Staden växer: En fallstudie om Kristinehamns närings- och befolkningsutveckling mellan åren 1840-1890

Staden växer

En fallstudie om Kristinehamns närings- och befolkningsutveckling mellan åren 1840–1890

Sandra Edén

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Historia II med didaktiskt inriktning 30 hp

Ämneslärarprogrammet 10,5 hp

Handledare: Peter Olausson Examinator: Anders Forsell VT21

Sammanfattning

1800-talets Sverige var en tid där stora förändringar började ta form. Allt fler människor kom att lämna det agrara livet på landsbygden för att flytta in till städerna, samtidigt som

industrialiseringen sakta men säkert förändrade näringslivet och sysselsättningsmöjligheterna för landets befolkning. Kristinehamn, en liten hamnstad i Värmland, känner också av

förändringarnas vind. Mellan åren 1840 och 1890 sker en tredubbling av stadens

befolkningsmängd. Ambitionen med denna undersökning är att förklara och koppla samman befolkningsutvecklingen med den näringslivsutveckling som ägde rum i staden under denna tid. Genom att undersöka Kristinehamns kyrkoarkiv samt riksarkivets befolkningsräkning har en sammanställning av Kristinehamns befolkningsutvecklingen, in- och utflytt, samt födelse- och dödstal gjorts. En redogörelse för yrkeslivet i Kristinehamn för året 1890 ligger också till grund för undersökningens resultat. En induktiv metod har tillämpats i undersökningen då källmaterialets innehåll löpande har bidragit till nya slutsatser. En kombination av kvantitativ och kvalitativ metod har varit lämplig för undersökningen då källmaterialet bestått av

kvantifierbara data som i sin tur har tolkats med bakgrund av tidigare forskning och stadens lokalhistoria.

Resultatet visar att födelseöverskottet hade en större betydelse än inflyttningsöverskottet för

Kristinehamns befolkningstillväxt. Att stadens näringsliv genomgick förändringar framgår

också av undersökningens resultat. En klar majoritet av stadens inflyttade befolkning

utgjordes av människor som flyttat från angränsande landsbygdsområden in till staden. De

yrkesverksamma invånarna som hade avlagt längre sträckor bakom sig för att bosätta sig i

Kristinehamn återfanns till större del inom tjänstesektorn, handel och järnvägen. Författaren

menar dock att undersökningens resultat tyder på att Kristinehamns befolkningstillväxt

snarare berodde på push-faktorer från landsbygden än på pull-faktorer till staden.

Innehållsförteckning

Sammanfattning ...

1. Inledning ... 1

1.2 Demografins grunder och undersökningens avgränsning ... 2

1.3 Forskningsläge ... 3

1.4 Teoretisk orientering I: den urbana transitionen ... 5

1.5 Teoretisk orientering II: den demografiska transitionen ... 6

1.6 Bakgrund. Migration ... 7

1.7 Kristinehamns bakgrund... 8

1.8 Källmaterial och källkritik ... 10

1.9 Metod ... 12

2. Undersökning ... 14

2.1 Den naturliga folkökningen ... 14

2.2 Kristinehamns inflyttade befolkning år 1890 ... 17

2.3 Yrken ... 19

3. Avslutande diskussion ... 20 Käll- och litteraturförteckning ...

Bilaga 1 ...

Bilaga 2 ...

Bilaga 3 ...

Bilaga 4. ...

Bilaga 5 ...

Bilaga 6 ...

1

1. Inledning

Den industriella revolutionen, med start i England för cirka 250 år sedan, var början på en tid där människors livsvillkor skulle komma att stöpas om. Orsakerna bakom och effekterna av den industriella revolutionen är flera. Jordbrukets omvandling är en av dessa. Modernisering och effektivisering av jordbruket är en faktor som lyfts fram bakom länders möjlighet att industrialiseras. Stigande produktivitet inom jordbruket innebar att jordbrukssektorn kunde förse fler människor med livsmedel och att allt färre människor behövdes inom

jordbruksarbetet. Moderniseringen och effektiviseringen av jordbrukssektorn frigjorde därmed arbetskraft till förmån för andra näringsgrenar, som exempelvis industrin.

Sveriges industriella genombrott inträffade senare än i England. Historieböckerna förlägger vårt lands industriella genombrott till runt mitten av 1800-talet. Forskare har under de senaste årtiondena visat att detta genombrott skedde i tre vågor över ett halvt sekel samt att det föregicks av en period av successiv förnyelse av jordbruket. Regionalt utvecklades

tidigindustriella, icke-agrara verksamheter, framför allt järnhantering, sågverk och saluslöjd, vilket vidgade människors sysselsättningsmöjligheter. Regionalt var marken således väl förberedd när de första mekaniska textilfabrikerna och maskinpappersbruken uppfördes från början av 1830-talet, när ångsågarna etablerades längs norrlandskusten under början av 1850- talet, när mekaniska verkstäder, järn- och stålverk byggdes från början av 1870-talet samt när massafabrikerna och konsumtionsfabrikerna anlades på 1890-talet.

Länge var Sverige ett av de minst urbaniserade länderna i Europa men under 1800-talet skulle många människor komma att överge det agrara livet. Detta brott med agrarsamhället

medförde en kraftfull och tilltagande urbanisering och industrialisering. Det moderna urbana genombrottet ägde rum omkring år 1830 och mellan år 1850 och 1900 mer än trefaldigas den svenska stadsbefolkningen. Forskare menar däremot att det finns starka skäl till att tona ner industrialiseringens betydelse för urbaniseringen i Sverige under 1800-talet senare del.

Utöver de ovannämnda genomgripande samhällsförändringarna skedde det nämligen även förändringar i födelse- och dödsantal under 1800-talet. Stadshistorikern Lars Nilsson har visat att födelsenettot tidvis har spelat en väl så viktig roll som flyttningsnettot för urbanisering.

Den demografiska transitionen, det vill säga övergången från höga födelse- och dödstal till en situation med låg födelse- och dödstal är förändringar som går att skymta under denna

tidsperiod.

1 Nilsson, Malin & Svanlund Jonathan (2020). ”Industrialisering och teknikutveckling” I Andersson-Skog, Lena, Broberg, Oskar, Edvinsson, Rodney, Enflo, Kerstin & Lilja, Kristina (red.) (2020). Vad är ekonomisk historia?

Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur Sid 95–114: Neal, Larry, Cameron, Rondo E. & Schön, Lennart (2016).

Världens ekonomiska historia: från urtid till nutid. Tredje upplagan Lund: Studentlitteratur. Sid 274.

2 Isacson, Maths (2007). Industrisamhället Sverige: arbete, ideal och kulturarv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Sid 20.

3 Nilsson, Hans & Tedebrand, Lars-Göran (2005). Familjer i växande städer [Elektronisk resurs] strukturer och strategier vid familjebildning i Sverige 1840–1940, Umeå: Umeå universitet. Sid 11,47,48,52.

4 Dribe, Martin & Stanfors, Maria (2015). Demografins grunder. 3., oförändr. uppl. Lund: Studentlitteratur. Sid 22,38–39: Nilsson & Tedebrand 2005: 49

2

1800-talet är onekligen en tid där stora förändringar av människors livsvillkor äger rum. Den lilla, järnexporterande staden vid Vänerns kant, Kristinehamn, utgör en liten del av denna stora samhällsförändring.

Syfte och frågeställning

Det moderna urbana genombrottet med start under 1830-talet var början på en

samhällsutveckling som skulle komma att förändra Sveriges demografiska sammansättning i grunden. Syftet med denna fallstudie

är att undersöka Kristinehamns befolkningsutveckling mellan åren 1840 och 1890. Då fallet Kristinehamn sätts i kontexten industrialisering och urbanisering så är målet med undersökningen också att redogöra för stadens näringsliv.

Ambitionen är därefter att söka tänkbara kopplingar mellan befolkningsutvecklingen och stadens näringslivsutveckling. Genom att undersöka Kristinehamns kyrkoarkiv samt göra nedslag i befolkningsstatistik mellan de ovannämnda åren så är målet med denna fallstudie att besvara följande forskningsfrågor:

1. Hur såg den naturliga befolkningstillväxten

ut mellan år 1840 och 1890?

2. Hur stor del av Kristinehamns befolkning var inflyttade från andra delar av Sverige år 1890? Var kom de inflyttade ifrån?

3. Vilka kopplingar kan man se mellan Kristinehamns befolkningsutveckling och näringslivsutveckling?

1.2 Demografins grunder och undersökningens avgränsning

Demografiska studier syftar till att undersöka befolkning och befolkningsförändringar. Enkelt uttryckt behandlar demografiska studier befolkningars storlek, geografiska spridning och sammansättning. En demograf studerar födslar, dödsfall, flyttningar samt familjebildning och upplösning av parförhållanden. De centrala frågeställningarna inom demografin handlar om olika händelser som äger rum i människors liv och hur olika beteenden hänger ihop.

Exempelvis kan man studera hur sociala och ekonomiska skillnader påverkar familjebildning eller vilket utfall politiska reformer kan tänkas ha på demografin och samhällsutvecklingen.

Tidigare forskning som behandlat Sveriges befolkningsutvecklingen under 1800-talet

5 Se metodavsnittet, 1.9, för en förklaring av begreppet ”fallstudie”.

6 Se följande avsnitt, 1.2, för en förklaring av begreppet ”den naturliga befolkningstillväxten”.

7 Dribe & Stanfors (2015). Sid 5–8.

8 Se exempelvis Palm, Lennart Andersson (2000), Folkmängden i Sveriges socknar och kommuner 1571–1997:

med särskild hänsyn till perioden 1571–1751, L. A. Palm, Göteborg: Nilsson, Lars (1989), Den urbana

3

omfattar såväl födelsetal, dödlighet och migration, vilket även är fokusområden för denna undersökning. Men utöver de tre ovannämnda områdena så intresserar sig demografer även för familjebildning vilket rör giftermålsålder, antal barn i hushåll och ålder på barnaföderskor.

Vidare redogörelse av forskningsläget kommer på grund av denna uppsats begränsade omfång att fokusera på den forskning som är aktuell för undersökningens syfte. Familjebildning kommer således inte att behandlas i samma utsträckning som födelsetal, dödstal och

migration. Ett återkommande begrepp i denna uppsats är ”den naturliga befolkningstillväxten”

vilket syftar till den folkökning som följer av att antalet födda människor överstiger antalet döda.

Utöver avgränsningen som rör de demografiska perspektiven så avgränsas undersökningen även på ett geografiskt och tidsmässigt vis. Valet av den specifika tidsperioden, 1840–1890, motiveras av att perioden präglas av signifikanta samhällsförändringar

vilket gör

tidsperioden intressant. Den geografiska avgränsningen, fallet Kristinehamn, är intressant då staden, i ett historiskt perspektiv, har fyllt flera olika funktioner. Staden kan räknas som hamnstad, järnvägsstad, och en stad där handeln haft en betydande roll. I tillägg till detta anlades även fabriker och mekaniska verkstäder i Kristinehamn under 1800-talet, vilket kom att påverka stadens utveckling.

Stadens mångfacetterade karaktär gör den till ett intressant studieobjekt.

1.3 Forskningsläge

Sverige har, internationellt sett, en omfattande befolkningsstatistik som går tillbaka till år 1749, då Tabellverket började föra årlig statistikinsamling. Dessförinnan hade

kyrkobokföringen, sedan slutet av 1600-talet, dokumenterat befolkningsförändringar. År 1858 grundades Statistiska centralbyrån (SCB) och år 1860 omorganiserades därmed

befolkningsstatistiken.

Sveriges omfattande insamling av befolkningsstatistik har gjort det möjligt för forskare att studera befolkningsutvecklingen från flera perspektiv.

Tidigare forskningsarbeten som har använts i denna undersökning är stadshistorikern Lars Nilssons publikation med titeln Den urbana transitionen: Tätorterna i svensk

samhällsomvandling 1800–1980. Lars Nilsson har i detta omfattande verk studerat

urbanisering och svensk stadsutveckling ur flera perspektiv. Sveriges urbaniseringsförlopp sätts i Nilssons forskning in i ett internationellt perspektiv där Sveriges utveckling jämförs med länder som exempelvis England, Norge, Danmark och Ryssland. Nilssons forskning behandlar även sambandet mellan befolkningstillväxt och näringslivets utveckling. Nilssons

transitionen tätorterna i svensk samhällsomvandling 1800–1980 = [The urban transition] : [urban development and the transformation of Swedish society 1800–1980], Stadshistoriska institutet, Stockholm.

9 Dribe & Stanfors (2016). Sid 11.

10 Se Inledning i kapitel 1.

11 Se avsnitt 1.7, Kristinehamns bakgrund.

12 Dribe & Stanfors (2015). Sid 9.

4

resultat visar att det inte finns något starkt samband mellan expansionen av en enskild näringsgren och befolkningstillväxten under 1800-talet. I de städer som visade på högst tillväxttakt expanderade olika verksamheter parallellt. Det var bredden bland yrkena, snarare än expansionen av enskilda verksamheter, som var betydande för befolkningstillväxten.

Nilssons forskning visar även att stora engångsinvesteringar, som exempelvis etablering av institutionsvård, tillfälligt kunde bidra till en stark lokal befolkningstillväxt. Men om sysselsättningsmöjligheter inom mer dynamiska verksamheter saknades, så avtog tillväxttakten tids nog, trots stora engångsinvesteringar.

Christer Ahlberger, professor i historia och författare till Den svenska staden – vinnare och förlorare berör, i denna bok, städernas funktionella utveckling från år 1800 till 1920 samt hur denna utveckling kom att spela en roll för relationen mellan stad och landsbygd. Ahlberger lyfter även olika tillväxtfunktioner, som exempelvis jordbruk, administration, industri och kommunikation och hur dessa funktioners betydelse har varierat över tid. Ahlberger delar på liknande vis in städer i olika kategorier utifrån deras huvudfunktioner och menar att

utvecklingen för olika städer ter sig annorlunda beroende på vilken huvudfunktion som staden har.

Historikern Johannes Daun har också bidragit till forskningsfältet med sin avhandling ”Vägen till den moderna familjen” där han studerat förändringar i familjemönster samt inflyttningen till staden Borås mellan åren 1830–1930. Daun skildrar, på ett målande vis, människors livsvillkor då han, i avhandlingen, belyser olika faktorer som påverkat förutsättningarna för invånarna i Borås. Några exempel på teman som Daun berör är barnfamiljers hushållning och levnadsförhållanden, lönernas utveckling, förändringar i konsumtionsmönster, barnens skolgång, barnarbete med mera. Dauns resultat visar att befolkningsökningen i Borås i slutet av 1800-talet, till stor del, var ett resultat av en anmärkningsvärd hög nivå beträffande

fruktsamheten. Daun menar att den stegrande fruktsamheten i Borås under 1800-talets senare del spelade en viktig roll för urbaniseringen och, så småningom, även för framväxten av det moderna industrisamhället.

Historikerna Hans Nilsson och Lars-Göran Tedebrand behandlar familjestrukturer och

samhällsutveckling, med fokus på städerna Sundsvall och Linköping, i avhandlingen Familjer i växande städer. Strukturer och strategier vid familjebildning i Sverige 1840–1940. I denna avhandling jämförs Sundsvalls och Linköpings utveckling och resultatet visar på skillnader mellan städerna gällande flyttningsmönster och den industriella utvecklingen. Resultatet visar även att flyttningsmönstret förändrades över tid och att ungefär hälften av de som flyttat in till städerna flyttade ut igen inom en femårsperiod. I Sundsvall var det dock större chans att

13 Nilsson, Lars (1989), Den urbana transitionen tätorterna i svensk samhällsomvandling 1800–1980 = [The urban transition] : [urban development and the transformation of Swedish society 1800–1980], Stadshistoriska institutet, Stockholm

14 Ahlberger, Christer (2001). Den svenska staden - vinnare & förlorare, Riksantikvarieämbetet. Sid 20.

15 Daun, Johannes (2016). Vägen till den moderna familjen: fruktsamhet i den växande industristaden Borås cirka 1830–1930. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2016.

5

inflyttarna stannade kvar.

Avhandlingen är av intresse då den ger tydliga exempel för hur regionala skillnader kan påverka städers utveckling.

Utöver de ovannämnda forskningspublikationerna har även ekonomhistorikern Lars Magnussons översiktsverk Sveriges ekonomiska historia och antologierna Det svenska samhället 1720–2018 och Vad är ekonomisk historia? varit användbara i denna uppsats. De följande två avsnitten, 1.4 och 1.5, behandlar ovanstående forskning på ett övergripande och tematiskt vis. Hänvisningar till de olika publikationerna görs både i den löpande texten och i fotnoterna.

Läroverksadjunkten Axel Emanuel Löfs (1880–1851) lokalhistoriska verk Kristinehamns historia I-III ligger till grund för avsnitt 1.7, som berör stadens bakgrundshistoria.

1.4 Teoretisk orientering I: den urbana transitionen

Vid 1800-talets början uppgick antalet städer i Sverige till ett 80-tal och den sammanlagda stadsbefolkningen utgjorde knappt tio procent av rikets totalbefolkning. Sverige var under denna tid ett av Europas minst urbaniserade länder. Runt 1830-talet började Sverige successivt och kontinuerligt att höja sin urbaniseringsnivå. Det skulle dock dröja till 1850- talet innan tioprocentsnivån definitivt lämnades. Men den urbana transitionen, det vill säga övergången från låg till hög urbaniseringsnivå, tog fart under 1830-talet.

Lars Nilsson menar att urbaniseringsprocessen kan delas in olika faser där brytningspunkterna går att finna vid åren 1830/40, 1880-tal, omkring 1920/30 samt runt 1965/70.

Då denna uppsats syftar till att undersöka befolkningsutvecklingen mellan åren 1840 och 1890 så kommer fokuset i detta avsnitt att ligga på urbaniseringsprocessen tidigaste skeden samt vad som kan tänkas ha föranlett det urbana genombrottet. Vilka förklaringar finns det till den urbaniseringsprocess som tog fart på 1830-talet?

För att försöka förklara det urbana genombrottet bör man beakta de bakomliggande

förändringarna som föranledde samhällsförändringen. 1700-talets utveckling har betydelse för den kommande urbaniseringen. Den agrara revolutionen som inträdde i Sverige, liksom i hela Västeuropa, från och med 1700-talet var, enligt ekonomhistorikern Lars Magnusson, den yttersta förutsättningen för den ekonomiska expansion som inträdde under denna tid.

Nationalekonomen och ekonomhistorikern Eli Heckscher har antagit att produktionen av spannmål ökade med cirka 75% mellan åren 1720 och 1815. Heckschers antaganden om en kraftigt ökande produktion inom jordbruket styrks av andra forskare.

Den agrara

16 Nilsson & Tedebrand (2005). Sid 167–175.

17 Nilsson, 1989. Sid 9.

18 Nilsson, 1989. Sid 137.

19 Magnusson, Lars (2016). Sveriges ekonomiska historia. 6., uppdaterade och rev. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Sid 170.

6

revolutionen innebar ett brott med det tidigare malthusiska

mönstret vilket på sikt kom att skapa förutsättningar för en utvidgad arbetsfördelning, ökad marknadsproduktion och en social differentiering. Den ökande produktion som följde den agrara revolutionen bidrog till att den självförsörjningsmodell som tidigare varit förhärskande i jordbrukssamhället

successivt kom att bytas ut mot en mer marknadsinriktad produktion.

Näringslagstiftningen som tidigare reglerat städers olika näringsgrenar kom år 1828 och år 1846 att bytas ut mot mer liberala näringsfrihetslagstiftningar som innebar större möjligheter att bedriva verksamhet i städerna.

Christer Ahlberger, professor i historia, menar att städernas expansion under 1800-talets senare del i stor utsträckning berodde på ökad omfattning av de ”traditionella näringarna” som hantverk, handel och offentlig sektor.

Enligt Lars Nilsson var

näringsfriheten jämte järnvägsbyggandet de viktigaste drivkrafterna bakom urbaniseringen under 1850- och 1860-talen. Utöver de näringsmässiga faktorerna som låg bakom

urbaniseringen lyfter Lars Nilsson även en annan viktig aspekt för urbaniseringen, nämligen den demografiska transitionen.

1.5 Teoretisk orientering II: den demografiska transitionen

Mellan åren 1850–1900 växte Sveriges urbana befolkning med över en miljon människor. Till stor del berodde ökningen visserligen på inflyttning från landsbygden, men vid 1800-talet senare del var födelseöverskottet viktigare än flyttningsöverskottet för folkökningen i två tredjedelar av Sveriges städer.

Den demografiska transitionen, en process som innebar att både födelse- och dödstalen kom att sjunka på lång sikt, inleddes omkring år 1800 och pågick till början av 1900-talet i västvärlden. Ofta sjönk dödligheten tidigare än barnafödandet, vilket gav en tilltagande befolkningstillväxt. Före den demografiska transitionen var både födelsetal och dödstal förhållandevis höga och befolkningstillväxten således låg. Både födelsetal och dödstal varierade också kraftigt från år till år på grund av bland annat epidemier och missväxt.

Forskning har visat att förändringar i barna- och vuxendödlighet var nära kopplade till ekonomiska variationer, med undantag för spädbarnsdödligheten som följde en egen rytm.

Denna sårbarhet är ett tecken på en låg levnadsstandard och visar att människor inte kunde skydda sig mot återkommande förändringar i matpriser och mattillgång utan att barnafödandet och överlevnadsutsikterna påverkades. I slutet av 1700-talet började spädbarnsdödligheten i

20 Se exempelvis Dribe, Martin och Tegunimataka, Anna, ”Befolkning och ekonomi – om demografiska förändringar och samhällsutveckling”, i Vad är ekonomisk historia? Red. Andersson-Skog, Broberg, Edvinsson, Enflo, Lilja. (Lund: Studentlitteratur 2020). Sid 183–206: Neal, Larry, Cameron, Rondo E. & Schön, Lennart (2016) Världens ekonomiska historia: från urtid till nutid, Tredje upplagan, Studentlitteratur, Lund. Sid 186–188.

21 Magnusson (2016). Sid 170

22 Hedenborg, Susanna. ”Människor och deras näringar” (2019) i Hedenborg, Susanna & Kvarnström, Lars (red.). Det svenska samhället 1720–2018: böndernas och arbetarnas tid. Sjätte upplagan Lund:

Studentlitteratur. Sid 137–145.

23 Ahlberger (2001). Sid 20.

24 Nilsson (1989). Sid 139, 173.

25 Daun, (2016).

7

Sverige att sjunka. En nedgång i barnadödligheten följde även under 1800-talet inledning.

Från omkring år 1830 började även vuxendödligheten att sjunka långsiktigt, samtidigt som nedgången i dödlighet för barn och spädbarn fortsatte. Den sjunkande dödligheten i samband med den konstanta fruktsamheten ledde till en ökning av befolkningstillväxten under 1800- talet.

Fram till 1840-talet uppvisade 30–40%, ibland ännu fler, av de svenska landsortsstäderna högre dödsantal än födelseantal. Under inledningen av den urbana transitionen kan man därför anta att städernas befolkningstillväxt var migrationsledd. Födelsenettot utvecklades däremot mycket starkt i tillväxtbefrämjande riktning, vilket det inte hade gjort tidigare under 1800- talet. Den urbana mortaliteten förblev dock på en hög nivå fram till 1850-talet.

1.6 Bakgrund. Migration

Flyttning är den mest vanliga demografiska händelsen i människors liv. Svensken flyttar idag i genomsnitt cirka tolv gånger under sin livstid. Under 1800-talet var motsvarande siffra cirka tio gånger. Flyttning är således en mer vanligt förekommande händelse i en människas liv, jämfört med barnafödande och giftermål. Inom neoklassiska ekonomiska migrationsteorier antas flyttningsbeslutet vara ett rationellt och nyttomaximerande beslut. Reallöner spelar en viktig roll bakom flyttningsbeslutet. Flyttning kan här liknas vid att investera i utbildning.

Genom att skaffa sig en utbildning så ökar man, potentiellt, sin framtida inkomst. På liknande vis kan flyttningsbeslutet ses som en medveten investering. Flyttning ses inom denna teori som ett medel som ska medföra ekonomiska fördelar.

Inom andra teorier, som främst utvecklats för att analysera flyttningsmönster i tredje världen, är osäkerhet och otrygghet en viktig bakomliggande orsak till att människor väljer att flytta.

Denna teori kan komma väl till pass vid ett studium av jordbrukssamhället, där osäkerheten också var stor. Det traditionella jordbrukssamhället präglades av osäkerhet vad beträffade skördeutfall, sysselsättning och boskapssjukdomar. Ett sätt att hantera de överhängande riskerna var att sprida dem. Genom att låta familjemedlemmar arbeta i den urbana sektorn så kunde man tillräkna sig en inkomstkälla som inte var beroende av konjunkturerna i

jordbruket. Under 1800-talet dominerade åldersgruppen 20–30-åringar flyttningsstatistiken.

Efter att ha flyttat hemifrån vid 15–20 års ålder, beroende på socialgruppstillhörighet, arbetade 1800-talet ungdomar ofta som tjänstefolk i främmande hushåll fram till dess att de eventuellt gifte sig, oftast vid en ålder av 25–30 år. Det förindustriella samhället var således

26 Dribe, Martin och Tegunimataka, Anna, ”Befolkning och ekonomi – om demografiska förändringar och samhällsutveckling”, i Vad är ekonomisk historia? Red. Andersson-Skog, Broberg, Edvinsson, Enflo, Lilja. (Lund:

Studentlitteratur 2020). Sid 183–206: Neal, Larry, Cameron, Rondo E. & Schön, Lennart (2016) Världens ekonomiska historia: från urtid till nutid, Tredje upplagan, Studentlitteratur, Lund Sid 188–197

27 Nilsson, 1989. Sid 140–143.

28 Dribe & Stanfors, 2015. Sid 66–73.

8

långt ifrån orörligt. Industrialiseringen kom dock att medföra att människor flyttade allt längre bort.

1.7 Kristinehamns bakgrund

Denna del av uppsatsen bygger på läroverksadjunkten Axel Emanuel Löfs efterforskningar om Kristinehamn historia. Axel Emanuel Löf föddes år 1880 och dog år 1951, vid en ålder av 71 år. Löf beskrivs som en outtröttlig arkivforskare och hans stora livsverk är Kristinehamns historia del I-II. En tredje utgåva av Kristinehamns historia var under arbete då Löf gick bort år 1951. Kristinehamns historia III färdigställdes av Arvid Ernvik.

Kristinehamn, som tidigare benämnts som Bro, fick sina stadsprivilegier av drottning

Kristinas förmyndarregering den 29:e oktober år 1642. I den första mantalslängden för staden, år 1843, beräknas stadens invånarantal uppgå till cirka 200 personer vilka utgjordes av

hantverkare och bönder med sina familjer.

Redan innan Kristinehamn erhållit sina stadsprivilegier var platsen (Bro) en omnämnd plats där handel ägde rum. Årligen hölls Mattsmässomarknaden i september månad vilken från 1700-talet i huvudsak varit en ox- och spannmålsmarknad. År 1688 kom Fastingsmarknaden att flyttas från Karlstad till Kristinehamn vilket skulle ha en betydande roll för staden. Löf skriver om Fastingsmarknaden som ”det vackraste och mest intressanta från barn- och ungdomsåren” och att marknaden hade sina glansdagar till mitten av 1800-talet. Under 1800- talets första halva betydde marknaden mycket, inte bara för staden, utan för affärslivet i hela landet. Anledningen till att marknaden tillskrivs en så viktig roll är på grund av handeln med järnet. Priserna för järnmarknaden sattes på Fastingen. Ombud från Järnkontoret i Stockholm sändes årligen till marknaden för motverka prisdumpningar som skulle kunna skada

järnhanteringen. På marknaden gjordes stora affärer med spannmål, trä och järn.

Löf och Ernvik skriver att fastingsmarknaden i Kristinehamn under några dagar varje år utgjorde medelpunkten för svenskt näringsliv.

På Fastingsmarknaden år 1846 kom ett samtal mellan den dåvarande disponenten för Uddeholms bruk och ingenjören Adolf von Rosen att leda till en viktig förändring för Kristinehamn. Adolf von Rosen benämns som vårt lands första järnvägsbyggare och han presenterade detta år ett förslag för Kristinehamns kommande järnvägsbygge. Resultatet blev järnbanorna Frykstad-Klarälven och Sjöändan-Kristinehamn som båda invigdes år 1850. Den nordvästra stambanan, en 210 km lång stambana började byggas år 1854 och färdigställdes i etapper där den sista sträckan, Karlstad-Arvika var klar år 1871. Arbetsstyrkan vid

29 Dribe & Stanfors, 2015. Sid 66–73.

30 Löf, Axel Emanuel, Kristinehamns historia 1 Bygden, förhistorien, Karlstad, 1942. Sid 176

31 Löf, Axel Emanuel, Om vår hembygd, Grundels boktr., Kristinehamn, 1917. Sid 28–36.

32 Löf, Axel Emanuel & Ernvik, Arvid (1959). Kristinehamns historia III. Krig och militära bördor. Näringsliv.

Kulturliv. Ystads centraltryckeri AB. Sid 212.

9

järnvägsbyggandet uppgick år 1866 till 4 200 man på sommaren och cirka 1 000 man på vintern. De flesta som arbetade med järnvägen var, enligt Löf och Ernvik, hemmahörande i Småland och Skåne.

Järnvägarna underlättade frakten av stångjärn, spik och stål från omkringliggande järnbruk som skulle till hamnen i Kristinehamn.

Behovet av en verkstad för att kunna reparera och bygga lok växte fram och år 1858 eller 1859 togs beslutet om att en sådan verkstad skulle anläggas. Följande år var arbetet i gång.

Den första reparationssmedjan för vagnpark och räls sköttes av en smidemästare och hans drängar. Denna reparationsverkstad tillhörde förmodligen Järnvägsbolaget till en början, men blev ett självständigt företag år 1875 under namnet Christinehamns Mekaniska Werkstads Aktiebolag. Vid detta år ska verkstaden haft 225 arbetare.

Från början var verkstaden främst avsedd för Sjöändsbanans behov, men den blev snart anlitad av ägarna till andra småbanor som förband Bergslagens sjöar med järnbrukens transportleder. Så småningom tillverkades en mängd lok för järnbanor runt om i landet, från Dalarna i norr till Skåne i söder. Även Gotlands Järnvägsbolag beställde sina lok från Kristinehamn. Broströmsbolaget var ett varv i Kristinehamn som byggde båtar av trä.

Ångpannor och maskiner beställdes från Christinehamns Mekaniska Verkstad. Senare övertogs varvet av verkstaden som började bygga båtar av järn.

Järnvägsbygget och Christinehamns Mekaniska Werkstad tillhörde troligtvis 1800-talets största förändringar för Kristinehamns näringsliv. Utöver dessa nya tillskott fanns det även andra näringsgrenar så som handel och hantverk av olika slag. Exempel på yrkestitlar som fanns i staden år 1850 är: krögare, bagare, hattmakare, hovslagare, sadelmakare, skomakare, bokbindare, skräddare murare och målare med flera. Innan skråväsendet avskaffades år 1846 var antalet människor som arbetade med handel runt ett 20-tal. Efter skråväsendets

avskaffande samt efter den nya näringsfrihetslagstiftningen år 1864 ökade denna siffra stadigt.

I staden fanns det även en tobaksfabrik, en tändsticksfabrik och ett bryggeri under 1800-talet. År 1856 upprättades en telegraflinje mellan Kristinehamn och Örebro och telegrafstationen öppnades för allmänheten i augusti 1856. Värmlands första telefonledning kom, enligt Ernvik och Löf, att anläggas i Kristinehamn och år 1886 var telefonledningen till Karlstad färdig.

33 Löf & Ernvik. (1959). Sid 94–95.

34 Löf & Ernvik. (1959). Sid 338–244

35 Löf & Ernvik. (1959) Sid. 232–242

36 Löf & Ernvik (1959). Sid 658–659

10

1.8 Källmaterial och källkritik

Då ambitionen med denna uppsats är att undersöka Kristinehamns befolkningsutveckling mellan åren 1840–1890 har jag valt att studera Kristinehamns kyrkoarkiv. De arkivhandlingar ur kyrkoarkivet som jag har använt mig av är Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller.

Dessa redogörelser, som berör de aktuella årtalen för denna uppsats, är uppdelade i två volymer. Den första volymen som behandlar åren 1818–1859 finns digitaliserat och fritt tillgängligt via riksarkivets hemsida. Den andra volymen som behandlar åren 1884–1995

finns inte som digitaliserat material. För att kunna undersöka dessa handlingar har jag kontaktat arkivinstitutionen Värmlandsarkiv via telefon, som därefter varit vänliga och sänt över fotografier på dessa handlingar till mig via e-post. I materialet, redogörelser för

folkmängden, finns ett glapp mellan åren 1859 och 1884. Redogörelsen för folkmängden mellan dessa år finns inte i Kristinehamns kyrkoarkiv. För att kunna redogöra för

befolkningsutvecklingen, trots detta glapp, har jag använt mig av SCB:s befolkningsstatistik.

För att kunna följa födelse- och dödstalen, trots glappet i redogörelser för folkmängden, har jag valt att använda mig av kyrkoarkivets födelse- och dopböcker

samt kyrkoarkivets död- och begravningsböcker

för denna sammanställning.

In- och utflyttningslängderna har använts som underlag vid kartläggningen av flyttning till och från Kristinehamn mellan år 1840 och 1890.

I vissa flyttningslängder står fruar och barn onumrerade. Jag har ändå räknat med och inkluderat dessa i sammanställningen. Min

uppfattning, efter att ha studerat in-och utflyttningslängderna, är att in- och utflytt mellan Kristinehamns stad och Varnum, som är Kristinehamns landsförsamling, inte specificeras i flyttningslängden. Antalet flyttar mellan dessa födelseförsamlingar sammanställs istället i slutet för varje år. Jag har i denna undersökning valt att ej räkna med dessa kortväga flyttningarna i diagrammet för in- och utflytt.

Utöver att redogöra för den naturliga befolkningstillväxten så är ambitionen med denna undersökning också att söka förklaring för tillväxten. För att besvara forskningsfråga nummer två och tre räcker det således inte med att studera den naturliga befolkningsökningen. För att besvara forskningsfråga nummer två har jag använt mig av de folkräkningar som går att finna i riksarkivets digitala forskarsal. Riksarkivets folkräkningar är sammanställda utifrån utdrag av husförhörslängder eller senare församlingsböcker. I folkräkningen hänförs personer till den

37 Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller, SE/VA/13289/G I/5 (1818–

1859)

38 Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller, SE/VA/13289/G I/6 (1884–

1995)

39http://share.scb.se/OV9993/Data/Historisk%20statistik/Historisk%20statistik%20f%C3%B6r%20Sverige%2017 00-1900-tal/Del1-Befolkning-1720-1967.pdf.

40 Kristinehamns kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VA/13289/C I/11 (1861–1879) samt Kristinehamns kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VA/13289/C I/12 (1880–1886).

41 Kristinehamns kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/VA/13289/F I/5 (1861–1874) samt Död- och begravningsböcker, SE/VA/13289/F I/7 (1887–1894).

42 Kristinehamns kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/VA/13289/B I/6

11

ort som de vid räkningstillfället är folkbokförda på. I denna källa redovisas uppgifter som:

för- och efternamn, födelseår, hemort, födelseförsamling, födelseland, familjeställning, kön, civilstånd, lyte, yrke, titel, nationalitet och trosbekännelse.

Med hjälp av riksarkivets digitala forskarsal och folkräkningen har jag sammanställt vilka födelseförsamlingar som

Kristinehamns befolkning år 1890 härrörde ifrån. Samma källa har även använts i mitt försök att besvara forskningsfråga nummer tre. Undersökningens sammanställning av yrkestitlar grundar sig på detta källmaterial. Nedan följer en kortare sammanfattning om källmaterialet samt hur det har använts i denna undersökning:

• Kristinehamns kyrkoarkiv via riksarkivet. Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller

har använts för att följa födelse- och dödstal mellan åren 1840–1859. Källan har även använts för att redogöra för stadens åldersstruktur år 1840 samt för att ge en inblick i näringslivet år 1840.

• In- och utflyttningslängder i Kristinehamns kyrkoarkiv, via riksarkivet, har använts till att undersöka in-och utflyttningsmönster.

• Födelse- och dopböcker och död- och begravningsböcker i Kristinehamn kyrkoarkiv, har använts för att följa antalet dödsfall och födslar för åren 1860–1890. För året 1860 saknas statistik som kan visa på födelsetalen, därmed saknas statistik om antal födda året 1860 i denna undersökning. Källmaterial som har använts finns digitaliserat på riksarkivets hemsida.

• Folkräkningar som finns via riksarkivets digitala forskarsal har i denna undersökning använts för att sammanställa yrken samt födelseförsamlingar för Kristinehamns befolkning år 1890.

• För att kunna synliggöra Kristinehamns befolkningsutvecklingen mellan år 1840 och 1890 har SCB:s befolkningsstatistik legat till grund för diagram 1.

Ett problem som jag har stött på i arbetet med dessa olika källor är att den beräknade

folkmängden för året 1890 skiljer sig åt beroende på vilken källa man studerar. Det finns en diskrepans mellan de olika källorna. Enligt SCB:s befolkningsstatistik uppgår Kristinehamns befolkningsmängd till 5 933 personer, vilket diagram 1.1 visar. Enligt redogörelsen för

folkmängden som går att finna i Kristinehamns kyrkoarkiv är befolkningsmängden för samma år 5 792 personer.

Den tredje källan, riksarkivets folkräkning uppger en folkmängd på 6 023 personer för folkräkningsåret 1890. Men då en av dessa, enligt folkräkningen, är född år 1891, så har jag valt att räkna bort denna från totalsumman och därav blir befolkningsmängden, enligt denna källa, 6 022 personer. Siffran som skiljer mellan den högst angivna siffran och den lägsta är således 230 personer. I denna uppsats har jag inte haft möjlighet att djupare undersöka vad denna diskrepans beror på.

43 Digitala forskarsalen [Elektronisk resurs] Svensk arkivinformation, Folkräkningar (Sveriges befolkning), år 1890, Kristinehamn.

44 Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller, SE/VA/13289/G I/5 & 6

45 Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller, SE/VA/13289/G I/6

12

Det hade varit önskvärt att i undersökningen kunna hämta information från en

sammanhängande källa, exempelvis kyrkoarkivets redogörelser för folkmängden. Men då detta inte varit möjligt har jag fått använda mig av kompletterande källor för att kunna få fram information om de åren som saknats. En ytterligare svaghet för undersökningens resultat är avsaknaden av källmaterial som berör födelseantalet för år 1860. För det aktuella året finns det varken information i Födelse- och dopböcker eller i Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller.

En annan brist för undersökningen är det källmaterial som vittnar om de olika yrkestitlarna som fanns i Kristinehamn år 1890. Jag tänker här främst på yrkestiteln ”arbetare”. Denna titel kan användas för ett brett spektrum av yrkesutövare vilket lämnar plats för frågetecken. I ett försök att nyansera titeln har nedslag i husförhörslängder gjorts, utan framgång.

1.9 Metod

Inom fallstudieforskning riktas fokus mot specifika ”enheter” som exempelvis en individ, en händelse, en organisation, en tidsperiod eller en situation i ett samhälle. I fallstudier

undersöker man verkliga händelser i deras naturliga miljöer där man fångar både ett fenomen (händelsen) och dess kontext.

I denna fallstudie undersöks Kristinehamns befolknings- och näringsutveckling under den bestämda tidsperioden 1840–1890. Fallet utgörs därmed av Kristinehamn och den specifika tidsperioden. Kontexten är värd att lyfta då tidsperioden som är aktuell för undersökningen präglas av samhällsförändringar i form av industrialisering och urbanisering. Även om fallstudieforskning har som mål att söka förklaring för ett begränsat fall så är metoden också användbar i ett komparativt syfte.

Denna undersökning innefattar en jämförelse över tid samt att resultatet sätts i relation till tidigare forskning.

Undersökningens resultat jämförs därmed med den forskning som berör andra lokalsamhällen under samma tidsperiod samt med den forskningen som berör den nationella nivån.

Målet med undersökningen är att hitta tänkbara förklaringar till den utveckling som skedde i Kristinehamn mellan år 1840–1890. Genom att studera det källmaterial, som diskuterades i föregående avsnitt, är ambitionen att kunna formulera slutsatser. Jag använder mig därmed av en induktiv metod i undersökningen.

Då källmaterialet som har studerats är statistiska redogörelser och därmed kvantifierbara data, så passar en kvantitativ metod väl för denna undersökning.

De data som har sammanställts är införda i diagram som går att se i resultatavsnittet samt i uppsatsens bilagor. För att besvara forskningsfråga nummer tre kommer metoden i undersökningen att övergå till en kvalitativ

46 David, Matthew & Sutton, Carole D. (2016). Samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Sid 149–153.

47 David & Sutton (2016). Sid 151.

48 Florén, Anders, Ågren, Henrik & Erlandsson, Susanna (2018). Historiska undersökningar: grunder i historisk teori, metod och framställningssätt, Tredje upplagan, Studentlitteratur, Lund. Sid 50.

49 Erlandsson, Florén & Ågren (2018). Sid 58–62.

13

sådan, där tolkning av resultatet kommer att göras. Tolkningen av resultatet kommer främst att göras i relation till den näringsutveckling som ägde rum i Kristinehamn under den aktuella perioden samt till den tidigare forskningen.

I kategoriseringen av yrken har jag lyft ut de mest omtalade näringar för staden mellan åren 1840–1890. Järnvägen, mekaniska arbetare och sjöfarten är sådana kategorier. Med bakgrund av nya näringsfrihetslagstiftningar som trädde i kraft år 1846 och 1864

har handeln fått utgöra en egen kategori. Ahlberger menar att de traditionella yrkena, handel och hantverk, var viktiga näringar bakom urbaniseringen på 1800-talet, vilket motiverar valet att lyfta ut dessa yrken i egna kategorier. Den primära sektorn syftar till de aktiviteter vilkas produkter är hämtade direkt från naturen, som jordbruk och skogsbruk

. I denna kategori återfinns alla jordägare, drängar och pigor. Jag har däremot gjort undantag för de yrkestitlar som uttrycker något mer specifikt. Exempelvis har jag kategoriserat in ”hotelldräng” och ”tvättpiga” under

”Tjänster” i stället för den primära sektorn. I kategorin ”Tjänster”, som också skulle kunna benämnas som tertiär- eller servicesektorn, återfinns de yrken som inte handlar om produkter, utan om just tjänster. I denna kategori finns därmed ett brett spektrum av yrkestitlar samlade.

Hushållerskor, läkare, bokhållare, banktjänstemän, barberare och lärare är exempel på

yrkestitlar som har placerats under kategorin tjänster. Då undersökningen inte har som mål att studera social skiktning i samhället så motiverar jag en sådan grov indelning under kategorin tjänster. Majoriteten av de yrkestitlar som har sorterats in under kategorin ”Övrigt” är sådana som har beskrivits som före detta yrkesutövare, exempelvis ”F.d. Piga”. Även titlar som

”soldat”, ”sergeanter” och ”fattighjon” har sorterats in i kategorin Övrigt. Dessa exempel på yrkestitlar är sällsynt förekommande och kategorin domineras alltså av före detta

yrkesverksamma av alla olika slag. I sammanställningen av de olika yrkestitlarna har jag valt att begränsa statistiken till människor födda mellan år 1820 och 1875 och som därmed befann sig i arbetsför ålder (15–70 år) vid folkräkningsåret 1890.

I sammanställningen av befolkningens åldersstruktur har jag för år 1840 utgått från

”Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller” i Kristinehamns kyrkoarkiv. Här finns antalet människor i olika ålderskategorier redovisade i siffror.

För befolkningens

åldersstruktur år 1890 har jag däremot fått utgå från årtalet människorna varit födda. Jag valde dock att behålla den åldersindelning som var gällande för den statistiska redogörelsen år 1840.

Diagram för åldersstrukturen år 1840 samt 1890 finns i bilaga 2.

Vid sammanställningen av antalet dödsfall bland olika åldersgrupper har jag valt att särskilja åldersgruppen ”Under 1 år” och mellan 1–3 år, likt den kategorisering som finns i

Kristinehamns kyrkoarkiv. Därefter har jag valt att frångå den kategorisering som finns i kyrkoarkivet för att göra bredare ålderskategorier som ska göra diagrammen mer

lättöverskådliga. I stället för att dela in åldersgrupper i 5-års intervaller, har jag summerat och sammanställt de olika åldersgrupperna i 10-års intervaller. När det kommer till indelning av

50 Magnusson (2016). Sid 237–238.

51 Cameron & Neal (2016). Sid 32.

52 Se Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller, SE/VA/13289/G I/5 (1818–

1859), bildid: A0020018_00057

14

människor i yngre åldrar så har jag fördelat dessa i tre grupper, i stället för fem, där alla barn mellan 4–15 år ingår i samma grupp. Se bilaga 1. För att försäkra mig om att just år 1840 och 1890 inte utgjorde några extraordinära år vad beträffar dödstal har jag valt att lägga till fyra år till i statistiken. Därmed finns statistik angående antalet dödsfall för olika åldersgrupper även för år 1841, 1842 samt 1888 och 1889.

2. Undersökning

I denna del av uppsatsen kommer en sammanställning av undersökningens resultat att presenteras. För att tydliggöra varje enskilt område så kommer presentationen av undersökningens resultat att delas in i separata delar som var för sig är kopplade till

uppsatsens frågeställningar. Hur undersökningens resultat sedan kan teoretiseras och kopplas till den tidigare forskningen kommer att behandlas senare, i diskussionsavsnittet.

2.1 Den naturliga folkökningen

År 1840 uppgick Kristinehamns befolkning till 1 721 personer.

Femtio år senare, år 1890, hade befolkningsmängden trefaldigats. Som man kan se nedan, i diagram 1, så ökade befolkningsmängden stabilt mellan år 1840 och år 1850. Därefter intensifieras befolkningstillväxten. Mellan åren 1860 till 1880 sker nästan en fördubbling av

befolkningsmängden, från 2 636 personer till 5 039 personer. Från 1880 dalar kurvan en aning och den intensiva folkökningen avtar något mellan år 1880 och 1890.

Diagram 1. Kristinehamns befolkningsutveckling, i absoluta tal, mellan år 1840–1890.

53 Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller, SE/VA/13289/G I/5 (1818–

1859), bildid: A0020018_00057 0

1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000

1840 1850 1860 1870 1880 1890

Kristinehamns befolkningsökning

15

Källa: Statistiska centralbyrån. Historisk statistik för Sverige. Del 1, Befolkning = Population : 1720–1967. – 2.

uppl.⁵⁴

Hur såg dödligheten och fruktsamheten ut mellan år 1840 och 1890? Diagram 2 visar utvecklingen för döds- och födelseantal i absoluta tal.

Diagram 2. Födelse- och dödstal i absoluta tal för Kristinehamn mellan år 1840–1890.

Källa: Riksarkivet. Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelse för folkmängden, statistiska tabeller, volym 5 och 6, Kristinehamns kyrkoarkiv, död- och begravningsböcker volym 5,6,7. Kristinehamns kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker volym 11,12,13⁵⁵

Utifrån de data som diagrammet över födelse- och dödstal visar kan man se att antalet födslar ökar samtidigt som kurvan över dödstalen ligger på en någorlunda jämn nivå, trots stadens befolkningsökning. Ett undantag finns år 1853 där antalet döda skjuter i höjden. Detta år drabbades stadens befolkning av kolera. Under en två månaders period, mellan september och oktober, skördade koleran 119 liv i staden.

54 Diagrammet är skapat utifrån siffror som finns presenterade i SCB:s material. Digital åtkomst till statistiken går att finna via länken:

http://share.scb.se/OV9993/Data/Historisk%20statistik/Historisk%20statistik%20f%C3%B6r%20Sverige%20170 0-1900-tal/Del1-Befolkning-1720-1967.pdf. Anledningen till att jag valt att ange SCB:s befolkningsmängd för år 1890 i diagrammet är för att det SCB är den enda källa jag funnit som har en sammanhängande redogörelse för Kristinehamns befolkningstillväxt under de åren som undersökningen vill belysa. Samtidigt hamnar SCB:s angivna befolkningsantal mellan Kristinehamns kyrkoarkivs och Riksarkivets angivna befolkningsmängd.

Diskrepansen mellan SCB:s angivna folkmängd och Kristinehamns kyrkoarkiv är 141 och diskrepansen mellan SCB och Riksarkivet är 89.

55 Observera att data för födelseantalet år 1861 saknas.

56 Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller, SE/VA/13289/G I/5 (1818–

1859), bildid: A0020018_00092 0

50 100 150 200

1840 -45 -50 -55 -61 -65 -70 -75 -80 -85 -90

Antalet födda och döda mellan år 1840-1890

Antal födda Antal döda

16

Under denna femtio års period, mellan 1840–1890, så överstiger dödsantalet födelseantalet vid sju tillfällen. För fyrtiofyra av de nämnda åren har Kristinehamn ett födelseöverskott vilket bidrog till befolkningstillväxt.

Vad beträffar statistiken för spädbarns- och barnadödligheten så kan man inte se några signifikanta skillnader mellan perioderna 1840–1842 och 1888–1890. Spädbarnsdödligheten, dödsfall för barn under ett år, utgjorde mellan 10–20% av det totala dödsantalet både på 1840- och 1880/90-talet. Vad beträffar dödsfall för barn mellan 1–15 år utgjorde dessa mellan 15% - 32% av dödsfallen. Inte heller här kan man se några signifikanta skillnader i andelen dödsfall för de specifika ålderskategorierna mellan de olika tidsperioderna. Totalt låg spädbarns- och barnadödligheten mellan 25–45% av det totala antalet dödsfall både för perioden på 1840- talet och 1880/90-talet. Se bilaga 1. Dödligheten ser däremot ut att gå ner vad gäller ålderskategorin 31–40 och 41–50 under 1800-talets senare del.

Man kan se vissa skillnader vad beträffar åldersstrukturen i staden för året 1840 och 1890. Se

bilaga 2. Andelen 20–25 åringar i staden är lägre år 1890 än 1840. Samma sak gäller för

andelen 25–30 åringar samt 40–45 åringar. Dessa åldersgrupper utgör inte lika stor andel av

totalbefolkningen år 1890 som år 1840. Den andelen av befolkningen som däremot har ökat år

1890 är människor i åldrarna 5–10 år, 60–63 år, 65–70 år samt 70–75 år.

17

2.2 Kristinehamns inflyttade befolkning år 1890

Med hjälp av In-och utflyttningslängder har jag kunnat sammanställa följande diagram som visar på in- och utflyttningsmönstret för Kristinehamn mellan år 1840 och 1890.

Diagram 3. Kristinehamns in- och utflyttade människor, i absoluta tal, mellan år 1840–1890.

Källa: Kristinehamns kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/VA/13289/B I/3 (1822–1846), Kristinehamns kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/VA/13289/B I/4 (1847–1860), Kristinehamns kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/VA/13289/B I/5 (1861–1873), Kristinehamns kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/VA/13289/B I/6 (1874–1887) och Kristinehamns kyrkoarkiv, In- och utflyttningslängder, SE/VA/13289/B I/7 (1888–1894)

Diagrammet visar att in- och utflyttningen från Kristinehamn låg på en jämn nivå från år 1840 till strax efter år 1855, då antalet in- och utflyttningar börjar öka. Vid några tillfällen kan man se ett tydligt inflyttningsöverskott vilket innebar en befolkningsökning för staden. Antalet in- och utflyttade ligger i övrigt på någorlunda lika nivåer genom hela 50-årsperioden.

Kristinehamn hade under den undersökta perioden ett blygsamt inflyttningsöverskott.

Om inget annat påtalas så bygger redovisningen av undersökningens resultat fortsättningsvis på källmaterialet som är hämtat från riksarkivets digitala forskarsal, folkräkningar för

Kristinehamn år 1890.

Av den totala befolkningsmängden som år 1890 uppgick till 6 022 personer, var 2 212 födda i Kristinehamns födelseförsamling, alltså närmare 37% av totalbefolkningen. Om vi däremot

57 Som påtalats i metodavsnittet finns inte in-och utflytt mellan Kristinehamn och Varnum inkluderat i diagrammet.

58 Digitala forskarsalen [Elektronisk resurs] Svensk arkivinformation, Folkräkningar (Sveriges befolkning), år 1890, Kristinehamn.

0 50 100 150 200 250 300 350 400

1840 -45 -50 -55 -60 -65 -70 -75 -80 -85 -90

Kristinehamns in- och utflyttade

Inflyttade Utflyttade

18

riktar in fokuset på människor i arbetsför ålder, födda mellan 1820–1875, sjunker denna siffa.

Av totalt 3906 människor i arbetsför ålder år 1890, var 796 födda i Kristinehamns

födelseförsamling vilket innebär att cirka 80% av människorna i arbetsför ålder kom från andra födelseförsamlingar. De födelseförsamlingar som återfinns i toppen av listan för antal människor som inflyttat till Kristinehamn är följande:

Varnum Värmlands län: 514 st. Bjurtjärn Värmlands län: 66 st.

Ölme Värmlands län: 324 st. Lungsund Värmlands län: 64.

Visnum Värmlands län: 147 st. Nysund Örebro län: 64 st.

Karlskoga Örebro län: 100 st. Väse Värmlands län: 109 st.

Visnums-Kil Värmlands län: 95 st.

Karlstad Värmlands län: 57 st. Totalt: 1 540 st

Tabell 1. Topplista över födelseförsamlingar som bidragit mest till Kristinehamns befolkningsökning år 1890.

Antalet människor i arbetsför ålder som flyttat in till staden från respektive födelseförsamling.

De födelseförsamlingar som finns listade ovan befinner sig inom en fyra mils radie från Kristinehamns födelseförsamling. Se kartan i bilaga 3. Totalt utgjorde andelen födda i Kristinehamn tillsammans med de ovanlistade födelseförsamlingar 2 336 personer och därmed 59% av Kristinehamns befolkning i arbetsför ålder. Fördelningen av inflyttade människor utifrån födelselän såg ut på följande vis:

Värmlands län: 2 802 72%

Örebro län: 377 9%

Skaraborgs län: 205 5%

Älvsborgs län: 81 2%

Östergötlands län: 65 1,7%

Stockholms stad: 40 1%

Tabell 2. Topplista över födelselän som bidragit mest till Kristinehamn befolkningsökning år 1890. Antalet och andelen inflyttade människor i arbetsför ålder från respektive födelselän.

Utöver dessa angivna födelselän finns även 17 ytterligare län listade för Kristinehamns

befolkning år 1890. Se bilaga 4. Andelen inflyttade från de respektive 17 länen är mindre än 1

% och utgör sammanlagt under 7% av befolkningen i arbetsför ålder.

De som hade avlagt flest mil bakom sig för att bosätta sig i Kristinehamn år 1890 var dock två människor som hade inflyttat från Amerika. I staden fanns även två människor från Frankrike bosatta detta år. Våra grannländer Norge, Finland och Danmark bidrog också med

sammanlagt nio personer till Kristinehamns befolkning.

19

En lista som specificerar antalet inflyttade människor från samtliga födelseförsamlingar går att se i bilaga 5. En sådan lista finns även sammanställd över människor i arbetsför ålder, men denna är ej presenterad i uppsatsen.

2.3 Yrken

I bilaga 6 finns en sammanställd tabell över yrkeskategorier, antalet yrkesverksamma för varje kategori samt en fördelning av de yrkesverksamma utifrån födelselän för år 1890.

Den primära sektorn, som domineras av jordägare, pigor och drängar, sysselsatte flest antal människor år 1890. Närmare 30% av alla yrkesverksamma människor i staden upptogs därmed av arbete inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Andelen arbetare, även medräknat mekaniska arbetare, sysselsatte cirka 22% av stadens arbetande befolkning. Inom kategorierna tjänster och hantverk arbetade sammanlagt cirka 25% av Kristinehamns yrkesverksamma människor. I kategorin övrigt, som domineras av före detta yrkesverksamma inom olika sektorer, återfinns cirka 10% av de som har en angiven yrkestitel för folkräkningsåret 1890.

Handel, sjöfart, bageriidkare och järnvägen upptog sammanlagt cirka 12% av stadens sysselsatta befolkning.

Människor födda i Värmlands län dominerar samtliga yrkeskategorier, med två undantag, handeln och järnvägen. Närmare 60% av alla som arbetade med järnvägen var födda utanför Värmlands län. Även om de inflyttade människorna från Malmöhus län var väldigt få till antalet, så arbetade 50% av de yrkesverksamma från Malmöhus län inom järnvägen. Av de som arbetade inom handel kom cirka 60% från andra län än Värmland. Kristinehamns handelsverksamhet upptogs av människor från 18 olika län.

Av Kristinehamns arbetsstyrka, människor mellan 15–70 år, var cirka en av fyra kvinnor. En klar majoritet av de arbetande kvinnorna jobbade som pigor. I övrigt tillhörde kvinnor, framför allt gifta sådana, den grupp av människor vars majoritet redovisades utan yrkestitel.

Ungefär hälften av befolkningen som befann sig i arbetsför ålder tillskrevs en yrkestitel år 1890.

På vilket sätt kan man se att näringslivet hade genomgått förändringar mellan år 1840 och 1890? En skillnad som finns mellan de redogörelser för yrkeslivet år 1840 och 1890 är benämningarna på de olika yrkena. Exempelvis finns det ingen som går under titeln

”arbetare” år 1840. Det som påminner mest om benämningen arbetare är titeln ”arbetskarlar”

och ”öfrigt lefva af arbete”.

Den senare rubriken återfinns i en kategori som rör kvinnor och barns villkor. Männens yrkestillhörighet är annars mer noggrant specificerade i kyrkoarkivets

59 I metodavsnittet finns en redogörelse för tillvägagångssättet vid kategoriseringen av yrken.

60 Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller, SE/VA/13289/G I/5 (1818–

1859), bildid: A0020018_00058

20

redogörelser för folkmängden år 1840. En annan skillnad mellan åren 1840 och 1890 är att den vanligt återkommande titeln för år 1890, jordägare, saknar motsvarighet år 1840.

Hantverksyrken sysselsätter, enligt kyrkoarkivets statistiska tabeller, flest yrkesverksamma människor i Kristinehamn år 1840. Inom kategorin ”Konstnärer o. Handtverkare” redovisas en mängd olika hantverksyrken och det finns en stor spridning av arbetare och en stor variation inom denna yrkeskategorisering. Sammanlagt inräknades 203 människor i denna kategori. Den yrkeskategori som sticker ut år 1840 är ”Järnbärare, Tornväktare, Brandvakter, Toddare o Arbetskarlar”. Här finns den enskilt högsta angivna siffran. Totalt 70 personer fanns inräknade i denna kategori. Inom kategorin ”Kammartjen, Betjenter…” och

”Stalldrängar” arbetade totalt cirka 80 personer. Antalet sysselsatta inom handel låg på samma nivå.

3. Avslutande diskussion

Resultatet av undersökningen ger svar på uppsatsens forskningsfrågor till viss del, men lämnar samtidigt rum för en del frågetecken. Som diagram två och tre visar låg både födelse- och dödstalen samt in- och utflyttningstalen på en jämn nivå fram tills cirka 1850–55.

Eftersom varken födelsetalen eller inflyttningstalen skiljde sig markant från döds- och utflyttningstalen så kan man se att befolkningsökningen låg på en jämn nivå. Kristinehamns tillväxtmönster utgör ett gott exempel för vad Lars Nilsson menar är kännetecknande för urbaniseringsprocessens första fas.

Fram till omkring 1855 var befolkningsökningen stabil, men låg. Därefter sker en tydlig höjning av takten för befolkningstillväxten och denna höga tillväxttakt kulminerar runt 1880-talets mitt. Kristinehamns befolkning fylls på främst tack vare födelseöverskott samt de kortväga inflyttningar från omkringliggande

landsbygdsområden som Ölme, Visnum och Varnum. Idag ingår dessa distrikt i Kristinehamns kommun och Varnum tillhör idag ett av stadens natursköna områden.

Samtidigt kan vi se i diagram tre

att inflyttningar till staden inte överstiger antalet utflyttningar på något avgörande vis. Inflyttningsnettot spelar, enligt undersökningens resultat, ingen avgörande roll för befolkningstillväxten i Kristinehamn mellan åren 1840 och 1890. De ökande födelsetalen jämte de stabila dödstalen bidrog desto mer till Kristinehamns befolkningsökning. Likt de resultat som Daun påvisat i sin avhandling vad beträffar Borås fruktsamhetsmönster

, så ökade fruktsamheten även i Kristinehamn under 1800-talets senare hälft. Frågan som uppkommer är huruvida de ökande födelsetalen var en följd av den

61 Kristinehamns kyrkoarkiv, Redogörelser för folkmängden, statistiska tabeller, SE/VA/13289/G I/5 (1818–

1859), bildid: A0020018_00058

62 Nilsson, 1989. Sid 129.

63 In- och utflytt till Varnum är ej inkluderade i diagrammet. Dessa var inte heller specificerade i In- och

utflyttningslängderna. Det går däremot att se antalet människor med Varnum som födelseförsamling högst upp i listan för antalet inflyttade till staden, se resultatavsnittet.

64 Se avsnitt 1.3.

21

inflyttning som ägde rum eller om det skedde förändringar i familjeplaneringen under denna period. Frågan om vilka det var som stod bakom den ökande fruktsamheten i staden kan därmed vara föremål för framtida studier.

Vilka samband kan då urskiljas mellan befolkningstillväxten och näringsutvecklingen i Kristinehamn? En tänkbar orsak bakom den inflyttningspeak som sker vid år 1861 skulle kunna vara uppförandet av stadens mekaniska verkstad. Den toppnoteringen av antalet inflyttade, som vi kan se i diagram 3, sker tätt inpå det att verkstaden drog i gång sin

verksamhet. För styrka detta påstådda samband bör dock djupare studier göras. Samtidigt kan inte verkstaden ha erbjudit något överflöd av arbetstillfällen då den, år 1861, befann sig i uppstartsfasen.

Faktum att många människor gick under benämningen arbetare lämnar också utrymme för frågetecken. Vad jobbade dessa arbetare med? Med bakgrund av Löfs skildringar av

Christinehamn Mekaniska Werkstad så jobbade 225 människor i verkstaden år 1875. År 1890 utgör ”arbetarna” en betydande del av stadens yrkesverksamma människor. Som man kan se i bilaga 7 benämns däremot få arbetare som mekaniska arbetare. Det finns, med tanke på Löfs skildringar, skäl att anta att en del av de som går under kategorin ”arbetare” faktiskt jobbade på Christinehamns Mekaniska Werkstad vid denna tid. Majoriteten av alla ”arbetare” kom från Kristinehamn med omnejd. Även om yrkestiteln ”arbetare” är vag, så visar den ändå på en intressant samhällsutveckling. År 1840 upptas flest arbetande människor inom

hantverksyrken. Yrkestiteln ”arbetare” finns inte år 1840. År 1890 är ”arbetare” en av de allra vanligaste titlarna och antalet människor som tillskrivs titeln överstiger samtliga andra

näringsgrenar, med undantag för primärsektorn. Tillkomsten och utbredningen av yrkestiteln

”arbetare” visar att Kristinehamns näringsliv genomgick förändringar mellan år 1840 och 1890. För att påvisa att befolkningstillväxten var ett resultat av det förändrade näringslivet i staden bör dock djupare studier göras.

De yrken som verkar ha lockat de mer långväga flyttarna finns inom kategorierna handel, tjänstesektorn och järnvägen. Inom både handel och järnvägen domineras arbetsstyrkan av människor som är födda utanför Värmlands län. Järnvägen, som av tidigare forskning omskrivits som en viktig bakomliggande orsak till Sveriges urbanisering, stod däremot inte för en betydande del av arbetstillfällena i Kristinehamn. Totalt upptog järnvägen cirka 5% av stadens arbetsstyrka och denna arbetsstyrka var människor från spridda delar av landet.

Samma sak gäller för handeln som, likt järnvägen, utgjorde under 5% av stadens

arbetstillfällen och vars arbetare kom från olika delar av landet. Vad beträffar järnvägen kan man däremot tänka sig att den spelade en viktig roll för Kristinehamns befolkningstillväxt genom att den underlättade förbindelser och kommunikationen med omvärlden.

Den bild jag har fått utav Kristinehamns befolkningsökning mellan 1840 och 1890 är att

inflyttningen snarare berodde på push faktorer från landsbygden än på pullfaktorer från

staden. Min teori, utifrån undersökningens resultat, är att det var osäkerheten i

22

jordbrukssamhället som drev in människor till staden.

De faktorer som ligger bakom denna teori är att majoriteten av de som flyttat in till staden kom från närliggande

landsbygdsområden. I bilaga 2 kan man även se att åldersstrukturen för befolkningen i staden ser annorlunda ut år 1890 än år 1840. Andelen människor i åldrarna 15–45 år är lägre år 1890, samtidigt får Kristinehamn en högre andel av människor i åldrarna 63 och uppåt. Man kan även se att antalet människor som flyttar ut från staden når toppnivå mellan åren 1885–1890.

En möjlig förklaring kan vara att Kristinehamns näringsliv inte kunde förse tillräckligt många människor med arbete, vilket resulterade i att människor i arbetsför ålder lämnade staden vid denna tid. I Tedebrands och Nilssons avhandling visar resultatet att de människor som flyttade in till Sundsvall och Linköping också flyttade ut igen inom en fem års period.

Det är

tänkbart att flyttningsmönstret för Kristinehamns kan liknas med det mönster som beskrivs i Tedebrands och Nilssons forskning. Då tidigare forskning även har visat att det finns ett samband mellan barnadödlighet och ekonomiska variationer så kan statistiken som finns redovisad i bilaga 2 vara ett tecken på låg levnadsstandard och hög sårbarhet för

Kristinehamns befolkning. För att styrka den bild som beskrivits ovan bör dock djupare studier göras.

Utöver att barnadödligheten fortsatt låg på en hög nivå i slutet av 1880-talet kan man se att andelen dödsfall för människor mellan 30–50 år hade gått ner under den senare perioden jämfört med de undersökta åren på 1840-talet, vilket går att se i bilaga 1. Vuxendödligheten gick, enligt undersökningens resultat, ned. Detta blir även synligt i bilaga 2 där man kan se att Kristinehamn fått en högre andel äldre människor år 1890. Förutom att barnadödligheten ligger på liknande nivåer både för 1840- och 1880-talet, så följer Kristinehamn det mönster som beskrivs som kännetecknande för den demografiska transitionens fas för den aktuella tidsperioden. Dödlighet bland vuxna sjunker samtidigt som fruktsamheten ökar. Lars Nilsson, som i sin avhandling menade att nativitetsöverskottet hade större betydelse för städernas befolkningstillväxt än vad inflyttningen och industrialiseringen hade, har enligt

undersökningens resultat, rätt när det kommer till Kristinehamns befolkningsökning.

65 Se exempelvis Dribe & Stanfors, 2015. Sid 66–73 eller avsnitt 1.6.

66 Se avsnitt 1.3.