Expropriationsärenden i domstol: En studie av ersättningsmål 2006 – 2020

(1)

EXAMENSARBETE INOM TEKNIK, GRUNDNIVÅ, 15 HP

STOCKHOLM, SVERIGE 2021

Expropriationsärenden i domstol

En studie av ersättningsmål 2006 – 2020 EMILIA DAHLÉN

MARTINA MAXSTAD

KTH SKOLAN FÖR ARKITEKTUR OCH SAMHÄLLSBYGGNAD

(2)

Förord

Denna kandidatuppsatsen innefattar 15 högskolepoäng och är skriven våren 2021 på Kungliga Tekniska högskolan (KTH) för institutionen Fastigheter och Byggande. Vi vill tacka vår handledare Annina H Persson för hennes vägledning genom arbetets gång. Vi vill också rikta ett tack till Jenny Paulsson som från början inspirerade oss till det valda ämnet med intresseväckande nyhetsvärde. Vi vill till sist inkludera ett tack till våra familjer som har stöttat oss på många sätt under vårens gång.

Stockholm, Maj 2021

Emilia Dahlén och Martina Maxstad

(3)

Sammanfattning

Expropriation är ett betydelsefullt verktyg för att lösa markåtkomstfrågan i syfte att tillgodose samhällsutveckling på allmän nivå. Bestämmelserna kring åtgärden återfinns i expropriationslagen (1972:719), ExL. I ExL anges processen för ianspråktagandet, för vilka ändamål expropriation får ske och regler om vilken ersättning som ska utgå. I Sverige är äganderätten till viss del skyddad med bestämmelser i både regeringsformen (1974:152), RF, och art. 1 i tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det framkommer bland annat att expropriation enbart får ske för ett i samhället angeläget allmänt intresse.

Den här uppsatsen har haft för avsikt att besvara frågor kring hur ofta expropriationsärenden löses i domstol under en viss period om 15 år och för vilka ändamål dessa gäller. Uppsatsen ämnar även att undersöka om det går att se några trender i resultatet över tid samt jämföra resultatet med äldre statistik på området.

Vidare har en allmän frågeställning kring expropriation och dess motiv varit en närvarade sak att ifrågasätta då åtgärden är något av ett kontroversiellt ämne i samhället. Till hjälp har doktrin inom markjuridiskt område, lagtext, förarbeten och praxis studerats. Den större delen av arbetet har avsett arkivstudier och insamling av beslutsunderlag från staten, myndigheter och kommuner. Samtliga källor och underlag har bidragit till den sammanställning som har besvarat och fullföljt uppsatsens syfte.

De slutsatser som kunnat dras är att antalet expropriationsärenden som tagits upp i domstol under perioden som undersökningen avsåg var få. Jämfört med vad äldre utredningar av liknande frågeställning har angett följer uppsatsens resultat den generella nedåtgående trenden som kan observeras. Det ändamål som domstolsärenden främst har gällt är tätbebyggelse, som över tiden också varit det mest vanligt förekommande. Anledningen till det resultat vi har funnit är att i de allra flesta fall löses expropriationsärenden före domstolens inblandning genom

21196

(4)

frivilliga överenskommelser. Det går också att konstatera att det finns alternativ

lagstiftning att tillgripa i många av de situationer som återfinns bland de

uppräknade ändamålen som expropriation kan sökas för, och som premieras före

exproprinella åtgärder. Trots att antalet expropriationsärenden är få, fyller

åtgärden ändå en viktig funktion för samhället i stort. Expropriation som en sista

utväg gynnar effektiv hantering av samhällets resurser samtidigt som det för den

enskilde individen skapar förutsättningar för trygga investeringar i fastigheter.

(5)

Abstract

Expropriation, or compulsary purchase, is a meaningful tool when in need to solve land access for a public purpose in our society. The legislation of expropriation is in the swedish law Expropriationslagen (1972:719), ExL. ExL regulates the process for access, for what use and which compensation should be paid. The ownership of property rights are in Sweden partly protected by both The Constitution of Sweden (1974:152), RF, and art. 1 Protocol to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. It appears, among else within these terms, that expropriation can only be used entirely alone for a matter of a pressing public interest.

The aim of this thesis is to answer questions about how often during a period of 15 years an expropriation case is being settled in court, for what purposes, and if there are any similarities over time or in comparison to eldery statistics in the field. A general question about the motives for exproprinational use has been a pressing topic to handle since expropriation itself is a controversial element in our society. Doctrine in the land legal field, legislation, legislative work and praxis has all been used to answer this thesis questions. The main part of the work has been dedicated to archive studies and collecting informed decisions from the swedish government, authorities and local municipal authorities. Our result constitutes a combining of all of the sources, which have answered and fulfilled the aim of this thesis.

The conclusion that has been drawn from our results is that expropriation cases solved in court during the chosen period of time were few. In comparison to what eldery investigations in the matter had shown, the own observed result is following the same declining trend. The foremost occuring use of expropriation was for urban agglomeration development, which is also in line with the previous statistics. The reason behind our findings is that most expropriation cases are,

21196

(6)

before involving the juridical system, able to reach a non-compulsory settlement.

It is also possible to state that there are alternative legislation to resort for many

situations among the possible usages of expropriation, that are to premier before

use of expropriation measures. Even though the usage of expropriation has been

limited to a small number of occasions, the existence of the action fills an

important social function in our society. Expropriation as a final resort for land

access favors both effective handling of resources and creates safe property

investments for the individual.

(7)

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

1.1 Problembeskrivning 1

1.2 Syfte och frågeställning 2

1.3 Metod och material 2

1.4 Avgränsningar 4

1.5 Disposition 5

2 Bakgrund 6

2.1 Expropriation och tillvägagångssätt 6

2.2 Motiv till expropriation 9

2.3 Expropriationsändamålen 9

2.3.1 Tätbebyggelse 10

2.3.2 Samfärdsel och transport 11

2.3.3 Elektrisk kraft, värme, vatten och avlopp 11

2.3.4 Näringsverksamhet 11

2.3.5 Skydds- och säkerhetsområden 12

2.3.6 Försvarsändamål 12

2.3.7 Ändring av riksgränsen 13

2.3.8 Grov vanvård av fastighet 13

2.3.9. Allmän fiskevård 14

2.3.10 Kulturminnen 14

2.3.11 Naturvård, idrott och friluftsliv 14

2.3.12 Annan allmännyttig verksamhet 14

2.3.13 Värdestegring 15

2.4 Allmän behovs- och lämplighetsprövning 15

2.5 Ersättningsprinciper och ändrad lagstiftning 16

2.6 Annan lagstiftning 18

2.6.1 Fastighetsbildningslagen 19

2.6.2 Plan- och bygglagen 20

2.6.3 Miljöbalken 20

2.6.4 Andra lagar 21

3 Äldre statistik 24

3.1 Antalet domstolsärenden 24

3.2 Ersättningsmål - fördelning lagstiftning 25

3.3 Ändamålsfördelning 29

4 Resultat 2006-2020 31

4.1 Antalet domstolsärenden 31

4.2 Åberopade ändamål 34

(8)

4.3 Beskrivning av enskilda ersättningsmål 36

4.3.1 Bromölla kommun, TR F 5939-10 36

4.3.2 Kumla kommun, TR F 2419-11 38

4.3.3 Gävle kommun, TR F 1733-12 39

4.3.4 Sundsvall kommun, TR F 481-14 40

4.3.5 Halmstad kommun, TR F 982-15 42

4.3.6 Västervik kommun, TR F 4819-13 43

4.3.7 Sundsvall kommun, TR F 1350-15 43

4.3.8 Ånge kommun, TR F 3452-17 45

4.3.9 Karlshamn kommun, TR F 2779-20 46

5 Analys 49

5.1 Antalet ersättningsmål 49

5.2 Förekommande ändamål 52

5.3 Etiska aspekter 55

6 Slutsats 58

6.1 Framtida studier 59

Referenslista 60

Lagar och författningar 60

Tryckta källor 60

Riksdagstryck 61

Rättsfallsregister 61

Regeringsbeslut 62

Myndighetsbeslut 62

(9)

Förkortningar

AL ExL FBL KML LBJ LL MB PBL Prop.

RF SOU VägL

Anläggningslag (1973:1149) Expropriationslag (1972:719) Fastighetsbildningslag (1970:988) Kulturmiljölag (1988:950)

Lag (1995:1649) om byggande av järnväg

Ledningsrättslag (1973:1144) Miljöbalk (1998:808)

Plan- och bygglag (2010:900) Proposition

Regeringsformen (1974:152)

Statens offentliga utredningar

Väglag (1971:948)

(10)

1 Inledning

1.1 Problembeskrivning

Rätten till ägande och nyttjande av sin egendom är en rättighet som för många får anses vara en betydelsefull befogenhet. Den svenska medborgarens äganderätt är tryggad genom lagstiftning både i 2 kap. 15 § 1 st. regeringsformen (1974:152), RF, och i tilläggsprotokoll till Europakonventionen.

¹

Det framkommer ur den förstnämnda lagstiftningen att äganderätten ska respekteras och att ingen ska behöva tvingas avstå den, förutom för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Inskränkning av sådan rättighet är att betrakta som kraftig åtgärd och ska enbart ske i undantagsfall för angelägna allmänna ändamål. En sådan åtgärd går under namnet expropriation och är ett mycket centralt verktyg för den fysiska planeringen av samhällets gemensamma behov.

Förekomsten av expropriation torde sällan vara ett vanligt förekommande fenomen, i de allra flesta fall löses markåtkomst genom frivilliga överenskommelser eller med lösningar inom alternativ lagstiftning.

²

Trots det äger expropriation en viktig grundläggande funktion i samhället som det finns anledning att studera noga. Expropriationsverktyget blir med bakgrund av andra lösningar som finns en sista utväg att tillgripa för att ta mark i anspråk där det finns ett angeläget allmänt intresse. Vilka dessa angelägna ändamål är och hur ofta de i själva verket förekommer som grund för ett expropriationsbeslut studeras i den här uppsatsen.

Utgångspunkten för den här uppsatsen är äldre statistik, som hämtats från en statlig offentlig utredning från år 2007.

³

Utredningen anger förekomsten av domstolsmål gällande ersättningsfrågan från beslut om expropriation över en period av valda år mellan åren 1974 till 2005. Statistiken från 2007 kommer att presenteras närmare under avsnitt 3. I denna uppsats presenteras motsvarande information som i utredningen från 2007 men för åren 2006 till 2020. Denna information har tidigare inte undersökts och har fram tills nu varit osäker.

1 2 kap. 15 § 1 st. RF och Artikel 1 Europakonventionen.

2 SOU 2007:29. s. 138.

3 SOU 2007:29.

(11)

1.2 Syfte och frågeställning

Uppsatsens syfte är att undersöka och redogöra för hur många gånger, och för vilka ändamål som ett meddelat expropriationstillstånd resulterat i ett domstolsärende avseende ersättningsfrågan. Den undersökta perioden omfattar 15 år, det vill säga tiden mellan 2006 till 2020. En sådan sammanställning har fram tills nu saknats. Syftet uppfylls genom att besvara följande frågor:

● Hur många expropriationsärenden löstes i domstol mellan åren 2006-2020?

● För vilka expropriationsändamål gällde dessa ärenden?

● Vilka trender går att urskilja avseende förekomst, ändamål och i de individuella situationerna?

1.3 Metod och material

I uppsatsen har vi använt rättsdogmatisk metod som utgår från vedertagna rättskällor som lagtext, förarbeten, doktrin och rättspraxis.

⁴

Utöver en litteraturstudie har vi även samlat in eget material från arkiv och aktuella myndigheter. Uppsatsen riktar sig till personer med viss juridisk kunskap.

För uppsatsens arbete har juridisk doktrin i form av lagkommentarer, tidskriftsartiklar och litteratur använts. Förarbeten som utredningar och propositioner har använts i stor utsträckning, särskilt till de lagbestämmelser i expropriationslagen (1972:719), ExL, som vi har studerat. För djupare förståelse för enskilda situationer har också rättspraxis från tingsrätter och mål från Högsta domstolen studerats och inkluderats i uppsatsen.

En stor del av uppsatsens resultat har krävt arkivstudier och granskning av beslutsunderlag hos Regeringskansliets centralarkiv och Riksarkivets arkiv. Vi har även inhämtat och studerat beslutsunderlag från flera kommuner, länsstyrelser och regeringen samt domstolsmål från tingsrätternas mark- och miljödomstolar.

Mycket av det underlag som har krävts för resultatet finns inte tillgängligt digitalt och är sekretessbelagt. Vi har därför varit tvungna att beställa materialet hos respektive enhet för att få åtkomst till det. Som kompletterande stöd och informationssökning har den juridiska databasen Juno använts.

För uppsatsens resultat har följande tillvägagångssätt använts. Inledningsvis har beslut om tillstånd för expropriation insamlats från regeringen, länsstyrelser och kommuner avseende åren 2006 - 2020. Dessa beslut har gallrats tills enbart de

4 Strömholm, Lyles och Valguarnera. Rätt, rättskällor och rättstillämpning : en lärobok i allmän rättslära. s.

126.

Sandgren. Rättsvetenskap för uppsatsförfattare : ämne, material, metod och argumentation. s. 45.

(12)

beslut som har resulterat i ett erhållet tillstånd återstått. Hos tingsrätterna har därefter frågan ställts via e-post om det går att finna ett ersättningsmål kopplat till den fastighetsbeteckning som beslutet om expropriationen har avsett. Om inget mål har funnits har vi genom uteslutningsmetoden kunnat konstatera att en frivillig överenskommelse har träffats. Vi har också i de flesta fall kunnat få den informationen bekräftad från den part som har sökt om expropriation. Med det insamlade materialet har vi kunnat besvara vår frågeställning genom att läsa beslut och domskäl och föra egen statistik för avsedd period.

Vi vill tidigt i uppsatsen lyfta en diskussion kring det material som vi har haft tillgång till och använt oss av. Genom arbetets gång har vi mötts av svårigheter i både insamling av material och att kunna lita på det som har sagts av myndigheter och kommuner. Vi har märkt brister i dels den materialtillgång som finns i arkiven, dels att materialet ej fanns hos de avdelningar som vi antog kunde tillhandahålla material i aktuell frågeställning. Emellanåt har vi mötts av felaktiga svar från kommuner och myndigheter, där vi genom egen sökning i exempelvis juridiska databaser har funnit material som respektive avdelning tidigare har lämnat svar på att så inte fanns. Det utgör en stor brist i detta arbete. Denna brist måste beaktas vid redogörelsen av vår sammanställning. Vi har på egen hand försökt, med hänsyn till vad som varit möjligt inom uppsatsens tidsrymd och tänkt arbetsbörda, undvika felaktigheter eller undgå att missa material. Genom triangulering

⁵

som metod har vi på så många ställen som möjligt eftersökt och försökt bekräfta det material vi har erhållit på annat håll. I de fall där felaktigheter har upptäckts har vi återigen frågat respektive berörd part och bett dem att på nytt ta ställning till vår efterfrågan med påvisade nyfunna fakta. Vid misstanke om felaktigheter har vi i viss mån gjort försök till djupare undersökningar, men för arbetets rymd har vi i enstaka fall behövt lämna det därvid. Vi vill därför med denna diskussion reservera oss för att det kan finnas ytterligare material vi inte har haft möjlighet att ta ställning till som kan komma att påverka resultatet i någon riktning.

Ytterligare ett problem som uppstod under arbetets gång var den bristande informationen, eller åtminstone tvetydiga återgivningen, som den statliga offentliga utredningen SOU 2007:29 presenterade. Utgångspunkten för uppsatsen var som ovan nämnts i avsnitt 1.1, den statistik som utredningen tillhandahöll om antal domstolsärenden mellan åren 1974 och 2005 gällande ersättningsfrågan där ExL åberopades som lagstöd. Initialt tolkade vi underlaget som en sammanställning som visade antal mål med intervaller om tio respektive fem år.

Vi uppmärksammades dock genom den granskning som vi gjorde hos

5 Ekbäck, Berggren; professorer vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnad, Kungliga Tekniska högskolan. Metodfrågor och litteratursökning (2021), föreläsning 2021-03-11.

(13)

Riksarkivets arkiv att statistiken avsåg stickprov för åren 1975, 1985, 1995, 2000 och 2005 och inte fullständiga undersökta intervaller. Med denna nya vetskap, om stora tomrum i den grundläggande statistiken, behövde vi omformulera delar av vår frågeställning. En av våra frågeställningar - om det finns någon trend avseende exempelvis de ändamål som besluten gäller - redovisas därför nu med reservation. Vi har under arbetets gång valt att behålla ambitionen att tillhandahålla en trendanalys. Kompletterande doktrin har också valts att användas för att ge ytterligare information avseende det som utredningen inte har klarlagt.

Den trendanalys som har presenterats behöver dock läsas med kritiska ögon och med stor förståelse för vad det är vi jämför vårt resultat med. Trots denna brist anser vi att resultatet avseende trenden är av hög relevans och kan ge en god indikation för hur användandet och frekvensen av åtgärden expropriation har förhållit sig över tid.

1.4 Avgränsningar

Uppsatsen är avgränsad till att i den egna undersökningen enbart se till perioden mellan 2006 till 2020. Äldre statistik som den här uppsatsen bygger på har använts endast i ett jämförande syfte. Uppsatsen är avgränsad till att undersöka svensk rätt och avser inte att inkludera material eller situationer från andra länder.

Vad gäller resultatet har flera väsentliga avgränsningar behövts göras.

Tillståndsbesluten har begränsats till regeringsbeslut och länsstyrelsens beslut.

Övriga myndigheter har uteslutits från undersökningen då de vid tillfrågan inte hade något beslutsunderlag att tillföra. Vi har valt att utesluta de tillstånd som har meddelats men som ännu inte har avgjorts eller ännu lämnats till domstol. Vi har också valt att utesluta de domstolsmål som avser enbart överklagan av beslut. Vi har inte heller tagit med domstolsmål där parterna löst en frivillig överenskommelse och målet avskrivits eller att den ena parten dragit tillbaka sin talan. Expropriationsbeslut som fullt ut löser övergången av markområdet genom en frivillig överenskommelse utan inblandning av domstol har inte heller inkluderats. Ytterligare en avgränsning som har gjorts är att enbart se till beslut som berör expropriation för ändamålen uppräknade i 2 kap. ExL och inte inkludera expropriationsbeslut som avser upphävande av tillstånd

⁶

eller övergång av tillstånd.

⁷

Ersättningar för överlåtelser i de enskilda fallen kommer beröras mycket kortfattat. En närmare granskning av ersättningsnivåerna har inte inkluderats i vår frågeställning. Instansordning och processen från ansökan till stämningsansökan kommer enbart behandlas kortfattat i syfte att öka förståelsen för ämnet och för att

6 3 kap. 10 § ExL.

7 3 kap. 7 § ExL.

(14)

läsaren lättare ska kunna ta till sig uppsatsens resultat och tillvägagångssätt.

Annan lagstiftning som finns att tillgå inom lösningar avseende markåtkomst berörs summariskt i syfte att förklara de fall som inte hanteras som expropriationsåtgärd. Den hanteras dock inte ytterligare.

1.5 Disposition

Uppsatsen är indelad i sex avsnitt. Det inledande avsnittet syftar till att klarlägga uppsatsens huvudsakliga syfte och på vilket sätt arbetet har kunnat genomföras.

Det andra avsnittet ger ökad förståelse och insikt i det ämne som uppsatsen kommer att behandla. Det efterföljande, tredje avsnittet bidrar med äldre genomförda undersökningar på området som denna uppsats bygger sina frågeställningar på. I det fjärde avsnittet presenteras det resultat uppsatsens undersökning har kommit fram till. Vidare i det femte avsnittet förs en reflektion kring det resultat som har funnits och jämför över tid trender som gått att urskilja.

I uppsatsens sista avsnitt, avsnitt sex, sammanställs svaren på de frågeställningar

uppsatsen har haft för avsikt att besvara och en slutgiltig kommentar till fortsatt

arbete uttalas.

(15)

2 Bakgrund

2.1 Expropriation och tillvägagångssätt

Navratil och Andrew förklarar begreppet expropriation som bestående av fyra komponenter, nämligen 1) ett ianspråktagande av någons rättighet, 2) utan dennes samtycke, 3) för ett betydelsefullt samhällsintresse, 4) mot kompensation.

⁸

Motsvarande formuleringar har gjorts av andra sakkunniga, bland annat av Dahlsjö, Hermansson och Sjödin

⁹

, och varje komponent äger stor betydelse enskilt.

Den första komponenten bland expropriationens delar gäller att det är en rättighet som tas i anspråk och kan avse olika ingripanden i äganderätten. Äganderätten till en fastighet innefattar att nyttja, exkludera andra från och överlåta eller upplåta rättigheter till annan i den.

¹⁰

Dessa delar i äganderätten kan alla tvångsvis begränsas eller avlägsnas helt från innehavaren av äganderätten till en fastighet vid en expropriering. I 1 kap. 1 § ExL anges att förvärv av hel likväl del av fastighet är vad som utgör föremål för vad som kan exproprieras genom ianspråktagande med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt.

Det tvångsvisa handlingssättet, den andra komponenten, är det karaktäristiska resultat av det förfarande som ska ske vid en expropriation. Huvudprincipen är dock att frivilliga överenskommelser mellan parterna först ska försöka träffas.

¹¹

En så kallad förhandlingsskyldighet föreligger således för den exproprierande parten. Kan inte en sådan överenskommelse träffas finns den tvingande lagstiftningen i ExL att tillgå som en alternativ lösning.

Den tredje komponenten hanterar vilka ändamål som legaliserar ett tvångsvis ianspråktagande. Bestämmelserna i 2 kap. 1-11 §§ ExL, som anger vilka ändamål en äganderätt kan exproprieras för, är därför en förstärkning av den enskildes äganderätt, det så kallade egendomsskyddet. I 2 kap. 15 § 1 st. RF, anges egendomsskyddet med följande formulering

2 kap. 15 § RF

“Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom … utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”

8 Navratil och U. Frank. Nordic Journal of Surveying and Real Estate Research. s. 95.

9 Dahlsjö, Hermansson och Sjödin. Expropriationslagen : en kommentar. s. 46-47.

10 Ekbäck. Förfaranden vid planering och markåtkomst; en rättsekonomisk analys. s. 30-31.

11 Kalbro och Lindgren. Markexploatering. s. 102-103.

(16)

Såsom nämnts tryggas ägaren av viss egendom från att behöva tvångsvis avstå från den, såvida det inte sker för ett angeläget allmänt intresse. Den enskildes äganderätt stärks även av art. 1 i tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

¹²

Artikel 1 tilläggsprotokoll till Europakonventionen

“Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse…”

Att bestämmelserna i 2 kap. 15 § RF hänvisar till att expropriation endast får ske om det finns ett allmänt intresse hindrar dock inte den privata eller enskilda sektorn från att tillgripa tillvägagångssättet. Bestämmelsen tar sikte på att begränsa omfattningen av expropriation till nödvändiga åtgärder ur en allmän synpunkt. I förarbetena till RF lämnas innebörden av uttrycket till en relativt bred tolkning för att låta den enskilda situationen avgöra vad som kan kvalificera ett angeläget allmänt intresse. Avgörandet ska utgå från ett hänsynstagande för rättssäkerheten, tillgodose god miljö, möjliggöra bevarande och skydd för naturvärden samt prioritera kommunikationsbehov.

¹³

Sådan avvägning ska göras enligt den princip som finns i 2 kap. 12 § ExL, som också ska nämnas närmare under avsnitt 2.4.

Den sista delen, den fjärde komponenten, av expropriation tillförsäkrar en ersättning för den förlust som den med äganderätten drabbas av genom åtgärden.

En grundprincip från förarbetena gällande expropriationsersättning är att den skadelidne efter åtgärden ska befinna sig i en oförändrad ekonomisk situation, såsom att åtgärden inte har skett.

¹⁴

Kalbro och Lind menar i en artikel att svensk lag utgår från att bestämma ersättningen på ett sätt som efterliknar frivilliga transaktioner på en öppen marknad.

¹⁵

Ersättningen tryggas genom flera bestämmelser

¹⁶

i svensk lag och principer för bestämmande av ersättningens storlek är märkbart bundet av den rådande situationen som åtgärden berör.

Ett tvångsförfarande blir aktuellt först då, som ovan nämnt, en frivillig överenskommelse om ianspråktagande inte träffas. Tillvägagångssättet anges i 3 och 5 kap. ExL. För att enklare illustrera processen används en schematisk figur 1

12 SOU 2007:29. s. 16.

13 Prop. 1993/94:117. s. 48-49.

14 Prop. 1971:122. s. 165.

15 Kalbro och Lind. Nordic Journal of Surveying and Real Estate Research. s. 7.

16 2 kap. 15 § 2 st. RF och 4 kap. 1 § ExL är exempel där sådan bestämmelse finns.

(17)

nedan. Förfarandet påbörjas genom en ansökan till regeringen där tillståndsprövning om beslut för expropriation prövas.

¹⁷

När särskilda skäl föreligger, eller om ärendet är av mindre vikt, kan också prövningen överlåtas till länsstyrelsen eller berörd myndighet.

¹⁸

Sådan delegering bestäms av regeringen.

¹⁹

Ansökan om expropriation ska vara skriftlig och innehålla information om expropriationsändamålet och dess omständigheter, berörda fastigheter och deras ägare samt andra kända sakägare som berörs av åtgärden.

²⁰

Beslut om tillstånd meddelas av regeringen om det föreligger sådant expropriationsändamål, som under avsnitt 2.3 ska presenteras närmare, och om övriga villkor för en expropriation är uppfyllda. Beslutet fattas på vad som framkommit i beredningen och de yttranden som berörda parter har meddelat. Om expropriationstillstånd lämnas, är det upp till den sökande parten att i en stämningsansökan till mark- och miljödomstolen lämna meddelande om expropriationen till berörda fastighetsägare och sakägare. Utan sådan stämningsansökan förfaller tillståndet inom ett år.

²¹

Sådan bestämmelse tar sikte på att eliminera de oklarheter som de parter vilka blir utsatta för expropriation kan uppleva när ovisshet föreligger för om expropriationen efter lämnat tillstånd kommer att ske eller inte.

²²

Efter meddelande om stämningsansökan finns utrymme för parterna att antingen nå en överenskommelse om ersättningens storlek, tillträde och andra eventuella frågor eller välja att tvista om det i domstol. Nås en överenskommelse och ingen part bestrider yrkandet från den exproprierande parten avskrivs målet i domstol.

Figur 1. Processen vid ett expropriationsförfarande.

Första instans för att bestrida ett yrkande gällande ersättningsanspråket är i den tingsrätt där kommunen ingår i upptagningsområdet hos mark- och miljödomstolen.

²³

Sådant beslut kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen och i de frågor där bristande rättstillämpning förekommer kan målet komma att prövas av Högsta domstolen.

²⁴

Handläggningen av tillståndsärenden av denna art är inte bestämd i ExL, förvaltningslagen (2017:900), FL, är istället tillämpbar.

²⁵

17 1 § ExK.

18 3 kap. 1 § 2 st. ExL.

19 Dahlsjö, Hermansson och Sjödin. Expropriationslagen : en kommentar. s. 152.

20 3 kap. 2 § ExL.

21 3 kap. 6 § ExL.

23 5 kap. 2 § ExL.

24 5 kap. 5 § Lag om mark- och miljödomstolar.

(18)

2.2 Motiv till expropriation

Med en klarlagd definition och närmare innebörd av begreppet expropriation finns det anledning att lyfta de motiv som ligger till grund för att upprätthålla expropriation ur ett samhällsorienterat perspektiv.

För den enskilt drabbade kan expropriation upplevas som en relativt omfattande inskränkning i äganderätten, framförallt i de fall då det avser ett fullt ianspråktagande. Att motsätta sig åtgärden kan motiveras av ekonomiska överväganden, affektionsvärden förenade med fastigheten, ovilja mot den planerade markanvändningen eller rent av envishet.

²⁶

En viktig poäng är dock vad expropriationen i gengäld också kan betyda för den skadelidne, som annars lätt kan uppfattas som enbart ett begränsande verktyg. Kalbro menar att expropriation ger fastighetsägare trygghet för sina investeringar och incitament att vilja investera i fastigheter då det både garanterar ersättning för sin skada samt enbart tillåter att vissa typer av ändamålsenliga förvärv att ske. Utan sådan funktion i expropriationssammanhang får samhället ett mycket lågt värderat fastighetsbestånd. En dystopiskt framtidsutsikt då fastigheter är en stor del av den ekonomiska funktionen i vårt samhälle. Vidare menar Kalbro att såsom expropriation är ett skydd för fastighetsägaren är det också ett skydd för den som önskar att expropriera. I situationer utan tvångsingripanden med förbestämda tillvägagångssätt hamnar den med äganderätten i en monopolsituation med makt att driva ett krav på ersättningsbelopp bortom rimliga nivåer. Utan förutbestämda förhållningsregler förekommer flaskhalsar som blir ogynnsamma för samhället och skapandet av angelägna allmänna ändamål hade förekommit i mindre utsträckning. Det hade också skett till ett alltför kostsamt pris som inte vore samhällsekonomiskt hållbart.

²⁷

2.3 Expropriationsändamålen

I 2 kap. ExL anges de ändamål, för vilka en expropriation får ske. Paragraferna bildar en uttömmande lista, vilket innebär att expropriation inte får ske för andra ändamål än de som ställs upp i kapitlet. De olika expropriationsändamålen tillkännager de allmänna intressen som berättigar att mark eller rättigheter tas i anspråk med tvång.

²⁸

Ändamålen som expropriationstillstånd ges för är tätbebyggelse (1 §), samfärdsel och transport (2 §), elektrisk kraft, värme, vatten och avlopp (3 §), näringsverksamhet (4 §), skydds- och säkerhetsområden (5 §), försvarsändamål (6 §), ändring av riksgränsen (6 a §), grov vanvård av fastighet (7

§), allmän fiskevård (7 a §), kulturminnen (8 §), naturvård, idrott och friluftsliv (9

26 Navratil och U. Frank. Nordic Journal of Surveying and Real Estate Research. s. 97.

27 Kalbro och Lindgren. Markexploatering. s. 104.

(19)

§), annan allmännyttig verksamhet (10 §) och värdestegring (11 §). Varje enskilt ändamål ska nedan presenteras närmare.

2.3.1 Tätbebyggelse

I 2 kap. 1 § ExL anges tätbebyggelse som expropriationsändamål. Det framgår av paragrafen att kommuner har möjlighet att ta mark i anspråk genom expropriation, om det är nödvändigt med hänsyn till framtida utveckling av tätbebyggelse. Detta gäller dock endast mark belägen inom den aktuella kommunen.

²⁹

Begreppet tätbebyggelse har idag ingen allmängiltig definition. Enligt den byggnadslagstiftning som var aktuell vid införandet av ExL definieras ändock tätbebyggelse som samlad bebyggelse vilken nödvändiggör eller förväntas nödvändiggöra specifika anordningar med syfte att tillgodose ett gemensamt behov.

³⁰

Detta kan således omfatta mark för dels bostads-, industri-, och kontorsändamål, dels anläggningar som kompletterar bebyggelsen, däribland grönområden och vägar.

³¹

Ett krav som ställs för att expropriationen ska få genomföras, är att kommunen måste visa att den aktuella marken är nödvändig för det planerade ändamålet.

Detta kan ske med stöd av olika utredningar och dokument, såsom översiktsplan, planprogram eller prognoser för befolkningsutveckling och bostadsbehov.

³²

Skyldigheten att framlägga bevis för markbehovet omfattar endast en så kallad sannolikhetsbevisning. Kommunen måste alltså påvisa att marken sannolikt behövs för det avsedda ändamålet. Detta medför att kraven som bevisning inte ska sättas för högt.

³³

Vissa särskilda krav ställs för att expropriation ska få ske inom områden som redan bebyggts. Marken eller utrymmet måste inom en överskådlig tid påverkas av byggnadsåtgärder som ur en allmän synpunkt, är av väsentlig art. Bebyggd mark får även exproprieras om det är nödvändigt för att gagna planmässigt byggande.

³⁴

I förarbeten till ExL preciseras uttrycket överskådlig tid till ett till två decennier. Detta ska ses som allmän riktlinje, men vid omfattande saneringar där man redan tagit fram konkreta planer kan detta överskridas. Kommuner bör dock vara återhållsamma när det gäller expropriation av tätbebyggd mark, och i den mån det är möjligt undvika att ta egnahemsfastigheter i anspråk.

³⁵

29 2 kap. 1 § 2 st. ExL.

31 Sjödin et al. Markåtkomst och ersättning : för bebyggelse och infrastruktur. s. 35.

32 Ibid.

33 Prop. 1971:122. s. 159.

34 2 kap. 1 § 3 st. ExL.

35 Prop. 1971:122. s. 159-160.

(20)

2.3.2 Samfärdsel och transport

Expropriation kan genomföras i syfte ordna mark eller utrymme för anläggningar vilka tillgodoser allmänna behov av samfärdsel, transport och annan kommunikation.

³⁶

Bestämmelsen möjliggör att mark kan tas i anspråk för upprättande av allmänna vägar och gator, järnvägar samt spårvägar, detta sker dock sällan i praktiken, se avsnitt 2.6.4. Paragrafen kan även tillämpas för att expropriera mark för flygplatser och hamnar, om dessa syftar till att betjäna allmänhetens behov.

³⁷

Enligt förarbeten till ExL omfattar begreppet annan kommunikation telekommunikation och dylikt, liksom andra anläggningar för svagström. Även dessa måste ha till syfte att främja ett allmänt behov av samfärdsel för att bestämmelsen ska vara tillämplig.

³⁸

Sedan lagens inrättande har en utveckling inom området skett, varför ändamålet numera bör formuleras som allmänna elektroniska kommunikationsnät och svagströmsanläggningar, avsedda för fjärrmanövrering, signalering, dataöverföring och dylikt.

³⁹

2.3.3 Elektrisk kraft, värme, vatten och avlopp

Enligt 2 kap. 3 § ExL får expropriation ske för elektrisk kraft, värme, vatten och liknande nyttigheter, samt bortförande och oskadliggörande av avloppsvatten.

Detta kan omfatta anläggningar för kärnkraft, vattenkraft, gas, fjärrvärme, reningsverk, avfallstippar och så vidare.

⁴⁰

Paragrafen innehåller även bestämmelser för rätten att dra ledningar för dessa ändamål,

⁴¹

och expropriation får enligt andra stycket ske för ledningar utan att det direkt kan knytas till ett allmänt behov. Detta förutsätter endera att ledningen ingår i ett ledningsnät som är av större, allmän betydelse, eller att själva intrånget är av liten betydelse i relation till dess nytta.

⁴²

2.3.4 Näringsverksamhet

Det är möjligt att expropriera för näringsverksamhet eller anläggningar, som är av större vikt för riket, orten eller en viss befolkningsgrupp.

⁴³

Det kan avse ändamål som industrier, rennäring och yrkesmässigt fiske, samt jord- och skogsbruk.

⁴⁴

I

36 2 kap. 2 § ExL.

38 Prop. 1972:109. s. 199.

42 Ibid. s. 103.

43 2 kap. 4 § ExL.

(21)

sammanhanget ska begreppet orten ges en tämligen vidsträckt tillämpning, och kan exempelvis omfatta en hel bygd som omger den aktuella näringen.

⁴⁵

Motiven för en expropriationsrättslig bestämmelse för näringsverksamhet är det behov av utrymme som framförallt uppstår för stora expanderande företag.

Möjligheten att expropriera utrymme för verksamheten innebär att en olämplig spridning på anläggningar kan undvikas. Risken för nedläggning eller flytt av en verksamhet minskar likväl genom närvaron av tvångsregler. Detta är särskilt angeläget när näringen har stor betydelse för den ort där den är belägen.

⁴⁶

Av förarbeten till lagen framgår ändock att expropriation för näringsverksamhet endast är avsedd att användas som en sista utväg. Näringslivets markbehov bör istället tillgodoses genom frivilliga förhandlingar eller kommunal planering.

⁴⁷

2.3.5 Skydds- och säkerhetsområden

Expropriation kan ske i syfte att inrätta skydds- och säkerhetsområden.

⁴⁸

Exempel på sådana områden är skyddsområden för buller, vattenskyddsområden och säkerhetsområden vid kärnkraftsanläggningar.

⁴⁹

Expropriation kan i vissa fall även användas för att tillgodose behov av skyddsanordningar. Bestämmelsen har en allmänt hållen formulering, vilket är ett medvetet val. Det bedömdes inte som rationellt att ha alldeles för detaljerade expropriationsrättigheter för respektive fall där skydds- och säkerhetsområden är behövliga. Exproriationsrättigheten ska istället vara knuten till att allmänfaran bedöms vara betydande.

⁵⁰

2.3.6 Försvarsändamål

Expropriation får genomföras för det militära försvaret och andra ändamål, vilka är särskilt betydelsefulla för totalförsvaret.

⁵¹

Försvarsändamål inkluderar bland annat anläggningar för kommunikation, skjutfält och lagringsutrymmen för olja och liknande.

⁵²

Totalförsvaret består av dels det militära försvaret, Försvarsmakten, dels av civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Expropriationsbefogenhet återfinns för samtliga delar av totalförsvaret, men kraven för tvångsvis markåtkomst varierar med omständigheterna.

⁵³

46 Ibid. s. 105-106.

47 Prop. 1972:109. s. 203-204.

48 2 kap. 5 § ExL.

51 2 kap. 6 § ExL.

(22)

2.3.7 Ändring av riksgränsen

Expropriation för ändringar av riksgränsen är ett specialändamål.

⁵⁴

Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra statliga förvärv av mark och vatten för att förhindra att enskild egendom tillförs ett annat land.

⁵⁵

Bestämmelsen är ett resultat av de gränsregleringar som finns mellan Sverige och Finland, vilka blir aktuella när läget på Torne älv förändras.

⁵⁶

2.3.8 Grov vanvård av fastighet

Expropriation kan användas för att säkerställa att en fastighet håller ett tillfredsställande skick om den vanvårdas, eller riskerar att vanvårdas.

⁵⁷

Bestämmelsen kan nyttjas för att exempelvis riva byggnader som förfallit eller förfular deras omgivning.

⁵⁸

Begreppet grov vanvård definieras inte i förarbeten.

Ledning kan dock dras av föredragande statsråd vid 1970 års reform som fann att vanvården inte behövde vara synnerligen grov för att en expropriation skulle få genomföras. Det räckte med att vanvården ansågs vara grov. Det underströks i propositionen att vanvård av bostadsfastigheter främst drabbar hyresgäster, vilket motiverar möjligheten till ett tidigt ingripande. Eftersom expropriation får ske redan när grov vanvård skäligen kan befaras, minskar risken att hyresgäster utsätts för besvär i onödan.

⁵⁹

Efter 1972 års förarbeten utformades bestämmelsen så att samtliga typer av fastigheter kan exproprieras om grov vanvård befaras uppstå.

⁶⁰

För att kunna expropriera med stöd av bestämmelsen måste det antingen kunna påvisas brister på fastigheten eller ägarens skötsel av fastigheten. Om en fastighet fått förelägganden vid upprepade tillfällen, och fastighetsägaren underlåtit att rätta sig efter dessa, ska det normalt föreligga skäl för expropriation.

⁶¹

Ett specialfall som är särskilt problematiskt är så kallade herrelösa fastigheter. Detta inträffar när en fastighet, som ägts av en upplöst juridisk person, inte kan avyttras.

Fastigheten kan vara svår att nyttja på grund av lokalisering eller utformning, eller kräva saneringsåtgärder till följd av föroreningar, vilket förhindrar försäljning.

Herrelösa fastigheter är alltså fastigheter som ägs av juridiska personer som upplösts. Det är troligt att dessa fastigheter till slut blir grovt vanvårdade.

⁶²

För att expropriation ska vara möjligt i en sådan situation, måste en god man utses som representerar fastigheten.

⁶³

54 2 kap. 6 a § ExL.

57 2 kap. 7 § ExL.

59 Prop. 1970:133. s. 54.

60 Prop. 1972:109. s. 210.

61 Ibid. s. 210-211.

63 3 kap. 2 a § ExL.

(23)

2.3.9. Allmän fiskevård

Det är möjligt att expropriera för att tillgodose allmän fiskevård och vetenskapliga undersökningar gällande fiske.

⁶⁴

Bestämmelsen kan nyttjas för att ta mark, vatten, fiske samt särskild rätt till fiske, i anspråk.

⁶⁵

2.3.10 Kulturminnen

Expropriation kan genomföras för att bevara historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller fornlämning.

⁶⁶

Utöver den aktuella bestämmelsen finns ett flertal lagar vilka syftar till att skydda de allmänna intressen som paragrafen tar sikte på, se avsnitt 2.6.4.

2.3.11 Naturvård, idrott och friluftsliv

Genom expropriation kan områden som nationalparker, naturreservat eller naturminnen bevaras. Mark eller anläggningar som är nödvändiga för idrott eller friluftsliv kan även exproprieras, förutsatt att dessa är avsedda för att tillgodose ett allmänt behov.

⁶⁷

Det kan bland annat gälla motionsspår, allmänna vandringsområden och liknande, samt anläggningar kopplade till de aktuella ändamålen.

⁶⁸

2.3.12 Annan allmännyttig verksamhet

I 2 kap. 10 § ExL återfinns en så kallad generalklausul. Denna möjliggör expropriation när de nämnda expropriationsändamålen inte kan tillämpas. Enligt bestämmelsen ska expropriationen tillgodose ett behov av utrymme som staten, kommuner, landsting eller kommunalförbund ansvarar för, eller vara av väsentlig betydelse, antingen för riket, orter eller en viss befolkningsgrupp. Det kan exempelvis avse utrymme för samlingslokaler, personalbostäder samt undervisnings- och fritidsverksamhet. När kommuner, landsting eller kommunalförbund är sökande, gäller möjligheten till expropriation för åtgärder som enligt lag faller inom sökandes kompetensområde. Om sökandes kompetensområde förändras, förändras således dennes expropriationsbefogenhet.

Det framgår inte av förarbeten hur omfattande statens expropriationsrättighet vid dessa ändamål är, men i likhet med övriga potentiella sökanden bör befogenheten förändras i samband med att ansvarsområdet förändras.

⁶⁹

64 2 kap. 7 a § ExL.

66 2 kap. 8 § ExL.

67 2 kap. 9 § ExL.

(24)

2.3.13 Värdestegring

Expropriation kan slutligen nyttjas för att ta i anspråk mark som förväntas öka väsentligt i värde till följd av en åtgärd utförd av sökande, så kallad värdestegringsexpropriation.

⁷⁰

Värdestegringsexpropriation kan till exempel användas när ett expropriationsföretag höjt värdet på omgivande fastigheter genom att förbättra kommunikationsmöjligheterna för dem. Fastigheterna vars värde ökat, kan i en sådan situation få exproprieras. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt för det allmänna att ta tillvara på den markvärdestegring som uppstått till följd av offentliga investeringar.

⁷¹

Lagstiftaren utformade paragrafen med tanken att den skulle utgöra grunden för frivilliga förhandlingar, och att den således aldrig skulle tas upp för prövning.

⁷²

2.4 Allmän behovs- och lämplighetsprövning

För att en expropriationsåtgärd ska få ske, är en av förutsättningarna att det föreligger ett expropriationsändamål i enlighet med 2 kap. ExL, vilka just har berörts i avsnitt 2.3. När ett beslut om tillstånd för expropriation ska meddelas räcker det dock inte enbart med att ett ändamål föreligger. Det ska även ske en allmän behovs- och lämplighetsprövning av åtgärden. Bestämmelsen för sådan prövning återfinns i 2 kap. 12 § ExL.

2 kap. 12 § ExL

“Expropriationstillstånd ska inte meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Expropriation till förmån för någon annan än staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund får ske endast om den exproprierande på ett betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet.”

Det första stycket i paragrafen avser att pröva två frågor före meddelat tillstånd kan ges. Den första frågan är att användandet av åtgärden enbart ska tillgripas i de fall där expropriation utgör en sista utväg där andra lösningar och alternativ har prövats utan framgång. Den andra frågan är att, genom en intresseavvägning mellan allmänna och enskilda intressen, värna om att resultatet av åtgärden ska vara sådant att fördelarna överväger de olägenheter som uppstår.

⁷³

Att alternativa

70 2 kap. 11 § ExL.

71 Sjödin et al. Markåtkomst och ersättning : för bebyggelse och infrastruktur. s. 39-40.

72 Prop. 1971:122. s.164.

73 Prop. 1972:109. s. 217-221.

(25)

lösningar utesluts kan handla om flera undersökningar. Bland annat att försök till frivillig överenskommelse med fastighetsägaren ska ha ägt rum, även om en sådan inte har kunnat nås. Att val av alternativa markområden inte föreligger eller att det åtminstone finns goda skäl för valet. Inte heller ska alternativ lagstiftning, som senare ska beröras av avsnitt 2.6, föreligga handgriplig.

⁷⁴

Den intresseavvägning som bestämmelsen syftar till är att beakta de intressen som kan lida men från expropriationsåtgärden. Från praxis har flera situationer fått avgöra hur intresseavvägningen mellan det enskilda och det allmänna har hanterats. Många gånger rör det sig om den enskildes bostadssituation eller att näringsidkare inte ska få sin verksamhet störd.

⁷⁵

Det andra stycket i paragrafen prövar lämpligheten och förutsättningarna för den sökande att genomföra expropriationen och det tänkta företaget. Syftet till bestämmelsen har i förarbetena menats vara att ge trygghet för att enskilda rättssubjekt inte missbrukar expropriation som åtgärd. Om tvekan uppstår gällande den sökandes kvalifikationer att färdigställa vad ansökan avser ska tillstånd inte meddelas. Sökanden som inte är att anse som enskilda, det vill säga inom offentlig kontroll och som är av varaktigt bestånd, har en högre säkerhet i sin kvalifikation och undantas från att prövas lika strängt.

⁷⁶

Ännu har inte något tillstånd uteblivit på grund av bestämmelsen i andra stycket och bestämmelsen har därför inte lämnat avtryck i praxis.

Föreligger inga alternativa lösningar för ett allmänt intresse som den sökande bedöms vara lämplig att genomföra kan expropriationstillstånd ges för ett ändamål i 2 kap. ExL.

2.5 Ersättningsprinciper och ändrad lagstiftning

Tidigare presenterades kort rätten till ersättning som den skadelidne äger vid en expropriation. Utgångspunkten för bestämmandet av ersättningen återfinns i 4 kap. 1 § ExL.

74 Prop. 1972:109. s. 218.

75 Beslut 1989-11-30, PI 2350/88 och Beslut 1981-12-03 nr 10, PI 1760/80.

76 Prop. 1972:109. s. 220-221.

(26)

4 kap. 1 § ExL

“För en fastighet som exproprieras i sin helhet ska, i den mån inte annat följer av vad som sägs nedan, löseskilling betalas med ett belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras en del av en fastighet, ska intrångsersättning betalas med ett belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, ska även sådan skada ersättas.

Därutöver ska ytterligare löseskilling respektive intrångsersättning betalas med 25 procent av marknadsvärdet respektive marknadsvärdeminskningen. ”

Skadan och därigenom ersättningen ska delas upp efter följande tre poster:

● löseskilling om hel fastighet, intrångsersättning om del av fastighet,

● annan skada,

● schablontillägg, ett påslag om 25 procent på den del som avser löseskilling eller intrångsersättning.

Ersättningsbestämmelsen i ExL säger att det belopp som ska utgå som löseskilling eller intrångsersättning ska bestämmas utifrån ett marknadsvärde. Marknadsvärde är ett teoretiskt ekonomiskt värde från hypotetiska försäljningar av samma fastighet vid viss tidpunkt, vilka tillsammans bildar en normalfördelning som utgör ett mest sannolikt pris.

⁷⁷

För att finna sådant praktiskt tillämpbart värde av en teoretisk definition används olika värderingsmetoder såsom ortsprismetoden, avkastningsvärdemetoden eller produktionskostnadsmetoden.

⁷⁸

Inom posten annan skada täcks sådan förlust som inte direkt ger avtryck på ett marknadsvärde. Från praxis har sådan post inkluderat flytt- och lagfartskostnader när den exproprierade fastigheten använts som bostad.

⁷⁹

Vidare har ersättning för minskad framtida vinst utgått när fastigheten bedrivit en rörelse.

⁸⁰

Schablontillägget är en nyhet sedan år 2010. Bakgrunden till dess inträde är att stärka fastighetsägarens ställning i tvångsvisa ersättningsfrågor. Förarbetena till schablonbestämmelsen menar att marknadsvärdet inte ensamt rymmer den fulla

79 NJA 1981 s. 780.

80 NJA 1979 s. 735 (Ⅰ).

(27)

skadan som den skadelidne drabbas av. Om grundidén är att marknadsmässiga villkor ska vara utgångspunkten för ersättningens bestämmande måste även det individuella värdet som fastighetsägaren, i position av en säljare har vid en frivillig försäljning, inkluderas. Att enbart ersätta med ett marknadsvärde ser bara till marknadens intresse för fastigheten och beaktar inte säljarens inställning till värdet. Ett sådant värde menas vara högre än marknadsvärdet i sig, som då schablontillägget avser att omfatta. Förarbetet lyfter ytterligare två resonemang bakom det 25 procentiga tillägget. Dels att det i sig alltid kommer föreligga en viss värderingsosäkerhet när marknadsvärderingar används, dels att tidpunkten för ianspråktagandet kan komma att ske när marknaden är svag. Dessa två variabler är sådana som den skadelidne inte ska behöva stå för.

⁸¹

Det expropriationsersättningssystem som idag används bygger på äldre bestämmelser från så tidigt som år 1734, bestämmelser som har modifierats efter samhällsutvecklingens behov. Den senaste större förändringen skedde år 2010 då riksdagen antog förslagen från proposition (2009/10:162) som bidrog till att stärka äganderätten. Före förändringen som kom år 2010, hade ingen förändring skett sedan år 1973. Det fanns en nödvändighet att se över systemet på nytt i 2010 års förhållanden. Två utredningar på regeringens uppdrag gav underlag till förslag för en lagändring, SOU 2007:29 och SOU 2008:99. Motiven till förändringarna låg främst i att expropriation i allt större utsträckning än tidigare görs av vinstdrivande enskilda verksamheter. I lagmotivet förklaras att många grundläggande samhällsfunktioner avreglerats så att det ses en tydlig uppdelning mellan produktion och förvaltning. Ytterligare har delar av tidigare statlig verksamhet privatiserats. Inslag för att stärka äganderätten var bland annat att upphäva den så kallade presumtionsregeln som tidigare förhindrade att förväntningsvärden var ersättningsgilla samt att det just nämnda schablontillägget om 25 procent infördes.

⁸²

2.6 Annan lagstiftning

Expropriationstillstånd ska som ovan nämnt, endast meddelas när ett ändamål inte lämpligen kan tillgodoses på ett annat sätt.

⁸³

Expropriation ska alltså endast genomföras som sista utväg. Det finns ett flertal lagar som innehåller bestämmelser avseende tvångsvis ianspråktagande av mark eller rättigheter. ExL ska därmed inte användas för att besluta huruvida ett tvångsförvärv får genomföras, när alternativ lagstiftning kan tillämpas.

⁸⁴

81 Prop. 2009/10:162. s. 66-67.

82 Ibid. s. 65-70.

83 2 kap. 12 § ExL.

(28)

2.6.1 Fastighetsbildningslagen

Fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, innehåller regler gällande fastighetsindelningen och ändringar av den. Fastighetsbildning kan avse dels nybildning, vilket innefattar avstyckning, klyvning och sammanläggning, dels ombildning, specifikt fastighetsreglering. Markåtkomst i enlighet med FBL kan ske genom fastighetsreglering, där mark överförs mellan fastigheter. För att fastighetsreglering ska kunna tillämpas, måste villkoren som skyddar allmänna intressen i 3 kap. FBL vara uppfyllda. Dessa bestämmelser säkerställer framförallt att fastighetsindelningen är i enlighet med detaljplaner och andra beslut. Vidare måste även villkoren i 5 kap. FBL uppfyllas, som skyddar enskilda intressen genom att reglera i vilken omfattning tvång får nyttjas vid fastighetsreglering.

⁸⁵

De villkor som måste vara uppfyllda om överenskommelse inte träffats, återfinns primärt i 5 kap. 4-8 §§ FBL. Ett grundläggande villkor för att fastighetsreglering ska får ske är båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL. Båtnadsvillkoret anger att fastighetsreglering endast får ske om det medför en lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig användning av marken. Vidare måste fördelarna av regleringen överväga olägenheterna som följer, den ska alltså resultera i en nettoförbättring. I 5 kap. 5 § FBL finns det så kallade opinionsvillkoret, som stadgar att om en sakägare begärt fastighetsregleringen, så måste dennes fastighet förbättras av åtgärden. Regleringen får dessutom endast vara så omfattande som bedöms nödvändigt för att förbättra sökandes fastighet. Vidare ska en reglering inte ske om den är påkallad av annan än sakägare, och de sakägare som har ett centralt intresse i frågan, med beaktansvärda skäl, motsätter sig regleringen.

Enligt 5 kap. 6 § FBL får en fastighetsreglering inte göras i större omfattning än vad som avsågs med ansökningen. Därutöver ska regleringen verkställas på det bästa sättet, om det finns alternativa lösningar. Det så kallade byggnadsskyddet återfinns i 5 kap. 7 § FBL, som anger att bebyggd mark i princip inte får överföras till andra fastigheter. Undantag kan göras om byggnaden endast har ett ringa värde, eller om överföringen avsevärt underlättar möjligheten att skapa en lämpligare fastighetsindelning. Slutligen anges det så kallade fastighetsskyddet i 5 kap. 8 § FBL. Bestämmelsen medför att fastigheter endast kan bli utsatta för intrång i en begränsad omfattning. Fastigheter måste vara lika lämpliga för deras ändamål, efter regleringen. Dessutom skyddar bestämmelsen mot stora storleksförändringar vid en fastighetsreglering.

⁸⁶

86 Ibid. s. 43.

(29)

2.6.2 Plan- och bygglagen

Plan- och bygglagen (2010:900), PBL, används i huvudsak för att styra markanvändning och bebyggelse. Detta sker primärt genom detaljplaner och bygglov, vilka kommunen fattar beslut gällande. I PBL återfinns därutöver bestämmelser avseende tvångsförvärv, närmare bestämt inlösen.

⁸⁷

Vid ett antal situationer kan PBL användas direkt för att ta mark eller rättigheter i anspråk, vilka framgår av 6 kap. och 14 kap. PBL. Kommunen kan bland annat använda dessa bestämmelser för att lösa i mark för allmänna platser, exempelvis parker och gator.

⁸⁸

Gemensamt för bestämmelserna är att de kan tillämpas vid genomförande av detaljplan, och är därmed aktuella först efter att en detaljplan upprättats.

⁸⁹

De ändamål som PBL kan tillämpas för, liknar i viss utsträckning expropriationsändamålet som anges i 2 kap. 1 § ExL, tätbebyggelse. Om kommunen överväger att expropriera mark för allmänna platser i ett område som ska exploateras, skulle marken kunna tas i anspråk genom inlösen i enlighet med PBL efter detaljplanens antagande, eller expropriation, vilket kan ske innan detaljplanen upprättats. Dessa valmöjligheter skulle dock begränsas av 2 kap. 12 § ExL, eftersom expropriation troligen inte skulle ses som nödvändig om det redan finns ett giltigt tillstånd för att lösa in marken, såsom en detaljplan. Om en ansökan om expropriation däremot skulle avse mark för både allmänna platser och kvartersmark, skulle möjligheten att lösa in en del av området genom PBL, inte utgöra ett hinder för att exploatera hela området i enlighet med ExL.

⁹⁰

2.6.3 Miljöbalken

I miljöbalken (1998:808), MB, finns ett flertal regler som innebär inskränkningar i äganderätten. Bestämmelser avseende områdesskydd återfinns i 7 kap. MB, vilka möjliggör bevarande av områden såsom nationalparker,

⁹¹

naturreservat

⁹²

eller naturminnen.

⁹³

Ett beslut om områdesskydd innebär vanligtvis att äganderätten förblir hos den enskilda, men att markanvändningen inskränks genom restriktioner. I vissa situationer kan det dock förekomma att marken tas i anspråk, för ändamål som väg och parkering, vandringsleder och liknande.

⁹⁴

Det finns inga regler om inlösen till förmån för allmänhetens intresse av naturvård. Om det bedöms nödvändigt att mark tas i anspråk, måste det ske

91 7 kap. 2-3 §§ MB.

92 7 kap. 4-8 §§ MB.

93 7 kap. 10 § MB.

(30)

genom expropriation med stöd av ExL. Reglerna i MB gör det dock möjligt att stor utsträckning tillgodose intresset för naturvård genom andra metoder.

⁹⁵

Kommun eller länsstyrelse kan enligt 7 kap. 4 § MB förklara ett markområde som naturreservat. I beslutet om naturreservat ska det anges vilka inskränkningar i markanvändningen som är nödvändiga för att uppnå syftet med naturreservatet.

⁹⁶

Om det är nödvändigt för att säkerställa naturreservatets syfte, kan länsstyrelsen eller kommunen därutöver förplikta fastighetsägaren eller rättighetsinnehavaren att tåla vissa intrång i området. Det kan bland annat gälla anläggande av vägar, vandringsleder och rastplatser, samt röjning, plantering och liknande åtgärder.

⁹⁷

Kommunen eller länsstyrelsen kan förklara särpräglade naturföremål som naturminnen. Förklaringen kan, utöver föremålet, även omfatta nödvändigt område på marken. Vad som föreskrivs för naturreservat i 7 kap. 5-8 §§ MB, gäller även för naturminnen.

⁹⁸

Mark- eller vattenområden tillhörande staten kan av regeringen, med riksdagens medgivande, förklaras som nationalpark.

⁹⁹

Nationalparker kan alltså endast inrättas på mark som staten redan äger och expropriation för detta ändamål är således bara möjligt till förmån för staten. Expropriation för naturreservat och naturminnen kan lämpligen ske till förmån för både stat eller kommun, se avsnitt 2.3.11. Det bör dock påpekas att möjligheten till expropriation även för dessa ändamål begränsas genom 2 kap. 12 § ExL. Om skyddsintresset tillgodoses genom bestämmelser i MB, ska expropriationstillstånd inte meddelas.

¹⁰⁰

2.6.4 Andra lagar

Utöver de lagar som beskrivits ovan finns kompletterande lagstiftning för markförvärv av mer specifik karaktär. Dessa tar sikte på förvärv för främst kommunikationsbehov, infrastruktur och bevarandebestämmelser för kulturarv.

Ledningsrättslagen (1973:1144), LL, reglerar möjligheten att ta mark i anspråk för allmännyttiga ledningar och deras tillbehör. Ledningsrätt är inte tidsbegränsad och kan dels upplåtas till förmån för ledningens ägare, dels kopplas ihop sakrättsligt till en fastighet. Omfattningen av de befogenheter och skyldigheter som följer av ledningsrätten fastställs vid en lantmäteriförrättning.

¹⁰¹

LL kan tillämpas för ledningar vilka ingår i elektroniska kommunikationsnät för allmänna ändamål,

96 7 kap. 5 § MB.

97 7 kap. 6 § MB.

98 7 kap. 10 § MB.

99 7 kap. 2 § MB.