EU som säkerhetsexpert
En fallstudie om EUAMs arbete med säkerhetssektorreform i Ukraina
1 Författare: Ida Sjöbom
Handledare: Helena Ekelund Examinator: Daniel Silander Termin: VT20
Ämne: Statsvetenskap Nivå: Grundnivå
Abstract
Since Russia's war in Ukraine started, EU decided to start working with European Union Advisory Mission (EUAM) and Security sector reform (SSR) in order to build Ukraine into a safe, democratic country. Former studies have shown that EUs presence in Ukraine has turned Russia into an even more aggressive neighbor, which is why the object of this essay is to examine what EUAM has worked with and what the result of this work is. The study has been done through a single case study research with liberalism and security sector reform as theories.
The result shows that EUAM have tried to implement a western european way of work, and have focused on reforms of institutions, courses and human rights. The result of EUAMs work is
ambiguous; EUAM is happy with the work, but both the work with police reform, border guard and Security service have received criticism and has not fulfilled its full potential.
Nyckelord: EU, EUAM, Ukraina, Säkerhet, reform, liberalism, Säkerhetssektorreform.
Innehållsförteckning
1. Forskningsproblem och relevans... 6
Syfte och frågeställningar... 7
Disposition... 8
Tidigare studier... 8
2. Teori... 10
Liberalism... 10
Varför krig och konflikt?... 10
Internationellt samarbete och democratic peace... 11
Kritik mot liberalismen... 12
Säkerhetssektorreform, SSR... 13
Implementeringen av SSR... 13
Problem och motgångar med SSR... 14
EUAM, EU och SSR... 15
Sammanfattning... 16
Hypoteser utifrån teori... 17
3.0 Metod... 18
Fallstudie och val av fall... 18
Avgränsningar... 19
Användning av teorin... 19
Material och källkritik... 20
Reliabilitet och validitet... 21
4.0 Resultat och analys... 22
Resultat... 22
Polis... 22
Resultat av arbetet – Polis... 24
Security service …... 25
Resultat av arbetet - Security Service Ukraine... 26
Gränssäkerhet... 27
Resultat av arbetet – gränssäkerhet... 28
Analys... 29
Samarbete... 29
Liberalism... 29
SSR... 29
Demokrati och mänskliga rättigheter... 30
Liberalism... 30
SSR... 31
Kunskapsutveckling …... 32
Liberalism... 32
SSR... 32
5.0 Slutsatser... 33
6.0 Referenser... 35
Lista med förkortningar
EU... Europeiska Unionen
EUAM... European Union Advisory Mission SSR... Security Sector reform
BMAG... Border Management Assistance Group SBGS... State border gurad service
CSDP... European Union Common Security and Defence Policy Missions and Operations SBU... Security service ukraine, kan i källorna även stå SSU
NPU... National Police of Ukraine IBM... Integrated Border Management
1. Forskningsproblem och relevans
Ryssland och Europeiska Unionen (EU) har sedan kalla kriget haft stora spänningar mellan sig. Det var dock i och med Rysslands annektering av Krimhalvön i Ukraina 2014 som hoten från Ryssland nådde en ny nivå, vilket fick många av Europas ledare att reagera och ifrågasätta förhållandet till Ryssland. Vidare ifrågasattes det strategiska partnerskap EU och Ryssland tidigare haft (Giles et al.
2015, vi).
I och med det turbulenta året 2014, då bland annat Majdanrevolutionen och Rysslands annektering av Krim ägde rum, valde EU att stötta Ukraina genom European Union external action service.
Dessa arbetar med programmet EUAM Ukraina, vilket främst är ett rådgivande organ som arbetar med metoden Security sector reform (Jayasundara-Smits 2018, 2). EUAMs arbete med Security sector reform (SSR) förklaras enligt Europakommissionen:
“The main EU approach is to assist partner governments to provide effective, legitimate and accountable security and justice services to their citizens, in a manner that is consistent with democratic norms, rule of law values, good governance principles and respect of human rights. In this framework, human security remains always at a core of every EU-led or EU-funded SSR intervention.” (Europakommissionen 2019).
Detta kan från Rysslands håll ses vara hotfullt, då bland annat Giles et al menar att Ryssland agerar i Ukraina för att stoppa ett möjligt medlemskap i EU (Giles et al 2015, 34). Även Cross och
Karolewski menar att Rysslands krig i Ukraina är en reaktion mot EU (Cross & Karolewski 2017, 4 ff). EUAM arbetar alltså aktivt i Ukraina med säkerhetsreformer, samtidigt som det pågår en konflikt mellan Ryssland och Ukraina i landet. Kristi Raik har skrivit om hur EU har satt stopp för Rysslands planer i öst, men att överge arbetet i Ukraina inte skulle leda till någon förbättring av situationen (Raik 2017, 15 ff). Vad har då arbetet med SSR faktiskt bidragit med och vad har det fått för resultat?
Utifrån detta blir det tydligt att problemet är komplext: EU arbetar för att utveckla säkerheten i Ukraina samtidigt som Rysslands krigföring i Ukraina till stor del beror på EUs närvaro. Detta kan i sin tur ses som ett “moment 22”, det vill säga ett dödläge eller dilemma utan slut. Frågan “Vad har EUAM arbetat med och vad har detta fått för resultat? blir då intressant.
Att undersöka detta är ur ett statsvetenskapligt perspektiv intressant av flera anledningar. Till att börja med är det intressant att använda just dessa länder då spänningarna mellan Ryssland och EU de senaste åren har eskalerat och idag är den värsta sedan kalla kriget, mycket på grund av
konflikten i Ukraina (Cross & Karolewski 2017, 4). Dessutom har det talats om ett nytt kallt krig av Utrikespolitiska institutet (2017), och konflikten är den största i Europa sedan kriget i före detta Jugoslavien (Cross & Karolewski 2017, 4).
I en Resolution från 10e Juni 2015 fördömde Europaparlamentet Rysslands handlingar och menar att Rysslands annektering av Krim och krigföring i Ukraina går emot demokratiska principer och mänskliga rättigheter. I och med detta uttrycker de även oro över Rysslands ageranden och ser Ryssland som ett säkerhetshot. EU menar att Ryssland inte längre kan ses som en strategisk partner, på grund av tidigare nämnda orsaker. Samtidigt menar de att ett framtida samarbete är viktigt, men att det måste grundas i transparens, förutsägbarhet och öppen dialog (Europaparlamentets resolution 2015). Problemet blir då intressant att undersöka då arbetet i sig kan ha påverkat relationen mellan Ryssland och EU och gjort situationen ännu mer komplicerad.
Vidare är Europa mer integrerat än någonsin, med öppna gränser, öppen handel och viss gemensam politik, vilket har bidragit till att medlemsländerna har blivit beroende av varandra. Detta har i sin tur bidragit till en större sårbarhet och osäkerhet bland medlemsländerna, vilket skulle innebära stora problem under kris och krig (Boin et al. 2014, 132 ff).
Syfte och frågeställningar:
Syftet med denna uppsats är dels att undersöka vad EUAM har arbetat och bidragit med samt hur väl de har förhållit sig till arbetet med SSR. Syftet är även att undersöka vad EUAM har uppnått med detta arbete då tidigare studier visar på att Ryssland ökar sin aggressivitet i och med EUs ökade inflytande i Ukraina (Cross & Karolewski 2017, 4 ff).
Dessa delar analyseras sedan utifrån ett liberalt perspektiv samt utifrån SSRs principer för att bidra med ökad kunskap om vad EUAM har arbetat med och vad detta har resulterat i. Uppsatsens fokus kommer därmed att ligga på Vad EUAM har gjort och vad detta har fått för resultat.
För att utveckla syftet med uppsatsen ska dessa frågor ställas:
1. Vad har EUAM arbetat med gällande polisarbete, gränsarbete och säkerhetsarbete?
2. Vad får detta för resultat?
Disposition
Denna uppsats är indelad i fem delar: inledning, teori, metod, resultat & analys och slutsatser.
Första kapitlet, Inledning, börjar med en problemformulering samt en formulering kring ämnets relevans. Utöver detta presenteras syfte, frågeställningar, disposition, bakgrund och kontext, samt tidigare studier. Andra kapitlet tar upp en teori som i detta fall är liberalism, samt ett koncept, säkerhetssektorreform. Tredje kapitlet är forskningsdesign och metod, här förs en diskussion angående kvalitativ fallstudie och teorikonsumtion, samt val av fall, material och avgränsningar.
Fjärde kapitlet är uppdelat i en resultatdel och en analysdel. Första delen är en presentation av resultaten utifrån vad EU har arbetet med, hur detta har fungerat och vad detta har fått för resultat.
Andra delen är en analys av resultaten utifrån liberalism och säkerhetssektorreform (SSR) som teori koncept. Femte kapitlet är en slutstasdiskussion angående resultat av studien, en reflektion över arbetet samt en inblick i framtiden och förslag till framtida studier.
Tidigare studier
Niklas I.M. Nováky diskuterar i artikeln “Why so Soft? The European Union in Ukraine” EUAMs arbete utifrån ett realistiskt perspektiv. Han menar att EUAMs främsta syfte är att arbeta med att stärka Ukraina genom SSR, men att de istället har kommit att arbeta med “soft balance” gentemot Ryssland, vilket är en typ av geopolitik som går ut på att föra diplomati och/eller arbeta med sanktioner, exempelvis ekonomiska för att få kontroll på sina yttre gränser. Detta har gjorts då de vill undvika en väpnad konflikt, men ändå sätta press på Ryssland (I.M. Nováky, N., 2015, 244 &
262). Vidare menar han att arbetet i Ukraina dels bidrar till ett starkare Ukraina, men också det faktum att Ukraina får stöd från EU, vilket i sin tur påverkar Ryssland (ibid). Nováky menar även att det endast finns två sätt för EUAM att fungera, både EUs medlemsstater och Ukraina måste vara med på arbetet (a.a 263).
Kristi Raik skrev 2017 artikeln ‘The Ukraine Crisis as a Conflict over Europe’s Political, Economic and Security Order’ där Konflikten EU-Ryssland undersöktes utifrån ett konstruktivistiskt
perspektiv med fokus på Ukraina och geopolitik. Artikeln undersöker tre dimensioner av
förhållandet: Politik, ekonomi och säkerhet (Raik 2017, 57 ff). Raik kommer fram till att EU inte
nödvändigtvis arbetar utifrån en geopolisk agenda då EU inte strävar efter kontroll av regionen.
Vidare menar artikelförfattaren att EU inte heller accepterar att Ryssland har makt över området.
Reformer i Ukraina helt går då emot Rysslands vilja, vilket i sin tur bidrar till att Ukraina inte kommer att utvecklas åt något av håll (ibid). Slutsatsen är dock att konflikten inte kommer lösas av att EU ger upp sin demokratiska agenda i Ukraina, och bör därför fortsätta vara kvar (ibid). Fortsatt menar Raik att EU misslyckas med att se till de verkliga säkerhetsproblemen och därmed
misslyckats i sitt arbete. Raik menar att EU måste bli mer strategiska i sitt arbete för att lyckas (a.a 66).
Shyamika Jayasundara-Smits publicerade 2018 artikeln ‘From revolution to reform and back: EU- Security sector reform in Ukraine’ där fokus låg på att undersöka EUAMs arbete med SSR i Ukraina och vilka utmaningar de står inför. Hon menar att EUAM som rådgivande organ, blev tillsatt på grund av konflikten med Ryssland. Detta har å andra sidan inte blivit vad EUAM har kommit att arbeta med, vilket har bidragit till en ökad klyfta mellan Ukrainska myndigheter och EU, då de hade olika uppfattningar om vad arbetet med SSR skulle innebära (Jayasundara-Smits 2018, 7). Artikeln kommer fram till att EU har flertalet problem med EUAM, dels har de
misslyckats med att se till invånarna och deras tankar och behov. EU har även misslyckats genom att ej resonera över sitt eget beroende till Ryssland, samt att de använder en “top down approach” i implementeringen av SSR, vilken inte är tillräckligt för att bygga stabil säkerhet (a.a. 12).
Hiski Haukkala publicerade 2016 artikeln ‘A Perfect Storm; Or What Went Wrong and What Went Right for the EU in Ukraine’ där han diskuterar relationen mellan EU och Rysslands relation utifrån konflikten i Ukraina och den roll EU spelar i öst. Han menar att konflikten i Ukraina är ett av flera andra symptom på Rysslands infekterade relation med väst och policys från EU, Ukraina och Ryssland är en viktig del i detta (Haukkala 2016, 654). Han menar dock att EU har gjort ett relativt bra jobb i Ukraina, gällande politik och ekonomi, samt att EU har tagit hänsyn till Ryska intressen (a.a. 661). Haukkala hävdar att konflikten i Ukraina kommer att fortgå och troligtvis eskalera, men att EU har ett ansvar att fortsätta arbeta i området. Detta innebär dock att EU måste vara strategiska och beredda på att ta vissa strider med Ryssland (a.a 662).
De ovan nämnda artiklarna visar en tydlig trend i forskningen; den handlar om EU i Ukraina alternativt om Ryssland i Ukraina. Dock har ingen undersökt vad de arbetat med praktiskt.
Förhoppningen med denna uppsats är att den ska fylla detta tomrum med en undersökning om hur
EUAM har arbetat och vad detta har fått för resultat.
2. Teori
I kommande kapitel kommer studiens teoretiska ramverk presenteras i form av liberalism och säkerhetssektorreform (SSR) som koncept, samt hur dessa hänger ihop.
Liberalism
Jörgensen och Aastad (Biscop et al. 2013, 28) Beskriver att EU står på en liberal grund där de själva bidrar till säkerhet genom fred, demokrati och ömsesidigt beroende.
Liberalismen är en ideologi som utgår från flera tänkare och tidsepoker. Klassisk liberalism handlar om att staten inte ska ha inflytande i människor privata sfär, medan modern liberalism fokuserar på reglerad ekonomi och välfärd. Neo-liberalism å andra sidan handlar om hur stater måste samarbeta i en internationell anarki för att genom samarbete och utbyte skapa ömsesidigt beroende (Heywood 2017, 23 & 26). Jörgensen och Aarstad (se Biscop et al 2013, 30) menar att de olika liberala inriktningarna har gemensamt att de har en positiv tro på människans rationalitet och kunskap om att förebygga konflikt.
Varför krig och konflikt?
Liberalismens olika tänkare har inte någon gemensam bild om varför krig uppstår, vissa menar att krig uppstår på grund av att främmande stater blandar sig i den suveräna statens politik, andra menar att krig är en direkt verkan av odemokratiska regeringar (Dunne i Owens et al. 2017, 117 ff).
Vidare menar vissa liberaler att krig och konflikt mellan människor och stater är en direkt verkan av att människan och staten är egoistisk och strävar efter säkerhet (Heywood 2017, 32).
Liberalismen ser konflikt som en sista, oönskad utväg då man gärna vill undvika det lidande som kommer med konflikter. Som ovan nämnt har liberalismen en stark tro på människans kunskap, rationalitet och förnuft (se Jörgensen och Aarstad i Biscop et al 2013, 30). En av liberalismens grundtankar är att människan i grunden är rationell och letar efter mening, vilket innebär att människan i krislägen kan skapa fungerande institutioner för att undvika konflikt och därmed lidande (Jörgensen och Aarstad i Biscop et al. 2013, 30; Heywood 2017, 32). För liberalismen, och främst modern liberalism, ser man därför utbildning och kunskap som ett viktigt verktyg för
utveckling av människan och samhället i stort. Liberalismen tror även på kraften av samtal och debatt då de menar att det är ett effektivt sätt att lösa konflikt på (Heywood 2017, 32).
Grunden i liberalism är individen och dess frihet (Heywood 2017, 26), vidare innebär detta att liberalismen även ser stater som individer med olika förutsättningar, personligheter och humör vilka påverkar hur staten beter sig i den internationella sfären. Detta innebär även att den suveräna staten dels har rätten att besparas från andra staters inblandning i dess politik (Dunne i Owens et al. 2017, 117). Dock är internationella organisationer en viktig byggsten i liberalismen, då stater ibland måste samarbeta för gemensamma mål (ibid). Även inom staten är det viktigt med lagar och regler för att undvika konflikt, detta då individer och stater strävar efter makt och tillgångar som i en anarki kan leda till krig (Heywood 2017, 35).
De tidiga liberalerna, exempelvis Locke, Jefferson och Hobbes, använde sig av begreppet “naturliga rättigheter”, som idag refereras till som mänskliga rättigheter. Vad de menade var rätten till liv, rätten till frihet och rätten till egendom. Locke menade att om staten satte sig emot dessa hade människan rätt att göra revolution, detta då staten är till för att skydda människan och dennes rättigheter (Heywood 2017, 44 ff). Idag handlar mänskliga rättigheter mer om att alla människor har grundläggande rättigheter och friheter oavsett vem man är och vad man kommer ifrån (Heywood 2017, 59).
Internationellt samarbete och democratic peace
Inte heller lösningar på eventuella konflikter är liberaler överens om, även om det finns flera likheter. Grunden i the democratic peace theory är att demokratiska stater är mer fredliga och inte krigar med varandra. Vidare brukar risken för konflikter interstate, det vill säga konflikt mellan två regeringar inom landet minska i liberala marknadsdemokratier. Detta gäller även andra typer av konflikter, statskupper och oroligheter (Paris 2004, 41 ff,). Vidare menar även Rummel (se Paris 2004, 44) att länder genom reformer för demokrati och mänskliga rättigheter bidrar till betydligt färre konflikter.
Immanuel Kants idéer från upplysningen bygger på idéer om evig fred och är grundläggande för liberalismen. Kants väg till fred bygger på tre delar; först behöver människan vara medveten om krig och bestämma sig om krig är nödvändigt. Sedan behöver alla nationer i den internationella sfären komma överens om att krig är oönskat och därmed bilda en allians kring detta med fokus på
att eliminera alla krig. När alla stater sedan är integrerade i detta system påverkar krig alla och bör därmed undvikas. Utöver detta menade han att om medborgarna och inte de styrande fick bestämma om krig skulle utbryta, skulle antalet konflikter minska drastiskt (Dunne i Owens et al, 2014, 119).
Vidare beskriver Jorgensen och Aarstad (Biscop & Withman, 2013, 28) att det liberala sättet att se på säkerhet är genom en globalisering av politiken, vilket i sin tur skapar ömsesidigt beroende och en mer global fred. De menar även att en institutionalisering av politiken ligger till grund för det liberala säkerhetstänket (ibid).
Även Woodrow Wilson hade tankar om internationellt samarbete och skapade idén om kollektiv säkerhet. Han menade att den internationella anarkin måste regleras genom internationella organisationer, vilka har riktlinjer och regelverk som aktivt arbetar för fred. Till skillnad från Exempelvis David Mitrany (se nadan) ansåg han dock att fred aktivt måste skapas och att det inte reglerar sig självt genom exempelvis handel eller ömsesidigt beroende. Kollektiv säkerhet innebär att alla länder förstår att säkerhet ligger i allas intresse och att alla stater därmed behöver arbeta aktivt för det. Detta innebär även att stater bör ha beredskap i form av bland annat militär om konflikt skulle bryta ut och landet måste försvara sig (Dunne i Owens et al. 2014, 120).
Förutom stora, internationella organisationer förespråkar flera liberala tänkare internationellt samarbete för bland annat handel. Cobden menar att den fria marknaden och fri handel bidrar till fred genom att alla inblandade stater vinner på handel oavsett storlek på land eller ekonomi (Dunne i Owens et al. 2014, 120). Även David Mitrany (1943) anser att stater måste samarbeta för att lösa de problem de står inför. Han menade även att samarbete inom en sektor leder till samarbeten inom andra sektorer och stater blir mer integrerade, när staterna sedan är integrerade i varandra kommer det vara ytterst svårt att lämna samarbetet då de är beroende av varandra (ibid).
Kritik mot liberalismen
Att upprätthålla internationella samarbeten, skriver Dunne (Se Owens et al 2014, 124) är svårare än vad det låter och att diskursen numer handlar om liberalismens nedgång, till skillnad från tidigare då den handlade om liberalismens uppgång (ibid). Vidare skapar liberalismen strukturer i den
internationella sfären; ekonomisk frihet bidrar till att vissa stater blir beroende av andra, hierarkier skapas i världsordningen och svagare stater förbises (a.a 126 ff).
Säkerhetssektorreform, SSR
Säkerhetssektorreform, SSR är en politisk process vilket används som ett verktyg för att bygga upp ett land efter eller under konflikt, eller i övergången från diktatur till demokrati (Schnabel och Born s.6 ; OECD 2007, 28). Det bygger på idén om att en säkerhetssektor behövs för att upprätthålla fred och främja utveckling (Schnabel & Born 2011, 8). Detta innebär i sin tur att många sektorer och aktörer måste vara involverade i processen och arbetet måste ske brett (ibid).
Implementeringen av SSR
2008 sammanställde FN ett dokument med riktlinjer för SSR som ska kunna användas som stöd under implementeringen i berörda länder med fokus på mänskliga rättigheter (UN Secretary‐
General, 2008 4). Det finns ingen klar bild av hur SSR ska implementeras, utan hänsyn ska tas till vad det individuella fallet behöver, i relation till samhälle, historia och kultur (a.a 6).
Implementeringen av SSR ska vara bred och fokusera på samhället i helhet; det ska bland annat innehålla reformer för juridiken, brottsbekämpning, underrättelse, försvarsfrågor, civilsamhället och utveckling av myndigheter (a.a 5 f.f). Viktigt är att ha transparens och mänskliga rättigheter i fokus när man bygger fungerande riktlinjer för samhällets institutioner (a.a 6). Vidare menar OECD i sin handbok att de viktigaste reformerna ska ske inom de sektorer som fokuserar på säkerhet och juridik, där grunden ligger i polisväsendet, underrättelse, kust- och gränsvakter och militären. SSR ska dock arbeta brett med flera av samhällets grundstenar, vilka ska arbeta ihop och bilda en helhet ( OECD 2007, 22).
OECD menar att internationella aktörer som är en del av implementeringen av SSR ska fokusera på fyra saker;
“i) Establishment of effective governance, oversight and accountability in the security system.
ii) Improved delivery of security and justice services.
iii) Development of local leadership and ownership of the reform process.
iv) Sustainability of justice and security service delivery.” (OECD 2007, 21)
Dessa har främst fokus på ledning, säkerhet och rättvisa, vidare menar OECD att stödet för SSR ska ha medborgarna, demokrati och mänskliga rättigheter i centrum med fokus på att medborgarna ska vara säkra och känna trygghet. Detta innebär även att våld och brott ska minska. Medborgarna ska vara delaktiga i arbetet då det ska ske brett över flera sektorer, vara inkluderande och transparent.
(OECD 2007, 21 ff.)
Schnabel och Born (2011, 6) menar att det finns två grundtankar att ställa sig för att SSR ska fungera effektivt; Det ska finnas en tydlig målbild av vad man vill uppnå och man ska kunna visualisera sig de positiva effekterna av SSR. FN menar att målet med SSR ska vara en trygg och effektiv säkerhet i landet där rättsstatsprincipen är grundläggande (UN Secretary‐General, 2008, 6).
Vidare Vidare är det av yttersta vikt att arbetet leds av nationen och att en bred grupp av aktörer (både nationella och internationella) arbetar tillsammans mot målet (Schnabel och born s. 8 ff. ; UN Secretary‐General, 2008, 11). För att implementeringen av SSR ska vara framgångsrik behöver de som leder arbetet också vara införstådda i hur arbetet ska utföras och det ska vara ett konsensus mellan alla aktörer, de ska också vara medvetna om eventuella motgångar (OECD 2007, 23). Vidare är det av yttersta vikt att alla aktörer behöver vara medvetna om att arbetet kommer att pågå under längre tid (OECD 2007, 24).
Problem och motgångar med SSR
Implementeringen av SSR kan ses som omöjlig i ett land som precis har upplevt konflikt och/eller har en lång väg kvar till målet då ett land i efterkrigstid inte är redo för stora satsningar inom SSR (Schnabel & Born 2011, 8). I fallet Ukraina handlar det om ett land som just nu är i pågående krig, vilket kan göra implementeringen av SSR ännu svårare. Vid arbete med SSR i länder som har en pågående konflikt kan arbetet leda till ytterligare spänningar om arbetet inte utförs på rätt sätt.
Aktörerna involverade i arbetet behöver se över och analysera situationen för att detta inte ska ske (ibid).
Vidare är det viktigt att arbetet sker på alla nivåer från regering till sjukvård, skola och lokala aktörer (OECD 2007, 30 & 32). Detta innebär bland annat att auktoriteter, exempelvis polisen ute i landet behöver bygga en tillit till befolkningen och civila grupper behöver behöver involveras (OECD 2007, 30 & 32).
Vidare bidrar SSR ofta till frustration bland befolkningen då de redan är i en svår politisk situation, ytterligare en anledning till varför frustration ofta uppkommer under implementeringen av SSR är att det ofta bidrar till ett tomrum mellan teori och praktik, där teorin menar att vissa saker är viktiga, medan det ofta uppstår problem i implementeringen då vissa mål ses som ouppnåeliga ( Schnabel &
Born 2011, 6 &8 ; OECD 2007, 23). Enligt Schnabel och Born (2011, 6), är det dock ytterst viktigt
att fortsätta med arbetet trots frustrationen, de menar att ju större svårigheter implementeringen av SSR möter, desto mer behövs reformen.
Under implementeringen av SSR är det vanligt att internationella aktörer, det vill säga internationell polis, militär m.fl. är utsända till platsen för att hjälpa till med sin expertis (OECD 2007, 23). Till en början kan internationella aktörer även behöva ta ledningen i arbetet med SSR, det är dock viktigt att de ser till det aktuella landets intressen och behov (OECD 2007, 28 ff.).
Trots att dessa är experter på sitt område saknar de ofta förståelse för den situation de befinner sig i och har inte heller arbetat med liknande uppgifter tidigare. OECD menar att dessa behöver mer utbildning och kunskap gällande landets politiska situation och behov samt hur uppgifter bör utföras för att arbetet med SSR ska lyckas (OECD 2007, 23).
Som ovan nämnt kan arbetet med SSR ta tid. Ett vanligt problem med implementeringen av SSR är att de involverade aktörerna inte har avsatt tillräckligt med tid för arbetet, som kan ta flera år (OECD 2007, 25).
EUAM, EU och SSR
EU external action har sedan December 2014 arbetat med SSR i Ukraina under namnet EUAM (The European Union Advisory Mission), med målet att stärka den civila säkerhetssektorn på så sätt att den är “effektiv, kan hållas till svars för och har allmänhetens förtroende” (EUAM 2018 a).
Detta som ett svar på de oroligheter som fram till 2014 eskalerade i Ukraina (ibid; Jayasundara- Smits 2018, 7 ff). EUAMs arbete går under tre kategorier, den första handlar om att utveckla det civila försvaret genom strategisk rådgivning för reformer, samt utveckla strategier gällande detta.
Den andra kategorin handlar om att ge stöd åt reformer genom råd och utbildning, och den tredje kategorin handlar om att arbeta för samarbete och samordning för arbetet med reformerna (EUAM 2018 a).
EUAMs arbete med SSR är ett viktigt steg i att bygga upp Ukraina inför ett potentiellt framtida medlemskap i EU (Jayasundara-Smits 2018, 2). Detta är dock något som har diskuterats fram och tillbaka länge. Som nämnt i forskningsproblemet, hävdar Giles et al (2015, 34) att Ryssland inte tror att EU skulle acceptera ett land som ligger i konflikt och som har oroliga gränser, han menar även att detta kan vara en anledning till Rysslands agerande i Ukraina. Även Cross och Karolewski (2017, 4 ff) menar att Kriget i Ukraina egentligen handlar om EU, då oroligheterna började med Euromaidan och demonstrationer mot president Janukovitj val att inte skriva på för samarbete med
EU .
Sammanfattning
Liberalismen består av flertalet idéer av olika tänkare, men vad de alla har gemensamt är vikten av internationella samarbeten, samt hur dessa ska bidra till fred genom att stater blir beroende av varandra. Arbetet med SSR kan på många sätt kopplas ihop med liberalismen, grundstenarna i vardera teori är demokrati, mänskliga rättigheter och rule of law. Under arbetet med SSR är det även ytterst viktigt med transparens, vilket kan kopplas ihop med demokrati. Utbildning är också något som är viktigt för både SSR och liberalismen. för SSR handlar det om att utomstående behöver ha kunskap över situationen och för liberalismen handlar det om att kunskapsutveckling förbättrar människans kunskap och i längden förebygger konflikt.
Liberalismen menar även att internationella samarbeten är viktigt för att uppnå fred samt att internationella aktörer måste arbeta tillsammans för detta. Även under arbetet med SSR är det viktigt med internationella samarbeten.
Figur 1.1 sammanfattning över liberalismens syn på krig och konflikt
Leder till konflikt Förebygger konflikt Löser konflikt
Människans egoism
Statens strävan efter säkerhet
Mellanstatliga samarbeten som leder till ömsesidigt beroende
Människans rationalitet
utbildning och utveckling
fri marknad och fri handel
mänskliga rättigheter
demokrati
institutioner
diplomati och diskussion
Figur 2.0 sammanfattning över arbetet med SSR
Grundstenar Motgångar
brett arbete som utförs från statlig nivå till civilsamhället
mänskliga rättigheter
demokrati
transparens
bred kunskap om landets situation
skillnad på teori och praktik
frustration
dålig kunskap om landet
Analysen kommer därför att styras av dessa delar:
demokrati och mänskliga rättigheter (samt transparens, diplomati och diskussion).
Samarbete; Internationella och nationella samarbeten.
kunskapsutveckling; interna och externa utbildningar, tron på människans rationalitet.
Hypoteser utifrån teori
Utifrån ovan nämnda teorier finns följande hypoteser:
1. EUAM har arbetat med bland annat utbildningar inom valda områden för att genom kunskap bygga säkerhet. De har arbetat med mänskliga rättigheter och även arbetat med att stärka demokratin i Ukraina. De har arbetat med att stärka institutioner och civilsamhället och för att bygga förtroende.
2. Detta arbetet har bidragit till högre säkerhet då konflikten minskar på grund av ökad
demokrati, mänskliga rättigheter och internationellt samarbete. Arbetet har bidragit till ökad kunskap om demokrati, mänskliga rättigheter och ett mer västeuropeiskt arbetssätt. Fullt önskade effekter är dock ej uppnådda då Ukraina är mitt i en konflikt och implementeringen av SSR har därmed varit rörig och mött visst motstånd. Det har även varit missuppfattningar om målet med SRR mellan folket i Ukraina och EUAM som bidragit till ökad frustration.
3. Metod
För att genomföra studien och svara på frågeställningarna kommer en kvalitativ, teorikonsumerande fallstudie att användas. Nedan kommer en presentation och diskussion kring val av metod, material, fall och avgränsningar att göras
Fallstudie och val av fall
Metoden Kvalitativ fallstudie innebär att på ett detaljerat sätt undersöka en historisk händelse eller ett historiskt fall för att utveckla alternativt förklara det (George and Bennett 2005, 4). Vad som räknas som ett fall varierar, men ofta räknas ett fall vara ett fenomen där man mäter relevanta variabler. I denna uppsats kommer Karboo och Beasleys definition av fallstudie att användas. De menar att ett fall helt enkelt är ett fall, det vill säga en utgångspunkt av ett verkligt problem. En fallstudie innebär då att ett eller flera fall ska undersökas utan att på något sätt manipulera datan eller problemet. (Karboo &Beasley 1999, 372 ff). Fallet i denna uppsats kommer att vara EUAMs arbete med SSR i Ukraina. Valet av fall bottnar i att Rysslands krig i Ukraina är, som ovan nämnt, en av vår tids största konflikter i Europa och att säkerheten i de östra, konfliktdrabbade delarna har äventyrats. Detta i sin tur har bidragit till att EU har ett pågående säkerhetsarbete i landet, samtidigt som forskare menar att EUs närvaro även ökar Rysslands aggressivitet (Cross & Karolewski 2017, 4 ff).
Esaiasson et al. Menar att en jämförelse är nödvändig för att förstå orsak och verkan, detta behöver nödvändigtvis inte betyda två fall, utan kan även handla om två analysenheter. (Esaiasson et al 121).
I detta fall är dessa vad EUAMs arbete har resulterat i, det vill säga en jämförelse av tid, men även en undersökning av själva arbetet.
För att svara på första frågan kommer EUAMs arkiv 2014-2019 att undersökas. Detta då ingen tydlig handlingsplan finns tillgänglig och då det genom arkivet tydligt går att se vad EUAM har arbetat med. För att svara på andra frågan kommer en undersökning av olika källor att systematiskt undersökas för att på så vis få in fler aspekter i undersökningen. läs vidare under “källkritik”. Detta kan ses som en “thick description” då målet är att se en helhetsbild (Vromden i Lowndes et al 2018, 244 ff).
Avgränsningar
Den tidsperiod som kommer att undersökas är 2014 till 2019. Det vill säga, de hela år EUAM har varit aktiva i Ukraina.
EUAM är ett rådgivande organ och har flertalet projekt i Ukraina, då EUAM arbetar brett med SSR är en avgränsning nödvändig för att kunna genomföra en undersökning. Denna uppsats kommer att avgränsa sig till att analysera vad EUAM har arbetat med polisiärt, då polisen är ytterst viktig för civilbefolkningens säkerhet, samt att de med EUAMs stöd genomgått en stor reform. Uppsatsen kommer även att undersöka hur EUAMs arbete med gränsbevakning (SBGS) och Security service Ukraine (SBU) har fungerat. Som tidigare nämnt menar även OECD att dessa sektorer är bland de viktigaste att arbeta med när det gäller SSR ( OECD s. 22).
Användning av teorin
Då denna studie har EUAMs arbete i fokus, kommer liberalism och SSR att appliceras i syfte att vara förklarande för fallet i ett teorikapitel. Detta förklaras i Metodpraktikan (2007) som en teorikonsumerande studie. Enligt Esaiasson et al. behöver inte teorikonsumerande undersökningar nödvändigtvis gå att applicera på andra fall, i och med att fokus istället ligger på att hitta en förklaring till just det specifika fallet. (Esaiasson et al. 2007, 99 ff). Detta liknar Karboo och Beaslys “Diciplinerat konfigurativa” typ av fallstudie, där en teori används i syfte att analysera ett specifikt fall (Karboo & Beasley 1999, 374). Utförandet av denna typ av analys bidrar till att fallet påverkas av den teori som används, vilket kan vara både positivt och negativt i den mening att det bidrar till just ett perspektiv och därmed inte en helhetsbild (ibid). Valet av liberalism som teori grundar sig i att Europeiska Unionen är klassiskt liberal, med liberala värderingar och tankar.
Jorgensen och Aarstad (Biscop och Wthman 2013, 28) menar att dessa är fred och internationell politik. Valet av SSR som koncept grundar sig i att det är EUAMs arbete med SSR som är fokus i uppsatsen.
Då mina frågeställningar försöker reda ut vad som har hänt, kan studien ses som beskrivande. Ett problem med beskrivande studie är att den lätt blir platt och endast berättar en historia, men saknar analys. Detta har undvikits genom att använda både en teori och ett koncept.
Material och källkritik
Materialet i en fallstudie kan vara blandat och samlas in från olika typer av källor då olika typer av källor ofta bidrar till en bättre och djupare studie (George and Bennet 2005,10; Kaarbo & Beasly 1999: 373) För att sammanställa information om vad EUAM har arbetat med kommer en
undersökning av EUAMS nyhetsarkiv 2014-2019 att undersökas genom att läsa alla nyheter som har med polis (NPU), gränsbevakning (SBGS) och säkerhetspolisen (SBU) att göra . Detta material är en blandning av intervjuer, nyheter och återberättande av vad som hänt. För att se vad detta har bidragit till kommer även tidskrifter, internationella medier samt tidigare studier att användas. Två källor är från internationella medier på bland annat ukrainska, vilka har översatts till svenska. Dessa finns dock även att hitta i EUAMs arkiv.
De källkritiska principer som har tagits i beaktning under denna studie är äkthet, oberoende,
samtidighet och tendens. Dessa är klassiska och har använts av forskare i Sverige sedan tidigt 1900- tal. (Esaiasson et al 2007, 314) Äkthet innebär att materialet ska vara äkta (a.a. 317) För att uppfylla detta kriterium är källorna välkända och/eller skrivna av någon välkänd, exempelvis EUAMs arkiv, vilket är skrivet av ett av EUs organ. Andra källor är artiklar och böcker skrivna av etablerade forskare inom ämnet.
Oberoende innebär att källan är tillförlitlig och att den inte är vriden, att den kan bekräftas, att det främst är primärkällor och att källan är opåverkad av situationen (Esaiasson et al 2007: 318 ff) Några källor i denna studie är sekundära och kommer från exempelvis EU och/eller medier och artiklar skrivna på andra språk. Att använda medier såsom tidskrifter, TV-inslag och
radiosändningar kommer dock med risker då de kan vara riktade och påverkade av exempelvis av nyhetskanalen, nationen eller någon annan. Bland dessa är Hromadske international en nyhetskanal och organisation som kommer att användas i uppsatsen. De rapporterar om ukrainska nyheter, är uppstartad av journalister och oberoende den ukrainska regeringen. Då Hromadske international är sponsrade av bland annat Europarådet, ambassader, Nato och Amnesty International (Hromadske 2018), kan denna källa ses ha hög trovärdighet då den har flera sponsorer med olika intressen. Dock är ingen källa helt oberoende, vilket har tagits i beaktning.
Samtidighet innebär att källan ska vara skriven så nära eventet som möjligt för att undvika exempelvis minnesfel (Esaiasson et al 2017, 320). Detta har förebyggts genom att fallstudien handlar om ett “nytt” problem där en viss tidsperiod undersöks.
Tendens kan lätt sammankopplas med oberoende. Källan ska inte vara vriden eller ha påverkats av exempelvis politisk ställning (Esaiasson et al 2017, 321 ff). Som ovan nämnt har detta undvikits genom noggrant utvalda källor, men även flera källor som bekräftar samma sak. Detta för att stärka källans trovärdighet.
Reliabilitet och Validitet
Två viktiga begrepp är validitet och reliabilitet. Reliabilitet innebär att det inte finns några fel som främst beror på slumpen eller slarv (Esaiasson et al 2017, 70). Det vill säga att materialet
systematiskt har undersökts och att inget har gått förbi författaren.
Validitet kan enligt Esaiasson et al (2007, 63) delas in i tre delar: “1. Överrensstämmelse mellan teoretisk definition och operationell indikator, 2. Frånvaro från systematiska fel; och 3. att vi mäter det vi påstår att vi mäter”.
Ottar Hellevik (Se Esaiasson et al 2007, 63) menar att de två första handlar om begreppsvaliditet, vilket tillsammans med reliabilitet ger nummer 3; resultatvaliditet. och att det som ska mätas
faktiskt mäts. Detta innebär att teori och empiri måste hålla ihop genom studien och att ingen viktig aspekt missas i undersökningen. (a.a 64 ff)
Denna uppsats har med två teorier för att mäta resultatet, Säkerhetssektorreform (SSR) och
Liberalism. Dessa teorier har som tidigare nämnt, en del likheter, så som demokrati och mänskliga rättigheter, internationella och nationella samarbeten samt arbete över sektionsgränser i fokus. Då uppsatsen har för avsikt att mäta hur EUAM har arbetat med SSR kan den ses ha en god validitet.
Att mäta vad EUAM har arbetat med angående SSR har som tidigare nämnt inneburit en viss avgränsning till tre sektorer, vilket kan innebära att validiteten sjunker då ingen hänsyn har tagits till arbetet på alla nivåer i samhället och några aspekter kan därmed ha missats. Ett stort urval av källor har dock bidragit med hög reliabilitet för att väga upp detta.
4. Resultat och analys
Nedan kommer en presentation av resultatet följt av en analys. Dessa kommer att presenteras i samma kapitel och delas upp för att uppsatsen ska bli mer strukturerad och lätt att följa med i.
Resultat Polis
En stor del av EUAMs arbete handlar om att stötta Ukraina i frågor gällande polisiärt arbete. Detta har bland annat inneburit att erbjuda kurser i ledarskap, kompetensutveckling och att bistå med material. Det största arbetet har dock lagts på reformeringen av Militärpolisen till National Police of Ukraine (NPU) (Hart, Eiliash 2017).
I september 2014 hölls ett möte mellan EUAM-personal och polisen i Charkiv, Ukraina, där
framtida samarbete diskuterades. Det fördes även diskussioner om polisarbete i och med konflikten i de östra delarna av Ukraina, och hur de arbetar med utredningsarbete, informationshantering och explosiva ämnen (EUAM 2014).
I Juli 2015 startades en ny poliskår i Kiev, som i november samma år officiellt hade ersatt den före detta militärpolisen i hela landet. Fokus låg främst på gränsen till EU och det pågående kriget i Donbass (EUAM 2015a ; Hart, Eiliash 2017).
Innan detta använde man sig av en pilotstad för att se hur det skulle fungera. Med de nya reformerna var målet att effektivisera den lokala polisen för att de skulle kunna hjälpa
civilbefolkningen snabbare och bättre, samt öka transparensen i kåren och därmed vinna deras förtroende. Efter ett möte i staden Sambir i västra Ukraina kom EUAM och stadens polischef fram till att det hittills hade varit en lyckad implementering, med snabbare respons och större synlighet (EUAM 2015b ; EUAM 2015c).
Vidare var målet att fokusera på patrullerande poliser, polisers säkerhet, samt en decentralisering av polisen ( EUAM 2015d). Detta innebär alltså att mer fokus har lagts på civilsamhället och mindre på statens makt, vilket för Ukraina är något nytt. De har också skiftat fokus från reaktivitet till proaktivitet, vilket innebär att de nu försöker se orsakerna till brotten, och sedan förebygga dem, istället för att endast reagera på dem. Detta har bland annat gjorts genom att, som ovan nämnt, inkludera civilsamhället, men också genom att få poliserna att förstå att även de är en del av civilsamhället men får betalt för att skydda det (Timothy Shilton, 2016; EUAM 2016a). För att
inkludera civilsamhället har samtal förts och poliserna har fått träning i hur de ska föra dialog, men de har även utbildats i ledarskap och mänskliga rättigheter (EUAM, 2017a & 2017b).
EUAM har stöttat NPU i arbetet med en ukrainsk version av den skandinaviska polismodellen, genom bland annat en kurs. Denna modell innebär att polisen ska skydda befolkningen vid stora sammankomster, och därmed låta alla behålla sina rättigheter. Grunden till detta är att de ska arbeta utifrån de mänskliga rättigheterna och skydda befolkningen (Kestutis Lancinskas,. 2017. ; EUAM 2017c ).
Vidare har stor vikt lagts vid att använda dialog för att förebygga brott samt förvandla kritiska situationer till lugna och fredliga, genom att bland annat informera människor om deras fri- och rättigheter. Genom detta har man även arbetat förebyggande mot brott. (EUAM 2016b ; EUAM 2016c).
En del i den nya polisreformen har varit att se till att rätt personer arbetar som polis, då den förra kåren hade personal utan rätt träning (EUAM 2016d). 2016 började även EUAM arbeta tillsammans med AgriTeam Canada i Ukraina med polisreformen. Exempelvis arbetade de med en satsning på nya poliser genom att utbilda dem i exempelvis ledarskap, kritiskt tänkande, problemlösning och etik (EUAM 2016e). Utöver detta arbetade EUAM med att utvärdera poliser från den förra styrkan för att se huruvida de är kompetenta att fortsätta (EUAM 2016f). Under 2019 arbetade EUAM med ett omfattande program för att vidareutbilda över 1000 poliser i Kirovohrad-regionen med målet att förbättra kåren samt öka allmänhetens förtroende för polisen. Medverkade gjorde representanter från Ungern, Portugal och Tyskland (EUM 2019a).
Under 2019 fortsatte arbetet genom en workshop där EUAM och Ukrainas polis hade målet att stärka relationen mellan polisen och lokala aktörer samt diskutera hur de kan arbeta tillsammans.
De som medverkade var det lokala styret, icke-statliga organisationer samt andra lokala aktörer (EUAM 2019b). Arbetet med att inkludera civilsamhället och icke-statliga organisationer har sedan dess fortsatt. I Februari träffades NPU med andra aktörer som var involverade i det kommande presidentvalet, där de diskuterade hur valet skulle gå fredligt till och hur NPU ska förebygga potentiella hot. Under mötet kom de fram till att EUAM ska finansiera utbildningar för NPU som ska hållas av lokala aktörer gällande säkerhet kring valet (EUAM 2019c). Vidare har civilsamhället också haft chansen att träffa NPU för att diskutera säkerhetsfrågor kring valet samt hur de
tillsammans kan arbeta för detta (EUAM 2019d).
Under 2019 började ett samarbete mellan NPU, SBGS och Ukrainas tulltjänst där EUAM pekar på
vikten av ett samarbete mellan dessa, inklusive politisk vilja för att öka effektiviteten i deras arbete mot bland annat terrorism och internationell brottslighet (EUAM 2019e).
För att modernisera NPU, öka transparensen och öka förtroendet för allmänheten har EUAM under 2019 renoverat receptionen på 20 polisstationer i tre regioner. EUAM menar att detta ska bidra till att befolkningen känner sig mer välkomna i polisens lokaler. Hugues Mingarelli, Chef över EU i Ukraina sa i samband med detta “The EU will continue to support the Ministry of Internal Affairs and the National Police in transforming law enforcement agencies into truly open and
democratically-oriented services, whose primary role is to serve Ukrainian people” (EUAM 2019f).
Resultat av arbetet - Polis
I sin årliga rapport gällande Common Security and Defence Policy of the European Union (CSDP) 2016 menade EU att EUAM Ukraina har lyckats med sin rådgivning gällande implementeringen av den nya polisen från ett Europeiskt perspektiv, exempelvis “community policing” och “dialouge policing”. EUAM Ukraina har även lyckats med att influera Ukrainas nya polislag (European Union External Action 2016, 11).
I motsvarande rapport 2017 menar de att EUAM har lyckats med reformeringen av polisen, vilken innebar att ge stöd och rådgivning genom bland annat utbildningar, men också genom att bistå med material värt över 1 miljon Euro (European Union External Action. 2017, 13).
I maj 2019 gick Kestutis Lancinskas, dåvarande chef för EUAM ut med att han är nöjd med hur arbetet med polisreformen har fungerat, då de har lyckats bra med att få NPU att samarbeta med samhällets olika aktörer samt att arbeta mer med kommunikation för att förebygga våld och konflikt. Han menar dock att Polisen inte är så effektivt som han önskar då andra delar av
rättsväsendet inte har utvecklats i samma takt. Vidare tror han att ytterligare 3-5 år behövs för att uppnå alla önskade mål. (EUAM 2019g)
Trots EUAMs arbete har Implementeringen av den nya polisen inneburit ett flertal problem, vilka inte enbart har bidragit till Ukrainas säkerhet. Till att börja med hade år 2017 mindre än 10 procent av den före detta militära polisen ersatts av den nya, och den nya kåren bestod till stor del av äldre poliser från den föregående militära kåren. Utöver detta väljer också en stor andel poliser att sluta på grund av dålig lön, hårt arbete och bristen på ledighet. Detta bidrar i sin tur även till en hög nivå
av korruption bland poliserna (Hart, Eiliash 2017).
Kriget i Ukraina har bidragit till ökad kriminalitet och Polisen har misslyckats med att förebygga vapensmuggling till fredliga regioner, även fast Serhiy Knyazev, dåvarande chef för Ukrainas nationella polis, menar att så inte är fallet. Polisen har även misslyckats med att förebygga attacker på militär personal (Hart, Eiliash 2017).
Ett projekt som enligt EUAM har fungerat bra är 2018 års implementering av Department of Strategic Development and Analysis, vilket är något EUAM länge har arbetat för. Detta kommer att förbättra bekämpningen av organisatorisk brottslighet. Då detta är ett nytt projekt sedan 2018, kommer EUAM att fortsatt arbeta med det (EUAM 2018b).
EUAM uppger att 2019-års årsdag av uppståndelserna i Odessa 2014, gick till på ett lugnt och säker sätt. Udo Moeller på EUAM uppger att NPU skötte sig bra och lyckades behålla lugnet, trots vissa demonstrationer, då ett nära samarbete har förts med civilbefolkningen och då NPU har genomgått flera relevanta utbildningar (EUAM 2019h).
Human Rights Watch har i 2019-års rapport uppmärksammat att det skett ett flertal hatbrott som NPU har misslyckats med att förebygga och utreda. Dessa hatbrott har riktat sig mot bland annat människorättsaktivister och LGBT-personer. Vidare uppger Human Rights Watch att personer i NPU själva har uttryckt sig homofobiskt och aktivt undvikit att agera vid pågående brott. Dock uppger de även att NPU lyckades med att hålla Ukrainas Prideparad lugn och att de inför paraden gripit personer som annars skulle motsätta sig denna (Human Rights Watch 2019).
Security service
EUAM har tillsammans med, bland annat UK National Crime Agency arbetat som rådgivande organ åt Security service Ukraine, SBU. Detta arbete har bland annat inneburit kurser i hantering av terrorism och informationshantering. Under ett möte i augusti 2015 kom EUAM och SBU överens om att fortsätta samarbeta kring strategisk kommunikation och informationssäkerhet (EUAM 2017d). I arbetet med att bygga upp kunskapen kring arbetet mot terrorism besökte SBU Europeiska Unionens avdelning för rättsligt samarbete (Eurojust), där de fick större inblick i hur arbetet
fungerar (EUAM 2015e).
I april 2016 träffades SBU, EUAM och andra internationella aktörer, vilka bildar en grupp med
fokus på SBUs framtid. Målet var att effektivisera SBU och att de endast ska fokusera på säkerhetsverksamhet samt att skydda demokratin (EUAM 2016g).
Då Ukraina står inför flera hot, har en stor del av EUAMs arbete med SBU handlat om mänskliga rättigheter. Detta genom att personal hos SBU har fått genomgå en utbildning i mänskliga
rättigheter av EUAM. Detta för att bland annat kunna sköta säkerhetsarbete och hålla förhör utan att bryta mot mänskliga rättigheter och inte använda tortyr. dåvarande chefen för EUAM, Kęstutis Lančinskas, menar att detta är en grundsten för att kunna ha ett Europeiskt säkerhetssamarbete.
Chefen för SBU, Victor Andreichuk, menar även han att mänskliga rättigheter är en grundsten i arbetet med säkerhet (EUAM 2016h ; EUAM 2017e).
EUAM har även med hjälp av bland annat brittisk och australiensisk polis styrt utbildningar för SBU gällande internationellt samarbete där över 100 säkerhetspoliser har utbildats. Fokus har varit ekonomisk brottslighet, penningtvätt och korruption (EUAM 2015f ; EUAM 2016i).
Resultat av arbetet - Security Service Ukraine
Trots att EUAM och SBU har arbetat med mänskliga rättigheter och är överens om vikten av dessa, får SBU kritik av Kharkiv human rights protection group (KHPG) vilken är en ukrainsk
människorättsorganisation (Kharkiv Human Rights Protection Group, 2019 ; Kharkiv Human Rights Protection Group, 2018, 19). De menar bland annat att SBU har brutit mot mänskliga rättigheter då de har fängslat människor på felaktiga grunder samt genom byte av internationella krigsfångar och gisslan, vilka ska ha skett utan någon transparens (ibid).
Även Human Rights Watch har kritiserat Ukrainas säkerhetstjänst bland annat för hur de höll civila fångar i Kharkiv. Dessa släpptes dock 2016, vilket är efter EUAM och SBU börjat arbeta med mänskliga rättigheter. Human Rights Watch menar dock att SBU fortfarande kränker mänskliga rättigheter genom att felaktigt fängsla och deportera människor på felaktiga grunder. Human rights Watch kritiserar även SBU för att de anklagat två journalister för att de planerat att sprida osanning om Ukraina. Journalisterna blev deporterade från den Ryska kanalen, channel 1 (Human Rights Watch 2019).
EUAM har deltagit i ett projekt med SBU som har löpt över ett år. där de har arbetat för att öka integriteten inom organisationen, samt för att minska korruptionen. Projektet har pågått i ett år och bland annat inkuluderat seminarier och föreläsningar. Även här har grunden varit att försvara
mänskliga rättigheter och civil säkerhet samt att öka allmänhetens förtroende (EUAM 2019i).
Under 2019 gick Lancinskas ut med att arbetet med SBU inte har uppnått önskad effekt och att arbetet har stått stilla sedan 2016 på grund av byråkrati och politisk ovilja. (EUAM 2019g)
Gränssäkerhet
2015 började EUAM arbeta med Border Management Assistance Group (BMAG), tillsammans med bland annat State Border Guard Service (SBGS) och andra organ, för att diskutera utvecklingen av Ukrainas gränssäkerhet. Detta i och med att 73 gränsvakter har blivit dödade och 377 hade skadats i de östra delarna av Ukraina. Främst fördes diskussioner angående utbildning av personal, samt anti- korruption (EUAM 2015g). SBGS ska med hjälp av bland annat EUAM reformeras, med målet att utveckla det till ett system likt Europas samt att höja statusen för de anställda genom att visa på hög kompetens att skydda befolkningen. Detta ska bland annat göras genom att genomföra dagliga undersökningar över vad civilbefolkningen tycker om SBGS, genomföra kurser, öka
språkkompentensen och öka motivationen, bland annat genom högre lön. De första att inkluderas i projektet är alla i Kiev (EUAM 2015h). Vidare har gränsbevakningen uttryckt en strävan efter att ha en mer europeisk typ av gränsbevakning, bland annat ska interpols databas vara tillgänglig för ukrainsk gränsbevakning. De menar dock att kriget i Donbass och gränsen mot Ryssland inte får förbises utan har hög prioritet (EUAM 2015i).
Ytterligare ett viktigt arbete med SBGS är Integrated Border Management (IBM) vilket handlar om att öka säkerheten och lyfta landet genom att SBGS samarbetar med andra sektorer, exempelvis departement och polis i Ukraina och andra länder. Tanken med detta är att samarbetet ska leda till ökad säkerhet för alla i närområdet, men även att öka transparensen i Ukraina och därmed förbättra demokratin och ekonomin. Då SBGS är en nyckelorganisation i arbetet med IBM har personalen fått extra träning i kommunikation och ledarskap (EUAM 2016j).
I maj 2019 skapades en ny strategi för Ukrainas gränssäkerhet som ska gälla 2020-2025. Arbetet med den nya strategin har inkluderat flera internationella aktörer och togs fram under fem månader.
Den nya strategin har fokus på att stärka gränssäkerheten och förhindra kriminalitet. Förutom att inkludera SBGS är även NPU, Ukrainas tullverksamhet och Ukrainas Migrationsverk inkluderade i den nya strategin (EUAM 2019j).
Vad gäller gränssäkerhet har EUAM även här bidragit med ytterligare kurser. Dessa bland annat inom hur man upptäcker förfalskade dokument, mänskliga rättigheter, riskanalys & kultur (EUAM 2015j ; EUAM 2017f ; EUAM 2017g).
EUAM har även bidragit med utrustning värd över 30 000 euro för att förbättra gränsbevakningens kommunikation. I samband med detta sa chefen för SBGS att EUAM är en stor anledning till den framgångsrika utvecklingen av gränsbevakningen (EUAM 2017h).
Resultat av arbetet - Gränssäkerhet
Kharkiv Human Rights Protection Group (2017, 14 ff) har kritiserat arbetet vid gränskontrollerna och menar att det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. De menar att Ukraina har behandlat migranter felaktigt genom att hålla kvar dem vid gränsen, alternativt lämnat ut personer till till exempel Ryssland.
I November 2018 förbjöds Ryska män mellan 16 och 60 år att passera gränsen mellan Ryssland och Ukraina, som ett sätt att försvara Ukraina från Ryska styrkor. Detta beslut är taget på högre nivå, men det är personal vid gränsbevakningen som ska hantera detta, vilket har bidragit till att även kvinnor har nekats inträde i landet. Att gränssäkerheten har hårdnat mellan Ukraina och Ryssland är dock inte något nytt, då Ukraina sedan 2015 har försvårat resandet drastiskt. Exempelvis har allt resande till Krimhalvön försvåras och all flygtrafik har stoppats (The Guardian 2018). Den hårdare politiken kring gränssäkerhen har dock varit en bidragande faktor till Rysslands fortsatta
aggressivitet (ibid).
I en intervju med nuvarande chefen för EUAM, Antti Hartikainen, framgår det att han är väldigt nöjd med hur SBGS arbetar. Vidare uppger han att resultat i Ukraina visar på att SBGS är en av de mest tillförlitliga säkerhetsmyndigheterna i landet (Antti Hartikainen., 2019). Var dessa uppgifter kommer ifrån framgår dock inte. Vidare uppger han att SBGS är en modern och jämställd
myndighet som bidrar till det goda arbetet (ibid).
Analys Samarbete
Liberalism
En stor vikt av EUAMS arbete med SSR i Ukraina har varit att göra Ukraina mer integrerat i EU.
Detta kan bland annat ses genom deras arbete med en ny polisreform, vilken ska efterlikna den nordiska modellen samt de kurser de fått åka på inom EU. Utöver detta har EUAM arbetat med att integrera Ukraina mer i EU genom att öka samarbetet mellan SBU och andra europeiska
säkerhetstjänster samt genom att fokusera på ekonomisk brottslighet, penningtvätt och korruption (Kestutis Lancinskas,. 2017. ; EUAM 2017c). Även inom arbetet med SBGS har EUAM arbetat för att göra systemet mer likt det europeiska genom att bland annat arbeta för att Interpols databas ska finnas tillgänglig för SBGS (EUAM 2015i), men även genom att arbeta med IBM över landgränser (EUAM 2016j). Detta kan ses som en strategi från EUs håll att integrera Ukraina mer i den
Europeiska gemenskapen och genom demokrati och internationella samarbeten öka freden både internt och externt genom att skapa ömsesidigt beroende mellan Ukraina och Europa (Dunne i Owens et al. s. 120).
EUAM är överlag själva nöjda med sitt arbete och de resultat de fått (European Union External Action. 2016, 11 ; European Union External Action 2017, 13). Detta kan ha att göra med att de arbetat för att göra Ukraina mer likt EU, vilket i sin tur bidrar till att Ukraina blir mer integrerat och på så vis minska konflikterna i landet. Trots de framgångar detta har inneburit för Ukrainas
säkerhetsläge, har Rysslands aggressivitet dock fortsatt, det har å andra sidan varit svårt att hitta en direkt koppling mellan EUAMs arbete med SSR och Rysslands fortsatta aggression. Då Ryssland inte kan ses som en liberal, demokratisk stat (Svenska FN-förbundet, 2018) finns det inte heller något uppbyggt, ömsesidigt beroende som leder till fred. Inte heller säkerheten är i båda staters intresse, vilket kan vara en direkt orsak till konflikten (Biscop & Withman, 2013, 28). Vidare har Ryssland genom kriget i Ukraina visat att de inte har respekt för Ukraina som en suverän stat, vilket kan ses vara ytterligare en orsak till den pågående konflikten (Dunne i Owens et al. 2017, 117).
SSR
Som tidigare nämnt, är EUAM själva nöjda över det arbete de har uppnått, framför allt med polisreformen. Dock menar de att NPU inte kan arbeta med maximal effektivitet då andra
myndigheter inte har kommit lika långt. (EUAM 2019g)
Många samarbeten har gjorts mellan NPU och andra aktörer inom Ukrainas förvaltning, samt har diskussioner med civilsamhället och icke-statliga organisationer förts, vilket kan vara en av
förklaringarna till de framgångar man har sett inom utvecklingen av Ukrainas polis (EUAM 2019b ; EUAM 2019e ; EUAM 2019d ; OECD s. 21 ff. ; Schnabel & born 2011, 8 ff.).
Dock har utvecklingen av gränsbevakningen inte varit lika framgångsrik, men utifrån resultatet framgår det att den största vikten av arbetet har legat på polisreformen. Då SSR kräver att arbetet sker brett och över flera sektorer (Schnabel och born s. 8 ff.) kan detta vara en förklaring till varför maximal effektivitet inte är uppnådd. Detta kan även vara förklaringen till varför arbetet med SBGS och SBU inte har kommit lika långt.
Demokrati och mänskliga rättigheter
Liberalism
EUAM har arbetat med att förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i bland annat SBUs arbete genom att uppmärksamma frågan om mänskliga rättigheter samt hålla utbildningar om det (EUAM 2016h ; EUAM 2017e). EUAM har även arbetat för att stärka mänskliga rättigheter både med polisen och med gränsbevakning, även då genom att hålla kurser och utbildningar. (EUAM 2017f ; EUAM 2017b). Detta ses positivt i stora folksamlingar för att behålla lugnet (EUAM 2017a) och kan tyda på att EUAM aktivt arbetat med att förebygga ytterligare aggressioner från Ryssland och pro-ryska separatister. Detta då inskränkningar i de mänskliga rättigheterna leder till revolution och konflikt (Heywood 2017, 44 ff).
Framgångarna har dock varit blandade. Arbetet med mänskliga rättigheter har setts positivt på från både EUAM och SBUs håll, dock får SBU fortfarande kritik för att bryta mot de mänskliga
rättigheterna av både nationella och internationella organisationer (Kharkiv Human Rights
Protection Group, 2018, 19 ; Human Rights Watch 2019). Enligt liberalismen kan en orsak till detta vara att människan och organisationen är egoistisk och därmed arbetar för sitt eget bästa (Heywood 2017, 32). Som ovan nämnt har dock framgångar gjorts gällande SBU och mänskliga rättigheter, då felaktigt fängslade har släppts fria under EUAMs arbete (Human Rights Watch 2019).
Vad gäller polisreformen har EUAM arbetat med hur polisen använder kommunikation i svåra situationer (EUAM 2017a). Diplomati och diskussion som ett sätt att lösa konflikter på är som tidigare nämnt en viktig del i liberalismen (Heywood 2017, 32). Då EUAM inte har arbetat direkt mot kriget mellan Ryssland, pro-ryska separatister och Ukraina, har inte diskussion och diplomati använts i det syftet, utan har istället blivit ett verktyg för bland annat polisen att förebygga konflikt i folkmassor (EUAM 2017a). Även SBGS har utvecklats inom området kommunikation genom arbetet för språkutveckling, vilket ska leda till färre konflikter vid Ukrainas gränser (EUAM 2015h).
SSR
Som tidigare nämnt, uppger Lacinskas att arbetet med SBU har stått stilla sedan 2016 på grund av byråkrati och politisk ovilja (EUAM 2019g). Utifrån SSR som koncept kan då bristen på respekt för mänskliga rättigheter inom SBU förklaras med att alla parter inte har varit överens om vad arbetet ska utmynna i och att arbetet därför har lagts på is (OECD s. 23). Vidare befinner sig Ukraina mitt i en konflikt vilket kan försvåra arbetet och öka frustrationen (Schnabel s. 8). Att flera internationella aktörer har varit involverade i arbetet med SBU är positivt, men ingen information finns om att det har skett några vidare samarbeten med andra sektorer och/eller civilbefolkning i Ukraina, vilket även det kan vara en anledning till att arbetet inte fungerat som önskat (Schnabel och born s. 8 ff ; OECD s. 21 ff.).
Vad gäller utvecklingen av NPU har resultatet visat att en stor vikt av arbetet har lagts på att utveckla synen på mänskliga rättigheter, samt att öka transparensen genom att hålla utbildningar och bland annat renovera polisstationer (EUAM 2017b ; EUAM 2019f). Resultatet är dock blandat och visar på att det under 2017 inte hade skett något större utbyte mellan gamla och nya poliser, samt att detta har bidragit till en ökad korruption (Hart, Eiliash 2017). Under 2019 har NPU lyckats med att behålla lugnet under exempelvis prideparaden, men de har även uttryckt sig homofobiskt och misslyckats med att utreda hatbrott (Human Rights Watch 2019). En förklaring till detta kan återigen vara att Ukraina befinner sig mitt i en konflikt, vilket gör att medborgarna känner en stor frustration och att spänningar därmed uppstår (Schnabel s. 8). Vidare är detta en indikation på att EUAM har misslyckats med att involvera civilsamhället i utvecklingen av NPU och att den utbildning de fått inte har varit tillräcklig, det visar även på att transparensen inom NPU inte är på önskad nivå. Dock har en utveckling skett och då det krävs ett långsiktigt arbete med SSR (OECD
s. 24), visar det ändå på goda resultat.
Vad gäller SBGS är resultatet tvetydigt, de har kritiserats av lokala människorättsorganisationer för att bryta mot mänskliga rättigheter, men Antti Hartikainen menar det motsatta, att de har högt förtroende i allmänhetens ögon och bedriver ett bra arbete (Kharkiv Human Rights Protection Group 2017, 14 ff ; Antti Hartikainen., 2019). Vilka källor Antti Hartikainen har framgår varken i artikeln eller på EUAMs hemsida, vilket kan tyda på bristande transparens, vilket i sin tur försvårar EUAMs arbete, då transparens är en viktig del i arbetet med SSR (FN s. 6).
Kunskapsutveckling
Liberalism
Som ovan nämnt har EUAM i både arbetet med polisen, SBU samt SBGS arbetat med utbildningar, studieresor och övrig kunskapsutveckling. Med detta har de hoppats på en utveckling av individen, organisationen, och i sin tur staten för att detta sedan ska leda till ett fredligare samhälle. Enligt liberalismen har detta gjorts utifrån tron på den rationella människan som utvecklas av utbildning och lärande. Då den rationella människan även undviker konflikt, i och med att det endast bidrar till lidande, ser EUAM utbildning som en viktig komponent i arbetet med SSR (Heywood 2017, 32).
SSR
En stor vikt av EUAMs arbete med SSR har legat på att hålla kurser och utbildningar i bland annat ledarskap, kompetensutveckling och mänskliga rättigheter (Hart, Eiliash 2017 ; EUAM 2016e ; EUAM 2016h) vilket kan förklara flera av de framgångar man har sett. Dock framgår det inte hur EUAMs egna personal har utbildats i hur situationen i Ukraina är, vilket kan vara en anledning till det blandade resultatet.
Slutsatser
Hypoteserna som ställdes i teorikapitlet stämmer någorlunda överens med resultatet och analysen;
En stor del av arbetet har handlat om att utbilda personal i frågor om mänskliga rättigheter och övrig kompetensutveckling, man har även påbörjat reformer av både NPU, SSU och SBGS. Vad gäller polisreformen har mycket tid och pengar lagts för att reformera polisen mot en skandinavisk modell, där fokus ligger på dialog och närmre kontakt med civilsamhället (Kestutis Lancinskas,.
2017. ; EUAM 2017c ) . Vad gäller SBGS har EUAM, tillsammans med andra aktörer bidragit med kunskap om hur den Europeiska modellen ser ut och därmed påbörjat arbetet mot en säkrare stat (EUAM 2015i). Vad gäller “top down-arbete” har denna uppsats kommit fram till att EUAM arbetar mycket för att inkludera civilbefolkningen, bland annat genom att decentralisera polisen samt använda sig av dialog med civilbefolkningen och andra aktörer i civilsamhället (EUAM 2015h ; EUAM 2017 ; EUAM 2019b), men utöver detta har inte civilbefolkningen inkuderats i arbetet med SBU eller SBGS.
Resultatet av arbetet har varit tvetydigt, framgångar ses i arbetet med NPU då de har kommit närmre civilbefolkningen och börjat stå upp för mänskliga rättigheter (Human Rights Watch 2019 ; EUAM 2019h). Arbetet med SBU har dock fungerat mindre bra på grund av politisk ovilja och byråkrati (EUAM 2019g). Vidare har arbetet med SBGS har kritiserats av Kharkiv Human Rights Protection Group (2017, 14 ff) för att de bryter mot de mänskliga rättigheterna, dock menar EUAM själva att arbetet med SBGS har bidragit till att förtroendet för SBGS har ökat (Antti Hartikainen, 2019).
Att mäta vad arbetet har resulterat i har varit ett problem i sig, detta då ingen tidigare uppföljning har gjorts av EUAMs arbete av EU. Det har inte heller gått att mäta hur detta har påverkat
Rysslands agerande då EUAM främst har ägnat sig åt utbildning, dialog och reform. Dessa är i sig abstrakta och skulle kunna mätas var och en för sig, för en ännu djupare studie. Vad som däremot kan sägas är att Ryssland och proryska separatister har fortsatt att utöva våld gentemot Ukraina och att konflikten inte ses ha något närliggande slut.
En djupare analys av resultatet av EUAMs arbete skulle kunna ha genomförts på ett bättre sätt.
Detta då resultatet av arbetet var svårmätt och då resultatet av EUAMs arbete är svårt att analysera utifrån ett internationellt perspektiv.
Tidigare forskning har kritiserat EUAMs arbete och menar att arbetet med SSR i Ukraina inte möter
Ukrainas befolknings förväntningar. Shyamika Jayasundara-Smits menar att Ukraina och EUAM har olika tankar vad gäller vad arbetet ska gå ut på, men också att EUAM arbetar top down (Jayasundara-Smits 2018, 7 ff). Detta kan även denna uppsats intyga, då EUAMs arbete har varit diffust och även så resultatuppföljningen. Denna uppsats visar även den att resultatet av EUAMs arbete inte har uppnått någon mätbar effekt. Vidare menar både Haukkala (2016, 654) och Raik (2017, 66) att EUAM måste arbeta ännu mer strategiskt för att uppnå goda resultat i Ukraina. Denna uppsats har visar att EUAMs strategi för sitt arbete, främst handlar om att utbilda personal och ge donationer i form av pengar och material, vilket kan vara en orsak till de otydliga resultaten.
Något som hypotesen inte förutspådde var att EUAMs arbete med Ukrainas polis skulle väga tyngre än arbetet med SBGS och SBU. Detta avspeglas även i granskningen av EUAMs arkiv, då
majoriteten av dessa främst behandlar det polisiära arbetet och dess resultat i Ukraina. För att göra en mer omfattande studie av ämnet bör hela EUAMs arbete med SSR undersökas för att se hur hela arbetet har fungerat över alla sektorer. Vidare skulle EUAMs arbete kunna sättas mer i relation till Rysslands ageranden. exempelvis hur har Ryssland reagerat på EUAMs arbete.
