En dräktdetalj från 700-talet Geijer, Agnes
Fornvännen 373-374
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1942_373
Ingår i: samla.raa.se
S M A l i It E M E D D E I. A N D E N 373
EN D H Ä K T D E T A L J FHÄX 700-TALET
I Statens historiska museums Gotlandssamlingar förvaras ett spänne med vidhängande välbovarat tyg. Sällsyntheten av dylika fynd är väl or- saken till att den icke oviktiga frägan om smyckens och liknande föremåls användning och funktion blivit uppmärksammad i alltför ringa grad. Fyn- det ifråga — från Sandogårda i Sanda socken, inv.-nr 7480: a — visar dels hur nålen burits på dräkten, dels belägger dot även på Gotland förekoms- ten av det fina och karakteristiska gåsögontyg som så ymnigt förekommit i Birka1 men även påträffats i Norge, Skåne och Rhenlandct, och vilket ny- ligen kunnat identifieras med det dokumentariskt berömda s. k. frisiska klädet. Denna vara vittnar om ett handelsutbyte mellan Gotland och Väst- europa, en förbindelse som bäst återspeglas av den s. k. iriska knutbands ornamentikens införande på gotländska bildstenar, metallarbcten o. dyl.
omkring år 700.2
Spännet iir ett s. k. ryggknappspänne sv vanlig gotländsk typ och kan daleras till cirka 700. Graven, som tillhört en kvinna, innehåller för öv-
Fig. 1. Foto av spännet med tyget från över- och undersidan.
IMiotograph of the buckle wilh lhe material from lhe u p p e r and u n d e r siilcs.
1 A. G e i j e r , Birka 111. die Textilfunde. Signum W Hl. sid. 22 ff.
- Enligt utlåtande av docent H o l g e r A r b m a n . som även givit date- ringen av spännet Ifråga.
374 S .1/ A R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 2. Schematisk bild av tygets läge.
ScliemalU- piclure of the position of the material.
rigt n å g r a röda g l a s f l u s s p ä r l o r och ett s. k, n ä b b s p ä n n e . Vlletyget är av två s l a g : dels det n y s s n ä m n d a fina gåsögontyget, dels en ordinär, medelgrov k y p e r t som k a n ha u t f ö r t s u n g e f ä r v a r som helst.
Nålen iar igenom de båda t y g s o r t e r n a v a r d e r a två g å n g e r på ett sätt som v i s a r a t t spännet s a m m a n h å l l i t de b å d a ä n d a r n a av t v e n n e p å v a r a n d r a lagda plagg — h u v u d d u k och mantel? N ä r m a s t k r o p p e n (överst på fig. 2) låg g å s ö g o n t y g e t , a; de båda h ö r n e n ha bevarade slädkanter, som tyda pä att hopfästningen varit intill d u k e n s ena kant. Ovanpå detta satt 3 manteln»
av det kraftigare tyget, b, som ä r dubbelvikt; de båda s n i b b a r n a möta var- a n d r a på olika ledd. Av bilden framgår att de s a n n o l i k t h a varit hopfästa h ö r n mot r a k kant, vilket j u ger ett smidigare fall.
Agnes Geijer
