Vipassana- avgiftning från samhället som aldrig tystnar?
En kvalitativ studie om upplevelsen av tio dagars meditation i absolut tystnad
Vipassana – detox from society that never quiets?
A qualitative study of the experience of ten days meditation in absolute silence
Helena Börjesson
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Mastersprogram i psykologi med inriktning kognitiv beteendeterapi Masteruppsats, 30 hp
Handledare: Anette Kjellgren Examinator: Fredrik Hjärthag 2020-02-19
Sammanfattning
Syftet med studien var att undersöka varför människor söker sig till Vipassanakurser, vad de upplever under kursen samt om och i så fall hur livet påverkats efter kursen.
Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med åtta deltagare som medverkat i minst en tiodagars Vipassanakurs. Gunnar Karlssons (1995) Empirical
Phenomenology Psychological Method (EPP) användes som analysmetod.
Genom analysen framkom fem teman som belyser drömmen om förändring, processen deltagarna genomgår under kursen med tre underteman: (1) obehagliga och behagliga
upplevelser, (2) förändring och (3) förhållningssätt i form av motstånd/strävan samt acceptans, reflektioner, insikter efter kursen samt paradoxen.
Resultatet visar att de som söker sig till en Vipassanakurs har en dröm om förändring, att antingen komma bort från något, ändra något i sin verklighet eller att uppnå något nytt.
Deltagarna går igenom en process under kursen som innefattar obehagliga och behagliga upplevelser. Förhållningssätten till upplevelserna är motstånd/strävan som ofta leder till ett lidande och acceptans som karaktäriseras av frid och lugn. I alla delar av studien är förändring en röd tråd genom deltagarnas berättelser. Deltagarna gör reflektioner om de förhållningssätt och regler som råder på kursen, bland annat över hur tystanden upplevs och jämförelser med sekter. Insikter efter kursen ger både nya insikter om livet i stort och nya livsstilsvanor. Det sista temat är paradoxen som beskriver flertalet deltagares svårigheter att upprätthålla meditationen efter kursen trots erfarenheten av de goda effekter de märkt av meditationen under kursen.
Nyckelord: Meditation, Vipassana, Motstånd, Acceptans och Förändring.
Abstract
The purpose of this study was to investigate why people attend to silent meditation courses, what they experience and if their lives are affected after the course. The data collection was carried out through semi-structured interviews with eight participants who had attended at least one ten days Vipassana course. The Empirical Phenomenology Psychological Method (EPP) of Gunnar Karlsson (1995) was used for analysis method. From the analysis, five themes emerged: dream of change, the process that they go through with three under themes:
unpleasant and pleasant experience, change and approach either in form of resistance/striving and acceptance, reflections, insights after the course and the paradox.
The result shows that those who attend in a Vipassana course have a dream of change, either to get away from something, change something or to reach something new. The
participants are going through a process during the course that involves unpleasant and pleasant experiences. The approaches that emerge are resistance/striving that leads to suffering and acceptance that is characterised by peace.
Through the study change is a returning theme in the participants stories. The participants are making reflections about approaches and rules that need to be applied during the course, e.g.
how silence is experienced and comparisons to cults. Insights after the course arise about life in general and new life styles. The last theme is the paradox that describes the majority of the participant’s difficulties to maintain the meditation after the course despite the experience of the positive effects they noticed from the meditation during the course.
Keywords: Meditation, Vipassana, Resistance, Acceptance and Change.
Förord
Mitt intresse för Vipassana väcktes när jag för några år sedan hörde om en vän som skulle åka iväg och meditera i total tystnad under tio dagar utan några distraktioner. Jag tyckte det lät spännande men framförallt skrämmande och kunde inte riktigt förstå varför någon ville utsätta sig för något som i mina öron lät så utmanande. Sedan dess har min nyfikenhet och mitt intresse för Vipassana växt och när det var dags att välja ämne för min masteruppsats i
psykologi såg jag min chans att få fördjupa mig i ämnet och öka min förståelse om Vipassana samt att få undersöka människors upplevelser under kursen.
Jag vill rikta ett stort tack till mina intervjupersoner, jag är evigt tacksam över att ni tog er tid att bli intervjuade och dela era upplevelser. Det har varit otroligt spännande att få höra era berättelser. Jag vill även tacka mina kära vänner som har hjälpt mig att bolla idéer, korrekturläst och peppat mig när uppsatsen känts överväldigande, jag är så enormt tacksam över er hjälp! Och sist men absolut inte minst vill jag tacka min kära handledare Anette Kjellgren som har delat med sin av sin kunskap, tid och engagemang och varit ett ovärderligt stöd i denna process, jag hade aldrig klarat det utan dig!
Stort tack till er!
Helena Börjesson
Inledning
Vi lever i en uppkopplad tid då vi kan vara nåbara dygnet runt, där aktiviteter avlöser varandra, en tid då social kompetens upphöjs och kommersiella intressen styr mycket av det som händer i världen. Många människor är stressade och upplever att tiden inte räcker till. I Sverige år 2017 stod psykisk ohälsa bakom ungefär 46 % av alla sjukskrivningar. Siffran har ökat drastiskt de senaste åren och fördubblats mellan 2011 och 2017 och stressrelaterade sjukdomar är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivning (Försäkringskassan, 2017). Detta kan vara en del av förklaringen till att människor upplever ett behov av att hitta alternativa sätt att leva sina liv och det finns ett ökat intresse för att hitta effektiva metoder för stresshantering.
De senaste åren har meditationstekniker ökat i popularitet och fått mycket uppmärksamhet.
Meditation i olika former har använts i många kulturer de senaste tre tusen åren och spelar en viktig roll för kontemplation i alla de stora världsreligionerna men är främst
förknippat med den indiska yogatraditionen och buddism (Shapiro & Walch 2003). Meditation kan förklaras som ett sätt att träna uppmärksamheten och medvetenheten och ämnar leda till psykologisk och spirituell mognad samt välbefinnande (Shapiro & Walch 2003). Enligt Sedlmeier, Eberth, Schwarz, Zimmermann, Haarig, Jaeger, och Kunze (2012) finns det två huvudsakliga skäl till varför människor mediterar. Den första anledningen är att människor vill lära sig hantera psykologiska eller känslomässiga svårigheter eller problem. Den andra
anledningen är att människor vill få en bättre förståelse av sina liv, nå ökad insikt samt expandera sitt medvetande.
En distinktion brukar göras mellan två olika typer av meditation, den ena typen fokuserar främst på koncentration och den andra på mindfulness. Meditationer inriktade på koncentration innebär att medvetenheten fokuseras på ett objekt t.ex. ett mantra eller andning.
Meditationer inriktade på mindfulness innebär istället att uppmärksamheten flyttas till olika objekt och alla undersöks (Shapiro & Walch, 2003).
Meditation har visat positiva effekter på psykologiska och psykosomatiska problem i en översiktsstudie gjord av McGee (2008). Meditation visade sig påverka ångest, depression, aggressivitet, suicidalitet, kronisk smärta, sömnproblem samt högt blodtryck. I en metaanalys utförd av Sedlmeier m.fl. (2012) undersöktes de psykologiska effekterna av meditation på en icke-klinisk population. Studien visade att de starkaste resultaten var förändringar i emotionalitet och relationer, resultaten var mediumstarka för mätningar av uppmärksamhet och svagast gällande kognitiva mätningar (Sedlmeier m.fl.
2012).
Mindfulness är en meditationsmetod som används alltmer i sjukvården för att bl.a. lindra depressioner, ångest och bidra till stresshantering (Schenström, 2007).
Mindfulnessmeditation är en meditationsform som har grunder från Vipassana (Young, 1994). Vipassana sägs vara den meditationsform som praktiserades och lärdes ut av Buddha (Chiesa, 2010). En forskare i molekylärbiologi, Jon Kabat Zinn som själv hade mediterat i tretton år, skapade på 1970-talet ett program som heter Mindfulnessbaserad stressreduktion (MBSR) i syfte att göra meditation lättillgänglig och möjlig att praktisera men där de religiösa inslagen tagits bort. Vanligtvis är en kurs 8 veckor där deltagarna mediterar i grupp en gång i veckan och samt dagligen mediterar på egen hand. Deltagare i programmet fick bl.a. minskad ångest, oro och nedstämdhet och mindre besvär med smärta och sömnrubbningar (Schenström, 2007). Det finns dock en uppsjö av kortare mindfulnesskurser och ljudfiler för mobiltelefonen med meditationer som endast är några minuter långa (Vårdguiden, 2015). Det finns dock de som väljer en av de
meditationsformer som mindfulness härstammar från som är långt ifrån moderna mindfulnessappar för mobiltelefon. Intresseanmälningarna ökar för varje år (Östergötlands näringsliv, u.å.) till att delta i en tiodagars tyst meditationskurs där telefonerna stängs av, all kommunikation är förbjuden och drygt tio timmar per dag vigs
åt att med slutna ögon meditera under tystnad. Denna tio dagars tysta meditationskurs heter Vipassana och sägs vara en meditationsform som praktiserades och lärdes ut av Buddha (Chiesa, 2010). Vipassana är en av de äldsta och mest utspridda
meditationsteknikerna och uppkom för över 2500 år sedan. Ordet Vipassana betyder insikt och går ut på att se saker som de verkligen är (Chiesa 2010). Vipassana kallas för mindfulnessmeditation då metoden innebär att vara uppmärksam och medveten om det som händer (Young, 1994). Meditationen syftar till att ge en djupare förståelse om hur smärta kan bli till lidande och hur välmående antingen kan leda till tillfredsställelse eller strävan. Grunden till praktiserande kan förklaras med att insikt uppstår när människan har en extraordinär grad av närvaro och jämnvikt till ordinära upplevelser vilket även leder till en mental rening. Att möta upplevelser med jämnvikt innebär att förhålla sig balanserat till dem och innebär att låta det som är bara vara utan att försöka bekämpa eller störa de upplevelser som finns. Det är nämligen behovet av att försöka hindra och bekämpa känslor och förnimmelser som skapar lidande och inte sensationerna i sig (Young, 1994). Genom att skärpa uppmärksamheten lär vi oss att rikta den på de förändringar som sker i allt vi upplever (Gunaratana, 1993). Vipassana är en teknik för att uppmärksamma tankarna utan att bli fångade av dem. Vipassana beskrivs som ett sätt att upptäcka sig själv och genom att delta i utforskandet observeras upplevelserna samtidigt som vi deltar i upplevelsen. Genom att meditera på det här sättet sägs
verkligheten observeras, objektiv och föränderlig från ögonblick till ögonblick. De flesta människor upplever enligt Gunaratana (1993) sina liv genom ett filter av tankar och koncept och som misstas för verklighet. När livet spenderas i ett sökande efter välbehag och tillfredsställelse och en kamp mot smärta och obehag så riskerar den verkliga upplevelsen att gå oss förbi. Genom Vipassana tränas förmågan att ignorera impulserna att försöka bli mer bekväm och istället omfamnas verkligheten och den verkliga friden
infinner sig när friden inte längre eftersträvas. Buddha underströk även att det inte går att lära sig det här genom att lyssna på vad någon annan upplevt, det enda sättet att förstå är att testa själv (Gunaratana, 1993). Enligt Zeng m.fl. (2014) är tekniken att
uppmärksamma subtila kroppsförnimmelser och därigenom uppmärksamma sin psykologiska status i det dagliga livet unik för Goenkas Vipassanameditation i en undersökning där jämförelser gjorts mellan olika meditationstekniker. Easterlin och Cardeña (1998) undersökte skillnader hos erfarna meditatörer och nybörjare, de erfarna meditatörerna rapporterade en mer positiv sinnesstämning, större självmedvetenhet och större acceptans. Båda grupperna påverkades av ökad stress genom en sämre
sinnesstämning och lägre självacceptans men den skadliga effekten av stressen var större hos nybörjarna. Hos de erfarna meditatörerna verkade självacceptans bli ett stabilt drag.
De erfarna meditatörerna visade även en större förmåga att kunna observera sina tankar, känslor och kroppssensationer (Easterlin & Cardeña, 1998).
Vipassana har använts som rehabilitering för interner i flera fängelser, främst i Indien
(Ranganathan, Bohet, & Wadhwa, 2008). Vipassana har bidragit till att interner upplevt ökad sinnesfrid och aggressionskontroll. Studien visade även att de lärt sig hantera onda tankar och slutat agera på dem. Även en ökad stresshanteringsförmåga samt ett minskat alkohol- och drogmissbruk rapporterades (Ranganathan m.fl. 2008). En annan studie genomförd på ett fängelse visade att Vipassana gav en ökad grad av medveten närvaro, emotionell intelligens samt minskade humörstörningar (Perelman, Miller, Clements, Rodriguez, Allen & Cavanaugh 2012). En studie på interner av Ronel, Frid och Timor (2013) visade en ökad upplevd godhet, en positivare social atmosfär, bättre relationer till fängelsepersonalen samt en förbättring i att hantera prövningar i livet (Ronel, Frid & Timor, 2013). Falkenström (2010) studerade
skillnaden hos erfarna meditatörer i deras grad av mindfulness där en grupp medverkade i en Vipassanakurs och den andra inte gjorde det. Graden av mindfulness och välbefinnande mättes
både före och efter kursen och visade att graden av mindfulness ökade efter kursen.
Välbefinnandet ökade även hos gruppen som deltog i kursen och resultatet visade ett samband mellan en hög grad av mindfulness och upplevt välbefinnande (Falkenström, 2010). Chiesa (2010) har genomfört en omfattande översikt av tidigare Vipassanaforskning och funnit att långsiktig Vipassana kunde relateras till både förändringar i hjärnans strukturer och en möjlig roll för att hantera alkohol- och drogberoende. Bowen, Witkiewitz, Dillworth och Marlatt (2007) studerade hur Vipassana påverkade personer med alkoholmissbruk och resultatet visade att de som genomgick en kurs i Vipassana hade en lägre grad av undvikande av tankar. Det finns ett samband mellan att undertrycka tankar om missbruk och ett ökat alkoholmissbruk och genom att acceptera tankarna ökades möjligheten att bättre hantera sitt alkoholberoende
(Bowen, Witkiewitz, Dillworth & Marlatt, 2007).
Den Vipassanameditation som är mest känd idag är den metod som lärs ut av Goenka.
Goenka studerade och praktiserade Vipassana och började 1969 själv att undervisa i Vipassana (Hart, 2009) och sedan dess har kursen nått tusentals människor över stora delar av världen.
Det finns dock flera olika former av Vipassanakurser, den som undersöks i den här studien är Vipassana som den lärs ut av Goenka.
Kurserna är tillgängliga för alla som har en tillräckligt god mental och fysisk hälsa och som vill lära sig tekniken. Deltagarna förbinder sig att hålla sig till en strikt struktur under de tio dagarna på kursen som bl.a. innebär att stanna inom kursområdet under hela kursen utan någon kontakt med omvärlden. Under kursen råder tystnad vilket innebär att all form av
kommunikation är förbjuden, både genom tal, ögonkontakt, gester, teckenspråk osv. Det är inte heller tillåtet att lyssna på musik eller att läsa eller skriva, detta i syfte att undvika distraktioner.
Under kursen måste även deltagarna upphöra med alla religiösa och andliga övningar samt att endast arbeta efter de instruktioner som ges av lärarna. Varje kväll hålls ett föredrag som innehåller en praktisk del om meditationstekniken och en annan del med mer teoretiska och
filosofiska inslag. Kursen består av tre delar där den första delen är att förbinda sig att följa fem förskrifter under kursperioden: att avstå från att döda någon levande varelse, avstå från att stjäla, avstå från sexuell aktivitet, avstå från att ljuga samt att avstå från alla berusningsmedel.
Den andra delen är att under de första tre dagarna öva upp den mentala koncentrationen och på den fjärde dagen då sinnet är lugnare, introduceras Vipassana och förnimmelser över kroppen iakttas. För varje dag byggs instruktioner på för att vid kursens slut ha genomgått grunderna i meditationen. På slutet av kursen fokuserar deltagarna på meditation i kärleksfull omtanke. På tionde dagens bryts tystnaden och deltagarna börjar då återanpassa sig till vardagslivet igen. På morgonen den elfte dagen avslutas kursen (Nordens vipassacenter, u.å.). En kursdag inleds med väckning av gonggong klockan 4 på morgonen, därefter följer meditationspass under hela dagen som är minst en timme långa. Tre raster ges varje dag under kursen, för frukost, lunch och ett lättare kvällsmål, på kvällen hålls ett drygt en timmes långt föredrag och klockan 22.00 inträder nattvilan. Följs schemat, vilket rekommenderas, mediterar deltagarna ungefär 10 timmar per dag (Nordens vipassacenter, u.å.).
Vipassana ska visa vägen till ett lyckligt liv genom att visa verkligheten ur alla
synvinklar och därmed bli fri från lidande (Hart, 2009). Med bakgrunden att många människor idag lider av stress och psykisk ohälsa (Försäkringskassan, 2017) kan det vara en av orsakerna till att människor söker sig till en metod som syftar att minska lidandet. Det kan även vara en motreaktion till livet vi lever idag som gör att människor söker sig till en Vipassanakurs där kommunikation är förbjuden och som är fritt från kommersiella intressen. Skillnaden från vardagen där vi snitt spenderar över tre timmar med vår smartphone dagligen och tittar på den över 200 gånger varje dag (Tecmark, u.å.) är enorm. Att inte kommunicera med andra, ens genom ögonkontakt, framstår lätt som en fantasi i vår tid med ständiga interaktioner med andra i vardagen och på sociala medier. Forskningen kring Vipassana är begränsad och sökningen efter vetenskapliga artiklar resulterade i 70 träffar som går att jämföra med över 4000 träffar på
mindfulness. Flertalet av träffarna på Vipassana var inte relevanta för den här studien då de behandlade andra aspekter av Vipassana än de som syftas att undersöka i den här studien. En del av forskningen kring Vipassana gällde även andra former än den Vipassana som lärs ut av Goenka. Endast en studie baserat på fenomenologisk metod hittades (Kornfield, 1979) vid utforskandet av tidigare forskning inom området. Studien av Kornfield (1979) baseras dock inte på Goenkas Vipassanameditation och har ett annat upplägg där exempelvis gående meditation är ett inslag vilket inte ingår i Goenkas Vipassanakurser. Den här studien syftar till att fördjupa förståelsen av fenomenet Vipassana då det här saknas i tidigare forskning. Därför har Gunnar Karlssons (1995) Empirical Phenomenology Psychological Method (EPP) använts som analysmetod för att förstå fenomenet och dess underliggande mening.
Syfte
Syftet är att studera upplevelsen av tysta meditationsretreat, vad som gjort att de sökt sig till detta samt om och i så fall hur de upplever att livet påverkats efter retreaten.
Metod Deltagare
Åtta deltagare som genomgått en eller flera tiodagars Vipassanakurser tillfrågades om att delta i studien. Deltagarna bestod av fem män och tre kvinnor i åldrarna 31- 50 år med en medelålder på 37, 5 år, standardavvikelse = 6,30 år. Deltagarna hade varierande vana av Vipassana, tre deltagare hade gjort en kurs, två deltagare hade genomgått två kurser, två deltagare hade genomgått tre kurser och en deltagare hade genomgått cirka tjugo kurser.
Deltagarna hade medverkat vid retreat i Sverige och/ eller Indien. Alla deltagare hade slutfört en tiodagars Vipassanakurs, dock upphörde en av deltagarna med Vipassanameditation dag 2 men stannade på kursen under tio dagar. Deltagarna som valde att medverka i studien var två
personer anställda på universitet, två personer sysselsatta inom byggnadssektorn, en psykologistuderande, en person anställd inom sjukvården, en person anställd inom
rättsväsendet samt en person anställd inom servicesektorn. Deltagarna hade varierande vana av meditation innan de genomförde sin första Vipassanakurs, två deltagare hade ingen tidigare meditationsvana, tre deltagare hade en del vana av meditation och tre deltagare hade mycket meditationsvana. Deltagarna rekryterades genom ett bekvämlighetsurval där det i det
personliga nätverket efterfrågades personer som deltagit i en eller flera Vipassanakurser och som var intresserade av att delta i studien, fick kontaktuppgifter till dem som var intresserade och tillfrågade dem därefter. De flesta deltagarna hade gjort sina kurser för ett eller ett par år sedan, en person hade gjort sin kurs för sex år sedan och den som gjort kursen mest nyligen hade genomgått den en dryg månad innan intervjun genomfördes.
Datainsamlingsmetod
Deltagarna besvarade bakgrundsfrågor gällande ålder, kön, sysselsättning, tidigare meditationsvana samt när de genomgick kursen/kurserna. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån en intervjuguide bestående av bakgrundsfrågor samt de tre huvudfrågorna: (1) deras motivation att söka kursen (2) vad de upplevde under kursen samt (3) om livet påverkats efter kursen. Innan intervjun påbörjades fick deltagarna muntlig information om studien samt skriftlig information som de även fick skriva under där de gav samtycke till att medverka i studien. Deltagarna informerades om konfidentialitet och att intervjun närsomhelst kunde avbrytas utan att uppge något skäl till varför.
Genomförande
Intervjuerna genomfördes via personliga möten och deltagarna fick själva välja den plats för intervjun som de föredrog. Åtta intervjuer genomfördes och transkriberades och
spelades in via röstmemoapplikationen på Iphone. Intervjuerna var mellan 1:07 och 1:49 timmar, intervjuerna var i genomsnitt 1:20 timmar. Intervjuerna transkriberades ordagrant, intervjumaterialet rensades därefter och det som inte tydligt var relevant för
forskningsförfrågan togs bort. Detta material är dock tänkt att användas för fortsatta studier i ämnet i framtiden. Det kvarvarande intervjumaterialet uppgick till 106 sidor som därefter analyserades enligt EPP-metoden.
Databearbetningsmetod
Gunnar Karlssons (1995) Empirical Phenomenology Psychological Method (EPP) användes som analysmetod för att förstå fenomenet och dess underliggande mening. Metoden består av en analys i fem steg. Analysmetoden lägger tyngd vid att vara öppen gentemot materialet och i mesta möjliga mån lägga förförståelsen åt sidan.
Steg 1: Det första steget inleds med flera genomläsningar av materialet för att skapa sig en helhetsbild och förståelse av det insamlade materialet. I det här steget förhåller man sig mycket öppen till texten för att undvika att lägga en teoretisk förklaringsmodell på den. Syftet är att skapa sig en helhetsbild och förståelse av deltagarnas berättelser. När en mättnad nåtts i förståelsen av materialet är det dags för steg två.
Steg 2: I det andra steget delas intervjun in i mindre enheter som numreras,
meningsbärande enheter (ME), enheterna behöver inte följa språkliga eller grammatiska regler, texten blir avdelad där en skiftning av textens innebörd sker. När en förändring i
meningsinnehållet upptäcks markeras en ny meningsbärande enhet i texten. De
meningsbärande enheterna är inte oberoende delar utan en del av textens helhet. Ett exempel från en mening från en deltagare som delas upp i två meningsbärande enheter: ”1: När man inte har några inputs och fokuserar hela tiden inåt så blir man uppmärksam på vad man tänker på
och när man gör det ” och ”2: så märker man att det man tänker på är helt irrelevant för den situationen man är i”. Det här steget genererade sammanlagt 904 meningsbärande enheter.
Steg 3: I det tredje steget transformeras deltagarens språk som är indelat i
meningsbärande enheter till forskarens språk och delas därefter in i kategorier. Här eftersträvas att lyfta fram den psykologiska meningen i det som beskrivits för att finna den underförstådda meningen i berättelsen. Språket ska vara ett vardagsspråk och inte vara kopplat till en specifik teori. Implicita och underliggande meningar av fenomenet görs explicita och synliga, d.v.s. att finna de underliggande meningar som inte tas upp av deltagaren själv. De transformerade meningsbärande enheterna från ovan: 1/ Då fokus riktas inåt ökar uppmärksamheten på tankeinnehållet. 2/ Upplevde tankarna som irrelevanta för situationen.
Steg 4: I det fjärde steget syntetiseras de transformerade meningsbärande enheterna till situated structures och det framkom 26 situated structures i det här steget. De meningsbärande enheterna kan i det här steget flyttas runt och de som inte är relevanta för fenomenet tas bort.
Deltagarens textstruktur lämnas och en egen struktur skapas. De meningsbärande enheterna ordnas till en fenomenologisk betydelse. Syftet enligt Karlsson (1995) i det här steget är att försöka besvara vad fenomenet är (noematiska sidan/ noema) och hur fenomenet visar sig (noetiska sidan/ noesis). Noema och Noesis är ömsesidigt beroende av varandra. Här kan en egen struktur skapas genom att byta plats på eller utelämna meningsbärande enheter (Karlsson, 1995).
Steg 5: Här går man från situated structures till en general structures genom att utifrån en sammanställning av kategorier skapa teman. Det är i detta steg möjligt att frångå det empiriska textmaterialet för att reflektera på en högre abstraktionsnivå (Karlsson, 1995). Processen resulterade i fem teman som skapades som bidrog till att belysa aspekter av upplevelser av Vipassana: Drömmen om förändring, processen deltagarna genomgår under kursen med tre
underteman: (1) obehagliga och behagliga upplevelser, (2) förändring och (3) förhållningssätt i form av motstånd/strävan samt acceptans, reflektioner, insikter efter kursen och paradoxen.
Reliabilitet och validitet
Kvale och Brinkmann (2009) menar att det å ena sidan är av vikt att eftersträva hög reliabilitet på intervjuresultaten för att undvika subjektivitet. Samtidigt kan dock ett för stort fokus på en hög reliabilitet försämra kreativiteten och variationen. När intervjuaren får använda sin egen stil och kan vara spontan och öppen för det som sägs ökar kreativiteten och
variationen (Kvale & Brinkmann, 2009). I intervjun har deltagarnas berättelse varit helt i fokus och öppna frågor har använts, i vissa fall har intressanta sidospår dykt upp som bidragit till att ytterligare belysa fenomenet som undersöks. Vid användandet av EPP- metoden beskriver inte heller Karlsson (1995) reliabilitet som ett viktigt begrepp.
De fem stegen i Karlssons (1995) EPP metod har noga följts vilket enligt Karlsson (1995) ska ge en god validitet. Grundstenen i metoden och för att säkerställa en god validitet är att inte låta fördomar och förförståelse påverka förståelsen av materialet (Karlsson, 1995).
Trots att det är svårt att lägga förförståelsen helt åt sidan har ett sådant tillvägagångssätt samt en öppenhet gentemot materialet eftersträvats vid analysen av datamaterialet. Innan
intervjuerna påbörjades rannsakade jag mig som forskare för att synliggöra mina förkunskaper i ämnet och därför kunna vara extra vaksam på att inte låta dessa styra mina intervjuer eller analysen av materialet. En pilotintervju genomfördes för att undersöka intervjuguiden och för att få feedback på hur frågorna mottogs. Inga ändringar behövde göras efter pilotintervjun och intervjun har därför använts i materialet. Till största del bestod intervjun av öppna och
utforskande frågor för att fånga respondenternas upplevelser av fenomenet. Som forskare försökte jag att inte styra för mycket, de tre forskningsfrågorna fungerade som bas och utifrån dem fick respondenterna berätta fritt om det de själva upplevde som viktigast att berätta om
fenomenet. I slutet av intervjuerna fick respondenterna även frågan huruvida det fanns något annat viktigt om fenomenet som de önskade tillägga, något som inte täckts in av de frågor som ställts under intervjun. Detta i syfte att få en så heltäckande bild som möjligt och inte missa information som var viktigt för att förstå fenomenet.
Etiska överväganden
Respondenterna som deltog i studien var alla över 18 år. Innan intervjun påbörjades fick respondenterna muntlig information om studien samt skriftlig information som de även fick skriva under där de gav samtycke till att medverka i studien. Respondenterna informerades om frivillighet och anonymitet och att ingen obehörig kommer få tillgång till intervjumaterialet. De informerades även om att intervjun närsomhelst kunde avbrytas utan att uppge något skäl till varför. Intervjuerna genomfördes en tid efter kursen, tidigast två veckor efteråt för att minimera intervjuns påverkan på respondenterna. Respondenterna gav sitt informerade samtycke utifrån de riktlinjer som finns i Kvale och Brinkmann (2009) och de informerades om syftet med undersökningen, upplägget samt eventuella risker och fördelar som kan uppkomma genom deltagandet i studien. Deltagarna gav sitt skriftliga samtycke till att intervjumaterialet fick användas i uppsatsen. För att värna om konfidentialiteten vilket understryks av Kvale och Brinkmann (2009) förvarades intervjuerna på ett säkert sätt så att ingen obehörig skulle få tillgång till dem och innehållet raderas när inspelningarna inte längre behövdes. Kvale och Brinkmann (2009) menar att talspråk kan undvikas vid publicering för att säkerställa att ingen av respondenterna ska kunna identifieras och citaten i resultatet har därför korrigerats för att deltagarnas anonymitet ska bevaras.
Resultat
Resultatet i studien bygger på intervjuer med åtta personer som har deltagit i en eller flera Vipassanakurser. Vid dataanalysen framkom fem teman: Drömmen om förändring, Processen som består av tre underteman: (1) obehagliga och behagliga upplevelser, (2) förändring och (3) förhållningssätt i form av motstånd/strävan samt acceptans, Reflektioner, Insikter efter kursen samt Paradoxen. Dessa teman kommer att redogöras för nedan.
Drömmen om förändring
Det första temat handlar om vad som motiverade deltagarna att söka en Vipassanakurs samt vilka förväntningar de hade. Gemensamt för många av deltagarnas berättelser var att inte vara nöjd, en önskan om förändring. Deltagarna beskriver en önskan om att komma bort ifrån något och att uppnå något annat, en otillfredsställelse eller en önskan om något annat än det som var. Det fanns även en vilja att uppnå balans och frid och personlig utveckling. Flera deltagare hade en förhoppning om att kunna fokusera på sig själv och sin meditation utan påverkan utifrån och utan att distraheras från allt som vanligtvis pockar på uppmärksamhet i vardagslivet. Det fanns förväntan om en lugn och avslappnande tid medan andra förväntade sig en känslomässig utmaning med möjlighet att bearbeta saker.
Det fanns en önskan om att få tid för sig själv, att rikta blicken inåt och ge sig tid åt introspektion och få utrymme att låta tankar, behov och känslor komma och gå och
uppmärksamma detta. Deltagare uppgav att även om viljan att meditera fanns i vardagslivet var det svårt att lyckas och därför sökte de sig till en plats med tydliga regler och struktur, fasta tider för meditation och måltider, isolerade från den övriga världen och utan kommunikation med andra för att kunna fokusera enbart på sig själv och sin meditation ”Motivationen att söka Vipassana var att ge mig själv tid, när du är på ett retreat kan du vara helt självisk i processen och få utrymme.” Deltagarna beskriver en önskan om att lära sig hantera sin vardag på ett
bättre sätt och en förhoppning om att genom meditationen lära sig detta och kunna implementera meditationen i vardagen.
Enligt deltagarnas utsago fanns det en otillfredsställelse i hanterandet av sina tankar, en önskan om att bryta destruktiva tankemönster och att inte bli styrd av sina tankar vilka gav upphov till frustration och lidande. ”Det var nog det som var målet, att verkligen lära mig att bli tom i huvudet.” Upplevelse av rastlöshet och lidande var andra anledningar som uppgavs av deltagarna. De yttre förutsättningarna fanns för att ha ett lyckligt liv men ändå fanns
upplevelsen att det var något som saknades ”Jag upplevde en ofullständighet, känslan av att det måste finnas mer, det kan inte bara vara det här, äta, sova, dö.”
Det fanns också en längtan efter en förändring på ett högre plan, att uppleva saker som inte kunde uppnås i vardagslivet. Att nå tillstånd som inte gick att förklara ”Jag ville bli upplyst, att det skulle hända något, att något magiskt ska hända.”
Processen
I detta tema beskrivs den process som deltagarna genomgick under retreaten. Processen varierar för olika deltagare men några delar är återkommande i deltagarnas berättelser. De underteman i processen som framkommer är: obehagliga och behagliga upplevelser, förändring och förhållningssätt i form av motstånd/strävan samt acceptans. Dessa bygger inte på varandra i en kronologisk ordning utan är en process där deltagarna rör sig mellan de olika delarna,
mellan olika upplevelser, olika förhållningssätt till sina upplevelser i en ständig förändring.
Obehagliga och behagliga upplevelser. Den första delen av processen är
upplevelserna eller den levda erfarenheten. Dessa beskrivs ofta av deltagarna som antingen obehagliga eller behagliga. De upplevelser som deltagarna uppfattar som obehagliga är bland annat svår smärta, jobbiga känslor och oönskade tankar som är svåra att styra. De obehagliga upplevelserna gör det även svårt att fokusera på meditationen och kunna rikta
uppmärksamheten mot det man önskar. Många beskriver i detta skede en stark vilja att förändra saker, en önskan om att verkligheten ska vara en annan än vad den är samt uttrycker en
frustration över att det är svårt att koncentrera sig på något som i deras tycke borde vara enkelt.
”Det kändes helt omöjligt att behålla koncentrationen på sin andning mer än max ett andetag.
Det var löjeväckande i början att man ska koncentrera sig på något som är så enkelt men som nästan är helt omöjligt.”
Deltagare berättar om bilder och tankar som dyker upp som distraherar
uppmärksamheten från andningen och de upplever svårigheter att koncentrera sig på den enda uppgiften som i det första skedet av kursen är att iaktta andningen ” man fortsätter fokusera på andningen och tankarna rusar iväg, till slut börjar man tänka på saker som är rent påhitt, på vilken färg på en hund som skulle kunna passa bra, såna jättekonstiga saker.”
Flera deltagare har upplevt att sinnet gör allt för att fortsätta tänka och desto mer de försökte fokusera på meditationen desto svårare var det att behålla uppmärksamheten på andningen. Deltagarna upplevde det som att sinnet levde sitt eget liv och skapade distraktioner för att styra bort från meditationen och fokus på andningen ”Jag hade pendlat över från någon form av blixttankar som var helt irrelevanta till tankar som var mer djupgående och
känslomässigt laddade. Hjärnan är så stimulerad hela tiden att tänka så att den gör vad som helst för att fortsätta fast man ska försöka att vara närvarande istället.”
Genom konflikten många deltagare upplevde med sitt sinne, att tämja det och försöka fokusera upplevdes känslor av frustration, ilska, trötthet och tankar om misslyckande. De känslor som uppkom upplevdes även starkare under meditationen än i vardagslivet ”Mycket av allt, mycket ilska, mycket bitterhet, allting blir ju väldigt förstärkt. Du upplever känslorna starkare i stunden men det är säkert samma upplevelse ute i världen men då är du så distraherad av allting annat som du håller på med.”
Stark fysisk smärta är återkommande i deltagarnas berättelser och de vittnar om mycket svår smärta som i vissa fall upplevs som skrämmande och nästintill outhärdlig. ”det gjorde så ont att jag låg med pannan ner mot golvet och grät i tystnad för det smärtade så mycket.”
En annan del av upplevelserna är de som beskrivs som behagliga. Det som till största del beskrivs som behagligt är de vibrationer som kan uppstå under meditationen, ofta uppstår de efter ett antal dagar och en del erfarenhet eftersom uppmärksamheten behöver vara skarp för att nå denna upplevelse. Gemensamt för många deltagares berättelser är de vibrationer som likt övriga upplevelser i processen kommer och går och är föränderliga. ”Jämfört med vatten, om man innan hade varit som en liten bäck så var det som ett vattenfall, det bara rusade på med vibrationer, jag tappade bort min kropp och mina gränser.”
Precis som med smärtupplevelserna är även upplevelserna av vibrationer i ständig förändring och kan flytta sig och förändras från ögonblick till ögonblick. ”Det började med ett kill på huden, pytteliten som en kulspets på en penna som landade i ansiktet och överallt som den här pricken av uppmärksamhet rörde sig så släppte alla muskler taget om all spänning.”
Ju mer fokuserad uppmärksamheten var, desto subtilare förnimmelser kunde uppfattas till att det till slut kunde upplevas som att kroppen upplöstes. ”Gradvis kunde man mer skölja med medvetandet, det var ett väldigt flöde i kroppen och på slutet kunde man t.o.m. känna, som att det var små vibrationer i kroppen, att det var det man bestod av på något sätt.”
Deltagare berättar att de tidigare upplevt sig ha bestått av en kropp och vara identifierad med den men genom att komma djupare i meditationen uppleva sig bestå av vibrationer.
Upplevelserna av den egna kroppen förändras och deltagare förundras över de nya
upplevelserna ”det jag bara trott var en läpp, det är ju vibrationer. Det jag trodde var ben, det är ju också vibrationer och ju kraftfullare uppmärksamheten är, desto mer vässad den är, desto djupare kan jag se in i mig själv. Det är ju vibrationer överallt!”
Förändring. Förändring är återkommande och går som en röd tråd genom processen.
Förändring återfinns i hur kroppsförnimmelserna går från ett tillstånd till ett annat, hur tankar och sinnesstämning förändras under tidens gång. Förändringen kan kopplas till det samband mellan kropp, tanke och känsla som framkommer. Förändringen finns även på en högre nivå, en nivå som innefattar alla faser i processen där inget tillstånd är konstant. Genom
respondenternas upplevelser av framförallt förändringen i de kroppsliga upplevelserna kommer även insikter om att föränderligheten gäller för allt i livet.
Smärta som initialt uppfattades som solid och kan flytta sig eller upplösas. Att smärtan inte är konstant utan kan ändra sig från t.ex. att kännas konstant till att övergå i pirrningar och sedan uppstå på ett nytt ställe för att ibland lösas upp och därefter återigen återkomma är en ny upplevelse för flera av deltagarna. Smärtan manifesteras på en mängd olika sätt och det som är den gemensamma faktorn för deltagarnas upplevelse av smärta är just förändring. ”Jag gick igenom all olika smärta man kan ha, från ett väldigt tryck och sen så började det bränna, sen kändes det som att någon stack in hundratals nålar, massvis med olika smärtprojiceringar. När det började förändras så kändes det som en lättnad, även fast det var en annan typ av smärta.”
Genom upplevelsen av smärtan och dess förändring uppstår även en upplevelse av att det som sker, inte längre är under deltagarnas kontroll, saker sker utan någon ansträngning från dem själva. När den egna kontrollen och motståndet släpps får olika upplevelser komma och gå utan att försöka förändra eller påverka det som sker, upplevelserna pendlar från obehagliga till behagliga upplevelser under loppet av sekunder och är i ständig förändring. ”Jag kunde sitta i den mest brutala smärtan men i nästa ögonblick växlade det över till vibrationer och kroppen kändes som sockerdricka. Hur är det möjligt att jag går från den mest intensiva smärtan till fullkomlig gudomlighet, extas, på en sekund?”
Tankarna förändras och då förändras även sinnesstämningen, ett samband mellan kropp, tankar och känslor framträder, när tankarna lugnar sig, lugnar sig även kroppen och känslorna
hänger också tillsammans med det. ”Efter några dagar har tankarna lugnat ner sig och det finns ett tomrum här uppe. Jag hade aldrig upplevt ett sånt lugn”
Deltagare berättar om att tankarna kan manifesteras i kroppen genom spänningar och när friden sedan infinner sig i sinnet följer kroppen efter. Saker som funnits med länge släpper, spänningar i kroppen, känslor, jobbiga minnen. ”Känslor kan komma upp, både positiva och negativa, de laddades ur i takt med att det släppte grejer i kroppen. Som att det var kroppsliga minnen som satt i kroppen och släppte”
Sambandet mellan kropp, tanke och känsla gäller även för de upplevelser som ses som obehagliga, när jobbiga tankar uppstår, uppstår jobbiga känslor. När oönskade
kroppsförnimmelser uppstår triggar de nya tankar och känslor som därefter kan ge upphov till fler kroppsförnimmelser. De olika upplevelserna är tätt sammankopplade och beroende av varandra ”Det uppstår en sensation och omedelbart kommer det en tanke, ”jag kommer skada mig” och då stiger smärtan lite till och då kommer det en tanke ”det här är inte bra”, ”jag måste ur den här situationen” och då stiger smärtan ännu mer, det blir någon slags
växelverkan så till slut så hör man tankarna och smärtan bara stegras”.
Förhållningssätt. Det finns två olika förhållningssätt genom vilka deltagarna förhåller sig till sina upplevelser, det ena är motstånd/strävan och det andra är acceptans. Även vilket förhållningssätt som används är föränderligt och kan vara olika från dag till dag, sittning till sittning och från ögonblick till ögonblick.
Motstånd och strävan kan beskrivas som två sidor av samma mynt, båda tillstånden handlar om att vilja förändra verkligheten så som den är just nu, antingen att försöka ändra på något eller vilja uppnå något annat. Förhållningssätten motstånd och strävan handlar om ovillighet att släppa taget och inte fullt ut vara närvarande i upplevelsen här och nu. Båda tillstånden karaktäriseras av ett värderande av sina upplevelser som icke önskvärda eller önskvärda och leder till ett lidande då det finns en önskan att verkligheten ska vara annorlunda
än vad den är just i det ögonblicket. Motståndet kan handla om att uppleva en smärta som man önskar försvann eller en vilja att slippa ha de tankar eller känslor som kommer upp. ”När man hade ont och började tänka att jag inte vill vara här och börja göra motstånd och det hände en massa andra processer, det var nästan jobbigare än själva smärtan.”
Strävan eller begär är något som för flera deltagare uppstår då de haft mer angenäma upplevelser under meditationen, t.ex. efter att ha upplevt vibrationer över kroppen och när denna känsla sedan försvinner kan en strävan efter att få återuppleva detta tillstånd uppstå.
”När man haft det jobbigt och det började bli bra så kom lite eufori. När den försvann så kom reaktioner på att man ville ha det igen. Man strävade för att få det.”
Genom processen så pendlar deltagarna mellan olika tillstånd, mellan eufori och hopplöshet och allt däremellan vilket kan upplevas som svårt att förhålla sig till. ”Det finns en känsla av hopplöshet efter euforin, när den försvinner så kanske man går in i smärta igen och då blir det väldigt tungt.”
Deltagarna beskriver att en ond cirkel skapas av att t.ex. smärta eller tankar som upplevs som jobbiga uppkommer. Det som i sin tur ger upphov till det lidande som upplevs är dock inte smärtan eller tankarna i sig utan värderandet av upplevelsen och det motstånd eller strävan efter något annat som följer på värderandet. Genom att inte acceptera ögonblicket här och nu för vad det är utan värdera det som bra eller dåligt, önskvärt eller icke önskvärt uppstår en ond cirkel av lidande.” Deltagare berättar om ny förståelse om de mönster av värderande som de har och genom att uppmärksamma dessa upptäcks att det är värderandet som skapar lidandet och inte den direkta upplevelsen eller situation i sig. ”När man betraktar någonting villkorslöst, att allting är lika mycket värt, det är bara mitt kategoriserande och värderande av dem som gör mig olycklig. När jag ser dem för vad de är och slutar värdera dem, så upphör också lidandet.” En deltagare beskriver även värderandet på en metanivå där det uppstår ett värderande av värderandet och att även detta kan bemötas på olika sätt, med motstånd eller
acceptans. Det gemensamma för förhållningssättet av motstånd och strävan är lidandet som det leder till. Genom att värdera sina upplevelser och önskan om att verkligheten var en annan än den just nu uppstår ett lidande. Uppmärksamheten flyttas från direkta upplevelsen till
värderande av den och önskan om något annat.
Genom att vara i verkligheten som den är just nu, oavsett vad man tycker om den uppnås en acceptans. Acceptans handlar till motsats från motstånd/strävan om att sluta försöka styra sina upplevelser utan istället vara fullt närvarande i dem. Genom att ha ett förhållningssätt som är observerande, ickevärderande och accepterande tillåts allt att få förekomma, precis så som det är i det aktuella ögonblicket, utan att ändra på något. Att uppleva och observera sina upplevelser utan att vara identifierade med dem. En acceptans uppstår vid konstaterandet att det som är det är, utan att värdera upplevelsen. Acceptansen leder även till ett mer balanserat förhållningssätt till det som uppstår, en förmåga att medvetet välja sitt agerande istället för att blint reagera.
Deltagarna beskriver att de genom meditationen lär sig observera och betrakta sina upplevelser, tankar, känslor och fysiska sensationer på ett neutralt sätt snarare än att identifiera sig med dem. Ett antagande av ett neutralt förhållningssätt till sina upplevelser utan
känslomässig inblandning. Inre bilder som tidigare varit känslomässigt laddade kan observeras på ett ickevärderande sätt och mista sin känslomässiga koppling. Förhållningssättet är
observerande och objektivt istället för att vara värderande och subjektivt. ”Det var som att du hade tagit ett polaroidkort och så visade du mig det där kortet och berättade om en händelse, det förhållningssättet som jag då har till bilden, man vet vad som hände men man har inget engagemang själv, det förhållningssättet hade jag under meditationen. Det kom upp bilder ur min historia utan att jag hade någon känslomässig koppling till det.”
Deltagare beskriver hur de låter tankar komma och gå utan att lägga någon vikt vid dem, att genom att observera dem neutralt kan tankar komma och gå och låta passera utan att
agera på dem. Att inte försöka ta bort något utan låta det som är finnas genom att avidentifiera sig från sina upplevelser och istället observera dem ger insikter om att upplevelsen naturligt förändras och försvinner ”Anledningen till att man reagerar är ju ofta att man identifierar sig med det, det är jag, min smärta men kan man bara se det som förnimmelser som uppstår och försvinner utan att identifiera sig med det så tar man udden ur det.”
Att iaktta och bekräfta behoven utan väljer själv sitt agerande. Deltagare får även insikt om att då upplevelser ignoreras och trycks undan blir upplevelsen starkare istället för att försvinna vilket kan vara det egentliga syftet med att ignorera upplevelsen ”Jag kan iaktta att det finns en del av mig som är törstig t.ex. och så bekräftar jag det för vad det är och fortsätter iaktta. Om jag inte ger uppmärksamhet, ser det för vad det är och accepterar det villkorslöst så skriker det bara högre. ”
Istället för att automatiskt reagera på alla impulser som uppkommer, välja vilka impulser man ska agera på. Att möta livet med jämnmod handlar enligt en respondent inte om att alltid vara neutral utan snarare tillåta sig att vara närvarande i sin upplevelse utan att försöka ändra på något vilket ger nya insikter om att känslan då får ha sin naturliga gång och till slut förändras” När man blir ledsen så är det vanliga reaktionsmönstret att man skjuter bort det men om man mediterar så bara låter man det vara. Jag är ledsen och så upplever man sorgen.
Man känner det i kroppen, det fantastiska är att då upplöser den sig själv, den försvinner.”
När deltagarna har ett accepterande och ickevärderande förhållningssätt berättar flera om ett lugn som uppstår, när de kan vara i sina upplevelser utan att försöka ändra något. Även detta tillstånd upplevdes som föränderligt precis som alla tidigare upplevelser som beskrivits.
En deltagare kommer på sig själv vid andra Vipassanakursen att återigen ha svårigheter att acceptera verkligheten som den är. ”Innan jag åkte dit så började jag meditera hemma. Men smärtan kom tillbaka direkt och jag hade återigen förställt mig hur det skulle vara. Det blev en
mental kamp med mig själv, det borde vara lättare nu. Återigen önskade jag att livet var någonting annat än vad det faktiskt är.”
Det gemensamma för det accepterande förhållningssättet är att verkligheten tillåts vara som den är, utan att den behöver värderas eller ändras. Genom det accepterande
förhållningssättet uppnås ett fridfullt tillstånd som kan ses som en motsats till det lidande som uppstår i motståndet eller strävan. Deltagare berättar om upplevelsen av att kunna sluta fred med verkligheten istället för att leva i en konflikt och föreställning om hur verkligheten borde vara och att de då förankrar sig i den verklighet de befinner sig i. Genom att sluta fred med verkligheten uppnås också en insikt om att lidandet fortsätter så länge konflikten med verkligheten pågår.
Deltagarna upplever att det ibland är lättare att uppnå ett accepterande förhållningssätt och ibland är det återigen ett förhållningssätt av motstånd som infinner sig. Även detta kan observeras ickevärderande och med förståelsen att allting, även förhållningssätten är ständigt föränderliga. Dock verkar det accepterande förhållningssättet vara något som lättare infinner sig ju mer deltagarna mediterar och det är då även lättare att förhålla sig till sin verklighet på ett mer balanserat sätt karaktäriserat av jämnmod.
Reflektioner
Temat innehåller de reflektioner som deltagarna har kring sina upplevelser av Vipassana. Reflektionerna rör till största delen de förhållanden som råder under kursen med mycket regler och en tydlig struktur. Reflektioner om de regler meditatörerna måste förhålla sig till, lärarnas bemötande samt liknelser som görs till sekterism.
En av reglerna som tydligt väcker känslor är förbudet mot kommunikation. Bristen på kommunikationen och att vara isolerad från påverkan utifrån är också något som initialt upplevs som skrämmande och utmanande. ”Det var svårt i början, det händer väldigt mycket
och man vill gärna kommunicera men när man inte gör det blir det en väldigt personlig
upplevelse.” Det framkommer att bristen på kommunikation under meditationen uppskattas och efteråt ses som en förutsättning för att kunna upprätthålla den höga nivå av närvaro som krävs för meditationen. Genom tystnaden kom insikter om att språk och kommunikation sätter igång både tankemässiga och känslomässiga processer och att det är lättare att behålla ett lugn under tystnad. Flera respondenter berättar om ett motstånd mot att börja prata på tionde dagen.
”Orden väckte känslor och satte igång reaktioner. Direkt började den här karusellen igen, man kastas hit och dit av alla reaktioner och allt som händer hela tiden.” Den enda
kommunikationen som är tillåten är den med lärarna då kursdeltagarna under fasta tider kan komma med frågor till lärarna. Flera deltagare berättar om liknande svar som de fått från lärarna då de kommit med frågor kring meditationen vilket kan leda till lugn för vissa och frustration för andra ”Du behöver göra mer av det här, du behöver göra mer av det här. Det kändes som att lyssna på en skiva som på repeat, det fanns inget levande i det”
Kvällsföredragen beskrivs som en teoretisk dimension i tillägg till den praktiska dimensionen som uppkommer under meditationen. Flera deltagare beskriver en upplevelse av stark igenkänning under föredragen, fenomen beskrivs under föredragen som upplevts som högst personliga. ”Den upplevelse jag hade kändes väldigt personlig men det som framgick på föreläsningen var i princip det jag själv hade upplevt under den dagen”. Andra deltagare tyckte att de var onödiga och hellre hade varit utan dem. Bristen på kommunikation och input utifrån är något som av vissa deltagare uppfattas som sektliknande. Den känslan kan också förstärkas genom att kontakten med andra är minimal och stor del av tiden spenderas med slutna ögon vilket tros ge stark påverkan. Vissa deltagare uppfattar att det som lärs ut är den enda sanningen” Det tappar trovärdighet när han säger att det här är den enda sanningen. Det blir lite för mycket sekt då.” Den rigida strukturen med mycket regler som till en början kan ha väckt en del motstånd och upplevts som överdriven upplevs efterhand som en trygghet i den
gränslöshet som kan uppstå på grund av meditationen ”Det är en sån upplevelse av extrem gränslöshet som uppstår, när man skalar av lager efter lager efter lager i den inre verkligheten så behövs det en stark yttre struktur för att kunna vara gränslös. ”
Insikter efter kursen
Flera deltagare beskriver att de upplevt många insikter efter Vipassanakursen. De beskriver även en svårighet att verbalisera sina upplevelser då språket kan upplevas begränsande. Insikterna har lett både till direkta förändringar i vardagslivet, exempelvis i livsstilen och ett mer humant och empatiskt förhållningssätt gentemot sig själv och andra. Det finns även insikter som är direkt kopplade till erfarenheterna från meditationen. Genom att ha sett hur föränderlig smärta är kan dessa insikter införlivas till insikter om en djupare förståelse av livets föränderlighet samt insikter om värderande och om vad det är som skapar lidande.
Flera deltagare uttrycker en svårighet i att beskriva sina upplevelser. Med mer erfarenhet ökar svårigheten att sätta ord på sina upplevelser. ”Efter första gången så var det lätt för mig att gå tillbaka till intellektualiserandet, jag kunde lätt berätta om upplevelserna, gång nummer två blev lite svårare och gång nummer tre så sa jag nästan inte något till någon.
Det var så mycket upplevelser som det inte går att sätta ord”. Genom att verbalisera sina upplevelser upplevs en begränsning samt att något eftersträvansvärt skapas vilket blir problematiskt eftersom fokus då flyttas till vad som är just nu och istället till något som eftersträvas. ”Om jag ska förklara hur man gör, då skapar jag ett koncept. Då sitter man genast fast i det här, vi intellektualiserar och så strävar man efter det där konceptet som man målat upp. ”
Deltagare beskriver att de fått mer humanistiska värderingar och ett ifrågasättande av sin livsstil samt en vilja att göra en skillnad för andra. Den ökade medvetenheten om livets förgänglighet leder även till en tacksamhet över livet och önskan om att ta vara det på bästa
sätt. ”Det är någonting jag har lärt mig, en tacksamhet för det fantastiska livet, en känsla av att vilja ta vara på det på bästa sätt så man inte kastar bort det på saker och ting som är meningslösa eller till och med skadliga.”
Genom meditationen upplevs en ökad empati och medkänsla, en förmåga att ta in människors smärta men utan att själv vara berörd. ”När jag kom till Indien så var jag väldigt påverkad av tiggare. Efter retreaten så kunde jag se tiggare och känna medömkan men samtidigt vara helt oberörd. Det kändes som att man hade ytterligare ett perspektiv i sig själv som inte var påverkbart av omgivningen utan att vara distanserat eller utan att vara
dissociativt.”
Deltagare beskriver upptäckten av nya sidor hos sig själv, en upplevelse av styrka och tilltro till sig själv, att dra paralleller från att ha klarat Vipassana som är en stor utmaning så är det även lättare att ta sig an andra utmaningar. En upplevelse av ett större mod och en förmåga att avklara saker.
Insikter om sina egna reaktionsmönster beskrivs, att reaktionerna som kommer upp i meditationen är samma reaktioner som finns i vardagslivet. ”Man kan se sina reaktioner väldigt tydligt, att man blir irriterad på folk, man vill kontrollera en situation. Och så ser livet till vardags också ut”. Deltagare beskriver en förmåga att kunna observera saker på ett neutralt sätt utan att per automatik bli emotionellt inblandade och därför kunna hantera saker i sin vardag på ett mer balanserat sätt. Insikter om att det är förhållningssättet till det man upplever och inte upplevelsen i sig som avgör hur man påverkas. Det som är viktigt är inte vad som upplevs under meditationerna utan det som är av relevans är meditationens påverkan på livet i vardagen.
En djupare insikt om livets föränderlighet, en insikt om att de upplevelser som uppstått under meditationen även gäller för livet i stort. ”Det växlade från sekund till sekund, från minut till minut och från timme till timme och från paus till paus. Man inser att det är så livet är, att
det är skiftningar och det sker hela tiden.” Insikter om föränderligheten och att inget är
konstant kan leda till ett lugn och möjlighet till ökad acceptans ” Det är en större medvetenhet om livets rörelser, att ingenting är konstant och det kommer hela tiden förändras, världen kommer förändras, allting kommer förändras. Alltid”.
Deltagare beskriver att de efter Vipassana nått tillstånd där de har en inre
tillfredsställelse, där de inte längre strävar eller upplever motstånd till det de möter i livet.
Insikter uppkommer om att lycka och tillfredsställelse kommer inifrån och inte utifrån. ”Man är nöjd med sin upplevelse av livet utan att tillföra någonting. Medan samhällsnormen är att vi alltid saknas någonting som man behöver köpa, behöver göra, man kan aldrig vara nöjd.
Tillstånden som jag hade under Vipassanan där jag är fullkomligt tillfredsställd utan att behöva något yttre påverkar hela mitt liv, varje dag.”. En djupare insikt har nåtts om att det är värderandet av upplevelser och inte upplevelserna i sig som är det som skapar lidande.
Paradoxen
Det finns en paradox i att många av deltagarna har upplevt goda resultat av
meditationen och fått djupa insikter som de även kan applicera i vardagslivet men samtidigt upprätthålls meditationen på regelbunden basis endast hos ett fåtal av deltagarna. Hos några av deltagarna uppstår en dissonans mellan att de vill meditera men ändå inte gör det. Dissonansen kan yttra sig i frustration och känslor av misslyckande som hanteras på olika sätt då de vet att det är något som är bra för dem men trots detta så praktiserar de inte.” Man ska göra det en timme morgon och en timme kväll varje dag hemma men för mig blir det inte av. Då kommer känslan av att man inte är bra nog och då blir man irriterad på sig själv.” När meditationen inte upprätthålls kan insikterna de fått genom meditationen återigen återgå till en form av intellektualiserande snarare än att de baseras på den levda erfarenheten. Ett värderande kan också uppstå där ett upprätthållande av meditationen är bra och att inte upprätthålla den är ett
misslyckande. Deltagarnas praktik av Vipassana efter kursen har varit mycket varierande, några deltagare har fortsatt relativt regelbundet på egen hand. En deltagare har fortsatt meditera de två timmar om dagen som rekommenderas och reflekterar över hur människor spenderar sin tid. En insikt om livets förgänglighet och insikt om att tillvara tiden medvetet har uppkommit genom insikter från meditationen ”Jag läste att genomsnittspersonen ser på tv 21 timmar i veckan och jag mediterar 14 timmar i veckan. Det är lätt att man gör en massa saker av
gammal vana. Jag har lärt mig genom Vipassanan att ha en tacksamhet för livet och en vilja av att ta vara på det bästa sätt. ”
De flesta deltagarna har dock haft svårigheter att få till en daglig praktik efter retreatets slut. En förvåning över sitt eget beteende finns hos vissa deltagare, där de har svårt att förstå att det kan vara så svårt att göra något som de är positivt inställda till och vet leder till ett bättre mående. ”När närvaron började försvinna lite och jag ramlade tillbaka i tankarnas värld så blev jag frustrerad men nu känner jag mer en trygghet i att kunna metoden och inte en
frustration över att jag inte är där. Samtidigt så är det märkligt att jag vet hur behagligt det är och ändå inte utför övningarna så det blir en form av motsättning. ”
Svårigheten som flera deltagare beskriver i att upprätthålla meditationen kan återigen leda till ett värderande och en strävan efter att uppnå något annat än det som är. Det kan även uppstå ett motstånd till att meditera då det finns en svårighet att meditera på egen hand. Det finns även deltagare som beskriver att de nått en acceptans i att de inte upprätthåller
meditationen på det som rätt som rekommenderar men ändå kan uppleva en frid i detta.
Återigen syns föränderligheten som genomsyrar meditationen och livet i stort, där inget är konstant och där respondenterna beskriver ett pendlande mellan acceptans och motstånd och strävan.
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka varför människor söker sig till tysta
meditationsretreat, vad de upplever under kursen samt om och i så fall hur de upplever att livet påverkats efter kursen. De fem teman som framkommer i studien var drömmen om förändring, processen de genomgår under kursen som innebär obehagliga och behagliga upplevelser, förändring och förhållningssätt till upplevelser i form av motstånd/strävan samt acceptans, reflektioner, insikter efter kursen samt paradoxen.
Resultatet visar att många av de som söker sig till en Vipassanakurs har en dröm om förändring, en önskan om att antingen komma bort från något eller ändra något i sin verklighet eller att uppnå något annat. Under kursens gång går deltagarna igenom en process som ser ut på olika sätt för olika deltagare men som har vissa gemensamma drag. Inledningsvis beskriver respondenterna främst obehagliga upplevelser som t.ex. svår smärta, tankar som är svåra att styra samt olika känslor som distraherar. De upplever även behagliga upplevelser som främst består av att uppleva subtila förnimmelser som kan upplevas som vibrationer.
Förhållningssätten till upplevelserna varierar och de som tydligast framkommer är
motstånd/strävan och acceptans som kan ses som motsatta förhållningssätt då motstånd/strävan ofta leder till ett lidande medan acceptans karaktäriseras av en upplevelse av frid och lugn.
Några av de mest intressanta fynden i uppsatsen är förhållningssättets betydelse för upplevelsen. Deltagarna varseblir att upplevelsen varierar beroende på om de accepterar det de upplever eller om de har ett motstånd till upplevelsen. Motståndet gör att upplevelsen blir till ett lidande som ökar ju mer motstånd de använder. Genom att fullt ut acceptera det de upplever här och nu märker de att det är möjligt att känna tillfredsställelse i nuet, oavsett vilka
sensationer de genomgår. Resultatet visar att de upplevelser som många av respondenterna beskriver är desamma som beskrivs i litteraturen bl.a. från Gunaratana (1993) och Young (1994). Gemensamma drag i respondenternas berättelser om motstånd och strävan de ibland
upplever beskrivs av Gunaratana (1993) och Young (1994) där insikterna om att motståndet är det som skapar lidande och inte situationen i sig. Motstånd som är återkommande i
respondenternas berättelser verkar vara avgörande för det lidande de upplever. När
uppmärksamheten flyttas från den direkta erfarenheten av något, exempelvis hur och var en smärtupplevelse erfars uppstår ofta en värdering av upplevelsen och en följd av detta blir ofta motstånd eller strävan och ett lidande till följd av detta. Något som stämmer överens med Young (1994) som beskriver lidande som smärta multiplicerat med motstånd. Young menar att smärta är en sak och att motståndet mot smärtan är en annan. Smärtan i kombination med motstånd är det som avgör lidandet och gäller både för fysisk och psykisk smärta samt liten och stor smärta. Enligt Young (1994) är smärta är en naturlig och oundviklig del av livet men det går att lära sig att uppleva smärta utan att uppleva lidande.
Inom tredje vågens kognitiv beteendeterapi där mindfulness och acceptans är nya inslag i terapin går att skönja tydliga influenser av meditation och Vipassana. Genom Aceptance commitment therapy (ACT) läggs vikten vid att uppmärksamma fenomen på ett ickevärderande sätt istället för att försöka kontrollera, minimera eller undvika dem (Springer, 2012). Det går att se likheter i förhållningssätt mellan Vipassana och ACT. Enligt Springer (2012) minskar psykologiskt obehag ofta när obehagliga inre upplevelser inte längre bekämpas. Detta framgår även när respondenter redogjorde för de upplevelser de hade när de slutade förhålla sig med motstånd eller strävan till sina upplevelser utan istället antog ett förhållningssätt av acceptans.
Inom ACT ses tendensen att försöka undvika obehagliga tankar och känslor som kärnan i psykologiskt lidande (Springer, 2012).
Acceptansen som respondenterna upplever då de slutar värdera och ha motstånd till sina upplevelser går att koppla till de teorier som Hayes och Smith (2007) som handlar om att leva fullt ut tillsammans med sina tankar, minnen och känslor och inte föra en kamp mot dessa.
Acceptans i detta sammanhang handlar dock inte om att ge upp och resignera utan är istället ett
tillstånd av aktiv och engagerad närvaro vilket innebär att uppmärksamheten medvetet hela tiden förs till nuet på ett observerande och ickedömande sätt. Hayes och Smith (2007) beskriver att det som människa är oundvikligt att uppleva smärta, fysisk såväl som psykisk åtminstone i vissa perioder av livet. En del av det mänskliga lidandet kan enligt ACT förklaras genom det mänskliga språket, genom vår språkliga förmåga har vi möjlighet att sätta vad som helst i relation till vad som helst. Vår språkliga förmåga förstärker smärtan till ett mönster av ett större lidande (Hayes & Smith, 2007). Tankar kring smärta kan göra att smärtan ökar och ger upphov till lidande. Acceptans handlar om att acceptera den smärta man känner och acceptera att man har de känslor man har. Acceptansen kan liknas med Vipassana som innebär insikt och går ut på att se saker som de verkligen är (Chiesa, 2010).
Det samband mellan kropp, tanke och känsla där t.ex. smärta triggar tankar som väcker känslor har likheter med kognitiv teori (Hofmann, Asmundson & Beck, 2013). Den kognitiva teorin har som utgångsläge att kognitioner påverkar känslor och beteende och att
dysfunktionella tankar kan påverka vårt psykiska mående. Sambandet mellan tankar och känslor påverkar varandra i båda riktningar eftersom känslor även kan påverka tankarna. Den kognitiva modellen bygger på att känslor har ett starkt samband med vår uppfattning av situationer (Hofmann m.fl., 2013). I resultatet framkommer detta när respondenter t.ex. hade tankar om att ta fysisk skada genom meditationen pga. smärta så gav de tankarna i sin tur upphov av känslor som exempelvis rädsla. Känslan kunde i sin tur även trigga igång tankar som i sin tur kan påverka kroppen, t.ex. genom att respondenter spänner sig vid tanken på att ta fysisk skada och därigenom kan smärtan öka.
En del av respondenternas upplevelser går att tolka som förändrade
medvetandetillstånd, ett exempel är en respondent som berättar att hen tappade bort sina fysiska gränser och medvetandet om kroppen blev förändrat. Meditation är enligt Vaitl m.fl.
(2005) ett sätt att uppnå en upplevelse som kan ses som förändrade medvetandetillstånd. Det
