Psykologi inriktning idrott och motion, 180hp
Psykosociala faktorer i relation till avhopp inom organiserad barn-och ungdomsfotboll.
Psykologi inriktning idrott och motion (61-90) 15 hp
2021-04-21
Linnéa Hansson och Anna Torstensson
organiserad barn-och ungdomsfotboll. Psykologi inriktning idrott och motion 61-90hp.
Akademin för Hälsa och Välfärd: Högskolan i Halmstad.
Sammanfattning
Studiens syfte var att undersöka samband mellan risken för avhopp inom organiserad barn- och ungdomsfotboll och psykosociala faktorer (motivationsregleringar, upplevt autonomistöd från tränaren och socialt stöd). Studien är kvantitativ med en prospektiv design. Insamling av data skedde via ett stratifierat urval med fotbollsspelare i åldrarna 10-18 år (M=13.71, SD=1.77). Sammanlagt deltog 737 varav 275 flickor samt 462 pojkar. Resultatet visade signifikant samband mellan lägre nivåer av autonom motivation och upplevt autonomistöd och en ökad risk för avhopp. Däremot visade amotivation, kontrollerad motivation och socialt stöd inget statistiskt signifikant samband med ökad risk för avhopp. Sammantaget indikerade studiens resultat att lägre nivåer av autonom motivation och upplevt autonomistöd från tränaren kan vara viktiga psykosociala faktorer att beakta för att förebygga avhopp. Studiens resultat bidrar med ökad förståelse och kunskap avseende sambanden mellan risk för avhopp och de psykosociala faktorerna. Resultatet kan användas för att exempelvis ta fram riktlinjer som syftar till att skapa positiva idrottsmiljöer som är relevanta för att förebygga risk för och förhindra avhopp för barn och ungdomar.
Nyckelord: autonomistöd, avhopp, motivation, organiserad fotboll, socialt stöd.
children and youth´s soccer. Sport and exercise psychology, 61-90 ECTS. School of Health and Welfare: Halmstad University.
Abstract
The purpose of this study was to examine the relationship between the risk of dropout in organized children's and youth football and the psychosocial variables (motivation
regulations, amotivation, experienced coach autonomy support and social support) and. The study used a quantitative prospective design. The collection of the data was done through a stratified sample with football players aged 10-18 years (M=13.71, SD=1.77). In total 737 athletes, 275 girls and 462 boys. The result showed statistically significant association between lower levels of autonomous motivation and experienced coach autonomy support with increased risk of dropout. Whereas there appeared to be no significant correlation with amotivation, controlled motivation and social support and increased risk of drop out. The study’s results indicate that lower levels of autonomous motivation and experienced coach autonomy support can be important to consider when preventing dropouts. The result of the study contributes with an understanding of the correlations between risk of dropping out and the psychosocial factors. For example, the result can be used for guidelines that seek to create positive sports environments that are relevant to decrease risk and prevent dropouts among children and teenagers.
Keywords: autonomous support, dropout, motivation, organized soccer, social support.
Psykosociala faktorer i relation till avhopp inom organiserad barn- och ungdomsfotboll.
En uttalad ambition inom den svenska idrottsrörelsen är att alla ska kunna idrotta och fortsätta med idrott så länge som möjligt under sitt liv (Riksidrottsförbundet, 2019a).
Nittio procent av Sveriges barn och ungdomar har någon gång under sin uppväxt varit med i en idrottsförening (Riksidrottsförbundet, 2005; Riksidrottsförbundet, 2019a).
Utgångspunkten för idrotten ska, enligt Riksidrottsförbundet, vara utifrån barnets glädje, lek och lust samt utgå ifrån barnets perspektiv och behov (Riksidrottsförbundet, 2019a).
Organiserad idrott bidrar till förbättrad själv- och kroppsuppfattning, balans- och
koordinationsförmåga, främjar sociala interaktioner samt ge ökad möjlighet till att skapa sociala nätverk (Krustrup et al., 2010; World Health Organization, 2011). Det ger även positiva psykologiska effekter såsom minskad oro (Krustrup et al., 2010). Ytterligare forskning påtalar att organiserad idrott ger ökade positiva psykologiska och fysiologiska effekter jämfört med icke organiserade idrottsaktiviteter (Vilhjalmsson & Thorlindsson, 1992).
Trots de påvisade positiva effekterna av föreningsidrott och att över 90 procent av Sveriges barn och ungdomar varit aktiva i en idrottsförening under sin uppväxt, visar studier att ungefär 50 procent hoppat av sin idrott innan 20-års ålder
(Riksidrottsförbundet, 2005;Riksidrottsförbundet, 2019a). I en rapport sammanställd av Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna (2016) beskrivs utvecklingen som problematisk då barn och ungdomar slutar med organiserad idrott redan efter elva års ålder och att trenden inte är avtagande. Avseende barn och ungdomar i organiserad fotboll, mellan 10-18 år, så uppgår avgångsprocenteten till 25 procent årligen
(Møllerløkken et al., 2015). Fotboll är en organiserad idrott där både pojkar och flickor
från olika socioekonomiska bakgrunder deltar (Metzl & Micheli, 1998), dessutom är det i Sverige den organiserade idrotten som har flest föreningar och antal aktiva deltagare (Riksidrottsförbundet, 2019b).
Ända sedan 70-talet har forskare försökt förstå de bakomliggande faktorerna till att idrottare väljer att hoppa av sin idrott (Gould, 1987) och hur de kan bibehålla sitt intresse för fortsatt deltagande (Møllerløkken et al., 2015). Dock är antalet avhoppare fortfarande ett aktuellt problem (Møllerløkken et al., 2015) och behöver studeras ytterligare för att kunna vända den negativa utvecklingen. Föreliggande studie avser att undersöka de psykosociala faktorerna; motivation, upplevt autonomistöd från tränaren och socialt stöd samt dess samband med ökad risk för barn och ungdomars beslut att sluta eller fortsätta delta i organiserad fotboll.
Tidigare forskning tyder på att motivation är en viktig faktor i förståelsen för varför människor engagerar sig i fysisk aktivitet och träning (López-Fernández et al., 2014). Motivation kan definieras som individens energi, riktning, uthållighet samt intention för aktiviteten (Ryan & Deci, 2000). Motivationsteorin Self-Determination Theory (SDT) är en av de mest frekvent använda teorierna för att förstå hälsorelaterade beteenden (Hagger & Chatzisarantis, 2008; Lindwall et al., 2019). SDT utgår ifrån att människan antas vara en nyfiken varelse som vill påverka sin omgivning (Ryan & Deci, 2000). Teorin har även använts i samband med studier gällande avhopp inom den organiserade barn- och ungdomsfotbollen (Calvo et al., 2010; Quested et al., 2013).
SDT utgår från tre olika typer av motivation; amotivation, yttre motivation samt inre motivation (Ryan & Deci, 2002). Se figur 1 nedan.
Figur 1. Bild av SDT kontinuum, fritt översatt från Ryan och Deci (2002, s. 16).
De olika typerna av motivation består av regleringar som i sin tur utgår från olika nivåer av självbestämmande motivation (Ryan & Deci, 2002). Längst ut, till vänster på kontinuumet, finns amotivation som innebär en total avsaknad av motivation. Därefter är det yttre motivation som består av; extern, introjicerad, identifierad och integrerad, där samtliga utgår från olika grader av yttre motivation. Extern reglering; minst självbestämmande samt den reglering som endast drivs av yttre förstärkning, såsom belöning och bestraffning.
Samtliga är beroende av förstärkning, men i olika utsträckning. Introjicerad reglering; delvis internaliserad, vilket innebär att det är individen själv som står för förstärkningen, exempelvis
“jag borde…” styr beteendet. Identifierad reglering; delvis självbestämmande form av yttre motivation och som innebär att individen börjar känna mening och det underliggande värdet i aktiviteten, till exempel som att städa. Det kan vara svårt att finna glädje i aktiviteten men människan kan uppskatta värdet efteråt. Integrerad reglering; mest självbestämmande formen av yttre motivation, innebär att individen identifierar sig med aktiviteten. Slutligen, inre motivation som innebär fullständigt självbestämmande motivation och består endast av; inre reglering, som utgår från glädje, tillfredsställelse och välmående (Ryan & Deci, 2002).
Amotivationens påverkan på avhopp inom idrott har tidigare visats i flertalet studier (Ntoumanis, 2005; Pelletier et al., 2001; Vallerand et al., 1997). Även högre nivå av
amotivation och kontrollerad motivation påvisat samband med avhopp inom organiserad fotboll (Calvo et al., 2010). Studier inom organiserad barn- och ungdomsidrott visar att brist på tillfredsställelse av de grundläggande psykologiska behoven; autonomi, kompetens och tillhörighet har ett samband med ökad risk för avhopp (Guillet et al., 2002; Jõesaar & Hein, 2011; Temple & Crane, 2016). Samtidigt finns det motsatta resultat som indikerar att brist på upplevd kompetens inte nödvändigtvis behöver vara en faktor som ökar risken för avhopp (Calvo et al., 2010). Självbestämmande motivation är även en återkommande faktor, både i samband med avhopp inom barn- och ungdomsidrotten (Jõesaar & Hein, 2011; Keegan et al., 2010; Mageau et al., 2003), samt dess samband med de grundläggande psykologiska behoven (Ryan & Deci, 2000).
Genom att internalisera de olika motivationsregleringarna förenas individen med aktivitetens värde och på så vis kan de som drivs av yttre motivation uppleva att de drivs av självbestämmande motivation (Ryan & Deci, 2000). Internalisering gör det enklare för individen att fortsätta med aktiviteter som inte nödvändigtvis drivs av inre motivation (Ryan
& Deci, 2000). Det kan även tilläggas att ett beteende eller en aktivitet kan styras av olika regleringar samtidigt, så kallad motivationscocktail eller motivationssoppa (Lindwall et al., 2017).
I internaliseringsprocessen har de grundläggande psykologiska behoven; autonomi, kompetens och tillhörighet en viktig roll (Ryan & Deci, 2000). För att
internaliseringsprocessen ska fulländas är det viktigt att individens omgivning ger ett tryggt behovsstöd. Autonomi; individens behov av att göra egna val. Kompetens; upplevelsen av att kunna bemästra situationen eller aktiviteten. Tillhörighet; att vara delaktig och känna
gemenskap med andra människor. Samtliga grundläggande behov behöver uppfyllas för att en individ ska uppleva självbestämmande motivation (Ryan & Deci, 2000).
Forskning påvisar att det finns ett samband mellan avhopp och lägre nivå av upplevd autonomi och tillhörighet (Calvo et al., 2010). Vidare påvisas att tränarens autonomistöd kan gynna idrottarens upplevelse av självbestämmande motivation (Mageau et al., 2003).
Autonomt stöd innebär att främja individens självbestämmanderätt (Deci & Ryan, 1987), vilket inom idrott kan ske genom att exempelvis visa intresse för idrottarens åsikter (Conroy, 2007). Genom att tränaren exempelvis inkluderar idrottaren i beslutsfattande bidrar tränaren till ökad upplevelse av autonomi, kompetens och tillhörighet. Därmed utgör tränaren en viktig roll inom barn- och ungdomsidrotten, då hen kan, genom autonomistöd, påverka
motivationsklimatet och i förlängningen idrottarens upplevelse av tillfredsställelse (Keegan et al., 2010; Mageau et al., 2003).
Studier visar dock olika resultat avseende betydelsen av tränarens autonomistöd och atletens fortsatta idrottande eller risk för avhopp. I en studie utförd av Jõesaar & Hein (2011) undersöktes autonomistöd och dess relation till fortsatt deltagande i organiserad idrott.
Resultatet visade att idrottare som fortsätter sitt deltagande inte skiljer sig i behovet av
autonomistöd jämfört med de som hoppar av. Det finns dock andra studier som har visat på att en autonomistödjande tränare är av vikt för fortsatt idrottande (Cronin & Allen, 2015; Guillet et al., 2002; Quested et al., 2013). Där sammanfattas det att den psykosociala miljö tränaren skapar är avgörande för hur idrottaren trivs och fortsätter sitt deltagande i organiserad fotboll (Quested et al., 2013).Resultat från tidigare studier är i enlighet med SDT, då de belyser vikten av tillgodoseende av de grundläggande psykologiska behoven i relation till fortsättande av ett beteende eller en aktivitet (Ryan & Deci, 2000).
Vidare kan även betydelsen av att främja den självbestämmande motivationen även kopplas till andra sorters stöd. Keegan et al. (2010) beskriver att olika sorters stöd i barn och ungdomars omgivning kan ha en inverkan på deras motivation till idrottande. Exempelvis kan tränaren influera idrottaren genom undervisning, föräldrar genom att vara stödjande och
kamrater via samarbete och vänskap. Både tränare och föräldrar kan ha en inverkan genom belöning och bestraffning. Det går dock inte att fastställa att särskilda stöd resulterar i specifik reglering avseende motivation, då kontext och miljö har en betydelse. Däremot tycks
positivitet vara en väsentlig faktor för ökad självbestämmande motivation. Positivitet innebär att idrottaren mötts av positiv feedback, uppmuntrande stöd, glädje och peptalk (Keegan et al., 2010).
Socialt stöd innebär att det finns ett utbyte av resurser mellan två individer, en avsändare och en mottagare, med målet att öka välmående hos mottagaren (Shumaker &
Brownell, 1984). Socialt stöd kan delas in i socialt nätverk och upplevt socialt stöd (Procidano
& Heller, 1983). Föreliggande studie fokuserar på upplevt socialt stöd, som inbegriper det allmänna stöd som individen upplever från personerna i dess närhet (Lakey & Lutz, 1996).
I tidigare studie om varför barn och ungdomar slutar idrotta och vad personerna i deras närhet kan göra för att förhindra det, diskuteras tränarens och föräldrarnas roll (Witt &
Dangi, 2018). De kan exempelvis bidra med att behålla det glädjefyllda med deltagande i idrott. Även att involvera idrottaren och uppmuntra dem till att vara delaktiga i sin idrott är av stor vikt (Witt & Dangi, 2018).
I en systematisk genomgång av tidigare forskningsstudier med ungdomar gällande socialt stöd och fysisk aktivitet, framkom att socialt stöd är en viktig faktor för fortsatt deltagande (Mendonca, 2014). Genomgången visar att de som upplever mer socialt stöd från vänner och familj också tenderar att vara mer fysiskt aktiva än de som inte upplever det.
Studien rekommenderar utformning av mål och strategier för att öka det sociala stödet från föräldrar och vänner, i syfte att uppnå ökad fysisk aktivitet (Mendonca, 2014). Ur ett idrottsperskitiv påvisas även föräldrars stöd som viktigt för att barn och ungdomar ska fortsätta med organiserad idrott, då brist på detta indikerar samband med avhopp (Jõesaar &
Hein, 2011; Lavallee et al., 2018; Ullrich-French & Smith, 2008).
Problemformulering
Det är välkänt att organiserad idrott för barn och ungdomar bidrar till fysiska och psykiska hälsofördelar (Krustrup et al., 2010; World Health Organization, 2011; Vilhjalmsson
& Thorlindsson, 1992). Barn och ungdomar som idrottar upplever gemenskapen av att vara en del av ett lag samt att få kamrater som viktigt och motiverande (Temple & Crane, 2016).
Tränare och föräldrar har även stor betydelse för fortsatt deltagande i organiserad idrott (Deelen et al., 2018). Trots det slutar en stor andel av barn och ungdomar med sin föreningsidrott och trenden är fortsatt nedåtgående (Riksidrottsförbundet, 2005;
Riksidrottsförbundet, 2019a). Trenden indikerar en ökad risk för att barn och ungdomar går miste om idrottens fysiska och psykiska fördelar. Det kan i sin tur leda till försämrad
livskvalitet och svårigheter att hitta tillbaka till den organiserade föreningsidrotten i framtiden (Faskunger & Sjöblom, 2017). Faktorer såsom att inte uppleva sig själv tillräckligt kompetent inom sin idrott, negativa känslor gentemot tränaren eller att inte finna det glädjefyllt. Nämnda faktorer har visat sig vara väsentliga för avhopp inom organiserad idrott (Crane & Temple, 2015).
Det är av största vikt att förstå vad som är avgörande för barn och ungdomar när de väljer att fortsätta respektive sluta med organiserad idrott. Det är även väsentligt att hitta verkningsfulla sätt för att undvika avhopp. Genom att studera de psykosociala faktorerna;
motivation, socialt stöd och upplevt autonomistöd från tränaren och dess samband till avhopp, kan denna aktuella studie öka förståelsen för möjliga samband. Organiserad fotboll är en av de idrotter som har flest antal deltagare i världen och även ett stort antal avhoppare bland barn och ungdomar (Møllerløkken et al., 2015). Majoriteten av tidigare forskningsstudier är
retrospektiva studier och tvärsnittsstudier (Crane & Temple, 2015), vilket är en begränsning då det endast är möjligt att mäta relationen mellan variablerna och inte det kausala sambandet mellan variablerna. I tidigare studie har prospektiva studier efterfrågas för att bättre kunna
utforska området (Crane & Temple, 2015). Föreliggande studie kommer därmed utgå från en prospektiv design för att närma sig det kausala sambandet (Howitt & Cramer, 2020) genom att mäta orsak före verkan (Antonakis et al., 2010). Detta gör det möjligt att identifiera potentiella psykosociala faktorer som kan öka risken för avhopp inom organiserad fotboll.
Förhoppningen är att aktuell studie kommer att tillföra ökad förståelse och kunskap för att i framtiden utforma riktlinjer och vidta åtgärder som kan skapa positiva idrottsmiljöer som är relevanta för att förebygga och förhindra risk för avhopp.
Syfte
Syftet med föreliggande studie är att undersöka sambanden mellan psykosociala faktorer (motivationsregleringar, upplevt autonomistöd från tränaren och socialt stöd) och risken för avhopp inom organiserad barn- och ungdomsfotboll.
Metod Deltagare och urval
I föreliggande studie deltog 737 antal fotbollsspelare, i åldrarna 10-18 år (M=13.71, SD=1.77) varav 37 procent flickor och 63 procent pojkar. Åldersspannet på deltagarna baserades på att det sker flest antal avhopp inom organiserad fotboll vid denna ålder (Riksidrottsförbundet & SISU, 2016). Svenska fotbollsklubbar med flickor och pojkar
kontaktades utifrån ett stratifierat urval. Deltagarna uppgav att de spelat fotboll mellan 0-14 år (M= 7.56, SD= 2.74) samt rapporterade 0-16 träningstimmar per vecka, med ett genomsnitt på 4.85 timmar (SD= 2.36). Föreliggande studie visade att 52,1 procent av deltagarna utövade fler idrotter än fotboll. I aktuell studie förekom ett bortfall på 3,9 procent.
Instrument
Enkäten inleddes med kompletterande demografiska frågor; ålder, kön, hur många år deltagaren spelat fotboll, antal träningstimmar per vecka och om de utför någon annan idrott
utöver fotboll. Frågorna; ålder, träningstimmar, hur många aktiviteter deltagaren utför är öppna frågor där deltagaren får fylla i sina svara själva.
Behavioral Regulation in Sport Questionnaire (BRSQ)
Frågeformuläret användes för att mäta deltagarnas motivation till träning (Lonsdale et al., 2008; Stenling et al., 2018). Instrumentet består av 20 påstående som mäter de olika motivations regleringarna. Deltagarna besvarade på en Likertskala från 1-7, där 1= stämmer inte alls och 7 =stämmer helt. Samtliga påstående inleds med ”Jag håller på med fotboll…”
och avslutas med exempelvis: “för att jag gillar det” (inre motivation) ”för att jag uppskattar fördelarna med mitt fotbollsspelande” (identifierad reglering) “för att andra pressar mig att spela fotboll” (introjicerad reglering), “för att andra pressar mig att spela fotboll” (extern reglering), och “men jag vet inte riktigt varför längre” (amotivation). Föreliggande studie använde sig av en svensk version av formuläret (Stenling et al., 2018). I aktuell studie var Cronbach’s alpha för BRSQ olika motivations regleringar; autnonom motivation α = .75, kontrollerad motivationα = .79 och amotivation α =.59.
Föreliggande studie utgår ifrån en indelning där olika typer av motivation benämns;
autonom motivation, kontrollerad motivation, och amotivation. Sammanslagningen grundar sig i att tidigare studie visar att skillnaden mellan autonom motivation och kontrollerad motivation är mer väsentlig än skillnaden mellan inre- och yttre motivation (Shahar et al., 2003). Autonom motivation inbegriper inre och identifierad reglering och kontrollerad motivation innefattar introjicerad och extern reglering (Ratelle et al., 2007; Teixeira et al., 2012). Det finns däremot en problematik med integrerad reglering då den kan vara svår att urskilja från identifierad reglering (Lonsdale et al., 2008) samt att integrerad reglering inte är relevant förrän senare i livet (Ratelle et al., 2007; Vallerand., 1997). Därmed utgår
föreliggande studie från indelningen; autonom motivation, kontrollerad motivation, amotivation samt exkluderar integrerad reglering vid mätningen av autonom motivation.
The Multidimensional Scale of Perceived Social Support (MSPSS)
För att mäta deltagarnas upplevda sociala stöd har formuläret MSPSS använts (Ekbäck., 2013; Zimet et al., 1988). Frågeformuläret består av tre subskalor; vänner, familj samt signifikanta andra. MSPSS innehåller 12 påståenden där varje subskala omfattar 4 påståenden som besvaras på en likertskala från 1-7, där 1= håller absolut inte med och 7=
håller absolut med. Exempel från subskalan vänner; “Mina vänner försöker verkligen hjälpa mig”. Ett annat exempel från subskalan familj; “Min familj hjälper mig att fatta beslut”. Ett påstående som ingår i subskalan signifikanta andra var exempelvis; “Det finns en speciell person jag kan vända mig till när jag behöver”. Föreliggande studie har använt sig av en svensk version av formuläret (Ekbäck et al., 2013). Samtliga subskalor visade på en god reliabilitet, vänner a = .89, familj a = .83, signifikanta andra a = .86. Reliabiliteten för hela instrumentet i föreliggande studie var god (a = .90).
Kortversion av The Sport Climate Questionnaire (SCQ-SF)
För att mäta hur deltagaren upplever tränarens autonomistöd används SCQ-SF
(Hagger et al., 2003; Williams & Deci, 1996). SCQ-SF är en kortversion av Learning Climate Questionnaire (Williams & Deci, 1996). Instrumentet består av sex påstående och besvarar på en likertskala från 1-7, 1= Håller absolut inte med och 7= Håller helt och hållet med. Exempel på påstående är följande: “Jag upplever att min tränare ger mig val och möjligheter ” och ” Min tränare uppmuntrar mig till att ställa frågor”. En svensk version av instrumentet har använts i den föreliggande studien (Stenling et al., 2015). Reliabiliteten för SCQ-SF var god (a
= .87) i aktuell studie.
Design och procedur
Studien är kvantitativ och har använt sig av en prospektiv design. De psykosociala faktorerna undersöktes vid ett första mättillfälle för att vid efterföljande fotbollssäsong
kontakta lagens tränare för att se hur många spelare som varit frånvarande och därmed kunde räknas som avhoppade.
Ett stratifierat urval av flickor och pojkar från olika fotbollsklubbar i Sverige uppmanades att ta del av enkäten våren 2019. Urvalet gjordes i samarbete med ett antal distrikts fotbollsförbund, som också var behjälpliga med kontaktinformation till föreningarna.
Vid ett första möte informerades styrelseledamöter, via telefon och mejl, om studiens övergripande mål. I de fall då styrelsen var positiv till medverkan, fick tränarna ta del av en skriftlig information om studien. Vidare kontaktades och informerades barn och ungdomar som var aktuella för studien. För de som var under 15 år ombads, förutom fotbollsspelarna, även deras föräldrar att inkomma med ett underskrivet samtycke om deltagande. Tre veckor efter att informationen gått ut besvarades den första mätningens formulär av deltagarna i samband med träning (hösten 2019).
Ett år senare (hösten 2020) kontaktades ungdomsansvarig alternativt tränaren för respektive fotbollslag via telefon. Innan samtalet hade en lista med namn på de spelarna som medverkat vid datainsamlingen hösten 2019 mejlats till respektive ungdomsansvarig
alternativt tränaren. Vid samtalet ombads de att rapportera vilka av spelarna som hade slutat spela fotboll i föreningen.
Etiska övervägande
Aktuell studie har utgått ifrån Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer.
Respondenten informerades genom ett informationsbrev (se bilaga 1) om studiens syfte, deras uppgift som respondent samt deras villkor. Uppgifter om att det är frivilligt att delta och att de när som kunde avbryta sin medverkan utan att ange orsak, gavs. Vidare att deras uppgifter behandlas konfidentiellt och att inga obehöriga kommer ta del av deras resultat. Respondenten fick även skriva på ett samtycke om medverkan. Från de respondenter som var under 15 år
inhämtas även samtycke från vårdnadshavare. Studien är godkänd av etikprövningsmyndigheten.
Data analys
All insamlad data har bearbetats och analyserats i Statistical Package of Social Sciences 26.0 (IBM SPSS). En variabel för avhopp skapades, med värdet 0 = kvar i fotboll eller 1 = avhopp. Denna användes som beroende variabel i analysen. Deskriptiv statistik beräknades och för att besvara studiens syfte utfördes en binär logistisk regressionsanalys.
Detta för att kunna undersöka vilka psykosociala faktorer; motivationsregleringar, upplevt autonomistöd från tränaren och socialt stöd, som har ett samband med ökad risk för avhopp.
En binär logistisk regressionsanalys innebär att en modell tas fram för att förutse vilken av två kategorier en person, med störst sannolikhet, kommer att tillhöra (Field, 2018).
Vidare baseras modellen på personens prediktor-värden (Field, 2018). Aktuell studie utgick ifrån kategorierna “avhopp” eller “stanna kvar” där deltagarna placerades i en av kategorierna.
Indelningen baserades på deltagarnas värden avseende de oberoende faktorerna; motivation, upplevt autonomistöd från tränaren och socialt stöd. Vidare skapas Odds ratio (OR) i den binära logistiska regressionsanalysen för att jämföra oddsen (sannolikheten) att tillhöra en av de två kategorierna (Field, 2018). I föreliggande studie innebär det att jämföra sannolikheten att deltagarna tillhör antingen “avhopp” eller “stanna kvar”. Genom detta får aktuell studie fram vilken kategori det är störst chans att deltagaren kommer tillhöra.
Den binära logistiska regressionsanalysen kan med OR och ett 95% konfidensintervall (CI) (Olsson & Sörensen, 2011) ta fram om det finns någon skillnad mellan de oberoende variablerna och sambandet med risk för att hoppa av eller chans att fortsätta delta i
organiserad fotboll. OR påvisar ett statistiskt signifikant samband på p<.05 när ett 95% CI inte innehåller 1.
Resultat
Generellt indikerar studiens resultat att deltagarna självskattade högre nivåer av autonom motivation, upplevt autonomistöd från tränaren samt socialt stöd. Vidare påvisade resultatet lägre nivåer av kontrollerad motivation och amotivation.
Tabell 1. Deskriptiv statistik
n M SD a Skala Min Max Avhopp
M (SD) (n = 128)
Fortsatt M (SD) (n = 581)
Ålder 731 13.71 1.77 14.36 (1.79) 13.60 (1.75)
År spelade
737 7.56 2.74 0.00 14 7.83 (3.03) 7.58 (2.65)
Timmar / vecka
737 4.85 2.36 0.00 16 5.11 (2.49) 4.81 (2.30)
Andra sporter
605 .65 0.77 0.00 7 .62 (.83 .63 (.56)
AM 737 5.90 1 .74 1-7 1.38 7 5.52 (1.10) 5.99 (.95)
KM 737 1.54 .81 .79 1-7 1 6.63 1.63 (.93) 1.51 (.78)
Amot 737 1.37 .71 .59 1-7 1 4.75 1.55 (.83) 1.33 (.68)
SS 729 6.27 .80 .90 1-7 1.17 7 6.20 (.89) 6.28 (.78) TAS 732 5.58 1.14 .87 1-7 1 7 5.21 (1.21) 5.67 (1.09) Förkortningar: AM = autonom motivation, KM = kontrollerad motivation, Amot =
amotivation, SS = socialt stöd, TAS = Tränarens autonomistöd.
Resultatet från den binära logistiska regressionsanalysen (Cox & Snell R2 = .048, Nagelkerke R2 = .078, X2 = 34.30, p <.001) visade att autonom motivation (OR = .70, 95%
CI = [.57, .87]) och tränarens autonomistöd (OR = .74, 95% CI = [.61, .89]) hade statistiskt signifikant samband med risk för avhopp från organiserad fotboll. Mer specifikt visade resultatet att lägre nivåer av autonom motivation samt lägre nivåer av autonomistöd från tränaren var associerat med en ökad risk för avhopp från organiserad fotboll. Varken
kontrollerad motivation (OR = .80, 95% CI = [.58, 1.11]), amotivation (OR = 1.30, 95% CI = [.92, 1.82]) eller socialt stöd (OR = 1.16, 95% CI = [.89, 1.51]) påvisade ett statistiskt
signifikant samband med risk för avhopp från organiserad fotboll.
Diskussion
Syftet med föreliggande studie var att undersöka samband mellan psykosociala
faktorer (motivationsregleringar, upplevt autonomistöd från tränaren och socialt stöd) och risk för avhopp inom organiserad barn- och ungdomsfotboll. Studiens resultat visar att autonom motivation och upplevt autonomistöd från tränaren har ett statistiskt signifikant samband med risk för avhopp. Vilket innebär att lägre nivå av autonom motivation och upplevt
autonomistöd från tränaren, är associerad med en ökad risk för avhopp från organiserad fotboll. Det föreligger dock inget signifikant samband med kontrollerad motivation,
amotivation och socialt stöd med risk för avhopp i aktuell studie. Det betyder att det inte kan påvisas ett samband mellan deltagarnas kontrollerade motivation, amotivation eller socialt stöd och ökad risk för avhopp från organiserad fotboll.
Föreliggande studies statistiskt signifikanta samband avseende autonom motivation och risk för avhopp är i enlighet med tidigare studier inom organiserad idrott, som indikerar att autonom motivation är relaterad till fortsatt idrottande (Jõesaar & Hein, 2010). Sambandet som påvisas i studien överensstämmer även med SDT som utgår från att autonom motivation har ett positivt samband med fortsatt deltagande av en aktivitet eller ett beteende (Ryan &
Deci, 2000). En möjlig förklaring till resultatet är att deltagarna som väljer att stanna kvar upplever mer glädje, tillfredsställelse, välmående och känner en mening med aktiviteten, än de som väljer att hoppa av. Dessa faktorer är, i linje med vad Ryan & Deci (2000) beskriver, väsentliga faktorer för att uppleva autonom motivation. Vidare beskrivs även individens eget val (autonomi), känsla av att klara av uppgiften (kompetens), delaktighet och gemenskap (tillhörighet) som viktiga faktorer i processen för att uppleva autonom motivation (Ryan &
Deci, 2000). Dessa upplevelser och känslor kan vara en potentiell förklaring till studiens samband mellan autonom motivation och risk för avhopp. En möjlig källa till dessa upplevelser och känslor kan vara de personer som finns runt individen, och hur de har en inverkan på individens tankar och känslor. Detta kan vara ytterligare en potentiell förklaring då de sociala faktorerna omkring individen kan ha en väsentlig inverkan på dennes upplevelse av motivation (Vallerand, 1997).
Föreliggande studies uteblivna statistiskt signifikanta samband mellan kontrollerad motivation och risk för avhopp inom organiserade barn- och ungdomsfotboll överensstämmer inte med tidigare forskning. Calvo et al. (2010) påvisar att högre nivåer av upplevd
kontrollerad motivation har ett samband med risk för att barn och ungdomar avslutar deltagandet i organiserad fotboll. En förklaring för det uteblivna sambandet i aktuell studie, kan vara att flera olika regleringar kan ha en inverkan på ett beteende eller en aktivitet
(Lindwall et al., 2017). Exempelvis en fotbollsspelare som fortsätter träna för att förbättra sin möjlighet för en framtida fotbollskarriär kan till exempel uppleva glädje och tillfredsställelse (autonom motivation), samtidigt som hen upplever “jag borde…” (kontrollerad motivation).
Genom att fotbollsspelaren motiveras av flera olika typer av motivation samtidigt innebär det att denne kan uppleva både autonom motivation och kontrollerad motivation samtidigt. Båda typerna av motivation kan vara motiverande, emellertid på olika sätt, för att spelaren ska fortsätta träna för att sedermera nå sitt mål.
Vidare visar även föreliggande studies uteblivna statistiskt signifikant samband mellan amotivation och risk för avhopp inom organiserad barn- och ungdomsfotboll ett motsägande resultat. Då tidigare studier indikerar att avsaknad av motivation har en inverkan på
idrottarens beslut om att sluta idrotta (Calvo et al., 2010; Ntoumanis, 2005; Pelletier et al., 2001; Vallerand et al., 1997). Pelletier et al. (2001) och Calvo et al. (2010) förtydligar att högre nivå av amotivation indikerar på en ökad risk för att sluta idrotta. Till skillnad från Ntoumanis (2005) och Vallerand et al. (1997) som endast påvisar att amotivation har en inverkan på idrottarens beslut. En möjlig förklaring till det uteblivna sambandet i aktuell studie, kan finnas i att studiens deltagare generellt självskattar låga nivåer av amotivation.
Enligt Deci & Ryan (2000) kan en konsekvens av bristande motivation vara att individen slutar med aktiviteten. Det kan även ge en potentiell förklaring till att de som upplever avsaknad av motivation redan har slutat med organiserad fotboll och därmed inte deltagit i aktuell studie.
Föreliggande studies resultat fann däremot att upplevt autonomistöd från tränaren har ett statistiskt signifikant samband med risk för avhopp från deltagandet i organiserad fotboll.
Resultatet korresponderar med tidigare studier, som indikerar att tränarens autonomistöd har en viktig roll i avseende att fortsätta utöva organiserad idrott (Cronin & Allen, 2015; Guillet et al., 2002; Quested et al., 2013). Guillet et al. (2002) och Quested et al. (2013) påvisar att desto mindre upplevt autonomistöd från tränaren desto större risk att idrottaren slutar med organiserad fotboll.
Andra studier som påvisar tränarens viktiga roll visar att hen har en inverkan på hur idrottaren upplever sin träning och även hur tillfredsställd idrottaren är (Keegan et al., 2010;
Mageau et al., 2003). En potentiell förklaring till aktuell studies resultat avseende upplevt autonomistöd från tränaren är att fotbollsspelarna inte känner sig tillräckligt tillfredsställd med träningarna. Exempelvis att de inte upplever ett bra motivationsklimat, vilket kan bidra till
lägre upplevt autonomistöd och att idrottaren därför riskerar att sluta delta i organiserad fotboll. Den potentiella förklaringen överensstämmer på så vis även med tidigare forskning som indikerar samband mellan motivationsklimat och autonomistöd från tränaren (Keegan et al., 2010; Mageau et al., 2003).
När tränaren bidrar med autonomistöd, genom att exempelvis lyssna på och uppmuntra sina idrottare, kan tränaren gynna idrottarens upplevelse av de grundläggande psykologiska behoven. Likt sambandet mellan autonom motivation och risk för avhopp, påvisar upplevt autonomistöd vikten av spelarnas upplevda autonomi, kompetens och
tillhörighet för att fortsätta delta i organiserad fotboll. Vilket stärks av tidigare forskning som påvisar att brist på de grundläggande psykologiska behoven indikerar samband med avhopp från organiserad fotboll (Temple & Crane, 2016) och annan organiserad idrott (Guillet et al., 2002; Jõesaar & Hein, 2011). Resultatet avseende autonomistöd från tränaren ligger således inte i linje med tidigare studie som påvisar att autonomistöd från tränaren varken har en väsentlig betydelse för de som slutar eller för de som fortsätter (Jõesaar & Hein, 2011).
Slutligen fann aktuell studie inget statistiskt signifikant samband mellan socialt stöd och risk för avhopp avseende deltagandet i organiserad fotboll. Vilket indikerar att det
sannolikt inte är nivån av socialt stöd som ökar risken för avhopp. Resultatet överensstämmer dock inte med tidigare studier, som har påvisat att högre nivåer av upplevt socialt stöd är associerat med en ökad chans för fortsatt utövande av organiserad idrott (Lavallee et al., 2018;
Ullrich-French & Smith, 2008). En potentiell förklaring till aktuell studies resultat kan vara att skattningarna avseende socialt stöd, inte är specifikt relaterade till fotboll, till skillnad från tidigare studie som inriktat sina formulär specifikt till fotbollssammanhang (Ullrich-French &
Smith, 2008). Ullrich-French och Smith (2008) motiverar sitt val av fotbollsspecificerade formulär eftersom sammanhanget kan influera betydelsen av relationen mellan människor.
Det är dock viktigt att belysa att det sociala stödet i aktuell studie kan vara en del av det upplevda sociala stödet i ett fotbollssammanhang.
I aktuell studie skattar deltagarna generellt ett högt värde av socialt stöd. En möjlig förklaring är att det uteblivna sambandet till risk för avhopp kan finnas i andra faktorer, såsom tidsbrist eller andra idrottsaktiviteter. I föreliggande studie är mer än 50 procent av deltagarna aktiva i fler idrotter och ägnar i genomsnitt ungefär fem timmar i veckan till fotbollen.
Deltagarnas övriga idrottsliga engagemang kan vara en möjlig anledning till att de slutar spela fotboll. Slutsatsen är att deltagarnas sociala stöd inte nödvändigtvis är relaterat till deras avhopp från fotbollen, utan kan bero på tidsbrist. Crane och Temple (2015) sammanfattar tid som den vanligast strukturella begränsningen i samband med risk för avhopp inom
organiserad idrott. Det är dock värt att notera att tidigare forskning har påvisat ett samband mellan fortsatt utövande av fysisk aktivitet och socialt stöd (Mendonca, 2014). Denna forskning kan ge ytterligare en möjlig förklaring till föreliggande studies resultat. Då det kan innebära att deltagarna inte nödvändigtvis behöver sluta utöva fysisk aktivitet, efter avhopp från organiserad fotboll, utan fokuserar på en annan idrott eller fysisk aktivitet.
Metoddiskussion
Föreliggande studie genomfördes med en prospektiv design, genom en kvantitativ undersökningsmetod. Deltagarna fick besvara en enkät då det är ett tidseffektivt sätt att nå många deltagare och enkelt att administrera (Podsakoff et al., 2003). Nackdelen med denna typ av datainsamling är att det bygger på att deltagaren engagerar sig och att hen besvarar enkäten sannhetsenligt. Det är även svårt att påverka deltagarens sinnesstämning vid datainsamlingen. En stressad situation kan medföra att deltagaren svarar utan eftertanke.
Frågeformulären i studien delades ut i samband med träningen vilket kan ha medfört att deltagaren haft olika sinnesstämningar beroende på vad som skett innan träning samt vad som skulle ske efter svarstillfället. Det finns även en risk att deltagaren besvarar socialt önskvärt vid självrapportering vilket även kan påverka resultatet (Podsakoff et al., 2003).
Aktuell studies respondenter är barn- och ungdomar från 10 år. Det är därför av extra vikt att respondenterna ges rätt förutsättningar för att förstå och besvara frågorna eftersom de inte har samma förutsättningar att förstå och bedöma frågeställningar (Wenemark, 2017). För att undvika eventuella missförstånd hade en pilotstudie kunnat genomföras. En sådan studie syftar till att verifiera om frågeformuläret fungerat som förväntat (Wenemark, 2017). På grund av tidsbrist hade föreliggande studie inte möjlighet att utföra en sådan.
Formulärets inledande frågor är specifikt relaterade till fotboll och därefter avslutas de med generella frågor avseende socialt stöd. Denna utformning med både specifika och
generella frågor kan influera hur individen tolkar och besvarar frågeställningarna (Harrison &
McLaughlin, 1993). I detta fall kan individen ha uppfattat de mer generella frågeställningarna som fotbollsspecifika även om de inte har formulerats på ett sådant sätt (Marsh & Yeung, 1999). Hur individen tolkar de generella frågeställningarna kan dock endast individen själv besvara. För framtida studier bör frågornas utformning beakta denna risk för att minimera eventuella misstolkningar.
Fördelarna med studiens design är exempelvis möjligheten att följa deltagare över tid, vilket gör det möjligt att komma närmare kausalitet. Aktuell studie använder sig även av ett stratifierat slumpmässigt urval av barn och ungdomar som är aktiva i fotbollsföreningar i Sverige. Studiens urval är fördelaktigt då det ger ett representativt underlag av befolkningen utan att behöva inkludera samtliga individer (Mitchell & Jolley, 2013). Studiens urval
möjliggör därav generalisering till andra fotbollsförenings i Sverige, förutom de som deltagit i studien.
Majoriteten av mätinstrumentet påvisar ett alfavärde över .70 det indikerar en god reliabilitet (Field, 2018). Dock visade amotivation (α =.59) på en relativ låg reliabilitet, vilket kan ifrågasätta varför instrumentet inte uppfyller en god reliabilitet. En möjlig förklaring är att deltagarna har besvarat med ett högt värde avseende en fråga och på en annan fråga om
samma motivationsreglering besvarat mycket lågt. Det kan resultera i ett lågt alpha värde. Hur frågorna är utformade avseende motivationsregleringar kan även ha bidragit med tolknings- och bedömning svårigheter och därmed påverkat reliabilitet (Podsakoff et al., 2003) för amotivation.
Implikationer
I aktuell studies resultat belyses autonom motivation och upplevt autonomistöd från tränare som viktiga faktorer att beakta i samband med avhopp från organiserad fotboll. Med denna kunskap kan fotbollsföreningar- och förbund utveckla verksamma interventioner.
Genom att exempelvis föreläsa för fotbollsspelarna om motivationens betydelse och vad som driver dem kan det öka medvetenheten hos deltagarna. Ökad kunskap och förståelse avseende motivation, kan ha en positiv inverkan på deltagandet inom organiserad fotboll (Quested et al., 2013). Även tränare bör utbildas i vad autonomistöd är och hur de kan bidra med det.
Tränarutbildning med fokus på stöd kan, förutom att fördjupa tränarens kunskaper, leda till att deltagaren upplever mer glädje i fotbollsspelandet och vill stanna kvar längre (Quested et al., 2013). Därmed bör föreningar och förbund med denna kunskap investera i föreläsningar och utbildning för både idrottare och tränare. Ökad kunskap samt förståelse kan förhoppningsvis bidra till fortsatt deltagande, positiva psykiska samt fysiska effekter inom organiserad fotboll högre upp i åldrarna.
Framtida forskning
Föreliggande studie finner inget statistiskt signifikant samband med amotivation, kontrollerad motivation och socialt stöd gentemot ökad risk för avhopp. Då det sociala stödet inte undersökts specifikt ur ett fotbollsperspektiv, skulle det med fördel kunna göras i
framtiden.Aktuell studie mätte endast de psykosociala faktorerna vid ett tillfälle och skulle med fördel kunna inkludera åtminstone ett utökat mättillfälle. Flertalet studier har tidigare efterfrågat longitudinella studier för att bättre förstå processen som sker innan en idrottares avhopp (Crane & Temple, 2015; Sheridan et al., 2014). I framtida forskning skulle därför
longitudinella studier vara av relevans då det innebär att mäta de psykosociala faktorerna fler gånger. Det för att bättre förstå de psykosociala faktorernas kausala samband före och efter avhopp. På så vis skulle även det uteblivna möjliga sambandet mellan ökad risk för avhopp och faktorerna amotivation och kontrollerad motivation kunna förklaras.
Framtida studier kan även använda sig av mixeddesign för att kunna komma närmare vilka upplevelser som får idrottaren att sluta med sin idrott (Crane & Temple, 2015; Temple
& Crane 2016; Battaglia & Kerr, 2020). Således är longitudinella studier och mixeddesign av intresse för att skapa en djupare förståelse för de psykosociala faktorernas påverkan avseende avhopp från organiserad fotboll. Vidare skulle framtida forskning kunna inkludera fler idrotter inom både individuell- och lagidrott för att få fram ett resultat som är mer generaliserbart.
Møllerløkken et al., (2015) fann dessutom könsskillnader rörande hur atleter upplever sin tränare. Därav skulle det även vara av intresse att undersöka eventuella könsskillnader avseende tränarens autonomistöd, för att bättre kunna bemöta eventuella olikheter.
Konklusion
Föreliggande studies resultat visade på ett statiskt signifikant samband mellan
autonom motivation, upplevt autonomistöd från tränaren och risk för avhopp från organiserad barn- och ungdomsfotboll. Resultatet visade mer specifikt att desto mindre självskattad autonom motivation och autonomistöd från tränaren är associerat med ökad risk för avhopp.
Kontrollerad motivation, amotivation och socialt stöd visade däremot inte på ett statistiskt signifikant samband med risk för avhopp. Sammantaget belyser studiens resultat vikten av att främja autonom motivation och tränares autonomistöd för att möjliggöra ett livslångt
idrottande.
Referenser
Antonakis, J., Bendahan, S., Jacquart, P., & Lalive, R. (2010). On making causal claims: A review and recommendations. The leadership quarterly, 21(6), 1086-1120.
https://doi.org/10.1016/j.leaqua.2010.10.010
Battaglia, A., & Kerr, G. (2020). Exploring sport stakeholders’ interpretations of the term dropout from youth sport. Journal of Applied Sport Psychology, 1-22.
https://doi.org/10.1080/10413200.2019.1707727
Calvo, T.G., E. Cervelló, R. Jiménez, D. Iglesias, and J.A.M. Murcia. (2010). Using Self determination Theory to Explain Sport Persistence and Dropout in Adolescent Athletes. The Spanish Journal of Psychology, 13 (2), 677–84.
https://doi.org/10.1017/S1138741600002341
Conroy, D. E., & Coatsworth, J. D. (2007). Assessing autonomy-supportive coaching strategies in youth sport. Psychology of Sport and Exercise, 8(5), 671–684.
https://doi.org/10.1016/j.psychsport.2006.12.001
Crane, J., & Temple, V. (2015). A systematic review of dropout from organized sport among children and youth. European Physical Education Review, 21(1), 114–131.
https://doi.org/10.1177/1356336X14555294
Cronin, L. D. & Allen, J. B.(2015). Developmental experiences and well-being in sport: The importance of the coaching climate. Sport Psychologist, 29(1), 62-71.
https://doi.org/10.1123/tsp.2014-0045
Deci, E. L., & Ryan, R. M. (1987). The support of autonomy and the control of behavior.
Journal of Personality and Social Psychology, 53(6), 1024–1037.
https://doi.org/10.1037/0022-3514.53.6.1024
Deelen, I., Ettema, D., & Kamphuis, C. B. (2018).Time-use and environmental determinants of dropout from organized youth football and tennis. BMC Public Health, 18(1), Artikel: 1022 (2018). https://doi.org/10.1186/s12889-018-5919-2
Ekbäck, M., Benzein, E., Lindberg, M., & Årestedt, K. (2013). The Swedish version of the multidimensional scale of perceived social support (MSPSS) – a psychometric
evaluation study in women with hirsutism and nursing students. Health and Quality of Life Outcomes, 11(1), Artikel: 168 (2013). https://doi.org/10.1186/1477-7525-11-168
Faskunger, J., & Sjöblom, P. (2017). Idrottens samhällsnytta: En vetenskaplig översikt av idrottsrörelsens mervärden för individ och samhälle.
https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet/nya-dokument/nya- dokumentbanken/forskning-fou/idrottens-samhallsnytta/fou2017_1-idrottens- samhallsnytta.pdf
Field, A. (2018). Discovering statistics using IBM SPSS statistics. Sage.
Gould , D. (1987) Understanding attrition in children's sport. In D. Gould & M. R. Weiss (Red.), Advances in pediatric sport sciences. (s. 61-85). Human Kinetics.
Guillet, E., Sarrazin, P., Carpenter, P. J., Trouilloud, D., & Cury, F. (2002) Predicting persistence or withdrawal in female handballers with social exchange theory.
International Journal of Psychology, 37(2), 92-104.
https://doi.org/10.1080/00207590143000243
Hagger, M. S., Chatzisarantis, N. L., Culverhouse, T., & Biddle, S. J. (2003). The processes by which perceived autonomy support in physical education promotes leisure-time physical activity intentions and behavior: a trans-contextual model. Journal of educational psychology, 95(4), 784-795. https://doi.org/10.1037/0022-0663.95.4.784
Hagger, M., & Chatzisarantis, N. (2008). Self-determination Theory and the psychology of exercise. International Review of Sport and Exercise Psychology, 1(1), 79-103.
https://doi.org/10.1080/17509840701827437
Harrison, D. A., & McLaughlin, M. E. (1993). Cognitive processes in self-report responses:
Tests of item context effects in work attitude measures. Journal of Applied Psychology, 78(1), 129–140. https://doi.org/10.1037/0021-9010.78.1.129
Howitt, D., & Cramer, D. (2020). Research Methods in Psychology (6 uppl.). Pearson.
Jõesaar, H., & Hein, V. (2011). Psychosocial Determinants of Young Athletes’ Continued Participation over Time. Perceptual and Motor Skills, 113(1), 51–66.
https://doi.org/10.2466/05.06.13.pms.113.4.51-66
Keegan, S., Spray, C., Harwood, C., & Lavallee, D. (2010). The Motivational Atmosphere in Youth Sport: Coach, Parent, and Peer Influences on Motivation in Specializing Sport Participants. Journal of Applied Sport Psychology, 22(1), 87–105.
https://doi.org/10.1080/10413200903421267
Krustrup, P., Dvorak, J., Junge, A., & Bangsbo, J. (2010). Executive summary: The health and fitness benefits of regular participation in smallsided football games.
Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, 20(1), 132–135.
https://doi.org/10.1111/j.1600-0838.2010.01106.x
Lavallee, S., Sheridan, D., Coffee, P., & Daly, P. (2018). A Social Support Intervention to Reduce Intentions to Drop-out from Youth Sport: The GAA Super Games Centre.
Intervención Psicosocial, 28(1), 11–17. https://doi.org/10.5093/pi2018a15
Lindwall, I., Weman-Josefsson, K., Jonsson, L., & Ivarsson, A. (2017). Stirring the motivational soup: within-person latent profiles of motivation in exercise. The International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity, 14(1), Artikel: 4
(2017). https://doi.org/10.1186/s12966-017-0464-4
Lindwall, M., Stenling, A., & Weman-Josefsson, K. (2019). En självbestämmande teori om motivation. I M. Lindwall, A. Stenling & K. Weman-Josefsson (Red.). Motivation
inom träning, hälsa och idrott: ett självbestämmande perspektiv (s. 17-57).
Studentlitteratur.
Lakey B., & Lutz C. J. (1996). Social Support and Preventive and Therapeutic Interventions. I G. R. Pierce, B. R. Sarason & I. G. Sarason (Red.) Handbook of Social Support and the Family. The Springer Series on Stress and Coping (s. 435-465). Springer.
https://doi.org/10.1007/978-1-4899-1388-3_18
Lonsdale, C., Hodge, K., & Rose, E. A. (2008). The Behavioral Regulation in Sport
Questionnaire (BRSQ): Instrument development and initial validity evidence. Journal of Sport and Exercise Psychology, 30(3), 323-355.
https://doi.org/10.1123/jsep.30.3.323
López-Fernández, I., Merino-Marbán, R., & Fernández-Rodríguez, E. (2014). Examining the Relationship between Sex and Motivation in Triathletes. Perceptual & Motor Skills, 119(1), 42–49. https://doi-org.ezproxy.bib.hh.se/10.2466/30.19.PMS.119c11z1
Mageau, V. (2003). The coach–athlete relationship: a motivational model. Journal of Sports Sciences, 21(11), 883–904. https://doi.org/10.1080/0264041031000140374
Marsh, H. W., & Yeung, A. S. (1999). The lability of psychological ratings: The chameleon effect in global self-esteem. Personality and Social Psychology Bulletin, 25(1), 49–64.
https://doi.org/10.1177/0146167299025001005
Mendonca, C. (2014). Physical activity and social support in adolescents: a systematic review.
Health Education Research, 29(5), 822–839. https://doi.org/10.1093/her/cyu017
Metzl, J. D., & Micheli, L. J. (1998) Youth soccer: an epidemiologic perspective. Clin Sports Med, 17(4), 663-673. https://doi.org/10.1016/S0278-5919(05)70110-1
Mitchell, M. L. & Jolley, J. M. (2013). Research design explained. (8 uppl.). Wadsworth Cengage Learning.
Møllerløkken, N. E., Lorås, H., & Pedersen, A. V. (2015). A systematic review and meta analysis of dropout rates in youth soccer. Perceptual and motor skills, 121(3), 913- 922. https://doi.org/10.2466/10.PMS.121c23x0
Ntoumanis, N. (2005). A prospective study of participation in optional school physical education using a self-determination theory framework. Journal of Educational Psychology, 97(3), 444-453. https://doi.org/10.1037/0022-0663.97.3.444
Olsson, H., & Sörensen, S. (2011). Kvalitativa och kvantitativa perspektiv Forskningsprocessen. Liber
Pelletier, L. G., Fortier, M. S., Vallerand, R. J., & Brière, N. M. (2001). Associations among perceived autonomy support, forms of self-regulation, and persistence: A prospective study. Motivation and Emotion, 25(4), 279–306.
https://doi.org/10.1023/A:1014805132406
Podsakoff, P. M., MacKenzie, S. B., & Podsakoff, N. P. (2003) Common Method Biases in Behavioral Research: A Critical Review of the Literature and Recommended Remedies. Journal of Applied Psychology, 88(5), 879-903.
https://doi.org/10.1037/0021-9010.88.5.879
Procidano, M. E., & Heller, K. (1983). Measures of Perceived Social Support From Friends and From Family: Three Validation Studies. American Journal of Community Psychology, 11(1), 1-24.
Ratelle, C. F., Guay, F., Vallerand, R. J., Larose, S., & Senécal, C. (2007). Autonomous, controlled, and amotivated types of academic motivation: A person-oriented analysis.
Journal of educational psychology, 99(4), 734-746.
https://doi.org/10.1037/00220663.99.4.734
Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna. (2016). Svensk idrott idag Fakta och statistik. https://www.strategi2025.se/globalassets/riksidrottsforbundet-
2025/dokument/bilaga_strategi2025faktaochstatistik-utskriftsversion.pdf Riksidrottsförbundet. (24 juni 2019a). Idrott på barn och ungas villkor.
https://www.rf.se/RFarbetarmed/Barn-ochungdomsidrott/
Riksidrottsförbundet. (2019b). Idrottsrörelsen i siffror 2018.
https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet/nya-dokument/nya- dokumentbanken/idrottsrorelsen-i-siffror/2018-idrotten-i-siffror--- rf.pdf?w=900&h=900
Riksidrottsförbundet. (2005). Ungdomars tävlings- och motionsvanor: En statistisk undersökning våren 2005 (FoU-rapport, nr. 2005:6). Riksidrottsförbundet.
https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet/nya-dokument/nya-
dokumentbanken/forskning-fou/motionsidrott/fou2005_6-ungdomars-tavlings--och- motionsvanor.pdf?w=900&h=900
Ryan, R. M., & Deci, E.L. (2000). Self-determination theory and the facilitation of intrinsic motivation, social development, and well-being. American Psychologist, 55(1), 68–78.
Ryan, R. M., & Deci, E. L. (2002). Overview of self-determination theory: An organismic dialectical perspective. University of Rochester Press.
Shahar, G., Henrich, C. C., Blatt, S. J., Ryan, R., & Little, T. D. (2003). Interpersonal relatedness, self-definition, and their motivational orientation during adolescence: A theoretical and empirical integration. Developmental psychology, 39(3), 470-483.
https://doi.org/10.1037/0012-1649.39.3.470
Sheridan, D., Coffee, P., & Lavallee, D. (2014). A systematic review of social support in youth sport. International Review of Sport and Exercise Psychology, 7(1), 198-228.
https://doi.org/10.1080/1750984x.2014.931999
Shumaker, S. A., & Brownell, A. (1984). Toward a theory of social support: Closing conceptual gaps. Journal of social issues, 40(4), 11-36.
https://doi.org/10.1111/j.15404560.1984.tb01105.x
Teixeira, C., Carraça, E. V., Markland, D., Silva, M. N., & Ryan, R. M. (2012). Exercise, physical activity, and self-determination theory: A systematic review. The
International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity, 9(1), 78–78.
https://doi.org/10.1186/1479-5868-9-78
Temple, V. A., & Crane, J. R. (2016). A systematic review of drop-out from organized Soccer among children and adolescents. Soccer & Society, 17(6), 856-881.
https://doi.org/10.1080/14660970.2015.110090
Ullrich-French, S. (2008). Social and motivational predictors of continued youth sport participation. Psychology of Sport and Exercise, 10(1), 87–95.
https://doi.org/10.1016/j.psychsport.2008.06.007
Vallerand, R. J. (1997). Toward a hierarchical model of intrinsic and extrinsic motivation. In M.P. Zanna (Red.), Advances in experimental social psychology (s.271-360).
NewYork: Academic Press.
Vetenskapsrådet, 2002. Forskningsetiska principer: inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.
Vilhjalmsson, R., & Thorlindsson, T. (1992). The integrative and physiological effects of sport participation: A study of adolescents. Sociological Quarterly, 33(4), 637-647.
https://doi.org/10.1111/j.1533-8525.1992.tb00148.x
Wenemark, M. (2017). Enkät med respondenten I focus (1 uppl.) Studentlitteratur.
Witt, P. A., & Dangi, T. B. (2018). Why Children/Youth Drop Out of Sports. Journal of Park and Recreation Administration, 36(3), 191-199. https://doi.org/10.18666/JPRA-2018 V36-I3-8618
Williams, G. C., & Deci, E. L. (1996). Internalization of biopsychosocial values by medical students: a test of self-determination theory. Journal of personality and social psychology, 70(4), 767-779. https://doi.org/10.1037/0022-3514.70.4.767
World Health Organization. (2011). Information sheet: Global recommendations on physical activity for health 5-17 years old. Geneva: World Health Organization.
Zimet, G. D., Dahlem, N. W., Zimet, S. G., & Farley, G. K. (1988). The Multidimensional Scale of Perceived Social Support. Journal of Personality Assessment, 52(1), 30–41.
https://doi.org/10.1207/s15327752jpa5201_2
Quested, E., Ntoumanis, N., Viladrich, C., Haug, E., Ommundsen, Y., Van Hoye, A., Mercé, J., Hall K. H., Zourbanos, N & Duda, J. L. (2013). Intentions to drop-out of youth soccer: A test of the basic needs theory among European youth from five countries.
International Journal of Sport and Exercise Psychology, 11(4), 395-407.
Besöksadress: Kristian IV:s väg 3 Postadress: Box 823, 301 18 Halmstad Telefon: 035-16 71 00
E-mail: registrator@hh.se www.hh.se
Linnéa Hansson
