare en våldsam stimulans fick ekonomin mark under fötterna under senare hälften av 2009 minskade BNP med bara 2,4 % 2009.

År 2010 kommer BNP att växa med 3,0 %. När arbetslösheten vänt klart nedåt börjar centralban- ken FED gradvis höja styrräntan. Den första höjningen sker under hösten. Den översvällande likviditetsstimulansen minskas redan tidigare. Det är nödvändigt att avveckla hyperstimulansen i tid för att hindra inflationsförväntningarna från att öka och nya bubblor från att blåsas upp.

Avvecklingen av stimulansen bromsar upp tillväxten till ca 2 % 2011, lägre än allmänt väntas.



Kinas BNP växer med 9,5 % 2010 och med 9,0 % 2011.



Euro-BNP minskade 2009 med 4,0 % även om euroekonomin vände uppåt redan under somma- ren 2009 när stimulansen började bita och världshandeln förstärktes. I och med att den ekono- miska uppgången avbröts tvärt i slutet av förra året och den hårda vintern minskade aktiviteten i början av innevarande år kommer BNP att växa med bara 1,2 % 2010. År 2011 når tillväxten 1,7 %.



Europeiska centralbanken ECB vänder styrräntan uppåt senast i början av hösten. I slutet av innevarande år uppgår styrräntan till 1,25 % och vid utgången av 2011 till 2 ½–3 %.



Vändningen i penningpolitiken 2010 förutsätter att uppsvinget i ekonomin visar sig vara uthålligt. Om tec- ken på en ny recession dyker upp enligt det s.k. double-dip-scenariot fördröjs normaliseringen av penning- politiken. Vi ger ett hotscenario där tillväxten i de utvecklade länderna på nytt sjunker nära noll under 2010 en sannolikhet på 20 % och en avmattning som leder till en ny recession en sannolikhet på 10%. I euroområdet är dessa sannolikheter klart större: 40% respektive 20%.



Även om den akuta krisen är över kommer aktiviteten att vara dämpad långt framöver. Åtstramningen av finans- och penningpolitiken och den ökade statsskulden kommer att begränsa de utvecklade ländernas ekonomiska tillväxt i flera år. Tillväxten kommer att vara mer dämpad än sedvanligt till slutet av årtiondet.

Den finländska ekonomin



När världshandeln kollapsade rasade den finländska ekonomin i slutet av 2008 och början av 2009. Inom ett halvt år minskade BNP med nästan 9 %. I april–juni 2009 avtog nedgången av BNP och ekonomin vän- de i en försiktig uppgång mot slutet av sommaren. Den egentliga recessionen varade bara några månader men en oerhörd styrka. Fallet var våldsammare men lyckligtvis kortare än i början av 90-talet. BNP minskade med 7,8 % 2009. Återhämtningen stannade plötsligt upp i slutet av 2009. Då den kalla vintern och stuvarstrejken belastar början av året kommer BNP-tillväxten för 2010 att stanna vid 1,2 %. År 2011 kommer BNP att växa med 2,3 % och därefter stabiliseras tillväxten på ca 2 %. Lönepåslagen som under de senaste åren varit större i Finland än i konkurrentländerna har försämrat vår priskonkurrenskraft, vilket kommer att anstränga den ekonomiska tillväxten också efter prognosperioden.



Arbetslöshetsgraden stiger från 8,2 % i fjol till 9,7 % 2010 och sjunker till 9,3 % 2011. Inflationen som 2009 var 0,0 % kommer att uppgå till 1,1 % 2010 och till 1,7 % 2011.

Denna Aktias prognos baserar sig på uppgifter tillgängliga 14.4.2010.

(4)

2 Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010

Förändringar i prognosklimatet

Ett uppsving i ekonomin sågs i de utvecklade länderna i höstas, och nu går debatten het om hur den ekonomisk-politiska exit-strategin, dvs. avvecklingen av stimulansen, lyckas och hur den kommande tillväxten kommer att se ut.



Tack vare hyperstimulansen överträffade den ekonomiska tillväxten i USA i slutet av 2009 alla förväntningar. Enligt konsensusförväntningen stabiliserar sig tillväxten till 3–3 ½ % 2010–11.

Samtidigt räknar många med att avvecklingen av stimulansen och de stigande långräntorna pressar tillväxten till 2 % redan på sommaren. Detta är också vår prognos.



Med Kina och Indien i spetsen har Asien återhämtat sig snabbare än väntat. Det förs en allt aktivare diskussion om en överhettning och inflationsrisker i Kina. Exit-riskerna ligger i fokus.



Att tillväxten överraskande stannade upp i euroområdet i slutet av 2009 var en stor besvikelse som har underblåst en skepsis mot tillväxtmöjligheterna i Europa. Finanskrisen i Grekland har ökat oron ytterligare.



Diskussionen om tidpunkten för FEDs och ECB:s första räntehöjning fortsätter het. Inflationsbe- kymmer och rädsla för deflation ökar förvirringen. Trots att pressen på priserna inte är stor på kort sikt har vi sett sannolikheten för en egentlig deflation som liten. Det är svårare att bedöma sanno- likheten för en inflation som accelererar på längre sikt. Om penningpolitiken stramas åt och cent- ralbankernas exit realiseras tillräckligt snabbt är det osannolikt att inflationen släpps lös. Om hyperstimulansen i den ekonomiska politiken inte avvecklas i tid 2010–11 blir risken för inflation verklig 2011–12.



En allt allmännare frågeställning är hur den potentiella produktionens tillväxttakt påverkas av den ökade statsskulden i utvecklade ekonomier. En central faktor som påverkar förväntningarna är en uppskattning av hur högt de långa räntorna kan stiga när 1) riskpremierna återvänder till normala nivåer och 2) de utvecklade ländernas sammanlagda statsskuld når en aldrig tidigare skådad nivå.



Skuldsättningen i de olika länderna har gått i otakt, vilket gör det ovanligt svårt att förutse hurdana tryck valutakurserna utsätts för. Undervärderingen av den kinesiska yuanen ligger nu i fokus för den ekonomisk-politiska debatten.



Råoljepriset steg snabbt under 2009 (figur 1), och i takt med att världsekonomin repar sig ökar den ultralätta penningpolitiken oron för att en prisbubbla ska uppstå inom råvaror.



Uppgången i Finlands BNP stannade mot förmodan upp under det sista kvartalet 2009, och besvikelsen blir inte mindre av att fenomenet var allmäneuropeiskt. Trots att Finland som ett exportdrivet land led mer än många andra av kollapsen i världshandeln har återhämtningen i världshandeln inte ännu återspeglats i vår export. Vår export till Ryssland minskade speciellt kraftigt och har inte ens börjat repa sig trots att den ryska importen ökat.

Figur 1

(5)

Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 3 Tabell 1 Prognos över den internationella ekonomin med köpkraftsparitetsvikter: BNP-tillväxt, % Andel 2008, % 2007 2008 2009 2010p 2011p

Världen 100.0 4.9 3.0 -1.3 3.8 3.8 Euroområdet 15.7 2.6 0.7 -4.0 1.2 1.7

Tyskland 4.2 2.6 1.0 -5.0 1.3 1.7

Frankrike 3.1 1.9 0.7 -2.2 1.3 1.7

USA 20.6 2.2 1.1 -2.4 3.0 2.0

Japan 6.3 2.1 -0.7 -5.2 2.2 1.5

Kina 11.4 11.9 9.6 8.7 9.5 9.0

Indien 4.8 9.2 6.2 6.2 7.5 7.0

Ryssland 3.3 8.1 7.0 -8.0 5.0 4.0

Tabell 2 Prognos över den internationella ekonomin: Konsumentprisinflation, %

Andel 2008, % 2007 2008 2009 2010p 2011p

Euroområdet 15.7 2.1 3.3 0.3 1.3 1.7

USA 20.6 2.9 3.8 -0.3 2.2 2.0

Japan 6.3 0.0 1.4 -1.4 -0.5 0.0

Tabell 3 Aktias prognoser: Räntor och valutakurser

31.12.2007 31.12.2008 31.12.2009 13.04.10 30.12.2010p 30.6.2011p

Euroområdet

ECB:s styrränta 4.00 4.25 1.00 1.00 1.25 2.00

3 mån. euribor 4.68 4.50 0.70 0.64 1.25 2.25

10 års ränta

Ger (= benchmark) 4.32 3.80 3.40 3.15 3.70 4.00 USA Styrränta 4.25 2.00 0.0-0.25 0.0-0.25 0.75 2.00

3 mån. libor 4.70 2.70 0.25 0.30 1.20 2.25

10 års ränta 4.03 3.80 3.84 3.82 4.25 4.70

Japan

Styrränta 0.50 0.50 0.10 0.10 0.10 0.40

3 mån. tibor 0.86 0.75 0.46 0.41 0.50 0.70

10 års ränta 1.53 1.60 1.33 1.39 1.50 1.50

Valutakurser

EUR/USD 1.46 1.38 1.43 1.36 1.30 1.25

EUR/YEN 165 141 133 127 127 125

USD/YEN 113 102 92 93 98 100

Tabell 4 Aktias prognos: Centrala prognossiffror för Finland, %

______________________________________________________________________

2006 2007 2008 2009 2010p 2011p

BNP-tillväxt 5.0 4.4 0.9 -7.8 1.2 2.3 KPI-inflation 1.5 2.5 4.0 0.0 1.1 1.6 Arbetslöshetsgrad 7.7 6.9 6.4 8.2 9.7 9.3

______________________________________________________________________

(6)

Centrala osäkerheter och hot

Den globala recessionen är över och världsekonomin kommer att växa med 3 3/4 % både 2010 och 2011. Återhämtningen kom i gång tack vare 1) expansiv penningpolitik, 2) expan- siv finanspolitik, 3) normalisering av finansmarknaden och 4) ökat förtroende. I hotscena- riot avbryts återhämtningen t.ex. på grund av att det uppstår nya störningar på finansmark- naden, oljepriset stiger kraftigt eller man upphör med stimulanspolitiken för tidigt.

Det finna otaliga källor till osäkerheten Kommer finansmarknaden att drabbas av nya störningar? Förblir krisen i Grekland ett enskilt fall? Kommer den privata konsumtionen att öka eller kommer den höga arbetslösheten att förstöra hushållens förtroende? Börjar företagen investera? Lyckas exit-strategin i den ekonomiska politiken? Klarar bostadsmarknaden av högre låneräntor?

Om centralbankernas exit realiseras i rätt tid på båda sidor om Atlanten är det osannolikt att inflationen tar fart. Om hyperstimulansen i den ekonomiska politiken inte avvecklas i tid 2010–11 blir risken för inflation verklig.

Kinarisken är att tillväxten som satts i gång genom stimulans kommer av sig under 2010. En nedgång i kinesisk import skulle påverka förutom Asien även råvaruproducenter i Afrika och Sydamerika. Man ska inte heller underskatta de potentiella effekterna på Europa och USA. För närvarande anser vi Kinariskerna vara sekundära. I det långa loppet är det främst miljöproblemen och äventyrandet av den samhälleliga stabiliteten som hotar den kinesiska framgångssagan.

De kortsiktiga riskerna för Finland gäller återhämtningen av exporten, uppgången i arbetslösheten och konsumenternas förtroende. Ett stort orosmoment är den till följd av löneuppgången försämrade konkurrenskraften. När den elektrotekniska industrin håller på att mogna till en sektor med låg tillväxt och befolkningen fortsätter att åldras saktar trendtillväxten i vår ekonomi av varaktigt. En risk på lång sikt är att vi på grund av stela strukturer och attityder inte lyckas kombinera en god produktivitetstillväxt med ökad invandring. Lyckas man undvika de från Kontinentaleuropa bekanta misstagen i mottagningen och anpassningen av invandrare som leder till marginalisering?

Det största globala hotet på lång sikt gäller klimatförändringen och reduceringen av växthusgaserna. En annan megautmaning på lång sikt – som förutom alla utvecklade länder också berör flera tillväxtländer (bl.a. Ryssland, Kina) – har att göra med befolkningens åldrande och anpassningen till det.

Figur 2

(7)

Box

Klimatförändring och världsekonomi

Hanteringen av risker i anknytning till klimatförändringen är den mest komplicerade kollektiva utmaning som mänskligheten någonsin behövt befatta sig med.

Efter årtionden av polemisering förändrades politikernas sätt att förhålla sig till klimatförändringen snabbt för ett par år sedan. En viktig katalysator var den av den engelska regeringen beställda oberoende

"Sternrapporten" från hösten 2006 som på basis av sannolikhetskalkyler räknade ut prislappar för klimatförändringens följder och dämpningen av förändringen. OECD har byggt vidare på denna analys och kompletterat den med ny vetenskaplig evidens (Climate Change Mitigation: What Do We Do?, OECD 2008). Tyvärr visade det misslyckande klimatmötet i Köpenhamn att vetskapen om hotet mot mänsklighetens framtid inte räcker till för att mänskligheten ska hindra hotet från att realiseras. Nationell själviskhet vann över internationell ansvarsfullhet. Det verkar osannolikt att man får till stånd ett täckande och bindande internationellt klimatavtal i framtiden heller. Lösningar måste sökas bit för bit.

Beslutsfattarna i världen är dock eniga om att klimatförändringen är verklig, farlig och förorsakad av människan. Den beror på koldioxid och andra växthusgasutsläpp som kumulerats i atmosfären under ett hundra år. Att följderna är allvarliga finns det vetenskaplig säkerhet om. Klimatförändringen är ett globalt hot som kräver snabba världsomfattande åtgärder för att kunna stoppas. Nyttan av snabba och krassa åtgärder är klart större än kostnaderna för att det nuvarande tillståndet får fortsätta.

Om växthusutsläppen fortsätter oförändrade försvagas förutsättningarna för den ekonomiska tillväxten och det vardagliga livet betydligt inom kommande årtionden. Om detta förhindrades genom kostnadseffektiv klimatpolitik, skulle den globala BNP:n enligt OECD bli 4,8 % mindre 2050 än utan klimatpolitik (figur 3). I december 2050 skulle världsekonomin nå den produktionsnivå som utan klimatsatsningar hade nåtts "redan" hösten 2049. En avmattning av den årliga medeltillväxten i världsekonomin med 0,13 % märker ingen i sitt dagliga liv. Därför är det svårt att tycka att kostnaden för att hindra klimatförändrin- gen är stor. I OECD:s kalkyler har man å andra sidan inte beräknat kostnaderna för det att klimatföränd- ringen får fortsätta. Dessa kostnader påverkar tio eller hundra miljoner människors dagliga liv märkbart.

Enligt Sterns rapport kan förlusten i det långa loppet vara 20 % av den globala BNP:n eller ännu mer.

Om man handlar genast kan man under de kommande 10–15 åren skrida fram tämligen lugnt och med små kostnader. Handlar man inte nu blir det mera bråttom varje år och totalkostnaden stiger.

Klimatpolitisk overksamhet ökar de negativa effekterna av klimatuppvärmningen och höjer kostnaderna för förebyggandet av dem. Till vissa delar kan det visa sig vara omöjligt att avhjälpa följderna senare.

Stern uppskattade att om man fortsätter som tidigare har det i slutet av århundradet samlats så mycket växthusgaser i atmosfären att medeltemperaturen på jordklotet med över 50 % sannolikhet stiger med över 5 ^oC. Detta motsvarar den temperaturökning som skett efter den senaste istiden och skulle ha stor effekt på framtidens geografi, på det var och hur människorna lever.

Smältande glaciärer skulle öka översvämningarna och minska mängden rent dricksvatten. Det skulle ha effekt på ca en miljard människor i Indien, Kina och Anderna i Sydamerika. Spannmålsskördarna skulle minska, speciellt i Afrika, och försvaga levnadsmöjligheterna för hundratals miljoner människor. Malaria och denguefeber skulle sprida sig. Om havsytan stiger kan tiotals, t.o.m. hundratals miljoner människor utsättas för översvämningar. Specialskydd skulle behövas i kuststäder som Tokyo, New York, Kairo, Shanghai och London. Kanske t.o.m. 200 miljoner människor skulle vara tvungna att flytta på grund av högre havsyta, häftigare översvämningar och hårdare stormar. Å andra sidan skulle förutsättningarna för både lantbruk och turism i de nordliga områdena – inklusive Finland – förbättras.

Det behövs internationellt samarbete, eftersom klimatförändringen är ett globalt problem. Växthusut- släppen i världen har fördubblats sedan början av 70-talet. Om trenden fortsätter skulle de antagligen öka med ca 70 % under 2008–2050. Tidigare kom utsläppen huvudsakligen från ekonomier som var på väg att industrialiseras, vilket innebär att den nuvarande växthusgashalten i atmosfären härstammar från dagens rika länder. Av nya utsläpp kommer 2/3 från tillväxtländer och andelen ökar i fortsättningen om klimatpolitiken inte framskrider. Därför är det ytterst viktigt att Kina, Indien, Brasilien och Ryssland del- tar. Utsläpp ska minskas där som det är effektivast, och dagens rika länder ska ta på sig största delen av kostnaderna för de fattiga ländernas utsläppstalko, eftersom de har producerat största delen av utsläppen i det förflutna.

Av klimatförändringen lider först och mest de fattigaste folken och länder som är minst skyldiga till den redan skedda förändringen. Extrema väderfenomen (översvämningar, torka, stormar) föranleder dock

(8)

6 Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 ökade kostnader också för de rika länderna. Klimatförändringen kommer att gå vidare under de

kommande 20–30 åren också i det fall att klimatpolitiken förändras snabbt. Ett realistiskt mål är därför att stabilisera växthusgashalten i atmosfären på en något högre nivå än i dag. Enligt OECD förutsätter också denna målsättning att de årliga utsläppen i det långa loppet minskar till en tredjedel eller t.o.m. en fjärdedel av nivån 2005. Målet är högt satt men inte omöjligt enligt OECD.

Växthusgaser skapas i många branscher. Energiproduktionens andel är störst. År 2004 uppstod 26 % av världens växthusutsläpp inom elproduktion och elöverföring. Industrins andel var 19 % och trafikens 13

%. Skogarna binder koldioxid och utgör den centrala upprätthållaren av balansen i atmosfären. Minsk- ningen av skogsareal och degenereringen av skogarna står för 17 % av utsläppen, dvs. mer än hela trafiksektorn.

Klimatförändringen dämpas både genom minskning av energiintensiteten i BNP och genom minskning av kolhalten i den använda energin. OECD föreslår ett program som harmoniserar kostnaden för minskningen av utsläpp mellan utsläppskällorna vid varje tidpunkt. Det implicita priset stiger med tiden då billigare utsläppsminskningar utförts och man går vidare till dyrare. Detta är kriteriet för kostnadseffektivitet. Marknaden kommer inte att omsätta det i praktiken, eftersom atmosfären ur varje enskild förorenares synvinkel är en gratis avstjälpningsplats. Enligt OECD utgörs det bäst fungerande alternativet av s.k. "cap-and-trade"-utsläppshandel. I detta system kan den vars utsläpp minskar eller har minskat sälja sina utsläppsrätter till sådana som behöver dem och är därför redo att betala för utsläppsrätten. Att ha små utsläpp genererar reda pengar och varje företag har ett incitament att minska sina utsläpp. I OECD:s modell fattar politiker beslut om klimatmål och företag beslutar om hur de uppnås.

Regeringar behövs även för att främja teknologi som minskar utsläpp inom el- och värmeproduktion samt trafik och effektiverar energiförbrukningen i det stora hela. Det misslyckade Köpenhamnmötet ökar tyvärr riskerna i anslutning till teknologiinvesteringar. Då den offentliga makten har en viktig roll även när det gäller att hindra att skogarna förstörs, förutsätts samarbete för att dämpa klimatförändringen a) mellan olika länder och b) mellan den offentliga och privata sektorn.

Kina håller på att köra om USA som världens största källa av växthusgaser. Vikten av klimatförändringssamarbetet framhävs av att många folkrika länders (Kina, Indien) utsläpp per capita och därigenom också totalutsläpp skulle öka även om energieffektiviteten per producerad BNP-enhet förbättrades.

Figur 3 BNP-effekt av kostnadseffektiv klimatpolitik till 2050

(Källa: Climate Change Mitigation: What Do We Do?, OECD 2008)

BNP-skillnad

Världs-BNP exkl. klimatpolitik 4.8% år 2050

Världs-BNP inkl. klimatpolitik

(9)

USA: Stimulansen bet, tillväxtspurten över

Recessionen i USA började i december 2007. Hös- ten 2008 gick ekonomin allt snabbare nedåt när investeringsbanken Lehman Brothers konkurs ledde till en global tillspetsning av finanskrisen. De ekonomisk-politiska beslutsfattarna kunde inte uppskatta antalet motparter Lehman hade via derivatavtal. Som investeringsbank hade Lehman Brothers varit så gott som helt utanför all rapporteringsskyldighet och tillsyn. Lehman Brot- hers konkurs var upptakten till The Great Panic.

Från hösten 2008 reviderades prognoserna för 2009 nedåt månad för månad överallt i världen (figur 4). Man genomlevde den globaliserade penning- och realekonomins första globala kris och osäkerheten var större än någonsin. I och med att svagheten spred sig till alla kontinenter samtidigt var de negativa multiplikatoreffekterna utan like. I början av 2009 minskade världshandeln 20 gånger snabbare än världs- BNP. Det var en överdrift förorsakad av en åtstramning av finansieringen av utrikeshandeln och paniken bland företagsledarna. Korrigering inleddes förra sommaren (figur 2) och sedan dess har ekonomiska prognoser reviderats uppåt.

Förebud om en global upprepning av depressionen på 30-talet låg i luften hösten 2008. En Stor Depression undveks tack vare en global och snabb reaktion av aldrig skådad styrka i den ekonomiska politiken. Ledande indikatorers vänd- ning våren 2009 vittnade om stimulansens framgångssaga (figur 6).

Centralbanken FED har aldrig varit lika aggressiv som 2009. Samtidigt förde regeringens hyperexpansiva finansstimulans (figur 11) budgetunderskottet till 10,2 % av BNP 2009, och underskottet kommer inte att minska 2010.

På 30-talet förvärrades depressionen av den ekonomiska politiken; nu var situationen rakt den motsatta. Den Stora Depressionen undveks, men USA har lånat tillväxt av framtiden.

Nu när den kumulerade skulden ska smältas ner och stimulans minskas, är en snabb åter- gång till de senaste årens trendtillväxt önsketän- kande. Sanningen kommer fram då den stimu- lansdrivna tillväxtspurten mattas av under 2010.

Den globala krisen på finansmarknaden var den första i sitt slag, men är den den sista? Har globaliseringen av finansmarknaden ökat sannolikheten för globala finanskriser varaktigt?

Tiden får visa vad man lär sig av det skedda. Det är dock svårt att tro att ökad reglering kunde hindra nya bubblor från att uppstå. Ju blindare man tror på reglering, desto troligare är det att man underskattar riskerna och sannolikheten för bubblor ökar. Att vara medveten om risker och ha beredskap för dem är den bästa och kanske enda motmedicinen mot finansbubblor.

Hur hamnade man här?

Uppsvinget i ekonomin 1991–2000 var det längsta i USA:s statistikförda historia. Under det övergick en allt större del av den inhemska efterfrågan i importen, och bytesbalansen försvagades med fart (figur 5). Den lätta penningpolitiken stödde konsumenternas skuldsättning och gav näring åt it-börsbubblan, som sprack 2000. Den korta och lindriga recessionen pågick från mars till november 2001.

Under recessionsåret 2001 sänkte FED styrrän- tan från 6,5 till 1,75 % (figur 7). Den reala styr- räntan sjönk med 5 procentenheter och hamnade på minus. I figur 7 visar den tjocka svarta strec- kade linjen John B. Taylors uppskattning av utvecklingen av den optimala styrräntan. Skillnaden mot den faktiska styrräntan var som högst 4 procentenheter 2004. Under 2001–03 motsvarade försvagningen i budgetbalansen 6 ½ % av BNP (figur 11). Billiga pengar gav näring åt bostadsmarknadsbubblan, och jordmånen var gynnsam för en utvidgning av subprime-lånekulturen.

Bakom finansmarknadskrisen låg en rad miss- tag i den ekonomiska politiken. På de anklaga- des bänk finns 1) Greenspan-FEDs ultralätta räntepolitik som beskrivs av det i det allmänna språkbruket redan vedertagna uttrycket "too low, too long", 2) regeringens stöd till utvid- gning av subprime-marknaden, 3) uselt funge- rande finanstillsyn och 4) dålig bankpraxis.

När finanskrisen bröt ut växte prisskillnaden mellan 3 månaders pengar utlånade av banker och staten till 2 procentenheter i augusti 2007 (figur 32) och till 4 ½ % efter att Lehman Brothers fallit.

Nu är skillnaden ungefär samma som före krisen.

Våghalsig stimulans segrade recessionen I maj 2006 utsåg Aktias Ekonomiska översikt bostadsmarknadsbubblan till det största hotet mot den ekonomiska tillväxten. I vår januari- prognos 2007 uppskattade vi sannolikheten för

(10)

Figur 4

Figur 5

Figur 6

(11)

Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 9 recession vara 35 % och i maj 2007 redan 40

%. Enligt en officiell uppskattning började recessionen i december 2007, dvs. bara 3–4 månader efter att subprime-krisen eskalerat.

Bostadsmarknaden störtdök 2007–08. Betal- ningsstörningar och tvångsinlösningar ökade antalet osålda bostäder, och den åtstramade kre- ditmarknaden gjorde situationen ännu plåg- sammare för både låntagare och byggare. Oba- lansen mellan efterfrågan och utbud upprätthölls även av de "klirrande kuverten". När bostadspriserna sjönk underskred allt fler bostäders värde bolånebeloppet. Man kom ur fällan genom att stoppa nycklarna i ett kuvert och lägga det i bankens postlucka. Då miste man bo- staden, men samtidigt försvann också bolånet.

En balansering av bostadsmarknaden började för mer än ett år sedan. Bostadspriserna sjunker inte längre (figur 8). Bostadsbyggarnas NAHB- förtroendeindex har stigit och bostadshandeln tagit fart. Antalet nya byggprojekt ökar, om än på en låg nivå. Man har dock inte ännu kommit till klarhet i frågan då en stor del av husaf- färerna gäller tvångsinlösta objekt, och antalet tvångsinlösningar kommer inte att sjunka snabbt. De klirrande kuverten kommer inte heller att försvinna, då ett otal skuldfinansiera- de bostäder har ett lägre värde än lånet. Ränte- uppgången kommer att medföra problem för nya grupper av skuldsatta. Det bästa man kan hoppas på under de närmaste månaderna är att bostadsmarknaden fortsätter att stabiliseras på ett trovärdigt sätt.

Konsumenternas förtroende var i början av 2009 lägre än någonsin under seriens historia (figur 10). Trots att den värsta pessimismen var kortvarig slutade konsumenternas förtroende snart att förstärkas. Orsaker till detta var utan tvekan stigande arbetslöshet, dålig tillgång på kredit och allmän osäkerhet. I bakgrunden till att alla lån fick stramare villkor i takt med att finanskrisen framskred låg bankernas dyrare externa finansiering. Det förhindrades inte av regeringarnas de facto löfte i oktober 2008 att ingen betydande bank i något utvecklat land kommer att låtas gå i konkurs.

Stimulansåtgärderna i USA var kraftigare än någonsin. Tack vare dem fick den amerikanska ekonomin fast mark under fötterna mot hösten.

Trots vändningen minskade BNP 2009 med 2,4

% på årsbasis. Recessionen, som antagligen kommer att gå till historien som 24–25 månader lång, var den längsta sedan depressionen på 30- talet. Den pågick i 42 månader. Stimulansen

drev tillväxten under det sista kvartalet 2009 till 5,6 % på årsbasis. Effekten på innevarande års årliga medeltal är så stor att BNP kommer att växa med 3,0 % 2010. År 2011 räknar vi med att tillväxten mattas av till 2 % då avvecklingen av stimulansen dämpar aktiviteten.

År 2009 var budgetunderskottet 10,2 % av BNP (figur 10). Trots att tillväxten kommit i gång hålls underskottet på nästan likadan nivå 2010.

IMF uppskattar att underskottet ligger på 6 ½

% ännu 2014. Federationens bruttoskuld utgör då nästan 110 % av BNP, då det ännu 2007 var 62 %. Balanseringen av den offentliga ekonomin är en enorm utmaning som begränsar tillväxtmöjligheterna i ekonomin i många år.

Processen försvåras av att BNP-andelen av ränteutgiften i USA:s offentliga skuld kommer att stiga från ca 1 % till 3½% på 2010-talet.

Konsumtion och hushållens förmögenhet Den privata konsumtionen som varit motorn för ekonomin år ut och år in rasade hösten 2008. De centrala bakgrundsfaktorerna bakom konsumtionen är hushållens inkomstflöde och förmögenhetsreserv. On/off-variabeln när det gäller inkomstflödet är sysselsättningen. Under recessionen försvann 8 ½ miljoner arbetsplatser.

Arbetslöshetsgraden steg från 4,4 % i mars 2007 till 10,1 % i september 2009 (figur 13) men har sedan minskat till 9,7 % i januari-mars 2010.

Trots att ekonomin växer och sysselsättningen börjar förstärkas kommer arbetslösheten att ligga kvar på över 9 % långt framöver.

Förmögenhetsreserven anger värdet på den egendom som hushållen vid behov kan realisera.

Förmögenhetens betydelse accentueras i ett land där det sociala skyddsnätet är stormaskigare än i Europa och pensionsskyddet baserar sig på personliga besparingar. Dessutom är medelamerikanen i dag närmare pensionsåldern än någonsin tidigare. Enligt undersökningar övergår 5–10 % av förändringen i förmögenheten i USA till konsumtions- efterfrågan inom 1–2 år.

Under uppsvinget på 1990-talet låg brännpun- kten för "förmögenhetseffekten" på aktiekurser och på 2000-talet på bostadspriser. Enligt FEDs ex-ordförande Greenspan ska framtidens centralbankspolitik allt mer sikta på utvecklingen av tillgångarnas värde. Vid NABE- mötet i oktober 2009 sade FEDs vice ordförande Donald Kohn att han har en

(12)

Figur 7

Figur 8

Figur 9

(13)

Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 11 öppnare syn på idén än förut.

Aktiemarknadsutvecklingen var urusel från hösten 2008 till våren 2009, men en vändning mot det bättre kom i början av mars i fjol. Fi- gur 12 visar börsindexen S&P 500, Dow-Jones, det teknologitunga Nasdaq och Russel, som består av mindre företag. Den bredaste bilden av förmögenheten som är bunden till ameri- kanska aktier ger Wilshire 5000-indexet, som täcker över 90 % av aktiernas marknadsvärde.

I skrivande stund är förändringen i de mest omfattande börsindexen 40 - 50 % på plus jämfört med året innan, och de ger en starkt positiv förmögenhetseffekt.

Bostadsprisernas snabba uppgång under de första åren på 2000-talet genererade en positiv förmögenhetseffekt. Bostadsförmögenhetens ökade värde understödde konsumtionen, eftersom nästan 70 % av amerikanska hushåll äger en bostad. Man tog mera kredit mot bostadens ökade värde och konsumerade pengarna. Då bostadspriserna började sjunka (figur 8) stängdes den finansieringskanalen.

I dag har bostadspriserna slutat sjunka och kollapsen i bostadsbyggnationen är över (figur 9).

Under 2000-talets första år allokerades en så omfattande del av de totala samhällsekonomis- ka resurserna till bostadssektorn att normaliseringen strök en stor del av den ekonomiska tillväxten 2007–08. Att bryta denna onda cirkel är av stor vikt för återhämtningen.

Hushållens skuldsättning reducerar ekonomins tillväxtmöjligheter då det inhemska sparandet inte räcker till för att finansiera investeringarna.

När arbetslösheten började öka våren 2008 vän- de sparkvoten uppåt. Den har stigit med 2 ½–3

½ procentenheter och konsumtionen har blivit lika mycket efter från inkomstutvecklingen. På kort sikt gjorde detta recessionen djupare, men på längre sikt är uppgången i sparkvoten ett sunt fenomen som skapar förutsättningar för en hållbar ökning av konsumtionen i framtiden.

Bytesbalansunderskott och dess korrigering

Åren 1992–2005 tillfredsställdes en växande del av den inhemska efterfrågan i USA av importen.

Som störst var bytesbalansunderskottet 6½% av BNP. Från hösten 2006 har obalansen minskat.

Trenden förstärktes under finanskrisen trots att också resten av världen befann sig i recession.

2006–07 var motspelaren till balanseringen av USA:s underskott EU och från och med 2008

Japan. Nu verkar ökningen av underskottet mot Kina också ha stannat upp (figur 5).

Då utlandsskulden ökar, stiger låneskötselkost- naderna och en mindre del av inkomsterna genererade av ökad BNP blir kvar hos inhemska aktörer. Hushållens möjligheter att konsumera och/eller företagens möjligheter att investera försvagas. En lång kumulering av utlandsskulden minskar tillväxtmöjligheterna i det skuldsatta landet. USA har emellertid en av- vikande ställning. Utlandsskulden och skuld- kostnaderna definieras i dess egen valuta, och dollarförsvagningen minskar skulden i de övri- ga valutorna samtidigt som valutaförsvagningen förbättrar inhemska företags konkurrenskraft och exportinkomster. För världsekonomin vore det gynnsamt om balanseringen av USA:s bytesbalansunderskott framskred utan dramatik.

Bytesbalansunderskottet är en följd av spännin- gar i makroekonomin och otillräckligt nationellt sparande. Underskottet i den amerikanska bytesbalansen utgör i dag 3 % av BNP. Då USA:s andel av världs-BNP är över 20 % (tabell 9, s. 61), förutsätter finansieringen av bytesbalansunderskottet ett kontinuerligt nettokapitalflöde till USA som motsvarar drygt

½ % av den globala BNP:n. I och med att över en miljard dollar utländskt kapital netto ska flyta in i landet varje arbetsdag året om, lånar USA en stor del av hela den övriga världens sammanslagna nettobesparingar.

Kinas, Japans, Koreas, Indonesiens och Tai- wans centralbanker har varit centrala finansiä- rer till USA:s skuldtrend. Kina har kört om Japan och blivit den största enskilda ägaren av amerikanska statliga skuldebrev. Det äger 900 miljarder dollar amerikanska statsskuldebrev.

USA:s utrikeshandel började förstärkas förra sommaren. Exporten är trots allt 13 % och importen 22 % lägre än toppnivån sommaren 2008. Industriproduktionen, som vände uppåt i juli 2009, är över 10 % lägre än när recessionen började.

Protektionistiska aktioner mot Kina skulle knappast förbättra balansen i utrikeshandeln eftersom det finns knappast sådan produktion kvar i USA som konkurrerar med importen från Kina. Protektionismen skulle antagligen flytta över Kinaimport till andra tillväxtländer.

Och hur skulle det centralt styrda Kina reagera?

Om det omdirigerade sina investeringar skulle risken för dollarkrasch och en uppgång i amerikanska långa räntor vara uppenbar.

(14)

12 Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 Figur 10

Figur 11

Figur 12

(15)

Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 13 Uppskattningsvis 70 % av de asiatiska central-

bankernas valutareserv är investerad i amerikanska objekt. Vi tror inte på någon snabb vändning i denna investeringspolitik. Kina kommer sannolikt att minska dollarns andel i sin valutareserv stegvis, så att en större del av ökningen i reserven placeras i euro och yen.

Det stora handelsöverskottet ger Kina en bra möjlighet att göra det. Yuanens dollarkoppling avskaffades sommaren 2005, och fram till juli 2008 apprecierades yuanen mot dollarn, med totalt 21 %. Därefter avbröt Kina stärknings- trenden. Vi räknar med att en successiv stärkning av yuanen börjar på nytt under 2010.

Finns det fortfarande risk för double-dip^? Ekonomin i USA vände uppåt i höstas, och med hjälp av stimulansen som var som effektivast i oktober–december kom tillväxten upp till 5 ½ %. Återhämtningen fortsätter men tillväx- ten kommer att dämpas till 2–2 ½ % under senare hälften av 2010. Trots att tillväxten mattas av har risken för en upprepning av recessionen minskat väsentligt och den kommer att minska ytterligare för varje månad som går.

I den ekonomiska debatten har ett scenario lyfts fram där avvecklingen av stimulansen, konsumenternas misstro, en ny finansmark- nadsstörning eller en snabb uppgång i oljepriset tar kål på den bräckliga tillväxten och ekonomin sjunker ner i en ny recession. Vi ser inte någon av dessa risker som speciellt stor.

När sysselsättningen börjar stiga kommer hus- hållens förtroende knappast att krascha. Det finns dessutom tydliga tecken på att normaliseringen av finanssektorn framskrider även om det går långsamt. Det är sannolikt att oljepriset stiger 2010 men vi tror inte på en pristopp som skulle höja energipriserna till en "dödande"

nivå. Vi tror inte heller att man kommer att förhasta sig när stimulans ska avvecklas.

Det är sannolikt att tillväxten lugnar ner sig 2010 då spurten som startade med hjälp av stimulanschoke är förbi. Double dip, där ekonomin på nytt hamnar i recession under 2010, är ett möjligt men inte speciellt sannolikt scenario. Vi ger det en sannolikhet på 15

%. Om riskerna för double dip ökar fördröjs den penningpolitiska normaliseringen och räntorna som hålls låga hjälper till att undvika en upprepning av recessionen. Sannolikheten för scenariot där den ekonomiska tillväxten mattas av till nära noll – men inte på minus – uppskattar vi vara 30 %.

Sammandrag av den amerikanska ekonomiska utvecklingen

USA hamnade i recession i december 2008, men i höstas sågs en vändning uppåt. Den un- gefär två år långa recessionen kommer att gå till historien som den längsta recessionen i USA efter den Stora Depressionen. Nu när spurten som startats genom stimulansåtgärder är förbi kommer tillväxten att mattas av redan mot sommaren. Också som bäst kommer tillväxtsiff- rorna att nå till 2–3 % inom de närmaste åren.

BNP som 2009 minskade med 2,4 % (figur 15) kommer att stiga med 3,0 % 2010. Åt- stramningen av den ekonomiska politiken be- gränsar tillväxten till 2,0 % 2011. Som en följd av fallet i olje- och matpriserna sjönk kon- sumentpriserna med 0,3 % 2009, men nu har prisuppgången tagit fart (figur 14). Inflationen uppgår till 2,2 % i år och till 2,0 % nästa år.

Den tillbakagående bostadsmarknaden och åtstramningen av kreditvillkoren har varit en stor belastning för ekonomin. På bostadsmarknaden har situationen blivit bättre, även om tvångsinlösningarna fortsätter. En hållbar för- stärkning av bostadspriserna dröjer ännu. Det bästa man kan hoppas på är att bostadsmarknaden fortsätter att stabilisera sig. På finansmarknaden har stabiliseringen gått framåt trots att bankkrediterna minskat ytterligare.

Med recessionen försvann 8 ½ miljon arbetsplatser. Trots att sysselsättningen nu börjat öka (figur 13) kommer det att ta länge att få ner arbetslösheten, och arbetslöshetsgraden kommer att ligga på över 9 % en lång tid framöver. Det upprätthåller konsumenternas osäkerhet som redan ökat sparandet bland hushållen. I det långa loppet är uppgången i sparkvoten en god nyhet, även om den har försvagat tillväxten på kort sikt. Uppgången i börskurserna och stabiliseringen av bostadspriserna underlättar å andra sidan hushållens situation och stöder deras förtroende.

I skrivande stund uppgår FEDs styrränta till 0,0–0,25 % (figur 6). Den kommer att vända uppåt på hösten. Det egentliga testet på FEDs exit-strategi börjar först då. Om hyperstimulansen avvecklas i tid 2010–11 undviks accelerering av inflation och uppgång i inflationsförväntningar.

USA har lånat tillväxt av framtiden, och landets ekonomiska tillväxt kommer under de närmaste 4–8 åren att vara 0,6–0,8 procentenheter lägre än före finanskrisen.

(16)

Figur 13

Figur 14

Figur 15

(17)

Kina: Het tillväxt!

Medeltillväxten för Kinas BNP 1990–2009 är 10,3 % (figur 16). I början av 2009 sänkte den svaga internationella efterfrågan tillväxten till 6

%, men stimulansen satte snabbt fart på ekonomin, och redan i juli–september 2009 var BNP 9

% högre än året innan. Fördelen med den kinesiska stimulansen var att regeringens beslut om- sattes i praktiken snabbare än på annat håll. Man har också råd med stimulans, då den offentliga skulden är ca 20 % av BNP, dvs. låg i internationell jämförelse, och kapitalreserven enorm. Att den offentliga skulden i Kina antagligen är mycket större än statistiken låter förstå förändrar inte saken. Eftersom den regionala och lokala admi- nistrationen enligt lagen inte har rätt att ta lån, och stimulansen 2009 i mångt och mycket vilade på det lokala planet, har lokala myndigheter grun- dat bolag som lånat pengar av banker för att finansiera investeringar i infrastrukturen. Även om estimaten över den offentliga skulden fördubbla- des av att ansvarsförbindelser på lokalt plan togs i beaktande skulle det inte vara något stort problem för den ekonomiska politiken. Mera allvarligt är det om lån som beviljats för stimulans börjar generera kreditförluster för banker.

Regeringens mål på 8-procentig tillväxt över- skreds 2009 och BNP växte med 8,7 % då fasta investeringar ökade med 30 %. Vi räknar med en tillväxt på 9,5 % 2010 trots att regeringen som fasar för överhettning börjar dra in på stimulansen. Tillväxten mattas av till 9 % 2011.

I det "utvecklande Asien" (= Asien exkl. Japan, Hongkong, Korea, Singapore och Taiwan) bor 53 % av världens befolkning. Kinas andel av världens befolkning är 20 %. Beräknat enligt rådande valutakurser är dess BNP fjärde störst i världen med bara USA, Japan och Tyskland före sig. Då man jämför länder på mycket olika utvecklingsstadier är det skäl att göra en köpkraftsparitetsjustering. Enligt detta räknesätt är Kina den näst största ekonomin i världen. År 2008 var dess andel av den globala BNP:n 11 ½

% (tabell 9, s. 61). USA:s andel av BNP var 20

½ % och av befolkningen 4 ½ %. Den materiella levnadsstandarden (= BNP per capita) var nästan 8-faldig i USA jämfört med Kina.

Från 1990 har Kinas produktivitet vuxit med 9,2

% per år i snitt (figur 16). Om Kinas produktivitet i fortsättningen årligen stiger 5–6 procentenheter snabbare än USA:s reduceras produktivitetsskillnaden mellan länderna till 4

½-faldig inom 15 år. I början av 2020-talet skulle Kinas köpkraftsparitetsjusterade BNP

vara lika stor som USA:s. Asien med Kina i spetsen håller på att återta den ställning det haft under största delen av de senaste 1000 åren (figur 17). Den enorma potentialen i höjningen av levnadsstandarden gör Kina till den obestridligt viktigaste marknaden i världen.

År 2008 var Kinas andel av världens export 8,0 %.

Före låg USA (9,3 %) och Tyskland (8,7 %), långt bak Japan (4,5 %), men under första hälften av 2009 var Kinas export redan störst i världen. EU är Kinas största handelspartner före USA och Japan. År 2008 utgjorde överskottet i Kinas utrikeshandel 9,9 % av BNP (figur 18). År 2009 var överskottet 6 ½–7 %, och fast det kommer att minska till 5–6 % 2010–11 fortsätter valutareserven att växa. Den heta frågan inom den ekonomiska politiken gäller nu om det är dags att stöda den inhemska konsumtionsefterfrågan och ökad förmögenhet på nya områden. Å ena sidan skulle det innebära att importen ökar och bytes- balansöverskottet minskar. Å andra sidan skulle ökad inhemsk efterfrågan minska exportberoendet och göra det mindre utsatt för konjunkturförändringar i resten av världen.

Kinas valutareserv på 2 400 miljarder dollar är störst i världen, över 40 % av landets BNP. Den förvaltas av State Administration of Foreign Exchange eller Safe.

För utländska investeringar ansvarar en mindre enhet, China Investment Corporation (CIC), som grundades 2007 och fick en reserv på 200 miljarder US-dollar att förvalta.

Enligt myndigheter eftersträvar CIC inte bestäm- manderätt i företagen det placerar i. Trots detta är dess placeringsverksamhet föremål för stor upp- märksamhet. Då även andra statliga place- ringsfonder ("sovereign wealth funds" i Ryssland och oljeproducentländer) har vuxit har IMF och EU som mål att öka transparensen i statliga fonders placeringsverksamhet. Brist på genomskinlighet livnär den för alla skadliga protektionismen och en onödig reglering. I många länder har det utarbetats regler för att begränsa statliga fonders placeringar i strategiska branscher. Å andra sidan har bankernas finansieringsproblem öppnat dörren för Kinas och oljeproducentländernas investeringar i den amerikanska och europeiska banksektorn. Denna dörr kommer knappast att kunna stängas på nytt.

Kina har i flera år varit lokomotivet för Asien.

Största nyttan av detta har Japan dragit. En betydande del av även Tysklands och USA:s exportökning har gått till Kina. Från juli 2008 till januari 2009 minskade både exporten och

(18)

Figur 16

Figur 17

Olika områdens och ekonomiers globala BNP-andel, %

från år 1000 till år 2000

80%

Asien

Figur 18

0 10 20 30 40 50 60 70

1000 1500 1600 1700 1820 1870 1900 1950 1960 1970 1980 1990 2000 USA Västeuropa Ryssland och Östeuropa Sydamerika Afrika

Källa: Angus Maddison,OECD

(19)

Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 17 importen i Kina till ca hälften (figur 18). Våren

2009 började uppsvinget, och i december 2009 hade 95 % av exportfallet avhjälpts och importen återgått till samma nivå som sommaren 2008. Den kinesiska importen var en viktig sti- mulansinjektion dels i Kinas grannländer, dels i råvaruproducentländer i Afrika och Sydameri- ka. Afrika och Sydamerika utgör ju den nya spelplanen för Kinasyndromet där både ameri- kaner och européer är rädda för att bli utomstående betraktare.

I slutet av 2009 lovade Kina bevilja 10 miljarder US-dollar i fördelaktiga lån till afrikanska länder under de kommande 3 åren. Dessutom efter- skänkte det de allra fattigaste och mest skuldsatta ländernas gamla lån och tar bort import- tullen för de fattigaste länderna. Därtill utlovas teknisk hjälp bl.a. inom jordbruk och byggna- tion. Kina intensifierar sina relationer till Afrika för att säkerställa sitt energi- och råvarubehov och stöder dem i form av stora lån och under- stöd. Som en följd har det hörts anklagelser om att det stöder odugliga regeringar, dumpar miljö- och arbetsstandarder samt främjar korruption.

Mest nytta av återhämtningen i Kina har länder som producerar olja och andra råvaror dragit, även om också Kinas import från EU och Japan har vuxit snabbt den senaste tiden. Före finanskrisen växte både Afrika och Latiname- rika tack vare Kinasuget snabbare än någonsin.

Nu är porten för fortsatt tillväxt öppen igen.

Kina har länge utövat en slapp penningpolitik.

När krisen i världshandeln tillspetsades hösten 2008 sänkte centralbanken styrräntan i fem repri- ser från 7,5 till 5,3 %. Styrräntan hölls oförändrad under 2009 men man lättade på bankernas kassa- krav och avstod från kreditkvoter. Affärsbanker- nas roll i stimulansen var central och lån bevilja- des i hög takt. I slutet av 2009 var den breda pen- ningmängden 28 % större än året innan. Regerin- gen lär vilja pressa ökningen i penningmängden under 20 % 2010. Ett så här högt uppsatt mål har ändå ökat rädslan för inflation. Inflationen, som 2009 var -0,7 %, hade i februari 2010 stigit till +2,7 %, och oron för inflation har redan börjat återspeglas i det penningpolitiska beslutsfattandet.

Kassakravet har höjts två gånger under 2010 och mera är att vänta. Centralbanken väntas snart vända räntorna uppåt trots att de frikostigt beviljade stimulanslånen befaras ha försvagat kvaliteten på lånestocken. Ett fall i bostadspriserna kunde öka oreglerade krediter och minska byggnadsinvesteringar. Det vore ett hårt slag mot urbaniseringen och gästarbetarnas levnadsvillkor.

År 2020 vill Kina vara en av de ledande teknolo- giutvecklarna i världen. Utvecklingsanslagen till vetenskap och teknologi har höjts, och när Kina passerar Japan i forsknings- och utvecklingsutgifter blir det världens näst största forsknings- land efter USA. Jämfört med Ryssland har Kina mångfaldiga forsknings- och utvecklingsutgifter.

Två tredjedelar av det kinesiska forsknings- och utvecklingsarbetet finansieras och genomförs av företag. Flera internationella företag har flyttat delar av sin forskning och utveckling till Kina.

Under 2000-talet har lönerna i Kina stigit med 13–18 % per år. Statistiken överdriver dock den genomsnittliga ökningstakten eftersom den inte till fullo beaktar de arbetare med låga lönekrav som flyttar (ofta utan tillstånd) till tillväxtcentra.

I kustprovinserna där lönenivån länge varit klart högre än i det övriga landet är en snabb uppgång i lönerna emellertid ett faktum. Arbetskostnader- na höjdes även av den nya arbetsavtalslagen 2008. Enligt den ska varje anställning basera sig på ett skriftligt arbetsavtal som definierar anställ- ningens villkor och ersättningar. Anställda som haft två på varandra följande visstidsanställnin- gar eller varit i samma arbetsgivares tjänst i över 10 år ska ges fast anställning. Uppsägningsersätt- ningen är lika med en månadslön per arbetsår.

Hyrd arbetskraft har nästan samma rättigheter som annan arbetskraft, och hyresarbetare ska anställas permanent om anställningen pågår längre än ett år. Lagen tog inte ställning till arbetare som flyttat från landsbygden till staden. Deras andel kan vara hela 40 % av arbetskraften i städerna. En radikal förändring förestår när Kina stegvis börjar avveckla det system för boendetillstånd som togs i bruk i slutet av 1950-talet och begränsar människors flyttning till städer och deras rättigheter där.

Löneuppgången har lett till att talrika produk- tionsanläggningar med låg förädlingsgrad har stängts eller flyttats från kustprovinserna till inlandet. Myndigheterna har förstärkt trenden genom att i kustområden minska skattelättnader- na för exportprodukter. Ett otal fabriker har stängts i provinsen Quandong under de senaste åren, och trenden väntas fortsätta då regeringen pressar företag med låg produktivitet (och löne- nivå) att flytta från kusten till inlandet dit den tack vare industrialiseringen ökade förmögenhe- ten ännu inte nått. Målet är att företag som för- svinner ersätts av nya företag med hög föräd- lingsgrad som förorenar mindre och förbrukar mindre energi. För att stöda denna utveckling öppnas det nya och återigen nya industriparker i Quandong och Suzhou. I dessa parker godkänns

(20)

18 Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 bara avancerad elektronik- och hälsovårdsin-

dustri. När inkomstskillnaderna mellan landsbygden och städerna är bland de största i värl- den ses urbaniseringen och de därtill anslutande mer inkomstbringande arbetsmöjligheterna som ett positivt fenomen som dessutom i det långa loppet stöder samhällelig stabilitet. För att stävja en okontrollerad utveckling höjer regeringen samtidigt det direkta stödet till landsbygden.

Trots att lönerna har stigit är arbetskraften fortfarande förmånlig. Den genomsnittliga kostnaden per timme för en teknologiarbetare i Finland lär vara ca 25 euro, medan den i Kina och Indien är 0,5–1 euro. Trots detta bedömde över hälften av de utländska företagen i landet enligt en utredning av USA:s handelskammare i Shanghai 2008 att Kina har förlorat sin fördel i förhållande till lågkostnadsländerna i Asien.

Många internationella företag överväger en omplacering av verksamheten. Kina var på 72 plats tillsammans med Indien och Brasilien i undersökningsinstitutet Transparency Internationals korruptionsjämförelse 2007 bland 179 länder. Rysslands placering var 143.

Fortsättningen till Kinas framgångssaga vilar mer än förut på ökad inhemsk efterfrågan och konsumtion. Om ökningen i levnadsstandarden fortsätter är det först om flera år som trycket på enpartisystemet börjar förändra förvalt- ningsmodellen. Om levnadsstandarden slutar stiga ökar trycket fortare. Det är bara en allvarlig rubbning av den sociala stabiliteten som kan äventyra tillväxten i Kina i det långa loppet.

Inga tecken på en sådan har hittills setts, men situationen befaras ändra om den goda syssel- sättningsutvecklingen avbryts. De häftiga sti- mulansåtgärderna i början av 2009 var ett livs- villkor för regeringen, då 23 miljoner gästarbe- tare tvingades återvända till sina hemorter när de inte längre fick arbete inom exportindustrin.

Gästarbetarnas roll är central när det gäller finansiering av livet på landsbygden; de 130 miljoner gästarbetarnas hemsända pengar uppskattas täcka 40 % av landsbygdsbefolk- ningens hela inkomst.

Våren 2009 piggnade industriproduktionen till först tack vare inhemsk stimulans och sedan tack vare uppsvinget i världshandeln. I början av innevarande år växte den i en takt på 20 %.

En snabb uppgång i investeringar – som tack vare stimulansen ökade med 30 % 2009 – har åter en gång skapat en oro för överkapacitet.

Finlands Banks BOFIT-enhet bedömde dock nyligen att överkapaciteten bara gäller få

produktionsområden och att den inte väntas ha större betydelse för företagens investeringar.

Den ständigt återkommande diskussionen om överkapacitet visar hur svårt det är i en snabbt växande ekonomi att förutse hur mycket kapacitet som krävs för att tillfredsställa efterfrågan. När det gäller Kina har västvärlden systematiskt överskattat överkapacitetsriskerna.

Hushållens höga sparkvot har bidragit till den snabba uppgången i investeringar. För att den privata konsumtionen ska agera tillväxtmotor måste sparandet minska. Det kommer att kräva ett bättre socialskydd.

Ökad välfärd på landsbygden är en av regeringens främsta målsättningar, eftersom en tudelning av landet hotar samhällsfriden. Ökad konsumtionsefterfrågan och stöd till urbaniseringen ser ut att bli nyckelfrågor i den kommande tillväxtstrategin. Den exportdrivna tillväxtstrategin träder åt sidan och den inhemska efterfrågan ges nyckelrollen.

Jordbrukarnas inkomstnivå samt tillgång till dricksvatten och el ska förbättras. Befolkningen på landsbygden garanteras gratis bashälsovård, och deras rättigheter i förhållande till de lokala myndigheterna, som ofta på orimliga villkor tvångsinlöst odlingsjord till byggprojekt, förbättras. På grund av det allt värre miljöproblemet minskas energiförbrukningen i förhållande till producerad BNP-enhet med 20

%. Orsaken är klar: 15 av de 20 mest förorenade städerna i världen finns i Kina!

I Kina är inkomstskillnaderna bland de största i världen och pekar dessutom uppåt. Enligt officiell statistik förtjänar de rikaste 10 % av hushållen 21 gånger mera än de fattigaste 10 %.

Enligt Asiens utvecklingsbank är inkomstskillnaderna i Kina något större än i USA. Enligt en annan undersökning kan ovannämnda skillnad i verkligheten vara 55- faldig. Det skulle göra inkomstskillnaderna i Kina större än i Brasilien och Argentina.

Största delen av de nya arbetsplatserna har skapats i bygg- och servicebranschen. En megatrend inom världsekonomin har varit att industriarbetet förflyttats från utvecklade länder till Kina, men det har inte kompenserat nedskärningarna i gamla statliga företag. I Kina har industriarbetsplatsernas sysselsättningsandel sjunkit från 45 % 1985 till ca 20 %. I USA minskade industrins andel av sysselsättningen under samma tid från ca 20 % till 12 %.

Industrin har samma roll som sysselsättare i dagens Kina som den hade i USA 1985.

(21)

Aktia Bank Abp Ekonomisk översikt: April 2010 19 Till 2009 reglerades bränslepriserna genom

subventioner som tog upp budgetmedel till hela 2 % av BNP. Detta upprätthöll obalansen mellan efterfrågan och utbud på energi. På grund av prisregleringen var en stor del av Kinas oljeförädling olönsam. Systemet förnyades 2009 och man tog i bruk en bränsleskatt för bensin och diesel. I takt med variationen i världsmarknadspriserna höjdes priserna fyra gånger och sänktes tre gånger i fjol.

Kinas roll förstärks kontinuerligt på den globala energimarknaden. En stor del av ökningen i oljeefterfrågan har under 2000-talet kommit från Kina. Trots att största delen av energibehovet täcks med kolkraft, vars andel av totalenergin stannar på 60 %, kommer efterfrågan på olja att växa klart. Landets viktigaste oljebolag (CNPC) har tiotals olje- och gasprojekt på gång i Mellanöstern, Afrika, Centralasien, Ryssland och Sydamerika.

I juli 2005 lät Kina yuanen stärkas mot dollarn och tog i bruk en valutakorg (figur 47). Av valutareserven torde 70 % vara i dollar, 20 % i euro och 10 % i andra valutor. Yuanens dollarkurs hann stärkas med 21 % innan trenden avbröts sommaren 2008. Kina har understött undervärderingen av yuanen genom att köpa massvis med skuldpapper i dollar.

Undervärderingen av yuanen upprätthåller oba- lanserna i världshandeln. För att bli av med dem förutsätts att Kina mer än tidigare använ- der sina importintäkter till ökad förmögenhet i hemlandet och inte för att finansiera USA:s statsskuld. Om Kina började minska sina investeringar i USA i snabb takt skulle de amerikanska långa räntorna utsättas för ett avsevärt tryck att stiga. Vi ser inte en tvärvändning vara sannolik, speciellt då Kina har meddelat att det inte politiserar sina investeringar i USA.

De 5 östkustprovinserna står för en femtedel av Kinas befolkning, 2/5 av BNP, 3/4 av exporten och hela handelsöverskottet. Trots att yuanen är undervärderad för dessa provinsers del kan den vara övervärderad med tanke på resten av landet. Den ekonomiska politiken verkar ha haft fokus på svagare provinser.

Regionala skillnader i utvecklingen begränsar möjligheten att använda ränte- och valutakurspolitik för att styra ekonomin.

Decentraliserat beslutsfattande har drivit provinserna till en "monopolistisk" konkurrens om var produktionen ska placeras. Till skillnad från den allmänna uppfattningen dominerar de

lokala förvaltningarna makroutvecklingen i Kina, och de anpassar sig inte till den centrala styrningen om det innebär en försvagning av tillväxtmöjligheterna i det egna området. Pro- vinserna drar nytta av överhettningen i investe- ringsaktiviteten, medan centralstyret bär ansva- ret för nya problemkrediter. Detta är det grundläggande problemet för den ekonomisk- politiska styrningen.

Provinsen X har som mål att dess nya fabriker ska tränga undan den på äldre teknologi baserade produktionen i provinserna Y och Z.

Resultatet är positivt för provinsen X men negativt för landet, om överkapacitet leder till prisfall, konkurser och arbetslöshet.

På längre sikt är den största utmaningen för Kinas regering att minska ojämlikheten inom landet och råda bot på föroreningsproblemen.

Framgången i dessa frågor avgör den kinesiska framtiden.

När finanskrisen eskalerade hösten 2008 spred sig recessionen till alla kontinenter och kollapsen i världshandeln fick Kinas export att sjunka snabbt. Tack vare stimulansen växte BNP med 8,7 % 2009. När världshandeln återhämtar sig kommer den ekonomiska tillväxten 2010 att uppgå till 9,5 %. När stimulansen avvecklas kommer tillväxten att avmattas något för att 2011 uppgå till 9 %.

Om den ekonomiska tillväxten i Kina stannar på 7–8 % börjar sysselsättningen minska. Ökad arbetslöshet och sociala spänningar vore ett hot mot enpartisystemet och det kommunistiska partiets roll. Dessa risker undveks genom stimulans 2009, och målsättningen är nu en kontrollerad exit.

I väst är man rädd för att regeringen i Kina slutar med stimulans för snabbt och således avbryter den ekonomiska tillväxten. Vi anser detta vara osannolikt och räknar med att stimulansen kommer att avvecklas försiktigt 2010. Exit håller på att börja då inflationen har kommit nära 3 %. Vi tror också att en kontrollerad stärkning av yuanen börjar under de närmaste månaderna, trots att det tycks råda en viss oenighet om saken bland Kinas ledning.

En stärkning av valutan vore ett logiskt val eftersom den skulle dämpa inflationen och minska risken för bubblor i utvecklingen av förmögenhetens värde. Detta skulle även stöda den inhemska efterfrågan.