En studie om samer och inuiter i dokumentärfilm

2007:119

C - U P P S A T S

Naturlig betraktelse

En studie om samer och inuiter i dokumentärfilm

Maria Wikström

Luleå tekniska universitet C-uppsats

Medie- och kommunikationsvetenskap, produktion Institutionen för Musik och medier

Avdelningen för Medier och upplevelseproduktion

NATURLIG BETRAKTELSE

- En studie om Samer och Inuiter i Dokumentärfilm

2006/09/26

Luleå Tekniska Universitet

Institution Akademiskt Media Centrum, Piteå

C-uppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap

Författare: Maria Wikström

Abstract

Title: Natural Outlook –a study of the sami and the inuit in documentary films

Author: Maria Wikström

Aim: To compare how the inuits and the sami are portrayed in two different documentary films.

Method/Material: The documentary films that will be studied are ”Nanook of the North”

produced in Canada capturing one year (1922) with the inuit, and ”Ett år med samer och renar” produced in Sweden capturing one year(1993) with the sami.

Chapter 2 introduces different theories within media and communication which will be the basis of these analyses. Chapter 3 gives a historical background to the ”Natural Outlook”; anthropology and ”the Others”.

Chapter 4 aims to describe the sociological contexts of these documentary films. Chapter 5 and 6 shows the development of documentary films within ”Direct cinema”, and its approach to

journalism, television and research. Chapter 7 presents the method used for the analysis. Chapter 8 is the analysis of ”Nanook of the North”.

Chapter 9 consists of the analysis of ”Ett år med samer och renar”.

Chapter 10 sums up and discusses these analyses in order to draw conclusions about how the sami and the inuits are portayed in these documentary films, as well as in a broader context.

Main Results: There are many similarities between how the sami and the inuit are portrayed and the way in which the producer approaches them as ”the Others”. The narrative is constructed as mainly dependent on animal life and the threats to these cultures are based on threats towards nature.

There are two principal stand-points that have to do with human value.

According to the construction of these documentary films the cultures portrayed are more closely related to the animal kingdom than to other people beloning to ”civilized societies”. It also pictures women as inferior, since in both films the entire culture of the sami/inuit are associated with hunting and suggesting that women lack these skills.

This study points-out nationalism deriving and interacting with

colonialism and globalization as integrated phenomena contributing to the stagnated picture of the inuit/sami.

Number of pages: 90

Course: Media and Communication Studies C

University: Division of Media and Communication Studies, Luleå University

Period: Autumn 2006

Keywords: Inuits, Sami, minorities, media, documentary films

Sammanfattning

Detta är en kvalitativ studie som baseras på innehållsanalys av två etnografiska dokumentärfilmer.

Den första är den världskända ”Nanook of the North”, här får man följa inuiterna under ett år (1922).

Den andra filmen är ”Ett år med Samer och Renar”, här får man följa samerna under ett år (1993).

Syftet med studien har varit att jämföra dokumentärfilmerna åt och studera vilka likheter som kvarstår i skildringarna av inuiterna respektive samerna samt i vilken utsträckning och form postkolonialism kommer till uttryck. Analyserna har gjorts mot bakgrund av den samhälleliga kontexten som i båda fallen präglats av kolonisering, den rådande tidsandan inom film/tv-branschen beroende på vart dokumentärfilmerna var avsedda att visas och den samtida globaliseringen. Analyserna har genomförts efter en modell som är tillämpar både för tv- och film.

Båda dokumentärfilmerna kunde placeras under kategorin ”Direct cinema” och formspråket visade sig vara väldigt lika, trots att ”Nanook of the North” är en dokumentär stumfilm producerad för en Hollywood publik och ”Ett år med samer och renar” kan beskrivas som en modern dokumentärfilm som visats på SVT. Gemensamma nämnare är berättarens sätt att inta en dominerande position gentemot sina objekt och hur urbefolkningarna mystifieras genom att platsen exotiseras. Kontakten med majoritetssamhället skildrades som positiv och utvecklande där hotbilden istället karakteriserades av naturliga hot som miljöhot och brist på föda. De ytliga motsättningarna som målades upp påminde väldigt mycket om varandra. Urbefolkningarnas närhet till naturen legitimerade en primitiv hållning där man förbinder till den grad att man likställer människa och djur. Kvinnan degraderas ytterligare och hamnade i utanförskap genom att hon inte erhöll de karakteristiska ”tuffa” egenskaper det framhölls krävas för att vara inuit/same, vilket kan likställas med benämningar som ”jägare” och

”försörjare”. Motivet till att bibehålla en stagnerad bild av samerna/inuiterna kan betraktas som en

följd av koloniala och globala processer, där nationalismen växer i takt med behovet av en fixerad bild

av ”De Andra” för att framhålla det egna jaget i en föränderlig värld.

INNEHÅLL Abstract

Sammanfattning

1. INLEDNING 5

1.1 Syfte 6

1.2 Material och arbetssätt 6-10

2. HEGEMONI OCH ORIENTALISM 11

2.1 Mediebild, Postkolonialism och Globalisering 12-14

2.1.1 Global mediagraphy, Globalisering som metod 14-15

2.2 Stereotypisering och Fetishism 15-17

2.3 Genus, Myter och Ideologi 17-21

3. ÅSKÅDLIGGÖRANDET AV MINORITETER OCH 22-24

ANTROPOLOGINS FRAMVÄXT

4. DOKUMENTÄRFILMERNAS KONTEXT 25

4.1 Nanook of the North och dess kontext 25-30

4.2 Ett år med samer och renar och dess kontext 30-35

5. DOKUMENTÄRFILMENS FRAMVÄXT; ”DIRECT CINEMA” 36-39 6. DOKUMENTÄRFILM, JOURNALISTIK OCH FORSKNING 40

7. MEDIETEXTANALYSMETOD 41

7.1 Narrative 41

7.2 Construction 41-42

7.3 Cathegorisation 42

7.4 Audience 42-43

7.5 Agency 43

8. MEDIETEXTANALYS AV NANOOK OF THE NORTH 44

8.1 Narrative i ’Nanook of the North’ 44-48

8.2 Construction i ’Nanook of the North’ 48-51

8.3 Cathegorisation, Audience och Agency i ’Nanook of the North’ 51-55 9. MEDIETEXTANALYS AV ETT ÅR MED SAMER OCH RENAR 56

9.1 Narrative i ’Ett år med Samer och Renar’ 56-60

9.2 Construction i ’Ett år med Samer och Renar’ 61-65

9.3 Cathegorisation, Audience och Agency i ’Ett år med Samer och Renar’ 65-70

10. SLUTSATSER OCH DISKUSSION 71-88

Källförteckning 89-90

1. INLEDNING

Människan har ständigt fascinerats av andra människor och deras levnadssätt. De som lever på andra sätt mot vad de själva gör. De som ser annorlunda ut. De som tillhör en annan kultur, en annan kontinent, har en annan världsbild.

En gång i tiden koloniserades olika platser, det var mestadels handelsmän som reste, idag reser man allt mer av skilda anledningar och samhällen blir mer mångkulturella.

Något som alltid har existerat är behovet att få veta hur andra människor lever, särskilt människor som valt ett liv i närheten av naturen, vårt ursprung, som vi till stor del förlorat kontakten med i och med urbaniseringen. Därmed har avståndet till urbefolkningar växt och bilden av dem blivit något gåtfull.

Behovet att veta hur andra människor lever har också skapat intresset att dokumentera deras liv på olika sätt. Ett sätt att dokumentera andra kulturer är genom dokumentärfilm.

”Nanook of the North”(1922)brukar benämnas som en av de första dokumentärfilmerna som någonsin gjorts. Den handlar om inuiterna och deras mödosamma liv i en ytterst krävande miljö där bristen på föda blir ett stort problem. Det är en unik skildring av inuiterna och filmen brukar även benämnas som en av de första etnografiska filmerna. Trots att dokumentärfilmsbegreppet ännu inte existerade, har man i många sammanhang ifrågasatt

”Nanook of the North” och dess autencitet då den amerikanske producenten Robert Flahertys roll ofta bedömts som väldigt aktiv och imperialistisk.

Sjuttio år senare producerades dokumentärfilmen ”Ett år med samer och renar”(1993) som

skildrar samernas harmoniska liv i Ammarnäs, Västerbotten. En modern dokumentärfilm,

där dokumentärfilmen är erkänd som genre, men tillhör de koloniala värderingarna bara en

avlägsen tidsanda eller hur kommer de till uttryck idag?

1.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur urbefolkningar på norra halvklotet representeras i två olika dokumentärfilmer. Fokus ligger på en jämförande studie av inuiter och samer i två dokumentärfilmer som spelats in under helt olika tidpunkter och platser med skilda produktionsförhållanden och kulturella aspekter.

Vilka liknelser respektive skillnader finns i sättet att representera inuiter och samer i dessa utvalda dokumentärfilmer? Vilken bild är det som förmedlas och hur skiljer den sig i tid och rum?

Förutom en geografisk förflyttning är det en resa genom tiden, dokumentärfilmen och naturbefolkningarnas liv som en del av vårt kulturarv.

”The task, according to Saukko, is to do justice to differences and to point to unities that exist across differences.”

De två filmerna som här kommer studeras är väldigt olika, syftet med uppsatsen är att ta upp dessa olikheter, men framförallt betona likheter och varför just dessa kvarstår och lever vidare, trots signifikanta skillnader i tid och rum.

1.2 Material och arbetssätt

Här följer en kort presentation av de två dokumentärfilmerna som kommer behandlas:

"Nanook of the North" visades för första gången i USA 1922 och blev väldigt populär, den betraktas som en milstolpe inom filmvärlden. Det är Robert Flaherty som har producerat den och den har senare återskapats enligt de ursprungliga negativen och digitaliserats. Det har även lagts på musik och ljud. Detta skedde 1998. Filmen handlar om inuiten Nanook och hans familjs kamp för överlevnad på Grönland. Tittaren får följa med genom alla årstider och aktiviteter under ett år.

"Ett år med Samer och Renar" har producerats i trakterna runt Ammarnäs i Västerbottens län.

Filmen producerades 1993 av EM film och video och har visats på SVT, även om den främst

har använts i utbildningssyfte. Filmen handlar om sameflickan Mia, hennes familj och livet i

samebyn. Tittaren får även här följa med genom alla årstider och aktiviteter under ett år.

Denna studie grundar sig på en kritisk diskursanalys. I ”Approaches to Media Discourse”

(1998) redogör Fairclough för begreppet kritisk diskursanalys som enligt honom egentligen består av tre typer av analyser, en ”textanalys”; analys av själva texten, en ”diskursanalys”;

analys av den diskursiva praktiken samt en ”sociokulturell analys”; analys av den sociokulturella praktiken.

Förenklat innebär det att man studerar en medietext och all språkanvändning som ideologisk, med anknytning till dess bakgrund; samhället och kulturen, samt att man relaterar denna text till tidigare, liknande texter. Det är denna metod som här avses följas genom att relatera

”Nanook of the North” (1922) och ”Ett år med samer och renar”(1993) till varandra i relation till de samhällen där dokumentärfilmerna producerades.

Termen objektivitet är särskilt intressant vid studier av dokumentärfilm, där tittaren många gånger förväntar sig någon form av avspegling av verkligheten, en ”sanning”.

"Although the aim is to provide as 'objective' an account as possible of theory and evidence, the study of mass communication cannot avoid dealing with questions of values and of political and social conflicts." (

När man så betraktar ”sanningen” utgår man från ett paradigm, ett kluster av erkända värderingar och åsikter om vad samhället idag alltså betraktar som en ”sanning”. Det gäller såväl vid producerandet som vid studerandet av dokumentärfilm. Om man ska försöka placera denna frågeställning inom detta paradigm, hur urbefolkningar representeras i dokumentärfilm kan man ta hjälp av en politisk teori som Mcquail presenterar.

"A difference of approach between left(progressive or liberal) and right(conservative)tendencies can sometimes be discerned. Leftist theory is, for instance, critical of the power exercised by media in tha hands of large global corporations, while conservative theorists point to the "liberal bias" of the news or the damage done by media to traditional values. There has also been a difference between a critical and a more applied approach to theory that does not necessarily correspond to the political axis."( Mcquail, Dennis(1983), Mcquail's masscommunication theory, s.12)

Kritisk diskursanalys, kan teoretiskt betraktas utifrån ”vänster sida” i den teori som Mcquail redogör för ovan. Fast enligt Mcquail behöver den kritiska diskursanalysen alltså inte överensstämma med någon "politisk sida" även om alla frågeställningar innehåller politiska och sociala element. Den aspekten vi här kommer att studera är den kulturella, eftersom det rör sig om film som ska analyseras.

"The cultural approach has its roots in the humanities, in anthropology and in linguistics. While very broad in potential, it has been mainly applied to questions of meaning and language, to the minutiae of particular social contexts and cultural experiences. The study of media is part of a wider field of cultural studies. It is more likely to be 'media-centric'(although not exclusively), sensitive to differences between media and settings of media transmission and reception, more

interested in the in-depth understanding of particular contents and situations than in generalization.

Its methods favour the qualitative and depth analysis of social and human signifying practices and the analysis and interpretations of 'texts'. The cultural approach draws on a much wider range of theory including feminist, philosophical, semiotic, psychoanalytic, film and literary theories.(Mcquail, Dennis(1983), Mcquail's masscommunication theory, s.20-21)

Den kulturella aspekten vid studier inom media- och kommunikationsvetenskap härstammar från humanismen, antropologin och lingvistiken och ingår i Cultural Studies. Den kulturella aspekten talar mer för kvalitativa studier än kvantitativa och generaliserande. Denna studie är också kvalitativ vid analyserandet av medietexter, med en semiotisk prägel där det studeras hur filmen är uppbyggd med hänsyn till hur samhällsbilden kan ha sett ut vid tidpunkten för producerandet av respektive dokumentärfilm.

Utifrån en kritisk diskursanalys behandlas begreppet dokumentärfilm som något som till stor del är konstruerat, det handlar inte om ett utdrag ur verkligheten utan modifikationer.

Här diskuterar Glen Creeber i ‘The television genre book’ hur en dokumentärfilm är konstruerad.

"First of all there is the transformation by which a particular topic in the world becomes, in the planning process, a given range of locations, interwievs, archive clips and thematic emphases.

Then, there is the shooting process itself and the whole range of audiovisual decisions that go into crafting footage from various kinds of settings, circumstances, events, actions and speech.

Following this, there is the editing process, when the combinatory logics of documentary are variously applied, narrative coherence is achieved, evalutaions are established, emphases marked, closures made, moods set. Finally, there is that transformation by which viewers take the screened material and turn it into sense and significance, which will be broadly social and yet at the same time, depending on the topic, quite closely personal too. It is across these tranformations, here only sketched, that the real magic of documentary as what I have called "the art of record"(Corner1996) is to be found. It is here that its classical controversiality lies too, in the apparent fusion of index(recorded image and sound) and rhetorical and aesthetic ambition."( Creeber, Glen(2001), The television genre book, s.126)

I det första steget är det valet av ämne och hur man gestaltar detta genom val av

inspelningsplats, intervjupersoner eller huvudpersoner. Sedan påverkas filmningen genom alla

de val som görs under inspelningen; vilka händelser man väljer att filma eller tekniska

lösningar som kameravinklar och bildutsnitt. Därefter följer redigeringsprocessen, där alla

bitar ska falla på plats, scéner väljs ut och placeras enligt en logisk och intresseväckande

ordningsföljd. Filmens karaktär etableras genom olika hjälpmedel, exempelvis en speaker

eller musik. Slutligen är det tittarna som skapar ett sammanhang av filmen utifrån deras

sociala kontext. Det kontroversiella ligger i det material som är inspelat och dess retoriska och

estetiska ambition. Budskapet ligger inte i den kronologiska ordningen, utan i en konstruerad

tid beståendes av utvalda delar, beroende på vad producenten vill förmedla.

Arbetet med denna uppsats har bedrivits genom tvärvetenskapliga studier, genom att dokumentärfilmerna som här studeras skiljer sig åt, inte bara vad avser målgrupp utan även vad gäller medie. ”Nanook of the North” var anpassad efter en Hollywood publik och filmens ramverk, medan ”Ett år med Samer och Renar” formats efter en tv-publik som informationsfilm. Därför presenteras i avsnitt 5 samt 6 dokumentärfilmens utveckling från bioduken till teveapparaterna och fortsättningsvis hur detta i sin tur har påverkat forskningen.

Båda dokumentärfilmerna har analyserats med hjälp av samma analysmetod som beskrivs i avsnitt 7 och är främst avsedd för att studera television. Eftersom det huvudsakligen är innehållet som är intressant och formen endast har en sekundär betydelse i denna studie är analysmetoden relevant för både film och television. Genom att dokumentärfilm anses ha en starkare verklighetsförankring än fiktiv film blir det, även av denna anledning, naturligt att studera innehållet framför formen. Detta motiverar denna studie som en studie i Medie- och Kommunikationsvetenskap med en gemensam analysmetod som är anpassad efter televisionens ramar.

"However, one common feature has been an interest in using images and sounds to provide an exposition or argument about the real world. This directness of adress to something outside the"text", this special level of referentiality, is one of the things that distinguishes documentary from fiction, that also points outside itself but much more indirectly. In fiction, the imagined world of the story is primary. One of the consequenses of this characteristic is that study of documentary, any documentary, has to engage directly with what the documentary is about."(Creeber, Glen (2001). The television genre book, s.125)

Valet av dess två filmer har gjorts mot bakgrund av dess innehåll och form. Båda dokumentärfilmerna handlar om naturbefolkningar, urbefolkningar på norra halvklotet.

Dokumentärfilmerna påminner om varandra vad avser innehåll, form och målsättning; att skildra en urbefolkning, genom alla årstider och aktiviteter under ett år.

Viktigt att poängtera är att denna medietext, precis som alla medietexter är en ideologisk produktion och bör därför ses med kritiska ögon. Ytterligare punkter att tillägga gäller terminologin. Hädanefter kommer dokumentärfilm i löpande text förenklat uttryckt ibland endast kallas för film, märk skillnaden från fiktiv film. Detta är endast av praktiska skäl.

Däremot är termerna ”inuiter” och ”samer” aktivt valda av kritiska skäl. ”Eskimå” som är ett

vanligare ord för ”inuit” kan i många sammanhang uppfattas som ett skällsord på grund av

dess stereotypa konnotationer. 1977 bestämde man därför på Inuit Circumpolar Conference

att bojkotta temern ”eskimå” och istället använda ordet ”inuit” som ett poltiskt

ställningstagande för självbestämmanderätten.

Av denna anledning kommer

definitionen ”inuit” användas. På samma sätt är det ett medvetet val att inte använda ordet

”lapp”, som kan uppfattas som slanguttryck eller skällsord, i ett försök att minska mer direkta stereotypa och nedlåtande konnotationer och associationer. Därför används definitionen

”same” respektive ”inuit”.

2. HEGEMONI OCH ORIENTALISM

Minoriteter och urbefolkningar kan betraktas som grupper vars intressen är underordnade majoritetssamhällets intressen. Vilka grupper som är underordnade beror på ojämlika maktförhållanden. Gramsci som var starkt influerad av Marx presenterade hegemonibegreppet och hur hegemoni upprätthålls:

"Det är viktigt att påpeka att hegemoniteorin inte förutsätter ett totalt ideologiskt samtycke från arbetarklassens sida. Gramsci menade att de underordnade grupperna har ett dualistiskt medvetande...."sunt förnuft(common sense) grundat i den dagliga praktiken och den ekonomiska positionen, dels av föreställningar härrörande från den dominerande ideologin. Resultatet bli ett 'fragmentariskt, osammanhängande, inkonsekvent förnuft, vilket leder till politisk passivitet."

(Kommunikationens korsningar, Sven Ross, Nordicom 4/1994, s.32).

Att minoriteter och urbefolkningar förblir underordnade kan därigenom förklaras genom det så kallade osammanhängande, inkonsekventa förnuftet med ursprung i det dominanta paradigmet. Dominanta värderingar integreras i hela samhället och alla samhällsskikt, trots att många missgynnas av dessa idéer. Detta påverkar i sin tur samhällets utveckling:

"Varje samhälle har sin sanningsregim, sin "generella sanningspolitik"; det vill säga, de typer av diskurser som accepteras och görs till sanningar, de mekanismer och instanser som gör det möjligt att skilja mellan sanna och falska påståenden, de sätt varpå alla dessa är sanktionerade; de tekniker och procedurer som givits värde i förvärvandet av sanning; den status som tillskrivits dem som har fått uppdraget att säga vad som räknas som sant."

(Foucault(1972/1992), (1976/1980). Eriksson, Catharina, Baaz Eriksson Maria & Thörn Håkan(2005). Globaliseringens kulturer, s.19)

Hegemoni styr inte bara samhällets utveckling utan också självaste definitionen av vad samhällets och mänsklighetens utveckling innebär. Det ger också en förklaring till varför urbefolkningar i många sammanhang betraktas som unika, men underutvecklade eftersom det är Västvärlden och det dominanta paradigmet som definierar vad utveckling innebär.

“Det mänskliga" definieras i dessa vetenskaper nu i termer av rörelse och utveckling. Exempelvis menade den moderna historiefilosofins förgrundsgestalt Friedrich Hegel att Afrika inte kunde ses som en del av den historiska världen eftersom kontinenten inte uppvisade några tecken på rörelse eller utveckling. Den tidiga artikuleringen av modernitetens universalism är alltså oupplösligt förknippad med kolonialismen."(Eriksson, Catharina, Baaz Eriksson Maria & Thörn Håkan(2005).

Globaliseringens kulturer, s.29)

Edward W.Said introducerar begreppet ”Orientalism” i sin bok ”Orientalism”(1978), han är

starkt influerad av Foucault samt hur hegemoni och olika kunskapsregimer eller uttalanden

uppmuntras eller inte och påverkar vår syn på ”De andra”. Said förklarar Orientalismen som

ett stöd till kolonialmakterna och dess politiska och ekonomiska dominans. Detta sker genom

att man konstruerar och producerar österlandet som något fjärran, västerlandets “diskursiva

Andra”.

2.1 Mediebild, Postkolonialism och Globalisering

De amerikanska forskarna Wilson och Gutiérrez klargör i ”From Mass to Class Communication” hur den amerikanska mediebilden av indianer i princip varit densamma sedan 1800-talet.

En undersökning genomförd av Jordbruksdepartementet

presentation/jordbruksdepartementet-filer/fram.htm)

visar att majoriteten av svenska folket tror att samerna försörjer sig på renuppfödning(4.2) Haglind, författare till ”Samer i sju

dagstidningar”(2000) konstaterar att detta inte stämmer, utan att man uppskattar att det endast är 20 procent som lever av rennäring idag(4.2). Bilden är alltså inte felaktig, men heller inte representativ. Haglind diskuterar medias roll i sammanhanget:

”Det finns knappast 20000 samer i Sverige, varav majoriteten bor i Norrland. Eftersom de är få har många etniska svenskar av naturliga skäl ingen personlig kontakt med dem, och jag tror därför att de flesta hämtar större delen av sin kunskap om denna folkgrupp från media”(Haglind, Karin(2000). Samer i sju dagstidningar, s.14)

Hultén, författare till ”Främmande sidor”(2006) tar också upp medias inflytande på folkets syn på minoriteter och rasism, genom tolkningar av van Dijk:

”Den nya rasismen vill uppfattas som demokratisk och rumsren och placerar därför den gamla rasismen på den extrema högerkanten. Men det gör den inte mindre farlig, kommenterar van Dijk.

Etniska minoriteter beskrivs inte som underlägsna men som annorlunda. Det är just genom att uttryckas i vardagliga diskurser, exempelvis i samtal, film, tv-program och nyhetsmedier, som den nya rasismen är så verkningsfull” (Hultén, Gunilla(2006), Främmande sidor, s.21)

Hur kan man då förklara att en viss bild lever vidare. Ur ett postkolonialistiskt perspektiv tillhör inte det koloniala endast historien, utan existerar än idag fast i andra former där maktförhållandena inte alltid är lika uttalade. Det förklarar varför van Dijk menar att det är genom vardagliga diskurser som den nya rasismen är särskilt verkningsfull, därför att i dessa sammanhang är man sällan kritisk till det som uttalas. Det är där dominanta diskurser integreras och blir till så kallad ”common sense”.

Man kan tro att bilden av urbefolkningar och minoriteter borde ha förändrats avsevärt i och med globaliseringen. Fast Hultén slår fast att:

”Men globaliseringen har inte inneburit att främlingar har upphört att existera, utan de har snarare återskapats under nya förutsättningar”.

Gunilla Hultén som framförallt studerat minoriteter, invandrare i svensk landsortspress

konstaterar att nationalismen förstärkts i och med globaliseringen och att detta återges i

skildringarna av invandrare vid olika tidpunkter. På så sätt har journalistiken bidragit till en viss migrationspolitisk hållning och sätt att betrakta minoriteter.

Under de senaste årtiondena har man ägnat en hel del tid åt att studera sambandet mellan kommunikations- och globaliseringsprocesser och hur det påverkar begrepp som nation, medborgarskap och identitetsskapande.

Precis som Hultén finner Terhi Rantanen att globaliseringen faktiskt bidragit till att nationalismen förstärkts, enligt hennes resultat är kriget och i sin tur nationsskapandet den viktigaste faktorn i globaliseringsprocessen:

”At one time a nation is an invader, at another it is being invaded. Individuals are invited to form attachments to nation-states, but these nation states are constantly changing their boundaries and thus redefining themselves. They need to invite people to share their particular nationalism and to use media and communications to mediate between them and individuals.”(Rantanen, Terhi (2005). The media and globalization, s.157)

Ur detta perspektiv är det också relevant att se till de konfliktsituationer som uppstått mellan staten och urbefolkningarnas rättigheter till landområden, där majoritetens intressen stöter sig med minoritetens vilket skapar en hotbild ur båda aspekter. Här är medias roll väldigt central, men vilka intressen är egentligen allmänhetens intressen i nationsskapandet? Vilka gynnas av en mediebild som inte är tidsenlig eller representativ?

”In search of a new national identity after the American Revolution, the newly independent

”patriots” positioned themselves as the ideological heirs of America’s original inhabitants and developed the ”Indian” into a national icon. As born-again ”Indians”, American whites declared the continent’s indigenous peoples unfit for civilization and cast them into a yet another mythic role –the Vanishing Indian.”(Prins L, E. Harald(2002) Visual media and the Primitivist Perplex, Ginsbury D., Faye, Lughod-abu, Lila & Larkin, Brian.(2002) Media Worlds, s.60)

Genom att betrakta indianerna som en utdöende ras, kunde amerikanarna definiera sig själva som sin egen ursprungsbefolkning och hävda sin kultur och utvecklingslinje som den främsta.

Västvärlden associeras till civilisation och framtidsanda. En föråldrad bild motiverar Västvärldens övertag.

Shari M. Huhndorf har bland annat forskat kring den amerikanska framställningen av

inuiterna. Hon nämner i ”Nanook and his contemporaries: imagining eskimos in american

culture”(2000) att skildringarna i ”Nanook of the North” inte var tidsenliga och styrker sig i

dokumentärfilmen ”Nanook revisited”. Hon påpekar att filmen är en hyllning till Flaherty,

men att den trots allt går att problematisera. Charles Nayoumealuk, vars fader kände

Allakariallak eller som han i filmen kallas ”Nanook”, förklarar att ”Nanook of the North” inte

var tidsenlig utan snarare överensstämde med Västvärldens fantasier om hur det skulle se ut:

’”People didn’t wear polar bear skin pants around here”, he observes, explaining ”I think that the southern image of Inuk was somebody running around in polar bear skin pants. Robert(Flaherty) doctored this particular scene so that the image would fit the imagination”’( Shari M. Huhndorf, Nanook and his contemporaries: imagining eskimos in american culture 1897-1922. (Critical Inquiry, Vol. 27, No. 1. (Autumn, 2000)) s. 144)

2.1.1 Global mediagraphy, Globalisering som metod

Eftersom denna studie avser att jämföra två olika dokumentärfilmer om olika folkslag, inspelade på olika platser, vid olika tidpunkter krävs en metod som kan förena dessa faktorer.

Rantanen som studerat människor vid olika platser och tidpunkter och vilken betydelse ny kommunikationsteknik haft i deras liv, ställer sig frågan: ”What do we do when mediated globalization takes place at different tempos in different places around the world?”

(Rantanen, Terhi (2005). The media and globalization. s.12)

Globaliseringsprocessen och medietekniken har sett olika ut vid olika tidpunkter och platser, detta är centralt även i denna studie.

För att kunna besvara sin frågeställning formulerar Rantanen en egen metod ”Global mediagraphy”,

med utgångspunkt i Appdurais teorier(1990) om hur fem olika faktorer inverkar på globaliseringsprocessen som här sammanfattas och förtydligas.

’Ethnoscape’ innefattar personer som är i rörelse på platsen, så som turister och immigranter eller flyktingar.

’Mediascape’ syftar på de tekniska möjligheterna att producera och distribuera information samt förmedla medias bild av ’verkligheten’

’Technoscape’ innebär tekniska framsteg som sprider sig både materiellt och via kunskap.

’Financescape’ syftar på marknads- och penningvärden, så som börser, aktier och handel.

’Ideoscape’ är den tidsanda som råder just då, den dominanta diskursen i samhället.

I Appadurais modell saknar Rantanen hur förändringar inom dessa ’scapes’ inträffar på olika platser vid olika tidpunkter, inte bara här och nu. Till dessa teorier lägger hon därför själv till:

’Timescape’ och ’Languagescape’

’Timescape’ tar hänsyn till skillnader i ’Zone Time’ eller tidszoner och ’Calender Time’ eller

högtider. ’Generation Time’ eller generationstid uppmärksammar hur mycket tid/upplevelser

som olika generationer har gemensamt samt hur mycket information den äldre generationen

delat med sig av. ’Personal Time’ eller privat tid innebär skillnader i åskådning vad gäller tid

och beroende på ens uppväxt, exempelvis är det ett annat tempo i stadsmiljö mot vad det är på

landsbygden. ’Media Time’ eller media tid syftar till mediernas förmåga att konstruera en tid

som förenar hela världen bland annat med hjälp av gemensamma nyheter och annat.

Dessutom möjliggör medierna att man ständigt kan hålla kontakt med varandra, oavsett plats och tid.

’Languagescape’ poängterar vikten av att förstå ett och samma språk för att kunna interagera.

Rantanen diskuterar framförallt engelskans betydande inflytande som en integrerande likväl som segregerande kraft. I det här fallet är det inte bara engelskans dominerande inflytande utan även svenska språkets som är av betydelse.

”Global mediagraphy” är en metod som är tillämpbar på denna studie, för att få en bakgrund till hur samhället såg ut vid den tidpunkt då filmerna spelades in och därmed få en förståelse för vilken målgrupp filmerna är riktade till och vad producenten försöker förmedla.

2.2 Stereotypisering och Fetishism

Rantanen drog slutsatsen att det viktigaste i globaliseringsprocessen var krig och nationsskapande. Detta har i högsta grad påverkat urbefolkningarnas situation. Hall förklarar hur hegemoni uppstår i sådana situationer:

”Power, it seems, has to be understood here, not only in the terms of economic exploatation and physical cohercion, but also in broader cultural or symbolic terms, including the power to represent someone or something in a certain way –within a certain ’regime of representation’. It includes the exercise of symbolic power through representational practices. Stereotyping is a key element in this exercise of symbolic violence.”(Hall, Stuart(1997) Representation, Cultural Representations and Signifying Practices, s.259)

Hall drar flera slutsatser om hur skillnader skapas mellan olika människor och folkslag. Han introducerar begreppet stereotypisering:

”Stereotyping reduces people to a few, simple, essential characteristics, which are represented as fixed by Nature”

Hall menar att dessa skillnader cementeras genom att de inte ses som kulturella utan fixerade

av naturen, genom vad Hall benämner naturalisering. Individen upphör på så sätt att bli

betraktad som en individ, utan snarare som representant för ett helt folkslag som bär på vissa

karakteristiska egenskaper. Det finns ingenting under ytan, bara egenskaper som hör till deras

natur. Man konstruerar på så sätt en kultur som har stagnerat, som är oföränderlig och därmed

skapar identifikationsproblem. Detta är något man tar upp i ”Same but different”(2004), där

man gjort en radiodokumentär för att studera hur samerna själva upplever sin situation, med

fokus på samer som lever i exil:

”Som Per Niila påpekar i radiodokumentären är det samisk kultur när man som same går på bio. Det verkar vara av betydelse att lyfta fram samiskheten i vardagen och i andra praktiker som inte andra lyfter fram.”(

Hall förklarar hur medierna lyckas bibehålla en föråldrad bild av samerna/inuiterna och deras kultur genom att bidra till att skapa vissa associationsbanor med hjälp av symbolspråket.

“...They signify. They don't have any clear meaning in themselves. Rather, they are the vehicles of media which carry meaning because they operate as symbols, which stand for or represent(i.e symbolize) the meanings we wish to communicate."

Representation, Cultural Representations and Signifying Practices, ,s.5)

Kläder, ansiktsuttryck är en del av vår materiella värld, men det är inte vad det utgörs av, det betecknande, utan vad det betecknar som är det centrala, det vill säga den mentala föreställningen som skapar mening. Media utnyttjar dessa associationsbanor genom att använda sig av objekt och uttryck som i sig inte har någon betydelse, men genom att symbolisera och representera ges de den betydelse media önskar kommunicera. Precis som Flaherty använde sig av kläder som inte vara tidsenliga, ger det en bild av ett folk som har stagnerat och lever på samma sätt som de alltid har gjort. Därmed kan man inte bara konstruera en tid, utan också en hel folkgrupp, en kultur, genom att använda sig av attribut som ingår i ett system, representerar. Renar och samer har visat sig vara en tydlig associationsbana, vilket förklarar hur de representeras och allmänhetens bild av dem.

Syftet till detta kan ses som en grundläggande del i identifikationsskapande. Det är enklare för var människa att identifiera det egna jaget som en del i en grupp. Om man relaterar detta till globaliseringsaspekter, där det egna jaget är hotat får man också en förståelse för varför nationalismen förstärkts i och med globaliseringen. Hotet utgörs av andra kulturer så som minoriteter, men urbefolkningar gör dessutom anspråk på nationens ursprung och dess egna kultur vilket kan ses som att hotbilden drivs till sin spets. Urbefolkningar kan därför betraktas som kulturellt oroväckande.

Hall pekar också på att det inte alltid tydligt framgår rent visuellt när stereotypisering har använts som redskap, utan ibland måste man läsa mellan raderna och uttyda vilka antydningar som görs:

”The important point is that stereotypes refer as much to what is imagined in fantasy as to what is perceived as ’real’. And, what is visually produced, is only half the story. The other half-the deeper meaning -lies in what is not being said, but is being fantasized, what is implied but cannot be shown”( Hall, Stuart(1997) Representation, Cultural Representations and Signifying Practices, , s.263)

All form av stereotypisering är inte tydlig, utan man måste se längre än så, se längre än det man med blotta ögat ser. Därför är det avgörande att finna ett motiv till stereotypisering.

Förutom att förstärka nationalismen och det egna jaget, finns det någonting än mer grundläggande hävdar Hall och det är ”Fetishism”:

”Fetishism involves the substitution of an ’object’ for some dangerous and powerful but forbidden force”.

Ofta har fetichism en sexuell prägel. Det förklarar varför genusperspektivet är av stor vikt vid studier om etnicitet och etnografisk film där urbefolkningar exponeras. Man kommer nära människans ursprung med betoning på det ”primitiva”, vilket är tabubelagt och kulturellt oroväckande, samtidigt som det är ofrånkomligt attraktivt och blir symboliskt viktigt. Hall beskriver vidare begreppet disavowal som ett redskap bakom fetishism, vilket ofta innebär att könsorganen är skymda, men fantasin eggas till att överskrida detta hinder. Genom disavowal är det på så sätt möjligt för åskådaren att betrakta, samtidigt som man så att säga inte betraktar eftersom objektet är skymt, men trots allt finns representerat. Denna ambivalens skapar ett attraktionsvärde i sig och ger en förklaring till fascinationen för urbefolkningar i olika sammanhang:

”Marking difference leads us, symbolically, to close ranks, shore up culture and to stigmatize and expel anything which is defined as impure, abnormal. However, paradoxically, it also makes

’difference’ powerful, strangely attractive precisely because its forbidden, taboo, threatening to cultural order. Thus, ’what is socially perhipheral is often symbolically centred’.”((Babcock, 1987, p.32; Hall, Stuart(1997) Representation, Cultural Representations and Signifying Practices, s.237)

2.3 Genus, Myter och Ideologi

Hegemoni förutsätter att skillnader existerar och skapar betydelse. Hall intresserade sig för hur meningsskapande eller skillnader påverkar kulturer och maktrelationer genom bland annat så kallade binära motsatsförhållanden:

“There is always a relation of power between the poles of a binary opposition(Derrida, 1974). We should really write, white/black, men/women, upper class/lower class, British/alien to capture this power dimension in discourse. ”

I en relation finns alltid ett maktförhållande. Genom att dessa förhållanden produceras och

reproduceras, blir de till slut till ”sanningar”, enligt Hall. Maktstrukturer kommer till uttryck

på olika sätt, det är inte bara etnicitet och natinalitet, utan även andra faktorer som

klasstillhörighet och kön som är av betydelse. Vid skildrandet av urbefolkningar och deras

kulturer som stagnerade genom västvärldens defintion av utveckling, blir deras ställning ”låg-

klass”. Här finns också förhållandet mellan majoritets- och minoritetssamhället. Ur ett genusperspektiv blir kvinnor sällan uppmärksammade när det gäller journalistik och politiska teman, särskilt kvinnor som inte är vita. Detta kan förklaras genom de binära motsatsförhållanden som presenterades ovan.

”Research on the visual representation of women makes clear that female images are abundant in some domains(advertising) and virtually absent in others(photojournalism of political subjects).

The invisibility extends much further for women of color. In popular images as well as the dominant white imagination, as Hull, Scott and Smith(1982) have so eloquently told us, ”All the women are white, all the blacks are men,” and black women are simply invisible... While the photographs tell a story about cultural ideals of femininity, the narrative threads of gender and race are tightly bound up with each other. In the world at large, race and gender are clearly not seperate systems, as Thrinh(1989), Moore(1988), Sacks (1989), and others have reminded us.(s.100, Askew& Wilk, the anthropology of media, s.100)

Om man ser till de kvinnor som skildras inom media är majortieten vita och eftersom ”De andra” oftast representeras av män, osynliggörs kvinnan tillhörande ”De andra” som inte platser i någon kategori. Försök att förena ”Den andra kvinnan” med kulturella västerländska ideal om vad kvinnlighet innebär, går inte ihop med karakteristiska egenskaper för ”De andra”. Hon hamnar i ett utanförskap från såväl den ”kvinnliga kulturen” som den ”etniska kulturen”.

Föregångaren till Hall, Strauss studerade en annan typ av kategorier, anomalistiska kategorier, kategorier som inte stämmer med det binära motsatsförhållandets kategorier utan ligger någonstans mitt emellan och suddar ut gränserna.

”Anomalistiska kategorier hämtar sin betydelse från två källor -naturen och kulturen. Till sist motstår naturen alltid den kategorisering som kulturen försöker påtvinga den."

John(1990). Kommunikationsteorier, Uppsala, s.159)

Det här är grunden till stereotypisering som har sin början i naturalisering, hur egenskaper fixeras av naturen, vilket är av särskilt stor betydelse när man studerar hur urbefolkningar skildras eftersom naturen ofta har en väldigt central roll. Hall poängterar också att skillnader är ambivalenta och kan vara både positiva och negativa. Det förklarar varför alla representationer inte alltid är degraderande, även om de är stereotypa.

“These include the ‘happy natives’ -black entertainers, minstrels and banjoplayers who seemed not to have a brain in their head but sang, danced and cracked jokes all day long....”

(Hall, Stuart(1997) Representation, Cultural Representations and Signifying Practices, s.245)

Det är här myten kommer in förklarar Strauss, som ett sätt att hantera överskottet av betydelse

från båda håll. Han beskriver det som en slags lokal omvandling av en djupare struktur av

binärt motsatta begrepp som är väldigt viktiga för kulturen inom vilken myten existerar. Även

om myter inte löser motsatsförhållanden, blir de hanterbara kulturellt:

“...tillhandahåller de ett fantasifullt sätt att leva med dem och hantera dem så att de inte blir alltför söndrande och inte väcker alltför mycket kulturell oro

Kommunikationsteorier, s. 165)

På så sätt finns olika myter att ta till om man skulle börja ifrågasätta existerande stereotyper.

Stereotyper och myter går hand i hand. ”Den andra kvinnan” får här en komplicerad ställning som ”moder”, en egenskap som naturen påtvingat henne, hennes tillhörande av den kvinnliga gemenskapen och hennes delaktighet i en kultur som man försöker naturalisera. Det uppstår en situation där ”naturen” strider mot ”naturen”, två myter krockar på grund av konstruerade kulturella maktförhållanden för att dölja sociala orättvisor.

”To idealize ”the other woman” is to present her as like, or aspiring to be like, her American counterpart. The other woman is exotic on the surface(she is dressed in an elaborate sari and has a golden nose ring) but her difference is erades at another, deeper level (she is really just a mother, and like the American woman, interested in making herself beautiful through fashion). The woman’s sameness in difference presents and allows us to pursue the illusory goal of wholeness.”(

Askew & Wilk, (2002) the anthropology of media, s.100-101)

Antropologerna Askew & Wilk, anser att myten om kvinnan står högre än myten om ”de andra”. Man kan acceptera mindre kulturella skillnader, därmed blir myten om ”de andra” i detta sammanhang ”kulturen” som möter ”naturen”, där kvinnans roll som moder ses som grunden till allt och motstår den kategorisering som kulturen försöker påtvinga den.

Traditionellt bottnar feminismen i att kvinnans sociala egenskaper är konstruerade, genom hennes biologiska roll som moder.

”Man föds inte till kvinna man blir det”

Det ger en ny dimension till begreppet disawoval i kvinnans situation, eftersom det är svårt att naturalisera kvinnans kulturella egenskaper mot bakgrund av hennes etnicitet då

”modersrollen” står över allt annat blir disawoval ett effettivt sätt att mystifiera henne och därmed isolera henne från den västerländska kulturen och ”betraktaren”.

Även om myterna om samma tema kan skilja sig från varandra, finns det enligt Strauss alltid

ett samband. Det förklarar Strauss bäst kan förstås genom en så kallad parole, det vill säga en

särskild insikt om potentialen i den djupare strukturen, eller langue. Man kan dra slutsatsen att

massmedia idag fyller en funktion som är jämförbar med myterna i klanmässiga, muntliga

samhällen, enligt Fiske. Därför menar han kan Strauss teorier både tillämpas på fakta och

fiktion. På så sätt skulle detta kunna vara tillämpbart på dokumentärfilmer om urbefolkningar

som vi här ska studera. Fiske utvecklar detta:

“Detta kan dessutom utvidgas så att varje exempel på en genre kan ses som ett särskilt förverkligande av den djupare strukturens potential. Betraktade på detta sätt skulle alla västernfilmer vara särskilda versioner av samma myt om Vilda västern, eller också för att uttrycka det annorlunda, kan samma djupstruktur av binärt motsatta begrepp skapa ett oändligt antal västernfilmer."( Fiske, John(1990). Kommunikationsteorier, s.168)

Han exemplifierar detta genom att analysera ett undervisningsprogram, ”Mat och befolkning”, som sändes i Storbritannien 1979. Programmet handlade om motsättningen mellan möjligheten att producera mat, samtidigt som många människor svälter. I programmet jämfördes det primitiva jordbrukssamhället i en by i Anderna, med de vetenskapliga och teknologiska framstegen i städerna utmed kusten. Fiske exemplifierar ytliga motsättningar som:

Jordbruksvetenskap - Traditionellt jordbruk Marknadsekonomi - Naturahushållning Stad - Landsbygd

Barn som munnar att mätta - Barn som arbetskraft Utveckling - Stagnation, cyklisk kultur

Förändring - Tradition

(Fiske, John(1990). Kommunikationsteorier, s.221)

Fiske drog av detta slutsaten:

”Den djupa binära motsats som strukturerar programmet är därför den mellan vetenskap och ickevetenskap. Programmets djupa struktur, den ideologiska ramen, kan uttryckas sålunda:

Vi är för dem vad vetenskap är för icke-vetenskap”

Man markerar tydligt vem programmet är producerat för, genom att förutsättningarna är så givna, så allmänt erkända, så naturliga att de exnomineras, de behövs inte ens tas upp eller ifrågasättas. Detta konstaterar Fiske är ideologi i arbete. Han styrker sina slutsatser i den inledande speakertexten:

”Vi kan numera producera tillräckligt med mat för en växande befolkning, ändå svälter många därför att de vetenskapliga lösningarna inte omsätts i praktiken.”

Kommunikationsteorier, s.220)

Kan man överföra detta resonemang till att gälla dokumentärfilm om naturbefolkningar på

norra halvklotet. Kan man finna en parole i de två filmerna som ska undersökas, även om det

handlar om olika urbefolkningar och det skiljer sjuttio år i tid, teknik och publik? Vad är den

djupa binära motsatsen som strukturerar programmet och vilken är den djupa strukturen, den

ideologiska ramen?

Samtidigt som detta arbete avser att studera hur urbefolkningar skildras, är denna studie också

ofrånkomligt förankrad med en viss ideologisk ram. Förmodligen är det många värderingar

bland såväl begrepp och bilder som exnomineras trots strävan att vara så kritisk som möjligt.

3. ÅSKÅDLIGGÖRANDET AV MINORITETER OCH ANTROPOLOGINS FRAMVÄXT

”Antropologi, omfattar av hävd främst fysisk antropologi(studiet av människosläktets utveckling och fysiska karakteristiska) samt kultur- och socialantropologi(studiet av världens olika kultur- och samhällstyper)”

Naturbefolkningar har främst studerats med hjälp av antropologin. Att antropologi är något som hör samman med meningsskapande och hur skillnader mellan kulturer skapas, förefaller självklart för Hall:

“The argument here is that culture depends on giving things meaning by assigning them to different positions within a classificatory system. The marking of ‘difference’ is thus the basis of symbolic order which we call culture.”(

Hall förklarar hur antropologin utvecklades under mitten på 1900-talet, en tid av kolonisering och imperialism. Hall(1922) beskriver denna tidsanda som ’the west and the rest’

Hall lägger stor vikt vid antropologins inträde på museer eftersom det var här antropologin först kom att etableras innan den nådde ut till universiteten. Hall citerar Stocking i sin beskrivning av hur samhällsklimatet då såg ut:

”In a period when not only anthroplogy, but science generally was much more ”object” -or specimen -orientated than today.”(

Det förklarar också varför kategorisering och klassificering blev allt viktigare. Det blev en central del i antropologens arbete att samla in, kategorisera och redovisa eller ställa ut sitt material. Objekten delades ofta in enligt synen på evolutionen, exempelvis värderades mer avancerade redskap högre och likaså den folkgrupp som använde sig av dessa. En konsekvens utav detta blev att även kulturer delades in efter dessa ramar.

”Moreover, as a science which mobilizes a classificatory system, it manufactures these distinctions on the basis of a certain representation of this difference, and subsequently uses this typology to determine whom it seeks to study and what the best research methods to employ might be.” Hall, Stuart(1997) Representation, Cultural Representations and Signifying Practices, s.187)

Hall förklarar hur antropologin fungerar som diskurs, vilket i sin tur påverkar vilka objekt

som är intressanta att studera, vilka metoder som är bäst lämpade för dessa studier och vilka

objekt som kan vara intressanta att ställa ut. I och med koloniseringen av olika platser

skapades utställningar där man ville visa på hur det såg ut på de koloniserade och exotiska

platserna. Fast man nöjde sig inte med detta, man drev det hela ett steg längre och började ställa ut människor. På St Louis Louisiana Purchase Exposition 1904 ställde man ut filipiner.

Allt skulle framstå som så realistiskt som möjligt. Deras boplatser var återuppbyggda och folkgrupper placerade på en särskild plats i ’Hall of Anthropology’ beroende på vad som ansågs vara deras evolutionära placering.

”The popularity of these exhibitions-many millions of visitors from all walks of life trooped past native villages- helped to support the dominant popular discourse that other cultures were’survivals’ or ’savages’.

Dessa typer av uppseendeväckande utställningar var väldigt populära. Det visar på att det fanns en nyfikenhet att veta mer om främmande kulturer och folkslag, men också ett sätt att stödja den rådande diskursen om den västerländska kulturens överlägsenhet. Under utställningen på St Louis Louisiana Purchase Exposition blev det särskilt tydligt då folkslaget

”Igorots” tillagade och åt hundkött. De framställdes därmed som primitiva, ociviliserade och bestialiska vildar. För att besökaren ska förstå och kunna skapa sammanhang av denna information, av vad som är civilisation och inte krävs att denne utgår från den dominanta diskursen. På så sätt producerades och reproducerades den dominanta diskursen om västerlandets överlägsenhet och det imperialistiska tänkandet blev accepterat.

Samtidigt kan man betrakta dessa utställningar som ett sätt för vanligt folk att komma i kontakt med annars helt främmande kulturer och ett sätt att öka tillgången på information?

Denna åskådning är i själva verket ett maktförhållande, vem har rätten att betrakta vem och till vilket pris? Vem avgör vem som är intressant nog att bli betraktad? Vem avgör vem som är objektet? Det här handlar om hegemoni i teori och praktik. För det första är det allmänbildning att veta hur de lever i Filipinerna, men är framställningen av deras levnadssätt verkligen representativ? För det andra vad är vi beredda att betala för denna kunskap och vad legitimerar vilka medel vi får ta till för att erhålla den kunskap? Allt detta styrs av den dominerande ideologin.

Historiskt skulle man alltså kunna betrakta de första som intresserade sig för olika folkslag som kolonisatörer. Hall kallar kolonisatörerna för ’armchair anthropologists’:

”The ’armchair anthropologists’ of the period were initially keen to derive benefit from the

presence of these authentic living ’specimens’ or scientifically significant objects”

Kolonisatörernas drivkraft låg i ett vinstintresse att exploatera det främmande, det exotiska.

Därför är det idag svårt för antropologin att bli erkänd som en kritisk vetenskap, eftersom antropologin en gång utvecklades med kolonialismen.

”Anthropologists have had to question how a discipline which has a growing awareness of its own complicity with colonial forces, whose primary researh method-fieldwork-was dependent on colonial support, can ring the changes in the wake of decolonization, globalization and cultural revivalism among indigenous people” (Hall, Stuart(1997) Representation, Cultural Representations and Signifying Practices, s. 200)

Hall förklarar vidare att man inom forskning idag har som utgångspunkt att antropologin av naturen är partisk. Han sammanfattar detta i två punkter:

”(1)That what it aims to construct and produce through ethnographic texts can only ever comprise part of the whole; and (2) ’patial’ in the sense of subjective”

Detta är grundläggande vid producerandet samt vid studier av dokumentärfilm och

etnografisk film som grundar sig på interaktionen människor emellan, vid inspelning eller

som mottagare till en medietext. Strävan är att vara så ”opartisk” som möjligt och någonstans

försöka visa ”verkligheten”, men det är omöjligt att undkomma en ideologisk ram. Allt ifrån

frågeställning till forskningsmetod och material är ett medvetet urval och studien bör

betraktas som subjektiv, en del av helheten.

4. DOKUMENTÄRFILMERNAS KONTEXT

För att få en bakgrund till dessa dokumentärfilmers produktion krävs en återblick i hur samhället såg ut på den tiden och platsen. Här kommer Rantanens ”Global Mediagraphy” till användning.

4.1 ”Nanook of the North” och dess kontext

Detta avsnitt är avsett för att få en förståelse för ”Nanook of the North” och dess kontext. På den tiden existerade inte begreppet dokumentärfilm, därför är det filmindustrin under 20-talet som studeras. ”Nanook of the North” växte fram ur den kanadensiska filmindustrin. Flaherty var kanadensare och de inuiter han studerade levde i Kanada vid Hudson Bay. Om man först utgår från ”Financescape”, det vill säga de rådande ekonomiska förhållandena vid denna tidpunkt och plats, förstår man att ”Nanook of the North” inte hade de bästa ekonomiska förutsättningarna. Trots att Flahrty lyckades få en sponsor French fur company

var situationen svår.

”Popular and scholarly histories of Canadian cinema have typically offered a narrative in which a continous experience of failure, beginning with earliest arrival of cinema in Canada, is broken only with the heroic emergence of National Film Board in 1939.( Hill & Church Gibson (1998) The Oxford guide to Film studies, s.523)

Då Flaherty bestämde sig för att producera ”Nanook of the North” hade den kanadensiska filmindustrin gått dåligt och National Film Board hade ännu inte växt fram. Det gav knappa ekonomiska resurser. Dessa faktorer kan ge en förklaring till varför den amerikanska filmindustrin fick ett så avgörande inflytande.

”Those involved in film culture in Canada have long reiterated the claim, first made by public-broadcasting activist Gordon Sparling in the 1930s, that Canadians must choose between ”the State and the United States”(

Detta påverkade i sin tur ”Mediascape”, det vill säga de tekniska möjligheterna att producera och distribuera information samt förmedla medias bild av ”verkligheten”. Därmed influerades den kanadensiska filmindustrin och samhället av de amerikanska värderingarna och dess

”Ideoscape” eller rådande tidsanda, den dominanta diskursen i samhället. ”Nanook of the North” var starkt präglad av den amerikanska filmindustrin. Man kan tolka det som att

”Nanook of the North” producerades med den amerikanska publiken som målgrupp.

Om man går närmare in på detta utifrån begreppet ”Media Time” kan man betrakta ”Nanook of the North” som en dokumentärfilm som skriver sin egen historia, genom att många scéner i

”Nanook of the North” är iscensatta bland annat vad gäller klädsel och annan rekvisita, som

pälsar och spjut. Detta resulterar i att tittaren betraktar ”Nanook of the North” som tidsenlig, fast det i själva verket såg väldigt annorlunda ut på den tiden och platsen. På så sätt spred man en missvisande bild som också blev samtidens bild, västvärldens åskådning, av hur inuiterna levde. Det amerikanska inflytandet ger sig också till känna i språkvalet eller

”Languagescape”, där engelskan verkar både som en integrerande såväl som en segregerande kraft. Integrerande i den mån att västvärlden kan ta del av den, men inte inuiterna med ett annat modersmål. Inuiterna hade heller ingen möjlighet att göra sig förstådda eller att kunna påverka dokumentärfilmens utseende, de begränsades till det primitiva kroppsspråket och blir passiva objekt. Det handlar om en globaliseringsprocess där Arktis inte anses vara en del i utvecklingen. Precis som Hegel(2.)menade att Afrika inte kunde ses som en del av den historiska världen eftersom kontinenten inte uppvisade några tecken på rörelse eller utveckling, betraktades Arktis som att det stagnerat genom dessa skildringar.

Precis som man på St Louis Louisiana Purchase Exposition 1904 ställde ut filipiner(3) beskriver Huhndorf hur inuiter skeppades till New York för att ställas ut i slutet på 1800-talet:

”In the fall of 1897, a ship called Hope docked in New York City harbour; its arrival changed the lives of its passangers and captivated an entire nation. On board were six Polar

Eskimos….”

Huhndorf berättar om hur de sedan ställdes ut på World’s Columbian Expostion’s Midway exhibit i Chicago 1897. Hon beskriver också hur illa inuiterna behandlades och hur de kunde betraktas av allmänheten:

”Housed in the museum’s basement, the Eskimos drew throngs of eager visitors who crowded around a ceiling grate installed above their heads”(

På grund av de miserabla förhållandena blev inuiterna snart sjuka, även detta betraktades som underhållning. En journalist återberättar händelsen:

”One of the most amusing forms of entertainment consisted in an illustration of the manner in which the Eskimos attempt to conjure illness. This in their opinion can only be accomplished by rubbing the sides of the body and singing a werid lullaby that with all its peculiarities is not absolutely discordant. ((Quoted in Kenn Harper, Give Me My Father’s Body: The Life of Mimik, the New York Eskimo (Iqaluit, NWT, 1986), p37)Nanook and his contemporaries: Imagining Eskimos in American Culture 1897-1922, s.123)

Inte helt oväntat dör dessa inuiter på grund av lunginflammation. Museet beslöt sig trots dess

inhumana behandling av inuiterna för att ändå använda deras hjärnor till forskning och behöll

skelletten för vidare utställning. Detta var något som kritiserades starkt, enligt Shari M.

Huhndorf:

”Despite (or perhaps in part because of) their tragic fates the arrival of these Polar Eskimos rekindled America’s long-time fascination with Arctic Natives, an interest that soon manifested itself in both high and low culture and grew in intensity through the 1930s.”( Huhndorf, M. Shari (2000) Nanook and his contemporaries: Imagining Eskimos in American Culture 1897-1922, s.124)

Denna händelse skapade alltså en fascination för inuiterna och Arktis oavsett vilken klass och vilken slags kultur man uppskattade, kom inuitkulturen eller synen på inuitkulturen att leva vidare. Detta skapade en marknad för en film som ”Nanook of the North”, som i sin tur öppnade upp för nya marknader i yran eller vad Huhndorf benämner ”Nanookmania”.

”Nanook of the North became a kind of watershed, the point after which no imagining of the Far North was without the fully panoply of stereotypes born in the later nineteenth century, developed in the 1900s and 1910s, and brougt to fruition in Flaherty’s work. The film also spawned what one prominent observer has called ”Nanookmania”, a marketing craze that produced dozens of trademarks including Eskimo Pie ice cream”

(Huhndorf, M. Shari (2000) Nanook and his contemporaries: Imagining Eskimos in American Culture 1897-1922, s.125)

I och med att ”Ideoscape” förändrades, förändrades också ”Financescape” och det växte fram en marknad inom filmindustrin för filmer om inuiter och Arktis. Bara några år senare producerade två fiktiva filmer i Hollywood med Arktiskt tema: Igloo(1932) av Universals och Eskimo(1934) av MGM.

För att få en förståelse för varför ”Nanook of the North” blev så populär krävs att man återanknyter detta till hur samhället såg ut och hur ”Technoscape” samt ”Ideoscape” kom att förändras:

”Particularly in the isolationist mood that followed the first world war, representations of Eskimos and Arctic life began to reflect the public’s increasing ambivalence about colonialist enterprises as well as about Eskimo peoples. Flaherty’s documentary Nanook of the North exemplified these changing attitudes” (Huhndorf, M. Shari (2000) Nanook and his contemporaries: Imagining Eskimos in American Culture 1897-1922, s.132)

Genom industrialiseringen och att ”Technoscape” förändrades, blev människor allt mer isolerade och man blev skeptisk till Västvärldens syn på utveckling, med tanke på dess baksidor, vilket skapade empati för inuiterna och deras situation. ”Ideoscape” förändrades därför och präglades av en dualistisk bild. Detta kommer till uttryck i ”Nanook of the North”

där empati går hand i hand med imperialism. Trots att behovet av kolonialism fanns både före

och efter första världskriget, började man ifrågasätta inuiternas situation först efter första

världskriget. Man värnade för mycket om det egna landets intressen. Arktis visade sig bli en