This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
WTO: Fattiga länder höjer rösten
- Detta är en seger för förnuftet, för de fattiga länderna och för det civila samhället för vi tillät inte de rika länderna att återigen tvinga på oss sina åsikter.
- Vi är starkare nu än innan förhandlingarna.
- Detta är inte slutet, det är början.
Tre kommentarer från representanter för organisationer och regeringar i Syd sedan den stora konferensen om världshandeln brutit samman i Cancun.
När handelsministrar från de 146 medlemsstaterna i världshandelsorganisationen WTO samlades i Mexico för att diskutera världshandelns villkor gick det inte som de rika länderna planerat. Konflikten var tydlig redan innan mötet. Då förklarade närmare 80 länder från Syd att de inte ville att mötet skulle äga rum eftersom rika och fattiga länder har så olika intressen och därför vill driva olika frågor.
Sydafrikas president Thabo Mbeki föreslog att u-ländernas delegationer skulle gå ut och förenas med aktivisterna på gatorna utanför möteslokalerna medan EU:s
jordbrukskommissionär Franz Fischler fnyste åt u-länderna att "komma ner på jorden".
Under mötet tog en växande grupp fattiga länder (Argentina, Brasilien, Bolivia, Chile, Kina, Colombia, Costa Rica, Kuba, Ecuador, Egypten, El Salvador, Guatemala, Indien, Mexico, Pakistan, Paraguay, Peru, Philippinerna, Sydafrika, Thailand, Turkiet och Venezuela), strid i frågan om subventioner till jordbruket i EU och USA. Detta var uppe för två år sedan vid WTO-konferensen i Doha då man beslöt att bidragen skulle minska.
Men så har inte skett. Fortfarande går över åtta miljarder kronor om dagen i bistånd till bönder i Nord som producerar ett överskott av t.ex. socker och bomull, som de inte kan sälja i sina egna länder. Istället går deras produkter till marknader i Syd där de säljs så billigt att inhemska, icke subventionerade bönder inte kan få ut skäliga priser för sina produkter.
Grupp22 menade att innan detta problem lösts och USA och EU gått med på att verkligen avskaffa subventionerna kan man inte diskutera de övriga frågor som de rika länderna satt på dagordningen för WTO. Dessa kallas för Singaporefrågorna efter det möte 1996 där EU började driva dem och de rör utländska investeringar, offentlig upphandling, konkurrensregler och handelsprocedurer. Nord menar att om investeringar underlättas kommer mer pengar att flyta in i fattiga länder och därmed stimulera utvecklingen. Men de fattiga länderna är oroade, de vill kontrollera villkoren för utländska investeringar så att inte all profit försvinner
utomlands och så att inte den egna inhemska produktionen ödeläggs.
Förädling straffas
En annan viktig fråga för de 22 är de orättvisa tullavgifterna och skatterna som de rika länderna lägger på varor från Syd. Dessa beläggs med fyra till fem gånger högre avgifter än varor från de rika länderna. Om exemplevis Moçambiques export till EU befriades från tullavgifter, skulle landets ekonomi stärkas med ungefär samma summa som varje år tillförs som bistånd.
Ett exempel på detta är textilier. Indisk klädexport till USA beläggs med 19-procentig skatt medan kläder från länder som Frankrike och Japan inte beläggs alls eller med en procent.
U-länder som förädlar sina råvaror straffas. Kakaobönor kan exporteras till USA och EU utan några avgifter. Men om producenten utvinner kakaosmör ur bönorna lägger EU på en 10- procentig avgift, för kakaopulver blir avgiften över 15 procent och om exporten består av färdig choklad blir avgiften över 20 procent. Länder i Syd producerar idag 90 procent av kakaobönor men mindre än fem procent av choklad.
Många frågor som den afrikanska gruppen velat ta upp har negligerats helt i förhandlingarna, till exempel rätt att skydda sin matproduktion och krav på särskild behandling för fattiga länder.
Vijay Makhan ledde Afrikanska Unionens delegation vid förhandlingarna. Han menar att de rika länderna inte är öppna för Syds argument.
- Här hade man chansen att få igång ett konkret arbete för att nå FN:s milleniemål att utrota fattigdomen till år 2015. Men istället för att genomföra tidigare beslut om att minska
jordbrukssubventionerna, vill de rika länderna börja diskutera nya frågor som vi ännu inte är redo för.
- Man måste följa spelregler men reglerna ska vara desamma för alla deltagare. Nu är det dags för en radikal översyn av WTO. Om det inte blir bättre måste Afrika överväga om man ska vara kvar i WTO eller ej. Det räcker inte med att våra frågor kommit upp på dagordningen, de måste ju lösas också.
Ett nytt handelsavtal ska vara klart senast den 1 januari 2005. Nu ska förhandlingarna fortsätta i Genève. G22 uppges fortsätta som grupp och förhoppningsvis kommer fler länder att ansluta sig. Sammanbrottet i Cancun kan medföra att WTO tvingas till förändringar som leder till förbättringar för människorna i Syd.
Kerstin Bjurman
