S t u d e n t
ÄLGJAKT OVAN ODLINGSGRÄNSEN.
UPPFATTNINGAR FRÅN SAMER OCH ORTSBOJÄGARE
En inventering av perspektiv på dubbelregistrerad älgjakt i Västerbotten
Henrik Sjöberg
FÖRORD
Jag vill här tacka min handledare på institutionen Håkan Appelblad som handlett mig genom denna studie. Till detta vill jag tacka lokala engagerade inom organisationen av älgjakt i fjällkommuner för viktiga diskussioner och vägledning till lämpliga kontaktpersoner för intervju. Dessa har också haft
nyckelroller för att identifiera det tematiska upplägget för studien och viktiga frågor att ställa. Avslutningsvis riktar jag också ett stort tack till de
personer som deltagit i intervjuerna.
ABSTRACT
The central aim of this thesis is to evaluate how the current system of moose hunting on the territory above the cultivation limit has affected the local hunters and members of the local Sami communities. This highlights the question of how the different sides in the study have the ability to influence the decisions that affect their actual landuse. This in turn poses three of the following questions. What historical aspects are foundational for today’s system of the double registered moose hunting on the land above the cultivation limit? What consequences have the double landuse had with regards of moose hunting on the two sides in the study? How does the two sides describe the actual problem of the current system and how could alternative system be formulated?
Historical state agendas in Sweden created a situation of two parties with claims to landuse on the same territory. This in turn created the double landuse in question of moose hunting above the cultivation limit in
Västerbotten County. Juridical statements determine the conditions for how these two sides should coexist on the same land. These have been found to be the source of problematic situations in real life situations. Requirements of today’s system of a recommended consultation between the two sides have in many cases not been functional. The current system builds in high extent on the consultation between the two sides, but in context no tools for implementing this is made available in ruling documents. This consultation presupposes for example some kind of connection and common ground between the two parts. This is an aspect that in many cases is not present or obvious. The question about the double nature of the problem has under a long time been subject to many legal proposals for change. Though in present time no new changes has been made. Many arguments point to the superior function of a system that is administered and controlled locally, if the effects of the decisions have local impact. From this there are mixed feelings and several uncertainties about how to find a way to implement a system that addresses the difficulties in today’s system.
Innehållsförteckning
1.0 Introduktion ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Disposition ... 2
2 Bakgrund. ... 3
2.1 Tidig historia ... 3
2.2 Sentida historia ... 4
2.2.1 Avvittringen i Västerbottens lappmarker ... 4
2.2.2 Odlingsgränsen ... 5
2.3 Statens anspråk på mark ovan odlingsgränsen ... 6
3. Metod ... 7
3.1 Metodologisk utgångspunkt ... 7
3.2 Urval ... 7
3.3 Etik ... 8
3.4 Empiri ... 9
3.5 Tolkning och bearbetning av material ... 10
3.6 Avgränsning ... 12
3.7 Använd litteratur ... 12
4. Genomgång av litteratur ... 12
4.1 Grundläggande lagstiftning ... 13
4.2 Den dubbla jakten i praktiken ... 14
4.3 Problem ... 14
4.4 Exempel på förändringar till dagens system ... 15
5. Teoretiska utgångspunkter ... 16
5.1 Landskapets begreppsramar ... 17
6. Resultat ... 19
6.1 Historiska perspektiv och dess betydelse ... 19
6.2 Samrådet ... 22
6.3 Personliga perspektiv av en delad älgjakt ... 24
6.4 Olika grader av engagemang ... 27
7. Tidigare forskning ... 29
8. Diskussion ... 29
8.1 Utveckling av fungerande verktyg ... 31
8.2 Ett större lokalt inflytande ... 32
8.3 Slutsatser ... 33
9. Vidare forskning ... 34
Referenser ... 35
Figurförteckning ... 38
BILAGA 1. Intervjumall ... 38
1.0 Introduktion
Den 25 maj 2015 inleddes huvudförhandlingar i Gällivare tingsrätt kring frågan om ensamrätt över förvaltningen av jakt och fiske på Girjas samebys åretruntmarker i Gällivare och Kirunas kommun. Girjas sameby stämde den svenska staten för rätten till hela eller halva rätten av fiske och jakt. Detta ledde i sig till starka protester från lokala jägare och fiskare av rädslan för att förlora tillgången till markerna. Rent juridiskt handlade detta å ena sidan om lagen om urminnes hävd, kontra statens uppdrag att administrera markanvändning inom jakt och fiske på statliga marker. I februari 2016 dömde tingsrätten till samebyns favör. Domen överklagas av svenska staten till hovrätten (nsd.se, 2016).
Girjasmålet illustrerar en stor del av den problematik kring
markanvändning som har djupa historiska rötter och på många sätt nått sin kulmen i den så kallade ”dubbelregistreringen” av älgjakt på statens mark ovan odlingsgränsen (samer.se 2016). I och med avvittringen av
Västerbottens läns lappmarker under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal uppstod en rad prekära frågor rörande markanvändning av marken
ovanför odlingsgränsen. Det som tidigare varit landarealer som i huvudsak brukats av samer kom nu att officiellt införlivas i den svenska statens markinnehav och besittning. Som del av denna process såg den svenska staten ett behov av att befolka de vidsträckta landområdena i norr, med nybyggare. Här ser vi början till de svårigheter som kan uppstå mellan två parter som är involverad i en delad älgjakt. 100 år senare i och med
älgstammens starka tillväxt och förhöjda roll som naturresurs under senare delen av 1900-talet kom denna konflikt att förstärkas ytterligare. Från och med riksdagens beslut 1987 löstes frågan med den så kallade
”dubbelregistreringen” (riksdagen.se, 2015). Detta system för fördelning av rätten att jaga på statens mark ovan odlingsgränsen sker på så vis att
samebyarna som urbefolkning automatiskt besitter jakträtt på all
åretruntmark för renbete ovan odlingsgränsen. På samma gång har ortsbor med markinnehav ovan odlingsgränsen som ej tillhör samebyn, rätt att jaga på samma mark. Utifrån detta faktum uppstår benämningen
”dubbelregistrering” och dubbel jakt, där två olika parter har rätt att jaga på samma markområde.
Detta har medfört mer och mindre starka konflikter i frågan då båda parterna har laglig rätt till jakt, men ingen obligatorisk samordning finns parterna emellan. Länsstyrelse och stat har i allt väsentligt låtit frågan om samordning kring markanvändningen vara en individuell fråga för de olika
parterna. Detta har i praktiken i flertalet fall visat sig vara svårt. I dagsläget finns inget riktigt alternativ klart för hur problemen ska lösas. Kärnan i denna fråga anses av många framförallt handla om konkurrens vid den dubbla markanvändningen. Till detta finns även en kritisk punkt i
jaktsäkerhet och demokratiskt inflytande i systemet. Uppsatsens problem må vara geografiskt avgränsad, men ställer viktiga frågor och implikationer för människans relation till natur och maktförhållanden allt från den lokala nivån till den globala.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att beskriva uppkomsten till dagens svårigheter i den dubbla älgjakten ovan odlingsgränsen, och utröna vilka effekter den haft för samer och ortsbobefolkningen som jagar älg på dessa marker.
Vidare ämnar studien att inventera hur de olika parterna ser på situationen i denna älgjakt och vilka konsekvenser detta kan ha för den delade jakten.
Fokus i inventeringen kommer vara på individuella perspektiv och erfarenheter. Utifrån syftet har följande frågor formulerats.
Vilka historiska faktorer ligger till grund för dagens dubbelregistrering av älgjakten på statens mark ovan odlingsgränsen?
Vilka konsekvenser har den dubbla markanvändningen i fråga om älgjakt haft för de två parterna: jagande samer och ortsbor utanför samebyarna.
Hur beskriver de olika parterna den aktuella situationen och hur skulle alternativ i frågan kunna se ut?
1.2 Disposition
I kapitel ett genomförs en generell introduktion till ämnet. Här redogörs för studieämnets bakgrund och problemställningar. Till detta redogörs även för studiens syfte och frågeställningar.
I kapitel två presenteras en mer ingående bild av ämnets historik och en historieskrivning för studiens två parter.
I kapitel tre förklaras studiens tillämpade metodik, genomförande med använt material, beskrivning av intervjuer, liksom studiens huvudsakliga avgränsningar.
Kapitel fyra behandlar litteratur som använts i studien, samt fastställer fundamentala och aktuella begrepp i texten.
I kapitel fem presenteras studiens teoretiska horisont med dess
grundläggande fundament. Dessa kretsar kring kärnan av det upplevda landskapet liksom föreslagna konsekvenser till detta.
Under kapitel sex redovisas studiens resultat. Konkret handlar detta om intervjupersonernas uppfattning kring ställda frågor.
I kapitel sju förs en diskussion där resultatet analyseras i förhållande till studiens teoretiska fundament.
2 Bakgrund.
2.1 Tidig historia
Uppkomsten till studiens huvudtema i den dubbla älgjakten ovan odlingsgränsen har djupa rötter i svensk kolonisationshistoria. Dessa aspekter är viktiga att redogöra för då de haft en viktig roll i att forma de olika parternas relation till de aktuella markområdena och utifrån detta deras relationer inom den delade älgjakten. Anledningen till detta har att göra dels med den samiska befolkningens avsaknad av egen nation och möjlighet att i relation till den moderna nationalstaten åberopa rätten till landområden. Den andra aspekten kan sägas beröra det faktum att en fast befolkning behövdes för att kolonisera de stora landområden belägna i norr.
Samerna som folk antas ha sina rötter i olika jägar-och samlarfolk som vandrat in de norra delarna av den skandinaviska halvön så tidigt som 11,000 år sedan. Dessa folk ägnade sig dock inte åt renskötsel som den ser ut idag. (Baudou, 1995) Först under 1600-tal anses den mer moderna modell av en renskötsel ha utkristalliserats. Denna sprang fram ur behovet att klara den beskattning som svenska staten lagt på den samiska
befolkningen. Här krävdes en förstärkt ekonomi och försörjning i en mer konkret förvaltad renhjord (Manker, 1968). Med denna vändning i konkreta levnadsmönster skapades konkreta landområden för renbete utifrån
renarnas flyttmönster som ses i dagens rennäring. Här ligger också grunden till de för studien dagsaktuella renbetesområden ovan odlingsgränsen.
En historisk förklaring till studiens andra part i ortsbefolkningen är
nödvändig och har sina förtecken i Sveriges koloniala historia under 1600- talet. Den svenska nationalstatens kolonisationsprojekt har flera
anledningar. Den kan dock sägas ha två huvudgrenar: Dels den
skattemässiga potentialen i en befolkning med produktionspotential. Den andra handlar om 1600-talets uppsving av merkantilismen som hävdade tillgången av metaller som en absolut grund för nationens välstånd
(Bäärnheim, 1976). De juridiska fundamenten till dessa fenomen tar ett avstamp i det så kallade lappmarksplakatet 1673. Detta kom till som ett medel för att främja och stärka den tänkta kolonisationen av de
norrländska lappmarkerna. Lappmarksplakatet fastslog att individer som bosatte sig inom lappmarken åtnjöt frihet från knektskrivning liksom skattefrihet i 15 år. Denna förordning kompletterades 1695 i en förnyelse liksom i Lappmarksreglementet 1749. Här preciserades nybyggen med krav och begränsningar. Huvudsakligen handlade detta om begränsningar för svedjebruk som störde rennäring. I det senare fallet berördes regleringar för område av jakt och fiske i anslutning till nybyggen liksom gräns för själva lappmarken (Göthe, 1929).
Dessa tidiga redogörelser illustrerar att konflikter kring markanvändningen uppstod redan på ett tidigt plan. På samma sätt har dessa händelser
grundlagt förutsättningarna för de båda parternas relationer.
Beskrivningen av den svenska avvittringsepoken skulle med belägg kunna sägas vara fundamental för att förstå spänningarna inom dubbelregistrerad älgjakt.
2.2 Sentida historia
2.2.1 Avvittringen i Västerbottens lappmarker
Innan avvittringen av de svenska lappmarkerna betraktades de öde
områden utan fast befolkning som mer eller mindre herrelösa. Någon fast nationsgräns fanns heller inte, mer än att under 1600-talet vagt avgränsas till Skandernas vattendelare (Henriksson, 1978) Dock uppfattades från centralmakten allt obrukat land som kronans, vilket avspeglade den senare avvittringen. I och med det stigande värdet på skogen uppstod under sent 1800-tal påtryckningar om en juridiskt bindande avvittring som fastställde ägarskap till tidigare landområden för nybyggen. Dessa påtryckningar från privata individer och bolagshåll verkar dock inte ha varit det enda motivet.
Mycket pekar på att en anledning till avvittringsprocessen hade en grund i att säkra och maximera kronans ekonomi. (Stenman, 1983)
2.2.2 Odlingsgränsen
Figur 1: Karta över odlingsgränsens dragning i Västerbotten, med tillhörande samebyars markanvändning ( © Länsstyrelsen i Västerbotten)
En viktig del till att förstå studiens geografiska fokus på ligger i den så kallade odlingsgränsen som illustreras i figur 1. I och med 1870-talets stadga för avvittringen fastställdes ovan nämnda gräns. I sydligare län där kolonisationen av fjällnära områden påbörjats tidigare hade
markanvändningskonflikten mellan nybyggare och samer redan blivit uppenbara. I och med avvittringen hade inskränkningar i samernas rätt till
traditionella boplatser och renbete inskränkts så till den grad att deras existens blivit hotad. En anledning till detta stod i att samerna aldrig getts tillfälle att påverka utvecklingen och endast intressen för stat och nybygge tagits i beaktande. En stark anledning till detta stod i att samerna
rättigheter generellt var svaga. Inför avvittringsförfaranden i Västerbotten kallades samer till sammanträden för avvittringsförloppet. Dock fanns starka åsikter representerade för att de statliga intressena hade
tolkningsföreträde. Här framgår det praktiska problemet i nybygge kontra samebefolkning. Denna handlade om att kolonisationen redan innan
avvittringen nått långt upp i fjällområdena. Här uppfattades från centralt håll att samekulturen stod inför en stark tillbakagång och totalt
försvinnande. Här kan framförallt två inställningar identifieras. Den ena såg denna nedåtgående utveckling som en naturlig del för samerna i den
moderna tidsåldern. Den andra insåg betydelsen och behovet av att försöka undvika samekulturens död. Den senare inställningen erkändes av
landshövding Erik Viktor Almquist som 1867 föreslog en gränsdragning som inga nybyggen skulle få uppföras ovanför. En intressant observation är att beskrivningen ovan av gränsdragning hade sin starkaste motivation just som ett skydd för samerna. Även om motivet att identifiera områden där odling ej var lämpligt fanns med i gränsdragningstanken, var inte detta det huvudsakliga motivet. På detta sätt skapades ett större skydd för samernas intressen och markanvändning norr och väster om odlingsgränsen.
(Stenman, 1983)
2.3 Statens anspråk på mark ovan odlingsgränsen
En intressant aspekt i sammanhanget är det faktum att ägarskap för marken ovan odlingsgränsen i domar för svenska samer i Jämtland och Nordnorge har erkänts. Detta innebär att samer i dessa specifika fall erkänts som förhandlingspart där inte staten själv fört deras talan.
Implikationerna av detta innebär att samerna själva har den bästa utgångspunkten att juridiskt hävda äganderätten till marken.
Dessa domar är dock fortfarande lokala företeelser och samerna har ännu inte gjort rättssak att åberopa total äganderätt av all mark ovan
odlingsgränsen. Domarna ovan är vidare exempel på perspektiv som kommit till under senare delen av 1900-talet och avspeglar inte de
tolkningar som gjorts kring rätten till att administrera markanvändningen ovan odlingsgränsen. Istället tolkades under sent 1800-tal mark ovan odlingsgränsen även efter avvittringen som kronans i fråga om skogsbruk och markanvändning. På samma sätt hade markägande ortsbor lagstadgad
äganderätt på sina hemman ovan odlingsgränsen. Ordet ”hemman” är vidare ett äldre begrepp som beskriver ägande av fastigheter.(Stenman, 1983).
Detta har blivit incitament till den nuvarande dubbelregistreringen inom älgjakten på marken ovan odlingsgränsen. Två parter med mer och mindre djupa historiska rötter i sammanhanget måste samsas på ett och samma område. Ur ett perspektiv skulle det kunna sägas om situationen vilar på två ben. Den ena handlar om den juridiska aspekten. Här kan sägas att samernas rättigheter framförallt bottnar i lagen om urminnes. Denna utgår ifrån idéen om en rättsuppfattning som existerat innan införandet av en modern stats fasta lagsystem (Lorentz, Söderberg, Thyselius 1923-1937).
De jagande ortsbornas rättigheter har sin grund i Jaktlagen från 1987 som fastställer att markägare ovan odlingsgränsen har möjlighet och rätt till älgjakt på statens mark ovan odlingsgränsen (1987:259; Jaktlagen). Det andra benet med sin historiska prägel speglar det faktum att samer sedan åtskilliga år har levt och brukat markområdena ovan odlingsgränsen. Om än inte med samma tidsspann har ortsbor som nybyggarättlingar levt och brukat samma markområden som samerna (Stenman, 1983).
3. Metod
3.1 Metodologisk utgångspunkt
Uppsatsens metodologiska ansats kommer i grunden vara kvalitativ. Detta val har att göra med studiens individbaserade perspektiv på natur och geografi. Här blir ett kvalitativt angreppssätt överlägset den kvantitativa utgångspunkten då målet först och främst inte är att ge ett underlag för identifiering av direkt generella mönster. Den underliggande meningen med detta har varit att skapa en miljö som medger en öppenhet mot det respondenterna verkligen tycker och tänker i frågan. Dock har en
fundamental vägledning funnits med i utformandet av metoden som haft sin grund i studiens huvudsyfte – att undersöka samer och ortsbors uppfattningar kring dubbelregistrerad älgjakt ovan odlingsgränsen.
3.2 Urval
En viktig fråga för studiens urval har varit att överhuvudtaget finna respondenter bland de olika parter som förekommer på områdena ovan
odlingsgränsen. Detta har under studiens gång inte alltid varit en enkel uppgift utifrån den känsliga naturen i dubbla älgjakten ovan
odlingsgränsen. Vid uppgiften att göra ett urval för intervjuer har det varit viktigt att respondenterna har haft en stark koppling till studien. Det är inte en självklarhet att alla individer och grupper som är aktiva på statens mark ovan odlingsgränsen upplever ett problem i den dubbla älgjakten. Detta har blivit tydligt vid grundläggande undersökningar och inledande samtal med de två parterna. Anledningarna till detta kan vara många, exempelvis ett allmänt ointresse för frågan, eller upplevelsen av ett väl fungerande system.
På så sätt har stor vikt lagts vid att respondenterna på ett direkt sätt kunnat referera och reflektera över studiens ämne och intervjufrågor.
I frågan om att urskilja respondenter lämpliga för studien har en startpunkt funnits i författarens egen lokala koppling till Västerbottens inland och dess jägargemenskap, i egenskap av att själv vara jägare. Här har inledande förfrågningar gjorts till individer som uppfattats ha stor kännedom inom området. Utifrån detta har i snöbollseffekten fungerat som drivkraft för urvalsarbetet (Denscombe, 2009). Flertalet gånger har individer som
tillfrågats för intervju avböjt. En ofta förekommande anledning till detta har varit den känsliga naturen i frågan om den dubbla älgjakten som nämnts ovan.
Urvalet av respondenter har vidare gjorts utifrån att de har bedrivit älgjakt på marker ovan odlingsgränsen. Konkret innebär detta att verksamhet inom renskötsel bedrivs inom sameby, respondenten är markägare eller är skriven på ort ovan odlingsgränsen. Vidare har det varit viktigt att
respondenterna visat ett eget engagemang och reflektion i studiens ämne.
Detta handlar framförallt om ett engagemang och ett större intresse för älgjakten. Utöver detta ska de också ha haft en stark historisk koppling till markerna, lokal kännedom och kunskap i ämnet. Vidare har
respondenterna besuttit en god kunskap och ett starkt engagemang för själva jakten i sig. Studiens geografiska begräsning har utgått ifrån områden ovan odlingsgränsen i Västerbotten. En mer exakt geografisk avgränsning kommer ej redogöras för i studiens text. Detta val har gjorts utifrån min egen bedömning att det skulle kunna äventyra respondenternas
anonymitet.
3.3 Etik
I alla forskningsprojekt är de etiska frågorna väldigt viktiga. Dessa blir kanske särskilt betydelsefullt i kvalitativa undersökningar som denna. En
grundläggande anledning i denna studie är som nämnts tidigare den dubbla älgjaktens känsliga natur. Studien har omfattat ett fåtal respondenter som har gett mycket av sig själva i intervjumaterialet. Här har det varit viktigt att garantera intervjupersonernas anonymitet. Även om allt deltagande har varit helt frivilligt kvarstår det faktum att individerna har ett liv utanför ämnet som berör den dubbla älgjakten ovan odlingsgränsen. Personerna från de olika parterna kan exempelvis ha barn som går i samma skola, arbeta på samma jobb eller träffas i idrottsklubben. För att säkerställa en god etisk hållning har studien utgått från fyra huvudprinciper.
Respondenterna i studien har informerats om deras roll i arbetet och vilka förutsättningar som gäller. Allt deltagande har varit frivilligt och
möjligheten att avbryta sin delaktighet har alltid funnits.
Intervjupersonerna har hela tiden haft möjlighet att på egen hand
bestämma över sitt deltagande och hur detta ska se ut. Alla uppgifter om personerna i studien har hållits strikt konfidentiella. Dessa uppgifter har förvarats så att inga obehöriga på något sätt haft tillgång till dessa. All uppgifter som samlats in under studien har endast fått användas för ändamål inom forskning. (Vetenskapsrådet, 2002)
3.4 Empiri
Det empiriska materialet består av fem semistrukurerade intervjuer.
Intervjuerna har karaktäriserats av en rad teman som valts utifrån studiens bakgrund och återkommande teman identifierade i studiens
litteraturstudie och historia. Intervjuernas struktur delades upp i två huvuddelar. I första huvuddelen berörs bakgrundsfrågor och synen på samråd och samarbete mellan parterna. Empirins andra del har haft ett upplägg som berört kulturgeografiska perspektiv och rättigheter.
Valet av att genomföra intervjuer för insamlandet av data har legat i att det uppfattats som överlägset för studiens syfte. Detta handlar helt enkelt om att intervjuer har möjligheten att inventera de ibland starka uppfattningar som finns i frågan. På samma sätt finns en styrka i intervjuer att på ett levande sätt iscensätta frågornas mer abstrakta sidor, som kultur och känslor.
Intervjuerna har genomförts på respondentens boendeort och varat mellan 50-60 minuter. Intervjuerna har genomförts på plats i en för respondenten avskild och hemtam miljö. Vidare har respondenternas identitet hållits anonym. En uppenbar anledning har varit att skydda intervjupersonerna identitet i en för många känslig fråga (Denscombe, 2009).
Anonymiteten hos de svarande har motiverats av att uppmuntra
respondenterna till att våga framföra information som de annars ogärna skulle delat med sig av under mer offentliga omständigheter.
Här har det varit viktigt att frågorna hållits relativt konkreta, för att
förhindra att materialet blivit svårt att överskåda och irrelevant. Ledande frågor har så långt som möjligt undvikits. Det är dock av stor vikt att läsaren är medveten om att skillnaden mellan att försöka hålla en relativ struktur på intervjun och att vara ledande i frågeställningarna ibland kan vara svår att avgöra. I studien kan detta exempelvis handla om att respondenterna har ett starkt intresse i jakten som stort. Detta skulle kunna resulterat i ett allt för stort intervjumaterial som lämnar forskaren med en svår och
tidsödande uppgift när materialet ska transkriberas (Denscombe, 2010).
Det stora intresset för jakten i stort har under intervjuerna bidragit till en mängd material som inte relaterat till studiens syfte. Dessa har nästan uteslutande varit av en sådan natur som varit svårt att koppla till det område som studien behandlar, ens i vidare bemärkelse. Detta kan exempelvis ha att göra med jakthundsavel, val av ammunition och övrig utrustning. Detta kan ha varit intressant i sig, men valet har gjorts att inte behandla dessa i text då dessa ämnen bedömts tillhöra halt andra
ämnesområden.
Intervjun har haft ledning utifrån studiens intervjumall. Samtidigt har det funnits en strävan efter att lämna en öppenhet för respondenten att kunna tala så pass fritt att dennes perspektiv i frågan om den dubbelregistrerade älgjakten verkligen åskådliggjorts. Här i ligger poängen med det
semistrukturerade formatet. Detta ska fungera som en säkerhet mot att intervjusamtalet har upplevts onaturligt och blockerat av individerna (Bryman, 2011).
Intervjuerna har utgått ifrån samma struktur som återfinns i studiens intervjumall och samtliga samtal har spelats in. Det inspelade materialet har sedan transkriberats för att möjliggöra analys. Intervjumallen har utformats från viktiga frågor berörande studiens olika parter, i relation till studiens syfte. Här avses arbetets historiska horisont, vissa viktiga juridiska frågor liksom arbetets teoretiska ramverk. (se bilaga 1).
3.5 Tolkning och bearbetning av material
Det insamlade materialet har bearbetats genomgående utifrån en
kombinerad induktiv och deduktiv, tematisk analysmetod (Braman, 1997).
Detta angreppssätt beskrivs även som abduktiv metod, där författarens egna erfarenheter och inledande efterforskningar har fått skapa ett slags övergripande ramverk för intervju och analys (Eriksson, 2014). Detta perspektiv har sedan fungerat som utgångspunkt för en upprepad tolkningsanalys av intervjusvaren. Syftet med detta har varit att det perspektiv som presenteras verkligen kommit fram. Förståelsen handlar här inte bara om en rent språklig förståelse. Ännu viktigare har varit att försöka ta del av själva känslan och situationen som materialet innehåller.
Här har en stor utmaning legat i att förstå svaren ur ett historiskt och kulturellt perspektiv.
Resonemanget ovan berör själva tolkningen av materialet i sammanhanget.
Detta handlar om forskarens roll som ett subjekt som påverkar studiens material. I studien fall skulle ett exempel kunna vara författarens egen koppling till ämnet och dess gemenskap. Forskaren bär på så vis alltid med sig egna perspektiv som kunnat påverka hur svaren i intervjuerna tolkas.
Detta skulle vid första anblick kunna innebära nackdelar där författarens egna uppfattningar projiceras i studien. Men på samma gång har detta faktum funnits med som en styrka. Exempel på detta kan ses i att forskaren inte själv haft rätt eller möjlighet att jaga på marker ovan odlingsgränsen.
Detta är en egenskap som bidragit till en friställd position från
sammanhanget både geografiskt och socialt. Detta kan fungera som grund till att upptäcka viktiga meningar som de berörda parterna själva inte uppfattat. (Denscombe, 2010)
Inom konventionell samhällsvetenskaplig forskningslitteratur råder ett relativt konsensus kring att forskaren måste vara försiktig inför att dra slutsatser för snabbt av enskilda intervjuer. (Bryman, 1997) I ett försök att komma åt denna reservation har studien undersökt om vissa gemensamma nämnare kunnat identifieras. Styrkan i detta angreppssätt är att om möjligt kunna se om underliggande mönster och ramar delas av berörda parter. I tolkningsprocessens slutskede identifierades tematiska kluster i texterna som en grund för kodning av svaren i intervjuerna. Detta material har sedan analyserats utifrån studiens litteraturgenomgång och teoretiska perspektiv. Rent konkret har denna tematiska kodning strukturerats utifrån viktiga frågeställningar utifrån individens erfarenhetsmässiga perspektiv av den nuvarande situationen. Vidare har utformningen skett utifrån studiens teoretiska ramverk och historiska horisont. Slutligen har också några juridiska kärnfrågor funnits med utifrån avsnittet i arbetet som behandlar dessa.
3.6 Avgränsning
Markanvändning i studiens perspektiv på statens mark ovan
odlingsgränsen omfattar inte bara älgjakt. Till detta kommer också aktiviteter som småviltsjakt och fiske som på flertalet punkter har kopplingar med varandra (SOU 2005:116). Studiens syfte har dock
inneburit ett uteslutande fokus på älgjakten. I de fall andra verksamheter än älgjakten tagits upp har kriteriet varit att de haft en relevant koppling till studiens avgränsning i älgjakten.
3.7 Använd litteratur
Fokus i studiens använda litteratur har legat på dels ämnets historiska aspekter, men även den samtida situationen. Centrala termer som använts på material från databaser refererar till ”dubbelregistrering”,
”kronoöverloppsmark”, och ”landskapsperception”. Syftet med studien har varit att inventera de olika parternas perspektiv av frågan som delvis haft en juridisk karaktär. Här har olika statliga utredningar vid
Näringsdepartementet haft en viktig funktion. I dessa står de flesta
hänvisningarna till jaktlagen som ligger som grund för juridiska frågor som berör älgjakt. Annan värdefull information har funnits i litteratur från
institutionen för geografi och ekonomisk historia vid Umeå universitet, med anknytning till studiens ämne. Framförallt har detta berört ämnets
historiska och kulturgeografiska aspekter. Aktuella databaser som använts har varit framförallt varit Umeå universitetsbiblioteks öppna databas liksom Google scholar.
4. Genomgång av litteratur
Några grundfundament för en god förförståelse av studien är färgade av juridiska och tekniska aspekter. Studiens syfte har dock inte varit att primärt utreda uppfattningar i dessa ämnen. Detta angreppssätt har
inneburit ett försök till att inte låta det juridiska och tekniska fått vara det tongivande i tolkningen av studiens resultat Anledningen till detta handlar i stort om att de lagar och reglemente som idag gäller inte handlar om det perspektiv som studien velat har. Denna litteraturgenomgång ämnar redogöra för några viktiga rubriker utifrån studiens syfte som berör och hur de olika parterna ser på dessa.
4.1 Grundläggande lagstiftning
I rennäringslagen, 25 § 1:a stycket går att utläsa att medlemmar i en sameby får jaga och fiska på områden i olika delar av samebyns
renbetesområden som hör till de i lappmarkerna kallade renbetesfjällen.
Detta är i sig beroende av de datum när renskötsel i aktuella områden är tillåten. Denna rätt beskrivs i rennäringslagens 31 §, som exklusiv för medlem i en sameby. En avvikelse till detta kan dock göras för tidigare medlem i samebyn. Till detta anger 32 § att upplåtelse på kronans mark ovanför odlingsgränsen enbart kan göras om inte hinder eller andra olägenheter uppstår för själva renskötseln eller utgör begränsningar av samernas egen jakt och fiskerätt. Denna utarrendering ska i sin tur göras mot en avgift om inte speciella skäl till annat finns. Inkomsten för dessa avgifter ska sedan fördelas mellan samefonden och den i området berörda samebyn. En viktig notis till läsaren är just att dessa bestämmelser enbart gäller för de i studien aktuella områdena ovan odlingsgränsen. För områden nedan odlingsgränsen gäller andra bestämmelse (1971:437;
Rennäringslagen).
I frågan om jakt på statens mark ovan odlingsgränsen är även jakt-och fiskelagarna betydelsefulla. Detta då de berör frågan om den enskilda
fastighetsägares rätt till jakt på sin egen fastighet och mark som hör till den.
I jaktlagens 10 § paragraf har ägare av fastighet rätt till jakt på områden som hör till själva fastigheten, med några smärre undantag som inte har större betydelse i sammanhanget (1987:259; Jaktlagen).
Det är dessa stycken som rent juridiskt finns som en introducerande grund för den dubbla jakten på mark ovan odlingsgränsen. Till detta kommer flertalet förtydliganden och tolkningar. Att frågan om den dubbla jakten inte är enkelt ur ett juridiskt perspektiv framgår tydligt under förarbetet till studien (SOU 2005:17). En snabb översikt av medierapportering från
rättsmål gör detta klart (nsd.se, 2016). Mer specifikt framgår detta exempelvis i SOU 2005:116 där inte mindre än fem rapporter drar olika juridiska slutsatser i frågan. Dessa slutsatser har en stor stor spännvidd där flertalet olika tolkningar i frågan har gjorts. Denna spännvidd har bedömts som allt för omfattande för att i sin helhet återges här. Exempel på dessa lagtolkningar kan nämnas som att ge ena samerna en total administrativ rätt till marken ovan odlingsgränsen. Andra tolkningar finner i kontrast ingen grund för samernas ensamrätt i frågan och ger betydligt större tolkningsföreträde åt studiens andra part. Genomgående i de använda utredningarna har förutsättningarna som presenterats ovan presenterats som grundläggande (SOU 2005:116, SOU 2005:17).
4.2 Den dubbla jakten i praktiken
Ett av de begrepp i sammanhanget som ofta används i det juridiska
perspektivet är begreppet ”urminnes hävd”. Detta fungerar utifrån tanken om att ett rättsbegrepp som funnits sedan en tid innan en nationalstats officiella rättspraxis med tiden införlivats i landets lagstiftning (Lorentz, Söderberg, Thyselius 1923-1937). Detta begrepp är också det som ligger till grund för de rättigheter samerna har till jakt på statens mark ovan
odlingsgränsen. Även om frågan om samernas absoluta rätt till marken för renbete i dagsläget diskuteras flitigt så utgår studien från den gällande tolkning att den svenska staten äger och har tolkningsföreträde över administrationen av jakten på dessa marker.
Enligt jaktlagen får älgjakt bara ske utifrån en licens som tilldelas av länsstyrelsen. Denna jakt ska anpassas så långt som möjligt till de rättigheter som rennäringslagen fastställer för samer. De marker som används för renbete året om, så kallade ”åretruntmarker”, bör registreras hos länsstyrelsen som licensområden för älgjakt. Inom dessa större
områden registreras markområden för enskilda markägare utanför samebyn med följd att dubbla licensområden uppstår. Det är också länsstyrelse som blir den instans som avgör hur många älgar som får skjutas inom dessa licensområden. Här uppstår en situation där
avskjutningen av älg ska fördelas mellan de dubbla licensområdena. Här utgår länsstyrelsen av en slags skälighetsbedömning, där en uppskattning ska göras kring hur många älgar som får skjutas av de olika områdena och parter. Utifrån detta bestäms hur många älgar varje markägare får skjuta i sin tilldelning. Denna uppskattning ska göras utifrån faktorer som berör jaktens fullständiga omfång, liksom de berörda samebyarnas storlek i antalet medlemmar. Det är på så vis en prekär uppgift som länsstyrelsen står inför i denna skälighetsbedömning, där inga exakta matematiska eller statistiska ramar är helt fastställda. (SOU 2005:116)
4.3 Problem
I direktiven för den dubbla jakten finns vissa riktlinjer och bestämmelser hur jakten ska bedrivas och fördelas. När det kommer till frågan om parterna ska förhålla sig till varandra saknas dock vägledning. I denna situation skapas ett slags konkurrensförhållande. Jakt och i synnerhet älgjakt har en stor betydelse för både ortsbor och medlemmar i samebyn.
Betydelsen ligger i faktorer som förhöjd livskvalité, försörjning och
ekonomi. Alla dessa faktorer delas av de båda parterna. Till detta uppstår situationen där ortsbojakten kan konkurrera med rennäringen. En annan prekär del av situationen är den jaktliga säkerheten när två jagande parter befinner sig på samma jaktområden. Som nämnts ovan beskrivs denna situation ofta utifrån ett juridiskt perspektiv som står mellan staten som markägare liksom medlemmarna i samebyn, som alla har ägandeanspråk till marken ovan odlingsgränsen. Exempel på detta är sametinget. Denna ensamrätt tar sig uttryck i den bruksrätt som är kopplad till
renskötselrätten. Här står markägarens jakträtt i konflikt med samernas bruksrätt. Den bruksrätt som hänvisas till är inte något staten bestrider.
Men i statens perspektiv handlar denna rätt om en ensamrätt av jakt. Detta perspektiv delar istället rätten mellan de olika parterna. Staten förbehåller sig rätten att upplåta och fördela denna rättighet. Dessa frågor som berör ägarförhållanden på marken ovan odlingsgränsen är inte fastställda i ett klart konsensus och väntar på ytterligare juridiska utredningar liksom historisk forskning. (SOU 2005:17)
4.4 Exempel på förändringar till dagens system
Möjligheter till förändringar är alltid beroende av berörda parters vilja till detta. För att parter ska ha någonting att ta ställning till behövs förslag till detta. En kritisk punkt i sammanhanget handlar om möjligheterna till en högre grad av samarbete mellan berörda parter. Här har en rad förslag lagts fram, allt från en ensamrätt till förvaltningen från samernas håll till att fortsätta med nuvarande system. Ett förslag som kan fungera som en kombination av den nuvarande ordningen med ett större inslag av lokalt engagemang är modellen med samverkansområden (SOU 2005:117).
Tanken till denna modell finner många likheter med samverkansområdena nedan odlingsgränsen i älgförvaltningsområden och älgskötselområden.
(lansstyrelsen.se, 2016). Dessa utgår ifrån tanken om anslutning där
deltagandet ligger på ett gemensamt ansvar och dialog inom förvaltningen av älgjakten. I varje älgförvaltningsområde tillsätts en förvaltningsgrupp som utifrån centrala föreskrifter tar ansvar och ges möjlighet att lokalt påverka jaktsamordningen och älgstammen (naturvardsverket.se, 2016).
Syftet med modellen för älgförvaltningsområden nedanför odlingsgränsen har speciellt varit att fokusera på älgstammens utveckling. Grunderna för denna modell kan ändå liknas med de förslag som lagts fram som alternativ till nuvarande modell ovan odlingsgränsen. I förslag till en ny modell
föreslås all mark där delad jakträtt finns ställs under ett
samverkansområde med undergrupper i form av föreningar. I dessa skall markägare och samebymedlemmar vara medlemmar. Den som önskar
bedriva full älgjakt måste på så vis vara medlem i en förening. I likhet med de system som finns nedanför odlingsgränsen kan markägare eller
samebymedlemmar stå utanför, men kan då endast bedriva en begränsad jakt från en begränsad älgtilldelning. Uppdelningen av parter på markerna ovan odlingsgränsen blir markägare och samebymedlemmar. Storleken på samverkansområdena är avsevärda och omfattar flertalet samebyar,
beroende av storlek på samebyarnas areal på betesmarker. En viktig hörnsten i dessa områden är en förstärkt lokal beslutsrätt. En beslutsrätt som idag i mycket hög grad ligger hos länsstyrelsen. Föreningarna inom det övergripande området är ansvariga för en väsentlig del i beslutsfattandet och ansvaret för samarbete och förvaltning. Länsstyrelsens tidigare roll som ett starkt beslutsorgan förändras till karaktären av tillsyn och stöd för samverkansområdena. En annan viktig roll här är insamlandet av viktig lokal information för utvecklandet av lokala älgskötselplaner och
förvaltningsmodeller för övrig jakt. Denna form av system förändrar inte markägares och samsbysmedlemmars rätt till jakt men står kvar utifrån 25
§ i rennäringslagen (1971:437; Rennäringslagen) respektive 10 § i
jaktlagen (1987:259; Jaktlagen). Denna förvaltningsmodell förutsätter och lägger fokus på att jakten är just delad på aktuella markområden, oavsett part. En märkbar skillnad här i kontrast till nuvarande system ligger i att det är de lokala föreningarna som står för administreringen av den lokala jakten. Här har den exempelvis också en roll för upplåtande av fiske och småviltsjakt. Föreningarna ska också ha beslutanderätt i frågor som skulle kunna begränsa liksom utöka den individuella rätt till jakt. På så vis finns möjligheten att besluta i frågor som berör områdesjakt gemensam jakt och uppdelad jakt. Här finns större möjligheter än i dagsläget att exempelvis påverka avskjutning och tidsuppdelad jakttid parter emellan. Meningen med detta är att komma åt den stötesten som i hög utsträckning har sin grund i det lokala. Ansvaret för lösningar på sådana frågor ska också ligga på föreningarna istället för länsstyrelsen. Detta är en möjlighet men ska inte vara obligatoriskt då en grundmodell ska finnas att tillgå om inga lokala behov till styrning uttrycks hos medlemmarna. I ljuset av denna modell står den dubbla jakten fortfarande kvar, men har en avsevärt högre grad av lokal administration och förvaltning. De förändringar som denna form av modell föreslår ska stå i enlighet med grundlagen som gäller (SOU
2015:116).
5. Teoretiska utgångspunkter
Två olika parter har rätt till markanvändningen av samma landområde.
Men vilka grunder kan denna konflikt ha? Vid genomgångar av olika
material såsom domslut och historiska dokument, har ofta just det juridiska och historiska perspektivet applicerats. Oundvikligen ger exempelvis
juridik viktig vägledning vid kartläggning av situationen. Dock finns det aspekter i den dubbla älgjakten som inte exempelvis det juridiska
angreppssättet kommer åt. Detta rör sig om de aspekter av människan som fastslår hur själva markområdet uppfattas och konstrueras för individen och gruppen. Än mer konkret berör resonemanget här relationen med landskapet ett humanekologiskt och tidsgeografiskt tolkningsraster. I
kontrast till ovan mer tekniska discipliner analyseras frågor här mer utifrån en kulturell horisont. Historien och den samtida situationen kan på så vis belysas med begreppsramar som ger viktiga ledtrådar i inventeringen av uppfattningar i studien.
5.1 Landskapets begreppsramar
Synen på landskapet har alltid varit något som människan i en viss tid och ett specifikt rum konstruerar. På så vis är ett landskap alltid ett föränderligt fenomen (Gailing och Leibenath 2015). En svensk geograf som tidigt inom kulturgeografin har försökt definiera vad ett landskap är för något är
geografen Torsten Hägerstrand. Här pekar Hägerstrand (1991) på hur olika perspektiv på landskapet konstrueras beroende exempelvis
grupptillhörighet på ett socialt plan. Här uppstår uppenbara skillnader mellan exempelvis miljöaktivister och skogsbrukare, turister och
lokalbefolkning, turskidåkare och snöskoteråkare, etc. Vad människan ser när hon tittar på landskapet är alltid knutet till en eller flera sådana
grupper. Hägerstrand benämner dessa konstruktioner av landskapet som
”Andskap”, eller ”Mindscape”. Dessa perspektiv förändras över tid, ofta i relation till yttre influenser och teknologiska framsteg. Hägerstrand menar att dessa perspektiv alltid är kontextuellt bundna och föränderliga. De är på så vis mentala fenomen som på samma gång är fysiskt bundna. Andskap blir här något som inte kan begränsas till teknologiska beskrivningar och
juridiska ramverk. De måste istället ses som starkt sociala fenomen som visserligen är berörda av ovan nämnda ramverk med har en
multidimensionell karaktär av områden i det sociala, psykiska, fysiska och ekonomiska. Som nämnts ovan är Hägerstrands konstruerade landskap fysiskt bundna. Detta innebär att det nästan oundvikligt uppstår en
spänning mellan andskapet och den fysiska realiteten. Landskapet som ett naturligt fenomen låter sig aldrig enkelt avgränsas i en systematisk
begreppsram. Detta är ett faktum som gäller för alla individer oavsett
grupptillhörighet. Att finnas det ”sanna” andskapet är ett omöjligt projekt då alla aktörers begreppsram, som exempelvis moral, ideologi och politik till sin natur är föränderlig. På samma sätt finns alltid en diskrepans mellan gruppen eller individens inre intentioner och yttre handlingar.
(Hägerstrand, 1991)
Trots att Hägerstrand (1991) lyfter upp spänningen mellan människans mentala konstruktioner av landskapet och dess fysiska realitet betyder inte det att beskrivningar ej kan eller bör göras. Men de behöver alltid
genomföras med en medvetenhet om den kontext som de befinner sig i.
Professor Klas Sandell gör en ansats till skapandet av olika begreppsramar med syftet att konkretisera den mentala bilden av omgivningen (Sandell, 1997).
Utifrån ett kulturgeografiskt perspektiv innebär det att analysen utförs utifrån olika aktiviteters tidsbundna geografi och deras specifika
sammanhang. Här ligger ett fokus i hur individens egna övertygelser tar sig uttryck i hur denna ser på landskapet. Några centrala ämnen för dessa övertygelser kan vara ideologi och filosofi i så kallade ”ekoperspektiv”.
Dessa konceptualiseras vidare i individens motiv för handlande i
”ekostrategier”. Dessa får sin slutgiltiga form i praktisk handling som ”eko- praktiker”. I denna studie innebär det att den dubbelregistrerade älgjakten kan liknas vid ett tidsgeografiskt projekt. (Sandell, 1997) Exempel på detta i praktiken kan vara hur en individ ser på landskapet utifrån en ekonomisk nyttomaximering. Denne antar en dominerande position över älgen som en källa till inkomst som tar sig uttryck i att skjuta så stora och
inkomstbringande älgar som möjligt, vid försäljning. I Sandells
begreppsramar är det inte långsökt att se en analogi med hur Hägerstrand (Hägerstrand, 1991) beskriver relationen mellan intentioner och yttre handlingar.
Karaktäristiskt för den dominasinriktade strategin är att strukturerna och behoven i samhället är friställda det lokala, i form av Hägerstrands
Andskap. Här identifieras specifika platser och områden där ett
effektiviserat resursutnyttjande kan genomföras. Här identifieras Sandell den första begreppsramen av tre i landskapet som ”fabrik”. Landskapet får här funktionen av en fabrik för produktion av nödvändiga varor. En
grundläggande drivkraft i denna ekostrategi innebär en vilja att behärska det som tidigare inte varit kontrollerat. Här strävar individen eller gruppen efter att avlägsna det naturliga i landskapet.
I Sandells andra begreppsram ställs den föregående begreppsramens
strategier mot en position som har sin utgångspunkt i det landskap som går att överblicka. Landskapet fungerar här som ”hembygd”. Här blir det lokala ett fundament för resursutvinning och utveckling. Här beräknas strategin utifrån vad naturen ställer till förfogande (exempelvis flora, fauna och klimat) och människans behov. Denna begreppsram erkänner de
begränsade möjligheter människan har att fullt ut behärska naturen, även om ramen inte utesluter en viss dominans. I begreppet hembygd och dess spänning mellan att anpassa sig och dominera identifierar Sandell dels en aktiv del och en passiv del. Den aktiva delen erkänner människans
möjligheter att förändra landskapet, men detta görs utifrån dess lokala förutsättningar och människans begränsningar i förhållande till naturen.
Sandells tredje begreppsram utgår ifrån den passiva positionen ovan i landskapet som ”museum”. Denna position erkänner naturens som en autonom agent vilken dikterar distributionen av tillgångarna i exemplet ovan om flora, fauna, klimat etc. Denna begreppsram fodrar låga
koncentrationer av befolkning och företeelser som infrastruktur. I
praktiken tar denna begreppsram ett perspektiv av att så långt som möjligt bevara och slå vakt om landskapsfenomen som relaterar till naturen och kulturen. Likheter kan här dras till fornminnen och nationalparker även om detta inte är exklusiva exempel. (Sandell, 1997)
Utifrån dessa tre begreppsramar kan individer och gruppers avsikter och syften analyseras. Detta görs utifrån de olika drag de har gemensamt med respektive begreppsram.
6. Resultat
6.1 Historiska perspektiv och dess betydelse
Betydelsen av individers och gruppers ursprung för frågorna inom den dubbla älgjakten i studien kan aldrig betonas nog. Var människan kommer ifrån och hur hennes historiska berättelse ser ut ger viktiga ledtrådar till hur hon ser på situationen och bedöma olika sätt att hantera kritiska frågor.
Även om det juridiska perspektivet har ett historiskt perspektiv, exempelvis i lagen om urminnes hävd, så ger den inte insikt i den mer lokala relationen till älgjakten på kronoöverloppsmarken och den delade älgjakten. Gemensamt för både jagande ortsbobefolkning och jagande samer i studien är just att båda parter är född, uppvuxen och boende på platser ovanför odlingsgränsen. Båda parter har genom en stark historia
med de olika platserna och båda parter har starka släktband därtill. Denna gemensamma historiska nämnare är uppenbart en förutsättning för att överhuvudtaget kunna bedriva den markanvändning som studien
aktualiserar, men själva innehållet i denna gemensamma nämnare skiljer sig markant mellan de olika parterna. Hur intervjuobjektens föregångare kom till platsen skiljer sig markant åt. En av respondenterna med samiskt ursprung beskriver hur hans släkt hamnade i Västerbotten genom
tvångsförflyttningen av Karesuandosamer under tidigt 1900-tal.
- ”Vi tillhör dom här tvångsförflyttningsfamiljerna. Dom blev anvisad plats av lappfogden. Hur dom tog sig dit det sket dom i. Alternativet va att slakta bort renarna. [...]
- ”Att komma hit, till en helt annan kultur, ett helt annat språk, det är ju som en flykting från Syrien som kommer till Sverige. Det var inte så lätt, med kulturkrockar.” (samejägare A)
I kontrast till detta berättar en av respondenterna från ortsbobefolkningen om sin och sina föräldrars historiska koppling till platsen.
- ”Han kom ju hit från kustlandet. Det va ju som att börja helt nytt, det fanns ingenting. Bygga boningshus, nånting åt kräken, också röja nånstans att försöka odla.” (ortsbojägare A)
- Nog kunde odlingen frysa. Då va det inte bara att gå och köpa en falukorv. Nog va det slitsamt som man inte kan förstå. Men det va då i alla fall nåt eget och det va man väl glad för” (ortsbojägare B)
Intervjuerna beskriver genomgående för de olika parterna en slitsam verklighet som onekligen medverkat till att skapa starka band till området på olika sätt.
Älgens historiska betydelse som ett tillskott för överlevnad är ett
återkommande ämne i diskussionen. Detta trots att älgstammen under tidigt 1900-tal var tämligen gles. Detta födotillskott används ibland för att förklara älgjaktens känsliga natur i de perifera och karga områden som är aktuella i studien. En respondent från ortsbobefolkningen menar att älgen tidigt kunde vara ett ovärderligt tillskott för gårdens försörjning.
- ” De va ju främst fiske då, för då fanns ju nästan inte älgar.”
(ortsbojägare C)
- ”Kom det en älg va det bara att haka på det spåret, han skulle skjutas.
Det va den stående regeln. Det är klart, dom hade det inte bättre.
Mycket ungar. En älg han sparade ju kon. Man kunde ju spara den ett år till.” (ortsbojägare A)
I kontrast till denna redogörelse beskrivs älgjakten i det samiska
perspektivet på ett annorlunda sätt. Även om älgen kunde jagas om tillfälle gavs förskjuter renen och fisket fokus för älgens betydelse under tidigare historia.
- ”Nog va jakten viktig, men den hade nog inte samma betydelse. På 50- och 60-tal fanns det jättelite älg [sic!]. (samejägare B)
- ”Älgköttet har inte varit viktigt om du ser långt bak i tiden. Det är egentligen på sista tiden. Många lappar åt inte älg ganska långt fram i tiden. Däremot kunde det va viktigt att sälja nån enstaka älg, även om det inte va nåt du kunde köpa en ny bil för. (samejägare A)
- Fler och fler har börjat äta älgkött. Det har varit ett viktigt
komplement, att få äta ett annat kött. Men inte avgörande för en renägande same. Dom hade renen som dom kunde slakta. På samma sätt som bonden hade mjölk och kött. När älgboomen kom på 80-talet blev den viktigare och viktigare” (samejägare B)
Den historiska betydelsen kan i en bemärkelse sägas ha en slags
förskjutning de två parterna emellan. Om älgens betydelse som födotillgång tidigare varit än viktigare för ortsborna, har älgköttet som föda blivit viktigt på senare tid även för samer. Gemensamt för de båda parterna är dock att värdet i älgen och synen på markerna den jagas på förändrats radikalt med tiden. I och med det moderna skogsbruket med radikalt förbättrad
fodertillgång för älgen ökade också älgstammen radikalt under 1970-och 80-talet. Med en ökad tillgång till älg ökade också betydelsen för älgjakten ovan odlingsgränsen som något mycket mer än bara ett tillskott till föda. En ökad älgstam har ökat dess värde som jaktbart vilt generellt.
En ortsbojägare beskriver situationen:
- ”Visst va älgjakten viktigt innan älgexplosionen, men det kommer aldrig i närheten av att va lika engagerande för folk på det sätt den är idag. Då blev den nåt mycket mycket mer än bara kött.” (ortsbojägare C)
6.2 Samrådet
Vid en snabb överblick av debatten i frågan om den delade älgjakten på statens mark ovan odlingsgränsen finns en medial bild som betonar en polariserad konflikt mellan de olika parterna, med en infekterad eller obefintlig dialog parterna emellan. En dialog som ska vara fundamental för den dubbla älgjakten som fungerande system.
Intervjumaterialet pekar på att systemet med en delad älgjakt mycket väl skulle kunna vara en fungerande modell. En respondent från
ortsbobefolkningen menar dock att exempelvis generationsskiften hos de olika parterna kapar band som legat till grund för en dialog.
- ”Det fanns ju när jag var liten. Vi pratade med varandra. Det
förekommer inte på samma sätt idag. Kommunikation löser mycket”
(ortsbojägare A)
Frågan om bristen på kommunikation mellan de olika parterna tar sig alltid praktiska uttryck. En ortsbojägare beskriver osäkerheten som uppstår i bristen av informationsutbyte mellan de olika jaktlagen.
- ”I höst då jag sitter på pass och ska börja locka på älg. Jo då får jag svar, men herregud det är ju en same som är bara snett bredvid. Vad säger du då? Han hade ju kunnat säga så pass som att han skulle vara där bredvid. Sånt där kan bli farligt.” (ortsbojägare A)
Implikationerna för denna kommunikationsbrist återkommer under intervjuerna är många.
Ett kritiskt exempel som kommer upp bland samtliga respondenter är dess påverkan för säkerheten inom jakten. Vid normal jakt är olika skjutvinklar och kommunikation mellan deltagare i jakten av yttersta vikt.
- ”Det är sånt där som är livsfarligt vid jakt här uppe. Om du jagar nere i kommunen så är det snitslat upp vinklar där du får skjuta hur mycket du vill.
Men du skjuter aldrig utanför dom! Det fungerar aldrig på en riktig skogsjakt här uppe.” (ortsbojägare B)
Just säkerhetsaspekten och samrådets betydelse för detta finns lika representerad från respondenterna som är samer.
- "Säkerheten är ju nåt man tänker på. Det är ju därför det ska finnas samråd. Men vi har då koll på varandra. Vi försöker då inte va inne på området när dom är där.” (samejägare B)
I kontrast till de exempel där dialog är en bristvara framkommer exempel där samråd är en fungerande realitet. Bland respondenterna som är samer ges en bild av dialogförfarandet där det inte förekommer några exempel på incidenter i samband med praktiskt jakt. Istället framkommer bilden av en fungerande samrådsprocess som byggs på ett upprätthållande av
relationerna parterna emellan.
- ”Vi har alltid haft samråd. Vi har försökt att lösa frågor. När diskussionen om dubbelregistrering och sånt va som värst för tio år sedan kunde det va heta möten. Vi kunde gräla, men vi gick då ut därifrån som vänner, eller vad man ska kalla det. Men de sista tio åren har det varit mycket, mycket
konstruktiva möten. I våra områden har det fungerat bra. (samejägare A)
Uppenbart finns lokala variationer i frågan om samråd då samrådet inte är obligatoriskt enligt regelverket. Oavsett perspektiv eller part så betonas alltid samrådets betydelse och viljan att nyttja detta verktyg för en bättre jakt. Dock pekar en av respondenterna på problemet i att statliga
institutioner inte gör nytta av de samråd som finns. Visserligen är de samråd som rekommenderas parterna emellan införda just för en
samordning jaktlagen emellan, men här menar flertalet respondenter att samrådet skulle kunna fungera som ett verktyg för ett bättre regelverk inom jakten.
- ”Länsstyrelsen har inte lyssnat på olika förslag som vi från samer och ortsbor lagt fram. Exempelvis älgtilldelning och förändrad uppdelning av jakttider, så man kan ha ett bättre samarbete.” (samejägare A)
Uppenbart skapar regelverk och lagar många grundförutsättningar för kärnfrågorna i de svåra frågorna för älgjakten ovan odlingsgränsen. Här uttrycker en respondent från ortsbojägarna diskrepansen mellan regelverk och gräsrotsnivån.
- ”Det är klart att dagens system med älgjakten ovan odlingsgränsen skulle behöva förändringar. Men så länge dom görs utan att fråga oss som bor och lever här blir resultaten fantasier. Ska du sitta och göra
nya regler enbart utifrån att tolka en lagbok så hamnar du långt från verkligheten.” [...]
- ”Jag har då aldrig varit med om, eller hört talas om att nån från länsstyrelsen eller staten har frågat oss vad vi verkligen tycker och skulle behöva för att få saker att flyta på smidigare. Inte är det mycket till demokrati” (ortsbojägare C)
Det framkommer under samtliga intervjuer olika förslag på hur systemet med en dubbel jakt ovan odlingsgränsen skulle kunna förändras. Intrycken under intervjuerna har varit att frågor kring reformation av systemet är något som de olika respondenterna reflekterat över. Flertalet exempel kommer upp som obligatorisk delaktighet i samråd, officiellt delade jakttider på jaktområdena, utvecklande av IT-baserade
kommunikationsplattformar.
Flertalet av förslagen för en smidigare älgjakt framstår ofta som relativt lätta att genomföra. Exempelvis föreslår en respondent IT-baserade lösningar för kommunikation. Här dras likheter med olika IT-baserade informationslösningar som används för älgjakt nedanför odlingsgränsen.
En majoritet av respondenterna uttrycker återigen något av en känsla av att inte få tillräcklig hjälp från centralt håll. En respondent från
ortsbobefolkningen ställer frågan vad avsaknaden av engagemang från centralt håll egentligen betyder?
- ”Ibland kan man tro att de här trakterna är för långt bort från Umeå för att dom ska bry sig.” (ortsbojägare C)
6.3 Personliga perspektiv av en delad älgjakt
I ett modernt samhälle kan det för stora delar av befolkningen te sig märkligt att spänningar och konflikter kan uppstå kring frågan om den dubbla jakten ovan odlingsgränsen. Relativt liten del av befolkningen jagar, och ännu färre bedriver den älgjakt som är aktuell i studien. På samma sätt är den moderna människans koppling till landskapet och naturen inte något självklart. Varför betyder älgjakten så mycket för de olika parterna i frågan?
Genomgående ger samtliga respondenter uttryck för en koppling till landskapet och jaktområden med ett stor personlig kontaktyta. Samernas rätt till markutnyttjande har en stark grund i lagen om urminnes hävd. På samma sätt är den möjlighet ortsbobefolkningen har till älgjakten en
historisk grund i att kunna leva och verka i en kärv miljö. Detta perspektiv presenteras ofta juridiskt i frågan. Under intervjuerna framgår dock ett gräsrotsperspektiv med stark social och personlig koppling trots att ingen av parterna rent juridiskt äger den mark som brukas.
Bland ortsborespondenterna beskrivs en övergripande relation till marken ovan odlingsgränsen som en viktig del av sin person.
- ”Jag går i markerna och försöker uppleva det pappa har upplevt. Det är något som förmedlas vidare. Jag kommer in på hans mark där han och dom före har levt sina dagar. Det blir ju självklart hemmamarken, även om det inte va det från början.” [...]
- ”Även om det finns många hjälpmedel idag som gör jakten lättare så är det inte enkelt att jaga här uppe. Det är helt väglöst land och en mil upp till fjällkanten. Då förstår man att man är del av nåt speciellt i dagens samhälle” (ortsbojägare B)
Även om tidsperspektivet för samerna går många gånger längre bak i tiden är det uppenbart att landskapet i sig har en dimension som går bortom rent ekonomiska och praktiska intressen. En av de renskötande respondenterna uttrycker hur skärningspunkten mellan näring, historia och identitet
uppstår.
- ”Ja identitet, herregud! Det är ju själva hjärtat. Utan dom här markerna kunde jag inte bedriva renskötsel, jakt eller fiske. Utan dom här
markerna är det bara att lägga ner. Dom är det viktigaste jag har förutom min egen familj. Det är som ett släkthus som du haft i generationer. (samejägare A)
Det faktum att båda parter har så starka personliga kopplingar till
markområdena i studien, som inte kan tillskrivas rent tekniska aspekter avspeglar sig vidare i lanskapsrelationen.
I frågan som rör en mer specifik redogörelse för landskapsperception tenderar båda parter att initialt anamma liknande synsätt. Här beskrivs uppfattningen av sina ”hemmamarker” ovan odlingsgränsen som just
hemmamarker. Det rör sig om marker med en stark personlig koppling som dels ska vårdas som något eget. Samtidigt står markområdena för en viktig tillgång i fråga om tillskott för det egna hushållet och näringen. De båda
parterna utrycker en stark grund för mat året om i något som hämtas hem från kronoöverloppsmarken.
- ”Jag skulle ha svårt att se mig själv köpa en halv ko som många gör. Jag ser det aldrig som en del av att leva här, att köpa kött. Aldrig för att överleva. (ortsbojägare B)
Denna typ av markanvändning är något som till viss grad berättigar någon form av ingrepp i marken. Konkret handlar detta för båda parter om
användning av moderna hjälpmedel som lämnar avtryck i landskapet.
Exempel på sådana hjälpmedel som lämnar märkbara spår i landskapet har varit terrängmotorcyklar som får användas vid hämtning av skjuten älg.
Här uttrycker båda parter en medvetenhet om att detta är en nödvändighet för att idka denna form av jakt på marker som i övrigt är orörda och ingår i vindelfjällens naturreservat. Detta står i linje med det faktum att båda parters förfäder på ett eller annat sätt lämnat märkbara avtryck i landskapet. En ortsbo ger exemplet med myrslått som ett nödvändigt avtryck för överlevnad. Det finns dock en klar medvetenhet bland samtliga respondenter att moderna hjälpmedel alltid lämnar större avtryck.
Ingen av parterna verkar främmande för en syn på landskapet som något som i ännu högre grad skulle skyddas för ingrepp.
En respondent med sametillhörighet beskriver det egna idealet om en lanskapsrelation helt fri från ingrepp. På samma gång beskrivs spänningen mellan detta ideal och att överhuvudtaget kunna vara en del av landskapet.
- ”I mina drömmars värld skulle det få va som gammeldags. Men den ekonomiska biten där man faktiskt har möjlighet att bruka marken är självklart också viktig.” (samejägare A)
En ortsbo beskriver ett liknande perspektiv.
- ”Den orörda marken stämmer bra in. Vi är på marken på naturens villkor där det är väldigt orört. Jämför man med att jaga där det finns bilvägar så känns det inte på riktigt när man är där. Den orörda
älgjakten är hård och besvärlig, men den är belönande” (ortsbojägare C)
Att jaga älg för mat till hemmet är något som uttrycks som något som är direkt kopplat till den syn respondenterna har på sin identitet och sin
relation till landskapet. Någonstans vid denna punkt kan dock en
vattendelare parterna emellan identifieras. Sameparten står i en tradition och landskapsrelation där kronoöverloppsmarken är åretruntmarker för renbete. På ett likartat sätt kan också en högre grad av ekonomi betonas i älgjakten även om det inte den inte uttrycks som avgörande.
- ”Utan de här markerna skulle jag inte kunna bedriva renskötsel till att börja med. Jakten i sin tur är självklart en rekreation, men den har också betydelse ekonomiskt”. (samejägare B)
- ”Det är ett tillskott, det är det ju. Men det har ingen avgörande roll som det ser ut idag. Älgarna är för små och tilldelningarna för låga. Det hade betydligt större betydelse på 80-talet och början av 90-talet. [...]
- Nog finns ett ekonomiskt perspektiv, men det är för små summor. Inte skulle jag ligga ute i snöstormen om jag inte tyckte det va roligt att jaga älg, om jag inte hade ett intresse, om det inte fanns en tradition.
Den ekonomiska delen är inte så stor som den ibland utmålas.”
(samejägare A)
Den ekonomiska aspekten som ändå medges av respondenter bland samer, har i relation inte återfunnits på samma sätt i någon av intervjuerna med ortsbobefolkningen.
- ”Visst har det hänt att man sålt nån älg. Men vår älgtilldelning går framförallt till hushållet. Om man ser till hur få vi är i jaktlaget räcker den tilldelning vi har gott och väl.” (ortsbojägare C)
6.4 Olika grader av engagemang
Jakt och älgjakt har historiskt bedrivits som ett tillskott för hushållet. Tidigt i historien har jakten också varit en fråga om ren överlevnad. Även om samtliga respondenter i sina intervjuer erkänner älgjaktens nyckelroll som en stark grund för mat i hushållet, är det ingen som beskriver denna roll i form av överlevnad. I ett modernt samhälle finns alltid andra kontaktytor till födokällor som kan fungera som alternativ. Bland samebefolkningen uttrycks detta exempelvis i form av renkött och bland ortsbor läggs ytterligare exempel fram som att helt enkelt åka till mataffären.
I en sådan situation blir det tydligt under intervjuerna att jakten har andra starka värden. Älgjakten får stark betydelse på psykologiska, filosofiska och
