This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Nord talar med kluven tunga
Politisk styrning inom världshandeln - en nödvändighet för fattiga länder att utveckla sitt jordbruk. Olika regler ska gälla för rika och fattiga inom den globala handeln.
De rika länderna vill att "den fria marknaden" ska råda men själva reglerar och styr de den egna jordbrukspolitiken genom höga subventioner. Sverige, som har gratis och obligatorisk skola, tycker att det är OK att fattiga länder har skolavgifter.
Dessa och andra intressanta aspekter på jordbrukspolitik, privatiseringar och utvecklingen inom Världshandelsorganisationen diskuterade Kenneth Hermele och Stefan de Vylder på Södra Afrikadagarna 2003.
Kenneth Hermele, miljö och utvecklingsekonom, inledde lördagens seminarium med en historisk tillbakablick. Enligt Hermele går det att urskilja grundläggande politiska strategier som varit gemensamma för de länder som idag tillhör den rika delen av världen.
- Den rika världens utveckling beror varken på tur, religion, klimat eller naturtillgångar, fastslog Hermele. De sociala och politiska framgångarna kommer istället från en medveten tradition av politiska ingripanden och statlig styrning.
Föreställningen om vad som skapar utveckling har emellertid drastiskt förändrats under de senaste 20 åren, menade Hermele. I samtidens världshandelspolitik har en ny ideologi allt mer kommit att härska. Den traditionellt dominerande idén om handelns styrning har bytts ut mot visionen om "den fria marknaden".
Den nya strategin innehåller dock en avgörande skillnad mellan den politik de rika länderna själva bedriver och den marknadsanpassade avregleringspolitik dessa länders regeringar samtidigt förespråkar inom Världshandelsorganisationen WTO. De länder som inom WTO agerar för marknadskrafternas oreglerade styrning, reglerar och styr samtidigt själva sin jordbrukspolitik genom subventioner som är sju gånger större än det samlade biståndet.
Export har blivit import
Den rika världens tvåhövdade jordbrukspolitik är, enligt Hermele, en av de grundläggande orsakerna till de allt mer påtagliga konflikterna inom WTO. Många fattiga länder är beroende av att exportera råvaror till den rika världens skyddade marknader.
Dessa exportländer har på grund av den rika världens tullar och regelsystem mycket liten förmåga till egen ekonomisk och social utveckling. Likaså är det en svår uppgift för dessa länder att utveckla det inhemska jordbruket samtidigt som den rika världen dumpar sitt subventionerade överskott på deras marknader.
Stefan de Vylder, ekonom och författare, lyfte fram jordbrukspolitiken som den i dagsläget viktigaste frågan för världshandeln att lösa. Även de Vylder gav oss en historisk återkoppling.
- För tjugo, trettio år sedan var de fattiga länderna stora nettoexportörer till den rika världen.
De exporterade mycket mer än de importerade. Idag är det tvärt om. Idag är u-länderna som helhet nettoimportörer. Det gäller inte minst länderna i Afrika.
Konsekvenserna av den rika världens jordbrukssubventioner är, enligt de Vylder, att fattiga länders inhemska livsmedelsproduktion helt trängts ut till förmån för billig import. De rika länderna har lagt beslag på de fattiga ländernas hela urbana marknader. Det har medfört att de afrikanska bönderna, statistiskt sett, inte förser en enda stadsbo i sina egna länder med mat.
När inte ens de närliggande städerna har behov av de inhemskt producerade grödorna tvingas bönderna tillbaka till självhushåll.
Multisar med monopol
Den nyliberala ideologin har enligt de Vylder medfört att den rika världens regeringar gör allt större anspråk på att inkludera allt fler frågor inom ramen för WTO. Ett sådant exempel är det nya GATS-avtalet som avser handel med tjänster.
EU och USA driver gemensamt på att fattiga länder ska acceptera avtal som innebär att offentliga upphandlingar måste öppnas upp för internationella anbud. Fler stora internationella företag ska på så vis kunna göra investeringar i fattiga länder. Investeringar som innebär att värdländerna ofta förbjuds att ställa krav på att företagen till exempel anställer inhemsk arbetskraft.
Enligt Kenneth Hermele är denna investeringspolitik ytterligare ett exempel på att den nyliberala diskussionen om att släppa marknaden fri, är väldigt skev. En stor del, ca 35 procent, av dagens världshandel bedrivs i praktiken mellan just multinationella koncerner och inte mellan stater. De multinationella företagen har ingenting med normalt fungerande
marknadsekonomi att göra, utan har ofta en hög grad av monopolställning framför allt på de fattiga ländernas marknader.
Detta innebär, enligt Hermele, att principen om den fria marknaden inte alls inkluderar denna handel. I fattiga länder där köpkraft saknas, löper också marknadslösningar stor risk att hamna i konflikt med rättighetsperspektivet.
- För länder som de i Afrika, där stora grupper saknar ekonomiska medel, kan marknadslösningar och privatiseringar leda till att många fattiga människor förlorar
grundläggande rättigheter såsom tillgång till sjukvård, vatten och utbildning, sade Stefan de Vylder.
Skolavgifter OK
Eftersom Sverige har en socialdemokratisk regering skulle det kunna vara logiskt att tro att Sverige för en socialistisk linje inom internationell handelspolitik. De Vylder hävdade dock under lördagens seminarium att sanningen istället är den att Sverige i Världsbanken och Internationella valutafonden i bistånds-sammanhang ofta har slutit upp helt bakom privatiserings- och avregleringsavtal.
I utbyte mot bistånd har Sverige bland annat drivit på krav som att avgiftsbelägga
primärskolan, något som vi svenskar idag inte skulle acceptera i vårt eget land. På liknande sätt går EU, enligt de Vylder, i många fall längre än USA när det gäller att ställa krav på biståndsmottagare.
Bara handelsfrågor i WTO
I WTO-förhandlingarna i Cancún gick flera av de fattiga ländernas och
medelinkomstländernas regeringar samman och gjorde gemensam sak när de vägrade att gå med på den rika världens krav på nya avtal, om inte samtidigt den globala jordbrukspolitiken förändrades.
- Det positiva med det som hände i Cancún är att det stärkte de fattiga ländernas tilltro till sin egen potential, vilket i sig är väldigt viktigt, menade de Vylder. Men det finns också en risk med att i framtiden eliminera WTO:s möjligheter att fungera som ett gemensamt forum för
världshandeln. Stora aktörer som EU och USA kan då helt komma att gå tillbaks till bilaterala handelsavtal.
I bilaterala förhandlingar väljer EU och USA att förhandla med enskilda länder. I sådana förhandlingar är förhandlingspositionen för de fattiga länderna oftast ännu sämre än inom WTO. Det är därför viktigt att vi inte stirrar oss blinda bara på det som händer inom WTO, utan även följer den utveckling som sker för övrigt, hävdade de Vylder.
Enligt Kenneth Hermele och Stefan de Vylder kan vi av historien lära att reglering och styrning traditionellt har använts för att uppnå god ekonomisk och social utveckling. Hermele och de Vylder är ense om att regler och lagar på ett positivt sätt kan stärka den svaga partens position. Därför är det enligt dessa talare viktigt med ett fungerande regelverk som styr världshandeln. WTO bör dock enligt Hermele och de Vylder endast vara ett forum för handelsfrågor där man inte ska blanda in andra frågor.
Lina Jakobsson
