Välkommen hit, välkommen hem: Queera röster om Uppsala

UPPSATSER

Kulturgeografiska institutionen Magisteruppsats i geografi 15 hp HT20

Välkommen hit, välkommen hem Queera röster om Uppsala

Annie Gustavsson

ABSTRACT

Gustavsson, A. 2020. Välkommen hit, välkommen hem – queera röster om Uppsala. Uppsatser Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Magisteruppsats i geografi 15hp, HT20.

Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur unga queer-personer upplever Uppsala. Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv besvaras frågeställningarna ”Hur upplever unga som identifierar sig som queer att bo och leva sina vardagsliv i Uppsala?” och ”På vilket sätt rör man sig i staden och hur påverkar olika platser ens sätt att vara eller uttrycka sig?”. Materialet utgörs av semistrukturerade intervjuer av sju personer som identifierar sig som queer och metoden bygger på en kombination av innehållsanalys och narrativ analys. Resultatet visar att identiteten är tätt sammankopplad med upplevelsen av platsen och beteendet skiftar beroende på hur accepterande man uppfattar den givna platsen. Uppfattningen är att Uppsala är en tillåtande plats som präglas av öppenhet, samtidigt som det finns platser som kan leda till obehag utifrån ens queera identitet. Det finns platser i staden där normerna kring vilket beteende som är accepterat är starkare än andra. På dessa platser väljer flera att anpassa sitt beteende eller dölja delar av sin identitet för att minska känsla av att vara out of place.

Keywords: queer, identitet, fenomenologi, platsanknytning, out of place.

Handledare: Tina Mathisen

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 1

1. METOD ... 2

1.1 Fenomenologi ... 2

1.2 Kvalitativ analys ... 3

1.3 Genomförande av intervjuer ... 4

1.4 Forskningsetiska aspekter ... 5

1.5 Metoddiskussion ... 6

2. TEORI ... 7

2.1 Queerteori och intersektionalitet ... 7

2.2 Platsperspektivet kopplat till identitet och sexualitet ... 8

3. TIDIGARE FORSKNING ... 10

3. RESULTAT ... 13

3.1 Plats och identitet ... 14

3.2 Anpassning av beteende och undvikande av platser ... 22

3.3 Sociala sammanhang ... 26

4. DISKUSSION ... 29

4.1. Upplevelsen ur ett queert perspektiv ... 29

4.2. Beteende och undvikande av platser ... 30

5. AVSLUTNING ... 32

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 33

BILAGA 1 ... 35

1

1. INLEDNING

Välkommen hit, välkommen hem. Dessa ord möter en när man kliver av tåget på centralstationen i Uppsala. Jag minns själv hur jag som nervös 20-åring klev av tåget och såg orden i augusti 2015. Känslan av att den här staden ska vara ens hem i minst fem år utan att inte ha spenderat mer än ett par timmar där tidigare gör det svårt att inse hur ens koppling till staden senare kommer vara.

Det är ett stort antal blivande studenter som varje termin lämnar sina hemorter för att börja studera vid universitetet och jag har funderat hur dessa känner kring sin nya hemstad. För många är det en helt annan typ av plats man kommer till och de flesta är inte vana vid den studentikosa prägel som staden innehar tack vare studentnationer och de ungefär 40 000 inskrivna studenterna (Uppsala universitet 2021). För många är flytten en chans till en nystart, en ny plats där man inte känner någon eller enbart ett fåtal ger möjligheten att på nytt skapa nya relationer och samtidigt uttrycka sin identitet på det sätt som man eventuellt inte kunnat göra i sin hemort.

Orden jag möttes av den där dagen 2015 har jag alltmer kommit att tänka på. Meddelandet är tydligt och inget man direkt reflekterar kring men det har fått mig att fundera, vilka är det som känner sig välkomna i Uppsala?

Genom ett intersektionellt perspektiv går det att undersöka hur den heterosexuellt kodade platsen påverkar de unga queerpersoner som vistas där. I den här uppsatsen intervjuas unga personer som identifierar sig som queer och de delar med sig av sin livsvärld. Vilka platser känner dessa personer sig bekväma på och vilka ger en känsla av att vara out of place?

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur unga queer-personer upplever Uppsala. Fokus är de känslor som uppstår på platsen och vilka beteenden som uppfattas vara accepterade på de platser som beskrivs.

Frågeställningar:

• Hur upplever unga som identifierar sig som queer att bo och leva sina vardagsliv i Uppsala?

• På vilket sätt rör man sig i staden och hur påverkar olika platser ens sätt att vara eller uttrycka sig?

2

1. METOD

Genomgående för den här uppsatsen är det fenomenologiska perspektivet vilket får inleda metodavsnittet. Valet av fenomenologi har att göra med att det är de som intervjuas upplevelser som undersöks. Det kan senare härledas till valet av att genomföra semistrukturerade intervjuer och slutligen användningen av innehållsanalys och narrativ analys på det insamlade materialet.

1.1 Fenomenologi

Tuan (1977) har format mycket av den fenomenologiska forskningsinriktningen och har skrivit om relationen mellan plats och identitet. Det emotionella och den individuella upplevelsen står i centrum och man kan genom detta perspektiv undersöka känslan av att tillhöra en plats. Enligt Mathisen (2020, s. 44) är det genom sociala relationer och vår interaktion med den fysiska platsen som i sin tur kan skapa ”[a] sense of place”. Utifrån Tuan menar Mathisen att place attachment är grundläggande för att skapa en känsla av trygghet och att vara en del av platsen.

Enligt Seamon (2014, s. 11) kan place attachment förklaras som de emotionella band som finns mellan en person och en plats eller ett rum. Platsen kan variera i form och storlek, det kan vara allt från ett rum till en hel region. Platsen är inte heller separerad från människor utan det är en dynamisk och komplex relation mellan platsen och människan som skapar platsens mening.

Inom fenomenologin talar man om begreppet livsvärld vilket beskrivs av Seamon (2014, s. 12)

/…/place is powerful both theoretically and practically because it offers a way to articulate more precisely the experienced wholeness of people-in-world, which phenomenologists call the lifeworld—the everyday world of taken-for-grantedness normally unnoticed and thus concealed as a phenomenon.

En persons livsvärld präglas av både den sociala och den fysiska omgivningen och påverkar vilken uppfattning och vilka känslor som individen har av platsen. Upplevelsen och tolkningen av omvärlden präglas av den erfarenheter och är ett resultat av ens omgivning. Det är utifrån personens livsvärld som platserna och den sociala tillvaron tolkas. Målet vid undersökande av en persons livsvärld är att ge en bild av hur dessa personer, som aktiva tolkare av sin omgivning, upplever sin tillvaro utan att förminska deras upplevelser (Denscombe, 2016, s. 145–146).

Den fenomenologiska inriktningen innebär att det inte är några mätningar eller statistik som ligger till grund för resultatet utan det är subjektiva beskrivningar och tolkningar som utgör datan (Denscombe, 2016, s. 143.) Det är människors erfarenheter och intrycken av olika fenomen som fokus läggs vid och inte absoluta sanningar. Fenomenlogolin försöker inte förklara orsaker utan det är beskrivningen av upplevelserna som de intervjuade framför som är det relevanta vilket gör att perspektivet är att föredra i den här uppsatsen.

Ahmed (2006) undersöker hur orientering och sexuell orientering kan förstås utifrån ett fenomenologiskt perspektiv. Hon menar att orientering är centralt inom fenomenologin i och med att vi dras till vissa objekt utifrån våra erfarenheter. Våra känslor gör att vi dras till eller ifrån vissa objekt. Vår orientering påverkar hur vi befinner oss på platsen och vem eller vad vi

3

fokuserar på (Ahmed, 2006, s. 2–4). Ahmed (2006, s. 21) menar att man blir heterosexuell genom att anamma den riktning som vår kultur stakat ut för oss samtidigt som man väljer bort det som är ”avvikande”. På grund av det menar hon att vi inte bara har en sexuell orientering utan att det är mer som avgör.

1.2 Kvalitativ analys

I den här uppsatsen undersöks unga personers livsvärldar utifrån deras identitet. Det gör att en kvalitativ analys är att föredra. På grund av att det är olika personers erfarenheter som beskrivs och undersöks innebär det att fler giltiga förklaringar är möjliga då det återspeglar den individuella sociala verklighet som beskrivs av de intervjuade. Det innebär att det fenomenologiska perspektivet tillsammans med den kvalitativa analysen tillsammans kan samverka för att ge en djupare förståelse för de fenomen som de intervjuade beskriver.

Intervjuerna har spelats in och sedan transkriberats för att slutligen kunna analyseras med hjälp av innehållsanalys och narrativ analys.

1.2.1 Innehållsanalys

Kategorier har skapats för att möjliggöra analysen av det transkriberade materialet (Denscombe, 2016, s. 392). Kategorierna som skapats är plats och identitet, anpassning av beteende och undvikande av platser samt sociala sammanhang. Efter att intervjuerna transkriberats skapades dessa kategorier utifrån att ämnen behandlades kontinuerligt av informanterna. Dessa kategorier har likheter med de utgångspunkter Valentine (1992) och Rodó-de-Zárate (2015) har i sina undersökningar vilket beskrivs i teoriavsnittet.

Den främsta fördelen med innehållsanalysen är enligt Denscombe (2016, s. 393) möjligheten att kvantifiera den text som undersökningen bygger på. Genom dessa kategorier klargörs utgångspunkten för hur analysen är genomförd. Samtidigt kan dessa kategorier medvetandegöra ämnen som av intervjupersonerna inte tas upp. Det går att finna ett budskap i det som utelämnas och det är något som också är relevant att undersöka. Även de ord som används av de intervjuade eller det som tas upp flera gånger ger en indikation på sådant som är värt att understryka. Genom innehållsanalysen är det möjligt att lyfta fram dessa aspekter.

1.2.2 Narrativ analys

För att komplettera innehållsanalysen har även en narrativ analys genomförts. Den narrativa analysen är fördelaktig då tolkningen görs av en persons redogörelsen av sin livsvärld. På grund av att de intervjuade kunnat i de flesta fall berättat relativt fritt utifrån sin upplevda historia har denna metod varit att föredra tillsammans med innehållsanalysen. Meningen bakom det som berättas utgör grunden i analysen samtidigt som man försöker finna intrigerna i berättelserna (Kvale, 2014, s. 268). Jag har utgått ifrån Denscombe (2016, s. 402) gällande tillämpningen av den narrativa analysen vilken han menar kan tillämpas när det som utgör materialet innehåller människors erfarenheter och handlingar där det förflutna och det nuvarande länkas samman.

Den öppna intervjuformen gör att den narrativa analysen är gynnsam då de intervjuade själva ha möjlighet att i hög grad styra sin berättelse. Det finns en koppling mellan hur de berättar om

4

sin historia samtidigt som den kopplas till livet i nutid. Även de sociala interaktionerna har en stor betydelse gällande ens tolkningar av händelser och platser. Ens erfarenheter och upplevelser leder till de känslor och tankar som uppstår här och nu och dessa kan beskriva den livsvärld som man befinner sig i.

Målet är att presentera de intervjuades livshistorier och att lyfta fram det som tas upp under intervjun. Det är berättelsens funktion som står i centrum och inte att finna en objektiv sanning.

Användningen av berättelsen och vilken innebörd den har kopplat till den kontext som finns är det som är intressant (Denscombe, 2016, s. 403).

1.3 Genomförande av intervjuer

Uppsatsen bygger på intervjuer som genomförts i december 2020. Strävan har varit att lyfta deras erfarenheter och upplevelser av Uppsala utifrån deras identitet. De har under intervjuerna haft möjlighet att beskriva hur de ser på platsen och vilka maktstrukturer som de upplever påverkar dem i sin vardag. Det är sju personer mellan 22 och 26 år som intervjuats och dessa identifierar sig som queer. Fem personer, Anna, Frida, Clara, Hanna och Mikaela, är cis-kvinnor och är tillsammans med eller dejtar andra kvinnor. Resterande två, Eli och Johan, identifierar sig som trans vilket skapar två relativt olika perspektiv. Samtliga av de intervjuade är vita men de kommer från varierande klassbakgrunder. Samtliga informanter finns i min bekantskapskrets vilket varit fördelaktigt då det kan vara svårt att hitta intervjupersoner som har möjlighet att ställa upp.

Samtliga intervjupersoner har flyttat till Uppsala från andra städer och sex av de sju har gjort det för att studera vid universitetet. En av informanterna kom till staden för att flytta ihop med sin flickvän som är student. Fem studerar fortfarande vid Uppsala universitet, en vid ett annat lärosäte och två personer har heltidsjobb. Två av de intervjuade har nyligen flyttat och bor nu på annan ort. Fem personer kommer från mindre tätorter medan två personer kommer från större städer.

Inledningsvis har jag bett de intervjuade att berätta om sin bakgrund och om anledningen och tankarna kring flytten till Uppsala samt bett dem fokusera på sin identitet som queer. De har berättat om vilka platser de rör sig på och hur de upplever dessa platser. Det har gett dem utrymme att själva formulera det de tycker är relevant att lyfta upp. När de inte har något mer att säga har jag haft vissa frågor att ställa ifall de inte besvarats under intervjupersonens berättelse. Frågorna som ställdes gällde exempelvis vilka platser de gillar och hur de resonerar kring det och jag frågar också om de tror de hade känt samma sak om de exempelvis var heterosexuella eller cis-personer. Detta kan kopplas till den semistrukturerade intervjun då det finns givna ämnen och förberedda frågor men det är ingen strikt följd samtidigt som de intervjuade får chansen att utförligt berätta hur de tänker (Denscombe, 2016, s. 266). Det här passar även då jag är ute efter de intervjuades syn på sin livsvärld och hur de beskriver sin vardag (Kvale, 2014, s. 45).

5

Fyra av intervjuerna har genomförts genom ett fysiskt möte vilka skedde hemma hos de tillfrågade. Tre av intervjuerna utfördes digitalt genom zoom till följd av de rekommendationer som var aktuella i och med covid-19 gällande att inte träffa alltför många personer utanför sitt eget hushåll har intervjuer via zoom varit ett bra alternativ. Det har inneburit att de intervjuade kan befinna sig på en annan geografisk plats vilket möjliggör att fler personer kunnat delta (Denscombre, 2016, s. 282). Det som kan vara nackdelen med intervjuer som inte sker fysiskt på plats är att kroppsspråk inte förmedlads (Kvale 2014, s. 191) Genom att genomföra intervjun med webkamera och inte enbart genom exempelvis mejl, chattmeddelanden eller telefon har det kunnat kringgås och de intervjuades rörelser och känslouttryck kunnat tolkas. Det har varit positivt eftersom det kan vara känsligt att prata om sin identitet och sexualitet och med hjälp av webkameran har jag kunnat se på intervjupersonen om de känner sig obekväma men också om de inte förstår en ställd fråga. Det har gjort att intervjuerna kunnat efterlikna fysiska intervjuer till stor del. Tack vare att de intervjuade befunnit sig i sitt hem har känslan av trygghet och bekvämlighet förhoppningsvis varit starkare jämfört med andra platser. Det har även skapat bra förutsättningar gällande inspelningskvaliteten då inga oväntade ljud eller distraktioner förekom.

Under de första intervjuerna märkte jag att flera pratade om erfarenheter som de hade tillsammans med sin partner. De handlingar som utförts som par i det offentliga ligger till grund för hur andra tolkar ens identitet och kan skapa en känsla av obehag. I och med att flera lyfte sammanhang där man som par upplevt ett visst bemötande valde jag att även intervjua ett par tillsammans. Det gjordes för att kunna lyfta både ett enskilt och ett gemensamt perspektiv. Paret fick inledningsvis berätta om sina egna upplevelser och erfarenheter för att sedan gemensamt berätta om sina tankar.

1.4 Forskningsetiska aspekter

Kvale och Brinkmann (2014, s. 99) skriver att de etiska aspekterna bör tas i beaktning från början av undersökningen. Man bör tänka på de intervjuades situation, exempelvis om intervjun kommer bidra till ökad stress eller annat obehag. Det är även viktigt att man säkrar de intervjuades konfidentialitet samt att man ser till att det som de intervjuade säger överensstämmer med det som förmedlas i resultatet.

För att stärka konfidentialiteten har jag utgått från Ejvegård (2012). Då det kan vara känsligt att prata kring sin sexualitet och identitet har jag försökt förbereda de tillfrågade genom att kort berätta vad uppsatsen ska handla om innan de väljer om de vill ställa upp. Genom informerat samtycke har de intervjuade fått reda på vad jag vill undersöka i min uppsats men även förtydligat frivilligheten i deltagandet (Kvale och Brinkmann, 2014, s. 107). De intervjuade har haft möjlighet att välja att inte besvara frågor vilket förmedlats till dem innan intervjun startat.

Jag har berättat om att min uppsats kommer att publiceras på DIVA och att de kommer ha fingerade namn. Jag har även försäkrat dem om att information som de berättar som skulle kunna göra att deras identitet kan tas reda på inte kommer att tas med i uppsatsen då deras personliga integritet inte ska kränkas. För att ytterligare stärka tryggheten för de som intervjuas har inga personuppgifter nedtecknats eller sparats för att undvika att deras identitet ska gå att ta

6

reda på. De inspelningar som gjorts av intervjuerna har raderats efter att de transkriberats för att säkerställa att dessa inte sprids.

1.5 Metoddiskussion

De begränsningar som finns med innehållsanalysen är att kontexten kan ses förbi och att det som lyfts fram inte förklaras utifrån sammanhanget (Denscombe, 2016, s. 393). Genom att även använda mig av en narrativ analys har ett större fokus lagts på hela berättelsen som informanterna delger och vilket har gett ett komplement till de givna kategorier som skapades utifrån innehållsanalysen. Samtidigt har innehållsanalysen kunnat ge en tydligare struktur genom de givna kategoriseringarna.

1.5.1 Trovärdighet och pålitlighet

Denscombe (2016, s. 410) beskriver hur kvalitativa undersökningar inte har samma möjligheter gällande att upprepa sin forskning som kvantitativa undersökningar har. Resultatet i de kvalitativa undersökningarna bygger på hur materialet tolkats utifrån de givna metoderna. För att få en så trovärdig och pålitlig uppsats som möjligt har jag utgått ifrån det Denscombe (2016) skriver om trovärdighet och pålitlighet. På grund av att det finns svårigheter att verifiera resultatet krävs det att validiteten och tillförlitligheten är hög. För att öka trovärdigheten har liknande undersökningar beskrivits och deras resultat kopplas till mina. Framförallt är det Rodó-de-Zárates (2015) och Valentines (1992) resultat som jämförs med mina.

Det finns en medvetenhet kring att jag som författare och genomförare av intervjuerna innehar vissa uppfattningar och tolkningar som kan påverka resultatet. Min identitet och mina värderingar kan påverka, inte bara resultatet, men även genomförandet (Denscombe, 2016, s.

414). För att öka min neutralitet valde jag en så öppen intervjuform som möjligt och de intervjuade har på så vis haft möjlighet att styra samtalet till större del än vid en strukturerad intervjuform. Jag har även ställt så öppna frågor som möjligt vilket gett de intervjuade chansen att lyfta det de tänker på utan att begränsa dem. På grund av att frågorna som ställs vid en intervju kan leda till ett missvisande resultat finns intervjuguiden som bilaga för att öka pålitligheten. Det är även viktigt att påpeka att informanterna beskriver sin egen livsvärld och ger sin egen tolkning, det innebär att det inte finns några rätta eller felaktiga svar. Mitt mål har istället varit att visa på en variation av upplevelser.

Det är inte meningen att den här uppsatsen ska framföra ett resultat som är generaliserbart.

Syftet är att visa på hur de intervjuades livsvärld ser ut och på så vis ge en inblick i dessa personers erfarenheter men genom att redogöra för vilka erfarenheter och bakgrunder de intervjuade har är det möjligt att tänka sig att det kan se liknande ut för andra om man väljer att intervjua en annan grupp.

7

2. TEORI

Teorierna som den här uppsatsen utgår ifrån är queerteori och intersektionalitet samt platsperspektivet kopplat till identitet och sexualitet. Dessa teorier har valts eftersom de ger en djupare förståelse för hur upplevelser av platser varierar beroende på ens identitet och ens erfarenheter. Uppsatsens fenomenologiska perspektiv gör även att dessa teorier är fördelaktiga då det är just upplevelser och känslan av platsen som är det undersöks.

2.1 Queerteori och intersektionalitet

Den här uppsatsen undersöker queera personers upplevelser av sin omvärld och det krävs en närmare beskrivning av vad queer innebär. Begreppet queer är komplext och Browne och Nash (2010, s. 7) menar att det finns ett värde av att låta begreppet vara flytande och ha olika betydelse. De motsätter sig att utförligt definiera det då det begränsar innebörden. En icke- normativ position gällande innebörden av ordet fås genom att inte koppla en viss läggning eller identitet till det. I den här uppsatsen kommer begreppet queer användes för att beskriva de som intervjuas utan att djupgående undersöka deras sexualitet eller identitet. Det görs dels eftersom vissa av de intervjuade själva använder queer om sig själva, dels för att andra haft svårt att definiera sig och det har märkts att de blivit obekväma när de försökt definiera sin sexualitet.

För att de ska känna sig tillfreds med hur de porträtteras i uppsatsen har jag därför inte specificerat deras sexualitet utan de har fått berätta om sin identitet det på det sätt de varit bekväma med.

Queerteori utmanar de sociala normer som råder och ifrågasätter synen kring vad som är

”naturligt”, exempelvis synen på homosexualitet som något avvikande. Den normativa, binära synen på kön och sexualitet bidrar till att samhället bygger på denna normativa syn och även att synen bevaras (Browne, Nash, 2010, s. 5).

Intersektionalitet innebär att man kan undersöka fler aspekter av en persons identitet istället för att enbart fokusera på en av dem. Tidigare tenderade många som forskade om kön att undersöka det som en isolerad identitet utan att annat påverkade, särskilt om de som forskade var vita.

Identitet innebär mer än bara om du är exempelvis kvinna, du har också en nationell identitet, en sexuell identitet och en könsidentitet vilka alla samverkar (Weston, 2011, s. 15). Brown, M.

(2012, s. 542) menar att vi inte kan ha ett endimensionellt perspektiv på vår identitet utan att vi bör vara medvetna om att flera identiteter kan samverka och leda till ett annat typ av förtryck.

Ett exempel är hur en svart kvinna upplever ett rasistiskt och ett patriarkalt förtryck vilket inte en svart man gör. Det gör att det är viktigt att synliggöra hur olika personer baserat på sin identitet kan uppleva förtryck på olika sätt. Molina (2007, s. 8) det intersektionella perspektivet bör finans kring förståelsen av hur rummet fungerar. Hon menar att rummet måste förstås utifrån de maktstrukturer det skapar men också vilka strukturer som skapas i det. Enligt Molina verkar sexism mest distinkt genom det som kallas det maskulina landskapet. Det innebär att platsen inte är tillgänglig för kvinnor i samma mån som män, framförallt i och med otryggheten gällande att utsättas för maskulint våld.

8

2.2 Platsperspektivet kopplat till identitet och sexualitet

Vad är egentligen en plats och vad betyder den för oss? Platsen kan ge flera olika känslor och uppfattningarna om den kan skilja sig åt avsevärt. Ibland kan en plats förmedla känslor som är motstridiga eller så är det svårt att sätta ord på dem. Tuan (1977, s. 4) skriver ”how can the Baltic sea and Berlin both evoke a sense of openness and infinitude?” vilket visar på en hur komplex förståelsen av en plats kan vara. Fortsättningsvis menar Tuan (1922, s. 18) att platser är ett typ av objekt vilket definierar den. Genom att återse dem kan vi lära oss att definiera dem.

För att lära oss ett område gäller det att vi är där vilket i sin tur skapar platsens värde. Vi kan ge en plats ett värde när vi genom våra sinnen upplevt den. Genom att ha ett inifrånperspektiv kan vi uppfatta platsen på ett helt annat sätt än om vi upplever den från utsidan.

Cresswell (1996, s. 10) anser att platser präglas av att vissa beteenden är accepterade och det är genom dessa vi märker vilka normer som råder. Vi blir medvetna om vår omgivning när vi beter oss på ett sätt som sticker ut, det skapar ett obehag hos både oss själva och andra. Handlingarna och beteendet som uppfattas vara olämpligt skapar en känsla av att vara out of place. Motsatsen till att vara out of place bör vara känslan av att höra till plasten vilken kan uppstå genom att känna en anknytning till den och människorna på den (Massey, 2015, s. 19). När det gäller känslan av att höra till plasten menar Probyn (1996, s. 8) att ”if you have to think about belonging, perhaps you are already outside”. Det innebär att den som inte behöver resonera kring platsen och huruvida man passar in förmodligen har en normativ identitet. Valentine och Harris (2016, s. 917) tar upp hur majoritetens uppfattning skapar och upprätthåller vad som anses vara accepterat beteende vilket kan fungera förtryckande gentemot de som inte passar in.

Känslan av att vara out of place är inte något som enbart påverkar individen i fråga utan även omgivningen. Ahmed (2006, s. 160) menar att den som inte passar in skapar obehag även hos de som utgör normen, vilket visas genom det här citatet som tar upp dessa känslor utifrån olika etniciteter.

An effect of being ”out of place” is also to create disorientation in others: the body of color might disturb the picture – and do so simply as a result of being in spaces that are lived as white spaces into which white bodies can sink.

De personer som inte utgör normer stör enligt Ahmed bilden av platsen. Den som inte passar in får andra att reagera. Foucault (1977) skriver om hur vi reagerar på att känna oss övervakade men samtidigt inte veta när vi blir det och av vem. Platser präglas av en automatiserad och kollektiv makt och det spelar ingen roll vem som innehar makten eftersom alla kan besitta den på olika vis. Det innebär att alla kan ha makt att få andra att känna sig övervakade och oavsett vad avsikten är skapar det ett obehag hos den som känner sig bevakad. Ju fler personer som opererar makten, desto mer obehag kan individen känna.

9

Offentliga platser och städer, trots att många befinner sig där och kan operera makten, erbjuder möjligheten till anonymitet (Massey, 1994, s. 233) vilket är något som kan skapa en större känsla av tillhörighet. Genom att passera obemärkt i ett sammanhang minskar känslan av att vara out of place. McDowell (1999, s. 61) menar att personer som är homosexuella kan känna sig malplacerade på platser vilka uppfattas vara heterosexuella. Dessa platser präglas av sociala normer gällande vilka relationer och handlingar som är accepterade. Även Lim (2007, s. 2) beskriver samma sak gällande normer och menar att den uppfattning som råder upprätthålls av både officiella auktoriteter och av förbipasserande genom kommentarer eller blickar. Vid ett avvikande beteende från normen kommer man betraktas som annorlunda och onormal. Ett exempel är hur restaurangbesök kan skapa ett obehag för ett icke-normativt par då platsen reproducerar och upprätthåller den heterosexuella normen. Enligt McDowell (1999, s. 62) innebär det att det för ett heterosexuellt par är accepterar att visa ömhet gentemot varandra under besöket medan det kan skapa reaktioner om ett par som är queert gör det. Normen fungerar exkluderande och bidrar till obehag för de som inte upprätthåller den.

Lim (2007, s. 3) menar att hemmet för många är en plats som erbjuder trygghet och ger en chansen att vara sig själv men att det finns skillnader beroende på vilken identitet man har.

Queerpersoner kan uppleva att hemmet inte ger den komfort som många tar för given då deras sociala relationer och familj kan anta att man är heterosexuell eller att man har en normativ könsidentitet. Om ens sociala relationer inte är accepterande gällande ens identitet innebär det att hemmet inte blir en trygg och bekväm plats utan ännu en plats där man tvingas dölja sin identitet. Det är även värt att poängtera att många hus är utformade att passa en kärnfamilj vilket stärker den heterosexuella och patriarkala normen (Bell, 1991, s. 325) vilket gör att hemmets fysiska utformning kan bidra till en känsla av att vara out of place.

10

3. TIDIGARE FORSKNING

Den här uppsatsen undersöker hur platser kan uppfattas präglade av heterosexuella normer. För att jämföra mina resultat med andras har jag framförallt använt mig av Rodó-de-Zárates Young lesbians negotiating public space: an intersectional approach through place (2015) och Valentines (Hetero)sexing space: lesbian perceptions and experiences of everyday spaces (1992).

Rodó-de-Zárate har i sin artikel undersökt hur sju lesbiska 16–25-åringar i den spanska orten Manresa upplever platsen utifrån sin identitet. Ungdomarnas sexualitet vägs in i undersökningen likt deras kön, ålder, klass och etnicitet. Det undersöks hur dessa ungdomar känner sig på olika platser, vilka de själva anger. Hon beskriver sedan platserna utifrån begreppen place of releif, places of controversial intersections och places of oppression. Hon menar att ungdomarnas erfarenheter baseras på de maktstrukturer som är rådande vilket gör att mer än deras sexualitet påverkar deras uppfattning. Ett intersektionellt perspektiv behövs för att kunna visa på hur personernas identiteter samverkar och påverkar deras privilegier samt skapar ett förtryck på platsen (2015, s. 430).

Det Rodó-de-Zárate (2015, s. 430) kommer fram till är att ungdomarna har en komplex upplevelse av platser utifrån sin identitet. Det är denna identitet som gör huruvida en plats känns bra eller dålig. Genom att undersöka ungdomarnas upplevelser utifrån ett intersektionellt perspektiv belyses alla de identiteter som de har. Den sexuella identiteten är den som betonas mest gällande deras upplevelse av sin livsvärld. De intervjuades behov av att gömma sin sexualitet i offentliga rum förklaras med den rådande heterosexuella normen som avgör vilka beteenden som är ”normala” och accepteras på dessa platser.

Valentine (1992, s. 397) genomför intervjuer med 40 lesbiska kvinnor i åldern 18–60 år.

Intervjuerna berör hur dessa kvinnor upplever platsen och hur den präglas av de normer som finns i samhället. Valentine (1992, s. 395) diskuterar hur heterosexualitet är den sexualitet som dominerar i vår kultur, trots att samkönade relationer gått att finna i olika civilisationer och samhällen historiskt. Det förklaras av att kvinnor och män har en inneboende drivkraft att reproducera sig. Det tas inte enbart i uttryck genom de handlingar som utförs i det privata rummet utan det är en process av de maktrelationer som präglar vardagslivet i det offentliga.

Det leder till att personer som inte faller in i heteronormen kan känna sig out of place på offentliga platser. Det blir även en ond spiral där den heterosexuella hegemonin reproduceras genom diskriminering mot personer som är queera.

Synen på sexualitet kan även enligt Valentine (1992, s. 396) kopplas till synen på kön som binärt. Eftersom det finns tankar kring vad det betyder att vara man och kvinna och vilka egenskaper som innefattar vardera kön skapas en bild av hur ett par ska se ut och fungera.

Mannens och kvinnans relation till varandra både skapar och upprätthåller den patriarkala ordningen. Ett par ska bestå av en man och en kvinna och dessa ska i sin tur reproducera sig.

11

Det innebär att personer som inte faller in i denna norm gällande sitt sexuella beteende och det faktum att de kan befinna sig i ”annorlunda” relationer även anses vara ”avvikande” då de inte platsar i det binära könssystemet och inte kan anses utöva ”maskulint” eller ”feminint”

beteende. Valentine menar att västvärlden kan beskrivas som ett heteropatriarkat på grund av de maktrelationer som finns kring sexualitet vilka i sin tur skapar och upprätthåller den manliga överordningen. Hon framhåller även att dessa normer förändras i tid och rum eftersom det är samhället som beslutar vad som kan betraktas som ”normalt” och att det inte är de homosexuella handlingarna som avgör vilka normer som råder.

Städer kan erbjuda en frihet för personer som är queera, samtidigt sker förtryck och trakasserier även på dessa platser. Flera av de intervjuade berättar hur de föredrar att befinna sig i Barcelona istället för Manresa eftersom Barcelona är större och uppfattas mer accepterande. Rodó-de- Zárate (2015, s. 429) kommer dock fram till att Manresa eventuellt inte är mer homofobt än andra liknande platser, men för de som kommer från Manresa fungerar staden på ett förtryckande sätt i och med de sociala sammanhang man har där, särskilt när man är ung. En annan stad kan uppfattas som mindre homofob tack vare att man får ett nytt socialt sammanhang där oron kring att möta exempelvis en släkting på stan samtidigt som man håller hand med sin partner reduceras.

Enligt Valentine (1992, s. 396) kan homosexuella känna sig out of place på offentliga platser och det kan förstås ytterligare efter att en studie gjordes som visade att heterosexuella angivit att de inte har några problem med homosexuella, så länge som de inte ”visar upp sig” i det offentliga. Hon förklarar hur det tycks finnas en uppfattning om att sexualitet enbart hör hemma i den privata sfären vilket hon menar utgår från felaktiga grunder då det enbart tycks gälla för homosexuella relationer. Heterosexuella relationer kan synas överallt, då det historiskt och på många platser än idag, enbart varit möjligt för en man och kvinna att gifta sig och genom det institutionaliserade giftermålet firas bröllopen öppet inför släkt och vänner. Det heterosexuella dominerar inte enbart i den privata sfären men även i den offentliga vilket i sin tur leder till att personer som är queera konstant är i en miljö där de upplever heterosexuella värden.

Valentine (1992, s. 409) kommer via sina intervjuer fram till att majoriteten anpassar sitt beteende för att inte avslöja sin sexualitet och för att på så sätt undvika trakasserier. De sätt som för heterosexuella par kan uttrycka ömhet för sin partner är något som dessa kvinnor undviker.

Även Rodó-de-Zárate (2015, s. 420) tar upp liknande resultat. Hon menar att det är ens aktiva handlingar som avgör hur en person uppfattas av personer runtomkring. Slutsatsen Rodó-de- Zárate (2015, s. 430) gör att platsen kan förklaras vara heterosexuell i och med att de hon intervjuar tvingas dölja sin identitet på grund av känslan av obehag.

Ett annat tecken på att en plats är heterosexuellt präglad är att upplevelsen av att befinna sig på den. Valentine (1992, s. 405) tar likt McDowell (1999, s. 62) upp hur homosexuella kvinnor kan ha erfarenheter av hur det är att befinna sig på en restaurang med sin partner. Restauranger tenderar att betraktas som intima och en plats där man uppvaktar sin partner, men på grund av

12

den rådande normen är det de heterosexuella paren som har möjlighet att visa ömhet gentemot varandra medan samkönade par tenderar att känna sig uttittade eller ovälkomna på dessa platser.

Även offentliga platser tenderar till att upplevas negativt eftersom erfarenheten är att det inte antas vara accepterat att exempelvis hålla sin partners hand. Handlingar utanför normen riskerar att leda till obehag för de personer som utför dem och utgör även en risk för aggressivt bemötande. Det kan uttryckas genom kommentarer, trakasserier eller våld. 40 procent av de som intervjuas i Valentines studie anger att de varit utsatta för verbala trakasserier (Valentine, 1992, s. 407–408). Bar- och klubbmiljöer kan enligt Valentines studie upplevas obehagliga. Det kan enligt Valentine (1992, s. 406) förklaras med att kvinnor på dessa platser förväntas få och ta emot inviter från män. Genom att inte vara intresserade av männen anses de inte tillhöra platsen i lika hög grad. Även klädsel och kroppsspråk som anses vara icke-normativ kan innebära att andra anser att man inte passar in.

Boendesituationen tas upp i Valentines (1992, s. 398) intervjuer och resultatet visar att lesbiska kvinnor aktivt valt bort att bosätta sig i klassiska medelklassområden eftersom de tillsammans med sin partner hade betraktats annorlunda gentemot de andra som bodde i området. Även risken för att deras boende skulle bli utsatt för skadegörelse eller att de skulle bli en måltavla på annat sätt gjorde att de inte kände att de ville bo i sådana områden. Flera av de som intervjuades hade själva utsatts för antihomovåld eller hört sina grannar fälla aggressiva kommentaren eller andra trakasserier gällande deras sexualitet. Det har gjort att flera av dessa kvinnor valt att bosätta sig i områden där många olika typer av människor bor. Människors olika åldrar och etniciteter har gjort att det är enklare att smälta in. Det har även funnits områden som betraktats som mer ”toleranta” vilket gjort att många valt att flytta just dit, dels för att minimera risken för att utsättas för trakasserier, dels för att kunna vara nära sina vänner.

Hemmet har även för många av de som intervjuades av Valentine fungerat som en tillflyktsort där de inte kände att de behövde dölja sin identitet eller ens reflektera över sin läggning.

Samtidigt fanns det dem som inte kände sig trygga i hemmet då de fortfarande bodde med sina föräldrar. Där märktes det tydligt att de inte passade in i normen eftersom de inte hade heterosexuella relationer. En av de kvinnor hon intervjuar berättar om hur hon känner i sitt föräldrahem (Valentine, 1992, s. 399):

I mean, as much as I love my family I always feel I don’t fit in. The only place I feel at ease is with gay people… I fell I sit there in a room full of my family and feel I’m just not part of this, I don’t fit in. I feel as if I’m stuck on a pedestal you know, not that I’m better than them but that everybody’s looking at me, that I don’t blend in.

Genom den heterosexuella normen som råder i familjen kan tas i uttryck vid beteenden och ritualer, men även tanken att alla kommer stämma in vid homofobiska kommentarer eller liknande. Det skapar en känsla av att inte höra till för den som är queer (Valentine, 1992, s.

399).

13

3. RESULTAT

I den här delen kommer jag visa hur de intervjuade berättade om utifrån tre kategorier; plats och identitet, anpassning av beteende och undvikande av platser och sociala sammanhang. I plats och identitet beskrivs hur Uppsala upplevs utifrån vilken identitet man har. Framförallt är det identiteten som queer som påverkar erfarenheten av Uppsala men även klassbakgrund och kön kan både enskilt och i samverkan med andra identiteter skapa vissa upplevelser.

Anpassning av beteende och undvikande av platser tar upp hur de intervjuade känner kring hur öppna med sin identitet de känner att de kan vara i Uppsala. Olika platser och sammanhang i staden lyfts upp och olika erfarenheter av dessa presenteras. Fall där man undviker platser kombineras med de platser som de intervjuade ändå befinner sig på men som inte känns tillåtande kring vilket beteende som är accepterat. Obehaget av att veta att något negativt kan ske på en plats avgör i många fall känslan av den platsen, även om man inte varit med om någon incident.

Sociala sammanhang påvisar hur andra människor påverkar de intervjuades bild av sig själva och hur det medvetandegör ens identitet. De intervjuade förmedlar sina tankar kring platser som är queera i och med vilka människor som befinner sig på dem samt vilka förväntningar som finns på dessa plaster.

Paret som intervjuades tillsammans, Clara och Mikaela, får inleda resultatdelen med den konversation de förde angående hur de upplever Uppsala och hur deras identitet påverkar deras uppfattning.

Clara: Här skulle jag säga att vi är väldigt öppna.

Mikaela: Verkligen.

Clara: Om man jämför med hemma där brukar man får mer reaktioner. Här skulle jag säga att jag knappt tänker på det ens utan det sker rätt naturligt. Det känns i och med att det är en studentstad och att det är mycket folk som har lika värderingar att det också påverkar att man känner sig lite mer som en i mängden här än hemma.

Mikaela: Jag håller med. Och det var egentligen först när jag flyttade till Uppsala som jag ”kom ut” eller vad man säger. Och det är nog också för att liksom det är många likasinnade eller jag vet inte.

Det underlättade på något sätt, när man ändå flyttade, det blev ju en förändring i ens liv och det känns väldigt tryggt, och sen första terminen jag pluggade då lärde jag känna två tjejer direkt som också var tillsammans med två tjejer och jag kände liksom inte någon hemifrån då [som var queer], eller det var en kompis. Jag skulle inte heller säga att det begränsar oss i [hemorterna] heller, men tanken slår en ändå så att på något sätt blir ändå det att det begränsar en för att man ens måste tänka tanken.

Clara: Där kommer man ju på sig, jag tror inte att vi beter oss annorlunda men man märker ju på reaktionerna där. Här är det ju ytterst sällan att man får en reaktion överhuvudtaget. Det kan vara en tant på Åhléns som ler lite liksom, det brukar inte vara mer än så.

14

Konversationen är intressant då de lyfter flera saker som många av de andra informanterna också berättar. Att Uppsala erbjuder en känsla av att vara en i mängden samtidigt som flytten till staden erbjuder relationer med andra queerpersoner är något som framkommer även under resterande intervjuer, vilket påvisas i resterande delar.

3.1 Plats och identitet

Den här kategorin är den där mest material finns och för att ge tydlighet och struktur åt texten har avsnittet delats upp och sorterats under rubrikerna Uppsalas funktion, boendet, offentliga platser och trygghet.

3.1.1 Uppsalas funktion

Intervjuerna inleddes med att personerna fick berätta om var de kom ifrån, när de flyttade från Uppsala och hur upplevelsen kring det varit. Här fanns det många intressanta perspektiv gällande skillnaderna som fanns mellan hemorterna och den nya staden. Den här delen av uppsatsen kommer inledas med erfarenheterna kring flytten, hur ens liv förändrats i och med den och hur ens upplevelser av Uppsala skiljer sig från hemorten. Något som jag märkte vid intervjuerna var att många delade upplevelsen av att flytten till Uppsala varit en positiv händelse på grund av att det givit möjlighet till en nystart samt möjligheten att vara mer öppen med sin identitet. Samtidigt är den personliga mognaden även kopplad till hur öppen man känner att man kan vara. Mikaela är en av informanterna som nämner hur hennes identitet kan kopplas till staden. ”Sedan jag kom till Uppsala har jag utvecklat min identitet, eller skapat en identitet, sen vet jag ju inte heller om det berott på att man blivit lite äldre också och tryggare med sig själv”. Johan berättar också hur flytten till Uppsala var startpunkten i utforskandet av sin identitet och framhäver att flytten var en viktig del i processen.

Men jag kände fortfarande att lämna [hemstaden] bakom mig och gå in på en nystart för det var väl ungefär runt där jag började ifrågasätta min identitet och verkligen känna efter vem jag var och sen om det var kanske under 2014 eller så som jag till slut kom ut som trans. Och jag tror flytten till Uppsala gjorde mycket för det att jag skulle våga.

Flera av de som intervjuas nämner hur man tänkt att Uppsala är en ”tolerant” och ”öppen”

stad innan flytten och många har även kopplat det till att det är en studentstad. Studenternas tycks uppfattas som fördomsfria och några av de intervjuade kopplar det även till att studenter i de flesta fall är unga. Samtidigt är det även viktigt att framhålla det som Rodó-de-Zárate (2015, s. 429) skriver angående att möjligheten till en nystart kan relateras till att man i den nya staden inte känner någon eller enbart ett fåtal. Det kan innebära att platsen känns mindre homofob, trots att den så inte är fallet. Oavsett hur accepterande Uppsala faktiskt är det upplevelsen som är det centrala och samtliga intervjuades upplevelse är ändå att Uppsala är en mer ”tolerant”

plats än andra, mindre städer. Det ökar möjligheten att vara öppen med sin identitet och att utrycka sin identitet på det sätt man vill. Johan framhäver hur det i Uppsala är lättare att passera obemärkt förbi.

15

Jag upplevde Uppsala som en nystart, jag kände ingen förutom min bror och det upplevde jag som väldigt skönt att få komma undan från ett ställe där alla känner en speciellt om man som queerperson är lite annorlunda och jag tyckte att Uppsala var lite lättare att smälta in. [Eftersom] det är en studentstad så kändes allt lite mer medvetet och öppet.

Johan som kommer från en ort med ungefär 6 000 invånare upplever att han är annorlunda där, vilket även flera av de andra från mindre orter berättar om. Det talas om hur Uppsala erbjuder anonymitet vilket gör att det är mer bekvämt att vistas där än i hemorten. Känslan av att bli igenkänd av andra människor är något som för Johan är negativt utifrån hans identitet. Flytten till Uppsala gav honom ett mer behagligt offentligt rum att vistas i genom att han nu kan vistas på platser där han inte känner sig igenkänd i lika hög grad.

Jag tyckte att absolut att det var skönt att flytta ifrån [hemorten] för när man är lite annorlunda och kommer från ett så litet ställe där alla känner alla så är inte det så roligt. Många tycker om att romantisera de här småorterna när alla känner alla, ”gud vad trevligt, vad mysigt” men det är inte det om man sticker ut. Då kan det lätt bli otroligt jobbigt istället.

Massey, 1994, s. 233 beskriver hur en större stad med en större befolkning kan erbjuda anonymitet vilket Johan, men även samtliga av de andra intervjuade framför. Trots möjligheten att vara anonym kan ett obehag uppstå då många människor på en plats leder till att många kan operera makten och reagera på beteenden som inte är normativa (Foucault, 1977). Eli och Johan, som båda identifierar sig som trans, har båda tankar kring hur antalet människor i omgivningen påverkade upplevelsen av platsen. Ju fler personer, desto fler kan uppfattas granska en. Eli, som ännu inte genomgått sin transition, berättade om hur valet av klädsel påverka upplevelsen av att vara på platser med många eller få människor.

Ifall det är mycket folk då tänker man att ja men att tänka om jag typ skulle gå i klänning ute på en gata och sen så om det är mycket folk då känns det som att det är många som kollar och det är obehagligt, däremot om det är en liten gata då kan man tänka att det kan hända något obehagligt eftersom det är lite folk. Men det är klassiska katastroftankar och det händer inte så jätteofta. Jag skulle ändå säga att mindre gator är väl oftast skönare, men det får inte vara för lite, det måste fortfarande vara lite genomströmning.

Otryggheten med att befinna sig bland få människor tycks enligt Eli vara påtaglig, samtidigt som det kan vara obehagligt att befinna sig bland mycket folk då det finns fler som kan uppfatta att ens icke-normativa könsidentitet. Johan lyfte liknande tankar och förklarade även att det är en stor skillnad gällande hur han upplevde folkfyllda platser innan och efter sin behandling. På grund av transitionen förändras utseendet och speglar alltmer ens identitet vilket kan leda till att andra inte märker att man har en icke-normativ könsidentitet. Det kan kopplas till det som Lim (2007, s. 2) beskriver gällande att de normer som är rådande påverkar hur andra ser på icke-normativt beteende vilket kan leda till att den som sticker ut kan mötas av kommentarer eller blickar.

16

Det är en stor skillnad innan och efter behandling, nu efteråt känner jag att det finns en tröst att vara en i mängden, jätteskönt är det. Men det kände jag ju inte innan då var stora folksamlingar, liksom ju större folksamlingar desto mer blickar på mig, men nu märker jag ingen som har anledning att titta på mig, jag sticker inte ut på något sätt. Det är ju ett privilegium.

Johan har två skilda upplevelser och kan nu se skillnaden i hur det är att vistas på platser utifrån om man kan passera som norm och när man inte gör det. Flera andra har också nämnt hur möjligheten att passera som norm gör att det är enklare att vistas på vissa platser, vilket kommer lyftas i Anpassning av beteende och undvikande av platser.

3.1.2 Boendet

Under intervjuerna fick informanterna dela med sig om sina upplevelser kring sitt boende och dess närområde. Samtliga bor i studentområden eller har nyligen gjort det vilket gör att de flesta har liknande erfarenheter. Flera berättar att området präglas av att det är unga studenter som bor där och att boendeformerna ser annorlunda ut gentemot ”vanliga” bostadsområden.

Generellt uppfattas boendet och området som öppna och behagliga platser kopplat till de boendes olika bakgrunder vilket kan liknas med det som Valentine (1992, s. 398) framför i sin artikel angående lesbiska kvinnors erfarenheter kring sin boendesituation. Det framförs hur det är behagligt att bosätta sig i områden med där många olika åldrar, etniciteter och bakgrunder finns representerade. Frida bor tillsammans med en transperson och under tiden de bott i studentlägenhet och enligt henne har de inte märkt någon annorlunda jämfört om de varit ett normativt par.

Det har känt som att man bor i ett område som är liksom trevlig stämning och ganska blandat också. Inte så som jag tänker när man bor i vanliga lägenhetshus där det är ganska familjeinriktat, utan det är ju studentområde med mer varierade, vissa bor ju tillsammans med en partner men man kanske bor med vänner eller syskon och så, så det har inte funnits en viss typ av hushåll, man har känt sig som en av många.

Hennes upplevelse av att vanliga lägenheter är familjeinriktade stämmer överens med det (Bell, 1991, s. 325) menar gällande att boenden primärt skapas för kärnfamiljer. Genom att Frida och hennes partner bodde i studentlägenhet i Uppsala uppstår inte känslan av att inte passa in i bostadsområdet i lika hög grad som om de bosatt sig i ett vanligt område. Frida berättar framhäver också att hennes partners namn gör att ingen reagerar på att det är ett icke-normativt par som bor i lägenheten på grund av att hen just nu har ett manligt kodat namn. Tack vare det tänker hon att deras boendesituation inte drar till sig uppmärksamhet från de som bor i närheten och att de på så vis passerar som vilket par som helst.

[Det har känts bra i lägenhetsområdet] i och med att [partnern] har ett namn som inte överensstämmer med hens identitet så har väl det också blivit någon slags, de som vet de vet och för andra kan [vi] tolkas som ett heteropar /…/ två feminina namn syns tydligare /…/ [Partnern] kommer troligtvis att byta namn i och med att hen börjat sin behandling och då kommer jag märka det på ett annat sätt.

17

Mikaela som bor tillsammans med sin flickvän delar många av de tankar som Frida berättar.

Mikaela reflekterar gällande hur personer runt omkring tänker angående att två kvinnor bor i samma lägenhet och menar att studentboenden är att föredra samtidigt som hon belyser att bara för att det enbart är studenter i ett område behöver det inte betyda att alla är delar samma värderingar som en själv.

Sen tror jag inte att någon menar något illa, det är ju rätt vanligt att två tjejer, kompisar, bor tillsammans här för att det är praktiskt liksom. /…/ Men också att man befinner sig bland andra studenter och ungefär samma ålder. Om man skulle bo någon annanstans där det inte bara bor studenter och det är blandade åldrar de blir det ju olika generationer och olika synsätt. Jag tror att man är ganska skyddad i studentboenden.

Man tänker att alla tänker och tycker likadant. Och att alla har samma bra värderingar och så är det ju inte.

Mikaelas upplevelse är att studentboenden är tillåtande i och med att det är vanligt att vänner bor tillsammans. Precis som Frida berättar kan tolkningen andra gör av ens boendesituation vara att man tillhör normen fast man inte gör det. I förlängningen är det intressant ifall de boende är mer accepterande eller om det helt enkelt är så att ens handlande inte syns och därför uppstår inte känslan av att vara out of place. Samtliga kom dock överens om att de boende runtomkring inte verkade lägga märke till att det fanns sammanboende som var i icke- heterosexuella relationer. Trots att ingen upplevde att andra runtomkring reagerat på de intervjuades boendesituation lyfter Clara hur de som förvaltar bostaden som hon bor i verkar ha en normativ syn på de som bor i deras fastigheter.

Det enda jag kan reagera på det är [bostads-]styrelsen här, om man nämner ”min sambo Mikaela” [är den som står på lägenheten] /…/ får då svar att såhär: ”om det är din kompis som står på kontraktet”. Att det liksom tas för givet att bara för att man är tjej så är det så.

I det här fallet är det tydligt att de som förvaltar Claras och Mikaelas bostad har en normativ syn. Trots att Clara är tydlig och berättar att hennes Mikaela är hennes sambo refererar de till henne som en rumskompis. Hanna har en omvänd erfarenhet gällande hennes boendesituation eftersom hennes rumskompis är en kille. Hon kopplar det även med hur det skiljer sig gentemot när hon är på dejt med en annan tjej.

Jag har bara varit i offentligheten med mina heterorelationer. När jag är ute med min killkompis som jag bor med [tror andra] att det är min kille. Och när vi bestämde att vi skulle flytta in tillsammans och då trodde folk att vi var ett par. Så det var direkt den associationen när vi är ute bland folk. Men när jag dejtat en annan tjej och sitter och fikar, då tror jag nog att man tänker direkt att det här är två tjejkompisar. Inte att folk tänker att det här är två personer är på dejt. Medan om jag och min vän är ute och drar runt så tänker folk att vi är på dejt.

Heteronormen präglar bemötandet som både Claras och Hannas får fast på skilda sätt. Hanna antas vara tillsammans med sin rumskompis medan Clara antas vara vän med sin. Båda måste i sin vardag hantera hur andra tolkar deras relationer.

18 3.1.3 Offentliga platser

Tack vare att Uppsala är en studentstad har nationer tagits upp i flera fall när de som intervjuats berättat om vilka offentliga platser de ofta befinner sig på. I den här delen tas nationerna med utifrån att de anordnar klubbar och har barer (i kategorin sociala interaktioner kommer även den sociala funktionen som nationer kan fylla tas upp). Återigen tycks det faktum att studenter anses vara mer öppna påverka hur de som intervjuats upplever hur det är att gå ut på studentnationer. Medvetenheten om att det enbart är studenter och jämnåriga som befinner sig på dessa klubbar och barer gör att många anser att de är mer bekväma att befinna sig där jämfört med vanliga uteställen i Uppsala men även uteställen i sina hemorter. Anna berättar om hur hon ser på uteställen i sin hemort jämfört med när hon går på nationer i Uppsala.

Och det handlar också om att när jag går ut i Uppsala är det en väldigt specifik grupp som går ut på samma bar, som är väldigt lik mig, en väldigt homogen grupp, alla är studenter och i samma ålder. Hemma går man ju ut mer på samma ställen som 18-åringar och 50-åringar går till, jag har ju inget val. Och det är ju särskilt de gubbarna som gör att man känner sig väldigt obekväm.

Mikaela pratar om hur det är att befinna sig på uteställen i Uppsala som inte är studentnationer.

Hon tar upp en händelse som hon och hennes sambo varit med om men framhåller även att det är enda gången som någon tydligt agerat utifrån att de är ett lesbiskt par.

Och om det varit något konstigt i Uppsala så har det varit när vi varit ute på [uteställe] som inte är studentnation och då har det varit fulla killar som gjort sexuella anspelningar på att vi är ett par och kommit fram och stört oss när vi dansat. Men det skulle jag säga att det är det enda i Uppsala under de här fem åren, tror jag.

På platserna som Anna och Mikaela berättar om tycks den heteronormativa prägeln vara stark.

Likt det som Valentine (1992, s. 406) skriver kan bar- och klubbmiljöer vara normativa då kvinnor förväntas få och mottaga inviter från män. Genom att inte göra det, eller att tydligt visa att man inte är intresserad av män kan man anses inte höra till platsen. Nationerna tycks upplevas annorlunda då flera lyfter fram att de känner sig bekväma där. Samtidigt nämner Anna hur det finns vissa nationer hon föredrar mindre än andra. Precis som Rodó-de-Zárate (2015, s. 430) skriver samverkar ens identiteter och ens bakgrund och avgör hur känslan av ens plats är. Annas småstadsbakgrund och hennes utbildningsval och hennes fysiska attribut gör att hon inte känner att hon passar in vilket även gör att hennes queerhet sticker ut än mer jämfört med om hon representerat normen på i alla andra aspekter.

Jag går inte till Stockholms nation för att jag känner inte att jag hör hemma där, för där är det mycket storstadsfolk, stockholmare. Jag känner inte att jag pluggar rätt sak för att få vara där. Jag känner inte att jag ser ut på rätt sätt för att få vara där. Jag är inte straight nog för att få vara där. Faktiskt, det påverkar.

Jag känner att jag sticker ut där på väldigt många olika plan.

Valentine (1992, s. 406) menar att klädsel och kroppsspråk kan leda till att andra anser att man inte passar in vilket Anna också tycks uppleva. Johan som är transman lyfter det också och

19

menar att det generellt kan vara obehagligt att befinna sina på offentliga platser, särskilt i de fallen som ens yttre attribut inte går ihop med ens identitet. Innan Johans behandling fanns ett stort obehag när han var bland andra vilket gjorde att han i stor utsträckning valde att stanna hemma. Likt Foucault (2008, s. 7) menar Johan att det är obehagligt att befinna sig på platser där många har möjlighet att observera en.

Det blev för jobbigt för mig, jag kände mig väldigt uttittad och det kändes som att alla såg igenom mig.

Och i den i den är övergångsperioden, man kom ut som trans till att man faktiskt får någon slags behandling, så svävar man i ja, det är ett mellanland där. Man vet precis vem man är, man har äntligen slutat förneka sig själv men man måste vänta på vården. Man måste gå igenom ett slags real life-test /…/ [och då ska man]

prova på hur det är och leva i det andra könet. Och det är otroligt påfrestande för man bekräftas inte av sin omgivning och varje sådan här liten mikro-icke-bekräftelse, som att bli felkönad tillexempel blir väldigt jobbiga och därför håller man sig helst hemma där man slipper sådant här. Så innan behandling var jag mest hemma och höll mig undan från alla möjliga rum men kanske mest liksom väldigt offentliga miljöer, till exempel en gågata på stan. Där man känner sig uttittad men också mycket hålla sig undan på kvällarna då alkohol göra att folk är mer frågsamma.

Eli som också är trans lyfter ett annat perspektiv gällande om hur det är att befinna sig på platser med mycket folk. Hen lyfte tidigare hur det kan vara obehagligt att befinna sig på stan då det är många personer där, men hen menar också att många människor i en barmiljö kan ge en känsla av att man är skyddad, vilket blir en kontrast till det som andra berättar angående barmiljöer. Elis trygghet blir anonymiteten som uppstår på platsen tack vare folkmängden.

Där tycker jag oftast att jag känner mig mer bekväm eftersom /…/ att i en bar är det så mycket vimmel att man lätt blir osynlig. Speciellt när man liksom sitter med ett sällskap eller någonting. Så jag har inte upplevt några negativa erfarenheter av barer. [Man är] skyddad av vimlet.

För Johan är det en avsevärd skillnad i hur han upplevt offentliga platser då han kan jämföra innan och efter han genomgick behandling. I och med att han efter behandling har fysiska attribut som stämmer överens med hans identitet ökar känslan av att tillhöra platsen då det inte längre förekommer att han känner sig uttittad.

Efteråt så när man väl börjar bli bekräftad och så då är det inte lika jobbigt att var på stan och så längre.

Man kanske gå ut på en krog någon gång tex, prova hur det är, man provar att gå på offentliga toaletter och det är en sådan frihet när man går på en offentlig toalett någon gång utan att få konstiga blickar på en, det är liksom höjden av att nu passar jag äntligen in.

I och med att Johan känner att han passar in på platsen minskar känslan av att vara out of place.

Det går att jämföra med Elis tankar kring sitt fysiska attribut då hen inte genomgått sin behandling ännu. För Eli finns det generellt ett obehag kring att vistas på platser då hen klär sig utifrån sin identitet och det finns ingen offentlig plats där obehag inte existerar.

20

Alltså jag vet inte, alltså det är alltid såhär när jag klär mig feminint eller uppträder feminint i allmänhet så är det alltid läskigt men det är ju såklart bara för att jag är i början av min transition. Så är det är ju såklart alltid läskigt men jag känner inte att det är något ställe som jag undviker mer än annat. Men typ alla allmänna offentliga områden är alltid läskigt men jag skulle inte säga att campus är läskigare än nation eller café, det skulle jag inte säga.

Genomgående tyckte de som intervjuats att Uppsala präglas av att befolkningen är öppen vilket gör att det är relativt tryggt att bo i staden och att vistas på offentliga platser. De som kom ifrån mindre städer eller orter tycks tycka att det går relativt bra att leva som queer i Uppsala men de två personer som kommer från större städer lyfte ett annat perspektiv. Trots att befolkningen upplevs vara öppen och att staden uppfattas vara ”tolerant” pratade dessa två om att det fattas platser och sammanhang för queerpersoner. Frida resonerar kring att Uppsala stadsbild inte ter sig vara HBTQ-profilerad.

Jag har tänkt lite grann på att jag upplever att många identifierar sig som HBTQ i Uppsala, på något sätt uppfattas det ändå inte som en särskilt HBTQ-profilerad stad. Det har jag funderat på varför det är så, jag tänker att det är så att det är så med studenter, att de kanske finns en öppenhet att det på något sätt borde få en genklang i stadsbilden också. Men jag tror att det har lite med det jag sa att det ligger så nära Stockholm, det har varit en så given plats att söka sig till. Man har kanske resonerat mycket så, då behöver vi kanske inte ha en gaybar i Uppsala till exempel eller vi behöver inte ha den här föreningen det finns i Stockholm.

Till exempel att Prideparader har varit mer från och till i Uppsala medan det är en given händelse varje år i Stockholm.

Frida menar att det är underligt att det inte finns platser som riktar sig till HBTQ-personer och att det inte är givet med en Prideparad i staden trots att Uppsala betraktas präglas av en öppenhet.

3.1.4 Trygghet

När det gäller upplevelsen kring trygghet finns det skillnader beroende på vilken könsidentitet de som intervjuats har. Kvinnorna som intervjuades talade om trygghet utifrån att de är tillsammans med andra kvinnor eller enbart sin erfarenhet som kvinna. Johan som är transman har en annorlunda erfarenhet gentemot resten av de som intervjuades eftersom hans fysiska attribut är manligt kodat samtidigt som han är tillsammans med en kvinnlig partner. Han förklarar att han inte längre minns hur det är att känna sig hotad i utemiljöer och menar att området han bor i också känns tryggt utifrån hans identitet.

Jag trivs väldigt bra i det här området. Jag smälter in, och speciellt när man smälter in i gruppen vit man så brukar man inte känna sig hotad ute i utemiljöer, och det gör jag verkligen inte, jag har liksom glömt bort hur det kändes innan. Jag känner mig aldrig orolig nu när jag går och det är mörkt.

Tidigare har Johan berättat om hur han varit väldigt obekväm när han befann sig på offentliga platser i och med sin könsidentitet. Tack vare att han genomgått sin transition kan han nu