Övervakningspanelen läggs ned: vilka konsekvenser får det för investerare?

Övervakningspanelen läggs ned

– vilka konsekvenser får det för investerare?

Författare:

Jon Frank

Anneli Bergström

Handledare:

Robert Joachimsson

Redovisning är en viktig informationskälla för investerare i deras beslut om att köpa, sälja och behålla aktier. Det är således av vikt att denna information är tillförlitlig. För att skydda investerare bildades 2003 ”Panelen för övervakning av finansiell rapportering”, vilken sedan dess verkat som ett privat organ för redovisningstillsyn av bolag noterade på Stockholmsbörsen. Under 2006 beslutades att Panelen skulle läggas ned. För att kartlägga motiven till nedläggningen och vilka konsekvenser detta får för investerare, används intervjuer med respondenter från Panelen, Stockholmsbörsen, samt gruppen investerare.

Uppsatsen visar att Panelens nedläggning är en följd av Finansdepartementets förslag om att ansvaret för redovisningstillsyn skall överföras till de auktoriserade marknadsplatserna, däribland Stockholmsbörsen. Nedläggningen påverkar troligtvis inte redovisningens tillförlitlighet. Detta i kombination med att investerare enligt uppsatsen besitter begränsad kunskap om panelens verksamhet, medför att de inte påverkas av nedläggningen.

Nyckelord: Övervakningspanelen, redovisningstillsyn, investerare

1. Integration och oroligheter skapar krav på ökad tillsyn... 1

2. Reglering och tillsyn av redovisning... 4

2.1 Utveckling av tillsyn inom EU ________________________________________________________ 4 2.2 Utveckling av lagar i Sverige _________________________________________________________ 7 2.3 Tidigare forskning _________________________________________________________________ 12 2.4 Sammanfattning av teoretisk referensram_______________________________________________ 14 Figur 1 Översikt över redovisningstillsynens utveckling i Sverige vid sidan om revisionen ________ 16 3. Vårt angreppssätt ... 17

3.1 Val av metod _____________________________________________________________________ 17 3.2 Datainsamling ____________________________________________________________________ 18 3.3 En trovärdig undersökning __________________________________________________________ 22 4. Panelen för övervakning av finansiell rapportering ... 25

4.1 Syfte och Arbete __________________________________________________________________ 25 4.2 Granskning ______________________________________________________________________ 26 5. Diskussion kring Panelen och vad som händer i framtiden ... 28

5.1 Varför bildades Panelen och hur har dess arbete fungerat? _________________________________ 28 5.2 Varför läggs Panelen ned?___________________________________________________________ 32 5.3 Vilka effekter får nedläggningen på redovisningen? ______________________________________ 33 6. Slutsatser ... 37

7. Förslag till vidare forskning ... 38

Källor... 39

Bilaga 1 - Intervjuguider ... 42

1. Integration och oroligheter skapar krav på ökad tillsyn

Övervakningspanelen¹ är ett organ som sköter tillsyn av företagens externa ekonomiska redovisning². Under hösten 2006 har beslut tagits om att lägga ned panelen. Vår uppsats behandlar detta aktuella ämne ur en investerares synvinkel. Genom åren har antalet investerare ökat och redovisningen har blivit allt viktigare. Så har det inte alltid varit. Fram till och med slutet av 1800-talet var företag främst självfinansierade och extern redovisning förekom i liten utsträckning. I och med att företagen växte blev de beroende av externt riskkapital och antalet aktieägare ökade. De krävde en bättre insyn i företaget för att utvärdera sina köp. Efter börskraschen på Wall Street 1929 var förtroendet för börsen och redovisningen lågt. För att motverka detta inrättades olika redovisningsorganisationer i USA, som tillsammans skulle verka som garanter för verksamheten på börsen. (Falkman, 2000.) Regleringen av redovisningsinformation har sedan dess utvecklats i takt med att redovisningen förändrats. I Europa har en alltmer integrerad finansmarknad inom Europeiska unionen (EU) lett till stora omställningar på redovisningsområdet.

Internationella redovisningsstandarder har införts för att bevara förtroendet för marknaden och skydda investerare (Europaparlamentets och rådets förordning 1606/2002). Tanken är att öka tillförlitligheten i den finansiella information som upprättas av de noterade bolagen för att underlätta investerarnas beslutsprocess (Standard no.1 on financial information, 2003).

Vid sidan om den utökade integrationen har ett flertal stora skandaler uppdagats under 2000-talet, vilket har ökat fokus på redovisningen. Välrenommerade företag såsom Enron och Worldcom ertappades med att ge en felaktig bild av sina tillgångar. När detta uppdagades föll aktiekurserna kraftigt och många människor blev arbetslösa. Reglering av

1 ”Panelen för övervakning av finansiell rapportering” är det fullständiga namnet. Benämns fortsättningsvis Övervakningspanelen eller Panelen.

2 Fortsättningsvis enbart benämnt redovisning.

redovisningsinformation hamnade i centrum och regelverket i USA skärptes. Även Europa drabbades av redovisningsskandaler. 2003 uppdagades att Parmalat hade skönmålat sin redovisning. Under samma år bildades Övervakningspanelen. Bakom Panelen står

”Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden” vars medlemmar är Aktiemarknads- bolagens Förening, FAR, Fondbolagens Förening, Institutionella ägares förening för regleringsfrågor på aktiemarknaden, Stockholmsbörsen AB, Stockholms Handelskammare, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlarföreningen, Svenskt Näringsliv och Sveriges Försäkringsförbund (Rapport 2005). Panelens syfte är att upprätta förtroende för marknaden och skydda investerarna.

Investerare i publika bolag fattar beslut om att köpa, sälja eller behålla aktier i ett företag.

Dessa beslut baseras på investerarens prognoser över företagets framtida utveckling (Smith, 2006 s 19). Företagens redovisning utgör en del av underlaget för dessa prognoser och det är således av vikt för investerare att denna information är tillförlitlig. Revisionen fungerar som en första garant för detta och vid sidan om denna finns ett system för ytterligare tillsyn.

Det organ som skött denna tillsyn har sedan 2003 varit Övervakningspanelen, vilken kontrollerar redovisningen från företag noterade på Stockholmsbörsen. Tidigare uppsatser har påvisat att Panelens kontroll har viss legitimitet hos de berörda företagen (Broberg et al, 2004; Forsman et al, 2004; Andersson & Svalner, 2005). Däremot tycks investerare vara mindre medvetna om Panelens arbete (Broberg et al, 2004).

Under 2006 valde ”Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden” att lägga ned nämnda panel, vilken kommer att upphöra med sin granskning av årsredovisningar en bit in på 2007 (Övervakningspanelen läggs ner, 2006). Tillsynen kommer istället att ske internt på Stockholmsbörsen. I och med detta uppkommer ett antal intressanta frågeställningar;

Varför läggs panelen ned? Varför använder Stockholmsbörsen inte det system som redan finns med Övervakningspanelen? Vilken påverkan får detta på redovisningen och således investerarna?

Syftet med uppsatsen är att kartlägga motiven till nedläggningen av Övervakningspanelen och dess effekt på redovisningen sett ur investerarnas perspektiv. Vi har valt att avgränsa oss till att enbart ta hänsyn till investerarna och hur de kommer att påverkas av nedläggningen. Vi avgränsar oss dessutom till företag noterade vid Stockholmsbörsen eftersom det är dessa bolag som granskas av Övervakningspanelen. Vidare är uppsatsen inriktad på den tillsyn som utförs på redovisningsinformation och innefattar inte revisionen då den skulle bli alldeles för omfattande. Revisionen är inte heller direkt relevant i diskussionen om ny tillsynsmyndighet.

2. Reglering och tillsyn av redovisning

2.1 Utveckling av tillsyn inom EU

1999 presenterade den Europeiska kommissionen¹ en handlingsplan med syfte att skapa en integrerad marknad för finansiella tjänster i EU. Enligt tidsplanen skulle detta uppnås senast 2005.

IAS-förordningen

I linje med handlingsplanen lade Kommissionen 2000 fram ett förslag med målet att alla börsnoterade företag senast 2005 skulle upprätta sina årsredovisningar i enlighet med internationella redovisningsstandarder. Förslaget betonade vikten av jämförbarhet, tillförlitlighet och insyn i finansiella rapporter från europeiska företag för en integrering av finansmarknaderna inom Europa.

Under våren 2002 godkände Europaparlamentet och Ministerrådet förslaget och International Accounting Standards Board:s (IASB) utgivna redovisningsstandarder, International Accounting Standards (IAS), antogs som gemensamt regelverk för unionen.

Det beslutades också att IASB:s framtida standarder skulle kallas International Financial Reporting Standards (IFRS) och att dessa måste godkännas innan de tillförs det gemensamma regelverket. Syftet med att harmonisera redovisningen är att förbättra jämförbarheten och därmed skapa bättre förutsättningar för en integrerad och effektiv kapitalmarknad. Enligt förordningen skall varje medlemsstat också inrätta ett system för tillsynen av att IAS/IFRS efterlevs, i syfte att uppnå en ändamålsenlig och kostnadseffektiv fungerande kapitalmarknad (Europaparlamentets och rådets förordning 1606/2002).

Tillsynen specificeras ytterligare i det så kallade Öppenhetsdirektivet.

1 Benämns fortsättningsvis Kommissionen.

Öppenhetsdirektivet

Med bakgrund i utvecklingen av en integrerad finansiell marknad lade Europaparlamentet och Ministerrådet 2004 fram ett direktiv om ”harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad” (Öppenhetsdirektivet, 2004). Direktivet har kommit att kallas Öppenhets- direktivet och behandlar främst bestämmelser om vilken information som skall offentliggöras av ett börsnoterat företag, och när informationen skall offentliggöras.

Exempelvis berörs offentliggörande av förändrade rättigheter och ägandeförhållande gällande företagets värdepapper (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 76).

Direktivets riktlinjer för efterlevnad av de nya reglerna anger att varje medlemsstat skall inrätta en behörig tillsynsmyndighet. Här skiljer direktivets författare på övergripande tillsyn, där övervakningen bland annat gäller tillvägagångssätt vid offentliggörande, och tillsyn av utformningen av finansiell information. Den senare kallas redovisningstillsyn och enligt artikel 24 innefattar denna tillsyn en övervakning av att företags finansiella information¹ upprättas i enlighet med relevanta rapporteringsramverk. (Öppenhets- direktivet, 2004.)

Redovisningstillsynen skiljs från övrig tillsyn av värdepapper genom att det i artikel 24.4 h framgår att den behöriga myndigheten för redovisningstillsyn inte behöver vara densamma som den myndighet som skall inrättas för övergripande övervakning. Ytterligare en skillnad är möjligheten att delegera redovisningstillsynen till ett annat organ på obestämd tid, medan delegering av övrig tillsyn är tidsbegränsad. (Öppenhetsdirektivet, 2004.) Öppenhets- direktivet trädde i kraft 2005 och skall vara genomfört i medlemsstaternas nationella rätt senast 20 januari, 2007

1 Öppenhetsdirektivet nämner årsredovisningar, halvårsrapporter och kvartalsrapporter som finansiell information. (Artikel 24.4 h)

Europeiska redovisningsprinciper

Enligt Öppenhetsdirektivet och IAS-förordningen skall varje medlemsland i Europeiska unionen inrätta ett system för tillsyn av efterlevnad av IAS/IFRS. Systemet bygger på 23 principer som lagts fram av the Committee of European Securities Regulators (CESR).

Kommittén består av medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och har som ansvar att vägleda Kommissionen med utformning av detaljerade riktlinjer för tillsynen.

Enligt rapporten skall övervakningen kontrolleras av en oberoende myndighet som innehar den kompetens, den behörighet och de resurser som krävs för uppdraget (princip 6). Med behörighet ställs som minsta krav att myndigheten skall ha tillgång till alla offentliga finansiella rapporter samt ha rätt att kräva ytterligare information från de bolag som granskas. Det praktiska utförandet av övervakningen kan delegeras till en annan organisation men det yttersta ansvaret ligger hos myndigheten (princip 7). Vid felaktigheter i redovisningen skall åtgärder tas med syfte att förstärka förtroendet för marknaden.

Åtgärderna skall vidtas i nära samband till den granskade händelsen. Syftet är att statuera exempel för framtiden, och åtgärderna bör därför vara skilda från lagstadgade sanktioner (princip 17). Det system som förespråkas för urval av företag för granskning är en kombination av risk och rotation (princip 13). (Standard no. 1 on financial information, 2003.)

Hur Öppenhetsdirektivet och således CESR:s principer kommer att implementeras i Sverige är ännu inte fastställt, men ett förslag om vem som får rollen som behörig myndighet har lagts fram. För att ge en klarare bild av situationen följer nedan en förklaring av tillsynen i Sverige som den ser ut idag och hur förslaget, rörande ny tillsynsmyndighet, från Finansdepartementet ser ut.

2.2 Utveckling av lagar i Sverige

Bakgrund

Svensk lag inom redovisningsområdet består i huvudsak av Årsredovisningslagen (ÅRL) och Bokföringslagen (BFL). Dessa är så kallade ramlagar där allmänna redovisningsprinciper anges medan detaljregleringen till stor del överlåts till myndigheter och organisationer. Enligt ÅRL skall årsredovisningen upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed (2 kap 2 §). Begreppet god redovisningssed definieras i förarbetena som en faktisk förekommande praxis hos en kvalitativ, representativ krets av bokföringsskyldiga. Det övergripande målet är att ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat (2 kap 3 §). Informationen skall dessutom kunna användas som beslutsunderlag för finansiella beslut. I Sverige har Redovisningsrådet, Bokföringsnämnden och Föreningen Auktoriserade Revisorer¹ varit normgivande organ som givit ut rekommendationer inom redovisning. Sedan IAS-förordningen antogs 2005 skall alla noterade koncernbolag redovisa enligt IAS/IFRS vilket innebär att de tidigare reglerna inte längre gäller för dessa företag. I Sverige är det även tillåtet för icke noterade företag att redovisa enligt IAS/IFRS.

Tillsyn och övervakning i Sverige idag

Målet med EU: s nya regelverk är att skapa en mer integrerad finansiell marknad genom att underlätta för investerare att jämföra företag i olika länder. För att uppnå detta krävs tillsyn och övervakning av de finansiella rapporter som publiceras av företagen (Framtida Finansiell Tillsyn, 2003 s 80 ff). I dagsläget har Sverige ett system med självreglering. Med detta avses de regelverk som är framtagna på frivillig väg av organisationer inom näringslivet utan inblandning av t.ex. riksdag, regering och förvaltningsmyndighet.

Exempel på detta är noteringsavtal mellan marknadsplatsen och de bolag som är noterade där, samt rekommendationer som arbetas fram av branschorganisationer. Självreglering kan

1 Sedan 1 september 2006 bildar Föreningen Auktoriserade Revisor tillsammans med Revisorsamfundet en gemensam branschorganisation (FAR SRS).

också avse tillsyn som bedrivs av privaträttsliga organ, vilket Övervakningspanelens arbete är ett exempel på. (Framtida Finansiell Tillsyn, 2003 s 58 ff punkt)

Rollen som tillsynsmyndighet i Sverige imorgon

Som framgår av Öppenhetsdirektivet är ett krav att varje medlemsland skall upprätta en myndighet som ansvarar för redovisningstillsyn. En sådan myndighet finns inte i Sverige för tillfället och systemet behöver således förändras. Beslutet om vilken myndighet som skall ha det övergripande ansvaret har dragit ut på tiden. Den allmänna diskussionen har främst behandlat tre alternativ; Bokföringsnämnden, en nyinrättad myndighet eller Finans- inspektionen.

I en statlig offentlig utredning från 2003 föreslås Bokföringsnämnden vara det mest lämpliga alternativet. Anledningen anges bland annat vara att nämnden är statens expertmyndighet på redovisningsområdet. Dessutom bör Finansinspektionens tillsyn begränsas till de finansiella företagen. (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 170.)

Förslaget rörande inrättandet av en ny myndighet framförs i ett betänkande från förtroendekommisionen (Näringslivet och Förtroendet, 2004 s 260 ff). Motiven bakom detta är, precis som i fallet ovan, det faktum att Finansinspektionens tillsyn bör gälla frågor rörande finansiella företag. Redovisningsfrågor bör istället anförtros en ny myndighet.

(Näringslivet och Förtroendet, 2004 s 261) I betänkandet föreslås även att Övervakningspanelen skall verka som ett självständigt privat organ, som får sitt mandat från den nya myndigheten, vilken kontrollerar att IAS/IFRS efterlevs.

Finansdepartementet lade under 2006 fram ett förslag där Finansinspektionen föreslås bli den myndighet som bär det yttersta ansvaret för redovisningstillsynen av noterade bolag (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006, s 173). Motiven till valet av detta alternativ är att Bokföringsnämnden anses sakna erfarenhet på tillsynsområdet samt att

inrättandet av en ny myndighet bland annat skulle bli mycket tidskrävande och kostsamt.

Den nödvändiga kompetens och de resurser som krävs för att etablera en effektiv kontroll anses kunna åstadkommas med utgångspunkt från den verksamhet Finansinspektionen utövar. (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 174.) Departementet påpekar att de är medvetna om den kritik som framförts rörande att Finansinspektionen enbart borde inrikta sig på finansiella företag, men anser att detta övervägs av de fördelar som finns.

I förslaget framgår också att Finansinspektionen, i enlighet med Öppenhetsdirektivet, kommer att ha möjlighet att delegera den löpande övervakningen. Tillsynen skall enligt Öppenhetsdirektivet vara möjlig att överklaga och Finansinspektionen skulle enligt samtliga nedanstående förslag verka som första instans för överklagan. Detta innebär att inspektionen måste bibehålla en viss nivå av kompetens oavsett vilket alternativ som väljs.

(Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 178.) Tre alternativa tillvägagångssätt för detta diskuteras:

1. Lagstadgad delegering av tillsynsuppgifter, ett sätt att tillvarata de rutiner som upparbetats under systemet med självreglering. Övervakningspanelen skulle kunna fungera som det organ delegeringen sker till och dess arbete skulle överensstämma i stort med det som utförs idag. (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 176.) En delegering, enligt Öppenhetsdirektivet, skulle dock ställa stora krav på Panelen rörande offentlighet, ansvar och tillsyn. Detta innebär nya förutsättningar gentemot den verksamhet Panelen bedriver idag och blir troligtvis mer kostsam för de organisationer som står bakom Panelen. Finansinspektionen skulle trots delegering ha kvar det yttersta ansvaret. (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 178.)

2. Delegering av tillsynsuppgifter utifrån avtal är ett annat sätt att ta tillvara självregleringen. Förslaget innebär att Finansinspektionen upprättar ett avtal direkt med näringslivets självreglerande organ. Dessa organ skall sedan utföra ett antal olika uppgifter som inte innebär myndighetsutövning. (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 178.) Även enligt detta förslag skulle Övervakningspanelen ha möjlighet att fortsätta sin granskning på ett snarlikt sätt som idag. I de fall ett företag inte medverkar i en undersökning har Finansinspektionen möjlighet att agera i sin roll som behörig myndighet. Skillnaden gentemot föregående alternativ är att det i detta fall inte rör sig om en delegering av myndighetsutövning. Detta medför att Finansinspektionen inte behöver ha en lagstadgad befogenhet att delegera uppgifter. Ett resursbehov uppstår då Finansinspektionen har kvar alla befogenheter att agera mot företag som överträder reglerna. (Informationskrav i noterade företag m.m, 2006 s 179.)

3. Krav på de reglerade marknaderna att inrätta en övervakningsfunktion. Ytterligare ett alternativ som medför att befintlig självreglering utnyttjas. Förslaget innebär att det generella ansvar en reglerad marknad har för övervakning, utökas till att även innefatta ”övervakning av att emittenter upprättat och offentliggör sina finansiella rapporter i enlighet med gällande rapporteringsramverk” (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 180). Förslaget lämnar öppet huruvida en reglerad marknad väljer att utföra övervakningen själva eller anlitar någon annan, vilket torde innebära att Övervakningspanelen kan fortsätta sitt arbete i stort sett som idag.

Åtgärder mot företag skall i första hand vidtas av den reglerade marknaden men Finansinspektionen verkar fortfarande som behörig myndighet och hanterar de ärenden som ej kan lösas inom ramen för den reglerade marknadens ansvar. En fördel med förslaget är att den reglerade marknadens ansvar regleras i lag. På så sätt kan ett långsiktigt hållbart system för redovisningstillsyn byggas upp med en fungerande ansvarsfördelning mellan Finansinspektionen och de reglerade marknaderna. (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 180.) En tänkbar

nackdel behandlas i Framtida Finansiell tillsyn (2003, s 87); om en organisation både har rollen som reglerare och vinstdrivande företag kan intressekonflikter uppstå. En privatägd marknadsplats, såsom Stockholmsbörsen, är beroende av de företag som är noterade där och deras omsättning på aktiemarknaden. Således kan det föreligga en risk för målkonflikter vid tillsyn av vissa företag. En fördel som nämns är att de reglerade marknaderna ges möjlighet att

Summering av förslag

Det gemensamma för samtliga ovanstående alternativ är att de tillvaratar det system för självreglering som används idag, samt att Finansinspektionen har det övergripande ansvaret rörande redovisningstillsynen (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 181).

Dessutom skulle Övervakningspanelen ha en teoretisk möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet på ett likartat sätt som idag i samtliga fall.

Finansdepartementet påpekar i sina slutsatser att det finns både för och nackdelar med samtliga ovanstående alternativ. Deras bedömning är dock att det alternativ där börser och auktoriserade marknadsplatser sköter övervakningen (nr 3) skapar de bästa förutsättningarna för en effektiv redovisningstillsyn. Departementet föreslår således att detta alternativ bör väljas. Fördelarna med förslaget är att det redan etablerade systemet för tillsyn på marknadsplatserna tillvaratas och lagfästs, samtidigt som det blir en tydlig ansvarsfördelning och självregleringens flexibilitet utnyttjas. Samtidigt påpekas att Övervakningspanelens status ej påverkas av det beslut som tas i januari 2007.

(Informationskrav i noterade företag m.m., 2006 s 182.)

2.3 Tidigare forskning

Broberg, Gustavsson, Lindbäck (2004)¹

Författarna undersöker i sin uppsats vilka effekter införandet av Övervakningspanelen, vid sidan om den befintliga revisionen, får på dels synen på redovisning och revision, dels på själva redovisningen. För att genomföra denna undersökning använde sig författarna av både enkäter och telefonintervjuer, bägge av kvalitativ karaktär. Dessa har utförts med representanter för de kritiserade företagen, de analytiker som har till uppdrag att utvärdera dessa företag, investerare på aktiemarknaden (representerade i denna undersökning av Sveriges Aktiesparares Riksförbund) samt revisorer. Författarna hade även till avsikt att innefatta någon representant för Stockholms fondbörs i undersökningen. Dessa avböjde dock att medverka med motiveringen att de stod bakom Panelens övervakning.

Författarna kom fram till att huruvida ett behov av extra övervakning förelåg eller inte är beroende av tidsaspekten. Vid deras undersökning hade Panelen enbart varit aktiv under en kortare period och dess arbete kommer troligen att uppmärksammas mer över tid. Inom gruppen analytiker svarade en mycket liten andel av de tillfrågade (3 av 69) på den utskickade enkäten. Detta tolkade författarna som att många analytiker hade ett mindre intresse för Panelens arbete och bortsåg från detta i sina analyser. I vår mening är denna tolkning väl stark då det kan finnas olika orsaker till en låg svarsfrekvens. De som svarade ansåg inte att något ytterligare behov av övervakning, vid sidan om revisionen, förelåg.

Gruppen revisorer var däremot positiv till Panelens bildande men ansåg inte att den är nödvändig för att garantera en korrekt revision.

Vad gäller frågeställningen rörande kopplingen till revisionen ansåg samtliga inblandade att synpunkter på den faktiska redovisningen utvecklade revisionen. Den grupp som såg den minsta nyttan av Övervakningspanelens arbete var återigen analytikerna.

1 Magisteruppsats från 2004 betitlad ”Livet med Övervakningspanelen”.

Övervakningens effekter på intressentgrupperna

Panelens effekt på de tre analytiker som svarade kan ha varit att de börjat ifrågasätta företagens redovisning. Författarna påpekar dock att denna slutsats bör tolkas med försiktighet på grund av låg svarsfrekvens. I fallet aktiespararna (investerare) kommer tidsaspekten återigen in av den anledning att denna grupp inte haft tid att bilda sig en uppfattning om relevansen av Panelens arbete. Den påverkan Panelens arbete fått på gruppen revisorer är att deras syn på redovisningen har förändrats samt att uttrycket god redovisningssed har förstärkts. De ansåg förövrigt inte att Panelen undergrävde deras arbete. Vad gäller företagen har samtliga kritiserade företag som deltog i studien tagit hänsyn till kritiken i sin redovisning.

Forsman, Nilsson, Paulsson¹ (2004)

En uppsats som hade till syfte att undersöka om de noterade företagen ansåg att Övervakningspanelen hade legitimitet i sitt arbete. Denna uppsats använde sig av kvalitativa enkäter för att uppnå sitt syfte. Dessa skickades ut till samtliga 55 bolag på Stockholmsbörsens A-lista, varav 40 svarade.

Författarna fann i sin enkätundersökning att Övervakningspanelen i de flesta avseenden har stöd från majoriteten av företag och således till viss mån kan anses ha legitimitet. Orsaken till att de inte kan antas ha full legitimitet är det faktum att de inte är frikopplade från Redovisningsrådet (organisation som tar fram redovisningsstandarder i Sverige).

Författarna ansåg dock att legitimiteten troligen skulle förbättras i och med införandet av IFRS 2005. En stor majoritet av företagen ansåg dessutom att Panelens offentliggjorda kritik i viss utsträckning får konsekvenser för omvärldens syn på företaget.

De aspekter där författarna ansåg att Panelen kunde förbättra sitt arbete var i informationen till företagen. Många företag kommenterade att Panelens synpunkter rörde formaliteter, vilket medför att Panelen måste ge mer information rörande varför deras synpunkter kan

1 ”Panelen för övervakning av finansiell rapportering”, magisteruppsats vid Lunds universitet.

anses vara väsentliga. En stor majoritet av företagen svarade dock att synpunkterna var relevanta till större del.

Andersson och Svalner (2005)

Övervakningspanelens legitimitet är titeln på en magisteruppsats vid Lunds universitet som skrevs vårterminen 2005. Uppsatsen hade som syfte att förklara den legitimitet Övervakningspanelen hade, något som skulle studeras utifrån Panelens effektivitet.

Uppsatsen avgränsade sig till att enbart undersöka de bolag som hade kritiserats av Övervakningspanelen. Författarna använde sig av en kvalitativ totalundersökning¹, där Panelens utlåtanden och den hänsyn de kritiserade företagen tog till denna kritik i sin nästkommande årsredovisning, undersöktes².

Författarna drog slutsatsen att Övervakningspanelens arbete var effektivt då ett flertal (8 av 11) kritiserade företag tog hänsyn till dess kritik i nästkommande årsredovisning. Utifrån detta kom de även fram till att Panelen hade uppnått en viss legitimitet. Tidsaspekten var även i denna uppsats ett problem då Övervakningspanelen blott hade varit aktiv under en kortare period. Andersson och Svalner ansåg dock att Panelens effektivitet troligen skulle förstärkas över tiden.

2.4 Sammanfattning av teoretisk referensram

Med bakgrund i ovanstående beskrivning av regelsystem och utövning av tillsyn i Sverige, vill vi skapa en grund för fortsatt analys av Övervakningspanelens nedläggning. De delar vi beskrivit ses i sitt sammanhang i figur 1. Ramen för redovisningstillsyn är de direktiv som utformats inom EU i början av 2000-talet samt hur Sverige valt att implementera dessa. De

1 Med detta uttryck menas att undersökningen görs på hela populationen, dvs. på samtliga kritiserade bolag i detta exempel.

2 Observera att enbart kritiserade företag, där kritiken var möjlig att observera i nästa årsredovisning togs med.

nya reglerna medför att en myndighet måste ha ansvar för redovisningstillsynen, vilket omöjliggör det system Sverige använder idag. Finansdepartementet anser att Övervakningspanelen också i fortsättningen kan verka som en del i denna tillsyn oavsett vilket system som väljs. Dessutom antyder tidigare forskning att Panelens arbete har legitimitet hos företagen och att dess kritik får påverkan på redovisningens användare.

Utifrån våra intervjuer försöker vi bringa klarhet i varför Panelen trots detta läggs ned.

Vidare antyder tidigare forskning att investerare besitter en begränsad kännedom om Panelens verksamhet. Detta trots att redovisningsinformation utgör en viktig del i en investerares arbete och dess tillförlitlighet bör därför vara av stor vikt. Diskussionen med våra respondenter ämnar skapa en ökad förståelse för hur investerarnas situation förändras i och med detta byte.

Figur 1Översikt över redovisningstillsynens utveckling i Sverige vid sidan om revisionen Svensk lag

ÅRL BFL

Självreglering Övervakningspanelen

Finansinspektionen?

Stockholmsbörsen?

Tidigare forskning

Legitimitet Begränsad kännedom hos investerare

Redovisningsinformation

Tillförlitlig?

Investerare EU

IAS-förordning Öppenhetsdirektivet

imorgon idag

3. Vårt angreppssätt

Transparens är viktigt vid all forskning eftersom det är grunden för trovärdighet (Bryman, Bell, 2005 s 320). Begreppet innebär att det tydligt måste framgå hur forskaren gått tillväga vid insamling av data och rapportering av det slutgiltiga resultatet. För att öka förståelsen för vår undersökning följer därför en redogörelse för vårt tillvägagångssätt.

3.1 Val av metod

Val av metod styrs av undersökningens syfte. Vårt syfte är att kartlägga motiven till nedläggningen av Övervakningspanelen och dess påverkan på investerarna. Med anledning av att vår frågeställning är medvetet öppen anser vi det vara viktigt med flexibilitet under undersökningen. Detta eftersom vi vill ha möjlighet att på bästa sätt ta tillvara på den information som uppkommer, och kunna ändra eller lägga till vissa frågeställningar. Holme och Solvang (1997, s 80) påpekar att detta är något som präglar en kvalitativ studie. I den problemformulering som är bakgrunden till vår uppsats utger vi oss aldrig för att vilja dra generella slutsatser. Vi strävar snarare efter att diskutera olika motiv och effekter av nedläggningen för att belysa problematiken. Vad gäller påverkan på investerarna är det möjligt att en kvantitativ undersökning varit genomförbar. Vi anser dock att denna metod fungerar sämre i vår frågeställning, då en tidigare uppsats (Broberg et al, 2004) fått ytterst dålig svarsfrekvens på en enkätundersökning som berörde investerare. Av ovanstående skäl anser vi att en kvalitativ metod är bättre lämpad för vår undersökning.

Vi är medvetna om att detta val av metod medför ett antal nackdelar. En invändning som ofta framförs är att en kvalitativ undersökning är för subjektiv. Med detta menas att de resultat som framkommer är alltför beroende av undersökarens ofta osystematiska syn på vad som är viktigt (Bryman & Bell, 2003 s 299). För att minimera detta problem har vi valt öppna frågor där respondenterna haft möjlighet att till viss del styra intervjun och på så sätt uttrycka sina åsikter. Ytterligare en nackdel med en kvalitativ metod är att det kan vara svårt att replikera undersökningen – dvs. att göra om samma undersökning med samma resultat – vilket kan anses reducera tillförlitligheten (Bryman & Bell, 2003 s 300). Detta

problem anser vi vara av mindre vikt i vår undersökning eftersom samtliga respondenter medverkar med namn, samt att vi utgår från en intervjuguide. Slutligen har kritik framförts angående avsaknad av transparens i kvalitativa undersökningar (Bryman & Bell, 2003 s 301). Detta har vi försökt överbrygga genom att noggrant beskriva val av informations- källor.

3.2 Datainsamling

Enligt Bryman & Bell (2003 s 300) styrs undersökningen genom att information gallras och väljs utifrån författarnas uppfattning rörande vad som är relevant, vilket följaktligen leder undersökningen i en viss riktning. Vi har utformat undersökningen med utgångspunkt dels från tidigare forskning, dels från statens offentliga utredningar. Genom en noggrann beskrivning av tillvägagångssätt vid insamling av data, anser vi att möjligheten ökar för läsarna att skapa sin egen uppfattning av resultatets relevans.

För att skaffa oss en referensram och en bakgrund till hur redovisningstillsynen utvecklats i Europa och i Sverige, började vi med att studera de lagar och regelverk som arbetats fram under 2000-talet. Framtagandet av dessa sekundärdata har skett främst genom EU: s Riksdagens, Finansinspektionens och Redovisningsrådets hemsidor, men också genom sökning i databaser såsom Uppsala universitets DISA och Affärsdata. De sökord vi utgått ifrån är framförallt redovisningstillsyn och Övervakningspanelen. Vi har även tagit del av förslag till beslut och den föreliggande diskussionen för att öka förståelsen av regelverket.

Vid sidan av Internet har vi använt skrivna källor såsom facktidskrifterna Balans och Dagens Industri samt ett antal böcker. Tidigare uppsatser har till viss del fungerat som uppslag för bakgrundsinformation. De källor som varit till störst hjälp under vårt arbete med referensramen har varit statens offentliga utredningar. De ger en grundlig bakgrundsbild till lagförslag, något som vi funnit ovärderligt vid förståelse av komplicerad lagtext.

Våra primärdata utgörs av fem intervjuer med respondenter från Stockholmsbörsen, Övervakningspanelen och gruppen investerare¹. Vi har i första hand valt att genomföra personliga intervjuer eftersom det ger möjlighet att undersöka komplicerade aspekter av problemet och följa upp frågor (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 1991 s 86). Den utformning vi valt för intervjuerna kallas semistrukturerad. Med detta menas att en del av ämnet behandlas mer specifikt till skillnad från ostrukturerade intervjuer, vilka ofta innebär att intervjupersonen får associera fritt. Vid semistrukturerade intervjuer kan en intervjuguide ligga till grund för styrning av intervjun. Guiden kan underlätta jämförandet mellan olika intervjuer. Den skall ge utrymme för flexibilitet så att respondenten kan känna sig fri att komma med synpunkter och den behöver därför inte följas till punkt och pricka (Lundahl &

Skärvad, 1999 s 117). Vår intervjuguide² är utformad för att besvara uppsatsens syfte genom att dela upp frågorna utefter tre huvudkategorier; hur Panelen har fungerat (1), varför Panelens läggs ned (2) och vilka effekter detta får på redovisningen (3). Den första kategorin är relevant eftersom den ger en bakgrund dels till tänkbara orsaker för nedläggandet, dels som vår jämförelse med kommande förslag. Den andra kategorin rör direkt motiven till nedläggningen, den första delen av vårt syfte. Den tredje kategorin besvarar den andra delen av uppsatsens syfte eftersom vi tänker att en påverkan på redovisningen också får en påverkan på investerarna. Utifrån dessa tre kategorier har vi formulerat frågor med hänsyn till varje respondents koppling till Panelen.

Urval av intervjupersoner

Syftet med kvalitativa intervjuer är att skapa en djupare och mer fullständig förståelse av det som studeras och valet av intervjuobjekt blir därför av yttersta vikt (Holme & Solvang, 1997 s 101). Vårt val att intervjua en representant från Stockholmsbörsen beror på att börsen är en av huvudmännen i ”Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden” samt Panelens uppdragsgivare och således central i diskussionen om Panel. De respondenter för Stockholmsbörsen samt Övervakningspanelen vi valt, kan ses som motpoler i

1 I uppsatsen jämställs investerare med analytiker.

2 Se bilaga 1

undersökningen och syftar till att skaffa en vidare informationsbredd som balanserar undersökningen (Holme & Solvang, 1997 s 101). För att ge ett djup i vår analys av effekterna på investerarnas arbete valde vi att intervjua två representanter för denna grupp.

Vi kontaktade ett antal investmentbanker via mail men erhöll inga svar. Istället fick vi genom två oberoende kontakter möjlighet att intervjua två analytiker. Vårt minimikrav var att dessa skulle analysera bolag noterade på Stockholmsbörsen. Vi hade dessutom önskemål om att de skulle ha kännedom om Panelens arbete, något som dock ej uppfylldes. Vår första tanke var att enbart genomföra en intervju vardera med respondenter från Övervaknings- panelen, Stockholmsbörsen och investerare. Under arbetets gång valde vi att intervjua ytterligare två personer; Peter Malmqvist och Magnus Henjeby. I Dagens Industri (2006- 11-06, 2006-11-08) finns en debatt mellan Malmqvist och Jan-Erik Gröjer där deras åsikter går isär, vilket vi också kunde konstatera vid intervjun med Gröjer. När även Ackebo nämnde Malmqvist ansåg vi det intressant att ta kontakt med honom för en intervju. Vi anser dessutom att hans roll som utredare ger en bredare bild av Panelens arbete. Henjeby intervjuade vi för att ge en vidare bild av investerarnas syn på redovisning och på Panelen.

Kort presentation av de personer vi valt att intervjua

Anders Ackebo är chef för övervakningen på Nordiska Börsen och är väl insatt i Övervakningspanelens arbete. Vi kontaktade honom efter att han omnämnts i en artikel i Balans (Övervakningspanelen läggs ner, 2006) angående nedläggningen av Övervaknings- panelen.

Jan-Erik Gröjer är professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet och vice ordförande i Panelen. Vi anser att hans roll i Panelen visar på en hög kunskap inom ämnet och stöder vårt val.

Peter Malmqvist arbetar som analyschef på Nordnet och är utredare i Övervakningspanelen.

Utredarna granskar som första instans en viss andel av årsredovisningarna, vilka eventuellt tas upp i Panelen.

Rikard Lind är analytiker inom SE-banken och förvaltar dess småbolagsfond. Hans huvuduppgifter är att titta närmare på tre sektorer; konsumentvaror, media och täckbolag på den nordiska marknaden. Huvuddelen av de bolag han följer är noterade på Stockholms- börsen.

Magnus Henjeby jobbar som analytiker på Swedbank Robur, där han följer konsumentvaruföretag på global nivå (exempelvis Coca Cola, Unilever, Swedish Match).

Med bakgrund av Broberg et. al (2004)¹, som dragit slutsatsen att analytiker hade ett mindre intresse för Panelen, fanns en indikation på att dessa skulle besitta en begränsad kunskap om Panelens arbete. Detta bekräftades vid våra intervjuer och vi ansåg därför att ytterligare intervjuer förmodligen inte skulle bidra med någon ny information. Istället inriktade vi frågorna mot hur en aktieanalytiker använder sig av redovisningsinformation, samt hur viktig tillförlitligheten till denna information är i deras prognoser.

Tillvägagångssätt intervjuer

Vi kontaktade intervjupersonerna via mail med en kort beskrivning av vårt ämnesval och en förfrågan om en personlig intervju. Personerna blev tillfrågade om en ljudupptagning av intervjun var tänkbar och om vi fick presentera dem med namn i uppsatsen. Vi informerade också om möjligheten att få en utskrift av intervjun för godkännande, vilket ingen av dem var intresserad av. Istället ville de flesta av dem ha möjlighet att uttala sig om den del de medverkat i innan uppsatsen publiceras. Intervjuerna med Gröjer, Ackebo och Henjeby genomfördes personligen på deras respektive arbetsplatser. Däremot var vi tvungna att genomföra de två övriga intervjuerna via telefon då respondenterna föredrog detta. Vi är medvetna om att telefonintervjuer kan försämra möjligheten att föra en mer öppen dialog, men vi tycker ändå att de uppfyllde vårt syfte. För att underlätta analysen valde vi att transkribera intervjuerna.

1 Magisteruppsats från 2004 betitlad ”Livet med Övervakningspanelen”.

3.3 En trovärdig undersökning

Vid undersökningar uppkommer alltid frågor rörande resultatets trovärdighet. I vår källkritik har vi främst utgått från Erikssons och Wiedersheim-Pauls (1991 s 83) kriterier med tonvikt på samtid, tendens, beroende och äkthet. Samtidskravet belyser problematiken ur ett tidsperspektiv. Är källan samtida med den undersökta händelsen eller finns det en risk för att fakta justerats med tiden? Tendenskritiken innebär en diskussion kring informationsgivarens roll och hur denna påverkar informationen genom exempelvis val av ord. Den tredje aspekten behandlar beroendet källor emellan. Är olika informationskällor grundade på samma källa och på så sätt beroende av varandra? För att bedöma källornas äkthet har vi tagit hänsyn till dessa kriterier i den fortsatta diskussionen.

Sekundärdata Tidigare uppsatser

Vi har i vårt arbete delvis utgått från tre uppsatser skrivna under perioden 2004-2005.

Samtliga är skrivna på magisternivå och vi utgår således från att de genomgått tillräckliga kvalitetskontroller för att användas som referens (äkthet). Uppsatserna är samtliga skrivna på Lunds universitet vilket kan antyda ett visst beroende mellan källorna. Vi anser dock inte att ett problem föreligger då undersökningarna är olika till sin karaktär, samt att de har olika handledare. Uppsatserna har som tidigare nämnts fungerat som en samtida utgångs- punkt för hur Övervakningspanelens arbete fungerat tidigare. Således anser vi att de uppfyller samtidskriteriet. Vi ser ingen anledning till att författarna skulle ha ett vinklat intresse till sin undersökning och anser därför att de uppfyller tendenskriteriet.

Internet

Internet ger tillgång till en mängd information där nästintill allt är tillgängligt för alla.

Fördelarna är många, det är ofta kostnadsfritt, snabbt och enkelt. Problemet består i det informationsöverflöd som uppstår och kunskap om vad som är väsentligt och tillförlitligt blir av yttersta vikt (Lundahl, 1999 s 139 ff.). Informationen måste sållas för att sedan tolkas och bedömas (Lundahl, 1999 s 143). Det är viktigt att vara medveten om hur denna

process går till och att hålla sig kritisk till den information som väljs. För att få uppslag till vidare informationskällor har vi främst använt sökmotorn Google. De hemsidor vi har hämtat data från är Finansinspektionens, Redovisningsrådets (däribland Övervaknings- panelen), Riksdagens, och EU-kommissionens. Dessa hemsidor är bland annat till för att vägleda människor och den kvalitetsmässiga granskningen bör således vara hög.

Informationen rör främst de regelverk som styr redovisning och tillsyn av kapital- marknaden och vi anser därför inte att uppgiftslämnarnas egna intressen har påverkat informationen (tendenskriteriet). Många av källorna är givetvis beroende av varandra eftersom de bygger på lagtext eller förordningar men vi har försökt att alltid vända oss till primärkällan på dess originalspråk (äkthetskriteriet). Hemsidorna har gett oss möjlighet att få aktuell information samtidigt som det har funnits möjlighet att leta i arkiv efter information från den tidigare diskussionen, exempelvis vad gäller framkomsten av lagar och regler. Vi anser därför att våra sekundära källor har varit samtida. En del av de källor vi hämtat från Internet, såsom offentliga utredningar och lagförslag, har vi senare undersökt i skriftligt format. Detta har underlättat läsningen och förståelsen.

Tidskrifter

Facktidskrifter såsom Balans har vi använt som utgångspunkt för vår undersökning. Vi har inte förlitat oss på det som påstås i artiklarna utan istället försökt vända oss till primärkällan. Gröjer, Ackebo och Malmqvist är centrala personer i diskussionen rörande Övervakningspanelen, och har samtliga förekommit i de artiklar vi har använt. Av denna anledning anser vi inte att det finns ett behov att bedöma tidskrifterna vidare.

Primärdata (intervjuer)

Våra intervjupersoner arbetar samtliga inom det område vi undersöker (samtidskriteriet) och vi har ingen anledning att betvivla deras äkthet. Vissa av dem har varit i kontakt med varandra i sina yrkesroller och vi är medvetna om att de inte är helt oberoende, men vi tror inte att deras åsikter bygger på någon gemensam grund som vi måste ta hänsyn till. Vårt syfte med intervjuerna har varit att få ta del av deras uppfattningar om Övervaknings-

panelens arbete och vilken påverkan det har för investerare. Intervjupersonernas respektive yrkesroller har därför varit av stor vikt för oss och vi utgår från att deras intressen framkommer i intervjuerna. Tendenskritiken kommer således att ingå som en naturlig del av vår analys, där det tydligt framgår vem som säger vad.

4. Panelen för övervakning av finansiell rapportering

4.1 Syfte och Arbete

Det organ som hittills granskat finansiella rapporterna i Sverige är Övervakningspanelen (redovisningstillsyn). Denna bildades i april 2003 och ingår sedan 2005 som ett självständigt organ i den nybildade organisationen ”Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden”.

Övervakningspanelens arbete syftar till att skydda investerarna och att upprätthålla allmänhetens förtroende för kapitalmarknaden. Panelens uppgift är att övervaka att svenska aktiebolag, som har aktier inregistrerade på eller noterade vid svensk börs eller auktoriserad marknadsplats, upprättar finansiella rapporter i enlighet med lag eller annan författning samt enligt god sed för aktiemarknadsbolag (Arbetsordning för Panelen, 2003 1 kap 1 §).

Den skall även uppmärksamma generella problem som har sin grund i bolagens finansiella rapporter. Övervakningen skall gälla avvikelser från gällande regelverk och inte tolkning av dessa (Rapport 2005, 2006). Hittills har Panelen endast granskat bolag noterade på Stockholmsbörsen.

Övervakningspanelen består av nio ledamöter som utses av ”Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden”. Dessa är Hans-Gunnar Solerud (ordförande), Claes Reuterskiöld (direktör, vice ordförande), Jan-Erik Gröjer (vice ordförande), Ulf Egenäs (direktör), Catarina Fritz (Civilekonom), Hans Karlsson (Civilekonom), Kajsa Lindståhl (Senior Advisor), Mats-Olov Ljungkvist (direktör) samt Ingvar Petersson (direktör) (Redovisningsrådets hemsida). Ordföranden och två vice ordförande bildar en ordförandegrupp med ansvar att utse vilka ärenden som skall prövas. Samtliga ledamöter utses av föreningens styrelse för en tidsperiod om två år. (Redovisningsrådets hemsida, 2006.)

4.2 Granskning

Första året Panelen var verksam granskades samtliga bolags finansiella rapporter (årsredovisningar, bokslutskommunikéer och delårsrapporter). Senare bestämdes att hälften av rapporterna skulle granskas, och under senare tid granskas en tredjedel. Den första granskningen utförs av en grupp utredare, vilka via kansliet skriftligen kontaktar företagen vid oklarheter. Korrespondensen omfattas av sekretess. Utredarna bedömer därefter om ärendet bör tas upp i Panelen.

Panelens arbetsgång (Rapport 2005, 2006)

1. Ordföranden avgör tillsammans med minst en vice ordförande om de ärenden som utredarna förelagt Övervakningspanelen, eller på annat sätt uppmärksammat, skall prövas. Bedömningen sker utifrån kriterierna väsentlighet och risk, och baseras främst på publicerat material i form av bolagens finansiella rapporter.

Beslutsmaterialet kan även innefatta diverse kompletteringar från bolagen. All information omfattas av sekretess och får inte lämnas vidare.

2. Vid beslut om prövning underrättas den börs eller marknadsplats där bolagets aktier är inregistrerade eller noterade. Bolaget i fråga får sedan möjlighet att yttra sig över den utredning som tagits fram.

3. Vid behandling av ett eller flera ärenden kallar ordföranden Panelen till sammanträde. Det är också denne som avgör vilka av Panelens medlemmar som skall vara närvarande. Om jäv föreligger måste den berörde medlemmen påpeka detta. Ordförande tar sedan beslut huruvida denne har rätt att medverka vid aktuellt beslut. Om fler än 50 % av närvarande medlemmarna är av samma åsikt tas beslut.

4. Beslutet överlämnas till bolaget och den börs eller marknadsplats där aktierna är inregistrerade eller noterade. Om Övervakningspanelen vill rikta kritik mot bolaget offentliggörs uttalandet genom ett pressmeddelande på Redovisningsrådets hemsida¹. Under 2005 offentliggjordes 13 ärenden.

1 Övervakningspanelen delar kansli med Redovisningsrådet och Akutgruppen.

5. Diskussion kring Panelen och vad som händer i framtiden

5.1 Varför bildades Panelen och hur har dess arbete fungerat?

Panelens uppkomst

Stockholmsbörsen har som en av huvudmännen i ”Föreningen för god redovisningssed på värdepappersmarknaden” haft en viktig roll vid bildandet av Övervakningspanelen.

Tanken i föreningen var enligt Anders Ackebo² att utforma ett privat alternativ i linje med de EU-direktiv som var nära förestående. Den vetskap som fanns vid tidpunkten för Panelens bildande var att någon form av behörig myndighet skulle inrättas. Enligt Ackebo var tanken att Övervakningspanelen skulle kunna få denna roll, och utformades därför i linje med CESR:s principer. Enligt honom visade det sig dock inte vara möjligt att göra Panelen till behörig myndighet. Däremot skulle den löpande tillsynen kunnat delegeras från Finansinspektionen till Panelen. Som vi tidigare nämnt diskuterades denna form av delegering i ”Informationskrav i noterade företag m.m.” men Finansdepartementet valde att föreslå ett alternativ där marknadsplatserna för värdepapper får ansvar för den löpande granskningen.

Legitimitet

Både Peter Malmqvist³ och Ackebo anser att Panelen har legitimitet hos företagen. Detta stämmer väl överens med de resultat både Forsman et al. (2004), samt Andersson och Svalner (2005) kommit fram till. Magnus Henjeby⁴ är övertygad om att Panelen består av en samling kompetenta personer som säkerligen gör ett bra jobb. Han anser vidare att Panelens resultat är viktiga och når fram till en viss typ av yrkesmänniskor. Dock påpekar han att dess resultat inte alltid når fram till investerarna. Vi anser således att Panelens

1 I avsnitt 5 är våra tankar och synpunkter markerade i kursiv stil för att underlätta förståelsen.

2 Chef för övervakningen på Stockholmsbörsen.

3 Analyschef på Nordnet och utredare inom Övervakningspanelen.

4 Analytiker på Swedbank Robur

arbete har fungerat bra ur den aspekten att företagen tar hänsyn till dess kritik, vilket är en förutsättning. Däremot har Panelens arbete varit mindre framgångsrikt ur en investerares synvinkel. Panelens möjlighet att uppfylla sitt syfte att skydda investerare ökar visserligen när företagen rättar sig efter deras uttalanden, men om investerare inte känner till Panelens arbete tar de naturligtvis inte hänsyn till detta i sina prognoser. Dessutom kan det finnas en risk att företagens benägenhet att ta hänsyn till kritiken minskar om investerarna visar ointresse.

Offentlig kritik

Enligt Malmqvist är alla företag överlag väldigt känsliga för Panelens uttalande och han betonar att det förmodligen är viktigare att offentliggöra all typ av kritik tidigt i processen, än det är att ha ett straff. Även Ackebo framhåller vikten av publicitet som en allvarlig reprimand mot bolagen. Det faktum att endast ett ärende från Panelen har tagits upp i Stockholmsbörsens disciplinnämnd förklarar han med att företagen förmodligen anser det allvarligare att bli uthängda offentligt än att drabbas av en ekonomisk reprimand. Detta avspeglas i Forsmans et. al undersökning där en betydande majoritet av företagen anser att den offentliggjorda kritiken i viss utsträckning får konsekvenser för företaget. Ytterligare sanktioner utöver offentliggörande är enligt oss av marginell betydelse. Det är uppenbart att företagen ser offentliggörande av kritik som ett hårt slag, vilket medför att reglerna efterlevs. Således bör inte avsaknaden av sanktionsmöjligheter ses som en negativ aspekt av Panelens arbete. Det bör dock påpekas att investerarnas kännedom om Panelens arbete är ringa och vi frågor oss därför vilka konsekvenser publiceringen egentligen får i praktiken.

Långsamt förfarande

En kritik som förts fram mot Panelens arbete är att processen från granskning till uttalande varit för långsam (Forsman et al., 2004 s 67). Detta håller Malmqvist inte med om. Han anser att 14 månader efter räkenskapsårets slut är en kort tid med tanke på den mängd bolag som granskas och jämför med en domstolsprocess som kan ta flera år. Att hela processen

för samtliga bolag skulle vara avslutad inom tolv månader, anser Malmqvist vara helt orealistiskt. Jan-Erik Gröjer¹ känner däremot igen sig i kritiken och framhåller att Panelen är medveten om att arbetet drar ut på tiden. Enligt honom leder detta till att Panelens arbete förlorar i betydelse. Även Ackebo håller med om att tidsaspekten är ett problem och anser att Panelens verksamhet behöver omorganiseras. Om uttalanden skall fungera som en vägledning för företagen kommer de enligt Ackebo alldeles för sent. Han påpekar vidare att Stockholmsbörsen troligen kan påskynda granskningsprocessen. Börsen kommer förmodligen att köpa in den kompetens som krävs och har då en större möjlighet att sätta press på granskarna. Enligt oss är kritiken mot Panelen befogad. Det är uppenbart att Panelens granskning ofta drar ut på tiden men, som vi nämnt ovan, tar bolagen ändå till sig dess kritik och ändrar sin redovisning. Problemet är, som Malmqvist är inne på, att det troligtvis skulle vara mycket svårt att snabba upp processen på det sätt den genomförs idag, med de resurser som finns att tillgå. Antingen måste Panelens resurser utökas eller dess arbetssätt förändras (hypotetiskt resonemang).

Gröjer föreslår ett alternativt arbetssätt. Han anser att Panelen granskar för många företag och föreslår istället granskning av ett fåtal företag utifrån kriterierna: volatil aktiekurs, tveksam historia och/eller omges av rykten. Tanken är att en så kallad ”flying squad” skall vara beredd att granska ett företag på djupet som uppfyller något kriterium. Denna idé kritiseras kraftigt av Malmqvist. Han anser att Gröjers modell fokuserar på fel aspekt av problemet. Enligt Malmqvist ligger problemet inte i att hitta fel utan vad som skall göras sedan. Det kommer alltid att finnas fel i företagens redovisning, frågan är vilka fel som skall betraktas som allvarliga och hur dessa skall hanteras. Vi anser att det är en intressant idé att fokusera resurserna dit de behövs för att få en snabbare tillsynsprocess. För att skapa en effektiv tillsyn måste dock hänsyn tas till andra aspekter som Malmqvist är inne på. Ackebo ställer sig också frågande till Gröjers modell och menar att Stockholmsbörsen redan arbetar på detta sätt, genom att exempelvis följa diskussionen på chat-sidor och svängningar i aktiekursen. Denna granskning ser han som ett supplement till den normala

1 Professor vid Uppsala universitet och medlem i Övervakningspanelen.

tillsynen, där samtliga bolag granskas inom ramen för en tidsperiod. Ett problem med Gröjers förslag är att vissa typer av företag riskerar att slinka förbi. Exempelvis kommer företag verksamma på en riskfylld marknad ha en mer volatil aktiekurs än företag verksamma på en stabil marknad. Dessutom ställer vi oss tveksamma till kriteriet med tvivelaktig historia, vilket skulle missa exempelvis nybildade företag. Således anser vi att det system som finns idag med en mer generell tillsyn av företagen i kombination med en riskorienterad granskning förmodligen är bättre. Detta system är också i linje med CESR:s principer där en kombination mellan ett risk och rotationsangreppssätt anges som ett tänkbart alternativ. Det bör tilläggas att även Gröjers förslag är accepterbart enligt CESR.

Detaljrik granskning

Panelen har även kritiserats för att vara alldeles för petig i sin granskning, något som exempelvis Gröjer är inne på. Även Ackebo bekräftar detta, men anser att en vanlig missuppfattning är att själva Panelen varit allt för noggrann. Enligt honom är det snarare kansliet och utredarnas verksamhet som har kritiserats för att göra en oproportionerlig granskning, vilket de kritiserade företagen upplevt som omotiverat. Mot bakgrund av denna kritik hade ”Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden” planerat göra en översyn av Panelens verksamhet. När diskussionen om Panelens nedläggande uppkom lades dessa planer dock på is enligt Ackebo. Malmqvist ser annorlunda på denna problematik och menar att strukturen har fungerat bra och hela tiden utvecklats. Under Panelens första år förmedlades alla frågetecken i redovisningen till företagen. Det efterföljande året övergick verksamheten till att bli mer fokuserad på allvarliga överträdelser vilket är den arbetsmetod Panelen hållit sedan dess. Överträdelser av mindre karaktär förs enligt Malmqvist ej längre vidare till företagen. Han betonar att Panelens arbete har fungerat bra då de alltid hunnit med den granskning som planerats. Malmqvist uttrycker vidare att det är själva beredandeprocessen som har kritiserats för att inte vara tillräckligt öppen. Det verkar råda delade meningar om kritiken mot detaljrikedomen. Gröjer och Ackebo kan bejaka kritiken medan Malmqvist anser att Panelens arbete i det stora hela har fungerat bra. Vi anser att

Panelen möjligtvis har fått för kort tid på sig för att rätta till alla problem. Det är uppenbart att Panelen under sitt första år var alltför noggrann. Detta bekräftas av Forsman et. al som i sin enkätundersökning 2004 kom fram till att en majoritet av företagen tyckte att Panelens synpunkter till större del var relevanta men att ett flertal företag ansåg att kritiken rörde formaliteter. Detta går i linje med det Malmqvist för fram, dvs. att Panelen från början förmedlade alla problem. Detta har Panelen genom åren till viss del gått ifrån, vilket leder oss att tro att kritiken möjligtvis skulle ha minskat över tiden.

Ackebo menade dessutom att en översyn av verksamheten skulle genomföras.

Övervakningspanelen bildades under en tid då trovärdigheten för redovisning förmodligen underminerats på grund av ett flertal redovisningsskandaler. En positiv aspekt av Panelens arbete blev enligt Ackebo att trovärdigheten för redovisningen höjdes i och med att någon granskade det som redan granskats. Han anser också att övervakningsverksamheten förbättrades i och med Panelens bildande eftersom kontakten med bolagen ökade.

Malmqvist håller med om att trovärdigheten har ökat och anser på så sätt att Panelen har levt upp till sitt syfte att förbättra investerarnas situation.

5.2 Varför läggs Panelen ned?

Gröjer anser att beslutet om nedläggning var en naturlig följd av Finansdepartementets förslag om att övervakningen skulle skötas av börserna. Däremot uttrycker han förvåning över hur förslaget har utformats. Enligt honom är det överraskande att Stockholmsbörsen fick detta ansvar. Hans teori är att Finansinspektionen förmodligen ville undvika ansvaret och risken att bli anklagade för att vara släpphänta mot företagen. Ackebo uttrycker förvåning över att Finansdepartementets förslag inte innebär en delegering från Finansinspektionen till Övervakningspanelen. Han anser att förslaget mer eller mindre omöjliggör Panelens fortsatta arbete, eftersom ett trepartsförhållande blir alltför invecklat.

Ett uttalande från Panelen skulle då eventuellt även anmälas till Stockholmsbörsen för sanktionsbeläggande, och sedan i sin tur möjligen tas upp i Finansinspektionen för att säkerställa en sanktion. Ackebo anser att det bästa alternativet hade varit om tillsynen

kunnat delegeras till Övervakningspanelen. Detta är som vi tidigare nämnt i enlighet med två av de förslag Finansdepartementet diskuterade i sin promemoria (Informationskrav i noterade företag m.m., 2006). Enligt Ackebo var tanken med bildandet av Panelen att skapa en fristående organisation vilken skulle kunna verka som kompetent myndighet av redovisningstillsynen istället för Finansinspektionen. Detta omöjliggjordes i och med departementets förslag enligt Ackebo. Vi anser det motsägelsefullt att Finansdepartementet i sin promemoria uttrycker ett visst stöd för Övervakningspanelen samtidigt som de väljer ett förslag som riskerar att försvåra Panelens fortsatta verksamhet. Departementets tanke kan ha varit att Panelen skulle fortsätta verka på uppdrag av börsen. När de valde att delegera den löpande tillsynen till börserna lade de dock krokben för Panelens verksamhet.

Som vi nämnde ovan skapades Panelen som ett privat alternativ med syfte att fristående sköta den löpande övervakningen. När detta nu inte längre är möjligt lägger ”Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden” följaktligen ned Panelen. Hade Finans- departementet verkligen velat behålla Panelen borde de ha valt ett annat alternativ.

5.3 Vilka effekter får nedläggningen på redovisningen?

Trovärdighet

Enligt både Rikard Lind¹ och Henjeby är redovisningsinformation en viktig parameter i investerarnas beslutsprocess. Således blir det av stor vikt att denna information är trovärdig.

Den intressanta frågan blir huruvida trovärdigheten för redovisnings-informationen förändras i och med att tillsynen övergår till Stockholmsbörsen. Lind är visserligen inte direkt insatt i Övervakningspanelen men förtrogen med en del av vår problemformulering, där vi påpekar att Stockholmsbörsens roll som vinstmaximerare och granskare kan skapa målkonflikter. Lind anser inte att risken är alltför stor att informationens tillförlitlighet försämras i och med detta eftersom företagen tar en stor risk om de ger ut felaktig information, samt att OMX tar en stor risk om de ej granskar informationen. Henjeby är inte heller insatt i Panelens arbete och påpekar att han har svårt att uttala sig om en

1 Analytiker inom SE-Banken.

eventuell målkonflikt, men har emellertid svårt att se ett problem. Han anser dessutom att redovisningen hos svenska bolag är tillförlitlig. Mot bakgrund av detta anser Lind och Henjeby att den nya tillsynen inte får någon påverkan på deras arbete. De understryker dessutom att de sätter stor tilltro till revisionen,

Gröjer går ett steg längre och påpekar att redovisningen inte kommer att påverkas. Han menar att revisionsbyråerna har den kompetens som krävs för att granska de knivigaste transaktionerna. Om dessa mot förmodan skulle missa något sköter kapitalmarknadens inneboende granskning detta, dvs. priset sänks på det bolags aktier som slarvar med redovisningen. Han anser vidare att det naturligtvis finns en risk med den eventuella målkonflikt Stockholmsbörsen kan ställas inför men påpekar att han inte har några större problem med att acceptera denna. Dessutom anser han att vikten av oberoende ej bör överdrivas samt att han litar på revisorerna rörande redovisningens trovärdighet. Han uttrycker sammanfattningsvis att det inte finns ett behov av en Övervakningspanel som den är utformad idag.

Malmqvist påpekar att risken för en målkonflikt när Stockholmsbörsen sköter tillsynen internt är tydligt större. Övervakningspanelen har enligt honom inte haft någon affärsmässig förbindelse med något av bolagen, till skillnad från Stockholmsbörsen.

Samtidigt menar dock Malmqvist att det är en öppenhet i processen som är det avgörande.

Om så är fallet spelar valet av övervakningsorgan mindre roll. Han antyder dock att processen riskerar att bli alltmer sluten när Stockholmsbörsen tar över övervakningen, vilket skulle medföra att en intern granskning blir sämre.

Ackebo tror inte på någon större förändring utan anser att företagen rent generellt har ett tungt ansvar att sköta sin redovisning, oavsett vilket organ som granskar. Han anser således att det inte har någon betydelse om en fristående organisation sköter granskningen än om Stockholmsbörsen gör det själva. Ackebo anser vidare att Stockholmsbörsen har en bra struktur för att särskilja den kommersiella delen från tillsynen. Enligt honom måste det

fungera på detta sätt, annars förlorar börsen trovärdighet. Det har ifrågasatts om inte Stockholmsbörsen positivt särbehandlat exempelvis Ericsson, men enligt Ackebo är detta inte fallet. Tvärt om har börsen drivit ärenden mot såväl Ericsson som sig själva (OMX) i Disciplinnämnden.

Sammanfattningsvis kan sägas att samtliga respondenter verkar ha en liknande åsikt, att redovisningen inte påverkas av skiftet i någon större grad. Investerarna bör således inte påverkas. Tanken med tillsyn av finansiell information är enligt CESR:s principer att öka trovärdigheten på marknaden och därmed underlätta för investerarna i deras beslutsprocess. Om investerarna inte beaktar den ytterligare tillsynsmyndighetens arbete frågar vi oss om Öppenhetsdirektivet, som bygger på CESR:s principer, uppfyller sitt syfte i Sverige. Om ytterligare tillsyn inte har någon effekt på redovisningen kommer snarare ökad övervakning medföra ökade kostnader på den finansiella marknaden och därmed försämra investerarnas situation. CESR:s principer uttrycker vidare att tillsynsmyndigheten skall vara en kompetent och fristående myndighet och att övervakningen kan delegeras till en annan organisation. Finansinspektionen är visserligen en fristående myndighet som Stockholmsbörsen lyder under, men vi tror att de flesta ärenden kommer att avklaras internt på Stockholmsbörsen. Detta kan givetvis vara en fördel om det sker på ett tillfredställande sätt eftersom vi anser att det blir mindre byråkratiskt och således snabbare. Nackdelen är att tanken med en fristående och därmed oberoende övervakning faller om processen sker internt på Stockholmsbörsen. Även om Ackebo framhåller att så inte är fallet anser vi att det finns en risk att Stockholmsbörsen särbehandlar vissa bolag. Malmqvist resonemang om vikten av en öppen process skulle kunna vara ett alternativ för att lösa denna del av problemet.

Disciplinåtgärder

En fördel med det nya förslaget kan enligt Gröjer vara att disciplinåtgärder ligger närmare till hands när övervakningen sköts internt inom Stockholmsbörsen. Ackebo instämmer i detta och menar att när den offentliga kritiken från Övervakningspanelen försvinner