2004:07
C/D-UPPSATS
Pappa på egna villkor?
en studie om faderskapets förändrade förutsättningar
Saga Sairanen
C/D-uppsats
Institutionen för Arbetsvetenskap Avdelningen för Industriell Produktionsmiljö
Pappa på egna villkor?
En studie om faderskapets förändrade förutsättningar
Saga Sairanen
Institutionen för arbetsvetenskap SOCIOLOGI CD
Vetenskaplig handledare: Mats Jacobsson
Abstrakt
Syftet med denna uppsats är att undersöka och få förståelse hur småbarnspappor födda på 1970-talet upplever och hanterar ”det nya faderskapet”. För att undersöka detta har sex kvalitativa intervjuer med småbarnspappor genomförts. De forskningsfrågor som studien avser att besvara är följande: Att kombinera familj- och arbetsliv, hur upplevs det av papporna? Vilka uppfattningar och erfarenheter har papporna om pappaledighet? Hur upplever papporna samhällets och omgivningens normativa förväntningar och vilken betydelse läggs på sociala relationer med avseende på råd och stöd? Vilken typ av pappa är 70-talisten och vilka värderingar har han om faderskapet? Teorier om modernitet,
maskulinitet och faderskap samt även i viss mån tidigare forskning har använts för att analysera svarsmönstren. Resultatet och analysen av studien visade att den moderna
pappamodellen är klart mer framträdande än den traditionella, trots att det finns variationer hos papporna och vilka framkom i de flesta frågeställningar. De flesta pappor ställer sig mycket positiva till pappaledighet och har också lika värderingar och likadan syn på det goda faderskapet. Papporna upplever nästan inga förväntningar alls från omgivningen. Dessa formar sitt faderskap i interaktionen med andra pappor, men upplever inte andra sociala relationer så viktiga när det gäller råd och stöd. Att kombinera familj- och arbetsliv upplevs olika beroende på arbetsförhållanden och hur ansvarsområden i hemmet är fördelade med sambon.
Innehåll
1. Inledning 3
1.1 Problemformulering 4
1.2 Syfte och frågeställningar 4
1.3 Definitioner och avgränsningar 4
1.4 Disposition 5
2. Metod 7
2.1 Tillvägagångssätt och urval 7
2.2 Bearbetning och analys 9
2.3 Metoddiskussion; möjligheter och begränsningar 10
3. Faderskapet och papparollen; en historisk översikt 12 3.1 Det normativa faderskapet och skapandet av papparollen 15
4. Tidigare forskning om faderskap 17
4.1 Kritik mot faderskapsforskning 20
5. Teoretiska utgångspunkter 23
5.1 Modernitet och självidentitet 23
5.2 Genus och maskulinitet 26
5.3 Män, manlighet och faderskap 27
5.3.1 Manlighet i kris? 30
5.4 I –princip-mannen 32
6. Resultat 33
6.1 Familjeliv och arbete 34
6.2 Pappaledighet 38
6.3 Omgivningens förväntningar 40
6.4 Sociala relationer, råd och stöd 42
6.5 Den egna pappabilden 46
7. Diskussion 50
7.1 Familjeliv och arbete 50
7.2 Pappaledighet 52
7.3 Omgivningens förväntningar 53
7.4 Sociala relationer, råd och stöd 53
7.5 Den egna pappabilden 55
8. Avslutande diskussion 57
8.1 Förslag till vidare forskning 58
Källförteckning 59
Bilaga 1 Informationsbrev Bilaga 2 Intervjuguide
1. Inledning
För hundra år sedan knackade kvinnorna på stugdörren från insidan och krävde att få komma ut i stora världen. De ville yrkesarbeta, studera, rösta, de ville ha av den politiska och ekonomiska makten. Nu knackar vi män på stugdörren från utsidan och vill komma in i värmen. Vi vill ha närhet till våra barn (Nilsson, 2003 s. 91).
Det finns ett växande intresse för faderskap, dess glädjeämnen och dess problematik.
Pappaledighet är ett aktuellt ämne som debatteras flitigt i media och fäderna uppmuntras bland annat genom lagstiftning att ta ut föräldraledigt. Den ömsinta och engagerade
vardagspappan syns på film, i böcker och i verkligheten, idag vänder sig ingen om efter en man med en barnvagn. I sammanhang där fokus tidigare legat på en enskild mans specifika skicklighet inom något område eller hans karriär, lyfts nu familjeliv och föräldraskap fram.
Mannen i rollen som pappa är alltså idag en central person på ett annat sätt än förut, såväl i offentlig debatt som i familjen. Pappan är viktig och föreställningen om att det är så och bör vara så förmedlas i media, i rådgivningslitteratur och inom mödravården (Hagström, 1999).
Villkoren för föräldraskapet har förändrats de senaste 50 åren. Mäns och kvinnors föräldraskap tenderar att bli mer lika varandra och bilden av kvinnan som den enda ”av naturen” lämpliga föräldern håller på att försvinna. Den mer androgyna manlighetsformen innebär frihet och nya möjligheter att hitta ett eget sätt att vara pappa, men den medför också mer osäkerhet och ambivalens för mannen (Hyvönen, 2000). Många av dagens fäder vill utveckla ett faderskap och en manlighet som skiljer sig betydligt från den identitet deras egna fäder företräder, men gamla attityder om könsroller och om den yrkesarbetande pappan lever kvar och påverkar pappornas situation (Johansson, 2000). Det paradoxala är att yrkeslivet och karriären inte längre framstår som det mest väsentliga i många mäns liv men samtidigt visar statistiken att den gruppen som arbetar mest av alla är småbarnspappor (www.sif.se).
1.1 Problemformulering
Att bli pappa idag är något annat än det var för tidigare generationer. Detta gör att pappan inte alltid kan använda sig av gamla förhållningssätt och att se egna pappan som rollmodell är ofta varken möjligt eller rimligt. Många av dagens fäder har till exempel sällan sett sina egna fäder utföra hushållssysslor eller sköta barn utan är fortfarande präglade av en uppfostran som skett inom ramen för en mer traditionell manlighet. Den egna fadern har nästan enbart ansvarat för familjens försörjning (Hagström, 1999). De män som är födda på 70-talet har vuxit upp under tiden då pappa- och mansrollen har problematiserats och börjat förändras till ett mer modernt faderskap. Eftersom det idag inte längre finns någon standardiserad pappamodell är det inte möjligt att bara ”kliva in i rollen” utan faderskapet måste formas själv. Tidigare svensk forskning om fäder har varit fokuserat på äldre pappors upplevelser kring faderskap. Denna undersökning avser att skapa en förståelse för hur de yngre papporna upplever och hanterar sitt faderskap när de rådande förväntningarna på papparollen är så motsägelsefulla.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva hur småbarnspappor födda på 1970- talet upplever och hanterar det nya faderskapet. De forskningsfrågor som studien avser att besvara är följande:
• Att kombinera familj- och arbetsliv, hur upplevs det av papporna?
• Vilka uppfattningar och erfarenheter har papporna om pappaledighet?
• Hur upplever papporna samhällets och omgivningens normativa förväntningar och vilken betydelse läggs på sociala relationer med avseende på råd och stöd?
• Vilken typ av pappa är 70-talisten och vilka värderingar har han om faderskapet?
1.3 Definitioner och avgränsningar
Begreppet det nya faderskapet definieras i denna uppsats i enlighet med Bergs och Johanssons (1999) kriterier. Det första kriteriet gäller att pappan skall ha närhet till barnen och aktivt ta del av dagligansvaret. För det andra skall pappan vara med i all slags hushållsarbete.
För det tredje har han, eller kommer att få, bättre kännedom om känslolivet, både sitt eget och andra närståendes. Dessa tre drag har Berg och Johansson funnit som ständigt återkommande både i studier om moderna fäder samt i den massmediala debatten.
De andra begrepp som har definierats är omgivning, samhälle och förväntningar. Omgivning har operationaliserats som släkt, vänner och bekanta samt parets egna föräldrar. Med samhälle menas media, politiska åtgärder (pappaledighet) och professionella yrkesutövare
(vårdpersonal, föräldrautbildning osv.). Förväntningar definieras i detta fall som de normativa och kulturella föreställningar som finns om faderskapet och uttrycks på båda dessa nivåer, social- (omgivning) och makronivå (samhälle), och vilka påverkar papparollen. En partner är också en viktig del av omgivningen och den som har de närmaste förväntningarna på pappan.
Denna typ av förväntning finns dock på en annan analytisk nivå än de övriga och inkluderas därmed inte i analysen eftersom intresset i studien ligger utanför ”kärnfamiljen”. Pappornas upplevelser av partners eventuella förväntningar, det vill säga förväntningar inom en intimsfär, finns inte med i denna undersökning. Avsikten är istället att undersöka hur papporna förhåller sig till samhället i stort.
Det finns flera dimensioner än omgivningens förväntningar som påverkar faderskapet. De faktorer som oftast nämns i faderskapsforskning är pappans yrke och klasstillhörighet samt hans egen far. Dessa har inte tagits med i analysen. Föräldraskapet förändras också efter barnens ålder och behov. Tonårspappor kan inte utan vidare jämföras med småbarnspappor.
Även den kulturella bakgrunden har en stark påverkan. Denna undersöknings informanter är svenska, unga fäder bosatta i Norrbotten. Pappor med en invandrarbakgrund kan möjligtvis representera andra förhållningssätt i faderskapet.
1.4 Disposition
Uppsatsen är disponerad enligt följande: inledningskapitlet omfattar en presentation av ämnet samt problemformulering, syfte och definitioner av begrepp. I kapitel två finns metoden samt diskussion kring denna. Tredje kapitlet omfattar faderskapets historia samt redogörelse om det normativa faderskapet. I fjärde kapitlet redovisas tidigare forskning om svenska fäder.
Därefter följer de teoretiska utgångspunkterna vilka har tagits del av för denna studie. Där behandlas teorierna om det moderna samhället, maskulinitet och faderskap. I kapitel sex
Slutligen i det sjätte och åttonde kapitlet knyts det hela ihop genom att föra den analytiska diskussionen kring det som kommit fram i resultatet och i tidigare forskning. I det sista kapitlet ges också förslag till vidare forskning.
2. Metod
Denna undersökning baserar sig på intervjuer med sex småbarnspappor födda på 1970-talet.
Kvalitativ metod kännetecknas av närhet till forskningssubjektet och rymmer en möjlighet till öppenhet i förhållande till den verklighet som studeras. Med hjälp av kvalitativ ansats vill man komma bakom det som kan observeras, nämligen mänskliga handlingar och beteenden, bland annat motiv, avsikter, intensioner, föreställningar, önskningar och innebörder. Det kvalitativa avses vara det som är möjligt att uppleva men som inte är kvantifierbart och mätbart, och kallas också för mjukdata (Barbosa da Silva & Wahlberg, 1994). Genom en kvalitativ analys når man kunskap om företeelses interna relationer, det vill säga kunskap om vad som karaktäriserar en speciell egenskap och vilka kvalitéer denna egenskap uppvisar. Den kvalitativa analysen ger också möjligheter att få kunskap om hur givna företeelser, egenskaper eller innebörder är fördelade samt hur dessa relaterar sig till andra företeelser, egenskaper eller innebörder. Målet med en kvalitativ analys är således att upptäcka variationer, strukturer och/eller processer i de studerade företeelserna (Starrin, 1994). Eftersom syftet i denna uppsats är att undersöka och beskriva pappornas upplevelser, synsätt och erfarenheter kring faderskapet valdes kvalitativt tillvägagångssätt för att få en djupare förståelse i ämnet.
2.1 Tillvägagångssätt och urval
Undersökningen startades med en litteratursökning via bibliotekets databaser för att hitta teorier och aktuellt material som berörde problemområdet. Kring det nya faderskapet bildades ett ramverk kring följande begrepp: omgivning, samhälle och förväntningar (se 1.5
Definitioner och avgränsningar). Intervjufrågorna konstruerades sedan utifrån ramverket och den kunskap jag erhållit genom litteraturstudier. Enligt Lantz (1993) är en av de viktigaste faktorerna för informationens tillförlitlighet ett noggrant förberedelsearbete samt att
intervjuplanen är relaterad till en teoretisk förförståelse. Definitionen av det nya faderskapet enligt Berg och Johansson kom också att bli ett centralt begrepp både då intervjuunderlaget utformades samt genom hela uppsatsarbetet. Grunden för intervjufrågorna är
halvstrukturerade, det vill säga frågeställningen belyses med i förväg bestämda frågeområden i en viss följd samt med följdfrågor vilka kan ställas vid behov. I den här typen av intervjuer är det intervjuarens referensram, de teoretiskt valda begreppen, som utgör
En pilotintervju genomfördes för att kontrollera hur frågorna fungerade och att få synpunkter på intervjuns uppläggning och innehåll. Därefter gjordes vissa omformuleringar för att förtydliga frågorna. Med tanke på studiens omfång beslutades att intervjua sex pappor. Dessa har rekryterats via bekantas bekanta, det vill säga med hjälp av en snöbollsmetod (Miles &
Huberman). När denna metod används är det viktigt att definiera de egenskaper vilka ska styra val av informanter för att inte tappa kontrollen av sitt urval. De kriterier som
informanterna behövde uppfylla för att kunna delta i studien definierades enligt följande:
födda på 1970-talet (24-34 år), ha barn i småbarnsålder (2-6 år) samt att vara sammanboende med barnets/barnens mamma. Det sistnämnda av dessa kriterier var viktigt eftersom en del av frågorna handlar om hur faderskapet och vardagslivet upplevs i ett traditionellt
familjeförhållande. Barnens ålder föll sig naturligt på grund av informanternas egen relativt låga ålder.
En av de tillfrågade personerna hade avböjt att medverka i studien. De sex namn som framkom via snöbollsmetoden och vilka uppfyllde ovanstående kriterier, kontaktades under våren 2003 för tid och plats för intervjun. En fördel var att alla informanter var okända för intervjuaren. Inga förutfattade meningar på grund av förhandsinformation om informanterna kunde påverka analysen. Det kan nämligen hävdas att människor som känner varandra inte kan intervjua varandra på ett fördomsfritt sätt. Det finns en risk att en person man känner samtalar man med, men intervjuar inte (Berg & Johansson, 1999). Intervjupersonerna är ca 30 år gamla, har ett eller två barn och är bosatta i två olika kommuner i norrbotten. Hälften av informanterna visade sig vara studerande. Detta var en avvikelse som inte förutsetts när urvalskriterier definierades. Dessa uteslöts från analysen när det gällde frågorna kring arbetslivet vilket motiveras i de berörda ställen i resultatavsnittet.
I all forskning, vad det än gäller, måste frågor angående etik och moral betraktas som viktiga.
Etikfrågorna har enligt Forsman (2002 s. 38) att göra med följande aspekter:
• Att man kan lita på att det som presenteras som forskningsresultat inte är medvetet
fabricerat utan representerar det bästa som forskaren just då har kunnat få fram som en preliminär sanning är grundläggande, eftersom hela det vetenskapliga projektet annars
skulle undermineras och bli meningslöst.
• Falska forskningsresultat kan leda till felaktiga beslut i samhälle och företag.
• Människor, djur och natur kan komma till skada.
I studier liknande denna handlar etiken, förutom punkterna ovan, närmast om hänsynstagande till informanterna. Intervjupersonerna informerades därför om syftet, vad resultatet används till samt de andra etiska kraven enligt Vetenskapsrådets regler som forskaren måste ta hänsyn till (www.hsfr.se, se också bilaga 1). I samtliga fall skedde intervjuerna i informanternas hem och alla gav sitt godkännande till användning av bandspelare. Den viktigaste fördelen med användning av bandspelare är att risken för informationsbortfall minimeras. Att enbart föra anteckningar reduceras data på ett osystematiskt sätt. Intervjuaren hinner sällan skriva allt och då filtrerar man materialet omedvetet (Lantz, 1993). Användning av bandspelare ökar
noggrannheten och stärker därmed reliabiliteten i studien. Intervjuerna varade från en halv timme till ca 45 minuter och skrevs ut ordagrant för kodning och analys så fort möjlighet fanns till detta. Det är viktigt att lyssna av bandet om möjligt direkt efter genomförd intervju och på så sättet hålla kvar en del av det som står ”mellan raderna” (Berg & Johansson, 1999).
2.2 Bearbetning och analys
Under hösten 2003 fortsatte arbetet med det insamlade materialet. Det började med en sammanfattning av varje intervju för sig genom att lyfta fram de centrala teman enligt intervjuguiden. Tolkningen av hela materialet gick sedan ut på att jämföra utsagorna med varandra och söka mönster för att hitta likheter och avvikelser. Svarsområden kategoriserades ett antal gånger innan de slutgiltiga teman tog form. För de fem teman vilka presenteras i resultatavsnittet, ”familjeliv och arbete”, ”pappaledighet” och så vidare var intervjuguidens utformning vägledande. Lantz (Ibid.) menar att eftersom det kvalitativa data alltid är
relaterade till ett sammanhang och att det subjektivistiska1 har en framträdande roll gör att det inte finns några i förväg bestämda metoder som i detalj beskriver hur databearbetning ska ske.
Det är därför ofta svårt att exakt beskriva för andra hur resultaten tillkommit. Ett par nya intervjufrågor tillkom under bearbetningsfasen vilka ansågs viktiga för att bättre besvara syftet i uppsatsen. Intervjupersonerna kontaktades därför på nytt för en kompletterande telefonintervju. Dessa frågor redovisas inte separat utan är inkluderade i intervjuguiden. De oklarheter som hade framkommit vid första tillfället i ett par intervjuer reddes också ut i kompletteringsintervjuer.
För att skydda informanternas identitet har alla informanter i resultatdelen kallats för ”pappa”
och deras respektive för ”sambo” trots att några av paren var gifta. Inte heller är barnens namn utelämnade utan är i möjligaste mån omkodade till ”barn”. De valda citaten exemplifierar antingen de avvikande åsikterna eller hur de flesta har svarat på frågan. I flera frågeställningar har valts att ta med mer än ett citat även när de är av samma åsikt. Avsikten har varit att visa olika nyanser bland svaren och på detta sätt ge mer liv åt materialet. I vissa fall har citaten ändrats något från talspråk till en mer förståelig form. Flera av citaten är också ”rensade” från upprepningar och ofullständiga meningar för att förtydliga texten och innebörden i utsagan.
Tecknen […] har använts i dessa fall. Betydelsen är dock alltid detsamma.
2.3 Metoddiskussion; möjligheter och begränsningar
En medvetenhet finns om att informanterna kan svara utifrån vad de tror att intervjuaren förväntar sig, eller vad som anses lämpligt att svara. Den rådande normen, som i detta fall handlar om modernt faderskap, kan komma till uttryck genom att man som intervjuperson vill svara ”rätt”. För vem vill uppfattas som en mindre engagerad pappa som helst struntar i barnen och hushållsarbetet? Lantz (1993) tar upp problematiken med detta och menar att diskussioner om validitet när det gäller intervjubaserad data ofta handlar om ifall det
subjektivt rapporterade data återspeglar något objektivt2 iakttagbart, med andra ord finns det en skillnad mellan vad en person säger och hur hon i realiteten handlar. Kanske har
informanternas respektive helt andra åsikter om pappornas faderskap. Detta påpekades även av en informant. ”Sedan är det väl möjligt att jag uppfattar det på ett sätt och min sambo på ett annat.” Lantz menar dock en intervju som vetenskaplig metod innebär en systematisk
undersökning av ett subjektivt uppfattat fenomen. Vill man som forskare försöka fånga det objektiva, om det överhuvudtaget finns något hundraprocentigt sådant, är andra
datainsamlingsmetoder mer lämpliga att använda, till exempel observation. Den objektiva kunskapen är därmed inte mer vetenskaplig eller ”sann” än det subjektiva utan beskriver olika sammanhang. Giltigheten blir inte lägre i intervjubaserad data, men begreppet får en annan innebörd än att slutsatser kan generaliseras till en större population.
2 Begreppet objektiv kan användas i många betydelser. I detta fall: flera personer kan uppfatta det kvalitativa på samma sätt, frihet från rent subjektivistiska värderingar, tyckande eller förutfattade meningar (Barosa da Silva &
Wahlberg, 1994 s. 56).
Med detta som bakgrund anses att kraven på validiteten i studien är uppfylldaeftersomsyftet i uppsatsen var att få pappornas egna, subjektiva uppfattningar om sitt faderskap.
Avslutningsvis ska noteras attresultatet i denna undersökning gäller för
undersökningsgruppen, men kan emellertid visa generella mönstren i faderskapet idag.
3. Faderskapet och papparollen; en historisk översikt
Under de senaste hundra åren har synen på mäns föräldraskap förändrats ett antal gånger.
Dagen småbarnspappa skiljer sig på många sätt från fäderna i tidigare generationer. Även i sekelskiftets Sverige hade faderskapet variationer beroende på familjens sociala
klasstillhörighet och ekonomiska förutsättningar. Livet bland bönderna i det tidiga 1900-talet var hårt med långa och slitsamma arbetsdagar för både vuxna och barn. Arbetet var tydligt och könspecifikt fördelat. Fäderna tillsammans med sönerna skötte arbetet i skog och mark medan modern och döttrarna ansvarade för hemmet, spädbarnen och djuren. Det
gemensamma arbetet var kärnan i relationen mellan far och son, likväl som i relationen mellan mor och dotter. Fädernas relation rörde alltså i första hand sönerna och deras
huvudsakliga uppgift i föräldraskapet var att fostra sina söner till arbetsduglighet och lydnad.
Modern var den som förknippades med det primära och omsorgsgivande föräldraskapet. Även i städernas arbetarklassfamiljer fick hela familjen bidra till familjens överlevnad, skillnaden var att försörjningen (särskilt för faderns del) ofta skedde utanför hemmet. Tiden tillsammans med barnen var därför mycket mer begränsad och fadern hade inte samma möjlighet att fungera som arbetsintroduktör eller förmedla manliga värden som jordbrukarfadern. Istället hade han en mer framträdande funktion som kunskapsförmedlare om det stora livet utanför familjen. De manliga idealen från bondekulturen, att göra rätt för sig och inte vara rädd för hårt arbete, ansågs viktiga att föra över till barnen även bland arbetare i staden. I de mer välbärgade familjerna var fadern ensamförsörjaren och kvinnan maka och mor. Barnen hade inget ekonomiskt värde utan sågs mer som en symbol för äktenskapets framgång.
Familjeidealen i överklassen handlade om den ansvarfulle, försörjande fadern, den älskade modern och välartade barn i ett vackert och harmonisk hem. Fadern symboliserade auktoritet, plikt och kontroll i sin sociala omgivning (Plantin, 2001).
Välfärsstaten uppbyggnad på 1940-talet kom att så småningom förändra ramarna för familjelivet med nya föräldrafunktioner och fördelningsmönster. Den könsuppdelade ansvarsfördelningen förstärktes ytterligare när enförsörjarfamiljen blev vanligare och husmodersidealet fick bredare genomslag. Mannen arbetade sex dagar i veckan och ägnade söndagen till aktiviteter tillsammans med familjen. Den enda lediga dagen blev en gemensam och viktig högtid med god mat, utflykter och lek med barnen (Ibid).
Under 1950-talet blev ”söndagspappan”, det vill säga männens frånvaro från familjelivets vardag hårt kritiserad, och handlade då mest om pojkarnas behov av manliga förebilder och moraliska gränser. Dessa ansågs bli feminiserade av endast moderns omvårdnad och den frånvarande fadern fick skulden för många av samhällets sociala problem. Det hävdades att enförsörjarfamiljen hade blivit en ”faderslös familj”. Man efterlyste en mer aktivt fungerande könsrollsmodell och far som inte enbart ägnade sig åt försörjning. Problematiken hade berörts redan under 1930-talet men fick då inget större genomslag. Arbetstidsförkortning med lediga helger och semestrar blev den påskyndande faktorn och medförde på 1960-talet en mer engagerad fritidspappa. Förändringar i papparollen innebar då framförallt mer aktiviteter med familjens större barn. Fortfarande räknades spädbarnen och hushållsarbete uteslutande som moderns ansvar. Idealet kring fritidspappan var ändå en grogrund för kommande, mer jämställt föräldraskap (Plantin, 2001).
När hemmafruepoken tog slut och mödrarna i större utsträckning började lönearbeta, ifrågasattes den traditionella ansvarsfördelningen inom hemmet. Det krävdes nu en ännu större delaktighet av männen i omsorgen om barnen och hushållsarbetet. Den feministiska rörelsen fick ett starkt fäste på 1960-70-talen och samhällsdebatten färgades av kraven på rättvisa, jämlikhet och könsrollsforskning. I samband med kvinnornas lönearbete och jämställdhetsdiskussioner förändrades också villkoren för männen och den svenska familjepolitiken gick in i ett nytt skede (Ibid.).
Under 1970-talet var manlighet synonymt med faderskap. En av de viktigaste aspekterna av den förändrade mansrollen handlade om mannens vilja och förmåga att ägna sig åt sina barn.
Om männen lärde sig vara omhändertagande och empatiska och tillbringade mer tid med barnen skulle den manliga identiteten reformeras (Johansson, 2000). Därför fick även fäderna rättighet att ta ut föräldraledighet för att vara tillsammans med sina barn. År 1974 ersattes moderskapspenning med en föräldraförsäkring och möjlighet till vård av sjukt barn infördes för båda föräldrar. Detta innebar att det för första gången betonades jämställdhet i
föräldraskapet och faderns delade omvårdnadsansvar. Att det nu hette föräldraledighet, och inte mammaledighet, var en ideologisk markering kring pappors förväntade delaktighet i barnomsorgen. Parallellt med kraven på förändring i mansrollen höjdes det också oroliga röster om hur männen skulle klara av att vara både ”macho och mjukis” samtidigt (Plantin, 2001).
Någon betydande ändring blev det dock inte på mans- och fadersrollen trots de strukturella och ideologiska initiativen. 1970-talets androgyn velourpappa3 realiserades aldrig i någon större omfattning utan fritidspappans ställning förblev stark. Tecken på det nya faderskapet började dock finnas bland allmänheten. Allt fler fäder närvarade vid förlossningar och deltog i de nyinförda profylaxkurserna som var avsedda för båda föräldrarna. Uppfattningen att
fädernas närvaro och stöd var värdefullt för modern under förlossningen spreds till vidare kretsar och faderskapet fick på så sätt en mer framskjuten position. Pappan var inte längre ”en andra klassens förälder” utan ansågs ha en viktig uppgift att fylla i barnets och familjens liv.
På sikt skulle fädernas funktion och närvaro även gälla deras relation till spädbarnen (Plantin, 2001).
Under 1980-talet började en ny pappabild växa fram och faderskapet framställdes inom reklam och populärkulturen på ett annat sätt en tidigare. Mannen och hans yrkesarbete blandades nu med sensualism, kärleksfullhet och sårbarhet. Det positiva och roliga med faderskapet lyftes fram mer än förut. Politiker, idrottsmän och skådespelare berättade i veckopress och kvällstidningar om kärleken till sina barn och hur de kombinerade karriären och livet som småbarnsföräldrar. Fäder på 1980-90-talet skulle ta del av alla göromål som familjens vardagsliv krävde. Vardagspappan hade inte till skillnad mot velourmannen övergett sin manlighet utan lyckades kombinera de traditionella kvinnliga och manliga värden. Så här såg det ut i media, men hur var verkligheten? Forskningsrapporter visade att de nya idealen hade börjat få starkare förankring även hos allmänheten. Det framkom i svenska (och även i internationella) studier en förändrad attityd hos männen när det gällde synen på arbete, familjeliv och självbild. Även politiska reformer markerade den pågående förändringen, däribland jämställdhetslagen som infördes 1980. Utvecklingen var dock inte enbart positiv.
Samhällsdebatten handlade också om de snabbt ökade skilsmässor, splittrade barnfamiljer och fäder och barn utan kontakt med varandra (Ibid.).
Fäderna fortsatte att förändras men utvecklingen mot en mer jämställd riktning ansågs gå för långsamt. När mer än tjugo år efter att möjligheten till delad föräldraledighet hade funnits, tog kvinnorna fortfarande ut den största delen av föräldradagarna.
3 Med velourmannen/pappan menas i dagligt tal lite föraktfullt mjukismän som experimenterade med alternativa maskulina strategier. Dessa män (med skägg, sandaler och barnvagn) anses vara typexempel på omanliga män.
Kritiken handlar dock inte om att männen rörde sig på en traditionellt kvinnlig arena och utförde traditionellt kvinnliga sysslor, utan det sättet de gjorde det på: på samma sätt som kvinnor. ”Män som extramammor” blev ett misslyckande; kvinnan, barnet och mannen själv blev frustrerade och förvirrade (Hagström, 1999 s. 64).
Jämställdhetslagen hade inte heller skapat några större förändringar på arbetsmarknaden, därför tog staten på 1990-talet hårdare tag kring dessa frågor. Bland annat förstärktes jämställdhetslagen vid två tillfällen och 1995 infördes en egen månad i föräldraförsäkringen för männen. Det tillsattes också en så kallad pappagrupp med uppgift att se över vilka hinder som motverkade mäns uttag av föräldraledighet. Det råder idag oenighet om i vilken
utsträckning den svenska statens insatser har skapat en ökad jämställdhet och lyckats förändra den traditionella mansrollen. Engagemanget från statens sida betraktas ändå som något unikt i jämförelse mot många andra länder. 1995 utsågs Sverige av FN till världens mest jämställda land (Plantin, 2001).
Sammanfattningsvis kan sägas att förväntningarna på faderskapet har utvecklats från en fadersroll med tydligt könspecifikt handlingsmönster till en pappa med mer flexibel och könsöverskrivande förhållningssätt i familjelivet. Den nya mansrollen har varit intimt sammankopplad med familjepolitiken och dess starka jämställdhetsdimensioner och det har därmed skapats goda förutsättningar för en förändring av de traditionella könsmönstren.
Förändring mot de nya faderskapsidealen har successivt gått genom olika
samhällsförändringar, ideologiska omslag och socialpolitiska initiativ. Allt detta har verkat styrande på de kulturella förväntningarna kring föräldraskapet och resulterat att diskursen om det nya faderskapet fått en stark förankring i det svenska samhället (Plantin,2003).
3.1 Det normativa faderskapet och skapandet av papparollen
Som framgår i historiken har gränserna mellan vilka sysslor man och kvinna har i familjen, vilka förväntningar det finns på kön och de normer som omger föräldraskapet förändrats och kommer även i fortsättningen att förändras. Hur pappan väljer att agera i sitt faderskap och vad han värdesätter beror delvis på hur han är som individ, men samtidigt ingår han alltid i en specifik historisk och kulturell kontext, som både möjliggör och begränsar förhållningssätt och handlingsutrymmen. Det som är möjligt, önskvärt och självklart för en pappa varierar således. Den rådande samhälleliga och kulturella normen dominerar alla andra normer och i den uttrycks olika föreställningar, i detta fall vad som gäller för en bra pappa och hur han bör vara. Alla är införstådda med vilka dessa värderingar är och trots att alla inte lever enligt den rådande normen är det till dem handlingar och förhållningssätt relateras och bedöms.
Denna norm säger alltså inte hur det i verkligheten är utan hur det bör vara. Exempelvis att som dagens småbarnspappa inte delta i omvårdnaden av barn innebär inte bara att han låter bli vissa sysslor, han tar därigenom också ställning mot det rådande synsättet. Pappan på
trettiotalet bytte inga blöjor men det behövde han inte heller göra enligt dåtidens norm. Hur normen ser ut vid en viss tidpunkt kan avläsas till exempel i utredningar, rapporter och studier. Denna förmedlas sedan vidare till allmänheten genom olika kanaler, mödra- och barnavårdscentralen, rådgivningslitteratur och media är några exempel (Hagström, 1999).
Bilden av det goda faderskapet är motsägelsefull idag. En bra pappa är i hög grad närvarande i familjen, en riktig man arbetar. Pappan tar hand om sina barn och värnar om familjen,
mannen gör karriär. Han ska ta sin del av de kvinnliga hushållssysslorna samtidigt som han ska vara manlig förebild till sina barn. En aktiv pappa med andra ord, men på sitt eget vis utan att efterlikna mamman och bli en nidbild av 70-talsmannen, den så kallade velourpappan (Genus, 2000). Enligt mansforskarna Berg och Johansson har faderskapets sociala regler förändrats under en ganska kort period och gjort papparollen svårdefinierad. De menar vidare att ”detta med att faderskapet är en emotionell historia men att velourpappan inte duger pekar på något viktigt: det tycks finnas en air av anomi4 kring faderskapet; ingen vet riktigt vilka regler som gäller” (Berg & Johansson, 1999 s. 264).
4 Normlöshet. Samhälleligt tillstånd där sammanhållen och invand ordning försvagas speciellt med avseende på normer och värden. Enligt Durkheim uppstår anomi tillföljd av skarpa sociala förändringar (Brante m.fl. 2001).
4. Tidigare forskning om faderskap
Faderskapsforskning som bedrivits inom olika discipliner under de senaste decennierna har ofta haft en individcentrerad utgångspunkt och fäderna och deras familjer har setts som opåverkade av det övriga samhället. Många gånger i forskning har fädernas agerande tolkats i termer av psykologiska orsaker och särskilt inom medicinen och psykologin har
frågeställningar fokuserat kring problem av olika slag. Det har exempelvis forskats om fäder som genomgår en kris efter förlossningen, får psykosomatiska besvär i samband med
graviditeten eller om fäder vilka med sin frånvaro är orsak till allehanda samhälleliga problem. Den känslomässiga aspekten har uppmärksammats förhållandevis lite inom forskning om fäder och till följd av detta har upplevelser och känslor av glädje, lycka och kärlek inte fått något större utrymme. I takt med att forskningen om fäder började på 1990- talet växa sig allt större har frågeställningarna breddats med nya perspektiv och mer hänsyn har tagits även till den omgivande strukturen som fäderna ingår i. Även icke-vetenskapliga
”pappor skriver för pappor” böcker, där faderskapet skildras ur manlig synvinkel, har på senare år varit en växande genre (Hagström, 1999).
Idag finns det ett relativt stort antal svenska forskningsrapporter, utredningar och statistiska publikationer som behandlar vad fäderna gör, eller inte gör, i vardagslivets praktik. Syftet med dessa utredningar har ofta varit att undersöka behovet eller effekten av olika
socialpolitiska insatser och har betraktats som viktiga ur jämställdhetsaspekten (Plantin, 2003). Det råder delade meningar inom forskningen om i vilken utsträckning faderskap har förändrats och hur mycket den förändrade synen på faderskap har fått genomslag i familjernas vardagsliv.Valet att ta med följande studier är med syfte att ge en nyanserad bild av den svenska forskningens uppfattning om det moderna faderskapet.
Etnologen Charlotte Hagström (1999) skriver i sin avhandling om blivande och nyblivna svenska mäns upplevelser av faderskapet. Hennes frågeställningar rör förändringen av
föräldrablivandet och hur män idag förhåller sig till föräldraskapet i jämförelse med män från tidigare generationer. För att åskådliggöra detta använder hon begreppen pappablivande och faderskapande. Pappablivande syftar på mannens egen upplevelse av att bli förälder medan faderskapande står för samhällets önskan och behov av att sanktionera hans föräldraskap.
Förhållandet mellan dessa processer är ibland motsägelsefullt, men samtidigt beroende av varandra. Hagström menar att vara pappa är något annat än att vara far. Far är man för att man har ett barn och är knytet till en position, medan pappa är något man blir genom träning och återkommande insatser. Den dagliga samvaron med barnet med allt vad det innebär både i handlingar och i känslor gör att man inte bara blir far utan också pappa. Pappablivande är en process vars mål är en förtrolig och nära relation till barnet. Hagström diskuterar kring tre begrepp vilka ses både som nödvändiga och önskvärda, och vilka hör ihop med
pappablivandet: engagemang, tillgänglighet och ansvar. Att vara pappa idag har en mångfacetterad innebörd:
Såväl i mina intervjuer som i andra texter och sammanhang där småbarnsfäder själva formulerar sina tankar om vad pappa är och ska vara, tonar bilden av en sammansatt man med många talanger fram:
pappan ska kunna laga både välling och punkteringar, finnas till hands för att trösta och för att visa världen, vara en trygg famn att krypa upp i och någon att se upp till, utföra ”kvinnliga” sysslor och lära barnet
”manliga” tillvägagångssätt (Hagström, 1999 s. 216).
Det är dock viktigt att komma ihåg att vårdande och omhändertagande fäder inte är något nytt. Även tidigare generationers pappor gjorde mer än försörjde och lekte med sina barn.
Men den väsentliga skillnaden är att omsorgen av barnet idag är en självklar del av själva begreppet pappa. Förut var gränserna mellan vilka som var moderns respektive faderns uppgifter tydliga, och när en far passerade denna gräns var både han och omgivningen medvetna om det. Idag är föräldraskapet något som paret delar och går in i tillsammans i högre grad än förut. Förändringen som skett har ägt rum på ett praktiskt plan men framförallt på det normativa planet. Med detta menas att det finns ofta en avsevärd skillnad mellan är och bör, det vill säga hur man tycker att det bör vara och hur det är i praktiken. Trots att männen idag är både delaktiga och engagerade ligger det yttersta ansvaret av vardagslivet och omsorgen för barnet i många familjer fortfarande på kvinnan. Att det verkligen har skett en förändring med avseende på fäders inställning till och deltagande i omsorgen av barnen är ändock uppenbart enligt Hagström (Ibid.).
Till skillnad mot Hagströms studie om nyblivna pappor har Lars Plantin (2001) undersökt faderskapet och dess upplevelser i olika faser, alltså pappor som har barn i olika åldrar.
Studien visade att det förekommer variationer både mellan de olika männen och över tid, men också för varje enskild pappa. Det är en mängd olika faktorer som påverkar faderskapets innebörd och uttryck. Några av dessa är tidigare livserfarenheter, individuella livsmål, relationen till partnern, fasen i föräldraskapet, familjens ekonomiska situation samt yrkesarbetet. Olikheterna var således många, men oavsett dessa var den gemensamma nämnaren för många av studiens fäder att dessa hade börjat förändrats i riktning mot ett ökat engagemang i familjelivet (Plantin, 2001).
Ofta upplevdes faderskapet som mognadsutveckling mot ett bredare och könsöverskridande handlingsregister och en mer nyanserad manlig självbild. I praktiken innebar detta ett ökande ansvar och deltagande i vardaglivets olika uppgifter. Frågan var inte om, utan hur man skulle dela uppgifterna. Samtidigt inverkar de traditionella maktstrukturerna fortfarande på männens föräldraskap. Detta visades tydligast i resonemang kring arbete, ekonomi och försörjning.
Eftersom de flesta av männen har högre löner och bättre karriärmöjligheter blir försörjningen därmed en viktig del av familjeansvaret. Trots att arbetslivet spelar en viktig roll i många mäns liv är det inte den viktigaste arenan för den manliga självbilden. Plantin sammanfattar kärnan i det moderna faderskapet:
Faderskapet medför en djup, inre trygghet och något som, till skillnad från mycket annat i samhället, är beständigt och som utgör en bas för identitetsutvecklingen. I detta sammanhang innebär faderskapet trygghet och stabilitet. Det blir något som skyddar mot osäkerheten på andra områden och som resulterar i att man ”inte längre behöver springa i slips” för att bli synlig eller ”spela en massa roller”.
Männens syn på faderskapet är i det här avseendet ett brott mot tidigare, traditionella mönster, då mansvärlden historiskt sett snarare stärkt sitt egenvärde genom utåtriktade och påvisbara prestationer istället för att söka bekräftelse genom sociala relationer med andra människor (Plantin, 2001 s. 181).
I Plantins undersökning var de flesta av männen eniga om hur de uppfattar de omgivande kraven och hur de själva vill utforma sitt föräldraskap. Den moderna fadern ska vara engagerad, mjuk, öppen och intresserad samtidigt som han ska, i enlighet med den gamla traditionen, stå för en viss vägledning och bestämdhet samt upprätthålla ramarna i relation till barnen. Det framkom dock tydligt att männens resonemang om faderskapet ofta handlade om
Under barnets första levnadsår intar männen främst positionen som ”back upp” för kvinnan och barnet. När spädbarnstiden och amningsperioden är över träder männen på allvar in i en egen relation till barnet (Plantin, 2001).
4.1 Kritik mot faderskapsforskning
Bäck-Wiklund och Bergsten (1996) intar ett kritiskt förhållningsätt till den moderna
faderskapsforskningen. De menar att inom denna forskning (som inom många andra) verkar forskningen som en förstärkare av existerande trender i samhället. Det är idag ”rätt” att forska om män och deras förändring mot familjeorientering. Författarna har gjort en kritisk
genomgång av faderskapsstudier och refererar till en mängd studier vilka visar en
motsägelsefull bild av det moderna faderskapet. Viss mansforskning visar att män orienterar sig mot familj och barn och men samtidigt har det inte enligt annan forskning skett några förändringar alls när det gäller den direkta omsorgen för barnen. Författarna påpekar också att frågan om relationen mellan diskurs och handling ofta förbises i forskningssammanhang. Det som sägs i intervjuerna tolkas alltför ofta som liktydligt med vad intervjupersonerna i
verkligheten gör. Även definitioner och angreppssätt varierar inom faderskapsforskning vilket gör att studier och dessas resultat inte alltid är jämförbara.
Vad är det då som egentligen sker med fäder och familjer idag? I sin egen studie fann Bäck- Wiklund och Bergsten (Ibid.) bland annat att både män och kvinnor har sitt livs viktigaste projekt i familjen där barnets bästa är i fokus. Skillnaden som finns mellan könen när det gäller familjeprojektet ligger i att omsorgen för familjen är direkt för kvinnorna medan männens omsorg är indirekt. Med detta menas att kvinnan tar huvudansvar för arbetet inom hemmet och omsorgen för barnet och mannen tar ansvar för familjens ekonomi, bostaden och de materiella ägodelarna. Familjeprojektet skapar dock ambivalenser för båda vilka ofta är kopplade till diskrepansen mellan diskurs och realitet. Exempelvis upplever många av
männen att dessa inte riktigt svarar emot det officiella jämställdhetsidealet. Lojaliteter mellan olika kravställare, det vill säga yrkesarbete, ansvarsområden inom hemmet och umgänget med barnen skapar stress och ambivalens mellan den moderna, relationsinriktade fadern och den mera traditionella. Kvinnornas ambivalens handlar bland annat om svårigheten att förena modersrollen och arbetslivet.
Många av kvinnorna i studien har löst detta genom att nedvärdera betydelsen av lönearbetet.
Gemensamt för båda könen är att det de mest upplever sig behöva är mer tid.
Det kan tyckas att det moderna familjelivet egentligen är ganska traditionellt. Men Bäck- Wiklund och Bergsten tolkar resultaten av sin studie som att de unga familjerna varken är traditionella eller motsvarar samhällets diskursivt förväntade norm om mer jämn och
könsneutral fördelning inom hemmet. Familjerna har istället gett jämställdhet en ny innebörd, som fungerar bättre i den praktiska familjevardagen. Eftersom tiden inte räcker till är
effektiviteten, men även makarnas lika värde, förtroende för partners kompetens och
autonomi viktigare än den exakta fördelningen av arbetsuppgifterna. Jämställdhet blir då en fråga om rättvisa, inte om likhet. Om var och en gör det de är bäst på räcker tiden bättre. Ofta innebär detta att arbetsfördelningen mellan makarna tenderar att bli de klassiska manliga och kvinnliga hushållssysslorna. Denna traditionalism som författarna finner i sin studie (och i andras) behöver inte innebära kvinnlig underkastelse eller ett skydd för manliga ideologier utan kan ses som ett sätt för tvåförsörjarfamiljen att effektivt klara av allt som hör till vardagen. Detta kan dock enligt författarna fungera som ett hinder för männens direkta engagemang i barnen (Bäck-Wiklund & Bergsten, 1996).
I enlighet med Bäck-Wiklund och Bergsten anser även Lisbeth Bekkengen att förändringarna i maskuliniteten behöver problematiseras och kritiskt granskas mer än det hittills gjort.
Bekkengen, som har forskat om mäns föräldraledighet och arbetsliv, menar att det sker förändringar i faderskapet, men mycket långsamt. Hon har funnit en tendens bland dagens fäder där den nära relationen till barnet är betydelsefull, men att föräldraskap fortfarande är i första hand kvinnornas ansvar. Visst har män blivit mer familjeorienterade, men på sina egna villkor. Bekkengen är tveksam till den nya mansrollen och ser förändringen mest som
ideologisk och som inte alltid är kopplad till vardagspraktik. När det gäller pappaledighet ses det som en valfrihet, inte som en nödvändighet som mammornas föräldraledighet (Lundgren, 2003). Bekkengen (1999) diskuterar i sin studie om varför män inte använder sina möjligheter till föräldraledighet. De fyra vanligaste antagandena är traditionella könsroller, ekonomiska skäl, arbetsgivarens attityder och kvinnors inställning till föräldraledighet. Det finns tre samhälleliga syften med att öka mäns föräldraledighet: jämställdhet, barns rätt till båda föräldrar och en förändrad maskulinitet. Bekkengen ställer sig frågande till detta och menar att dessa skilda sociala relationer ofta sammanblandas utan att relationen mellan dem
Med fler föräldralediga män förbättrar man förmodligen barns kontakt med sina fäder och förändrar maskuliniteten, men det behöver inte innebära att det relativa förhållandet mellan könen kommer att påverkas […] Det nya faderskapet ger män det bästa av två världar.
De får möjligheter att njuta av föräldraskapet samtidigt som de genom sina positioner i klass- och könsstrukturen har resurser att förhandla bort den dubbla arbetsbördan (Bekkengen, 1999 s. 44).
5. Teoretiska utgångspunkter
I följande kapitel presenteras och diskuteras studiens teorier och begrepp. Inledningsvis beskrivs Anthony Giddens’ (1999) perspektiv på de samhälleliga förändringar som skett och som alla är påverkade av. Månsons bok (1995) har tagits del av för att få en övergripande beskrivning av Giddens’ teorier om modernitet. Därefter följer Robert Connells (1996) och Thomas Johanssons (2000) bidrag till mansforskning vilken är en relativt ny
forskningsinriktning och som fortfarande saknar ett utvecklat teoretisk ramverk. Den är beroende av feminismen och de könsanalyser som gjorts inom denna och tenderar än så länge att hamna i skuggan av kvinnoforskning (Johansson, 2000). Likt Giddens rör sig även
Connells och Johanssons teorier i moderniteten, men handlar mer specifikt om mäns och fäders aktuella situation. Connell diskuterar genus och manlighet medan Johansson går djupare i mansforskningens centrala frågor. Slutligen behandlas Lars Jalmerts begrepp ”i- princip-mannen” som syftar på mäns ovillighet till förändring. Den teoretiska referensramen i denna uppsats har valts med utgångspunkt i de sociala och kulturella förändringar som skett i samhället och i sin tur påverkat manligheten och papparollen.
5.1 Modernitet och självidentitet
Giddens beskriver i sin bok Modernitet och självidentitet (1999) hur det moderna livet kännetecknas av större komplexitet och motsägelsefullhet, existentiella frågor, begränsningar och möjligheter. Framväxten av olika expertsystem (t ex mödravården, populärvetenskaplig litteratur) och den ökade kommersialiseringen av stora delar av vardagslivet har lett till ett svåröverskådligt samhällssystem. Människor tvingas ta ställning till diverse metoder,
exempelvis hälsa eller föräldraskap, vilka till stor del sprids via massmedier. Den senmoderna människan har å andra sidan stora möjligheter att välja hur hon vill leva sitt liv, å ena sidan känner hon ofta maktlöshet och rastlöshet. Hon söker efter auktoriteter som kan ge entydiga svar trots hennes tvivel om det överhuvudtaget finns några svar. Expertsystemet har inte enbart lett till att människor har förlorat kontrollen över sina liv, utan även till att de på olika sätt kan använda den ökade kunskapsmassan till att välja livsstilar. Giddens är därför kritisk till såväl allt för pessimistiska som överdrivet optimistiska tolkningar av
samhällsutvecklingen eftersom processerna i den nutida kulturen ofta är motstridiga (Månson,
Expertsystemet innebär ofta oeniga råd och anvisningar för hur man bör bete sig under olika omständigheter. Detta har lett till ett reflexivt förhållningssätt, det vill säga människor måste kontinuerligt granska sina motiv, handlingar och mål i ljuset av befintlig kunskap och information. Det sociala livets tidigare etablerade praktiker har tappat sitt grepp. Samhället förändras snabbt och det som gällde igår kan vara föråldrat imorgon. När ingenting är beständigt måste både självet och den kontexten som självet ingår i skapas reflexivt.
Modernitetens reflexivitet måste skiljas från den typen av reflexivitet som finns, och alltid har funnits, i all mänsklig handling. Det nya reflexivitet är ett mer komplext fenomen med många samexisterande och föränderliga alternativ (Giddens, 1999).
Modernitetens sociala villkor tvingar oss alla att hitta oss själva ochuppgiften är inte lätt. Vad ska man göra? Hur ska man handla? Vem ska man vara? Dessa frågor är de centrala för människor i det samtida samhället. Modernitetens framväxt har skapat stora förändringar i individens yttre sociala miljö, i äktenskapet, familjen och i andra sociala institutioner. Frågan
”Hur ska jag leva?” måste besvaras dagligen genom mindre beslut. Det har blivit allt viktigare för individen att välja livsstil och att själv utforma sina livsplaner. Enligt Giddens är valet en av de fundamentala komponenterna i vardagslivet, vi har inget annat val än att välja.
Moderniteten ställer individen inför en mångfald av val, men erbjuder samtidigt lite hjälp när det gäller frågan om vad man ska välja (Ibid.).
En av konsekvenserna är livsstilens betydelse för individen. Ju mer traditioner förloras i moderniteten, desto mer tvingas individerna forma en egen livsstil bland många alternativ.
Valet av livsstil påverkas av en rad olika faktorer, till exempel förebilder, grupptryck, media och familjeförhållanden. Ordet livsstil ska inte i detta sammanhang förknippas med ytlig konsumism, utan har en mer elementär betydelse i form av konstituering av självidentitet.
Med en livsstil menar Giddens ”en mer eller mindre integrerad uppsättning praktiker som en individ följer, inte bara därför att sådana praktiker tillfredsställer nyttobehov, utan därför att de ger en materiell inramning till en speciell berättelse om självidentiteten” (Ibid. s. 101).
Livsstilar är rutiniserade praktiker, till exempel klädvanor, matvanor, handlingssätt och umgängesmiljöer. Dessa är föränderliga eftersom självidentiteten är av rörlig karaktär. Inte heller är vi ständigt medvetna om alla tänkbara alternativ. Alla dessa val, mindre och större, som individen fattar varje dag handlar i slutändan om vem man vill vara. Alla val är dock inte öppna för alla individer, exempelvis på grund av ekonomiska skäl.
Giddens menar att även individer som lever under sämre sociala villkor tvingas i det moderna samhället utforska nya förhållningssätt, till exempel när det gäller relationen till barnen.
Det som är karaktäriskt för livsstil är att den är knuten till och utvecklas i olika typer av miljöer. Eftersom det finns en mängd av dessa tenderar livsstilsvalen att bli segmentella för individen, det vill säga delade i olika områden. Dessa kallar Giddens för livsstilssektorer.
En viss livsstilssektor kan exempelvis omfatta det som individen brukar bara göra under vissa kvällar under veckan eller på helgerna. Livsplanering blir viktigt för individen i en värld med alternativa livsstilsmöjligheter. Giddens menar att livsplaner är det grundläggande innehållet i självets reflexivt organiserade bana. Livsplanering är ett medel för att förbereda framtida handlingar och den rekonstrueras mot bakgrund av förändringar i individens liv (Giddens, 1999).
Ödesdigra ögonblick är ett begrepp som hör ihop med de ovannämnda fenomen i dagens samhälle. Med detta begrepp menas exempelvis ”sådana situationer där det krävs av
individerna att de fattar beslut som är särskilt avgörande för deras strävanden eller generellt för deras framtida liv” (Ibid. s. 137). Ödesdigra ögonblick kan alltså vara konstruerade, det vill säga självvalda, men kan också inträffa vare sig individen vill eller inte. Dessa ögonblick ger stora konsekvenser för personens livsöde jämförelsevis med de flesta andra beslut och händelser i vardagslivet som är mer eller mindre rutiniserade och problematiska. I ödesdigra ögonblick står individen vid ett existentiellt vägskäl. Hon fattar beslut, är med om en viss händelse eller får information som förändrar resten av hennes liv. Giddens ger många exempel på sådana ögonblick. Några av dessa är ett beslut om att gifta sig, skilsmässa, resultaten från en läkarundersökning eller att vinna/förlora en stor summa pengar. Att bli förälder innebär likväl stora konsekvenser för individens liv (Ibid.).
I takt med att villkoren i den moderna människans sociala miljö har förändrats och traditioner sakta förlorat sitt värde har även faderskap och manlighet fått ändrade förutsättningar.
Moderna livets motsägelsefullhet med dess begränsningar och möjligheter har inneburit en manlighet som idag inte längre är lika enhetlig som under tidigare generationer. I följande två avsnitt diskuteras problematiken kring detta mer ingående.
5.2 Genus och maskulinitet
Den australiensiske sociologen och mansforskaren Robert Connell (1996) diskuterar frågor kring maskulinitet och genus i de moderna samhällen. Connell söker svaret på frågan ”Vad är maskulinitet?”. Enligt honom omfattar maskulinitet både personligheten och de sociala relationerna, och kärnpunkten mellan dessa är samspelet. Det finns ingen maskulin enhet som förekommer i alla samhällen och som kan generaliseras. Det finns därför inte bara en
maskulinitet utan flera. Connell menar att man inte kan förstå den sociala världen genom en biologisk avgränsning, då missförstår man relationen mellan kroppen och de sociala
processerna (Connell, 1996).
Maskulinitet och feminitet har alltid en mening i relation till varandra, som social avgränsning och som kulturella motsatser. Därmed kan maskulinitet inte studeras utan att den ses i relation till något. Med detta menas ofta genusrelationer och det är inte sällan ur studier om genus som kunskap om maskulinitet växer fram. Genom genusprocesser organiseras vardagslivet och social praktik. Genusrelationer, ”dvs. de relationer mellan människor och grupper som organiseras inom reproduktionsarenan, är en av de mera betydande strukturerna i alla
dokumenterade samhällen […] De är till sin natur historiska och de skapas och omskapas i en politisk process som påverkar intressebalansen i samhället och den sociala förändringens riktning ” (Ibid. s. 96, 67). Dessa processer inbegriper kroppen, genus refererar till kroppar och vad kroppar gör men genus är inte en bestämd uppfattning av biologiska funktioner som styr individens sociala handlande. Biologin bestämmer inte det sociala, det är därför genus existerar. Eftersom de sociala processerna aldrig är statiska utan dynamiska och komplexa är maskulinitet och feminitet följaktligen alltid motsägelsefulla och splittrade. Dessa kan förstås som genusprojekt och är produkter likväl som producenter av historia. Genusvillkoren spelar en viktig roll i vårt kollektiva livsöde. Dessa strukturerar den individuella livsvägen, de kulturella processerna, institutioner och till och med stater. Därför, för att förstå genus, måste man se längre än till genus (Ibid.).
Enligt Connell kan man urskilja en manlig hierarki med dess olika inbördes relationer. För att åskådliggöra detta har han skapat ett ramverk inom vilket olika typer av maskulinitet kan analyseras. Hegemoni, underordning och delaktighet är manligheter med inre relationer inom genusordningen. Dessa positioner ska ses som föremål för förändring och kan ifrågasättas, de är därmed inte några fixerade karaktärstyper som alltid och överallt ser likadana ut.
Exempelvis skapar klass och etnicitet ytterliga olika relationer mellan maskuliniteter.
Begreppet hegemoni syftar på den kulturella dynamik som gör det möjligt för en grupp i samhället att göra anspråk på och upprätthålla en ledande ställning. Hegemonisk maskulinitet
”kan definieras som den konfiguration5 av genuspraktik som innehåller det för tillfället accepterade svaret på frågan om patriarkatets legitimitet. På så sätt garanteras (eller förmodas att göra det) mäns dominanta position och kvinnors underordnande” (Ibid. s. 101).
Hegemonins kännetecken är alltså det framgångsrika hävdandet av auktoritet. Hegemonin kan ses, förutom mot kvinnlig underordning, också i relation till underordnande manlighet.
Connell exemplifierar detta genom att jämföra heterosexuella mäns dominans och
homosexuella mäns underordning. Andra typer av underordnade maskuliniteter är de som i dagligt tal kallas till exempel för morsgris, mes och fegis.6 Det är drag av feminitet som utgör grunden för nedvärderandet. Delaktig manlighet är en relation byggd på utdelning i det hegemoniska projektet. Det är få män som har en mäktig position och möjlighet att praktisera det hegemoniska mönstret fullt ut men desto fler män drar fördelar av kvinnornas
underordnade ställning exempelvis i form av högre löner. Men istället för dominans och auktoritet innebär äktenskap, faderskap och samhällsliv i dagens samhälle kompromisser med kvinnor och den hegemoniska maskuliniteten blir då svårare att upprätthålla (Connell, 1996).
Det manliga hierarkiska ramverket kommer inte att diskuteras mer ingående i detta
sammanhang, och är inte heller presenterad i sin helhet eftersom det som sådan inte tillämpas i denna uppsats. Däremot diskuteras hegemoni och delaktighet, och dynamiken mellan dessa, i följande avsnitt av Johanssons teorier då han har vidareutvecklat detta ramverk. Connells ramverk kan därför ses som ett underlag för förståelsen av Johansson resonemang.
5.3 Män, manlighet och faderskap
Makt och diskussioner om kön och manlighet hör intimt ihop. Den tidigare nästan totala manliga maktpositionen har försvagats rejält och har idag mer osäker karaktär.
5 Synonym med bild, utseende, inbördes läge, skapnad, form, gestalt, kontur eller sammansatt helhet, sammanställning (Strömberg, 2000).
6 Ett exempel till på underordnad maskulinitet är ”knapsu”, en benämning som förekommer i Tornedalen. En
Den traditionella könsuppdelningen har blivit allt mer ohållbar och få människor accepterar idag helt och hållet att män och kvinnor skulle ha olika biologiska förutsättningar när det gäller till exempel utbildning och karriär. Thomas Johansson utvecklar vidare Connells tankar om den manliga hegemonin. Enligt honom är det fortfarande möjligt att tala om en manlig hegemoni, det vill säga att män i allmänhet har mer makt än kvinnor i samhället. Hegemonin har dock blivit alltmer instabil och det riktas ständigt kritik mot alla former av manlig
dominans i samhället (Johansson, 2000).
Den delaktiga manligheten är komplex eftersom den präglas både av en närhet till den hegemoniska positionen (dvs. delaktighet i maktutövning) men också av ständiga
kompromisser och förhandlingar med de kvinnor som männen delar sitt vardagsliv med (t ex vem som ska städa eller hämta barnen från dagis). Johansson vill skilja förhandling från kategorin delaktig och på det sättet utvidga Connells modell om olika manlighetstyper. Män har fortfarande möjlighet att falla tillbaka på den hegemoniska maskuliniteten, och därmed reproducera sina maktpositioner, men pendlandet mellan dessa positioner (förhandling – delaktighet) innebär en successiv urholkning av manlig hegemoni. Detta leder till förändringar av konstruktionen av det manliga och relationen mellan könen förändras i samma takt som den manliga hegemonin försvagas. Ur detta växer fram en förändrad syn på det manliga och en mer flexibel manlighet. Johansson kompletterar Connells manliga ramverk med ytterligare två typer av manligheter, den oppositionella och den nostalgiska. Den
oppositionella positionen präglas av ett nära samarbete med kvinnor och en kritisk inställning till de dominerande manliga strukturerna i samhället. Den nostalgiska manligheten
kännetecknas däremot av en längtan tillbaka till en urmanlighet och till en känsla av en stark manlig identitet. Följande modell skisserar det manliga ramverket med makt och manlighet i förändring (Johansson, 2000).
Vad som är manligt och kvinnligt är inte längre självklart. När den manliga hierarkin påverkas och omstruktureras öppnas det nya möjligheter för kvinnor att träda fram. Det ställs då större krav på män att anpassa sig till dessa förändringar. När det gäller de aktiva försök att förändra den manliga hegemonin är det fortfarande kvinnor i första hand som driver frågor till exempel kring könsförtryck, jämställdhet och lagförändringar angående dessa (Johansson, 2000).
Johansson diskuterar också begreppet kompromissmanlighet. Konstruktionen av dagens manlighet präglas av motstridigheter och ambivalens. Tidigare i den polariserade
rollfördelningen garanterade männen inkomsten i familjen, och förankrade sina identiteter i den offentliga sfären, samtidigt som kvinnorna tog kontrollen över den privata sfären.
I det samtida samhället vill många män stanna hemma hos sina barn och leva i jämlika relationer med sina partners. Samtidigt är stora delar av den manliga identiteten fortfarande förankrat i kompetenser i arbetslivet och männen har lättare att identifiera sig i den offentliga än den privata sfären. Trots detta är det vanligt att män idag försöker utveckla en mer
nyanserad manlighet. De försöker sammanfoga impulser och önskningar från den traditionella manligheten med de krav på flexibilitet och förändring som ställs på den nya manligheten.
Många män upplever en konflikt som handlar om att få ihop karriär, familj, barn, och att samtidigt utvecklas som män och fäder. Kännetecknande för vardagsmannen är förhandlande manlighet, som måste dels sättas i relation till den delaktiga och hegemoniska manligheten, dels till kvinnors ökade krav på jämställdhet (Ibid.).
Hegemonisk
Delaktig
Förhandlande
Underordnad
Nostalgisk Oppositionell
Det saknas kollektiva försök att utveckla strategier för hur en ny manlighet ska kunna
formuleras och genomföras. Män vill förändras och ständiga försök till förändring pågår, men detta är en tyst process. I det tysta minskar varken motstridigheterna eller ambivalensen.
Johansson menar att om inte män mer aktivt deltar i kampen för jämställdhet kommer det även fortsättningsvis vara kvinnorna som diskuterar och formulerar det nya samhället. Detta leder i sin tur till att männen inte kommer att känna igen sig i eller vilja delta i den nya
visionen. När män har frågat sig och hittat svaret på vad de har att vinna på ett mera jämställd samhälle kommer de också att kämpa för förändring (Johansson, 2000).
Så länge patriarkatet och faderns makt var orubbad behövde män inte fundera över sitt kön eller sitt förhållningssätt till faderskap. Fäderna blev sällan ifrågasatta, utan hade nästan total makt. Män levde då i ett reflexivt vakuum. Samtidskulturen präglas däremot av ett splittrat fadersideal. Idag talar man ofta om den nye mannen eller den nye fadern. Som framkommit ovan är han osäker på sin identitet och upplever sin manlighet som instabil. Han saknar den yttre säkerhet som karaktäriserar den traditionella, hegemoniska manligheten. Den nye fadern försöker utveckla en identitet som bygger på kommunikation, relationer och känslor, snarare än disciplin och makt. Processen som har lett till konstruktionen av den nye mannen kallas ofta feminisering. Med feminisering menas processen där de fasta gränserna mellan det som betraktas kvinnligt respektive manligt luckras upp. Detta betyder i sin tur att män tillägnar sig livsstilar och kulturella uttrycksätt som vanligtvis förknippas med kvinnlighet. Det är
exempelvis alltmer tillåtet för män att vara engagerade i barn och hushåll. En orsak till feminisering enligt Johansson kan vara de sociala och kulturella förändringarna i samhället som lett till förändrade könsidentiteter. Det är även möjligt att hotet mot den traditionella manliga hegemonin har lett till att män utvecklat nya, mer subtila och kommunikativa
maktstrategier. Johansson påpekar dock att det kan vara vilseledande att tala om feminisering utan att förklara vad man menar med begreppet. Den ökade förekomsten av feminisering behöver inte heller enligt honom innebära en förändring mot en ny manlighet (Ibid.).
5.3.1 Manlighet i kris?
Manlighetens kris, om det nu finns någon sådan, är förknippad till de ovan redan diskuterade problem, det vill säga identitet och allmän desorientering, men även avsaknaden av manliga förebilder och svårigheter att behålla nära intima relationer.
En förlust av kontroll, tomhet och en rädsla av att inte duga är kännetecken på krisen. Många av dagens relationer kräver att man är beredd på att ständigt omvärdera, att pröva sig fram och att formulera samlevnadsregler efter hand. Detta ställer höga krav på flexibilitet, smidighet, anpassning och sensibilitet, vilka vanligtvis inte brukar förknippas med manlighet. Däremot får män ofta höra att manlighet och manliga egenskaper, till exempel aggressivitet eller alltför rationellt tänkande, betraktas som något problematisk. Män blir synliggjorda och ifrågasatta och tvingas därför konfrontera sin manlighet och reflektera över sig själva. Det handlar då inte bara om att ändra beteende, utan mer grundläggande frågor som rör makt och ojämlika
förutsättningar vilka finns i dagens samhälle för både män och kvinnor. Det finns tre olika strategier för att hantera manlighetens kris:
1. Att bejaka förändring. Dessa män anser att det är bra att leva i jämlika relationer och svarar därför positivt på tendenser till förändring av könsidentiteten.
2. Ambivalens. En del män backar. De anser att det visserligen är positivt och rättvist att kvinnor vill ha samma lön och likvärdiga arbetsuppgifter, men när förändringar börjar påverka familjelivet och intimsfären och det ställs nya krav på män, reagerar de negativt.
3. Män blir reaktionära. Hit hör mansrörelser som syftar till att stoppa kvinnors kamp för jämlikhet och att återupprätta patriarkatet. Dessa är inte vanliga i Sverige.
Johansson påminner oss om att de flesta män inte befinner sig i något kroniskt kristillstånd, utan det handlar oftast om situationer då krisen blir realitet, exempelvis skilsmässa eller annan personlig, känslomässig kris. Det är snarare moderniteten som har hamnat i detta kristillstånd.
Det kan därför vara tveksamt att använda termen kris när det egentligen är en historisk process. Förändringar innebär alltid en förlust av en tidigare form av trygghet, men om man vill frammana förändring måste man kanske skapa kriser för att kunna konfrontera gamla föreställningar. Enligt Johansson är det viktigt att inte glömma det positiva och låta kritiken överskugga de förändringar som trots allt sker i det manliga (Johansson, 2000).
