Ett svenskt textilfynd från romersk järnålder Geijer, Agnes
Fornvännen 190-191
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_190
Ingår i: samla.raa.se
190 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
I-;TT SVENSKT TKXTILFYXD FUÄX HOMF.HSK J Ä R \ A L I H : H I Öreniöllafyndet1 ingå även några textilrester, vilka hittills vunnit föga beaktande, men vilka äro förtjänta av ett omnämnande såsom varande det enda i Sverige påträffade textilfyndet frän romersk järnålder.2
Fig. 7. Textilfragment från Öremölla. •/»•
Fragmenten ha med all sannolikhet tillhört ell plagg av samma art som den berömda, väl bevarade Torsbergsmanlelir' nämligen en fyrskaftad ylle-
Månadsbladet 1874.
1 I'ubi. av B r u z e l i u s och H. H i l d e b r a n d St. 11. M. inv.nr 4792.
- I sin uppsats om den förhistoriska textilkonsten i Norden i Montelius- leslskriften avbildar K a r l i n ett par fragment (lig. 7—8) under den miss- visande beteckningen »Tvåskäftat ylletyg och flälvävnad».
3 So R. S t e t t i n e r , Brettchenwebereion in don Moorlundon von Da- mendorf, Daetgen und Torsberg. Mitteil. d. anthrop. Vereins in Schleswig- Holstein, 1911.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 191
vävnad med b r i c k b å r d e r fastvävda r u n t alla fyra sidorna. F r a g m e n t e n , som svårt skadats av rost från r i n g b r y n j a n , ä r o n u så sköra och s m å att man i den mjölliknande m a s s a n med möda framletar bitar om 2—4 kvcm storlek.
Större delen h ä r r ö r från en fyrbindig, slät kypert av utomordentligt fin och jämn kvalitet: materialet ä r ylle (varken linne, som uppgives i inläin- ningsinstrumontet, eller silke som Hildebrand uppger i Månadsbladet). T r a - llarna ba i båda riktningarna, hall en lälhet av c i r k a 25 st. pr cm. De bada trådsystemen h a olika s p i n n i n g s r i k l n i n g , men vilketdera som ä r v a r p kan icke avgöras. De största bilarna b ä r r ö r a från briokbårdon, vilken haft en täthet av 25 bricksnodder på 1 cm. Snodderna ä r o ordnade parvis, d. v. s.
omväxlande med höger- och vänstersnodd. Dessutom finnas n å g r a bitar av en snodd, som sannolikt h ö r t till »manteln».4 Snodden b e s t å r av 2 X 4 t r å d a r lika dem i tygel. Det hela är nu gonomlärgal av rost, men några m ö r k a r e partier pä, hrickbården kan möjligen tyda på att denna varit mångfärgad i likhet med Iva, av de (ivriga samtida fynden.
I Norge ha påträffats tvenne fynd av samma art, nämligen i Gjeite i Nord-Tröndelag och i Blindheira i Möre, vilka dock båda ä r o betydligt bättre bevarade.5 Även dessa ä r o av utomordentligt fin kvalitet: (Ijoite-bården har 123 snodder på 6,2 cm ooh Blindhoimvävnaden 52 pä 3,7 cm. Även fyndomständigbeterna ä r o påfallande lika. Utom det ståtliga refflade brons- kärlet, vari r i n g b r y n j a n ooh t y g r e s t e r n a hittades, innehåller Öremöllagraven en r o m e r s k vinskopa med sil, 2 slipade g l a s b ä g a r e och 2 s v a r t a lerkärl samt, en fibula av romersk form. Gravfyndet från Gjeite innehöll en r o m e r s k bronskittel, en vinskopa med sil och en fibula, vilken enligt A l m g r e n s k r o n o - logi bör dateras till 200-talet, men som enligt Böe även förekommer på 300- talet. Del i f r å g a v a r a n d e Blindbeimfyndet stammar frau en kvinnograv, som Hven innehöll en romersk vinsko-pa. T o r s b e r g s l y n d o t är ett offerfynd, vilket i sin helhet kan datoras till tiden 100 f. Kr.—300 e. Kr.«
Ovan relaterade omständigheter g ö r a att man ej k a n u n d g å ställa sig frågan, h u r u v i d a icke även t y g e r n a ä r o r o m e r s k a importvaror. Vi känna till y l l e i n d u s t r i e n s betydelse i dot r o m e r s k a riket och all r o m a r n a mycket tidigt, förslodo att utnyttja de utomordentliga [arbetena vid Nordsjöns k u s t e r och d ä r g r u n d a d e väverier, under första å r h u n d r a d e t i F l a n d e r n ooh på 300-talet i England.7 Detta även för de y n g r e textilfynden betydelsefulla s p ö r s m å l torde emellertid icke k u n n a lösas enbart med stöd av dessa fynd.
F ö r frågans besvarande t a r v a s en allsidig u n d e r s ö k n i n g .
Agnes Geijer
4 Jfr S t e t t i n e r , o. a. a. Taf. V I I I .
• So II o u g e n, Snartemofunnene, Norske Oldfunn V I I , Pl. X och X I I , sid. 62—64.
u So J a n k u h n i F o r s c h u n g e n und F o r t s o h r i t t e 1936, sid. 202.
7 P i r e n n e , D r ä p s de F r i s e ou d r ä p s do F l a n d r o ? Viorteljahrschrift t u r Sozial- und vVirtschaftsgescbichte 1909 ra. fl. A. G e i j e r , B i r k a I I I , sid. 41 ff.
192 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
NOTES AND NEWS
U n d e r tho t i t l e A f o w m o r e w o r d s a b o u t » S a n c t a K a k u - k y l l ä » C. R. a l U g g l a s , r e f e r r i n g to Mats Ä r a a r k ' s p a p e r on t h e s a m e subject in F o r n v ä n n e n 1935, g i v e s some s u p p l o r a e n t a r y i n f o r m a t i o n a b o u t p i c t u r e s of t h i s medieval saint, who is a l w a y s roprosonted together with i.its. T h e a u t h o r r e p r o d u c e s a p r e v i o u s l y iinnoticod p i c t u r e of t h e s a i n t a m o n g t h e \ a nit frescoos from tho middle of t h e 15th c e n t u r y in K a g a Church, Ö s t e r g ö t l a n d (fig. 1), and f u r t h e r d r a w s a t t e n t i o n t o t h o same motivo in a t i o r m a n woodcut from a b o u t t h e s a m e t i m e (fig. 2). T h e woodout is roproduoed by K r i s t o l l o r in » H o l z s c h n i t t e im K ö n i g l . K u p f e r - s t i c h k a b i n e t t zn Hörlin», I l no. 150, pl. L X X I 1 I . T h o a u t h o r r a i s o s t h e question whether tbis woodcut or one similar did not provide a source for tho p i c t u r e of »S. K a k a c i l a » a m o n g t h e p l a s t o r p a i n t i n g s from t h e 1510's in Film C h u r c h In Uppland (fig. 3), and finally p o i n t s out t h a t , n o t only w o r k s such a s Biblia p a u p e r u m and A r s Moricndi, b u t also t h e woodcut s h e e t s s p r e a d in l a r g e o u m b e r s p l a y e d a g r e a t r ö l e for o u r l a t e G o t h i c m o n u m e n t a l p a i n t i n g s .
A r t h u r Norden gives a n a n a l y s i s of the conception t i n g s b r ä c k a n , and points out that the word »pingbrekka» occurs in Icelandic legal sources, but is not explained in detail. As the second member ol the work, »brekka», ineans »steep slope, hill», the a u t h o r points out that the expression m a y have roterred to the abort hillside, which, e. g., in A r k e l » T h i n g town»
iiins down t o w a r d s the »Thing» enclosure. In tho c o u r s e ot time the con- ception may have conie to refer lo the shape of raised, artificially a r r a n g e d
»scenes» at the »Thing» places, which, inter alia, will probably have been Inlind al the placo T i n g s b r ä c k a n in Steneby parish, Dalsland, which bas been desoribed by Dybeck a s »a raised round level 80 paces in circum- ference and 1% ells in hcight — — —». T h e a u t h o r points out, further, that d o s e to lhe stone cirele in Nässja n e a r V a d s t e n a there is a similar i T h i n g » platforra, and that, according to S u n e Lindqvist, the centre (oldeet) U p p s a l a mound possibly conceals at its base a similar low and flat pile.
Finally, the a u t h o r points out that the prosecution of lhe line of develop- ment which tbis stone plattorm suggests indicates that the »Thing» w a s held on a mound, u s u a l l y a grave-mound.
Agnes Geijer d r a w s attention to a S w e d i s h t e x t i l c f i n d f r o m t h e R o m a n I r o n A g e , namely some fragments of textiles which form part ot the Öremölla find (St. II. M. inv. no. 4792), which a r e the only textile remains from the Koman Iron Age bitberto encountered in Sweden. T h e frag- ments appear lo have belonged to a g a r m e n t of the same kind a s the famous T o r s b e r g manlle, and there a r e also correspondences in Norwegian finds. T h e n a l u r e ot the Swedish and N o r w e g i a n finds indicate the possibility that
tho textile fragments come from Roman imported goods. This question
calls for more exhailslive invesligalions, however.
