Självständigt arbete 15 hp
Pojkar i barnlitteratur
En analys av ideal och normer i fyra barnböcker
Författare: Maria Forsberg Handledare: Emma Tornborg Examinator: Annette Årheim Termin: HT15
Abstract
The aim of this study is to see which male norms and ideals are expressed in four selected books for children aged 9–12. Is it just a stereotyped ideal that is represented in the books or can others be found as well? The method used for the analysis is critical discourse analysis, proceeding from a gender perspective. The material I have studied consists of Berts dagbok, Min vän Percys magiska gymnastikskor, Eva & Adam – en midsommarnattsmardröm and Sju förtrollade kvällar. My analysis shows that all the books contain roughly the same ideals and norms but that there is always a character who reflects the male ideal more than the other characters.
Key words
Gender, children’s literature, ideal, norms, masculinity, stereotype.
English title
Boys in children’s literature
An analysis of ideals and norms in children’s literature
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 1
2 Bakgrund ... 2
2.1 Tidigare forskning ... 2
2.1.1 Hur en pojke förväntas vara ... 2
2.1.2 Maskulinitet och manlighet ... 3
2.1.3 Genusrelationer mellan pojkar och flickor ... 4
2.1.4 Könsmönster i skolan ... 5
2.1.5 Genusrelationer i barnlitteratur ... 5
2.1.6 Pojk- och flickböcker ... 6
2.1.7 Läslusten bland barn utifrån ett genusperspektiv ... 7
2.2 Teoretisk utgångspunkt ... 7
3 Metod och material ... 9
3.1 Kritisk diskursanalys ... 9
3.1.1 Metodkritik ... 10
3.2 Material... 10
3.2.1 Insamlingsmetod: urval och avgränsningar... 10
3.2.2 Materialkritik ... 12
4 Analys ... 12
4.1 Analys av böckerna ... 13
4.1.1 Framställningen av pojkar i relation till rådande normer i Berts dagbok ... 13
4.1.2 Framställningen av pojkar i relation till rådande normer i Min vän Percys magiska gymnastikskor ... 15
4.1.3 Framställningen av pojkar i relation till rådande normer i Eva & Adam- En midsommarnattsmardröm... 17
4.1.4 Framställningen av pojkar i relation till rådande normer i Sju förtrollade kvällar .... 19
4.2 Slutsatser... 21
5 Diskussion ... 22
5.1 Diskussion ... 23 Referenser... I
1 Inledning
I skolan förekommer det böcker på de flesta lektioner, men vad är det egentligen för ideal och normer som böckerna hjälper till att sprida? Beskriver böckerna verkligheten, kan och bör vi verkligen kräva det av författarna? I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 beskrivs det tydligt vilka värden som skolan ska främja: ”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla” (Skolverket, 2011:7). Utifrån det citatet har jag i den här studien valt att undersöka hur litteratur som förekommer i klassrummet framställer pojkar. Vilken är den rådande diskursen kring hur pojkar ska vara och speglas den i samtida barn- och ungdomslitteratur? Ett vanligt tema i böcker skrivna för barn mellan nio och tolv år är vänskap och därför har jag för den här studien valt ut fyra böcker som behandlar den tematiken.
Enligt läroplanen har skolan ett ansvar gällande könsroller och hur flickor och pojkar bemöts i skolan. I styrdokumentet kan man läsa följande: ”Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster” (Skolverket, 2011:8). Det blir därför viktigt att som lärare vara uppmärksam på vad det är för böcker som finns i klassrummet och lyfta den eventuella problematik som stereotypa ideal kan medföra till diskussion när det behövs, för att göra den synlig för eleverna. Studien är viktig då den kan fungera som hjälp för att belysa de ideal och normer kring hur pojkar förväntas vara som viss barn- och ungdomslitteratur förmedlar.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med min studie är att studera hur normer kring pojkars agerande ser ut samt hur dessa är representerade i fyra utvalda böcker för barn i åldern nio till tolv år. De böcker jag har valt att analysera är Berts dagbok, Min vän Percys magiska gymnastikskor, Eva
& Adam- en midsommarnattsmardröm och Sju förtrollade kvällar. Jag vill undersöka huruvida skildringen av pojkar i barnlitteratur lyfter fram ett specifikt manligt ideal eller om pojkkaraktärerna speglar flera olika sätt att vara.
Mina forskningsfrågor utifrån syftet är:
Hur framställs pojkar i de fyra utvalda böckerna med det gemensamma temat vänskap?
Vilka typiska manliga ideal återfinns i böckerna?
2 Bakgrund
I detta avsnitt kommer jag att presentera tidigare forskning. Därefter redovisar jag min teoretiska utgångspunkt.
2.1 Tidigare forskning
Den tidigare forskning som redovisas här berör dels hur pojkar framställs i barn- och ungdomslitteratur och om eller hur det har förändrats, dels vad som i vårt samhälle anses vara typiskt manligt. Begrepp som genus, maskulinitet, könsroll och stereotyp kommer att förklaras i teoriavsnittet.
2.1.1 Hur en pojke förväntas vara
Det är genom okunskap kring hur genus och hur könsroller blir till som vi ofta faller i stereotypfällan. Pojkar förväntas utifrån de stereotypa bilderna vi har vara högljudda och ta mest plats i det rum de befinner sig i. Det är genom att inte uppmärksamma beteenden i sitt sammanhang som stereotyperna hålls kvar. Stereotypiseringen ses som problematisk främst för att det bara är en liten del av pojkarna som kan känna igen sig i den stereotypa bilden och de som inte känner igen sig upplever sig vara annorlunda och utanför (Tallberg Broman, 2002:27). I vår tid är förväntningarna på pojkar och hur man ser på genus väldigt föränderliga. Det vi anser vara en förväntning idag kommer säkerligen att ändras med tiden (Tallberg Broman, 2002, 28). Det lever kvar en del förväntningar på hur man ska vara för att passa in i den traditionella bilden av en pojke, men vi kan ändå se en tydlig uppluckring av dem. Det börjar bli mer och mer accepterat att vara som man själv vill utan att bli sedd som konstig eller annorlunda (Tallberg Broman, 2002:28-29).
Idag växer uppfattningen om att flickor och pojkar är mer lika än olika och att de inte bör behandlas olika, framförallt inte i skolan, allt starkare. Det handlar om att se barnet som en egen individ och inte som antingen pojke eller flicka. Det förekommer vissa förväntningar på oss som gärna kopplas ihop med antingen pojkar eller flickor (Tallberg Broman, 2002:25). Dessa förväntningar finns dock fortfarande kvar i stor utsträckning och eleverna är i allra högsta grad med och skapar de olika förväntningarna på flickor och pojkar, bland annat genom sitt språk (Tallberg Broman, 2002:87).
För att hjälpa barnen att inte hamna i de stereotypa fällorna måste de få tillgång till olika förebilder som breddar deras syn av hur en man förväntas vara. Dessa bör gå över genusgränserna och inte bara representera ett sätt att vara (Tallberg Broman, 2002:90).
Pojkar och flickor tar olika mycket plats i klassrummet och de rör sig olika. Pojkar hörs mer och det finns från pedagogernas håll olika förväntningar på eleverna utifrån deras kön (Tallberg Broman, 2002:94). En studie av Holm (2008:83-84) av hur det ser ut i klassrummet visar att elever själva ser olikheter mellan könen, vilket påverkar deras bild av sig själva. Bilderna de har av hur pojkar respektive flickor beter sig är mycket stereotypa. Pojkar uppfattas ofta som störande, högljudda, barnsliga och fysiskt starka medan flickor uppfattas som lugna, känsliga, svaga rent fysiskt och mer intresserade av skolan. Det är dock inte så ofta ett klassrum ser ut bara så här utan det förekommer betydligt fler variationer och olika sätt att vara. Kåreland (2015:178-179) instämmer i att det oftast är pojkarna som tar mycket plats i klassrummet och att det framförallt är de som är bråkiga. I motsats till det skapas det en förväntning på att flickorna ska vara hjälpsamma i klassrummet. Kåreland (2015:185) lyfter även fram det faktum att kroppen är något väldigt väsentligt för pojkar. Att träna hårt och forma kroppen blir ett bevis på manlighet. Som en reaktion på detta har flera författare valt att skriva fram pojkar som veka och på så sätt bryta den könsnormen (Kåreland, 2015:185).
2.1.2 Maskulinitet och manlighet
För att det ska kunna vara möjligt att diskutera maskulinitet och manliga ideal bör man bekanta sig med och ha en förståelse för begreppet hegemonisk maskulinitet, det vill säga olika maktförhållanden mellan män samt mellan män och kvinnor. Det är ett begrepp som är viktigt eftersom det är en del av det manliga idealet och hur det skapas.
Det är dock inte säkert att majoriteten av männen kan identifiera sig med detta ideal men de är ändå till viss del delaktiga i bevarandet av det (Andræ, 2001:159). Även Magnus Öhrn (2008:135) talar om hegemonisk maskulinitet som ett viktigt begrepp och beskriver det som mäns överordnade position både över andra män men också över kvinnor. Han menar att det är utifrån den hegemoniska maskuliniteten som den manliga idealbilden skapas som män sedan försöker förhålla sig till. Det handlar också om vilka förväntade egenskaper en man förväntas ha. Det är exempelvis vanligt att män som syns i media på grund av till exempel en idrottskarriär eller en skådespelarkarriär har just de egenskaperna. Denna typ av maskulinitet är inte statisk utan lika väl som samhället står i ständig förändring gör även den hegemoniska maskuliniteten det (Holm, 2008:20-21).
I vissa sammanhang kan det vara en fördel för mannen att närma sig den hegemoniska maskuliniteten medan det i andra fall kan vara till en mans fördel att ta avstånd från den (Holm, 2008:21). Det finns olika sorters maskuliniteter och Holm (2008:21) nämner två olika sorter, den delaktiga maskuliniteten och den underordnade maskuliniteten. Den delaktiga maskuliniteten innebär att män kompromissar med kvinnor istället för att dominera och vara auktoritära. Att tillhöra den underordnade maskuliniteten innebär att männen anser sig vara på samma nivå som kvinnorna. Det är möjligt att tillhöra bara en av de här positionerna men det vanligaste är att man pendlar mellan dem beroende på sammanhang.
2.1.3 Genusrelationer mellan pojkar och flickor
”Kön är en sådan faktor som antas vara bestämd” skriver Davies (2008:16). Det är en vanlig uppfattning att det finns två kön och att dessa är varandras motsatser. Davies (2008:21-22) delar inte den uppfattningen. Hon understryker också att det inte går att fastställa att ett kön är på ett visst sätt och att alla med det könet är sådana. Fasta könsgränser är något som enbart existerar i språket när vi talar om ”män” respektive
”kvinnor”. Davies hävdar att det är inte bara vad vi var har för sammansättning på våra kromosomer eller vad vi producerar för typ av hormoner som bestämmer vårt kön. Hon menar att de faktorer som kan bestämma vilket kön vi tillhör är dels de biologiska men också de sociala och fysiologiska: miljön är med och påverkar. Hon påpekar flera gånger att maskulinitet eller femininitet inte är någon egenskap som vi alla föds med.
Vad som påverkar är till stor del de strukturer som finns i det samhälle vi lever i (Davies, 2008:27).
Den pojke som har hög status i exempelvis ett skolsammanhang använder ett tufft språk, är duktig på idrott, är stark rent fysiskt och ger ett intryck av att kunna slåss även om han aldrig behöver bevisa det. Detta är den allmänna synen på hur pojkar är och bör vara men det går naturligtvis inte att säga att alla håller med om den och din bakgrund kan spela in i din åsikt (Holm, 2008:32). Att någon ses som typiskt manlig kan ofta kopplas samman med att den personen har makt och får utföra handlingar (Holm, 2008:23). Davies (2008:28) menar att det som vi ser som typiskt manligt i samhället är att ha dominans och makt. Det som barn ofta stöter på i skönlitteratur, både vad gäller karaktärer och intriger, är just dominanta och mäktiga män (Davies, 2008:122).
2.1.4 Könsmönster i skolan
Förr fanns det en förväntning och en norm som sa att det var pojkar som skulle synas och höras mest i klassrummet men Elisabet Öhrn (2002:28) menar att det är på väg att luckras upp. Idag finns många fler faktorer som spelar in, som till exempel vilket ämne i skolan det gäller och hur könsuppdelningen i klassen ser ut. Hon menar att det man kan säga om just könsmönster i skolan är att det finns en variation och att det är något som är under förändring. Dock finns det för få studier med olika infallsvinklar för att säga något mer om variationen än att den finns där. Denna slutsats har hon dragit efter att hon har studerat flera olika forskningsöversikter. Flickornas roll är under förändring och Öhrn (2002:29) visar i sin studie att flickor har börjat ta efter pojkars beteende exempelvis när det gäller att använda sexuella strategier och könsstereotypa föreställningar för att påverka sin egen position i gruppen på ett positivt sätt. Det finns olika sätt att vara flicka respektive pojke på i skolan och det som avgör vilka olika alternativ som finns, är som tidigare nämnt den sociala miljön men även den könsordning som finns i samhället (Öhrn, 2002:37-38).
2.1.5 Genusrelationer i barnlitteratur
Det pågår mycket forskning om hur genusrelationer ser ut i barnlitteratur och det finns flera olika studier gjorda inom ämnet. Bland annat skriver Danielle Bienvenue Bray (2015:173) om flickor och pojkar i litteratur. Hon hävdar att det är lättare att hitta flickor i litteraturen som bryter mot normen och har egenskaper som vi ser som typiskt manliga än att hitta pojkar som har egenskaper som vi ser som typiskt kvinnliga. Det hon har kommit fram till i sin undersökning är att det är lättare att hitta äventyrliga flickor än veka pojkar. Det i sin tur utesluter inte det faktum att det finns författare som har valt att lyfta fram veka pojkar för att bryta normen. Det finns flera exempel på veka pojkar i barnlitteratur (Kåreland, 2015:185).
Magnus Öhrn (2008:131-132) diskuterar huruvida det är pojkarna som är normen i barnlitteratur och resonerar kring Ulf Starks böcker, som han menar förmedlar att det är mannen som är normen. Ulf Starks böcker representerar även den norm som säger att pojkar inte är rädda för att använda våld och när de gör det är det inget som ifrågasätts.
Öhrn (2008:133) diskuterar ”pojklandet” som en vanligt förekommande plats i böcker för manliga karaktärer att befinna sig i. Där förekommer det inga vuxna som håller koll
på vad pojkarna gör. ”Pojklandet” är en metafor för en tillvaro där kvinnor saknar betydelse och inte en fysisk plats som finns att besöka. I ”pojklandet” talas det om flickor som personer med lägre status. ”Pojklandet” ligger utanför hemmet.
Det finns en norm som pekar på att pojkar ska vara modiga och inte gråta så att någon annan upptäcker det. Denna norm är vanligt förekommande i till exempel Ulf Starks böcker i vilka pojkar visar på mod genom galna lekar. De visar heller inte när de gråter utan det är något de gör i smyg när det väl händer. Det kan diskuteras huruvida det är modigt att inte visa att man gråter eller att ägna sig åt galna lekar, men det är det som Ulf Stark använder som grepp för att visa att pojkarna är modiga. I hans böcker är det ett mandomsprov att våga springa över vägen precis när det kommer en bil. Eftersom de andra pojkkaraktärerna i böckerna uppfattar det som modigt att till exempel springa över vägen blir det ett sätt att visa mod. Ytterligare en egenskap som spelar stor roll i
”pojklandet” är att besitta kunskap om något (Öhrn, 2008:135-137).
Kåreland (2015:180) visar i sin studie att i litteraturen finns olika mönster, både dolda och synliga, som påverkar hur vi ser på pojkar och flickor och vad som anses vara typiskt för antingen pojkar eller flickor. Hon hävdar att med hjälp av litteraturen kan barn bli uppmärksamma på att det finns olika alternativ till hur man förväntas vara som pojke eller flicka.
2.1.6 Pojk- och flickböcker
Det är vanligt att böcker tilltalar antingen flickor eller pojkar. Dock finns det undantag där samma bok tilltalar både flickor och pojkar och det beror ofta på att boken har både en kvinnlig och en manlig huvudkaraktär (Andræ, 2005:254). Ett exempel på detta är Eva & Adam-böckerna som är skrivna av Måns Gahrton. Pojkar läser gärna böcker där huvudpersonen är just en pojke för att de känner igen sig i karaktären. Ännu en anledning till att just Eva & Adam har blivit en bokserie som även tilltalar pojkar är för att författaren är en man. Marika Andræ (2005:254) menar att det är avgörande för vilken bok barn väljer då flickor gärna väljer en bok av en kvinnlig författare och pojkar gärna väljer en bok av en manlig författare.
Vänskap är ett mycket vanligt tema i barn- och ungdomslitteratur, framförallt när det handlar om nyare böcker (Boglind & Nordenstam, 2010:180). Vänskap är något som
kan ta sig olika uttryck beroende på vilket kön vännerna har. I äldre böcker är det vanligare att pojkars vänskap går ut på att hitta på olika typer av bus och de umgås i stora gäng medan vänskap mellan flickor har en betydligt mer känslosam relation och umgås mer i par än vad pojkar gör. Det håller dock på att förändras och pojkrelationer skildras ofta som mer känslosamma idag jämfört med tidigare (Boglind & Nordenstam, 2010:181).
2.1.7 Läslusten bland barn utifrån ett genusperspektiv
Det var under 1960-talet som jämställdhetsperspektivet fick sitt genomslag i skolan och det var först i läroplanen som kom ut 1969 som det började diskuteras att skolan skulle ta ansvar för att motverka traditionella könsroller (Kåreland, 2009:119-120). Trots det menar Kåreland (2009:120) att det mestadels förekommer böcker i skolan där huvudpersonerna är pojkar och där författaren är en man. Hon undersöker och diskuterar vad det är som påverkar vem som läser och nämner igenkänningsfaktorn som en del. Samtidigt som det är böcker med pojkar som huvudpersoner som lyfts fram i skolan så är det dock hos just pojkar som läslusten brister, trots att det då borde finnas större möjlighet till igenkänning för pojkarna. Kåreland (2009:121) lyfter också fram att pojkar och flickor oftast väljer väldigt olika sorters böcker.
Kåreland (2009:76) redovisar statistik som visar att läsintresset blir mindre och mindre, framförallt hos pojkar. Att läsa ses som något som flickor eller kvinnor ägnar sig åt.
Statistiken kring att läsintresset sjunker hos pojkar trots att det är pojkar som är huvudkaraktärerna i böckerna är märklig och bör ifrågasättas. Kåreland (2009:120) menar att det även måste vara andra faktorer som spelar in, men hon nämner inte några som har med genus att göra, utan det hon lyfter fram som en anledning är endast familjernas sociala villkor. Hon menar att de som har en högre utbildning ofta har barn som läser mer än barn som bor i familjer där föräldrarna har lägre utbildning (Kåreland, 2009:76).
2.2 Teoretisk utgångspunkt
Studien utgår från ett genusperspektiv vilket faller sig ganska naturligt eftersom jag undersöker de normer och ideal som finns kring pojkar i mina utvalda barnböcker. För att kunna använda ett genusperspektiv är det viktigt att känna till vissa begrepp som hör ihop med det. Det första begreppet och det mest väsentliga är genus. Det förekommer
olika uppfattningar om genus precis som det gör om ordet kön då det finns en utbredd uppfattning om att genus kan vara både biologiskt och socialt betingat. Ingegerd Tallberg Broman (2002:25) påpekar att begreppet genus inte enbart betecknar det biologiska könet utan även andra faktorer spelar in. De faktorerna är främst de sociala och de historiska men det påverkas också av uppfostran och vad det finns för idéer kring den. Det är med hjälp av de olika faktorerna som kön bildas. Något som är utmärkande för just begreppet genus är också att det ofta visar på den maktskillnad som finns mellan könen. Genus hjälper till att förklara och synliggöra maktrelationerna och det visar att vad som är kvinnligt respektive manligt beror på sammanhanget. Maria Nilson (2010:12) diskuterar begreppen genus och kön och menar att användandet av orden har ändrats. Förr användes kön för att belysa det biologiska könet och genus för att belysa det socialt konstruerade. Idag används de inte på det sättet utan både genus och kön syftar på både det biologiska och det socialt konstruerade.
I relation till begreppet genus kan det vara en fördel att även diskutera ordet könsroll, en term som kan förefalla vara ganska lik genus eftersom den antyder att kön inte är något statiskt utan att det är dynamiskt och att det som spelar in är både natur och kultur (Tallberg Broman, 2002:25). Nilson (2010:12) vill däremot påstå att vi idag inte längre använder begreppet könsroll utan vi använder istället genus.
Det är vanligt att flickor och pojkar sorteras in i olika fack och tillskrivs stereotypa kännetecken som exempelvis att pojkar hörs, tycker om bilar och att klättra i träd, och att flickor tycker om rosa, dockor och rosetter (Svaleryd, 2002:14). Stereotypa idéer kan verka inom flera olika områden men här handlar det främst om vilka det finns om de olika könen. Genom att identifiera de olika stereotypa idéerna om pojkar och flickor blir vi medvetna om det icke jämställda mönster som finns (Svaleryd, 2002:15).
Eftersom att jag har valt att undersöka hur pojkar framställs är det väsentligt att förklara begreppet maskulinitet i relation till genus. Maskulinitet kan ses som ett begrepp som innehåller både manliga ideal och vad som är typiskt manligt (Andræ, 2001:159). I samband med maskulinitet kan begreppet hegemonisk maskulinitet lyftas fram och det handlar, som vi tidigare sett, om maktförhållanden mellan män och mellan män och kvinnor. Det handlar även om hur vi förhåller oss till män och vilka egenskaper de förväntas ha (Holm, 2008:20). Det är med hjälp av genusperspektivet och de ovan
nämnda begreppen som jag har tagit mig an min analys kring böckerna och till slut kommit fram till mitt resultat.
3 Metod och material
I denna del kommer jag att presentera vilken analysmodell som jag har valt att använda i min studie, därefter följer kritik mot metoden. Efter det följer en redogörelse för vilka skönlitterära böcker som jag har valt och en kort sammanfattning av böckernas handling. Avsnittet avslutas med materialkritik.
3.1 Kritisk diskursanalys
Analysmetoden som har valts till studien är kritisk diskursanalys. Det är en lämplig metod då jag ska undersöka hur den rådande diskursen kring normer och ideal för pojkar återspeglas i barnlitteratur. Marianne Winther Jørgensen & Louise Phillips benämner kritisk diskursanalys så här ” en diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen).”(2000:7). Mats Börjesson och Eva Palmblad (2007:13-14) menar även de att en diskurs handlar om ett bestämt sätt att både tala om men också se världen. De är väldigt noga med att betona att det är ett bestämt sätt, varför det finns färdiga ramar som bekräftar vad som är sant och inte. En diskurs behöver inte vara bunden till en speciell plats eller speciell tid utan den sträcker sig ofta över både tid och plats. Det är med hjälp av deras benämningar som jag kommer att göra min diskursanalys.
Kritisk diskursanalys visar hur diskurser kan vara med och påverka olika maktförhållanden mellan sociala klasser men även mellan könen, vilket gör metoden kvalificerad för mitt syfte. Ordet kritisk i kritisk diskursanalys innebär att den rådande diskursen strävar efter att belysa de ojämlika maktförhållandena som existerar i den sociala värld vi befinner oss i. Dess huvudsyfte är att försöka skapa mer jämlika maktförhållanden (Winther Jørgensen och Philips, 2000:69).
Martyn Denscombe (2009:393) menar att en diskursanalys handlar om att försöka hitta texters eller bilders underförstådda budskap genom att göra en analys. I min studie handlar det om att analysera olika texter och genom det försöka hitta både synliga och underförstådda budskap. Han skriver att ”[d]iskursanalysens mål är då att ’packa upp’
texten eller bilden för att avslöja:
vad människor försöker göra genom talet, texten eller bilden;
vilka bakomliggande antaganden som krävs för att uppnå detta. ” (2009:393).
Användandet av kritisk diskursanalys handlar om att visa vissa gruppers speciella intressen och det visar ofta på hur olika maktförhållanden kan uppnås genom diverse diskurser som sedan går att se i texter (Denscombe (2009:395).
Att använda kritisk diskursanalys i min studie innebär att jag undersöker fyra olika böcker utifrån den rådande diskursen kring pojkar. Jag kommer med hjälp av kritisk diskursanalys studera och jämföra maktförhållanden. När jag analyserar böckerna kommer jag studera budskap, både synliga och dolda, som säger något om den rådande normen för pojkar. Jag kommer att undersöka hur böckerna förhåller sig till den rådande diskursen kring hur pojkar förväntas vara och handla i olika situationer.
3.1.1 Metodkritik
En kritik som riktas mot den kritiska diskursanalysen är att det kan vara svårt att se sig själv utanför diskursen. Det blir lätt så att den som gör analysen lägger in egna värderingar kring det personen i fråga undersöker (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:28). Detta är något jag har haft med mig när jag har gjort analysen och så länge jag är medveten om det är det lättare att undvika att hamna där.
Hade en annan typ utav analysmodell använts hade eventuellt analysen och dess resultat blivit något annorlunda. Det har varit ett medvetet val att i analysen bara utgå från normer kring pojkar och inte flickor. Valet har grundats i att det inte fanns tid eller utrymme att täcka in även den diskursen. Hade jag däremot undersökt hur normer gällande både flickor och pojkar representeras i böckerna hade det förmodligen blivit ett fylligare resultat.
3.2 Material
3.2.1 Insamlingsmetod: urval och avgränsningar
De böcker som jag har valt att ha med i min analys är böcker för barn i åldrarna nio till tolv år. Det kändes självklart att välja böcker för barn i de åldrarna eftersom det är med de barnen jag ska arbeta senare. De skönlitterära verken jag har valt sträcker sig från 1980-talet fram till år 2015 och det är en bok från varje årtionde. Författarna till
böckerna är alla välkända och det var också en anledning till att jag valde just de böckerna. Det är böcker som har varit populära länge och de lite äldre böckerna läser barn fortfarande.
De böcker som ska analyseras är:
Berts dagbok av Sören Olsson & Anders Jacobsson (1987).
Berts dagbok är första boken i serien om Bert. Den handlar om Bert som är en vanlig pojke som går i femte klass. Han skriver om sina dagar och tankar i en dagbok och det är det som vi får följa med på. Där skriver han om sin bästa vän Åke som älskar att experimentera med det mesta och om Klimpen som är en pojke som bråkar med de flesta i klassen. Den han kanske skriver mest om är Nadja, som Bert är kär i och han funderar mycket på hur han ska få henne att se honom och tycka likadant.
Min vän Percys magiska gymnastikskor av Ulf Stark (1991).
Min vän Percys magiska gymnastikskor är skriven på 1990-talet men den utspelar sig på 1950-talet, vilket inte framgår på mer än några få ställen. Boken handlar om en pojke som heter Uffe. Uffe går på mellanstadiet och är en helt vanlig pojke som bor med sin retsamma storebror och sina föräldrar. I Uffes klass finns det en pojke som heter Percy och han påstår sig ha ett par magiska gymnastikskor. Har man skorna på sig så klarar man precis allt, vilket är något som lockar Uffe. Uffe får skorna av Percy i utbyte mot flera olika saker.
Eva & Adam- en midsommarnattsmardröm av Måns Gahrton, Bild: Johan Unenge (2001)
Detta är en bok som handlar om paret Eva och Adam som tror att de ska spendera hela sommarlovet utan varandra, då Adams familj ska åka till Polen och Evas familj har hyrt en stuga på Gotland. Men de lyckas övertala sina föräldrar om att Adam ska följa med till Gotland i tio dagar innan han ska åka till Polen. Boken utspelar sig mestadels på Gotland där det blir många missförstånd mellan Eva och Adam samtidigt som Eva försöker överleva i samma stuga som sin storebror Tobbe som vet precis hur han ska göra för att reta sin lillasyster.
Sju förtrollade kvällar av Mårten Sandén (2015).
Sju förtrollade kvällar handlar om en pojke som heter Buster. Buster går i sexan och på fritiden älskar han att boxas. Han har precis kvalat sig in till distriktsmästerskapen när han i ren frustration slår till sin kompis och genom det slaget blir han portad ifrån boxningsklubben i 90 dagar. Buster hade en bror, Jack, som körde av vägen och dog när Buster bara var fem år och han återkommer flertalet gånger i boken. När Buster har slagit till sin kompis blir han väldigt ensam i skolan och han börjar närma sig en flicka som heter Saga som han till slut börjar umgås med trots alla deras olikheter. En kväll händer något konstigt när han är på väg hem. På en gata utanför en gammal nerlagd biograf står det en äldre herre som säger att han tappade något och han plockar då upp sju biobiljetter som tillhör den stängda biografen. Efter den händelsen händer det flera saker som inte går att förklara och som för Buster och hans döda bror Jack närmare varandra.
3.2.2 Materialkritik
En kritik mot valet av material är att det endast är böcker av manliga författare, det skulle kunna vara en faktor till att jag har fått det resultat jag har fått. Hade jag valt både kvinnliga och manliga författare finns det en möjlighet att jag hade fått fram ett annat resultat. Ytterligare en punkt att rikta kritik mot är att alla böckerna har just manliga huvudpersoner, hade det varit en större variation tror jag att det hade kunnat påverka resultatet. Ännu en kritik är att böckerna behandlar samma tematik, nämligen vänskap.
Även detta är något som kan spela in i resultatet.
Då analysen bara innehåller fyra böcker eftersom det inte fanns utrymme att ta med fler går det inte att säga något generellt om pojkars roll i barnlitteratur. Det är därför viktigt att ha med sig det när man läser analysen att de resultat som finns bara gäller just det fyra utvalda böckerna. Hade det funnits utrymme till att analysera fler böcker hade det säkerligen påverkat resultatet.
4 Analys
I denna del kommer jag att redovisa analyserna av de böcker jag har valt att undersöka.
Det kommer att vara fyra olika analyser där jag har fokus på en bok åt gången. Jag har valt att behandla böckerna i kronologisk ordning med den äldsta boken först.
4.1 Analys av böckerna
4.1.1 Framställningen av pojkar i relation till rådande normer i Berts dagbok
De karaktärer som jag kommer fokusera på i Berts dagbok är Bert, Klimpen och Åke, tre pojkar som går i samma klass men som framställs på helt olika sätt.
Bert som är huvudpersonen i boken svarar inte för så många manliga ideal. Han skriver åtskilliga gånger att det bara är flickor som får skriva dagbok och att det till och med är förbjudet för pojkar att göra det. Ändå gör Bert det och han förklarar det och försvarar sig själv så här: ”Det är förbjudet för killar att skriva dagbok. Det är bara tjejer som gör det. De har rosa dagböcker med röda hjärtan på. Min dagbok är blå. För säkerhetsskull har jag ritat en läskig dödskalle på framsidan” (s.14). Genom det här visar Bert vad det finns för olika förväntningar på vad man får göra som pojke eller flicka och vad det finns för ideal kring hur en man ska vara. I det idealet finns det absolut inte en pojke som skriver i en rosa dagbok. Däremot gör Bert det legitimt genom att hans dagbok faktiskt är blå och att den har en dödskalle på sig. Ytterligare ett exempel på när Bert gör samma sak är det här: ”Kära dagbok! Märkte du dagboken? Jag skrev fel. Killar får inte skriva Kära Dagbok. Utan tjenare eller något annat tufft.” (s.36). Än en gång trycker karaktären Bert på att pojkar ska vara tuffa och skriva på ett visst sätt. Det finns koder för hur pojkar ska uttrycka sig i skrift. Svaleryd (2002:14) skriver att det finns olika förväntningar på vad pojkar får göra och inte göra och Bert beskriver just detta.
Holm (2008:32) påpekar att pojkar förväntas vara tuffa vilket även Bert anser i citatet ovanför och han strävar hela tiden efter att vara tuff, helst lika tuff som Klimpen.
Bert jämför sig ofta med Klimpen när det gäller vilken bil deras fäder har, hur många flickor de har på sin kysslista eller hur många cigaretter de har rökt. Här framställs Klimpen som den häftiga och tuffa pojke som Bert gärna vill vara. Klimpen har kysst fler flickor, hans far har en häftigare bil och han har rökt flest cigaretter, enligt honom själv. Det är Klimpen som svarar för det manliga idealet som Holm (2008:32) diskuterar och som Bert strävar mot att uppnå i åtskilliga sammanhang.
Boken börjar med att Bert beskriver alla i klassen och han skriver följande om Åke och Klimpen:
”Åke Nordin - maskinintresserad. Tror att han ska bli vetenskapsman i framtiden. Jag har sagt att han måste ha bra betyg då. Han ska uppfinna bra betyg, säger han, utan att plugga. Galen. Men rolig.2
”Klas ”Klimpen” Svensson – en varulv som låtsas vara ett barn. Klimpens farsa har en jätteful raggarbil som inte är nåt att ha. Jag kan massor om Klimpen men vill inte förstöra dagboken med sånt.” (s.12-13).
Klimpen framställs som en pojke som inte är rädd för något och som har ett behov av att synas och höras mest av alla och hela tiden i klassen. En annan av Berts beskrivningar av Klimpen lyder så här: ”Klimpen är inte speciellt snäll. Bara när han sover. Klimpen är den viktigaste killen i klassen. Han är starkast, näst äldst, har tjyvrökt, är populär bland tjejerna och hans farsa har en raggarbil. ”(s.16). Samtidigt som han beskrivs som populär och viktig är han expert på att reta de flesta i klassen, även flickorna. Ett exempel på det är följande:
Rebecka frågade om hon fick vara med på rundpingis. Jag tänkte svara ja.
— J …
Då skrek Klimpen:
— NÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ!!” (s.20).
Klimpen hörs väldigt mycket och det gör han även på Berts födelsedagsfest, för när han kommer till festen låter det så här: ”— Tjenare, era spånskivor! vrålade Klimpen och kastade ett paket på mig.”(s.63). Till och med när Klimpen är bortbjuden så låter han mest för att få uppmärksamhet och synas vilket speglar en tydlig förväntning på hur pojkar ska vara. Genom de här citaten kan vi se att Klimpen svarar för den manliga stereotypa bild som både Holm (2008:83) och Kåreland (2015:178-179) diskuterar i sina studier, enligt vilka pojkar uppfattas som störande och högljudda. Klimpen är en dominant karaktär och han får vara med och bestämma kring det mesta vilket Davies (2008:28-29) beskriver som något som är typiskt för det manliga idealet. I det manliga idealet ingår ofta att man har makten eller utför makt gentemot någon annan. Det är något som inte bara Davies (2008:28-29) diskuterar utan även Andræ (2001:159) nämner detta och hon syftar främst på ett maktförhållande män emellan. Det är något som karaktären Klimpen utnyttjar.
Åke som är en av Berts bästa vänner beskrivs så här i boken: ”Åke är en bra kompis.
Han är sämre än jag i hockey, är ganska svag och hans pappa har ingen raggarbil. ” (s.34). Åkes främsta egenskap är att han är väldigt snäll mot Bert, och hans stora intresse för olika experiment. Citatet blir ytterligare en bekräftelse på att Åke inte lever upp till de manliga idealen som Holm (2008:32) beskriver; en pojke ska vara tuff,
experiment, vilket är typiskt för pojkar som befinner sig i det ”pojkland” som Öhrn (2008:135-137) diskuterar. Detta visar att Åke svarar mot ett ideal men strävar även mot ett annat. Öhrn diskuterar främst ”pojklandet” i samband med Ulf Starks böcker, men det går även att se tydliga inslag av detta i Berts dagbok.
När Bert och Klimpen tjuvröker så vill inte Åke testa och Bert kallar honom då för löjlig, vilket signalerar att det är häftigt att röka. Häftig är absolut något som karaktärerna vill vara i den här boken. Återigen går Åke emot de manliga idealen då han väljer bort att vara modig och att Bert dessutom kallar honom löjlig gör det ännu tydligare. Även detta bekräftar det som Holm (2008:32) tar upp, att man ska vara tuff och inte löjlig, som Bert tycker att Åke är. Både Åke och Bert är betydligt lugnare än vad Klimpen är vilket bekräftar det som Davies (2008:21-23) diskuterar, att det inte går att säga att alla pojkar är likadana och beter sig likadant. Det stämmer även in på det som Kåreland (2015:180) skriver om att pojkar beskrivs på olika sätt i barnlitteraturen.
4.1.2 Framställningen av pojkar i relation till rådande normer i Min vän Percys magiska gymnastikskor
Huvudkaraktärerna i boken är Uffe, Uffes storebror och Percy. Det finns fler pojkar i romanen, klasskamrater till huvudkaraktären, men de förekommer inte i särskilt hög grad och kommer därför inte nämnas i analysen.
Uffe som är en av huvudkaraktärerna i boken speglar inte de typiska manliga idealen när det gäller kroppen. Man kan läsa på flera ställen att han är svag och önskar att han var stark och kunde slåss. Jag tolkar det som att Uffe gärna skulle vilja leva upp till de manliga kroppsidealen. Han kämpar för att få en stark kropp och varje kväll ägnar han sig åt lite styrketräning på sitt rum, något som han beskriver så här:
Och jag fortsatte att öva armarna medan pappas klockor slog på en gång i bottenvåningen. DING- DÅNG-KLANG, sjöng de – som om de också lärde sig franska. Jag övade på att få hårda, bulliga muskler så att ingen mer skulle våga ge mig några nya blåmärken. (s.17).
Jag uppfattar det som att Uffe längtar efter att vara tuff och stark, egenskaper som Holm (2008:32) och Kåreland (2015:185) menar utgör den norm som säger hur pojkar ska vara.
När de spelar brännboll så tänker Uffe återigen på att han gärna vill vara mer manlig och han fokuserar på hur han ska hålla racketen och hur han ska slå bollen: ”TJEJSLAG
var att slå bollen underifrån. Det var det löjligaste man kunde göra på den tiden. Jag brukade göra det. ” (s.30). Här väljer Uffe för en gångs skull att försöka att inte slå ett
”tjejslag”. Där visar han att han än en gång försöker närma sig ett manligt ideal även om han inte lyckas. Han använder ordet ”tjej” för att beskriva något som är sämre och det är vanligt i böcker om pojkar, enligt Öhrn (2008:135-136). I samband med Ulf Starks böcker diskuterar Öhrn (2008:135) ”pojklandet” där flickor benämns som det lite sämre könet. Det går att hitta flera olika exempel i den här boken på att karaktärerna befinner sig i det så kallade ”pojklandet”.
Percy är en viktig karaktär och beskrivs i början av boken som den nya pojken i klassen som är bra på att slåss. Det läggs mycket vikt vid den egenskapen och man får uppfattningen om att Ulf Starks syfte är att lyfta fram den väldigt tydligt. Det gör han exempelvis här: ”Varken Uffe Rickberg eller Lennart Blomgren var särskilt bra på att slåss. Men det var Percy. Han var jätteduktig på att boxas och stampa på skolmössorna så att skärmarna sprack.” (s.18). Att Percy är duktig på att slåss är genomgående i hela boken. Percy svarar därmed bättre än Uffe mot de manliga ideal som Holm (2008:32) beskriver, att pojkar ska visa en attityd som säger att de kan slåss. Percy utövar även en typ av makt när han stampar på de andras skolmössor. Det är något som Davies (2008:28) menar är stereotypt manligt, att man som pojke har makt och man utövar den genom olika typer av handlingar.
Percy är en av dem som driver på att de ska leka en lek som går ut på att springa rätt ut framför en bil: ”Efter frukosten dunkade Percy mig i ryggen, som om vi alltid hade känt varandra. Sedan drog han med mig och några andra idioter till Sågverksgatan. —Kom nu, sa han. Det är jättekul.” (s.24). Uffe tycker egentligen inte alls att den här leken är rolig men han följer ändå med, i ett försök att bli lika tuff som Percy och även han uppfylla de manliga idealen som Holm (2008:32) lyfter fram i sin text. Än en gång är det Percy som utövar makten då han bestämmer att det är just den leken de ska leka på rasten.
Efter att Uffe har lyckats byta till sig Percys skor blir Uffe annorlunda och relationen mellan honom och Percy är ett exempel på hur vänskap mellan pojkar ofta beskrivs, fylld av busstreck (Boglind & Nordenstam, 2010:181). Busstrecken förenar pojkarna och fördjupar deras vänskap: ”Jag tänkte på när Percy och jag hängde i Gustafssons träd
och kastade äpplen så det sa TJONG. Åh, vad vi hade haft kul då! Lika kul som då vi sprängde brevlådor” (s.104).
Uffes bror tar plats i de episoder som utspelar sig i hemmet och det är främst då han är med i historien. Han framställs som en bråkig och högljudd person och han ger sig upprepade gånger på Uffe, även när de spelar hockeyspel som vänner. Följande exempel utspelar sig när de sitter och spelar hockeyspel en kväll: ”— Du har varit i mitt skåp, sa han. Har jag inte sagt att du ska ge sjutton i mitt skåp! Så slog han mig på överarmarna.” (s.14). Broderns ilska syns nästan varje gång som han är med i berättelsen och han slår Uffe så fort han får chansen. Enligt Holm (2008:32) är detta ett vanligt sätt för pojkar att visa fysisk styrka och att de inte är rädda för att slåss. Uffes bror utövar en makt över Uffe genom att använda våld och utpressning (Davies, 2008:28).
4.1.3 Framställningen av pojkar i relation till rådande normer i Eva &
Adam- En midsommarnattsmardröm
Eva & Adam- en midsommarnattsmardröm har flera huvudkaraktärer och eftersom min studie handlar om pojkar i litteraturen kommer jag inte att lägga något fokus på Eva som annars är en viktig karaktär. De karaktärer i boken som mitt fokus ligger på är Adam, Evas storebror Tobbe samt Adams bästa vän Alexander.
Adam och hans bästa vän Alexander tycker båda om att hålla på med idrott, främst fotboll men även andra idrotter. Därför motsvarar de det ideal som säger att pojkar ska hålla på med idrott som är en del av normen kring hur pojkar ska vara enligt Holm (2008:32). I en scen när Adam vill vara med Eva istället för att vara med på femkamp så blir han klassad som tråkig: ”— Kom igen, säjer Tomas. Va du är trist! Henne träffar du ju jämt.” (s.12). Adams handling i den här scenen visar på hur en karaktär går emot normen genom att välja bort idrotten.
Samtidigt som Adam tycker om idrott och därmed följer normen så är han även försiktig och visar känslor. Han är en karaktär som i flera scener kan verka lite passiv.
När Eva och Tobbe bråkar så flyr Adam ofta iväg i sina egna tankar och tycker att det är ganska obehagligt. Ett exempel är den första morgonen på Gotland. Eva och Tobbe bråkar vid frukostbordet om vem som ska hämta tidningen och Adam står bredvid:
”Adam sneglar på Eva. Hon blänger på Tobbe med mörka ögon. Det är det här Adam tycker är jobbigt.” (s.68). Hela den här scenen beskriver väldigt bra hur Adam känner inför det här genom hela boken eftersom Eva och Tobbe alltid bråkar. Här bekräftar han inte de förväntningar som finns på pojkar om att de ska höras och synas mest i det rum eller sammanhang som de befinner sig i. Citatet visar också att Adam har drag av den underordnade maskulinitet som Holm (2008:21) menar handlar om att män anser sig stå på samma nivå som kvinnor. Adam ser sig som jämbördig med Eva då han inte behöver höras mer eller bestämma över henne. Episoden slutar med att det är Adam som hämtar tidningen.
Ytterligare en sak som visar hur mycket Adam funderar men också vad som anses vara typiskt manligt och kvinnligt är när Adam en natt går upp och kissar och han sitter ner på toaletten. Dessa tankar snurrar då i hans huvud: ”Men sitta och kissa som en tjej i mörkret! Undrar om andra killar gör så? Adam kanske är den ende i hela världen!”
(s.46). Sättet hans tankar beskrivs på, med utropstecken, visar att han är rädd för att ses som en flicka och på så vis vara mindre manlig. Just denna mening speglar också hur män och pojkar förväntas göra när de går på toaletten. Att tala om att det finns ett rätt sätt att gå på toaletten för att man är pojke har med förväntningar att göra. Det finns fortfarande kvar en del förväntningar exempelvis på hur en pojke ska vara även om det är på väg att ändras menar Tallberg Broman (2002:28-29).
Tobbe som spelar en stor roll i den här boken speglar vissa manliga ideal. Han är definitivt inte idrottsintresserad men han gillar att synas och höras i familjen. Han gör det gärna på Evas bekostnad då han retar henne så fort tillfälle ges. Tidigt i berättelsen öppnar Tobbe dörren till toaletten när Eva sitter där inne och Tobbe har en kompis hemma. Ett sådant uppförande är i linje med hur vi förväntar oss att pojkar ska vara.
Han visar sin makt över Eva genom att öppna dörren när hon sitter i en väldigt utsatt position. Den norm som säger att pojkar ska höras mest är stark menar Holm (2008:83).
Makten som Tobbe utövar när han öppnar dörren går att koppla ihop med begreppet hegemonisk maskulinitet som Andræ (2001:59) diskuterar i sin text. Hon menar att det handlar om maktrelationer mellan män och kvinnor. I denna scenen är det Tobbe som är den överlägsne när han rycker upp dörren och Eva sitter där inne hjälplös.
När Evas familj kör av färjan på Gotland visar Tobbe sitt överlägsna sätt gentemot flickor, en överlägsenhet som fungerar som en form av maktutövande. Han tar för givet att flickorna väntar på honom och han kallar dem för ”brudar”. Att utöva makt är vanligt förekommande bland manliga karaktärer (Davies, 2008:122): ”När de kör av båten rullar Tobbe ner sin ruta, sticker ut båda händerna och gör segertecknet. —HALLÅ ALLA BRUDAR! hojtar han. TOBBE HAR LANDAT!” (s.53). Eva tycker att Tobbe är besvärlig men deras föräldrar bara skrattar vilket kan tolkas som att det Tobbe precis gjorde var ett helt accepterat beteende. Det hjälper då till att befästa den uppfattning att pojkar får höras och synas mest som Tallberg Broman (2002:27) nämner som en del av den stereotypa bilden som vi har kring hur pojkar är och beter sig.
Tobbes uppförande genom hela boken visar på ett gott och starkt självförtroende vilket är ett vanligt förekommande manligt ideal. Ett starkt självförtroende går att visa genom tufft språk och genom att höras och synas mycket. Dock rubbas det lite när Frida är i närheten, då vet han inte riktigt hur han ska bete sig. På midsommarafton står Tobbe och kastar prick när plötsligt Frida dyker upp och han missar och gör väldigt dåliga kast: ” — Hej. Hur går det? Tobbe spritter till och bollen hamnar löjligt långt ifrån målet.” (s.136). Detta ser jag som ett tecken på att manliga ideal inte är statiska utan det kan förändras med tiden vilket även Tallberg Broman (2002:28) lyfter i sin studie.
4.1.4 Framställningen av pojkar i relation till rådande normer i Sju förtrollade kvällar
Boken Sju förtrollade kvällar handlar främst om en pojke som heter Buster, en vän till Buster som heter Joel och Antoni, som går i samma skola. Det är de här tre som jag kommer ha fokus på när jag genomför min analys.
I första delen av boken är boxningen väldigt viktig för Buster och han är en stark och duktig boxare. Han är inte speciellt intresserad av skolan utan han går bara i skolan för att få träna boxning mer än en gång i veckan. Ett klassiskt manligt ideal enligt Holm (2008:32) är att tycka om idrott och det är något som karaktären Buster speglar.
Eftersom Buster är duktig på boxning går det även att se en koppling till ”pojklandet”
som Öhrn (2008:135-137) diskuterar då Buster besitter kunskap inom ett ämne. Holm (2008:32) menar att pojkar, till skillnad från flickor förväntas vara ointresserade av skolan. Kåreland (2009:76) menar att läsning ofta ses som ett kvinnligt intresse och
Buster är inte speciellt intresserad av göra sin läxor eller anstränga sig i skolan. Buster har sitt intresse för idrott gemensamt med pappan tills Buster får en fråga om vad hans döda bror tyckte om idrott: ” Jag tror bara inte att han tyckte det var så viktigt, sa han.
Inte som pappa och… Han tystnade. Egentligen hade han tänkt säga som pappa och jag, men Buster insåg plötsligt att han inte heller tyckte att sport var särskilt viktigt.” (s.119).
Här vänder det för Buster och i resten av berättelsen bryr han sig inte om boxningen längre och det ideal som Buster tidigare speglade har inte längre någon betydelse. I den andra delen av boken fokuserar han istället på att försöka ta reda på vad som hände med brodern och hur det egentligen är med den magiska biografen som han har sju biljetter till. Öhrn (2002:28-29) talar om att de manliga idealen håller på att luckras upp och att de är i ständig förändring. Genom att analysera Busters karaktär går det att se att ett ideal inte är statiskt utan här finns det utrymme för förändring.
En händelse som man kan se beskriver ett likadant manligt ideal men från två olika vinklar nämligen Busters och Joels, utspelar sig i duschen i skolans omklädningsrum.
Joel har trängt in Antoni i ett hörn i duschen och vill att Buster ska använda sina boxningskunskaper mot Antoni men det slutar så här istället:
”Buster knöt nävarna, inte för att han ville använda dem, utan för att det inte fanns någonting annat han kunde göra. […] Pang! Innan Buster hann tänka efter hade det redan hänt. Slaget for förbi Antonis axel och träffade Joels överarm med full kraft. ” (s.43).
Joel bekräftar de normer som Holm (2008:32) beskriver som säger att pojkar ska vara fysiskt starka och ge bilden av sig själva att de kan slåss. Joels handlande när han har tryckt in Antoni i hörnet i duschen går att se som en typ av manligt maktutövande, vilket är något som Andræ (2001:159) granskar i sin text. När Buster slår Joel bekräftar han också förväntningarna att pojkar ska slåss. Buster och Joel utövar dock inte samma typ av makt här eftersom Buster handlar för att försvara Antoni men det är ändå en sorts maktutövande män emellan precis som Andræ (2001:159) tar upp i sin studie.
Joel bekräftar flertalet gånger den norm som säger att pojkar ska synas och höras mycket, exempelvis i följande scen, när han ska gå på bussen till skolan: ”Men sekunden innan chauffören stängde dörrarna klev en fet pojke i Busters ålder klumpigt ombord. Buster försöker sjunka ner i stol, men Joel har redan sett honom” (s.11). Här både hörs och syns Joel när han gör en sån enkel sak som att kliva på en buss.
Anledningen till att han syns och hörs är för att det beskrivs som att han gör det klumpigt och i och med det drar han till sig uppmärksamhet. Att höras och synas är
väldigt typiskt för det manliga idealet. Vi förväntar oss att män låter mer än kvinnor i det rum de befinner sig (Tallberg Broman, 2002:27).
Antoni är en väldigt utsatt karaktär i den här boken. Han är lång och mager och har klumpiga glasögon. Han beskrivs ”[s]om en figur gjord av tändstickor.” (s.26). En sådan kropp ligger långt ifrån det manliga kroppsidealet och den norm som säger att en man ska vara stark (Holm 2008:83-84). Utifrån hur hans kropp beskrivs går han även emot det som Kåreland (2015:185) skriver om att kroppen är viktig och att den ska vara vältränad för att kunna svara mot den rådande normen kring hur en manskropp ska vara.
Han säger heller aldrig emot utan han är genom hela boken en väldigt tyst och försiktig karaktär. Det är först i slutet av boken som han säger några få meningar. Antoni är motsatsen till de stereotypa bilderna som finns kring hur en pojke förväntas vara och hur mycket plats en pojke förväntas ta.
4.2 Slutsatser
Trots att jag hade fyra olika böcker från fyra olika årtionden kunde jag se ungefär likadana mönster kring manliga ideal och normer i alla böcker. Det var alltid någon som speglade de stereotypa bilderna av hur en man ska vara och någon karaktär som var raka motsatsen till det. Trots att min analys inte är generaliserbar, eftersom urvalet av böcker är så pass litet, så ger den ändå vissa indikationer på hur böcker av den här typen är skrivna. Jag syftar då på böcker om vänskap mellan pojkar för barn i åldrarna nio till tolv år. Återkommande är att karaktärerna är tydliga och utpräglade och att de har varierande relationer till det manliga idealet. Även om det kanske inte säger så mycket om barn- och ungdomslitteratur i stort, så tror jag att det ger vissa fingervisningar om hur det står till i böcker där vänskap och andra relationer mellan pojkar skildras.
I alla böcker förekommer någon manlig karaktär som hörs och syns på någon annans bekostnad. Dessa karaktärer är Evas bror Tobbe i Eva & Adam- en midsommarnattsmardröm, Uffes bror i Min vän Percys magiska gymnastikskor, Klimpen i Berts dagbok och Joel i Sju förtrollade kvällar. De retar antingen sina småsyskon eller sina klasskamrater så fort de får chansen och de hörs och syns mycket.
I två av böckerna låter författarna en karaktär använda ordet ”tjej” för att beskriva något som är löjligt eller som är sämre. Det är Adam i Eva & Adam- en
midsommarnattsmardröm som när han går på toaletten skäms för att ”sitta och kissa som en tjej” (s. 46). Den andra karaktären är Uffe i Min vän Percys magiska gymnastikskor som funderar på ifall han för en gång skull inte ska slå ett ”tjejslag”(s.30) när de spelar brännboll. I båda fallen används ordet ”tjej” för att visa på en handling med lägre status.
I alla böcker som jag studerat går det att hitta flera karaktärer som är intresserade av idrott och som även bryr sig om hur deras kroppar ser ut. Att vara idrottsintresserad och att ha en vältränad kropp är en del av det manliga idealet och de förväntningar vi har på hur pojkar ska vara. Det finns också manliga karaktärer i alla böckerna som utövar makt mot någon annan karaktär. Det var svårt att hitta några karaktärer som antingen går att placera i kategorin delaktig maskulinitet eller en underordnad maskulinitet.
Anledningen till det är att de flesta böckerna handlar mestadels om män och inte så mycket om relationer mellan män och kvinnor. Det går dock att hitta en karaktär i Eva
& Adam- en midsommarnattsmardröm, nämligen Adam.
I tre av de fyra böckerna som jag har analyserat finns det karaktärer som på något sätt befinner sig i det så kallade ”pojklandet”. Den enda boken där jag inte hittade några karaktärer som befann sig där är Eva & Adam- en midsommarnattsmardröm.
Ingen av böckerna som jag har undersökt i min analys speglar endast ett manligt ideal, utan det förekommer flera olika. Böckerna visar att våra förväntningar på hur pojkar ska vara inte alltid stämmer, utan det förekommer flera olika personligheter och egenskaper bland pojkkaraktärerna. Det finns karaktärer som speglar likadana ideal och föreställningar i alla böckerna, som till exempel den norm som säger att det är pojkarna som hörs mest. Alla pojkar behöver dock inte hålla sig till samma manliga ideal genom hela boken, utan det kan förändras med tiden. Det förekommer dessutom i alla böckerna någon karaktär som går tvärtemot de förväntningar vi har på hur pojkar och män ska vara.
5 Diskussion
I detta avsnitt diskuterar jag resultaten av min analys och den rådande diskurs som finns kring manliga ideal och normer. Jag kommer även att diskutera vad det finns för möjligheter till vidare forskning inom detta område.
5.1 Diskussion
Min analys visar att den rådande diskursen angående pojkar, att det är just de som hörs och syns mest som Tallberg Broman (2002:37), Holm (2008:83-84) och Kåreland (2015:178-179) pekar på i sina texter, till viss del finns representerad i de böcker som jag har studerat. Det var till och med vanligt att minst en karaktär visade på precis de idealen. Det blir intressant att fundera kring eftersom det är böcker som skulle kunna förekomma i ett klassrum idag, trots att Lgr 11 (2011:7) nämner att värden som jämställdhet ska lyftas. Trots att Tallberg Broman (2002:25) menar att flickor och pojkar faktiskt har börjat ses som mer lika än olika och att de framförallt ska behandlas likadant och ha samma förväntningar på sig i skolan, så ser det inte alltid ut så i böckerna. Jag tror att det kan bli svårt att förhålla sig till det så länge det bara är en sorts litteratur som är representerad i klassrummet. Det blir därför väldigt viktigt för den verksamma pedagogen att vara uppmärksam på detta och erbjuda många olika sorters böcker med flera olika ideal och normer. Detta kan vara ett sätt för oss att hantera de stereotypa ideal som finns i exempelvis böcker genom att visa på motsatsen och att det finns flera olika sätt att vara som pojke.
Böckerna speglar trots allt verkligheten relativt bra eftersom det finns flera olika ideal, normer och stereotyper representerade. Det verkar som att synen på hur pojkar ska vara är under ständig förändring precis som Tallberg Broman (2002:28) hävdar. Böckerna lyfter fram att det är acceptabelt att vara sig själv utan att bli sedd som någon som sticker ut eller är konstig. Jag tolkar böckerna på det viset att de snarare belyser att stereotyper inte är något positivt och att det inte är den typen av person man vill vara.
Här finns det utrymme att fundera kring vilka karaktärer man vill identifiera sig med och vilka som upplevs som önskvärda att läsa om. Det finns inget enkelt svar på det då vi alla är olika och det är därför det blir viktigt för böcker att representera olika ideal och normer.
Något som går att ställa sig frågande inför är ifall böckerna väljer att lyfta fram stereotypa bilder av hur pojkar är som en slags kritik mot den stereotypa bilden, som ett sätt att ge läsaren möjlighet att reagera och agera mot den. Jag anser att kritik inte alltid måste vara uttalad eller synas utan genom beskrivningen av den stereotypa bilden blir vi uppmärksammade på det. Troligen finns det flera olika tolkningar kring detta med
stereotypa bilder och varför man har med dem eller väljer att inte ha med dem. I de böcker som jag har studerat går det att hitta både ett romantiserande och ett humoristiskt sätt att se på den stereotypa bilden av pojkar. Berts dagbok framställer den mer på ett humoristiskt sätt genom att driva med bilden vi har av hur pojkar ska vara. Min vän Percys magiska gymnastikskor förhåller sig till den på ett romantiserande sätt, genom att framställa de stereotypa bilderna som positiva och något att sträva efter. Jag tror att beskrivningen av stereotypa ideal kan innebära en problematisering av de idealen. Då tänker jag främst på Bert i Berts dagbok som pratar om vad man som pojke får och inte får göra. Att skriva dagbok beskriver han som helt förbjudet för pojkar och särskilt att skriva ”kära dagbok”, men ändå gör han det. Detta ser jag som en kritik mot de stereotypa bilderna av vad en pojke får och inte får göra.
Det finns väldigt mycket att undersöka kring detta i framtiden då det alltid är ett aktuellt ämne. Ett alternativ är att analysera ett större antal böcker för att försöka upptäcka ett mer generellt mönster kring manliga ideal och normer. Det hade varit intressant för vidare forskning att undersöka de kvinnliga idealen och normerna för att kunna göra en jämförelse mellan könen. En annat perspektiv som kan vara av intresse för vidare forskning skulle kunna vara att undersöka hur väl medvetna pedagogerna som är ute i verksamheten är om hur det ser ut i de böcker som eleverna läser, samt att utifrån det undersöka om de arbetar aktivt med att lyfta begrepp som normer och ideal. Det finns andra typer av stereotyper och stereotypa ideal som inte bara handlar om kön som skulle kunna vara intressanta att undersöka i böckerna. Det skulle kunna vara givande att därefter göra en jämförelse mellan de olika stereotyperna och idealen.
Referenser
Andræ, Marika (2001). Rött eller grönt? Stockholm: B Wahlströms
Andræ, Marika (2005). Att vara två. Romantik för flickor och pojkar i bokserien om Eva och Adam. I Kåreland, Lena. (red.). Modig och stark – eller ligga lågt. (253-284).
Stockholm: Natur och Kultur.
Bienvenue Bray, Danielle (2015). Sissy boy mothering: male child morher figures in middle-grade fantasy literature. Children´s Literature in Education. Volume 46: 160- 174.
http://resolver.ebscohost.com.proxy.lnu.se/openurl?sid=EBSCO%3aeric&genre=article
&issn=00456713&ISBN=&volume=46&issue=2&date=20150601&spage=160&pages
=160174&title=Children%5c%27s+Literature+in+Education&atitle=Sissy+Boy+Mothe ring%3a+Male+Child+Mother+Figures+in+MiddleGrade+Fantasy+Literature&aulast=
Bray%2c+Danielle+Bienvenue&id=DOI%3a&site=ftf-live (Hämtad 2015-12-16).
Boglind, Ann och Nordenstam, Anna (2010). Från fabler till manga. Malmö: Gleerups utbildning AB
Börjesson, Mats och Palmblad, Eva (2007). Introduktion. I Börjesson, Mats och Palmblad, Eva (red.) Diskursanalys i praktiken. (7-28). Stockholm: Liber Ab Davies, Bronwyn (2003). Hur flickor och pojkar gör kön. Stockholm: Liber AB Denscombe, Martyn (2009). Forksningshandboken. Lund: Studentlitteratur AB Holm, Ann-Sofie (2008). Relationer i skolan: en studie av femininiteter och maskuliniteter i år 9. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2008
http://hdl.handle.net/2077/17220 (Hämtad 2015-12-16).
Kåreland, Lena (2009). Barnboken i samhället. Lund: Studentlitteratur AB
Kåreland, Lena (2015). Skönlitteratur för barn och unga. Lund: Studentlitteratur AB Nikolajeva, Maria (2004). Barnbokens byggklossar. Lund: Studentlitteratur AB Nilson, Maria (2010). Från Gossip Girl till Harry Potter. Lund: BTJ förlag Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet.
Svaleryd, Kajsa (2002). Genuspedagogik. Stockholm: Liber AB
Tallberg Broman, Ingegerd (2002). Pedagogiskt arbete och kön. Lund: Studentlitteratur AB
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur AB
Öhrn, Elisabet (2002). Könsmönster förändring- en kunskapsöversikt om unga i skolan.
Skolverket
Öhrn, Magnus (2008). ” Men vad i himlens namn har ni för er, pojkar!” Ulf Starks uppväxtskildringar ur ett manlighetsperspektiv. I Andersson, Maria och Druker, Elina (red.). Barnlitteraturanalyser. (131-148). Lund: Studentlitteratur AB
Analyserat material
Gahrton, Måns (2001). Eva & Adam- en midsommarnattsmardröm. Stockholm: Bonnier Carlsen
Olsson, Sören & Jacobsson, Anders (1987). Berts dagbok. Stockholm: Rabén & Sjögren Sandén, Mårten (2015). Sju förtrollade kvällar. Stockholm: Rabén & Sjögren
Stark, Ulf (1991). Min vän Percys magiska gymnastikskor. Stockholm: Bonniers junior förlag A
