Kurs: CA1004 Självständigt arbete 30 hp 2021
Master Utbildning Kammarmusik/solist
Institutionen för klassisk musik KMH
Handledare: Daniel Berg
Elias Gustafsson
Öva!
En studie kring motivation
Skriftlig reflektion inom självständigt arbete
Till dokumentationen hör även följande inspelning: Masterkonsert, Elias Gustafsson 27 Maj
Abstrakt
Det här arbetet är en studie i hur jag bäst motiveras till att öva. Jag har testat olika metoder men framför allt utvecklat min egen modell men avstamp i Flow, Social-Cognitve theory, Self-determination theory och Goal- orientation theory. Motivation är anledningen till att vi kan bli framgångsrika musiker och att fostra sin egen motivation borde vara grundläggande för alla blivande musiker.
Nyckelord:
Motivation, Övning, Öva, Goal-orientation Theory, Social-Cognitive Theory, Self-Determination Theory,Flow, Smarta Mål,
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte ... 2
Bakgrund ... 3
Social-cognitive Theory ... 3
Goal Orientation Theory ... 6
Self-determination Theory ... 10
Flow ... 11
Smarta mål ... 13
Metod ... 14
Modell 1 ... 14
Analys av varje steg ... 15
Modell 2 ... 18
Beskrivning av nya steg ... 19
Resultat ... 22
Hur jag arbetat ... 22
Reflektion av Modell 1 ... 24
Reflektion av att öva med Ingen modell ... 25
Reflektion av att ha övat med flow ... 26
Reflektion Smarta mål ... 27
Reflektion av modell 2 ... 27
Diskussion ... 29
Källor ... 32
Inledning
Vi ser ofta musiker som den lilla skara människor som har uthålligheten att öva mycket och är villiga att spendera delar av sitt liv i ekonomisk osäkerhet.
Det råd vad gällande att eftersträva en karriär i musik jag fått oftast är ”om du kan tänka dig att göra något annat, vad som helst, så gör det i stället”. Som jag ser det, betraktar vi motivationen till att bli och vara musiker som något oföränderligt. Har du det inte nu så kommer du aldrig hitta det. Det jag vill argumentera för, och som på något sätt känns essentiellt för att en undersökning som den jag vill göra överhuvudtaget har något framtida värde, är att detta inte är skrivet i sten. Det viktigaste som jag ser det är att alla de delar som vi ser som oföränderliga är, om än väldigt komplexa, inte alls är det. Enligt min åsikt finns det belägg för att kunna ändra hur mycket njutning som en persons övande och musicerande kan bringa och hur långvarig musikerns strävan att utvecklas kan vara. På många sätt kokar allt detta ner till vilka känslor vi känner i association till övning och framförande. Vilka är dessa viktiga punkter som krävs för att en musiker ska bli bra nog att kunna bli professionell?
• Att känna genuin njutning av att öva, både själv och med andra,
• Att tycka om att stå på scen,
• Att vara själv-drivande i sin utveckling (efter studier, men också viktigt under utbildningens gång),
Att göra en uttömmande undersökning kring alla dessa skulle kräva ett mycket mer djupgående arbete än det jag vill göra. Men det essentiella som ligger till grund för alltihopa är del i mitt arbete, nämligen motivation. Med andra ord att känna genuin njutning av att öva och att vara själv-drivande i sin utveckling. Dels handlar mitt arbete om motivation eftersom jag alltid har haft svårt att motivera mig till saker jag inte vill och dels för att det känns som något som kommer vara väldigt användbart och intressant i en framtid då jag är lärare och inte student. Jag vill ha lärdomar och sätt att hjälpa mig själv i mitt liv som musiker i den stora avgrunden som är musikbranschen efter studietiden.
Syfte
Mitt syfte med detta arbete är att hitta ett sätt som motiverar mig att fortsätta utvecklas på mitt instrument nu när mina studier börjar nå sitt slut. Jag vill arbeta mig fram till ett arbetssätt eller en mall som kan fungera som bas för allt motiverat arbete jag gör i framtiden, oavsett om det finns några konkreta mål eller ej. Min förhoppning är att jag kommer lära mig hur jag tacklar svackor i motivation och hur jag fortsätter att vara motiverad när någonting känns jobbigt att genomföra.
Min frågeställning; Hur motiveras jag bäst till att fortsätta utvecklas?
Bakgrund
Motivationsteorierna jag funnit är fem och de är som följer; Expectancy- Value theory, Atrribution tehory, Social-cognitive theory (SCT), Goal orientation theory och slutligen Self-determination theory (SDT). Till dessa har jag funnit Self Regulation Theory (SRT) som en underteori till SCT. Alla fem teorier tacklar motivation på olika sätt och är inte exklusiva. Jag har valt att fokusera på tre av dessa för utformandet av min teori kring övningsmotivation. SCT-SRT, Goal Orientation theory och SDT. Dessa tre verkar vara de mest relevanta för övning och musik i mina ögon.
Först vill jag citera David A Cook och Antohony R Atrino Jr, vilka i sin sammanfattning av motivationsteorier givit mig mycket kött på benen. Deras definition av motivation är ”den process där målinriktade aktiviteter påbörjas och underhålls”. Den definitionen sätter fingret på fyra viktiga punkter:
motivation är en process, den är fokuserad på ett mål och den handskas med både påbörjandet och livhållandet av aktivitet. (Cook & Artino, 2016)
Social-cognitive Theory
Denna teori hävdar att människor lär sig av ömsesidiga interaktioner med sin omgivning och av att se på andra snarare än bara genom förstärkning av beteende. När det gäller motivation menar upphovspersonerna att vi inte svara ofrivilligt på belöning och bestraffning utan att vår kognition styr hur vi tolkar vår omgivning och tankar, känslor och handlingar.
Teorin ser mänsklig prestation som att den stammar från tre faktorer som ömsesidigt interagerar med varandra: Personliga faktorer (åsikter, förväntningar, biologiska faktorer), beteendefaktorer och omgivningsfaktorer (både sociala och fysiska omgivningar). På dessa grunder är människor både produkter och skapare av sin egen omgivning och av sina sociala system.
Detta betyder i förlängningen att hur motiverad en person är att lära sig beror på hur dennes tankar och känslor interagerar med varandra, hur lärandesituationen ser ut samt personens handlingar.
Den aktiva processen att reglera sitt beteende och manipulera sin omgivning i jakten på sina personliga mål är grundläggande för att fungera som en motiverad individ. Om folk väljer att följa sina mål beror till stor del på deras tilltro till sin egen förmåga, deras värderingar och intressen. Den absolut viktigaste faktorn är en persons självförmåga (en tilltro till vad en person kan göra snarare än en bedömning av ens fysiska eller psykologiska attribut).
Vidare är självförmåga specifikt till en uppgift, till skillnad från mer allmänna termer som självförtroende och självkänsla. Självförmåga formar, enligt Social-Cognitve Theory, hela grunden till motiverad handling.
Det finns flera faktorer som bestämmer självförmåga innan en uppgift påbörjats. Bland dem är tidigare erfarenheter, talang och socialt stöd. Ett flertal andra faktorer påverkar självförmågan under en uppgifts utförande.
Under och efter utförandet tolkar personen ledtrådar som formar vidare självförmåga. Den viktigaste faktorer är hur personer tolkar tidigare erfarenheter. Som kan tyckas självklart stärker lyckade resultat självförmågan medan misslyckanden sänker den. Personer tolkar även resultaten av de runt dem (kallat modellerande) vilket kan påverka deras självförmåga, inte minst om de ser 'modellen' som lik dem själva. Verbal övertygelse har väldigt liten påverkan på självförmåga och övertygelse som upplevs orealistisk kan till och med skada självförmågan och sänka trovärdigheten hos övertygaren.
Slutligen föreslår Zimmerman en modell av själv-reglerande med tre runtgående stadier: förtänksamhet (före uppgift, bestäm mål och strategier, värdera självförmågan) , prestation (under uppgiften, själv betraktande) och eftertanke (efter uppgiften) (Cook & Artino, 2016)
Fig. 1
Som en underteori till Social Cognitive Theory finns ”Self Regulation theory”. Själv reglering sker genom tre steg; Självobservation, Bedömmandeprocess och Självhandling. Självobservation innebär det steg då vi ser på oss själva och bedömer våra prestationsparametrar. Bland dessa finner vi kvalitet, produktivitet och originalitet bland flera. I Själv observation ligger även en parameter som funderar över kvaliteten av vår monitorering.
Det vill säga hur relevant och korrekt varje källa är till helheten. Själv observation sätter grunderna till två viktiga funktioner när det kommer till självreglering. Det ger oss informationen vi behöver för att sätta realistiska mål samt evaluerar våra framsteg mot att nå de målen (Bandura, 1991).
Rörande mål säger Bandura ” Those who set no goals for themselves achieve no change in effort and are surpassed by those who aim to match their previous level of effort who, in turn, are outperformed by those who set themselves the more challenging goal of bettering their past endeavor.”
(Bandura, 1991)
Bedömandeprocess är det steg då vi efter att ha samlat in information om vår prestation relaterar den till vår standardnivå (av prestation) och värderingar av prestation. Om en prestation värderas negativt eller positivt bygger på vilka standardnivåer den är bedömd mot. Bandura menar att vi bygger våra personliga standardnivåer på tre följande sätt: Hur viktiga personer i vår omgivning har reagerat på våra prestationer, genom direkt undervisning samt genom värderingsbara reaktioner av andra gentemot ens beteende. Intressant är att när undervisning är det som bygger standards är det mest effektivt om den är baserad i delade värderingar och ömsesidigt stöd. Bandura nämner vidare något han kallar ”Sociala refererande jämförelser” och menar att beteende är lätt att reglera när det producerar objektiva indikationer av ändamålsenlighet. Det är lätt när det gäller påtagliga saker som att kunna simma eller köra bil. Ofta är det dock inte så enkelt att mäta vad som är tillräcklig ansträngning. Bandura menar att vi därför måste mäta våra ansträngningar och prestationer mot hur andra presterar. Detta sker genom tre informationskällor: ens egna prestationer, ens personliga standards och andras prestation. Han menar att vi ofta jämför oss med personer i vår omgivning som är i liknande situationer. Därför kan våra bedömningar av vår prestation variera mycket beroende på vem eller vilka vi jämför våra prestationer mot.
Självreaktion är även baserat på vilka faktorer som anses vara avgörande till våra handlingar. Folk känner mer troligen stolthet över sina positiva prestationer om de anser sig själva och sina egna ansträngningar vara de avgörande faktorerna till prestationen. Om de avgörande faktorerna däremot anses vara utomstående hjälp eller faktorer specifika till omständigheterna känner vi lite eller ingen självbelöning. Likaså känner vi oss självkritiska gentemot negativa prestationer om vi bedömer oss själv vara den avgörande faktorn, men inte om den negativa prestationen bedöms vara på grund av orealistiska krav eller ovanliga omständigheter.
Självhandling baseras till stor del på ovannämnda bedömning av ens prestationer. Självreglering i folks handlingar baseras i enlighet med hur deras prestationer förutses värderas jämfört med deras personliga standards och genom att skapa incitament för ens egna handlingar. Att skapa incitament för handlingar påverkar affektivt våra handlingar genom motivation genom att göra belöningar och själv-tillfredställelse beroende av våra prestationer.
Genom att göra fritid, avkoppling och andra typer av påtagliga själv- belöningar beroende på framgång motiverar vi oss till handling.
De flesta värderar självrespekt och självtillfredställelse från ett väl utfört arbete högre än de gör materiella belöningar. Självbedömning på detta sätt ger riktning till beteende och skapar motivation för det. Bedömmande självincitament används ofta när beteende reflekterar personlig kompetens.
Genom att göra självtillfredställelse beroende på prestationer som lever upp till våra personliga värderingar motiverar vi oss till att åstadkomma det vi vill.
Slutligen lägger Bandura stor vikt vid Självförmåga. Konceptet återfinns i flera teorier. Det innebär en persons tro över att de har kontroll över sitt beteende och över saker som rör deras liv. En persons tilltro till sin
självfömåga påverkar de val de gör, deras aspirationer, hur mycket ansträngning de mobiliserar i ett givet åtagande, hur länge de fortsätter sträva i motgångar, om deras tankegångar är självhjälpande eller självhindrande, hur mycket stress de upplever när de handskas med ansträngande krav från sin omgivning och deras känslighet mot depression (Bandura, 1991). De med hög tilltro till sin självförmåga beskriver misslyckanden som ett resultat av att inte ansträngt sig tillräckligt medan de med låg tilltro till sin självförmåga beskriver det samma som orsakad av för låg kompetens.
Rörande självreglering och negativ feedback presenterar Bandura en fyra stegs mall av själv direktion som är jämförbar med Zimmermans.
1) Förmåga att förutsäga hur mycket ansträngning vi behöver och att kunna kontrollera hur mycket ansträngning vi faktiskt lägger på en uppgift.
2) Affektiva reaktioner mot hur vår prestation jämför sig med våra värderingar.
3) Bedömande av hur troligt det är att vi uppnår ett specifikt mål.
4) Reflektion på hur träffsäkra dessa bedömningar var och hur passande vår ”standardnivå” av prestation är.
Goal Orientation Theory
Mål i denna teori har en något annan definition än de har i andra teorier. De refererar här till bredare, ofta undermedvetna, positioner eller inriktningar i lärande. När det gäller prestationsmål är den primära uppgiften att göra bättre ifrån sig än andra och att undvika att se dum ut. Behärskningsmål å andra sidan fokuserar på inneboende vilja att lära sig (få nya kunskaper eller förmågor). ”Jag vill ha ett bra betyg” (prestation) på ena sidan och ”Jag vill förstå det här materialet”(behärskning) på andra. Eller relaterat till mig; ”Jag måste visa upp det här på en terminsredovisning” kontra ”Jag vill lära mig det här stycket.”
Teorin menar att personer som har till stor del prestationsmål besitter en självteori av att intelligens eller förmåga är orubbliga egenskaper (Entitets tankesätt). Människor är antingen bra på basket eller så är de inte det. De som befinner sig på den sidan av spektret uppskattar lätta lyckanden som kräver mindre ansträngning vilket får dem att känna sig smarta och uppmuntrar vidare försök. Svåra och ansträngande uppgifter och dålig prestation indikerar låg förmåga och får personen att engagera sig mindre och mindre och så småningom ge upp helt. Till och med kan hög ansträngning länkas till låg tillfredställelse. (Dweck, 1986) Personer med detta tankesätt förstorar sina misslyckanden och glömmer sina framsteg, ger snabbt upp inför stora utmaningar och adopterar defensiva och själv-förstörande beteenden. Om de har stor tilltro till sin förmåga kan det leda dem till att fortsätta sträva efter motgång. Har de däremot lågt självförtroende kan de snabbt av-engagera sig
och sluta försöka eftersom det är lättare att skylla misslyckanden på en saknad av ansträngning än en avsaknad av intelligens. (Cook & Artino, 2016) De som har behärskningsmål å andra sidan har en självteori att intelligens och förmåga kan öka eller förbättras via lärande (Inkrementellt tankesätt).
Personer blir bättre på basket av att träna som exempel. De strävar efter tillfällen att lära sig eftersom det kommer att göra dem smartare. De frodas bland utmaningar och även av tidiga motgångar eftersom de har en inneboende tro på att 'inget kommer gratis'. Till och med de som har lågt förtroende för sin nuvarande förmåga väljer svåra uppgifter om de har detta tankesätt. De känner sig smarta när de engagerar sig i en lärandeprocess och utvidgar sina förmågor. Lätta uppgifter har lite värde och misslyckanden är bara ett tips om att leta efter bättre strategier och mer ansträngning.
Intressant nog verkar det som att våra tankesätt är, för det första en gradskala, och för det andra specifika till vilken uppgift vi har för närvarande. Till exempel kan en person ha entitetstankesätt när det kommer till akademiska uppgifter men ett inkrementellt tankesätt när det rör sig om kommunikativa färdigheter. Detta ändras även med ålder. Som barn har de flesta inkrementella tankesätt men skiftar ofta till det andra fram mot 12 års ålder.
Vidare har prestationsmål indelats i två halvor; prestations-’approach'mål (att försöka gör bättre ifrån sig än andra) och prestations-’undvikande’mål (att undvika att se dålig ut, undvika svåra eller osäkra uppgifter). Prestations- approach-mål är mer relaterade till bra betyg, medan behärskningsmål är starkare kopplade till större intresse och djupa inlärningsstrategier. Detta kan vara för att de med behärskningsmål snöar in på det som de tycker är intressant medan de med prestations-approachmål inriktar sig bredare.
Prestations-undvikandemål är genomgående associerade med låga resultat och andra negativa utfall.
Fig 2.
En mycket intressant upptäckt som Dweck gjort är att inkrementellt tankesätt går att lära ut. Det går, genom att visa på att hjärnan är förändringsbar och har gränslös kapacitet för lärande, att få dem att söka svårare utmaningar och att fortsätta strävan efter motgångar. Tyvärr (menar författarna) kan även entitets tankesätt läras ut, eller iallafall omedvetet förstärkas av utlärningsklimat som stödjer en tävlingsinriktad miljö, presenterar förmåga som statisk eller belönar snabb och enkel framgång. Snarare än att lägga tyngden på inneboende förmåga borde lärare inge övertygelsen att alla kan lära sig om de anstränger sig för att göra det. Vidare skriver Dweck ”Performance goals may well create the very conditions that have been found to undermine intrinsic interest” (Dweck, 1986)
Vidare forskning på mål har gjorts av Urdan och Maehr (Urdan & Maehr, 1995) på något de kallar sociala mål. De blir som ett sidospår till de
ovanstående behärskningsmål och prestationsmål. De föreslår att vi kan vara motiverade till handling av att
1) Få eller behålla godkännande av andra (Socialt godkännande), 2) höja statusen av deras grupp (Social solidaritet),
3) att vara en duktig pojke eller flicka (Medgörlighet),
4) eller av att hjälpa det större samhället genom att bli en produktiv medborgare (Social välfärd).
De presenterar idén som McClelland och han kollegor haft om att vi har tre behov kopplade till prestation. Behov för bedrift (nAch), behov för tillhörighet (nAff) och behov för makt (nPower). Forskning har visat att nAch och nAff ibland kan vara i konflikt med varandra. Det har visats att akademiska bedrifter inte är ett effektivt sätt att få popularitet bland sina kamrater. Vidare föreslår Epstein (1983, 1989) att vi väljer vänner baserat på närhet och likheter, påverkar varandras utbildningstankar och prestation, och sedermera väljer nya vänner baserat på vilka andra som har liknande tankar och prestationsnivåer. Detta kan skapa en spiral både positivt och negativt.
Urdan och Maehr presenterar också Fords (1992) forskning kring olika typer av sociala mål och poängterar vikten hos social jämförelse. Superiority-mål, där man strävar mot att vara bättre än andra, i kontrast till Equity-mål, där man i stället strävar efter att vara lika andra, bygger båda på att det finns social jämförelse.
Resultatet av att fullfölja sina sociala mål beror på åtminstone följande fyra faktorer:
1) Typen av socialt mål,
2) Värderingarna hos målpersonen/gruppen,
3) Betydelsen av det sociala målet och prestationssituationen hos aktören,
4) Koordinationen av de sociala målen med andra mål.
(Urdan & Maehr, 1995)
” ...in contrast, a learning goal focuses children on effort- effort as a means of utilizing or activating their ability, of surmounting obstacles, and of increasing their ability. Not only is effort perceived as the means to accomplishment, it
is also the factor that engenders pride and satisfaction with performance. The adoption of learning goals thus encourages children to explore, initiate, and pursue tasks
that promote intellectual growth" (Dweck, 1986)
Self-determination Theory
Självbestämmande teori hävdar att motivation varierar, inte bara i kvantitet (betydelse) utan också i kvalitet (typ och orientering). Människor strävar naturligt åt att vara autonoma, att använda sin vilja till att välja hur de tar hand om sina behov och tenderar att eftersöka aktiviteter de finner naturligt intressanta. Våra största, friskaste, mest kreativa och produktiva åstadkommande händer vanligast när vi är motiverade av ett inre intresse i uppgiften. Som barn agerar vi starkt på inre vilja men framåt tonåren blir vi mer och mer påverkade av utomstående faktorer. Dessa utomstående faktorer så som karriär-mål, deadlines och belöningar, är inte nödvändigtvis dåliga men undergräver inre motivation. Starka bevis finns för att belöningar minskar inre motivation då de ges av en utomstående källa.
Fig 3.
Inre motivation har ingen orsak eller grund eftersom den kommer inifrån oss själva men den hämmas eller hjälps av olika förutsättningar. Vidare menar SDT att tre grundläggande psykosociala behov hjälper, eller är grundläggande för, vår inre motivation:
1) Autonomi (förmågan att kontrollera ens egna handlingar), 2) Kompetens (Självförmåga),
3) Relaterbarhet (en känsla av att tillhöra andra som man känner ett starkt band till) (Gagné, & Delci, 2005).
Autonomi stärks av att erbjudas möjlighet till val, bekräftelse av känslor, undvikande av dömande och uppmuntrande av personligt ansvar för sina handlingar. Belöningar, straff, deadlines, dömande utvärdering och andra kontrollerande handlingar förminskar autonomi. Kompetens stöds av optimal
utmaning och av feedback som stödjer självförmåga och undviker negativitet.
Relaterbarhet stärks av omgivningar som uppvisar genuin omsorg, ömsesidig respekt och säkerhet.
I aktiviteter motiverade av externa källor varierar motivationen och resultatet mycket. Motivationen hos en läkarstudent som gör sin läxa i rädsla för straff är väldigt annorlunda mot där den drivs av en genuin önskan att ge sina patienter den bästa möjliga vård. Deci och Ryan har teoretiserat att denna skillnad beror på till vilken olika grad som dessa externa krafter internaliserats och integrerats. Organismic Intergration theory förklarar denna skillnad med tre regulatorer: inneboende motivation på ena extremen och amotivation på den andra. Extern motivation bor i mitten mellan dessa två.
Extern motivation är i sin tur uppdelad i fyra delar som varierar i till vilken grad den blivit internaliserad (intaget värde eller regel) och integrerad (vidare omvandling av den regleringen till självet).
i. Extern Reglering ii. Introjekterad Reglering iii. Identifierad Reglering iv. Integrerad Reglering
Den lägsta nivån är extern reglering: att handla endast för belöning eller för att undvika bestraffning. Nästa är introjekterad reglering (att inkorporera något undermedvetet in i vårt eget psyke): att agera för att undvika skuld eller ångest eller för att stärka sin känsla av stolthet eller självaktning. Regleringen har blivit delvis internaliserad men inte accepterad som ett personligt mål.
Identifierad reglering innebär att det externa har blivit ett personligt viktigt mål, men målet är värderat för att det är användbart snarare än för att det är önskat inifrån. Slutligen, steg fyra, integrerad reglering innebär att det externa blivit ett med de inre intressena och har blivit del av ens personliga identitet och strävan. Det är i dessa sista två steg som en individ kan vara både externt motiverad och samtidigt genuint intresserad. Samma tre psykosociala behov som ovan (Autonomi, Kompetens och Relaterbarhet) hjälper även en individ att närma sig Identifierad och Integrerad reglering. Det finns dock, när det kommer till autonomi, en viktig skillnad mellan integrerad reglering och intern motivation. Det behövs nämligen inte nödvändigtvis strukturer, begränsningar, eller fortsättningsplaner för att behålla inneboende motivation, men de är essentiella för integration eftersom det är de som blir integrerade.
Flow
Victoria Lindström (2020) har nyligen gjort konstnärlig forskning gällande flow och övning varför jag hämtat metoden för att nå flow från henne. Enligt hennes sammanställning finns det tre essentiella strategier för att nå flow relaterat till övning.
1) Målsättning, 2) Närvaro,
3) Fokus och koncentration.
Enligt hennes forskning finns det teoretiker som menar att målsättningen bör vara flerdelad. Den ska vara långsiktig i och med ett (eller flera) mål 5-10 år fram i tiden som sedan bryts ner i mindre och mindre bitar tills man når dagens övningspass. Hon påstår att denna mer specifika tidsbaserade modell, hämtad från Gallwey (1986), inte fungerade så bra för övning. Istället menar hon att man tjänar på att vid varje övningstillfälle analysera vad ens problem är och att vara aktiv och anpassningsbar i sin målsättning för att på bästa sätt sätta målet i den där perfekta punkten där det inte är varken för svårt eller för lätt utan exakt matchar ens förmåga. (Lindström, 2020)
En annan källa, förvisso inte relaterad till flow, men som pratar om mindless kontra mindfull (eller avsiktlig) övning kan ge oss mer kontext till mikromålsättning, som jag väljer att kalla dessa mål som sätts för övningspasset, ofta i övningspasset. Noah (Kageyama, 2021) säger om avsiktlig övning “Istället för att tanklöst pröva sig fram, är det en aktiv och eftertänksam process av att experimentera med specifika mål och hypoteser.
Det involverar att ta sig tid att stanna, analysera vad som gick fel, varför det hände, och hur man kan lösa problemet permanent.” Vidare presenterar han för detta en 6-stegs modell:
1) Definiera problemet: Hur vill jag att denna ton/ frasen ska låta?
2) Analysera problemet: Vad får den att låta som den gör?
3) Identifiera möjliga lösningar: Vad kan jag förändra för att få det att låta som jag vill?
4) Testa potentiella lösningar: Vilka justeringar verkar fungera bäst?
5) Implementera den bästa lösningen: Gör justeringarna permanenta 6) Bevaka implementationen: Ger förändringarna fortsatt det resultat jag
vill ha? Eller behöver de bli ytterligare justerade?
Det här avsiktliga sättet att öva och jobba med målsättning är det jag använt i flera år nu sedan jag första gången läste om den, och är den metod jag ämnar fortsätta använda. Den är förvisso inte bevisad att förbättra flow men den ska ge effektivare övning samt genererar av sig självt mikromål.
Närvaro har Victoria (2020) närmst kopplat ihop med mer mindfullness i att hon menar att man ska märka tankar som stör men sedan inte bry sig om dem och återfokusera på den uppgift som ligger framför en. Hon har även provat meditation och menar att det har en mild positiv inverkan på hennes övnings.
Fokus och Koncentration handlar mer om den specifika uppgiften och Victoria lägger här vikt på saker som långsam övning och att minimera inre och yttre distraktionsmoment. (Lindström, 2020)
Smarta mål
Smarta mål är en akronym som står för Specifika, Mätbara, Accepterat, Realistiska, Tidsatta mål. Det sista a:ett är mest för att det ska passa i svenska.
De skrevs först om av G. T. Doran 1981 men har sedan dess blivit en allmän domän och ändrats för att passa i olika situationer. Märkbar skillnad från Doran (1981) är att A:et har ändrat betydelse från Assignable (Fördelbar) till Accepterat. Smarta mål används ofta av företag eller entreprenörer för att effektivisera och konkretisera långsiktiga planer. För att ge ett exempel på SMART målsättning:
• Jag vill läsa 30 sidor av ”Thinking Fast and Slow” av Daniel Kahneman inom 7 dagar.
Målet är är specifikt, 30 sidor av sagd bok. Mätbart genom att ha läst sidorna eller ej är en binär uppgift. Accepterat i detta fall eftersom jag själv satt upp det och vill göra det. Realistiskt då jag vet att jag har tid och läser snabbt nog att klara av det. Slutligen tidsatt: inom Sju dagar.
Metod
Min metod för detta arbete är att läsa på och lära mig om motivation från diverse motivationsteorier som myntats av erkända psykologer. Därefter vill jag djupdyka i ett par av dessa för att skapa mig ett ramverk att arbeta utifrån, och formulera en modell kring. När detta är klart skall jag testa min modell på mig själv under ett par veckor, förbättra, hitta problem och utveckla modellen där den är bristande för att sedan igen testa modellen. Slutligen vill jag jämföra min modell med sina tidigare stadier samt med andra modeller jag testat; Smarta mål, flow och att inte ha någon modell alls.
I utformningen av min modell vill jag ha i åtanke vad jag har problem med och var min motivation kommer ifrån. Jag tänker att jag vill arbeta utifrån förutsättningen att jag har inneboende intresse för att spela musik men att jag har en integrerad extern motivation till att spela musik perfekt. Det vill säga att jag vill kunna fostra motivation i bägge dessa fält. Kanske också, om möjligt, försöka att flytta mina externa motivationer till interna.
Som mätbart moment har jag valt att föra statistik över hur motiverad jag känner mig vid två tillfällen dagligen. En gång klockan 7 när jag börjar öva, och en gång klockan 11 när jag redan varit på skolan i 4 timmar. Tiderna är såklart anpassningsbara till min ankomsttid men då jag varit konsekvent med dem under perioden kallar jag dem Kl. 7 och Kl. 11.
Modell 1
För perioden då modellen används:
• Sätt upp långsiktiga mål över vad du vill ska åstadkommas över perioden. Låt dem vara specifika nog att vara mätbara.
Varje vecka:
• Sätt upp lärande mål för de uppgifter som vill och ska åstadkommas.
• Fundera ut hur mycket kraft/tid som krävs för dessa mål.
Dagligen:
• Internalisera varför du vill lära dig det du håller på med. Berätta för dig själv. Skriv. Gör detta vid dagens start, på väg till övningspasset.
• Se över dina sociala referenser. (Vem jämför du dina prestationer med idag)
• Befäst att du bara kommer nå dit du vill genom din förmåga. Men vet om att du kan nå dit om litar på processen.
• Känn efter hur dina prestationer relaterar till dina värderingar av prestation.
Vid varje övningspass:
• Sätt upp mikromål för övningspasset. Utmana dig själv med dessa.
Avstanna aldrig.
• Låt dig själv känna njutning av att uppnå dina mål
• Pröva övningsstrategier. Håll en ständigt uppdaterad lista.
Vid Veckans Slut:
• Reflektera över hur realistiska dina mål var samt hur korrekta dina bedömningar av hur väl du skulle nå varje mål var.
• Revidera ”Standard nivå”.
Analys av varje steg
Sätt upp lärandemål för varje vecka.
Denna punkt syftar till att sätta upp en plan över vad som ska göras i det något längre loppet. Det är viktigt att målet är ett lärande mål (Goal-orientation theory) Och att det lever upp till realistiska Standards och matchar den Självförmåga jag upplever. (Self-Regulation Theory). Målet ska vara utmanande.
Fundera ut hur mycket kraft/tid krävs.
Detta är en konkretisering utav steg 1 av Banduras självreglerings lista.
Uppskatta hur mycket tid som kommer att behöva läggas under veckan på mina mål. Gör detta arbete i sammanband med målsättande så att du inte planerar in för stor arbetsbörda. Låt dock detta steg ske strax efter målet satts upp och revidera hellre.
Internalisera varför du vill lära dig det du satt mål för. Berätta för dig själv/nån annan. Skriv.
Detta är ett steg bringat av SDT. Eftersom vi som konstnärer sällan har en chef som säger åt oss vad vi ska göra krävs att vi själva driver den handlingen.
Därför är det min teori att denna internalisering som jag tror jag behöver på grund av mina utgångspunkter får ske med mig i fokus. Det finns eventuellt en möjlighet att uppnå en form av relaterbarhet (SDT) i processen om du
istället berättar för någon annan varför du vill göra det du satt upp som mål för dagen.
Se över dina sociala referenser
Detta är ett högst experimentellt steg. Som väl beskrivet av Bandura och Urdan & Maehr så jämför vi vår prestation konstant med vår omvärld. Och de som vi jämför oss mest med är naturligt de som vardagligen är oss nära.
Bandura lägger fram belägg både för hur vi påverkas positivt av att se hur våra ansträngningar får oss att passera andras prestationer, men även hur vi påverkas negativt när motsatsen händer. Detta medieras av att tro starkt på ett inkrementellt tankesätt och i att tro på ens egna möjlighet till kontroll.
(Bandura, 1991)
Befäst att du bara kommer nå dit du vill genom din egen förmåga, men vet om att du kan nå dit om litar på processen.
Detta är ett försök till konkretisering utav tidigare diskuterad punkt om inkrementellt tankesätt (Goal-Theory) och Självförmåga. (SRT).
Känn efter hur dina prestationer relaterar till dina värderingar av prestation.
Ett helt klart själv-reflekterande steg. Min tanke med detta är att det ska kännas validerande att tänka efter och känna att man uppnår sina prestations värderingar eller att man ska känna att man inte gör det och därefter revidera sina värderingar eller prestationer. Detta är ett försök till konkretisering av Banduras andra steg av självreglering (SRT)
Sätt upp mikromål för övningspasset. Utmana dig själv med dessa. Avstanna aldrig.
Vi kan hitta belägg för detta med ”mikromål” eller ”subgoals” i Banduras 1991 artikel. Han hävdar att pågående motivation kommer från det kontinuerliga strävandet efter små mål och känslan av validering av att uppnå dem. Viktigt även här att målen är lärande mål (Självmotivering menar han är ett balansspel mellan att uppskatta diskrepansen mellan där man är och dit man vill och processen att stänga det gapet). Att utmana dig själv med dessa mikromål är även det en Bandura idé. Han säger dels ”People generally try to surpass their past accomplishments” och ”...are outperformed by those who set themselves the more challenging goal of bettering their past endeavor”.
För att nu försöka se till att dessa mål inte skapar negativa känslor av att eventuellt misslyckas med dem vill jag återigen understryka vikten av att de är lärandemål och att man lägger vikt på självförmåga
Låt dig själv känna njutning av att uppnå dina mål.
Det här är en vänlig påminnelse om att låta sig bli nöjd med att uppnå det man ville. Det är också ett försök att bringa in en känsla av kompetens till
ekvationen (SDT). Både SDT och SRT menar att det är viktigt att känna kompetens. SDT genom sina ”grundbehov” som de vill uppfylla och SRT genom att beskriva det som att det stärker känslan av självförmåga (Bandura, 1991).
Pröva övningsstrategier. Håll en ständigt uppdaterad lista.
Det här är ett ytterligare steg i att bringa autonomi till övningsrutinen.
Generellt anser jag nog, eftersom alla dessa steg är självvalda och alla mål är helt autonomt valda, att det grundbehovet är mött redan. Miksza har i experiment visat att de barn som har fler och mer sofistikerade mentala strategier för övning ger bättre resultat. (McPherson, Miksza, Evans, 2017).
Och vidare att ”avancerade” musiker har visat på att ha starka strategier för planering och övning. Det finns en risk att jag med detta försöker gå in på effektiv övning istället för motivation. Jag skulle dock vilja argumentera att genom att känna sig effektiv kanske det kan stärka ens känsla av självförmåga.
Reflektera över hur realistiska dina mål var samt hur korrekta dina bedömningar av hur väl du skulle nå varje mål var.
Ett försök att konkretisera Banduras 3:de och 4:de steg i självreglering. Jag hoppas att detta åter ska stärka självförmåga och kompetenskänslor.
Revidera standardnivå
Se över vilka som är de viktiga sociala personer som vi jämför vår standard mot och analysera om våra prestationer når upp till denna adekvats nivå.
Justera inför nästkommande vecka. Gör realistiska analyser av situationen.
Kanhända finns det utrymme för relaterbarhet i detta steg. Se dig om och se hur dina prestationer relaterar till omgivningen. Vad tycker andra om din prestation denna vecka?
Avslutande tankar modell 1:
Kanske saknar modellen i relaterbarhetsfältet. Om den är användbar och praktisk för mig diskuteras nedan. Min förhoppning och vision är att många steg av modellen ska bli till undermedvetna processer som jag går igenom utan att fundera så mycket på det.
Jag kan rekommendera den intresserade läsaren att läsa avsnittet om reflektion av modell 1 innan ni läser modell 2.
Modell 2
(2) Betyder att steget introducerats i modell 2
För perioden då modellen används:
• Sätt upp långsiktiga mål över vad du vill ska åstadkommas över perioden. Låt dem vara specifika nog att vara mätbara.
• Försöka att skaffa övningskompisar, några att utvecklas tillsammans med. (Egentligen behöver du inte berätta för din övningskompis att den är det. Det borde funka så länge du ser det som sådant) (2) Varje vecka:
• Sätt upp lärandemål för de uppgifter som du vill och ska åstadkommas, baserat på dina långsiktiga mål.
• Fundera ut hur mycket kraft/tid som krävs för dessa mål.
Dagligen:
• Internalisera varför du vill lära dig det du håller på med. Berätta för dig själv. Skriv. Gör detta vid dagens start, på väg till övningspasset.
• Prata med en övningskompis om vad du vill åstadkomma idag och hur väl du vill prestera. (2)
• Befäst att du bara kommer nå dit du vill genom din egen förmåga.
Men vet om att du kan nå dit om litar på processen.
• Känn efter hur dina prestationer relaterar till dina värderingar av prestation.
• Om du någon gång under dagen känner en svacka i motivation så läs igen vad du skrev vid början av dagen. Om du kommit på något nytt så skriv ner det också. (2)
Vid varje övningspass:
• Sätt upp mikromål för övningspasset. Utmana dig själv med dessa, men sätt inte mål du inte kan nå. Avstanna aldrig. (2)
• Låt dig själv känna njutning av att uppnå dina mål och belöna dig själv genom något påtagligt. (2)
• Pröva övningsstrategier. Håll en ständigt uppdaterad lista.
• Undvik distraktioner. Lägg saker som du vet kommer störa i ett annat rum. (2)
• Låt fokuset ligga vid mikromålen och processen av övning. Fundera inte över dina långsiktiga mål under övningens gång. (2)
Vid Veckans Slut:
• Reflektera över hur realistiska dina mål var samt hur korrekta dina bedömningar av hur väl du skulle nå varje mål var.
• Fundera över vad din nivå av acceptabel prestation är, både kvalitet av övning samt kvalitet av ett för dig färdigt resultat. Jämför dina värderingar med din prestation. (2)
Beskrivning av nya steg
Sätt upp mikromål för övningspasset. Utmana dig själv med dessa, men sätt inte mål du inte kan nå. Avstanna aldrig.
Ett tillägg av att inte sätta ouppnåbara mål för att bättre nå en känsla av flow.
Försöka att skaffa dig en övningskompis, någon att utvecklas tillsammans med.
(egentligen behöver du inte berätta för din övningskompis att den är det. Det borde funka sålänge du ser det som sådant)
Det här steget är en adaption av de sociala mål som Urdan och Maehr (1995) presenterar i sin artikel. Syftet är att tillgodogöra sig sociala aspekter, det vill säga tillhörighet med en grupp. Det är viktigt att personen du väljer är någon du ser upp till och som själv har positiva egenskaper som du vill skaffa dig.
Det behöver inte nödvändigt vis bara vara en person utan kan likaväl vara en grupp med personer, eller flera enskilda individer.
Relaterbarhet är något som SRT benämnt som en grundsten till motivation och som hittills saknats i min modell. Det här steget hoppas jag bringar även en känsla av tillhörighet som SRT är ute efter.
Prata med en övningskompis om vad du vill åstadkomma idag och hur väl du vill prestera.
En daglig påminnelse om sociala mål och ett tillfälle att få social kontakt med människor du vill efterlikna. Syftet är att fylla på nAff för att göra möjligheten att fylla sitt nAch enklare att genomföra.
Om du någon gång under dagen känner en svacka i motivationen så läs igen vad du skrev vid början av dagen. Om du kommit på något nytt, så skriv ner det också.
Det bästa steget för mig, under modell 1, var den dagliga påminnelsen om varför jag vill göra det jag gör. Detta är ett försök att ytterligare föra det steget
in i vardagen och förhoppningsvis hjälper det om motivationen sjunker avsevärt under dagen.
Låt dig själv känna njutning av att uppnå dina mål och belöna dig själv genom något påtagligt.
Det här är ett försök till bättring av modell 1. En av de saker som saknades var påtaglig belöning, för att ytterligare skapa njutning och befästa självförmåga. Det är tänkt att hjälpa när min interna motivation inte räcker till och den externa motivationen behövs för att nå dit jag vill. Belöning ska enligt forskning stötta extern motivation. (SRT)
Undvik distraktioner. Lägg saker som du vet kommer störa i ett annat rum.
Det enda av mina steg som uteslutande har kopplingar till Flow. Att undvika distraktioner ska hjälpa en att koncentrera sig på den uppgift man har framför sig och främja känslor av flow och på så sätt skapa njutbarare övning.
(Lindström, 2020)
Låt fokuset ligga vid mikromålen och processen av övning. Fundera inte över dina långsiktiga mål under övningens gång.
Inspirerat av flow, men även med grund i Banduras tankar (1991). Ett försök att hålla fokuset kvar på den uppgift som ligger framför dig istället för att oroa sig över helhetsperspektivet. Det ska hjälpa en att nå flow, men jag tror även det kommer leda till att mikromålen får mer fokus och därigenom förstärker belöningen man känner av att uppnå dessa (Bandura, 1991).
Fundera över vad din nivå av acceptabel prestation är, både kvalitet av övning samt kvalitet av ett för dig färdigt resultat. Jämför dina värderingar med din prestation.
Det här steget var problematiskt i min första modell, förmodligen för att det var klumpigt formulerat. Med denna nya formulering hoppas jag bättre träffa an det kontrollmoment Bandura vill ha i självreglering. Förhoppningen är givetvis att man varje vecka kommer känna att man har nått upp till sina värderingar. Om ej, och om ett nej känns som ett misslyckande, kan det eventuellt upplevas som att man har misslyckats. Och då är det tur att vi har lärande mål eftersom de har visats att de med lärandemål och entitetstankesätt
har större motstånd mot misslyckande och att de fortsätter kämpa betydligt längre än de med prestationsmål. (Sideridis & Kaplan, 2011)
Resultat
Hur jag arbetat
Jag har gjort mitt bästa för att följa de rekommendationer jag givit mig själv och funderat ut hur jag på bästa sätt anpassar modellen till min vardag. I det här avsnittet vill jag berätta om de konkreta steg jag gått igenom medvetet och röra vid det som, per design, skett undervetet.
Mina veckoliga mål har jag arbetat med igenom ovanstående bilds tabell. Jag vet med mig att jag inte fungerar bra om jag detaljplanerar varje dag och timme. Jag har därför valt att göra en mer generell planering innehållande hur många timmar jag bör spendera på varje stycke per vecka samt en lista med mer specifika mål i stycket för den veckan. Det fällt i bilden som är tomt är
en checklista där jag fyller i ett streck för varje pass eller timme jag gjort på respektive stycke.
Mikromål är ständigt informerade av avsiktlig övning (mindfull practise), det vill säga att ständigt analysera vad jag gör, varför jag inte är nöjd med det och hur jag ska göra för att det ska låta som jag vill. Att göra detta på detaljnivå i varje övningspass tror jag är det största enskilda bidragande faktorn som får mig att känna en känsla av flow i övningen och får mig att känna mig motiverad under övningspasset.
Internalisering av mina anledningar till att anstränga mig varje dag har jag gjort på tåget till skolan varje morgon. Jag tar fram en anteckningsbok och skriver några rader om varför jag vill öva.
Att prova olika övningsstrategier och hålla en uppdaterad lista är något jag inte gjort för komplicerat. Jag har något utvidgat min redan inlärda lista med övningsstrategier med några nya men i det mesta endast försökt komma ihåg att variera mellan olika metoder.
Övningskompisar är i nuläget en enkel sak då jag har flera ensemblemedlemmar i min närhet där vi har gemensamma mål som tävlingar och konserter. Det har känts väldigt enkelt att relatera till dem och med dem fortsätta utvecklas. Vi skickar varje vecka inspelningar till varandra som vi sedan pratar om tillsammans, ett konkret gemensamt mål som fungerat bra för att motivera oss tillsammans.
Befästa att jag kommer dit jag vill om jag litar på processen är något som har börjat ske undermedvetet och får mig att känna mig trygg med att jag gör framsteg så länge jag anstränger mig.
Reflektionen kring veckans mål och min standardnivå har skett väldigt passivt men ändock effektivt. Jag har när jag planerat nästa vecka alltid tittat tillbaka på föregående vecka och reflekterat kring arbetsmängden och resultaten det gav.
(Alla modeller grafen använder för tydlighetens skull medelvärdet av kl.7 och kl. 11 för varje modell.)
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
Alla Modeller
Modell 2 Smarta Mål Flow Ingen Modell Modell 1
Reflektion av Modell 1
Efter att ha provat modell 1 i ca en månad vill jag påstå att det är mycket utav den som fungerar bra. Det som står ut som den största vinnaren bland stegen är det första av de dagliga. Att berätta för mig själv varje dag, påminna mig själv, om varför jag gör det jag gör och varför jag vill fortsätta kämpa har varit det utan tvekan starkaste av stegen. Att planera vad jag vill göra under veckan i olika steg, först översiktligt över hela veckan vilket har tvingat mig att också göra det dag för dag har låtit mig vara mer koncentrerad på mina uppgifter och alltid sett till att jag vet vad jag vill och behöver öva på härnäst.
Att vidare sätta mikromål för varje övningspass förstärker denna effekt och konkretiserar de mer övergripande målen till små hanterbara bitar.
Där modellen hittills har fallit upplever jag vara först och främst i belöningssteget. Det har inte känts som det har påverkat mig alls. Jag vill prova att ha mer av en konkret belöning. Jag känner mig duktig (njutning) när jag når mina mikromål men inte mycket mer än innan och jag har inte direkt tagit mig tid att funder över det. Jag vill därför i modell 2 gå närmare vad SRT diskuterar i att göra belöningar avhängda av om jag nått vissa mål under dagen. Jag vill även prova att göra dessa belöningar till konkreta saker som får mig att känna njutning. Detta strider mot vad SDT menar att påtagliga belöningar skall göra med inneboende motivation, att det ska vara en faktor som förminskar den. Jag tänker att det kan vara så att det som jag behöver stärka i och med detta är inte min inneboende motivation utan min externa motivation.
Det andra stället jag upplever att modellen inte hjälpt mig är i reviderandet av standardnivå. Denna uppgift har blivit för abstrakt för att enkelt göra varje vecka och skulle behöva en omformulering eller ersättning. Syfte med den var att för sig själv synliggöra vad som är ens nivå av standardprestation och
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
0 1 - D E C
0 2 - D E C
0 3 - D E C
0 4 - D E C
0 7 - D E C
0 9 - D E C
1 0 - D E C
1 5 - D E C
2 0 - D E C
0 5 - J A N
0 6 - J A N
MODELL 1
Kl. 7 Kl. 11
fundera över hur den jämför sig med omgivningen samt hur realistisk den är.
Jag tänker överlag att det sista avsnittet i modellen behöver få mer fokus och direktiv. Hur ska själv-reflektionen gå till? Borde det finnas helt mätbara parametrar där jag kan svara ja eller nej på om jag lyckades. Risken med det, som jag ser det, är att jag börjar sätta upp prestationsmål istället för lärandemål. Att jag strävar mot att känna mig duktig eller undvika att göra mig själv besviken.
Ytterligare saker jag vill förbättra i den nya modellen är ett tillägg av sociala aspekter baserat på Maehr och Urdalls tankar kring sociala mål. Jag vill försöka skapa en positiv utvecklingsspiral med ursprung i en social kontext.
Jag har förvisso personer som jag spelar och samarbetar nära med. Det är dock inte alltid som det är omedelbart motiverande i nuläget. Min tanke är att ha någon form av socialt Equity-mål där båda parter strävar efter att vara lika bra som den andra och på så sätt fortsätter att utvecklas för att nå upp till den andras ständigt ökande nivå.
Reflektion av att öva med Ingen modell
Som väntat var det ingen bra idé att öva utan någon modell alls. Det gav mig sämre resultat än alla de andra sätten att öva på. Jag kände mig helt kastad till vinden för vad som fall mig an och vilka yttre eller inre faktorer som spökade under dagen. Gick övningen bra, kände jag mig mer motiverad och gick den dåligt fanns det ingen räddning.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
1 9 - J A N
2 0 - J A N
2 1 - J A N
0 1 - F E B
0 2 - F E B
0 3 - F E B
0 4 - F E B
0 7 - F E B
0 8 - F E B
0 9 - F E B
1 0 - F E B
INGEN MODELL
Kl. 7 Kl. 11
Reflektion av att ha övat med flow
Att öva med flow som modell kändes helt klart njutbart. Jag upplevde dock inte att det gav mig mer motivation över tid, vilket kan vara bevisat i att min graf visar en uppgång mitt i testperioden men sedermera sluttar neråt, framförallt senare på övningsdagen. Flow var definitivt bättre än att inte ha någon modell alls och gav mig koncentrerad övning.
Flow har jag alltid tänkt på som en om det vore en musikers misstag att eftertrakta. Rätta mig om jag har fel men är inte flow den mest njutbara metoden för övning, men för den sakens skull inte den mest effektiva. Jag har dock under den tid jag utforskat ämnet närmare tvingats inse att det finns klart positiva aspekter av flow om man inte funderar över effektivitet. Det känns bra att öva med flow, såklart, men jag klarar också att hålla på längre med en uppgift om jag når flow när jag utför den. Det värsta av allt är att jag under min första undersökningsperiod med min egen modell ofta hamnade i ett flow-tillstånd utan att specifikt eftersträva det. Det var inget jag direkt reflekterade över när det hände men nu när jag testat att öva med flow som mål inser jag att det var så. Därför funderar jag över hur det skulle bli att föra in dessa flow-skapande metoder in i min egen motivationsmodell. Jag menar inte att rakt av föra in flow som en huvudaktör i modellen, men snarare som en bi-hjälp. Som jag ser det, är det inga nackdelar med att nå flow, om det görs i sammanband med tänkande, mentalt aktiv övning. Kanske kan det tillochmed hjälpa en att nå flow om man har en aktiv självundersökning pågående under övningen. Det som flow experten Csikszentmihalyi (2003) pratar om som saknas i min egna motivations modell och som jag gärna skulle ha med är rensandet av distraktionsmoment och ytterligare fokus på processen, inte målet. Ta bort mobilen, be folk att inte störa, och allt annat som hjälper dig inte bli störd. Samt att hålla kvar fokuset på övningens process och hålla makroperspektivet borta. Alla dessa saker tror jag, och ska
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
FLOW
Kl. 7 Kl. 11
sedermera testa, kommer hjälpa mig hålla min motivation uppe under övningsdagen.
Reflektion Smarta mål
Att öva med SMARTA mål var en inledningsvis positiv upplevelse men det tappade snabbt sin charm. Det gav mig långsiktiga mål, men ingen kontext till varje övningspass. Modellen är såklart inte utformad för att passa specifikt övning. Det SMARTA mål gjorde väl, det vill säga målsättning, gör även andra modeller jag provat, såsom flow och min egen modell.
Reflektion av modell 2
Som statistiken visar har jag varit väldigt motiverad under den period jag använt modell 2. De stora förbättringarna tror jag härledas mycket till additionen av sociala mål samt att jag haft ännu tydligare långsiktiga mål, och därför också mer angelägna veckoliga och dagliga mål. Jag tycker jag har haft en bra dialog med min själv rörande hur mina prestationer relaterar till mina värderingar av prestation samt hur realistiska mina veckoliga mål varit. Jag har inte skrivit ner den dialogen utan låtit den hända organiskt i mitt huvud då jag planerar nästa veckas mål. Det har känts som att det har funkat väldigt bra för mig.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
1 2 3 4 5 6 7 8
SMARTA MÅL
Kl. 7 Kl. 11
Jag önskar att jag kunde redogöra för bristerna i modell 2 men jag känner inga starka känslor kring vad som skulle vara problem i nuläget. Jag tror att för att vidareutveckla modellen i det nuvarande stadiet skulle en större mängd testpersoner krävas. Med det sagt är jag väldigt intresserad av att
göra det arbetet och ta reda på om den fungerar för andra samt och det skulle kunna vidare förbättras och generaliseras för att passa fler människor.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
MODELL 2
Kl 7 Kl 11
Diskussion
Jag har undersökt hur jag bäst motiveras till att fortsätta utvecklas. Min undersökning har gett mycket information för vidare lärande i ämnet men jag tycker mig redan ha kommit fram till ett resultat som verkligen hjälper mig.
Min modell 2 har hittills fungerat väldigt bra för mig. Jag är spänd på att veta hur den kommer fungera under resterna av mitt tiden jag använder den och hur den håller i längden. Modellen hjälper mig att vara strukturerad när jag övar, att känna njutning av övningen, att känna mig som en duktig musiker, att planera min övning under ett längre perspektiv och att skapa påtagliga mål för mitt fortsatta utvecklande.
Jag är rädd att om en lärd musikpsykolog skulle läsa min text skulle de finna många brister i utformandet av experimenten, i litteraturen jag valt och i bristande kvantitativa data. Det finns långt mycket mer text om motivation i olika vinklingar än jag kunnat läsa under tiden jag gjort mina experiment.
Både i direkt koppling till musik men i ännu större utsträckning i andra ämnen vars forskning kunde vara antingen applicerbar eller inte. Allt jag läst hittills är dock forskning bedriven av forskare och akademiker. Inget av det jag lyckats hitta har varit i stil med min egen text en kvalitativ studie i den egna personens motivation med konkreta argument och faktamässig mark att stå på. Just därför vill jag tro att min text har ett framtida värde även för andra än mig själv. Motivation är, som jag talat om i inledningen, en självklar grundpelare till att utvecklas som musiker. Nej bredare än så, det är anledningen till att vi gör något alls. Man behöver inte gå längre än Maslows hierarki av behov för att förstå att när vi är hungriga har vi motivation att äta, vi skaffar oss jobb för att vi är motiverade att känna oss finansiellt säkra, skapar familj för att känna tillhörighet och kanske spelar vi musik för att få respekt av andra. Oavsett varför är motivation grundpelaren som får oss att agera. Därför har det under mitt arbete blivit nästintill absurt för mig att vi aldrig belyst ämnet i utbildningen. Vi går på musikhögskolan för att fostra oss till de bästa musiker vi kan bli. Som jag ser det när jag tittar ut över alla studiekamrater jag har eller haft är den individuella motivationen den självklara vattendelaren. De som vill mer, gör mer och för att bli en lyckad musiker i dagen samhälle tror jag man måste göra extremt mycket. Både i och utanför övningsrummet. Jag önskar och hoppas att jag kan i och med mitt arbete bidra till diskussionen kring ämnet. Det finns inga garantier för att det som jag funnit fungerar för mig skulle fungera för någon annan. Jag vill påstå att det är den största påtagliga bristen i att göra ett arbete som detta som konstnärlig forskning.
Däremot vill jag nämna att arbetet är gjort som artistisk forskning och därför givetvis inte är begränsat av att inte vara vetenskapligt. Syftet med ett arbete som detta är inte att ta fram en modell som fungerar för många människor utan att ta reda på vad som fungerar för mig. Det är också meningen att ge mig verktyg att utveckla mina färdigheter vilket tillåter mig gör en bättre klingade del av mitt master arbete. Examenskonserten gjord den 27 Maj är
denna sagda klingande del. Mitt arbete är generellt för min utveckling och inte direkt kopplat till någon specifik uppgift. Jag vill tro att det säger sig självt att min motivation påverkar min prestation i alla stycken jag framför från den punkt jag börjat använda de modeller jag testat och så länge jag fortsätter arbeta med dem. Därför kan konserten dels ses som en direkt produkt av arbetet, dels ses som inte konkret påverkat alls.
Jag inser att det finns ett antal formella brister i hur min undersökning och arbete utförts. De enklaste att nämna är
1) Bristande mängd data, 2) Inga andra försökspersoner, 3) Bias för mina egna modeller,
Med bristande mängd data menar jag i första rummet att vissa av motivationsmodellerna jag provat har testats under alldeles för kort period för att ge en riktig realistisk eller sann långsiktig bild av hur väl de faktiskt fungerar.
Den andra punkten, att jag inte haft andra försökspersoner är ett simpelt problem att lösa. Eftersom det här är konstnärlig forskning har jag inte sett det som en fråga som bör prioriteras eller ens är relevant i sammanhanget. Jag är det till trots väldigt intresserad av hur modellen skulle fungera för andra personer och hoppas i framtiden kunna dela med mig av den till andra musiker som, liksom jag, haft problem med motivationen. Kanske är den omöjlig att förstå för någon annan än mig själv. Kanske behöver den simplifieras för att vara praktisk att använda. Tiden får utvisa dessa saker. Men jag hoppas och tror att den kan vara hjälpsam även om den inte går att föra över punkt för punkt. Eventuellt är arbetet effektivt som inspirationskälla till de vägar man kan ta.
Bias för mina egna modeller är något jag är akut medveten om men inte har en direkt lösning på. Jag tror det är sannolikt att jag gett mig själv en högre motivationspoäng när jag jobbat med en av mina egna modeller jämfört med när jag provat de modeller jag inte kommit på själv, det vill säga Flow och Smarta mål, och därför gett dem en lägre poäng. Jag är inte lärd nog att identifiera det i min poängsättning och inte kunnig nog att eliminera det från statistiken jag samlat in. Därför får jag helt enkelt möta möjligheten att jag är vinklad i min datainsamling och att skillnaden mellan mina och andras modeller inte är så stor som den framstår. Självklart finns det också ingen garanti för att jag har rankat mina modeller högre.
Jag tycker att mitt val av metod för undersökningen har varit sunt. Att först samla in så mycket information jag kunde ta åt mig i ämnet och sedan i flera steg testa och utveckla min modell kändes både lärorikt och effektivt. Det gav mig tid att reflektera över olika saker i olika perioder och tvingade mig att göra saker praktiska för mig. Jag tyckte inledningsvis att det var lätt att mycket av arbetet blev väldigt intellektuellt och inte enkelt applicerbart. Men eftersom jag tidigt både gav mig ut att testa min och andras modeller blev jag tvingad att omvandla det intellektuella till konkreta punkter som jag enkelt kunde lära mig och applicera på min vardag.
Jag funderade länge över om jag skulle föra loggbok eller om jag skulle försöka samla in statistik. De två metoderna är givetvis bra på olika sätt och visst kunde jag ha använt mig av båda simultant. I slutändan var det den rent praktiskt konkreta styrkan i statistik som fick mig att välja den metod jag valt.
Jag ville inte att samlandet skulle ta tid från min övning. Jag trodde att det i så fall skulle ha stoppat upp själva syftet med modellen. Att skriva loggbok är ett kraftfullt verktyg men det är tidskrävande i jämförelse. Eftersom jag hade velat göra det medan jag var mitt uppe i övningen för att kunna vara så ärlig som möjligt i min data skulle det ha stoppat upp min övning och på så vis skapat ett hindringsmoment i övningens flyt. Att däremot skriva en siffra som korrelerar till min motivation två gånger om dagen var enkelt och tog ingen tid alls. Jag ville göra det två gånger eftersom min energinivå ofta historiskt spelat roll för hur motiverad jag känt mig. Som vi kan se i flera av modellerna är min motivation lägre när jag redan övat ca 3-4 timmar. Framför allt tydligt när jag haft ingen modell är min motivation betydligt lägre när jag blivit trött. Ett väldigt positivt resultat har varit hur mycket mindre märkbar den dippen varit, inte minst i Modell 2 där jag nästan lika ofta som inte noterat en högre motivationskänsla senare på dagen.
Vidare forskning i området kan med fördel fokusera på att applicera modellen på en större grupp människor. För att modellen på riktigt skulle vara relevant i en större diskussion kring motivation relaterat till övning behöver den testas med ordentliga undersökningar som fyller kvantitativa kriterier och i enlighet med det ramverk som psykologer använder för undersökningar av detta slag, något jag i nuläget inte är kunnig nog att utföra.
Modellen skulle även må bra av vidareutveckling av ett innehållsmässigt slag.
Någon med betydligt mer sakkunskap om motivation än mig skulle med fördel kunna förädla och konkretisera alla de steg jag skrivit ut i modellen.
Om den skulle kritiseras av någon med djup kunskap inom motivationens alla områden och av densamma vidare förfinas och därefter återigen testas i verkliga sammanhang skulle modellen eventuellt i en framtid utgöra grundpelaren för hur vi lär ut hur man övar effektivt och motiverat för att nå garanterade positiva resultat. Ett tillägg till som alla musikerutbildningar skulle må bra utav. Jag menar inte att den i det läget skulle lösa alla motivationsproblem. Men det skulle kunna presentera i alla fall en konkret lösning som alternativ till att sluta eftersträva en professionell karriär.
