Vad är misslyckande?

Företagsekonomiska institutionen C-uppsats

VT 2005

Vad är misslyckande?

Vikten av noggranna definitioner vid undersökningar av misslyckandegraden hos joint ventures

Författare: Petter Bohman Niclas Broman Handledare: Cecilia Pahlberg

Sammandrag

Denna uppsats sammanställer tidigare gjorda undersökningar av misslyckandegraden hos joint ventures och besvarar vad skillnaderna mellan undersökningar på området är och vad respektive författare har kommit fram till. Porters (1987) undersökning valdes som mall för en egen undersökning, på svenska joint ventures för att studera misslyckandegraden hos dem. Resultaten från undersökningen stämmer väl överens med Porters nästan tjugo år gamla undersökning; omkring hälften av undersökta joint ventures var att betrakta som misslyckade.

I uppsatsen förs en diskussion om innebörden av definitionen på misslyckande i en undersökning av detta slag och svårigheten med att avgöra om ett joint venture är misslyckat eller inte. För att beslysa denna problematik infördes två alternativa definitioner av misslyckade för joint ventures. Resultaten från dessa definitioner visar stor spridning och ger tyngd åt vårt argument om vikten av att tydligt redovisa en undersöknings definitioner och antaganden. Det var något som vi upplevde var bristfälligt gjort i många av de undersökningar vi studerade inför denna uppsats.

1 INTRODUKTION AV ARBETET 5

1.1 UNDERSÖKNINGAR OM JOINT VENTURES UTFÖRDA PÅ 1980-TALET 5

1.2 FUNDERINGAR KRING JOINT VENTURES 5

1.3 EN UNDERSÖKNING SKALL UTFÖRAS 6

2 TIDIGARE ARBETE INOM OMRÅDET 7

2.1 DEFINITION AV JOINT VENTURE 7

2.2 TRE UNDERSÖKNINGAR FRÅN 1980-TALET 8

2.2.1 PORTER 9 2.2.2 GOMES-CASSERES 10 2.2.3 KOGUT 11 2.3 COOPERS &LYBRANDS UNDERSÖKNING – SVÅRFUNNEN 12 2.4 LIKHETER OCH SKILLNADER MELLAN TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR 13 2.5 VAL AV UNDERSÖKNING ATT ANVÄNDA SOM MALL 14

3 VÅR EGEN UNDERSÖKNING 16

3.1 EN JÄMFÖRELSE MELLAN PORTERS OCH VÅR UNDERSÖKNING 16 3.2 TVÅ ALTERNATIVA DEFINITIONER PÅ MISSLYCKANDE 17 3.2.1 TOLERANT DEFINITION 18 3.2.2 PESSIMISTISK DEFINITION 18

3.3 URVALSKRITERIER 18

3.3.1 URVALSKRITERIER -FÖRETAG 18 3.3.2 URVALSKRITERIER – JOINT VENTURES 19 3.4 ÅLDERN HOS JOINT VENTURES MED I UNDERSÖKNINGEN 20

3.5 GENOMFÖRANDE AV UNDERSÖKNINGEN 20

3.6 INVÄNDNINGAR MOT METODEN 22

4 PRESENTATION AV RESULTAT 23

4.1 PORTER,1987 JÄMFÖRD MED VÅR UNDERSÖKNING,2005 24

4.2 TOLERANT DEFINITION 25

4.3 PESSIMISTISK DEFINITION 25

5 DISKUSSION KRING RESULTATEN 27

5.1 MISSLYCKANDEDEFINITIONEN AVGÖR 27

5.1.1 SÅ MYCKET PÅVERKAR DEN RESULTATET 27

5.2 ÄR MISSLYCKANDEGRADEN HÖG? 28

5.3 ÖVRIGA FUNDERINGAR 29

5.3.1 VARFÖR SKAPAS SÅ MÅNGA JV OM CHANSEN ATT LYCKAS ÄR EN PÅ TVÅ? 29 5.3.2 MYSTERIET MED COOPERS &LYBRAND 29

6 AVSLUTNING 30

7 REFERENSER 32

7.1 LITTERATUR 32

7.2 MUNTLIGA KÄLLOR 32

FIGURER OCH DIAGRAM:

T^ABELL 1 – SAMMANSTÄLLNING AV TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR...14

TABELL 2 – PORTERS UNDERSÖKNING 1987 I JÄMFÖRELSE MED VÅR UNDERSÖKNING 2005...17

T^ABELL 3 – LISTA ÖVER JOINT VENTURES MED I VÅR UNDERSÖKNING...23-24 D^IAGRAM 1–MISSLYCKANDEGRADEN HOS JOINT VENTURES...24

DIAGRAM 2–MISSLYCKANDEGRADEN HOS JOINT VENTURES MED TOLERANT DEFINITION...25

DIAGRAM 3–MISSLYCKANDEGRADEN HOS JOINT VENTURES MED EN PESSIMISTISK DEFINITION...26

T^ABELL 4 –PORTERS UNDERSÖKNING 1987 I JÄMFÖRELSE MED VÅR UNDERSÖKNING 2005...30

SSSSS

BILAGOR:

B^ILAGA 1–FÖRETAG MED I UNDERSÖKNING

BILAGA 2–JOINT VENTURES MED I UNDERSÖKNING

BILAGA 3–KÄLLFÖRTECKNING FÖR UNDERSÖKNING

1

Introduktion av arbetet

1.1 Undersökningar om joint ventures utförda på 1980-talet

På 1980-talet gjordes flertalet undersökningar kring hur levnadsdugliga joint ventures¹ (JVs) var och flertalet undersökningar² visade att överlevnadsgraden för dem var förvånansvärt låg, exempelvis visade Coopers & Lybrand på en överlevnadsgrad om endast 30 % (Russo & Park, 1996). Joint ventures är ett sätt för två eller flera företag att kombinera sin kunskap och dela på investereringsbördan men det är även ett sätt för företag att etablera sig på nya marknader. Vissa menar att företagsformen är instabil på grund av sitt uppdelade ägande, men att denna instabilitet ändå påminner mycket om instabiliteten hos helägda dotterbolag (Kogut, 1989).

Det första kapitlet innehåller en introduktion till undersökningar av misslyckandegraden hos joint ventures. En problemformulering görs och syftet med uppsatsen presenteras.

1.2 Funderingar kring joint ventures

Trots alla problem som uppkommer vid bildandet av joint ventures så är de ändå vanligt förekommande. Som exempel kan vi nämna att 1993 startade Ericsson fyra stycken joint ventures med olika partners, och 1998 startade Volvo 4 stycken joint ventures. Det faktum att så många joint ventures bildas av svenska företag tyder på att misslyckandegraden ej uppfattas som hög hos företagens ledningar. Det finns som sagt flera svårigheter med joint ventures, och frågan är om företag har blivit bättre på att hantera dessa sedan 1980-talet, då flera undersökningar indikerade att mer än hälften av alla joint ventures misslyckas.

När vi läst artiklar som refererar till undersökningar av misslyckandegraden hos joint ventures har vi kommit till insikt om att den enklaste uppgiften att ta till sig är de

1 Genomgående i uppsatsen används termen joint venture i stället för den svenska, ej helt accepterade termen samriskbolag. All litteratur studerad inom området är på engelska, vilket gör oss osäkra på den svenska översättningens giltighet. Vidare har de flesta av de årsredovisningar vi har studerat använt sig av termen joint venture, och endast ett fåtal företag väljer att använda termen samriskbolag.

2 Exempel på undersökningar som indikerar en låg överlevnadsgrad för joint ventures: Porter (1987), Kogut (1989) och Coopers & Lybrand (1986)

procenttal som presenteras. Vad som är svårare att förstå är vad resulteten innebär och hur författarna av artikeln kommit fram till dem. Att definiera misslyckande för ett fotbollslag är ganska enkelt. Laget har målsättningar, exempelvis att vinna serien, och om inte dessa uppfylls har misslyckande skett. För ett företag är inte detta lika enkelt, framförallt inte om man vill generalisera många företags målsättningar för att använda denna som bedömningsmall i en kvantitativ undersökning. Skulle exempelvis ”att gå med vinst” användas som bedömningsgrund för att avgöra om ett dotterbolag är lyckat eller ej behöver detta ej vara rättvisande. Målsättningen för dotterbolag kan under valda perioder primärt vara andra än vinstgenerering, vissa företag är kanske tänkta att forska och utveckla produkter i ett antal år innan för att senare starta försäljning och därmed skapa intäkter. Vad vi försöker poängtera här är att en undersökning vars resultat är lätt att förstå, behöver inte alltid stå på bergfasta grunder, och detta inser man endast om man går på djupet på undersökningens genomförande.

1.3 En undersökning skall utföras

Denna uppsats ämnar sammanställa tidigare gjorda undersökningar av misslyckandegraden hos joint ventures och besvara vad skillnaderna mellan undersökningar på området är och vad författarna har kommit fram till. En av dessa skall väljas som mall för en egen undersökning, på svenska joint ventures och misslyckandegraden hos dem. Vår egna undersökning utförs för att undersöka om misslyckandegraden är lika hög för joint ventures idag. I och med att vi utför den egna undersökningen skall en diskussion hållas kring undersökningsmetodiken och innebörden av den i en undersökning av detta slag. Som vi diskuterade ovan är det inte helt självklart vad för definitioner och antaganden man bör använda i undersökningen, och därför är det viktigt att ifrågasättande sker kontinuerligt.

2 Tidigare arbete inom området

Ett antal olika undersökningar av misslyckandegraden hos joint ventures har gjorts. Ofta har syftet med dessa undersökningar varit andra eller mer djupgående än att bara studera misslyckandegraden. Detta har inneburit att vissa artiklar endast redovisar definitioner och tillvägagångssätt kort, eftersom joint ventures-studien endast varit en liten del av ett större arbete.

Detta kapitel innehåller en definition av företagsformen joint venture och presenterar fyra tidigare under- sökningar av misslyckandegraden hos dessa. Skillnader mellan dessa visas och vi bestämmer vilken av undersökningarna vi avser att replikera.

Vi har valt ut fyra undersökningar att studera i denna uppsats. Dessa fyra har valts ut eftersom de enligt vår uppfattning har citerats ofta och är därför de mest inflytelserika undersökningarna inom området. Undersökningarna vi valt är Porters från 1987, Gomes- Casseres från 1987 och Koguts från 1989. En undersökningen utförd av Coopers &

Lybrand 1986 har eftersökts utan resultat. Denna undersökning har referats ofta och påvisar intressanta resultat, men finns enligt vår uppfattning ej publicerad (mer om detta nedan).

En undersökning av misslyckandegraden hos joint ventures kräver två viktiga definitioner; definitiontion av begreppen joint venture och misslyckande. Inget av dessa begrepp är självklara, och därför är dessa definitioner viktiga delar undersökningen.

2.1 Definition av joint venture

För det första måste en definition av vad ett joint venture är göras. I Nationalencyklopedin finner vi följande definition:

Joint venture (eng., ‘gemensamt risktagande’) “samriskföretag”, benämning på ett project i vilket företag samverkar. Ofta sker sådan samverkan mellan företag från skilda länder. Joint venture står i Sverige inte för någon speciell företagsform, utan man får från fall till fall ta ställning till vilken företagsform som skall väljas.

(Nationalencyklopedin, 1993)

Porter (1987) presenterar inte någon klar definition av vad ett joint venture är i sin artikel.

Detta kan bero på att Porters artikel behandlar många olika sätt för företag att etablera sig på främmande marknader, och joint venture är bara ett av dem. Vidare är joint venture ett

tämligen vedertaget begrepp, och vissa författare väljer därför att inte ta med en definition av begreppet i deras artiklar. Gomes-Casseres (1987) menar att ett ägarförhållande där ett företag äger mer än 95 % av aktierna hos det startade företaget är att betrakta som ett dotterbolag snarare än ett joint venture.

Mest intuitiv definition har antagligen Pfeffer och Nowak (1976) som definierar joint venture som skapandet av en ny enhet av två eller flera företag. De skapande företagen kallar de föräldrar (”parents”), och det nya företaget refereras som avkomman (”progeny”). Bernstein (1965:25) påvisar skillnaden mellan joint venture och sammanslagningar:

”In a merger, two or more companies (organizations) combine all of their assets to create a new entity. In a joint venture, two or more companies combine less than all of their assets to create a new entity”

Svenska exempel för att belysa skillnaderna mellan joint venture och sammanslagning är Sony Ericsson, som är ett joint venture mellan Sony och Ericsson, och AstraZeneca, som är sammanslagningen av Astra och Zeneca.

2.2 Tre undersökningar från 1980-talet

Vi har, under vår djupdykning i litteraturen, kunnat konstatera att det gjorts många undersökningar som på ett eller annat sätt utrett misslyckandegraden hos joint ventures.

Efter en tids inläsning på ämnet framträdde ett mönster. Vissa undersökningar återkom relativt ofta i referenslistorna och några av de flitigast recenserade undersökningarna hade också ganska uppseendeväckande slutsatser (kanske just därför). Dessa flitigt citerade undersökningar sade att mellan femtio och sjuttio procent av alla joint ventures misslyckas vilket kan tyckas vara höga siffror med tanke på hur vanligt det verkar vara med just sådana företagskonstellationer. Den undersökning som kom fram till de absolut högsta misslyckandetalen gjordes av konsultbyrån Coopers & Lybrand, senare en del av PriceWaterhouseCoopers. Enligt Coopers & Lybrand så misslyckas sju av tio joint ventures. Ett problem finns med Coopers & Lybrands undersökning; den finns inte publicerad i någon tidskrift. Detta uppseendeväckande faktum tycks inte hindra den från att refereras av många. Kogut (1989) och Porter (1987) visar i sina undersökningar nästan

lika höga misslyckandetal som Coopers & Lybrand. Gemensamt för dessa är att de kommer fram till liknande resultat; en stor del av joint ventures misslyckas. De har lite olika definitioner av misslyckande och olika urvalsmetoder men i det stora hela är undersökningarna lika varandra. Som en joker i leken finns också Gomes-Casseres (1987). Gomes-Casseres har en lite annorlunda approach och kommer också fram till ett annorlunda resultat med mycket lägre misslyckandegrad. Dock för författaren en intressant diskussion om möjliga orsaker till misslyckande och hur definitioner på detsamma spelar roll för resultatet. En utförligare beskrivning av hur de olika undersökningarna gjorts finns att se nedan.

2.2.1 Porter

Michael E. Porter skriver i artikeln From competetive advantage to corporate strategy (1987) om strategiaspekter vid samarbeten och nyetableringar av olika slag. Porter menar att stora diversifierade företag behöver strategier på två nivåer i sin verksamhet. Dels en Competitive strategy för hur företaget skall agera för att nå konkurrensfördelar inom varje affärsområde och dels en Corporate strategy som behandlar två grundfrågeställningar:

Vilka branscher företaget ska vara aktivt i samt hur ledningen ska sköta de olika affärsområdena på bästa sätt. Corporate strategy är det som gör att hela företaget är större än summan av de ingående delarna i företaget, var för sig. Porter menar att företagens Corporate strategy måste revideras, ty när han undersökte hur amerikanska företag lyckades med sina nyetableringar framkom att de flesta av dessa etableringar misslyckades på det sättet att det sänkte aktievärdet för företaget. Syftet med Porters artikel är att reda ut vilka misstag som görs vid nyetableringar och hur dessa kan undvikas.

I artikeln behandlar Porter joint ventures som ett av många sätt för företag att etablera sig på nya marknader. Som grund för sitt resonemang om nyetableringsmissar ligger en studie innefattande 33 amerikanska företag som undersöker misslyckandegraden vid dessa företags nyetableringar. Porter undersöker varje nyetablering som gjorts av dessa företag under perioden 1960 till 1986. Han studerar varje uppköp, varje joint venture och varje nystartande av företag under denna period. I studien av joint ventures undersöktes sådana som bildades 1975 och 1980, och hur många av dessa som klassificerades som

misslyckade 1987. För att definiera misslyckande hos ett joint venture använder sig författaren av ett mycket enkelt resonemang: misslyckande sker om företaget (JVt) läggs ner eller säljs. Undersökningen utfördes på joint ventures som var sju respektive tolv år gamla. (Porter, 1987.)

Denna, till synes enkla, definition har givetvis sina begränsningar. Porter menar att det är viktigt att vänta ett par år innan omdömet om misslyckande ges, eftersom ett nystartat joint venture ofta får fortsatt finansiering även om det de första åren har stora motgångar (Porter, 1987). Vi anser att studera joint ventures som är yngre än 5 år inte därför ger en rättvisande bild, eftersom vissa av dessa joint ventures kanske hålls vid liv med

”konstgjord andning”. Liknande resonemang gäller för den övre tidsgränsen. Om man undersöker hur många joint ventures som fortfarande finns kvar lång tid efter grundandet är risken stor att man beräknar ett antal lyckade joint ventures som misslyckade bara för att de inte existerar exempelvis 25 år senare. Det finns ju trots allt en chans att ett lyckat joint venture läggs ner på grund av vikande framgångar på äldre dar. Porter förklarar sitt antagande om att försäljning av joint ventures är ett misslyckande med en grundläggande föreställning om att företag, generellt sett, inte lägger ner eller säljer en framgångsrik affärsenhet (Porter, 1987). Det framkommer att cirka 50 % av de joint ventures med i Porters undersökning misslyckas.

2.2.2 Gomes-Casseres

Benjamin Gomes-Casseres studerar i Joint Venture Instability: Is It A Problem? (1987) instabiliteter inom joint ventures och jämför stabiliteten hos dessa mot den hos helägda dotterbolag. Gomes-Casseres studerar huruvida instabilitet i ägarstrukturen hos joint ventures reflekteras i resultaten och om förändringar i ägandet påverkar detsamma.

Författaren kommer fram till att instabiliteten hos joint ventures ofta påminner om instabiliteten hos helägda dotterbolag, som inte alls får samma uppmärksamhet. Dock anser författaren att det finns vissa instabiliteter hos joint ventures som är beror på dess ägarstruktur.

Författaren använder sig av data från ett projekt på Harvard där 180 amerikanska multinationella företag deltog. Från detta projekt har Gomes-Casseres utvunnit

information om dessa företags dotterbolag som startats mellan 1900 och 1975 och det är detta han baserar sin undersökning på. (Gomes-Casseres, 1987.)

Gomes-Casseres definierar tre olika instabiliteter i joint ventures: likvidering av företaget, försäljning av företaget och övertagande av företaget. Likvidering är i Gomes-Casseres undersökning mer vanligt för helägda företag än för joint ventures, 2,4 % jämfört med 1,9

%. En diskussion om all instabilitet som misslyckande förs, och författaren resonerar att likvidering av ett företag är sannolikt ett tecken på misslyckande. Försäljning av ett företag eller ett övertagande av partnerns andelar indikerar inte nödvändigtvis ett misslyckande. Dessa handlingar kan ha varit planerade från bildandet av ett joint venture, exempelvis kan detta joint venture ha varit tänkt som en övergångsfas för företaget.

(Gomes-Casseres, 1987.) 2.2.3 Kogut

Bruce Kogut gör i artikeln The Stability of Joint Ventures: Reciprocity and Competitive Rivalry (1989) en empirisk analys av hur stabiliteten hos joint ventures påverkas av moderbolagens reciprocitet och relationer. Där undersöks vilka faktorer som spelar in när två företag bestämmer sig för att samarbeta i en situation där det naturliga skulle vara att konkurrera med varandra. Kogut menar att det finns konkurrensfaktorer som gynnar två företag att tillsammans bilda ett joint venture för att minska rivalitet företagen emellan.

Men dessa konkurrensfaktorer kan bara delvis dämpa rivaliteten och kommer sannolikt att senare i samarbetet vara orsak till instabilitet. Även om den investering som görs i ett joint venture minskar de konkurrerande inslagen företagen emellan kan inte delat ägande mellan två eller flera företag helt undanröja den potentiella konkurrenskonflikt som finns där.

Kogut (1989) definierar misslyckande för joint ventures på ungefär samma sätt som Porter (1987). Misslyckande sker vid nedläggning eller uppköp av ett joint venture, antingen av ett av moderbolagen eller av en tredje part. Detta ställningstagande motiveras nästan inte i artikeln utan verkar tas för givet. Författaren menar precis som Porter (1987) att ett joint venture som läggs ned inom det undersökta tidsspannet till stor sannolikhet är ett affärsmisslyckande. Kogut påpekar dock att en del av dessa nedläggningar kommer av att ett joint venture fullgjort sitt ursprungliga syfte och därför inte längre behövs men att

denna andel är försvinnande liten i sammanhanget. Vidare skriver han att det stora antalet nedlagda joint ventures tyder på att samarbetsformen är instabil och att detta påverkar ett joint ventures prestation.

I syfte att undersöka hur konkurrensfaktorer påverkar stabiliteten inom joint ventures utförde Kogut en undersökning på 92 amerikanska bolag. Dessa joint ventures bildades mellan åren 1975 och 1983 och var verksamma inom tillverkningsindustrin. Information om joint ventures införskaffades och berörda parter kontaktades brevledes med en enkät som de ombads fylla i. Totalt kontaktades över 400 företag vid två tillfällen och efter sedvanliga statistiska övningar blev de 92 som slutligen ingick i undersökningen kvar.

Resultaten av undersökningen visar på starka bevis för att joint ventures är instabila skapelser. Fler än hälften av de undersökta joint ventures misslyckades inom loppet av sju år. (Kogut, 1989.)

2.3 Coopers & Lybrands undersökning – svårfunnen

Coopers & Lybrand, numera en del av Öhrlings PricewaterhouseCoopers, gjorde 1986 en undersökning av misslyckandegraden hos joint ventures som har citerats flitigt av många, bland andra Ho Park och Russo (1996). Undersökningen verkar inte ha publicerats och förfrågan om den hos Öhrlings PricewaterhouseCoopers har varit resultatlösa. Efter att ha varit i kontakt med PriceWaterhouseCoopers ett flertal gånger utan resultat vände vi oss till Mike Russo, professor vid Lundquist College of Business University of Oregon, och frågade via e-post om han hade kvar ett exemplar av Coopers & Lybrands artikel/undersökning. Han svarade att han inte hade den men att han skulle vidarebefordra vår förfrågan till Seung Ho Park, vid China Europe International Business School, som efter en tid svarade att han inte heller hade kvar undersökningen. I och med detta gav vi upp vårt letande efter Coopers & Lybrands undersökning.

Vi finner det anmärkningsvärt att en, till synes, opublicerad undersökning har fått sådan genomslagskraft som denna. Ett tänkbart händelseförlopp är väl att någon kommit över ett exemplar från Coopers & Lybrand och eftersom siffrorna är anmärkningsvärda tagit med dem i något sammanhang rörande joint ventures. Sedan har uppgifterna spridits som ringar på vattnet där flertalet verkar referera till den första artikeln utan att själva ha sett undersökningen. Så behöver det naturligtvis inte vara men tanken svindlar. Det kan räcka

med att en enda författare har använt uppgifterna för att det med tidens hjälp blivit en

"sanning" utan att någon riktigt kollat upp hur undersökningen gjorts.

2.4 Likheter och skillnader mellan tidigare undersökningar

En intressant likhet mellan undersökningarna (inklusive den mystiska utförd av Coopers

& Lybrand) är de närliggande publiceringsdatumen. Vi har på inget sätt tagit hänsyn till publiceringsdatum när vi valt litteratur, utan det faktum att alla valda artiklar publicerats mellan åren 1987 och 1989 (samt Coopers & Lybrands 1986) tyder på att joint ventures var ett populärt forskningsområde under andra halvan av 1980-talet.

Definitionen för misslyckande för ett joint venture skiljer sig mellan de olika undersökningarna. Porter (1987) och Kogut (1989) menar att ett joint venture som läggs ner eller säljs är ett affärsmisslyckande, medan Gomes-Casseres (1987) påpekar att en framtida försäljning av ett joint venture kan ha varit planerat vid bildandet, och anser därför att endast nedläggning (likvidering) av ett joint venture är ett misslyckande.

Gomes-Casseres (1987) undersökning skiljer sig ytterligare från Porters (1987) och Koguts (1989) gällande tidsramen för företag ingående i undersökningen. Porter och Kogut studerar joint ventures under 1970- och 1980-talet, medan Gomes-Casseres data innehåller joint ventures från 1900 till 1975. Trots att Gomes-Casseres undersökning spänner över 75 år är antalet misslyckanden, vid första anblick, få. Huruvida dessa resultat motsäger Porters och Koguts är svårt att säga. Eftersom Gomes-Casseres endast har med nedlagda joint ventures i sin undersökning kan man argumentera för den låga misslyckandegraden med att peka på att de joint ventures som säljs inte finns med i dennes definition av misslyckande. Det skulle kunna vara så att antalet nedlagda joint ventures överskuggas av antalet sålda vilka räknas in som misslyckade av Porter och Kogut. Tabell 1 visar en sammanställning av undersökningarna som valts att studera i denna uppsats.

Porter Gomes-Casseres Kogut Coopers & Lybrand

Publiceringsdatum 1987 1987 1989 ¹⁹⁸⁶

Antal JV med i undersökning

ca 300 2378 92 ^?

Tidsram för undersökning

1975-1987 1900-1975 1975-1983 ^?

Definition på misslyckande

Nedläggning eller försäljning

Nedläggning Nedläggning eller försäljning

?

Tidsaspekt 7/12 år Ingen -^{3 ?}

Misslyckandegrad 48.9% / 50.3%⁴ 1.9% (13%⁵) 66% ^70%

Tabell 1 – Sammanställning av tidigare undersökningar.

2.5 Val av undersökning att använda som mall

För en bra undersökning krävs en tydlig definition av vad som kan anses som ett misslyckande för ett joint venture. En sådan definition måste ha en tidsaspekt kopplad till sig, som avgör vilken ålder ett joint venture ska uppnå för att anses som lyckat. Denna tidsaspekt är också väsentlig för undersökningens utfall. Man kan lätt tänka sig att antalet misslyckade joint ventures inte är särskilt stort ett par månader efter grundandet, och en sådan tidsaspekt är alldeles för kort för att få en rättvisande bild.

Jämförbarhet med tidigare undersökningar kräver att alla definitioner tas från en av de presenterade undersökningarna. Porters (1987) undersökning liknar Kogut (1989) i definition av misslyckande, men den begränsar sig till joint ventures som är sju respektive tolv år. Koguts undersökning är svårare att replikera eftersom han segmenterar joint ventures i olika ålderskategorier och gör statiska beräkningar på sina data som inte är tydligt redovisade i hans artikel. Gomes-Casseres (1987) metod väljs bort eftersom den

3 Kogut segmenterar företagen utifrån dess ålder, och har ingen (till skillnad från Porter) övre tidsgräns då han anser att företagen är lyckade.

4 Porter undersöker företag som bildades 1975 och 1980, och studerar hur många av dessa som är misslyckade 1987

5 Denna alternativa misslyckandegrad är om Porters och Koguts definition på misslyckande används på Gomes-Casseres data.

undersöker företag under en så lång period och han har inte en lika skarp definition av misslyckande som Porter. Hans undersökning tar ej heller hänsyn till åldern på de joint ventures som behandlas, utan joint ventures skapade varje år mellan 1900 och 1975 är med i hans undersöking. Porters undersökning lämpar sig därför bättre att replikera, eftersom den endast studerar joint ventures skapade under två olika år. Därför anser vi att Porters undersökning, p.g.a. dess enkelhet, är lämpligast att replikera av de undersökningar vi studerat.

3 Vår egen undersökning

3.1 En jämförelse mellan Porters och vår undersökning

Eftersom denna undersökning avsåg att replikera en tidigare undersökning gav det oss få möjligheter till att genom resonemang komma fram till en egen metodik.

Dock finns ett antal områden där en diskussion kan föras för att tydliggöra de svaga och starka sidorna i metodiken hos Porters (1987) ursprungliga undersökning. Trots att den inte var helt fokuserad på joint ventures, vilket vår är, strävade vi efter att i så stor utsträckning som möjligt ha samma urvalskriterier för joint ventures och samma metodik som Porter vid bedömningen av misslyckandegraden hos dessa samarbeten.

Vår undersökning utfördes med målet att efterlikna Porters från 1987. Vi introducerar två alternativa defini- tioner på misslyckande för att komplettera Porters definition.

Urvalskriterier för företag med i undersökningen samt tillvägagångs- sätt för informationsinsamling pres- enteras. Kapitlet avslutas med reflektioner kring vår metod och nackdelar med den.

Porters (1987) studerade huruvida sju respektive tolv år gamla joint ventures fanns kvar på marknaden och om de blivit sålda och således genomgått ägarförändringar fram till tidpunkten för undersökningens genomförande. Undersökningen i denna uppsats ämnade alltså, i analogi med Porter, att kartlägga hur många av joint ventures som skapades 1993 respektive 1998 av svenska storföretag som fortfarande var verksamma 2005 och om de genomgått en förändring i ägarstruktur. Om ett joint venture har avyttrats eller blivit nedlagda fram till början av 2005 betraktades de, i enlighet med Porter, som misslyckade.

Porter Vår undersökning

Antal JV med i undersökning Ca 300

Definition på misslyckande Nedläggning eller försäljning inom 7 resp. 12 år

Nedläggning eller försäljning inom 7 resp. 12 år

Tidpunkt för undersökning 1987 2005

Datainsamling Information från

Årsredovisningar, F&S index⁶, 10K forms⁷, Moody’s⁸. Kompletterat med egen kunskap och i vissa fall direktkontakt med företagen.

Årsredovisningar kompletterat med branschdata och eventuellt direktkontakt med

företagen.

Urval av JV Alla JV bildade 1975 och 1980 av 33 utvalda US-företag.

JV bildade 1993 och 1998 av företag på Stockholmsbörsens

A-lista Misslyckandegrad 48,9% (7 år gamla)

50,3% (12 år gamla)

Tabell 2 – Porters undersökning 1987 i jämförelse med vår undersökning 2005.

3.2 Två alternativa definitioner på misslyckande

Porters (1987) misslyckandedefinition har sina uppenbara brister. Att alltid betrakta försäljning av ett joint venture som misslyckande speglar inte verkligheten. Vår åsikt är att joint ventures kan avyttras trots att de betraktas av sina ägare som lyckade.

Anledningarna till att sälja ett dotterbolag kan vara många fler än enbart dålig lönsamhet, exempelvis strategiska orsaker. Definitionen på misslyckande är avgörande för resultatet på en undersökning som vår, och Porters motivering av sin definition är kort och bristfällig. Vi har därför valt att skapa två alternativa definitioner på misslyckande för att flankera resultatet vid användandet av Porters. Vi använder inte dessa alternativa, också bristfälliga, metoder för att ersätta resultaten från Porters metod, utan vi anser dem

6 F&S index innehåller branschinformation om bl.a. sammanslagningar och JV (http://library.dialog.com/bluesheets/html/bl0018.html)

7 Myndighetsformulär för amerikanska företag som innehåller information uppköp, sammanslagningar m.m.

8 Moody’s är ett amerikanskt företag som hjälper investerare med riskanalys och företagsinformation (http://www.moodys.com/moodys/cust/AboutMoodys/AboutMoodys.aspx?topic=intro)

poängtera hur viktigt det är att göra noggrann definition av misslyckande när en undersökning som denna görs.

3.2.1 Tolerant definition

I den toleranta definitionen av misslyckande har vi tagit i beaktande att vissa joint ventures anses som lyckade trots att de sålts. Ett joint venture betraktas i denna toleranta definition som lyckade även i de fall där de sålts men där information påstår att de var framgångsrika. Denna bedömning kan endast användas i de fall där information om moderbolagens syn på sitt joint venture, och är därför en osäker metod. Därför ska resultatet med denna definition på misslyckande betraktas med försiktighet, men vi anser det motiverat för att få ett alternativ till Porters definition.

3.2.2 Pessimistisk definition

Vi har som komplement till den toleranta definitionen även gjort en mer pessimistisk definition av misslyckande. Alla förändringar av moderbolagens ägande av ett joint venture anses som ett misslyckande. Joint ventures bildade 1993 och 1998 där information om deras öde saknas lämnas i vår undersökning med Porters definition utanför undersökningen eftersom vi ej med säkerhet kan säga om de fortfarande existerar.

Den pessimistiska definitionen betraktar dessa joint ventures som misslyckade, men motiveringen att om ett joint venture varken går att hitta i moderbolagets årsredovisningar, genom direktkontakt med moderbolaget eller genom sökning på Internet så är det troligt att företaget inte längre existerar. Ett företag som inte länge finns gör heller inget väsen av sig. Vi är medvetna om bristerna i detta resonemang och vi är medvetna att resultaten vid användandet av denna definition är osäkra. Det här resonemanget ger istället för helt ”valida” siffror ett bra tillskott i resonemanget om definitioner.

3.3 Urvalskriterier

3.3.1 Urvalskriterier - Företag

För att göra ett urval av företag som på minsta möjliga sätt äventyrar liknelsen med Porters (1987) undersökning studerades hur de ursprungliga företagen valdes ut. Artikeln

nämner att 33 stora amerikanska företag valdes ut på måfå från många breda sektorer inom den amerikanska ekonomin. Ytterligare information om hur urvalet gick till finns inte i artikeln. För att få ett liknande urval studerade vi stora svenska företag som fanns registrerade på Stockholmsbörsens A-lista. Anledningen till att vi valde företag på a- listan var primärt för att säkerställa lättillgänglig information.

De 33 företagen i den ursprungliga undersökningen gav upphov till de 300 joint ventures som studerades av Porter (1987). Målsättningen för vår undersökning var att studera joint ventures skapade av de ca 40 företagen på Stockholmsbörsens A-lista. Dessa företag är förhållandevis stora och publika, vilket underlättar informationsinsamlingen.

Vissa av företagen på A-listan studerades ej i detalj, p.g.a. av tidsbrist. Porters valde ut företag i sin undersökning på måfå, och på samma sätt försökte vi välja olika företag på A-listan att studera. Målet var att hinna granska alla företag på A-listan, men tyvärr fanns det ej tid, och därför saknas ett tiotal av dem i vår undersökning. Målet var ändå att få med svenska företag från olika branscher med i undersökningen. Se bilaga 1 för lista över de företag vars årsredovisningar införskaffades och studerades.

3.3.2 Urvalskriterier – joint ventures

Gällande urvalskriterierna hade vi ett lite annorlunda angreppssätt än den undersökning vi avsåg att använda som mall. Porter använde sig i sin undersökning från 1987 av ett verk vid urval av de joint ventures som kom att ingå i undersökningen. Den amerikanska publiceringen Mergers & Acquisitions ges ut varje år och innehåller en förteckning av de sammanslagningar och uppköp som skett bland amerikanska företag under året (Porter, 1987). I undersökningen användes årgångar av skriften som var sju respektive tolv år gamla och Porter analyserade vilka av dem som fanns kvar med samma ägarstruktur vid 1987 års början, det vill säga sju respektive tolv år senare.

Vi hade ej tillgång till någon motsvarande publicering som Porter (1987) använde sig av, utan vi har fått gå igenom varje företag för sig och leta efter eventuella joint ventures som företaget skapat under den aktuella tidsperioden. Den primära källan som användes för detta var företagets årsredovisningar. Alla joint ventures som hittades och stämde in på

tidsaspekten (dvs. skapade under de år vi avsåg att undersöka) användes i undersökningen.

3.4 Åldern hos joint ventures med i undersökningen

Den tidsgräns som Porter (1987) satte upp i sin undersökning var, av det som framgick av hans artikel, strikt satt till 1 jan 1987. Men företagens starttidpunkt får enligt hans definition variera från 1 jan till 31 dec 1975 respektive 1980. Detta tog vi som en indikation att den exakta åldern inte spelade sådan stor roll. Anledningen till detta antagande är att vi, för att förenkla datainsamlingen angående bekräftelsen om ett joint venture misslyckats eller ej, använde oss av årsredovisningar från 2004 för att avgöra om det var lyckat. Det fanns vissa betänkligheter från vår sida angående detta i och med att årsredovisningarna var från året 2004 och att det skulle kunna vara så att en ägarförändring eller nedläggning skett vid årsskiftet och att ett joint venture som därför betraktades som lyckat 2004 är misslyckat i början av 2005. Med tanke på att dessa fall, om de över huvud taget förekom, skulle vara få och med tanke på den arbetsbesparing det innebar att i många fall kunna läsa sig till information i en färdig årsredovisning i stället för att kontakta varje enskilt företag tolererade vi denna olikhet gentemot Porter.

3.5 Genomförande av undersökningen

I avsikt att imitera Porters (1987) undersökning studerades sju respektive tolv år gamla årsredovisningar på jakt efter joint ventures startade 1998 respektive 1993. Vi letade efter en svensk motsvarighet till den amerikanska skrift som Porter använde i sin undersökning för att göra undersökningen än mer trovärdig och med förhoppningen att fånga fler joint ventures än de som nämns i företagens årsredovisningar. Detta visade sig dock fruktlöst.

Ingen sådan skrift gick att få tag på genom Kungliga Biblioteket eller Ekonomikums bibliotek här i Uppsala. Detta har gett upphov till en del bekymmer och funderande för oss. En årsredovisning är ju lika mycket en skrift med korrekt ekonomisk information som ett reklamblad för företaget gentemot framtida aktieägare och investerare. Tanken slog oss att de joint ventures som nämns i årsredovisningar kan vara de som företagen vill visa upp lite extra, de man tror mest på, och som kanske därför får bättre förutsättningar av moderbolagen att lyckas än andra. Vi tror dock inte detta är ett särskilt stort problem,

utan att alla joint ventures ingås med förhoppningen och förväntningen att det skall lyckas.

25 företag på Stockholmsbörsens A-lista valdes ut och deras årsredovisningar från 1993, 1998 och 2004 införskaffades. Vissa företag hade alla tre eftersökta årsredovisningar på företagets hemsida i pdf-format, men de flesta hade bara årsredovisningar från ett par år tillbaka upplagda. I dessa fall kontaktades företagen och de saknade årsredovisningarna skickades med post. Vissa av företagen på a-listan var inte offentliga 1993 (såsom Autoliv och Swedish Match), eller var inte självständiga företag då (Scania, som 1993 var en del av Saab-Scania), och således kunde inte årsredovisningar för 1993 från dessa företag erhållas. De företag som hade årsredovisningar från 1998 men inte kunde visa upp en årsredovisning (Vattenfall och Swedish Match m.fl.) från 1993 fick vara med ändå. Detta motiveras med att undersökningen inte relaterar sju år och tolv år gamla joint ventures.

I de nyare, sökbara, pdf-filerna sökte vi efter nybildade joint ventures med sökord som joint, venture, samarbete, gemensamt och samriskbolag, beroende på språk i årsredo- visningarna. Detta gjordes för att snabba på genomsökningen av de ca 50 årsredovisningarna. För övriga pdf-filer, de som ej var textbaserade, samt de årsredovisningar som vi erhållit i pappersform var den mycket långsammare metoden nödvändig: att läsa hela årsredovisningen. När ett joint venture hittades i en årsredovisning skrevs det in i en lista där all väsentlig information angavs.

Moderbolagens årsredovisningar från 2004 användes primärt för att identifiera om ett joint venture fortfarande existerade i koncernen, eller om det hade avyttrats. Om ingen information om ett joint venture fanns att hitta i årsredovisningen från 2004, kontaktade vi företagen via telefon eller e-post, för att om möjligt bekräfta vad som hade blivit av bolaget. Vi upplevde att direktkontakt med företagen ofta gav mer info om vad som hade hänt med ett joint venture och varför så skett. På grund av tidsbrist och svårigheter att få tag på personer på företagen som kunde svara på våra frågor kunde vi ej använda detta arbetssätt på alla företag. Om varken årsredovisningen eller direktkontakt med företaget gav information om ett joint ventures öde så användes sekundärt material såsom Internet

för att försöka bekräfta huruvida detta joint venture fortfarande existerade och hur dess ägarstruktur såg ut. Huvudsakligen användes företagens hemsidor och Google⁹.

3.6 Invändningar mot metoden

För det första är det faktum att endast joint ventures som står med i företagens årsredovisningar är med i undersökningen en källa till osäkerhet. Detta lämnar möjligen ett antal mindre joint ventures utanför undersökningen. Vår avsikt har ju varit att studera de största företagen i Sverige och deras joint ventures utan att sortera efter storleken och betydelsen mellan dessa. Denna, för oss opåverkbara, urvalssortering skulle kunna påverka undersökningens resultat om de joint ventures som nämns i årsredovisningarna favoriseras av moderföretagen med större resurser på grund av högre förväntningar etcetera. Med anledning av svårigheterna att sia om framtiden tror vi inte att detta har påverkat ett joint ventures överlevnad sju respektive tolv efter bildandet.

Vidare så varierar mängden information om joint ventures angivna i årsredovisningarna.

Vissa joint ventures nämns inte ens med enhetens namn, utan endast samarbetspartner, eller i vissa fall ännu mer sparsamt, såsom i Astras årsredovisning för 1993: ”I Kina träffade Astra avtal om att bilda ett nytt, majoritetsägt joint venture-företag tillsammans med kinesiska partners…”

Inledningsvis hade vi förhoppningen att samla in mellan 30 och 50 joint ventures, alla bekräftade om de existerade idag eller ej. Detta lyckades vi ej med, utan endast 26 joint ventures hittades, och av dem kunde endast 21 ”livsöden” (lyckat/misslyckat) säkerställas. Optimalt hade vi kommit i kontakt med personal på företagen som hade varit inblandade i bildandet av undersökta joint ventures, men på sju respektive tolv år hinner folk byta jobb i stor utsträckning, så detta visade sig vara en omöjlighet. Ytterligare problem har påstötts när koncernen varit för stor för att kunna ”ha koll” på alla deras dotterbolag. ABBs presskontakt i Sverige hänvisade till ABBs kontor i Österrike när vi förfrågade om ett joint venture skapat med en Österrikisk partner. E-post till nämnt kontor skickades, vi väntar fortfarande på svar, 2 veckor senare.

9 www.google.se

4 Presentation av resultat

En lista med de joint ventures med i vår undersökning finns i tabell 3. En utökad lista finns i bilaga 2. De tomma fälten i tabellen visar att vi ej lyckats få täckande information om alla joint ventures. Vissa joint ventures vet vi ej namnet på, vissa vet vi ej ägandeförhållandet eller ingående samarbetspartner. Kolumnen längst till vänster indikerar om företaget är (enligt Porters (1987) definition) lyckat med en bock ( ), eller misslyckat med ett kryss ( ). Tre frågetecken innebär att uppgift saknas.

Detta kapitel presenterar våra resultat. Först visas en lista över alla undersökta joint ventures. Sedan redogörs resultatet från vår undersökning, detta följs av resultaten från de alternativa definitionerna som introducerades i föregående kapitel.

Lyckat? Företag Namn på joint venture (Partner) Andel Grundat ABB

? ??? (Krems Chemie, Österrike) 50% 1998

??? (Sinopec) 1998

? ??? (Dillingham) 1998

AstraZeneca

? ??? (kinesisk partner) majoritet 1993

? Astra Pharmaceutical (Pty) Ltd. (Adcock Ingram, SA) 60% 1993 Atlas Copco

Nanjing Atlas Copco Construction Machinery 92% 1993 Electrolux

Electrolux-Voltas Ltd. (Voltas Ltd.) 74% 1998

Ericsson

Birla Ericsson Optical Ltd. 30% 1993

Nanjing Ericsson Panda Mobile Terminals Co. Ltd. 51% 1993 Guangzhou Ericsson Communications Company Ltd. 56% 1993

Symbian (Nokia, Motorola and Psion) 21% 1998

ICA

Statoil Detaljhandel AS (Statoil) 50% 1998

Nokia

ChongQing Nokia Telecommunications Ltd 1998

Sandvik

Pexco (Sumimoto) 70% 1993

Sandvik Villares Wire (Villares Wire) 50% 1993

Tamrock LuoyangMachinery Co. Ltd. 60% 1998

Suh Jun Trading Co. Ltd. 70% 1998

SCA

Aylesford Newsprint (Mondi Paper, SA) 1993

Tabell 3 – Lista över joint ventures med i vår undersökning.

Lyckat? Företag Namn på joint venture (Partner) Andel Grundat SKF

? ??? (Shanghai Erfangji Co.) 50% 1993

CR Korea Co. Ltd. 50% 1998

Dalian SKF Wazhou Bearings Co (Wafangdian Bearing Co.)

51% 1998 TietoEnator

Nordic Printmail Oy (Finland Post Ltd) 49% 1998

Volvo

Volvo Penta Marine Products LP (OMC) 60% 1993

Deutz 1998

??? (Kamewa) 1998

Turbec (ABB) 1998

Tabell 3 (forts.) – Lista över joint ventures med i vår undersökning.

4.1 Porter, 1987 jämförd med vår undersökning, 2005

Misslyckandegraden hos Joint Ventures

48,90% 50,30% 49,60%

46,15%

50,00%

47,62%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

7 år 12 år Genomsnitt

Porter, 1987

Vår Undersökning, 2005

Misslyckandegraden hos Joint Ventures

48,90% 50,30% 49,60%

46,15%

50,00%

47,62%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

7 år 12 år Genomsnitt

Porter, 1987

Vår Undersökning, 2005

Diagram 1 – Misslyckandegraden hos joint ventures.

Resultaten (se diagram 1) visar att denna undersökning bekräftar de siffror som Porter (1987) presenterade i slutet på åttiotalet. Den genomsnittliga misslyckandegraden var 47,6 % i denna undersökning mot Porters 49,6 %. Man ska ha i åtanke att undersökningen har en upplösning på ungefär 5 % (ca 20 joint ventures med i undersökningen) och vår undersökning stämmer överens med Porters resultat så bra som det möjligen går. Misslyckandet var lite vanligare bland de äldre joint ventures vi

undersökte (46,1 % jämfört med 50,0 %), vilket är helt naturligt. Då äldre joint ventures har haft fler år på sig att misslyckas. Porters undersökning visade även den en liten ökning av misslyckandegraden för tolvåringar jämfört med joint ventures av sju års ålder (48,9 % jämfört med 50,3 %).

4.2 Tolerant definition

Misslyckandegraden hos Joint Ventures

48,90% 50,30% 49,60%

46,15%

50,00%

47,62%

40,00%

30,77%

34,78%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

7 år 12 år Genomsnitt

Porter, 1987

Vår Undersökning, 2005

Vår Undersökning, 2005 (med tolerant definition)

Misslyckandegraden hos Joint Ventures

48,90% 50,30% 49,60%

46,15%

50,00%

47,62%

40,00%

30,77%

34,78%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

7 år 12 år Genomsnitt

Porter, 1987

Vår Undersökning, 2005

Vår Undersökning, 2005 (med tolerant definition)

Diagram 2 – Misslyckandegraden hos joint ventures med tolerant definition av misslyckande.

När vi ändrar misslyckandedefinitionen till det tolerantare alternativet minskar misslyckandegraden drastiskt. Andelen joint ventures startade 1993 som tolkas som misslyckade minskar med ungefär 10 % till 40 %, och av de joint ventures från 1998 kan endast ca 31 % ses som misslyckade av den toleranta definitionen. Den genomsnittliga misslyckandegraden för alla joint ventures med i vår undersökning blir med den toleranta definitionen ca 35 %.

4.3 Pessimistisk definition

Vid användandet av den pessimistiska definitionen på misslyckande så ökar misslyckandegraden av de joint ventures vi studerat dramatiskt. Hos sjuåringarna är misslyckandegraden dubbelt så hög jämfört med den toleranta tolkningen. Jämfört med

Porters (1987) definition så ökar misslyckandegraden med 14 % till 60 %. Andelen misslyckanden hos tolvåringarna ökar även den drastiskt, från 50 % till 64 %.

Misslyckandegraden hos Joint Ventures

60,00%

63,64%

61,54%

49,60%

50,30%

48,90% 50,00% 47,62%

46,15%

34,78%

30,77%

40,00%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

7 år 12 år Genomsnitt

Porter, 1987

Vår Undersökning, 2005

Vår Undersökning, 2005 (med tolerant definition)

Vår Undersökning, 2005 (med pessimistisk definition)

Misslyckandegraden hos Joint Ventures

60,00%

63,64%

61,54%

49,60%

50,30%

48,90% 50,00% 47,62%

46,15%

34,78%

30,77%

40,00%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

7 år 12 år Genomsnitt

Porter, 1987

Vår Undersökning, 2005

Vår Undersökning, 2005 (med tolerant definition)

Vår Undersökning, 2005 (med pessimistisk definition)

Diagram 3 – Misslyckandegraden hos joint ventures med en pessimistisk definition av misslyckande.

När den genomsnittliga misslyckandegraden för joint ventures hos den toleranta definitionen jämförs med den hos den pessimistiska ser vi stora skillnader. Från en relativt låg misslyckandegrad på 35 % med den toleranta definitionen ökar andelen misslyckande till närmare 62 %. En skillnad på 27 % enbart beroende på vilken misslyckandedefinition som valts!

5

Diskussion kring resultaten

5.1 Misslyckandedefinitionen avgör

Allt eftersom arbetet fortskridigt med att sammanställa misslyckanden hos de joint ventures vi har undersökt har en sak blivit klar. Sättet på vilket misslyckande definieras är av yttersta vikt. De kommentarer som hörts i samband med vår direktkontakt med företagen har bidragit till en ökad förståelse för att den generalisering av misslyckande som Porter (1987) gör är alltför grov. Porter menar ju, som sagt ovan, att moderbolagen inte gör sig av med en affärsverksamhet som går bra och med denna förklaring till misslyckandedefinitionen nöjer han sig. Detta innebär enligt Porter, att alla sålda joint ventures är misslyckade på ett eller annat sätt. Men information från personer vi har haft kontakt med¹⁰ indikerar att företag ibland säljer ett lyckat joint venture av olika anledningar. Ledningen kan ha ändrat affärsplan eller dyligt eller att man helt enkelt fått ett erbjudande som var så bra att man inte kunde tacka nej etcetera.

Här förs en diskussion kring de resultat vi har kommit fram till med vår undersökning. Misslyckande- definitionens betydelse framförs och kapitlet avslutas med några funderingar.

5.1.1 Så mycket påverkar den resultatet

Skillnaderna vi ser mellan den toleranta och den pessimistiska definitionen ger tydliga signaler på att just misslyckandedefinitionen är avgörande. Den toleranta definitionen visar att andelen misslyckade ligger på knappa 35 % i genomsnitt för alla undersökta joint ventures. Denna siffra skjuter iväg som en raket, när vi ser på samma joint venture via den pessimistiska definitionen, och landar på de betydligt högre dryga 62 %. Dessa kraftiga variationer med en ökning av andelen misslyckanden med en faktor 1,8 visar med stor tydlighet vikten av att författare klart och tydligt definierar och förklarar sina antaganden. Detta är något som bland annat Kogut (1989) missat i sin artikel där just misslyckandedefinitionen verkar ses som självklar.

10 Exempelvis Björn Ohlsson, Informatör ICA AB, 2005-05-11 och Fredrik Fryklund, VolvoAero, 2005- 05-11

Detta resonemang kan också föras med de i litteraturen studerade undersökningarna som grund. Porters (1987) definition visar likheter i resultat med den som Kogut (1989) och respektive undersökning har också en stor likhet som de delar; misslyckandedefinitionen.

Men Porters och Kogut undersökning är också olika på ett antal andra punkter. Det verkar dock, vid en närmare titt, att dessa variabler (tidsspann, tidpunkt för undersökningen etcetera) inte spela närmelsevis lika stor roll för utkomsten av undersökningen som misslyckandedefinitionen.

Medan denna parameter är likartad hos Porter (1987) och Kogut (1989) är den annorlunda hos Gomes-Casseres (1987). Denne har en annan definition där avyttring av ett joint venture inte betecknas som ett misslyckande. Denne kommer också fram till ett helt annat resultat där misslyckandegraden är mycket lägre (2 %) än i övriga undersökningar.

5.2 Är misslyckandegraden hög?

I denna undersökning har vi kommit fram till att ungefär hälften av alla joint ventures misslyckas. siffra kan tyckas hög men man får ha i åtanke att sju respektive tolv år är väldigt lång tid i affärssammanhang. Många förutsättningar hinner förändras under tiden det är sällan planering sträcker sig längre fram än fem år i tiden. Längre fram sträcker sig bara långtgående strategiska planer och det finns en viss möjlighet att ett mycket viktigt joint venture finns med i sådana planer men den stora majoriteten av joint ventures borde inte kvala in i denna kategori.

Dock, 48 % är en väldigt hög siffra men bara om man bara ser till det enskilda resultatet utan att göra en jämförelse. Comes-Casseres (1989) menar att misslyckandegraden är nästan lika stor hos helägda dotterbolag som hos joint ventures, 2,4 % mot 1,9 %, och Porter (1987) kommer i sin undersökning fram till att misslyckandegraden hos andra former av nyetableringar är 42 % för greenfield investments och 74 % för uppköp av befintliga företag och så vidare. Det resonemang som förts ovan visar att endast siffrorna över misslyckande inte säger så mycket utan att jämföra med övriga investeringsalternativ företagsledningar kan tänkas stå inför.

5.3 Övriga funderingar

5.3.1 Varför skapas så många JV om chansen att lyckas är en på två?

Som sagt ovan är inte andelen misslyckanden extremt mycket högre för joint ventures än för någon annan form av investering som syftar till att skapa nya dotterbolag för ett företag. Man kan fråga sig varför företag över huvud taget anstränger sig för att komma in på nya marknader, komma in i nya branscher eller skapa nya dotterbolag (av vilken som helst anledning) när chanserna att de överlever i de flesta fall är små. Svaret på detta ligger nog i belöningen som tillfaller den som lyckas. Ett joint venture med rätt moderbolag som stöd och som lyckas skapa en organisation som tar det bästa ur moderbolagen kunskap och av den skapar något ännu bättre har stor konkurrenskraft vilket ofta skänker lycka till dess ägare i form av vinster.

5.3.2 Mysteriet med Coopers & Lybrand

Vad gör denna problematik angående misslyckandedefinitionen för trovärdigheten och verklighetsförankringen i undersökningar av detta slag? Om definitionerna är tydligt redovisade av författarna är resultaten av deras undersökningar trovärdiga. Därför blir det problem med en undersökning som Coopers & Lybrands. Denna undersökning som är omöjlig att få tag på och ofta refererad är, till synes, opublicerad vilket medför att den inte blivit granskad på samma sätt som publicerade undersökningar. Detta medför att definitioner om misslyckanden samt andra antaganden med den inte har granskats och således står helt oemotsagda. Även om det görs med goda avsikter och även om resultatet av denna undersökning endast används i syfte att fånga läsaren så anser vi att användningen av sådana data inte är korrekt. Det finns flera andra undersökningar, varav vi tagit upp några i denna uppsats, som kan visa upp (nästan) samma uppseendeväckande resultat utan att väcka alls lika många frågor om bakgrund etcetera.

Vi anser oss ha gått längre i våra anträngningar att hitta ett exemplar av denna rapport än vad som ska behövas. Det är möjligt att detta har rättats till på senare år och att man nu inte längre använder sig av dessa resultat. De artiklar vi stött på detta i har alla haft ett par år på nacken.

6 Avslutning

Vi kan med denna undersökning, bekräfta de siffror som Porter kom fram till i sin undersökning 1987.

Misslyckandegraden bland joint ventures är i genomsnitt knappt 48 %. Nästan hälften av alla joint ventures från åren 1993 och 1998 var alltså att betrakta som misslyckade vid 2005 års början. Tabell 4 visar en sammanställning av resultaten från vår undersökning jämförd med Porters.

Resultaten från de alternativa misslyckandedefinitionerna visas i de skuggade fälten.

Här summeras resultaten av undersökningen. En diskussion förs kring vikten av tydliga definitioner vid undersökningar av detta slag.

Porter Vår undersökning

Antal JV med i undersökning Ca 300 26

Definition på misslyckande Nedläggning eller försäljning inom 7 resp. 12 år

I. Nedläggning eller försäljning inom 7 resp. 12 år

II. Tolerant definition 3.2.1 III. Pessimistisk definition 3.2.2

Tidpunkt för undersökning 1987 2005

Datainsamling Information från

Årsredovisningar etc.

Kompletterat med egen kunskap och i vissa fall direktkontakt med företagen.

Årsredovisningar, i vissa fall direktkontakt samt sökning på

internet

Urval av JV Alla JV bildade 1975 och 1980 av 33 utvalda US-företag.

JV bildade 1993 och 1998 av 12 företag på Stockholmsbörsens A-

lista Misslyckandegrad 48,9% (7 år gamla)

50,3% (12 år gamla)

I. 46,2% (7 år) 50,0% (12 år)

II. 30,8 % (7 år) 40,0 % (12 år) III. 60,0 % (7 år) 63,6 % (12 år)

Tabell 4 – Porters undersökning 1987 i jämförelse med vår undersökning 2005.

Det faktum att hälften av alla joint ventures misslyckas med den "Porterianska"

definitionen kan, vid första anblick, vara anmärkningsvärt högt. I jämförelse med andra sätt för företag att skapa nya dotterbolag (förvärv, nystartande etc.) är inte dessa siffror speciellt höga.

Med de två alternativa misslyckandedefinitionerna fås helt olika varianter av den ursprungliga, "Porterianska", undersökningen. Med den pessimistiska definitionen ökar misslyckandegraden så pass att fler än tre femtedelar av undersökta joint ventures misslyckades. Den toleranta definitionen sänkte andelen misslyckade joint ventures till nästan en av tre. Denna stora variation är ett tecken på hur viktig definitionen av misslyckande är för en undersökning av detta slag.

Coopers & Lybrands undersökning från 1986 visar på en misslyckandegrad för joint ventures om ca 70 %, men ingen information om denna undersökning går att finna och det är ej klart vad för definitioner och antaganden deras undersökning innehåller. Vårt arbete betonar just vikten av att redovisa definitioner vid undersökningar som dessa och det mest intressanta finner vi just när vi studerar våra resultat vid användandet av alternativa definitioner på misslyckande. Det visar att definitionen på misslyckande är kritiskt för undersökningens utgång, och därav ska man inte lägga för mycket vikt vid undersökningars resultat, innan man har studerat undersökningens antaganden och definitioner.

7

Referenser

7.1 Litteratur

Boyle, S. E. (1968), “An estimate of the number and size distribution of domestic joint subsidiaries”, Antitrust Law and Economics Review, Vol. 1, s. 81-92.

Gomes-Casseres, B. (1987), “joint venture Instability: Is It A Problem?”, Columbia Journal of World Business, Summer 1987, s. 97-102.

Kogut, B. (1989), “The Stability of joint ventures: Reciprocity and Competitive Rivalry”, The Journal of Industrial Economics, Vol. 38, December 1989, s. 183-198.

Nationalencyklopedin (1993), band 10, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs.

Pfeffer, J. & Nowak, P. (1976), “joint ventures and Interorganizational Interdependence”, Administrative Science Quarterly, Vol. 21, september 1976. s. 398-418.

Porter, M. E. (1987), “From competetive advantage to corporate strategy”, Harvard Business Review, May-June 1987, s.43-59.

Russo, M. V. & Ho Park, S. (1996), “When Competition Eclipses Cooperation: An Event History Analysis of joint venture Failure”, Management Science, Vol. 42, Nr. 6, Juni 1996, s. 875-890.

7.2 Muntliga källor

Björn Ohlsson, Informatör ICA AB, telefonintervju 2005-05-11 Fredrik Fryklund, VolvoAero, telefonintervju 2005-05-11

11 Se bilaga 3 för källförteckning för undersökningen