Sydeuropeiska kroppar i fotokonst 1890–1910

Sydeuropeiska kroppar i fotokonst 1890–1910

En analys av Wilhelm von Gloedens fotografier av nakna sicilianska ynglingar

Jonatan Sunnemar

______________________________________________________________________

Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet VT 2018

Institutionen för kultur och estetik, Konstvetenskap 106 91 Stockholms universitet

08-16 20 00 vx

Handledare: Stina Hagelqvist

Titel och undertitel: Sydeuropeiska kroppar i fotokonst 1890–1910 - En analys av Wilhelm von Gloedens fotografier av nakna sicilianska ynglingar

Författare: Jonatan Sunnemar

Kontaktuppgifter till författaren: jonatansunnemar@hotmail.com Uppsatsnivå (kandidat-, magister- eller masteruppsats): Kandidatuppsats

Ventileringstermin: VT 2018

ABSTRACT:

Uppsatsen ämnar till att analysera fotografier tagna av fotografen Wilhelm von Gloeden mellan åren 1890—1910. Genom att undersöka fotografierna utifrån aspekter om iscensättning och performativitet leds syftet vidare till en analys och diskussion som berör homoerotik, klass, genus, sexualitet och orientalism. Tillvägagångssättet för analysen utgår från Anne D’Allevas formalanalys som är utformad efter tvådimensionella verk. Analysen stöds av Judith Butlers idéer om vad en performativ akt symboliserar ur ett queerperspektiv. Analysen kring fotografierna i förhållande till orientalism och hur Västeuropeiska konstnärer har konstruerat en bild av Sydeuropeiska samhällen grundas på texter av Edward W. Said och Linda Nochlin.

Uppsatsen är uppdelad i två kapitel. Det första kapitlet berör främst den antika iscensättningen i von Gloedens fotografier med ett fokus på sociala relationer. Det andra kapitlet berör en kategorisering av von Gloedens fotografier samt på vilket sätt det går att analysera fotografierna utifrån perspektiv som pornografi, konst och kön.

Frågeställningarna bygger på vad som går att utläsa genom att undersöka iscensättningen i fotografierna och om en problematik går att utläsa utifrån fotografiernas motiv. Resultatet påvisar olika ingångsätt till en analys av von Gloedens fotografier och vad som går att utläsa både allmänt och personligt genom att studera iscensättning och performativitet utifrån ett queerperspektiv.

Nyckelord: Wilhelm von Gloeden, fotokonst, bildanalys, homoerotik, iscensättning, performativitet, genus, sexualitet, klass, sociala relationer, orientalism, Taormina

Innehåll

Inledning

1

Syfte och frågeställningar 2

Material och metod 2

Teori 3

Avgränsning 5

Tidigare forskning 6

Disposition 8

Nakna ynglingar i en antik iscensättning

9

Homoerotisk åtrå maskerad i en antik bildvärld 10

Exotifiering av sydeuropeiska kroppar: Den orientaliska blicken och indikationer av klass 13

Bilden av södra Europa: Det konstruerade sicilianska (klass)samhället 16

Porträtt av nakna ynglingar:

Konst, dokumentation eller pornografi?

19

Konstnär eller syndare? 20

Wilhelm von Gloeden idag: Återupptäckten av en bildskatt, könets betydelse och en nutida bildanalys 22

Avslutande diskussion

25

Källor och litteratur

28

Bildförteckning

. 30

Bilaga


Inledning

Wilhelm von Gloeden, en ung ättling till en aristokratisk familj från Tyskland, bosatte sig i den lilla staden Taormina på Siciliens östra kust år 1878. Taormina blev den plats där von Gloeden valde att spendera resten av sitt liv. Ett tidigt intresse för fotografi och en dokumentation av den lokala befolkningen, i synnerhet unga män och pojkar från arbetarklassen, kom att bli von Gloedens främsta sysselsättning och levebröd. ¹

Von Gloedens fotografiska motiv dominerades av nakna ynglingar i en antik iscensättning med det sicilianska landskapet som kuliss. Enligt många konstvetare var von Gloedens homoerotiska bild rotad i en tanke om en exotisk och primitiv värld som existerade vid Medelhavets kust. Von Gloeden ansåg även att Taorminas befolkning var fri från den förryckande protestantism och de anständiga borgarideal han själv var van vid och avskydde. ²

Den bildvärld von Gloeden skapade var främst för en libertin, kosmopolitisk och homosexuell publik. Fotografierna på ynglingar, nakna eller täckta med draperade tyger, spreds vidare i ett informellt nätverk av aristokrater, konstnärer och prästmän som kan ha uppskattat bilderna för sitt estetiska värde, men även som pornografi. ³

Von Gloeden var som mest verksam mellan åren 1890–1910. Efter det första världskriget avtog hans fotografering och efter sin död, år 1931, var von Gloedens fotografier nästan helt bortglömda. En censurering av nakna kroppar och det totala förbudet mot homosexualitet gjorde att många av von Gloedens fotografier förstördes eller förkastades. Det var inte förrän i slutet av 1960-talet, då en mer öppen värld stod inför dörren, som von Gloedens fotografier återupptäcktes och hyllades som konstobjekt. ⁴

I min undersökning kommer jag att bland annat analysera och diskutera homoerotik, orientalism och klass utifrån von Gloedens fotografier. Fotografierna i sig skapar en

Mario Bolognari, ”Taormina and the Strange Case of Baron von Gloeden”, Homosexuality in

1

Italian Literature, Society, and Culture, 1789–1919, Lorenzo Benadusi (red.) m.fl., Cambridge Scholars Publishing, Newcastle upon Tyne 2017, s. 155.

Christopher Reed, Art and Homosexuality: A History of Ideas, Oxford University Press, New

2

York 2011, s. 99–100.

James Smalls, Homosexuality in Art, Parkstone International, New York 2012, s. 139.

3

Robert Aldrich, The Seduction of the Mediterranean: Writing Art and Homosexual Fantasy,

4

Rutledge, New York 1993, s. 144.

diskussion och tankar om både moralism och makt. Vad säger dessa fotografier? Vad symboliserar fotografierna, och vem talar dem till?

Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera von Gloedens fotografier mellan åren 1890–1910. Analyser kring kropp, motiv och kön kommer att vara centrala för undersökningen som grund för en utökad undersökning som bland annat berör klass, genus och orientalism. Jag kommer att dela in ett antal av von Gloedens fotografier i två kategorier, ”nakna ynglingar i en antik iscensättning” och ”enskilda porträtt”.

Eftersom von Gloedens fotografier kan betraktas som en exotifiering och exploatering av unga män från arbetarklassen i Taormina anser jag att det är viktigt att ifrågasätta denna typ av fotograferingsmotiv. Motivet, och hur iscensättning presenteras i von Gloedens fotografier, kommer att vara det väsentliga i undersökningen utifrån ett orientalistiskt perspektiv. Undersökningen kommer också vara inriktad på diskussioner kring den antika iscensättning som är typisk för von Gloedens fotografier och vad det symboliserar ur ett homoerotiskt perspektiv. Med tanke på den pornografiska anda fotografierna signalerar kommer jag även att diskutera förhållandet mellan konst och erotik samt hur dessa bilder ändrar innerbörd beroende på av vem, i vilken tid och i vilken kontext de betraktas.

De frågeställningar min analys och undersökning baseras på är:

-

Hur är von Gloedens fotografier iscensatta? Vad kan utläsas genom den antika iscensättningen?

-

I förhållande till de valda fotografierna, vilken typ av problematik går att utläsa genom iscensättning och val av modeller?

-

Hur går det att utläsa sociala relationer i von Gloedens fotografier?

Material och metod

Det material som kommer att undersökas består av fotografier tagna mellan åren 1890–

1910. Jag har inte tillgång till originalfotografier och kommer därför att studera bilder av von Gloeden i böcker. Att bilderna inte går att beskåda i sitt originaltillstånd skapar inga större problem då det främst är motivet jag ska undersöka. Det som dock hade varit

intressant gällande originalfotografierna är affektionsvärdet och i vilken kontext bilden ursprungligen gick att finna. De bilder jag har studerat finns i fotoböcker och monografier som specifikt behandlar von Gloeden och hans konstnärsskap.

Metoden för uppsatsen kommer att bestå av en bildanalys utifrån ett queerperspektiv.

Queerperspektivet vägleder min analys i frågan om sexualitet och erotik. Som grund för en bildanalys kommer jag att använda Anne D’Allevas formalanalys som är utformad efter tvådimensionella verk och går att finna i boken How to Write Art History, först publicerad år 2006. Formalanalysen utgår från att studera en bild utifrån en rad ⁵ frågeställningar som exempelvis berör komposition och känslor. D’Allevas frågeställningar kommer att vara en hjälp i bildanalysen, dock kommer jag inte att återge frågorna eller följa dem sekventiellt i uppsatsen.

Eftersom undersökningen är uppdelad i två kategorier, ”nakna ynglingar i en antik iscensättning” och ”enskilda porträtt”, kommer motivet även bestämma och styra analysens utgångspunkt beroende på vad jag ser och väljer att undersöka.

Kategoriuppdelningen är utformad efter två av de genrer von Gloeden ofta valde att fotografera. Jag anser att grupporträtten och de enskilda porträtten har många likheter, men främst tycker jag att de signalerar olika förhållningssätt till motivet och är därför intressanta att analysera i var sitt kapitel.

Teori

För att komplettera D’Allevas formalanalys kommer jag att stödja min undersökning med hjälp av Judith Butlers idéer kring kropp, kön och sexualitet i boken Bodies That Matter: On the Discursive Limits of ”Sex” från år 1993. Butlers bok Gender Trouble ⁶ från år 1990 kommer även att vara hjälpsam för analysen ur ett genusperspektiv. ⁷ Eftersom Butler diskuterar performativitet med fokus på kropp blir hennes böcker en bra vägledning i min egen analys av von Gloedens fotografier. Uppsatsens teori kommer utgå från performativitet. Performativitet är en konstruerad akt, alltså något som är

Anne D’Alleva, How to Write Art History, 2. uppl., Laurence King, London 2010 [2006], s.

5

31–34.

Judith Butler, Bodies That Matter: On the Discursive Limits of "Sex", Routledge, New York

6

1993.

Judith Butler, Gender Trouble: Feminism and the Subversion of Identity, Routledge, New York

7

2006 [1999].

skapat och iscensatt. I von Gloedens fotografier spelar hans modeller en roll. De intar olika poser och utför ett skådespel. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att analysera vad den performativa akten symboliserar och representerar samt hur det går att utläsa en homoerotisk estetik utifrån detta. I inledningskapitlet till boken Bodies That Matter skriver Butler att performativitet inte kan ses som en unik eller avsiktlig akt, utan ska betraktas som en upprepande praktik. Regleringsnormerna för kön fungerar på ett performativt sätt för att utgöra kroppens väsentlighet och, mer specifikt, för att förverkliga kroppens kön. Detta för att påvisa en könsskillnad i tjänst för att konsolidera den heteronormativa ordningen. Alltså kan performativitetsteori syfta till att förklara ⁸ och vara en föreställning om det heteronormativa. Vårt sociala, biologiska och juridiska kön ska alltså vara en enhet, därför blir också en kärlek mellan två olika kön det normala. Det som bryter mot den heteronormativa ramen gör därför ”fel”.

Genom von Gloedens fotografier ska jag undersöka hur central del den performativa akten av sexualitet utgör. Eftersom den heterosexuella kärleken har varit, och fortfarande är, normen i vårt samhälle krävs olika attribut i form av poser, kroppsliga uttryck och närhet för att påvisa något annat. Von Gloedens fotografier beskrivs ofta fånga en ogenerad och övertydlig bild av samkönad kärlek, dock krävs ibland en djupare analys för att förstå det exakta homoerotiska signalerna.

Undersökningen kommer även att utgå från litteraturvetaren Edward W. Saids bok Orientalism från år 1978. Genom Saids idéer och tankar kring begreppet orientalism kommer von Gloedens estetik i förhållande till hans sicilianska modeller att undersökas.

Bilden av det orientaliska som något mytomspunnet bygger i grund och botten på en kolonial konstruktion rotad i det Västeuropeiska samhället där ”Det Andra”

representerar en bild av exotiska varelser, främmande kulturer och underliga seder. Det orientaliska har fungerat som en motbild mot västvärlden. Jag ska undersöka om, eller hur, fantasier och föreställningar kan ha präglat von Gloedens skapade och hur de i så fall återgetts i fotografierna och om de även bygger på ett utnyttjande av ”främmande”

kroppar för att skapa en konstruerad drömvärld. ⁹

En text som även kommer att vara ett underlag för uppsatsen är konsthistorikern Linda Nochlins essä ”The Imaginary Orient” från år 1986. Nochlin skrev artikeln efter att ha studerat en museiutställning som berörde orientalism i franskt måleri. Texten utgår bland annat från frågor som berör en länk mellan realism och makt samt en pittoresk

Butler 1993, s. 12.

8

Edward W. Said, Orientalism, Penguin, London 2003 [1978].

9

bild mot en våldsam. Orientalism bygger på mysterium och förutfattade meningar, något Nochlin beskriver som en topos för den orientalistiska ideologin. Vid en analys av von Gloedens fotokonst blir Nochlins idéer kring orientalismens sexuella undertoner intressant då hon menar att en orientalisk ideologi bygger på en ständigt närvarande maskulin dominans, ofta i kontrast till en feminin och naken kropp. De lager av makt som genomsyrar en orientalisk blick framställs av vita europeiska män och den makt de utövar gentemot andra kulturer eller ”raser”. Blir de sicilianska ynglingarna i von ¹⁰ Gloendes fotografier en etnografisk bild där objektet fråntas all makt? Reduceras ynglingarna till något erotisk, konstruerat och mystifierat?

Den orientalism Said och Nochlin beskriver tillskrivs ofta kulturer och platser som ligger långt utanför Europas gränser. Dock var Sicilien, med sitt geografiska läge och sina jordbrukssamhällen, långt från det kosmopolitiska och industriella västeuropeiska samhället. Om det går att utläsa en orientalism i von Gloedens fotografier så kommer jag att undersöka hur makt anspelas och hur det utformas efter fantasier och erotik. Jag vill även undersöka huruvida ett kulturellt berövande existerar i von Gloedens motivval och vad som då skulle symbolisera detta.

Avgränsning

Von Gloedens bildskatt är stor och omfattar inte bara nakenporträtt av ynglingar, utan även landskapsfotografier och studier av kvinnor. Jag har valt att fokusera på bilder tagna mellan åren 1890–1910 med homoerotiska teman och med manligt kodade modeller. Tidsavgränsningen beror främst på att det var den period då von Gloeden var som mest verksam, men det beror även på de manliga ideal som var dominerande under tidigt 1900-tal och som sedan förändrades under det första världskriget. Enligt författaren och utställningskuratorn Ulrich Pohlmann gick den idealiserade bilden av manskroppen från de fysiska attribut hos unga män inspirerade av det antika Grekland till ett mer germanskt ideal som byggde på Nietzsches idéer om en mer kraftull och militärisk manskropp. De fotografier som gjort von Gloeden populär var inte längre lika åtråvärda som innan. Under kriget lämnade von Gloeden Taormina och vid sin

Linda Nochlin, ”The Imaginary Orient”, Art in America, Volym 71, nr. 5, 1983.

10

återkomst tillbaka till staden fotograferade han alltmer sällan och övergav den homoerotiska fotokonst som han tidigare ägnat sig åt. ¹¹

I min materialavgränsning och undersökning har iscensättning styrt vad jag valt att fokusera på. De två kategorier jag valt att dela in von Gloedens fotografier i har också bidragit till att avgränsa materialet och få en mer klar blick och idé om performativitet kopplad till homoerotik.

Tidigare forskning

Litteratur och tidigare forskning om von Gloeden är begränsad. Det finns ett antal monografier och fotoböcker att tillgå, men informationen är ytlig och varken diskuterar, ifrågasätter eller problematiserar von Gloedens konstnärskap. Konstbiblioteket på Skeppsholmen i Stockholm var det enda biblioteket som hade litteratur som enbart berörde von Gloeden. De böcker som fanns var bland annat en bok från förlaget Schrimers serie ”Masters of the Camera” med en kort introduktion av Ulrich Pohlmann . På biblioteket fanns även en monografi med en introduktion av Peter ¹² Weirman från år 1994. Boken Wilhelm von Gloeden: A Brief Introduction to His Life ¹³ and Work av Charles Leslie från år 1977 hade ett större fokus på von Gloedens konstnärskap och motiv än de andra böckerna. Böckerna består mestadels av bilder ¹⁴ och det finns ytterst lite information om enskilda fotografier. Mycket av den information som berör von Gloeden har med all säkerhet försvunnit under årens gång och består till stor del av myter och lögner.

Von Gloeden nämns frekvent i litteratur som berör homoerotik och homosexualitet i konst. Den nischade litteratur som berör homoerotiskt fotografi är begränsat men väl undersökt och bearbetad i de böcker som behandlar området. Robert Aldrich, professor i europeisk historia vid Sydney universitet, skrev år 1993 boken The Seduction of the Mediterranean: Writing Art and Homosexual Fantasy. Kapitlet ”Mediterranean Men in Art and Photography” behandlas von Gloeden och de ynglingar från Taormina han

Ulrich Pohlmann, Wilhelm von Gloeden: Taormina, Schlimmer Art Books, München 1998, s.

11

23.

Pohlmann 1998.

12

Peter Weiermair, Wilhelm von Gloeden: Monografi, Taschen, Köln 1994.

13

Charles Leslie, Wilhelm von Gloeden: A Brief Introduction to His Life and Work, Soho

14

Photographic Publishers Inc., New York 1977.

fotograferade. Aldrich förhåller sig till von Gloedens homoerotik och diskuterar bildernas utifrån genus, sexualitet och vad fotografierna har symboliserat för homosexuella män som exempelvis Roland Barthes. I boken Homosexuality in Italian ¹⁵ Literature, Society, and Culture, 1789–1919 (2017) skriver Mario Bolognari i kapitlet

”Taormina and the Strange Case of Baron von Gloeden” om luckan mellan studier som enbart fokuserat på von Gloedens konst och den som fokuserat på den socialantropologiska dimensionen av hans konst. Bolognari menar att detta beror på historiska anledningar i relation till samhället i Taormina. Det öppna samhället som existerat på Sicilien ändrades drastiskt efter det första världskriget. ¹⁶

Den tidigare forskning som närmast berör mitt uppsatsämne är artiklar från tidskrifter.

Författare som undersöker von Gloedens fotografier diskuterar ämnen som exotism och sydeuropeiska kroppar som rekvisita. Scott Herring beskriver i sin artikel ”Southern Backwardness: Metronormativity and Regional Visual Culture” att von Gloedens motiv och fascination för den italienska landsbygden var tillmötesgående för hans sexuella läggning. Herring fortsätter med att beskriva von Gloeden som en orientalist som genom sina fotografier kunde uttrycka sina antika ideal i en idyllisk scen som påminde om en egenkonstruerad bild av samkönad kärlek. Dessa scener uppstår, enligt Herring, genom ett västeuropeisk synsätt som identifierar den egna sexuella läggningen med en sydeuropeiskt påhittad drömvärld. Utopiska samkönade fantasier projicerades på en homosocial bild av ”Det Andra” som representerades av brunbrända kroppar från arbetarklassen som existerade vid Medelhavets kustlandskap. I artikeln ”A Baron, ¹⁷ Some Guides, and a Few Ephhebic Boys: Cultural Intimacy, Sexuality, and Heritage in Sicily” beskriver även Berardino Palumbo hur von Gloedens modeller omvandlades till antika greker utformade efter hans egen estetik och sin intellektuella uppmärksamhet som byggde på en samkönad erotisk bild. Dessa artiklar kommer att vara hjälpsamma ¹⁸ i mina analys och förståelse för motiv och bakomliggande mening i mina bildanalyser som berör orientalism, exotism och klass.

Avhandlingen Nakna män: Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900–1915 av Partik Steorn behandlar iscensättning och maskulinitetsnormer utifrån

Aldrich 1993.

15

Bolognari 2017.

16

Scott Herring, ”Southern Backwardness: Metronormativity and Regional Visual Culture”,

17

American Studies, Volym 48, nr. 2, 2007.

Berardino Palumbo, ”A Baron, Some Guides, and a Few Ephhebic Boys: Cultural Intimacy,

18

Sexuality, and Heritage in Sicily”, Anthropological Quarterly, Volym 86, nr. 4, 2013.

kulturhistoriska perspektiv som berör frågor om genus. Steorn har undersökt en annan ¹⁹ kontext av manlig iscensättning än vad jag har gjort, men undersökningarnas queerperspektiv samt ifrågasättande kring normer är liknande. Steorns teoretiska val och hans beskrivningar har varit till hjälp i mitt uppsatsskrivande.

Disposition

Analysdelen är uppdelad i två kapitel. Uppsatsens första kapitel berör den antika iscensättningen i von Gloedens bilder och vad det symboliserar. Med avstamp i tre fotografier undersöks olika perspektiv som kan utläsas av iscensättning och val av modeller med ett fokus på sociala relationer. Uppsatsens andra kapitel berör en kategorisering av von Gloedens fotografier och en diskussion om könets betydelse.

Utifrån två fotografier undersöks von Gloedens konstnärskap utifrån en pornografisk synvinkel där frågan om vad som kan klassas som konst är central. Ett samhällsperspektiv som berör genus och sexualitet vävs även in i analysen för att undersöka vad von Gloedens fotografier symboliserar i vår samtid.

Uppsatsen avslutas med en diskussion som bland annat berör von Gloedens roll i den homosexuella konsthistorien och vilken roll en betraktares moralistiska tankar och idéer kan spela vid en analys av hans fotografier.

Patrik Steorn, Nakna män: Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900–1915, diss.,

19

Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006.

Nakna ynglingar i en antik iscensättning

Enligt Stefano Evangelista, professor i litteratur vid universitet i Oxford, var den homoerotik som förknippades med Italien ansluten till naturen, sunda ideal och synlighet. Straff för homosexuellt umgänge avskaffades i Italien år 1889. Italien blev en fristad för homosexuella konstnärer som ihärdigt förknippade landet och dess kultur med en homosexuell eros som var förenad med diskurser kring konst och konstnärlig uppskattning. Ett idealiserande av arbetarklassens kroppar användes som referenser till en annan tids kulturella traditioner, till den antika och till renässansen. Denna typ av praktik, det vill säga ett idealiserande av den italienska manskroppen, hade olika förgreningar. Den lyfter mannen från arbetarklassen genom den homoerotiska blickens demokratiserande energi som, i denna idealiserande uppfattning, bryter ner både sociala och lingvistiska hinder. Genom att likställa män från arbetarklassen med klassiska figurer av den grekiske bildhuggaren Praxiteles eller målaren Giorgione fick de helt plötsligt en uppskattning och en dyrkan som grundade sig i en bild av den perfekta manskroppen. ²⁰

Evangelista menar att von Gloeden, genom att fotografera dessa kroppar, förvandlade ynglingar från Taormina till konstobjekt. Von Gloeden, som hade studerat konsthistoria i Tyskland, var bekant med en klassisk skulpturkanon och överförde sin kunskap till att studera levande manskroppar i relation till klassisk skulptur, men även som objekt för pornografi. Dåtidens syn på homosexualitet som något perverst maskerades helt enkelt som studier av kroppar som i fotografiet blev ett konstobjekt. Den iscensatta kroppen som ett konstobjekt kan studeras mer öppet än en manskropp i ett annat tillstånd.

Genom mediet fotografi blir alltså en studie av nakna manskroppar tillhörande arbetarklassen från Taormina likställda i status med de nakna manskroppar som uppvisas på museer eller konstgallerier. Skillnaden är dock att ett fotografi ofta bevarar ett slags minne av egen åtrå och kan kopieras och spridas oändligt. I detta fall talar fotografiet nästan ett gemensamt språk för människor med likasinnade sexuella preferenser, en slags subtilt igenkännande som går att utläsa från detaljer som är förklädda i en antik iscensättning. Eftersom denna konstform var såpass lätt att sprida

Stefano Evangelista, ”Aesthetic Encounters: the Erotic Visions of John Addington Symonds

20

and Wilhelm Von Gloeden”, Illustrations, Optics and Objects in Nineteenth-Century Literary and Visual Cultures, Luisa Calé och Patrizia Di Bello (red.), Palgrave Macmillan, New York 2010, s. 91–92.

vidare blev kontexten en viktig komponent utifrån en betraktarposition. En studie av ²¹ nakna manskroppar på ett museum blir kanske då mer oskyldig medan en studie bakom stängda dörrar påvisar något annat.

Rubrikerna nedan avser att undersöka von Gloedens referenser till antikens Rom och Grekland i sina fotografier. I denna kategori har jag valt att studera tre fotografier där minst två individer är iscensatta i något som ska härleda betraktarens tanke till antiken.

Dessa fotografier kommer att undersökas i var sin underrubrik. Vad som går att utläsa i form av homoerotik och sociala relationer samt vad det kan symbolisera är bildanalysen främsta syfte.

Homoerotisk åtrå maskerad i en antik bildvärld

Bild 1, Terra del Fuoco (land av eld), är för ovanlighetens skull tagen i Neapel, inte i Taormina. Mitt val av denna bild beror på att motivet är ett bra exempel på en antik iscensättning, en hyllning av kroppsformer och visar en tydlig performativitet. På en terass, med utsikt över Neapelbukten och Vesuvius, befinner sig fyra ynglingar och ett barn. Alla intar olika positioner och poser med blickarna vända från kameralinsen.

Personerna på bilden är nakna. De är dock täckta med skynken eller placerade i en position som inte blottar deras könsorgan. Två ynglingar är ståendes. En av dem står i en form av kontrapost-position vid en stenmur och blickar ut över Neapelbukten. Den andre står i en liknande kroppsposition, men håller i ett lerkärl som påminner om formen hos gamla antika krukor. En yngling, med benen i kors, sitter på en leopardpäls som täcker en låg träbänk. En av ynglingarna sitter tillsammans med ett litet barn direkt på stenterassen. Ynglingens blick är nedvänd, han vilar sin vänstra arm på sitt uppfällda ben och hans hår pryds av ett band. Bredvid honom sitter den lilla pojken med ena benet vilandes över det andra. I famnen har han en kruka som hålls diagonalt, som om han väntar på att innehållet ska rinna ut. Till höger i bilden, ovanpå stenmuren, står en kolonn. Bilden ramas in av växter som är satta i stora krukor av trä. Individerna på bilden har ingen fysiskt kontakt, dock anser jag att fotografiet är uppbyggt på ett slags närmande där nästa steg antyder beröring. En erotisk laddning, främst mellan de tre ynglingarna till höger i bilden, är starkt närvarande. Fotografiet ger en känsla av harmoni, estetisk sinnesro och frid. Kropparna och förgrunden är i fokus och skapar ett

Evangelista 2010, s. 93.

21

livligt intryck i fotografiet. Vesuvius praktfulla närvaro skapar en intressant bakgrund, men är starkt retuscherad och liknar nästan en målad kuliss.

Detta fotografi är ett av von Gloedens mest välkända och påminner om något som kan tolkas vara en antik iscensättning med homoerotiska inslag. De homoerotiska inslagen kopplar jag exempelvis till kropparnas performativitet samt de subtila kopplingarna till antiken, dess bildvärld och texter som berör samkönade relationer.

Antikens Grekland och Rom anses i många fall vara en modell för avancerade civilisationer som tilldelade samkönade förhållanden en betydligt högre status och synlighet än vad efterkommande kulturer skulle göra. Många konstnärer som identifierat sig som homosexuella har genom historien idealiserat och försökt att återskapa ett antikt paradigm. Antikens Grekland hyllade den nakna och atletiskt byggda manskroppen i rörelse. Denna estetiska dimension av atleter förevigades i skulpturer föreställande ynglingar i både arkaisk och klassisk skulptur. Ynglingarna betraktades av äldre män som såg dessa kroppar som den högsta formen av skönhet. ²² Utifrån Terra del Fuoco tycks jag mig utläsa en liknande tanke som bygger på det performativa. Den teatraliska iscensättningen påminner om ett skådespel som ska behaga en publik. I von Gloedens position som fotograf och konstnär befinner han sig först i en sluten betraktarposition, likt en genrepetition, under själva skapelseprocessen.

När fotografiet är framkallat och i sitt slutförande kan det betraktas av en bredare massa.

Von Gloedens vision och valda iscensättning av kroppar når nu en publik som kan känna och betrakta dessa kroppar på samma sätt som von Gloeden själv. Det von Gloeden skapat, något som påminner om antika ideal, kan då uppfattas som en skönhetsnorm och utifrån den bestäms det vad som är vackert och hur en manskropp ska gestaltas.

Judith Butler skriver att psykoanalys har använts av feministiska teoretiker för att teoretisera en sexuell skillnad som en distinkt och grundläggande uppsättning av lingvistiska och kulturella relationer. En särskiljande ordning som delar in människan som antingen feminin eller maskulin har ofta fått uttryck i en heterosexuell symbolism som tabubelägger homosexualitet. Hur maskulinitet har porträtterats och iscensätts i ²³ konstnärliga sammanhang är sannolikt starkt beroende av upphovsman, motiv och samhällsklimat. I Terra del Fuoco läser jag av en tvetydighet som jag anser att von Gloeden konstnärsskap innefattar. I fotografiet ser jag en lek mellan det vi associerar

Thomas K. Hubbard, Homosexuality in Greece and Rome: A Sourcebook of Basic Documents,

22

University of California Press, Berkeley 2003, s. 3–4.

Butler 1993, s. 122.

23

med begreppen femininitet och maskulinitet. Ynglingarna har ett passivt uttryck, samtidigt som von Gloeden valt att framhäva kropparnas fysiska styrka genom modellernas kroppspositioner. Eftersom kropparna är iscensatta som klassiska skulpturer betonas bilden av en klassisk och idealiserad maskulinitet. Det går även att ana ett förhållningssätt till heterosexuella normer i detta fotografi. Eftersom kropparna inte fysiskt berör varandra tolkar jag den homoerotiska undertonen som subtil, kanske långsökt, då fotografiet vid första anblick visar en bild av kroppar och en maskulinitet som inte direkt behöver anspelar på något erotiskt. Manskroppen kan möjligtvis i detta fall betraktas som en bild av manlighet eller en bild som framkallar en åtrå, beroende på vem som är betraktaren. Denna bild är intressant då den nästan skapar en norm utav en ickenorm, d.v.s. när något lämnas osagt omvandlar von Gloeden bilden till det som är ansett onormalt till något normalt. Detta kan dock göras i form av attribut som behagar olika betraktare, beroende på sexuella preferenser.

Även om olika former av sexualitet inte bestämmer genus på ett ensidigt plan är en ej tillfällig och icke reduktiv relation mellan sexualitet och genus ändå en avgörande faktor att upprätthålla. Detta, enligt Butler, är för att ett homofobiskt synsätt ofta bygger på en bild av en skev, otillräcklig eller föraktlig bild av genus, där homosexuella män kallas för feminina. En homofobi bygger även på rädslan av att själv utföra homosexuella handlingar, det skulle då innebära ett förlorande av sitt kön/genus, exempelvis som att inte längre vara en ”riktig man”. Genom detta känns det avgörande att behålla en teoretisk anordning som bevisar hur sexualitet regleras genom att dra skam över icke normativa uttryck av genus. Går det då att betrakta von Gloedens fotografi, Terra del ²⁴ Fuoco, genom att ignorera de homoerotiska inslagen? Svaret kan möjligtvis besvaras utefter frågan om manskroppen som konstobjekt och inte som erotiskt objekt. Von Gloedens bakomliggande tanke kan ha byggt på att ”lura” betraktaren och enbart låta den se vad fotografiet objektivt visar. På detta vis skapar von Gloeden ett lingvistisk plan som bygger på identifikation hos en form av genus och sexualitet. För att sammanfatta ligger alltså svaret hos betraktaren och, enligt Butler, i kulturella relationer.

Vi ser det vi vill läsa in, vi väljer samtidigt att antingen förstå eller ignorera von Gloedens originalsyfte. För att nå en acceptans krävs det nästan en förhållning till att heterosexuella bildnormer upprätthålls samtidigt som man utmanar dem. Modellerna i Terra del Fuoco möter inte varandras blickar. Jag tolkar det som en förlängning av det faktum att en homoerotisk tolkning är upp till betraktaren, alltså inget som automatiskt

Butler 1993, s. 182.

24

ska förmodas. På detta vis blir även en homofobisk tolkning av fotografiet svårare att rättfärdiga.

Von Gloeden kan ha, enligt många texter, valt att maskera den erotik han valde att gestalta genom lager av kulturella referenser och etnografiska undersökningar, men är fotografiets mening så enkelspårigt och uppenbart? I analysen kring fotografiets antika iscensättning utläser jag främst en eskapism som bygger på två kulturer, den samtida sicilianska och den antika Grekiska. Dessa två kulturer hade von Gloedens uppenbart en fascination för. Min tanke om Terra del Fuoco bygger på en bildvärld där alla element är lika viktiga. Modellerna, iscensättningen, bakgrunden och rekvisitan skapar en balans och därför blir alla komponenter beroende av varandra. Skapandet av en drömvärld, en värld som skilde sig från von Gloedens egna bakgrund, känns betydelsefull i fotografiet.

Terra del Fuoco kanske är en symbol för den värld von Gloeden ville leva i och den värld han försökte skapa genom sina fotografier? En värld där sexualiteten är fri och obunden till restriktioner eller regler.

Exotifiering av sydeuropeiska kroppar: Den orientaliska blicken och indikationer av klass

I bild 2, som saknar titel, känns den rumsliga kontexten mer sluten och privat.

Fotografiet är taget i en inomhusmiljö. Två unga män vilar nakna på ett föremål täckt av böljande tyger. Väggarna är prydda med tyg och väggmålningar. En av de unga männen är vänd med ryggen mot betraktaren medan den andra lutar sig mot väggen med blicken nedsänkt. Blommor, en djurpäls och en stor lerkruka ramar in scenen.

Scott Herring skriver i artikeln ”Southern Backwardness” att von Gloeden fann, likt många andra kontinentala nordeuropeiska imperialister, den sydeuropeiska jordbrukskulturen tillmötesgående för sin homosexuella åtrå. Herring menar att von Gloeden använde sitt imperialistiska kapital för att skapa ett idylliskt kulturellt klimat som utryckte hans sexuella begär. Von Gloeden har beskrivits som en orientalist som dyrkade antika ideal. Homosexuella subjekt, som härstammade från Västeuropa, projicerade sin utopiska bild av samkönade fantasier på det homosociala ”Andra”, det vill säga Sydeuropeiska kroppar och landskap. Sydeuropeiska samhällen levde fortfarande kvar i en förindustriell könsuppdelning som byggde på en manlig överlägsenhet. Där existerade en tvetydig bild av manlig vänskap, samt en annan utgångspunkt för en samkönad manlig sexualitet. En pastoral närhet till naturen var

också en stark kontrast mot de Västeuropeiska samhällena, detta främmande landskap förkroppsligades och fick erotiska kopplingar. ²⁵

I bild 2 bygger iscensättningen på en intimitet. Dock är det återigen upp till betraktaren att bestämma de unga männens relation till varandra. De skrynkliga och böljande tygerna tycks föreslå att en sexuell aktivitet har, eller ska, inträffa. Den utsträckta ynglingen och den kroppsliga iscensättningen påminner om de många orientalistiska målningar som föreställer Odalisker. Den starkt erotiska närvaron i målningar av orientalister som Jean-Auguste-Dominique Ingres och Gustave Moreau ger liknande konnotationer i von Gloedens fotografi. I fotografiet är det främst kroppsspråket som är talande, samtidigt som det är svårt att tyda. Fotografiet skapar många frågor och funderingar, men framförallt är det erotiskt laddat och anspelar starkt på sexualitet och en sexuell akt. De unga männens distans till kameralinsen och betraktaren skapar en mystifiering och isolering som bidrar till den orientaliska blicken som jag anser går att utläsa i von Gloedens fotografier.

Linda Nochlin beskriver i sin essä, ”The Imaginary Orient”, att en orientalistisk estetik utgår från två ideologiska antaganden som berör makt. Det första handlar om mäns makt över kvinnor, eller andra utsatta grupper i samhället, och det andra berör den vita mannens överlägsenhet över människor med annan hudfärg. Nochlin beskriver även begreppet ”homme moyen sensuel” vilket syftar på att den manlige betraktaren får en inbjudan till att sexuellt identifiera sig med objektet, men samtidigt skapar det även en känsla av en moralisk distans. Genom att hitta olika former för att utrycka sexualitet i ²⁶ ett heteronormativt samhällsklimat krävs nästan en distans som bygger på mystik och fantasi, en ytterligare form av eskapism som återfinns i fotografiet. För att uttrycka denna scen anser jag att von Gloeden använder en kombination av exotifiering och sexualisering som bygger på orientalistiska drömvärldar. Von Gloedens kulturella kapital, västeuropeiska härkomst och kön skapar direkt en överlägsenhet gentemot de två ynglingarna samtidigt som det även går att utläsa ett tydligt ”vi” och ”dem”. I rollen som fotograf inkräktar von Gloeden på de två unga männen i fotografiet.

Nochlin kallar den sexuella undertonen i orientalistisk bildkonst för ”orientalist erotica”. Fantasin om att äga kroppar fick utryck i verkligheten av ett utnyttjande av de personer som stod modeller. Motivationen för att skapa, eller betrakta, von Gloedens ²⁷

Herring 2007, s. 44.

25

Nochlin 1983, s. 125.

26

Nochlin 1983, s. 125.

27

fotografier har sannolikt nästan inget med etnografi att göra. Det handlar om att åstadkomma en slags erotik som ger tillfredsställelse för sin egen sexualitet, men även för den moralistiske voyeuristen.

Semiotikern Roland Barthes beskrev von Gloedens modeller i relation till den antika iscensättningen och vad det symboliserar i förordet till boken Taormina: Wilhelm von Gloeden (1978):

”[…] Antiquity paraded thusly (with his love for boys clearly inferred) is then populated with dark bodies…. [T]he result is a delicious contradiction of all the literary baggage from a Greek version of Antiquity peopled with little peasant gigolos’ dark bodies … who wear heavy expressions as dark as the luminous blue from corselets of burned insects.” ²⁸

Här beskrivs resultatet i von Gloedens fotografier som en ”läcker motsättning till allt litterärt bagage från en grekisk version av antiken människor med små jordbruks- gigolos mörka kroppar.” Även här, skrivet av Barthes i en postkolonial tid, beskrivs modellerna från Taorminas arbetarklass för gigolos, (manligt prostituerade). Återigen tillhör inte sexualiteten kropparna i sig, de tillhör betraktaren och existerar för andras njutning. Dessa mörka kroppar, som skiljer sig från både von Gloeden och Barthes egna utseenden, exotifieras till den grad att de enbart blir rekvisita för åtrå genom en västerländsk (och homoerotisk) blick. I denna utgångspunkt anser jag att det inte finns en sexuell laddning mellan objekten i bild 2. De väntar på, eller har nyss tagit avsked, av någon som betalt för att använde deras kroppar. Visar de två unga männens bortvända blickar på en slags skam, eller poängterar det ytterligare att dessa kroppar enbart är sexuella objekt?

Joseph Allen Boone, professor i genusvetenskap vid University of Southern California, menar att von Gloedens iscensättning enbart bygger på att behaga förbestämda fantasier för den västeuropeiska betraktaren. Detta knyter vidare an till att ²⁹ modellerna tillhör betraktaren och iscensätts för att frambringa en värld och erotik som skiljer sig från betraktarens egen.

Distansen mellan von Gloeden som fotograf och de modeller han fotograferar, vilket är speciellt påtaglig i bild 2, gör att tanken om ”Det Andra” präglar både motiv och iscensättning. Frågan är om man ska betrakta von Gloedens fotografier som enbart exotifiering av en kultur och dess människor, eller om man även kan se bilderna som en

Aldrich 1993, s. 150.

28

Joseph Allen Boone, The Homoerotics of Orientalism, Columbia University Press, New York

29

2014, s. 275.

hyllning och vördnad till Taorminas befolkning? Den erotik som genomsyrar von Gloedens fotografier är ibland svår att betrakta utan att den problematiseras och att denna typ av fotokonst undersöks genom nutida synsätt och perspektiv. Dessa unga pojkar, ibland även barn, sexualiseras och objektifieras i vad som kan likans vid en etnografisk förklädnad. Alltså påvisar denna typ av fotografi att homoerotiska scener, med en mer kommersiell spridning, endast måste ha varit möjlig genom att fotografera samhällen och människor som skilde sig från den industriella Västeuropeiska världen och att ett utnyttjande av kroppar var ett faktum. Anonymiteten, som bild 2 verkligen bygger på, tycker jag bevisar att kropparna endast blir rekvisita och att personerna bakom ignoreras.

Bilden av södra Europa: Det konstruerade sicilianska (klass)samhället

Giorgia Alù, doktorand i komparativ litteraturvetenskap, skriver i artikeln ”Pan, the Saint and the Peasant: Southern Bodies Imag(in)ed at the Turn of the Nineteenth Century” att kameran, vid förra sekelskiftet, blev ett verktyg för att dokumentera lokalbefolkningen under resor och expeditioner. Genom kameran blev ”Det Andra”

både återskapat och konsumerat av den västeuropeiska medelklassen. Den västerländske betraktaren erbjöds fotografier av främmande kulturer som bekräftade den rådande synen på ”Det Andra” som något primitivt, bisarrt, barbariskt eller pittoreskt. Södra Italien har begreppsmässigt, mer än geografiskt, uppfattats som en plats på gränserna mellan Afrika och Europa. Enligt Alù ansåg många att Italien skilde sig både kulturellt och politiskt från norra Europa, men framförallt var södra Italien en källa för en konstruerad bildvärld som de själva skapat och definierat. ³⁰

Bild 3, som saknar titel, innefattar två nakna ynglingar. En av dem ligger utsträckt på toppen av en gigantisk urna, kroppens högra hand hänger lealöst ned medan den andra stöder det bakåtlutade huvudet. Den andra ynglingen står bredvid, framför en port. Han har händerna positionerade bakom huvudet och iakttar den lealösa kroppen med en ivrig blick. Ynglingarnas fötter och ben är lortiga och täckta med jord och står på ett smutsigt och sargat underlag. På väggen, som har samma sargade utseende som marken, klättrar en växt.

Giorgia Alù, ”Pan, the Saint and the Peasant: Southern Bodies Imag(in)ed at the Turn of the

30

Nineteenth Century”, Mediterranean Studies, Volym 14, 2005, s. 203–205.

I von Gloeden konstruerade bildvärld tar han Taorminas befolkning ur sin kontext och väljer att placera dem i miljöer som samspelar med den estetik som passar honom. Dock väljer han ofta att inte ändra attribut som smutsiga fötter och sargade miljöer och väljer därför att porträttera något som då kan klassas som sanningsenligt. I von Gloedens konstruerade bildvärld ger han även plats åt en realism. Vad signalerar detta?

Modellerna i von Gloedens fotografier följer ofta samma mönster. Det är unga män i yngre tonåren med mörkt hår och mörka ögon. Kropparna är slanka, inte överdrivet muskulösa, och ingen har någon märkbar kroppsbehåring bortsett från könshår.

Modellerna är inte friserade, händer och fötter är smutsiga med förhårdnader som avslöja ett arbete inom jordbruk. Bristen på klädda kroppar i von Gloedens bilder utmärker inte bara en erotisk scen, utan påvisar även en uppenbar indikation av social status. Ynglingarna i bild 3 är inget undantag. De nakna och slanka kropparna känns utsatta och sårbara. Det är svårt att förstå vad själva scenen vill säga till betraktaren. Vad är von Gloedens idé och vad vill han visa?

Berardino Palumbo skriver i texten ”A Baron, Som Guides, and a Few Ephebic Boys”

att det är självklart att von Gloeden var starkt påverkad av en ”kulturell förförelse”.

Dock är det svårare, i vår tid, att förstå varför de unga männen från arbetarklassen hamnade framför von Gloedens kamera. Eftersom ynglingarna gav näring till von Gloedens fantasier och förkroppsligade stereotypa bilder för en västeuropeisk publik blir det genast lätt att glömma att bakom dessa bildsköna fotografier fanns riktiga människor som levde ett hårt och fattigt liv. Enligt Edward W. Said är det normalt för ³¹ oss människor att göra ett motstånd mot det som är en aning okänt eller outforskat. Von Gloedens nordeuropeiska synsätt kan ha varit en faktor till denna typ av iscensättning och formering av en kultur. På detta sätt blir det inte bara bekvämare för honom, utan även för mottagaren med samma bakgrund. Allt bygger egentligen på en självisk ³² världsbild och i bild 3 har von Gloeden valt att porträttera dessa ynglingar på ett nästan bisarrt sätt.

Det är svårt att svara på frågan om vad von Gloedens modeller fick i utbyte för att stå framför hans kamera. Det finns både en implicit och explicit bild av makt i von Gloedens fotografier, beroende på vilka som studeras. Det går även att utläsa olika grader av manipulation och auktoritet i verken där von Gloedens fotografiska vinkel, bildens iscensättning och modellernas blickar spelar en stor roll i en analys av makt och

Palumbo 2013, s. 1094.

31

Said 2003 [1978], s. 147.

32

social status. Det gör nästan ont i hjärtat att studera ynglingarna i bild 3. Utsattheten, avsaknaden av kläder och den sargade miljön för mina tankar till barn som lever ett liv på utkanten av samhället, utan hem och utan någon beskyddare. Ynglingen, som ligger utslagen över krukan, blir en bild av en slags uppgivenhet och utmattning. Det problem jag finner i detta fotografi bygger på en kluvenhet till von Gloeden och hans konstnärsskap. Denna bild påvisar något annat än de andra bilderna jag studerat och det är svårt att läsa in något erotiskt i denna bild. Trots den realism som går att finna är detta fotografi fortfarande iscensatt. Von Gloeden har valt vilket motiv han vill föreviga. I bilden blir det tydligt hur två världar möts, den världsvane von Gloeden från norra Europa och de två fattiga ynglingarna från Taormina. Vad vill då von Gloedens med detta motiv? Det tudelade bygger främst på von Gloeden fotografiska stil och hur han

”lyfter fram” Taorminas befolkning, som annars aldrig hade haft möjlighet till någon annan form av exponering. Men är exponering alltid bra? Hur kan det göras på bästa sätt? Om von Gloeden tagit dessa ynglingar, bett dem att avlägsna sina klädesplagg och sedan placerat dem i en kontext och iscensättning som är främmande för dem själva, vad återstår av förädlingen och vördnaden för Taorminas befolkning? I fotografiet betonas en utsatthet och en maktstruktur mellan von Gloeden och ynglingarna. I detta återstår en representation av social status, medvetet konstruerad eller inte, där von Gloeden och hans fotografier alltid kommer att vara den dominerande parten. Frågan om fotografiets egentliga mening och vad von Gloeden vill säga med det går tyvärr inte att svara på, utan det går enbart att spekulera.

Efter att ha läst mycket om von Gloeden från en rad olika källor tror jag inte att han själv ansåg sig vara mer överlägsen än sina modeller. Troligtvis insåg han dock inte de strukturer han själv var med om att skapa och att de fotografier som spreds vidare ökade distansen till Sydeuropa och bidrog till att den imperialistiska blicken förstärktes ytterligare. Von Gloeden sade, trots sin aristokratiska bakgrund och titel, att ”I prefer the nobility of my Sicilian lads to the noble title to which I was born”, och ska enligt flera källor alltid ha försvarat Taorminas befolkning vid glåpord från nordeuropeiska besökare. Detta citat, som bygger på välmening, betonar dock ett ägandeskap när han ³³ uttrycker sig i form av ”mina sicilianska pojkar”.

Leslie 1977, s. 88.

33

Porträtt av nakna ynglingar: Konst, dokumentation eller pornografi?

År 1936, fem år efter Wilhelm von Gloedens död, gjorde den dåvarande fascistiska polisen i Italien ett tillslag mot den 50-årige Pancrazio Buciunì. Buciunì var en av von Gloedens tidigare modeller, älskare och även hans arvinge. Oersättliga glasplåtar och fotografier förstördes eller beslagtogs. Buciunì fängslades och anklagades för att ha förvarat pornografi. I rättegången försvarade han von Gloedens konstnärsskap och riskerade mycket genom att berätta för rätten att det inte låg i deras kompetens att bedöma konstobjekt av något slag som helst. Som bevis på sin oskuld räknade Buciunì upp namn på samlare, kritiker, museum och institutioner som alla bevarade von Gloedens fotografier. Mirakulöst nog friades han från anklagelserna. ³⁴

Buciunì bevarade de fotografier som återstod av von Gloedens bildskatt till sin död, dock höll han dem undangömda. Von Gloeden och hans konstnärsskap glömdes bort, men återupptäcktes i slutet av 1960-talet då lagar som berörde nakenhet och så kallad pornografi luckrades upp i Italien. ³⁵

Återigen är det påtagligt hur mycket som ligger i betraktarens ögon. Vad som är konst, eller vad som får klassas som konst, är omöjligt att svara på. Som tidigare nämnt kan von Gloedens fotografier betraktas som etnografiska dokumentationer av ett icke västerländskt samhälle. Denna exotism och orientalism går hand i hand med den erotiska laddning fotografierna innefattar. Att von Gloedens fotografier har klassats som pornografiska, vågade och okonventionella är inte speciellt egendomligt med tanke på att de nakna ynglingarna, ofta i en homoerotisk framtoning, framställs i utmanande positioner med blottande könsorgan.

I rubrikerna nedan kommer jag att undersöka och diskutera två av von Gloedens fotografier. I uppsatsens andra kategori ”enskilda portätt” ska jag försöka bena ut hur och varför fotografierna kan klassas som antingen konst, dokumentation och pornografi eller om det går att kombinera dessa begrepp där inget behöver utesluta det andra.

Leslie 1977, s. 122–123.

34

Leslie 1977, s. 126.

35

Konstnär eller syndare?

För att bevara och skydda von Gloedens eftermäle har många institutioner, som exempelvis Fondazione Vittorio e Piero Alinari, tagit ett avstånd från de moralistiska ståndpunkter som används för att kritisera hans konstnärskap. Istället lyfter dessa institutioner fram von Gloedens konstnärskap, fotografiska skicklighet och betydelse för Taorminas historia. Den kritik de aktivt avstår ifrån berör ofta valet av modeller, den erotiska framtoningen i fotografierna och valet av att skildra avklädda eller nakna unga män och pojkar. Mellan 1930- och 1960-talen blickade Taorminas befolkning tillbaka på tiden vid sekelskiftet med skam. Den nya generationens föräldrar eller farföräldrar upplevde forfarande en nära koppling till de nakna modellerna i von Gloedens fotografier. De nakna kropparna ansågs anspela på något förbjudet och skamligt.

Kopplingarna till von Gloedens och hans fotografier var inget man längre ville förknippas med. ³⁶

Bild 4, Ragazzo Nudo con Corona di Fiori ed Anfora, föreställer en naken yngling vid en träport lutandes mot en stenvägg som börjat vittra sönder. Det vilda och lockiga håret pryds av en blomsterkrans och i vänster arm omfamnar han en amfora, målad i antik stil, fylld med blommor. Blicken genomsyrar kameralinsen och möter oss som betraktare. Det känns som att han vill säga oss något, eller utrycka en känsla som är svår att uppfatta. Fotografiet uppfyller många av de typiska attribut som går att finna i von Gloedens bildvärld. Det går att finna olika infallsvinklar till fotografiet, det går att se von Gloedens skicklighet som fotografi i form av komposition, bakgrund och iscensättning. Det går även att betrakta fotografiet som en hyllning till antika ideal, staden Taormina och dess befolkning. Den tredje infallsvinkeln är den mest problematiska, den bygger på något som kan läsas som sexualisering av en pojke, en pojke som antagligen inte är äldre än tretton år. Som jag tidigare nämnt finner jag en svårighet att enbart bedöma von Gloedens konstverk utifrån det estetiska. Klass, kön och sexualitet måste vävas in i analysen. En exploatering av pojkar i von Gloedens fotografier kan i många fall bedömas snudda vid pedofili. Här går det att applicera en perverterad bild av von Gloeden, vilket utläses genom fotografierna, men även av de historier och myter som skapat hans persona som finns tillgänglig för eftervärlden. Jag tror att valet av modeller, inte nakenheten eller homoerotiken, har varit den största anledningen till den kritik som förföljt von Gloedens konstverk.

Bolognari 2017, s. 174–177.

36

Judith Butler menar att när sexualitet, i detta fall manlig homosexualitet, hindras av olika lagar och restriktioner blir de sexuella handlingarna genast erotiserade, detta på grund av att de granskas och undersöks som perversa och översexuella. Att lägga fram lagar som förbjuder ”icke normativa” aktiviteter gör inte enbart att dessa handlingar når en allmän vetskap och en diskursiv domän, utan det producerar även olika sexuella handlingar som potentiella ”verksamheter”. Det Butler menar är att förbud, när de lyfts fram till allmänheten, kan i sig själva bli objekt för erotisering. ³⁷

Lagar som skapades av det heterosexuella normsamhället för att begränsa homosexuella fantasier, idéer och livsstilar måste ha skapat en frustration och ett behov av att utrycka sexualitet på andra plan än i offentligheten. Som tidigare diskuterat kan detta ha varit en anledning till att von Gloeden använde attribut som ibland överskuggade det homoerotiska. Men var grundtanken att skapa konst eller var syftet rent pornografisk? Detta går inte att svara på, dock återstår då den omöjliga frågan om det finns en gräns mellan konst och pornografi? Eller kan konst vara pornografi och vise versa?

När jag undersökt litteratur som berör von Gloeden får jag en känsla av att hans konstnärsskap nästan alltid kategoriseras. Ofta är ställningen tydligt till varför von Gloedens fotografier ska betraktas som konstverk eller varför de ska betraktas som pornografi. Att begreppen konst och pornografi inte skulle kunna samexistera känns en aning enkelspårigt. Inom konsthistorien har den nakna (kvinno)kroppen varit konstant närvarande, men allltid i förklädnad som mytologiska varelser eller genom allegorier.

Sexualitet och erotik är ständigt närvarande i bildrepresentation och blir då automatiskt en del av ett konstverk. En skillnad mellan begreppen erotik och pornografi måste även diskuteras. Von Gloedens fotografier bygger aldrig på en pågående sexuell akt, sällan vidrör modellerna varandra och erigerade penisar framkommer aldrig. Erotik anser jag vara något mer subtilt, sensuellt och anvisande. Von Gloedens erotik är beroende av symbolik.

Unga, oskuldsfulla och vackra flickor har alltid varit närvarande och sexualiserats i västerländsk konsthistoria utan något tydligt ifrågasättande. Den kritik som genomsyrar von Gloedens fotografier tror jag bygger på sexualisering och den performativa uppvisning av manligt kodade kroppar. Manskroppen hamnar i underläge och representerar något kvinnligt, det vill säga att de blir till objekt för ett manligt öga, och inte vilket manligt öga som helst, utan det homosexuella. Kritiken är, som så mycket

Butler 1993, s. 72.

37

annat, rotad i patriarkala strukturer och när strukturer omvandlas skapar det mer synliga problem.

I Patrik Steorns avhandling, Nakna män, beskriver han skillnader på visuella gestaltningar mellan kvinnor och män. Män porträtterats som individer och kvinnor som kön. Porträttering av kvinnor har ofta byggt på maktkamp och exotism. Den ³⁸ privilegierade mansrollen blir omkastad i von Gloedens bilder. Anonymiteten och porträtteringen av en arbetarklass gör att dessa män hamnar i samma kategori som kvinnor, de sexualiseras och blir enbart (erotiska) objekt. I en analys av kropparna i von Gloedens fotografier spelar en social och kulturell infallsvinkel en stor roll, dock anser jag att det är just kön, inte sexualitet, som mestadels står till grund för mycket av den kritik som riktas mot von Gloeden och hans konstnärsskap.

Ynglingen i fotografiet Ragazzo Nudo con Corona di Fiori ed Anfora har en skör framställning som normativt inte förknippas med det manliga könet. Genom attribut som exempelvis blommor i håret väljer von Gloeden att framhäva en femininitet. Den bräckliga ynglingen signalerar ett behov av omhändertagande. Kanske är detta en bild som talar till en specifik mottagare, en utomstående individ som ser sin chans att hjälpa dessa pojkar? Blicken, positionen och omgivningen gör att ynglingen i fotografiet inte enbart konnoterar en erotisk bild, utan även av något som behöver omsorg. Den vädjande blicken talar, enligt min mening, för de underlägsna och genom blicken går det nästan att utläsa en betraktares närmande och observation. Det normativt kvinnliga appliceras på ynglingen och skapar ett behov hos en betraktare av ägandeskap och omhändertagande. Denna observation kanske inte stämmer överens med bildens originalsyfte, men de sociala strukturer som genomsyrar vårt samhälle gör att när ett specifikt köns attribut tillskrivs ett annat påverkar det både blick och analys hos en betraktare.

Wilhelm von Gloeden idag: Återupptäckten av en bildskatt, könets betydelse och en nutida bildanalys

Under 1970- och 1980-talen fick von Gloedens fotografier en förnyad popularitet då de reproducerades i tidskrifter för homosexuella, ställdes ut på gallerier och återigen gjordes till vykort. Von Gloedens estetik hade helt enkelt varit för vågad och kontroversiell under det andra världskriget och efterkrigstiden. Det nya, mer öppna,

Steorn 2006, s. 57.

38

samhället bidrog till att von Gloedens fotografier återigen fick se dagens ljus och värderades som konstverk och en väsentlig del av den homosexuella konsthistorien. ³⁹ Bild 5 är ett exempel på det bildmotiv som lyftes fram av homosexuella konstkännare.

På fotografiet står en naken yngling mot en ljus bakgrund, något som kan likans vid en stenvägg. Ynglingen håller i ett skynke som täcker kroppens bakre del, men som öppnas av honom själv, vilket bidrar till att han blottar sitt könsorgan. Håret pryds av ett band som dekorerats med små blommor. Blicken möter betraktaren och munnen är lätt öppen.

I bakgrunden syns en växt och en avsats där det ser ut som att tyg eller klädesplagg lagts i en hög, vilket indikerar på att det kan vara den avklädda ynglingens kläder. Av de foton jag analyserat är detta det enda som är signerat av von Gloeden. Signaturen återfinns i fotografiets nederkant, i det högra hörnet.

Bilden är vackert komponerad, har antik inspiration och en avancerad ljussättning.

Dock bibehåller den forfarande en problematik i from av modellens låga ålder och ett exotifierande av en sydeuropeisk pojke från arbetarklassen.

I västvärlden idag, där homosexualitet är någorlunda accepterat, är det inte det homoerotiska inslagen eller de nakna kropparna i von Gloedens bilder som sticker i ögonen, likt jag nämnt innan är det främst modellernas låga ålder samt den tydliga exotifieringen som skapar ett obehag och ett ifrågasättande.

Vad signalerar egentligen det blottade könsorganet? För bildens estetiska värde, i form av komposition, ljussättning och rekvisita, känns den nakna underkroppen överflödig och näst intill onödig. Om kroppen hade varit klädd, eller delvist täckande, hade inte kompositionen eller fotografiets skönhet förändrats. Detta fotografi ger en direkt erotisk framtoning som med all säkerhet bygger på att få se det dolda, eller det förbjudna. Det faktum att pojken i fotografiet håller i ett skynke påvisar att han tidigare, eller så småningom, ska skyla sig. Detta konstaterar att blottandet är en performativ akt, något som ska locka betraktaren. I detta fall blir könsorganet en tydlig fallossymbol, det vill säga ett sätt att påvisa det manliga och homoerotiska i bilden. Könsorganet som en symbol skapar också en manlighet, eller sexualitet, till kroppen i fotografiet. På detta sätt blir könet distanserat från kroppen och får en egen identitet.

Judith Butler skriver i boken Gender Trouble att den könade kroppen är performativ.

Handlingar och gester artikulerar begär, men vad betyder då den egna könsidentiteten? ⁴⁰ Ynglingens performativa akt skapar ingen direkt identitet till modellen då akten och

Aldrich 1993, s. 144.

39

Butler 2006 [1999], s. 185–186.

40

maskeraden grundas på ett skådespel, eller en iscensättning. Könet, som inte är erigerat, tyder mer på att en manlighet måste accentueras och att modellen måste få en tydlig könsindelning. Könet blir alltså identitetsskapande för fotografiet i sig, men även för en betraktares könsliga och sexuella identitet.

Problematiken i detta är att könet i sig får en alldeles för stor roll i fotografiet. Ur ett nutida samhällsperspektiv känns denna form av sexualisering och objektifiering otroligt förlegad. Om von Gloeden hade återupptäckts idag, år 2018, tror jag inte att fotografierna hade placerats in i kategorier som berör antingen etnografi eller erotik, istället hade helheten i form av iscensättning, modeller och de avklädda kropparna diskuterats ur ett moraliskt perspektiv kontra ett estetiskt perspektiv. Att von Gloedens bilder fortfarande väcker ett intresse och skapar en debatt är ett tecken på att bilder, skapade för mer än 100 år sedan, fortfarande frambringar starka reaktioner och bygger på okonventionella motiv som aldrig blivit fullt normaliserade. Detta på både gott och ont.

Avslutande diskussion

Sammanfattningsvis kan jag utifrån min analys konstatera att min egen och många andra forskares bild av Wilhelm von Gloeden är starkt tudelad. På ett ytligt plan är fotografierna otroligt vackra, välkomponerade, skickligt utförda och estetiska. Dock tar det inte lång tid innan analysen övergår i en problematik och ett ifrågasättande som berör hur ett utnyttjande av modeller, klasskillnader, genus och sexualitet framställs och presenteras av von Gloeden i hans fotografier.

I uppsatsen har jag diskuterat hur iscensättning och performativitet kan styra både mening och betydelse i ett fotografi. Det som utläses är individuellt, men jag tror även att en allmän beskådan skulle ge likasinnade resultat. Det som utmärker von Gloedens fotografier är metsadels tydligt framlagt och skapar, oberoende av vilken bakgrund en person har, en reflektion och en diskussion.

Den antika iscensättningen i von Gloedens fotografier talar ett klarspråk för en specifik betraktare, den homosexuella. Sexualitet, och då en kärlek och åtrå mellan män, spelar en central roll i von Gloedens fotografier. Samtidigt som de homoerotiska inslagen kan väcka en betraktares lust eller begär kan den väcka ilska och avsmak hos en annan. I detta anseende anser jag att problematiken kring von Gloedens fotokonst under hans samtid till stor del berodde på de homoerotiska influenserna. Idag, som tidigare diskuterat i uppsatsen, är det nästan uteslutande modellernas unga ålder samt hur de sexualiseras som står till grund för en problematik och en ifrågasättande analys.

De unga män och pojkar som framställs i von Gloedens fotografier ger ofta ett intryck av passivitet. Frågan om hur stor delaktighet dessa ynglingar hade i den kreativa processen är svår att svara på, men genom min analys har jag blivit mer övertygad om att det är von Gloedens vision som uttrycks i sin fulla form och att modellerna används som rekvisita för att uppnå ett fulländat slutresultat.

Jag anser att det är en krävande process att betrakta och analysera von Gloedens fotografier då moraliska tankar och idéer inte går att ignorera, därför blir en rent objektiv bedömning av fotografierna svår för mig att åstadkomma.

De fotografier jag analyserat under uppsatsens gång är i sig själva konstverk då de exempelvis uppfyller en estetisk vision av en antik drömvärld eller en hyllning till den manliga nakna kroppen. Dock anser jag att de får en helt annan innerbörd när de ställs mot varandra eller bedöms gemensamt. Av de bilder som analyserats i uppsatsen finn en tydlig röd tråd och en sammanhängande estetik som blir förknippad med von Gloedens