Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se Estetisk- filosofiska fakulteten
Rebecca Tinderholt
Helhetssyn eller individuell
bedömning?
Förskollärares syn på IUP och hur de arbetar med dem
Comprehensive view or individual
assesment?
Preschool teachers’ views and implemations of individual
development plans.
Examensarbete 15 högskolepoäng
Lärarutbildningen
Datum: 2010-01-27
Abstract
This study assesses preschool teachers’ views and implementations of individual development plans. The Swedish National Agency for Education (2005b) has established that the individual development plan should point in a forward direction and give the pupil influence over its own learning and development, and it should be a natural ground work for teachers’ and working teams’ continuous followup and workplanning. The agency (2005b) does not establish how the individual development plans should be practically implemented in preschool since its not stipulated by law. Therefore, the aims of this study is to investigate some preschool teachers’ view on the individual development plans and how they work with them. My question formulation is:
How does preschool teachers use the individual development plans?
Are there differences in how the preschool teachers in the same working team use the individual development plans?
To fulfill these aims a qualitative survey with three preschool teachers was utilized. The results are a compilation from the interview questions asked. The results show that the three participating preschool teachers, view positively on using individual development plans in their work. But earlier studies indicates that there are some risks associated with using
individual development plans. The risks are about individual focus and assesments which is in contrast to the government’s intention of a more comprehensive view. Even though the
preschool teachers uses the individual development plans to bring out the positive qualities and interests in the children, they feel that there are too little time for planning and discussion together with the other teachers in their working team.
Sammanfattning
Detta arbete handlar om förskollärares syn på individuella utvecklingsplaner och hur de arbetar med dem. Skolverket (2005b) skriver att den individuella utvecklingsplanen ska peka framåt och ge eleven inflytande över det egna lärandet och utvecklingen. Och att den ska vara ett naturligt underlag för lärares och arbetslags kontinuerliga uppföljning och
verksamhetsplanering. Skolverket (2005b) skriver ingenting om hur de individuella utvecklingsplanerna bör användas i förskolan eftersom det inte är ett krav. Därför är syftet med den här studien att undersöka hur några förskollärare ser på IUP samt hur de arbetar med dem. Mina frågeställningar är:
Hur använder förskollärare individuella utvecklingsplaner?
Finns det skillnader i hur förskollärare inom samma arbetslag använder individuella utvecklingsplaner?
För att få svar på dessa frågeställningar har en kvalitativ undersökning genomförts där tre förskollärare har intervjuats. Resultatet har sammanställts utifrån de intervjufrågor som ställts. Resultatet visar att förskollärarna ser positivt på arbetet med de individuella
utvecklingsplanerna. Samtidigt visar tidigare forskning att det finns flera risker med att använda individuella utvecklingsplaner. Riskerna har visat sig handla om individfokusering och bedömningar vilket är i motsats till den helhetssyn som är regeringens avsikt med de individuella utvecklingsplanerna. Trots att förskollärarna använder de individuella
utvecklingsplanerna för att ta fram barnens positiva sidor och intressen så visar det sig att de tycker att de har för lite planeringstid för gemensamma diskussioner i arbetslaget.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Studiens disposition ... 1
2. Bakgrund ... 2
2.1 Vad är en individuell utvecklingsplan (IUP)? ... 2
2.2 Begreppsförklaringar ... 4
2.3 Syfte och frågeställningar ... 5
3. Litteraturgenomgång ... 6
3.1 Risker med individuella utvecklingsplaner ... 6
3.1.1 Kontroll, bedömning och individfokusering ... 6
3.2 Möjligheter med IUP ... 9
3.2.1 Föräldrars delaktighet och ett tydligare pedagogiskt arbete ... 9
3.2.2 Att få syn på varje barn ... 10
3.3 Sammanfattning ... 10 4. Metodbeskrivning ... 12 4.1 Val av metod ... 12 4.2 Datainsamling ... 12 4.3 Etiska riktlinjer ... 14 4.4 Analys av data ... 14 4.5 Presentation av intervjupersoner ... 15 5. Resultat ... 16 5.1 Vad är IUP ... 16
5.2 Möjligheter med IUP ... 17
5.3 Svårigheter med IUP ... 18
5.4 Hur arbetar förskollärarna med IUP ... 18
5.5 Föräldrar och IUP ... 20
5.6 Arbetslagets betydelse för hur IUP används... 23
5.7 Sammanfattning av intervjuerna... 25
6. Diskussion ... 26
6.1 Metoddiskussion ... 26
6.2 Individuella utvecklingsplaner eller ”Individorienterade normalplaner” ... 26
6.2.1 Vilken ”blick” riktas mot barnen ... 27
6.2.2 Arbetslagets betydelse för hur IUP används... 28
6.4 Förslag på fortsatt forskning ... 30
-1-
1. Inledning
Det blir allt vanligare att förskollärare använder individuella utvecklingsplaner trots att de inte är obligatoriska i förskolan. Sedan Skolverkets förra nationella utvärdering för fem år sedan har antalet kommuner som tagit beslut om att införa individuella utvecklingsplaner i förskolan ökat från drygt 10 till 48 procent (Skolverket 2008a). Jag har märkt när jag har haft min verksamhetsförlagda utbildning (VFU) att det finns behov ute i förskolorna att diskutera hur IUP, som är en förkortning av individuella utvecklingsplaner, bör användas. Förskolans läroplan (Lpfö 98) är otydlig i frågan om vad man som förskollärare ska utvärdera hos barnen. Detta får konsekvenser för hur IUP används i förskolorna eftersom förskollärare inte vet hur de ska gå tillväga. Det står i förskolans läroplan att ”barnens lärande och utveckling” ska sättas främst. Samtidigt som det står: ”I förskolan är det inte det enskilda barnet som ska utvärderas” Betyg eller omdömen utfärdas inte (Gars 2007 s.53). Men hur kan man arbeta med individuella utvecklingsplaner utan att göra omdömen? Anledningen till att jag har valt att skriva om individuella utvecklingsplaner i förskolan är för att jag är tveksam till om de verkligen används på grupp- och organisationsnivå som är syftet med dem och istället används för individuella bedömningar av barnen.
1.1 Studiens disposition
Detta arbete inleds med en beskrivning av vad IUP är och syftet med den så som det
-2-
2. Bakgrund
Jag kommer i detta avsnitt ge en kort historisk bakgrund till varför individuella utvecklingsplaner blivit obligatoriska i grundskolan eftersom de inte är obligatoriska i förskolan. Jag kommer även beskriva vad IUP är enligt de nationella och lokala
styrdokumenten. Efter det kommer jag att reda ut de begrepp som jag anser är viktiga att redogöra för.
2.1 Vad är en individuell utvecklingsplan (IUP)?
Formuleringar om individuella utvecklingsplaner uppmärksammades för första gången i de kommunala skolplanerna år 1990. Det stod bland annat att varje barn/elev senast 2001 ska ha en egen individuell utvecklingsplan/studieplan som lärare, föräldrar, barn/elev tillsammans har formulerat. Däremot stod det inte något om varför IUP ska införas (Vallberg Roth och Månsson 2008). År 2001 fick regeringen ett förslag från en expertgrupp som menar att alla elever borde ha en individuell utvecklingsplan. Expertgruppen bestod av representanter från utbildningsdepartementet, en student, en specialpedagog, förskollärare, grundskollärare, rektor och universitetslektor. Deras uppdrag var att studera och analysera behovet av insatser för att stärka måluppfyllelse och den individuella planeringen i grundskolan med fokus på elever i behov av särskilt stöd (Utbildningsdepartementet 2001). Den första januari 2006 infördes kravet på att alla elever i grundskolan skall ha en individuell utvecklingsplan
(Skolverket, 2007a). Anledningen till att detta blev ett krav är för att fler elever ska uppnå de nationella målen i läro- och kursplaner och att elever och vårdnadshavare ska få mer
inflytande över innehållet i elevens skolarbete (Vallberg Roth och Månsson 2008).
Här kommer en förklaring till hur man ska använda IUP i grundskolan eftersom individuella utvecklingsplaner inte är obligatoriska i förskolan. Enligt grundskoleförordningen ska läraren minst en gång varje termin ha ett utvecklingssamtal med eleven och elevens vårdnadshavare om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. Det som läraren kommer överens om med eleven och elevens vårdnadshavare vid utvecklingssamtalet ska dokumenteras i en utvecklingsplan. Den ska innehålla:
omdömen om elevens kunskapsutveckling i relation till målen i varje ämne som eleven får undervisning i, och sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå målen och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen och
-3-
Enligt skolverkets allmänna råd (2005a) ska individuella utvecklingsplaner vara ett verktyg i elevens lärandeprocess. Med hjälp av utvecklingsplanen kan läraren tillsammans med eleven och vårdnadshavaren komma överens om mål och åtgärder, så att eleven utvecklas i riktning mot desträvansmål som står i läroplanen och kursplanerna. Den individuella
utvecklingsplanen är också ett underlag för arbetslagets uppföljning och planering av den dagliga undervisningen. Den ska utgå från elevens förmågor, intressen och starka sidor. Alla elever i grundskolan ska ha en individuell utvecklingsplan.
Individuella utvecklingsplaner i förskolan är inte ett krav men politiker tar ofta tillsammans med förvaltningschefer beslut om att använda IUP i förskolan. Det har att göra med att skolan och förskolan närmar sig varandra och har gemensamma mål (Skolverket 2008b). Till skillnad från skolans läroplan (Lpo 94) som innehåller mål att uppnå så innehåller förskolans läroplan (Lpfö 98) endast mål att sträva mot. Dessa mål riktas mot den pedagogiska verksamheten i sin helhet och inte mot enskilda barn (Skolverket 2005c).
Enligt skolverket måste förskolan ha föräldrars godkännande innan de upprättar individuella utvecklingsplaner. Förskolan kan inte använda sig av individuella utvecklingsplaner mot föräldrars önskan (Skolverket 2006).
Den individuella utvecklingsplanen ska peka framåt och ge eleven inflytande över det egna lärandet och den egna utvecklingen. I IUP: n ska man på ett konkret sätt beskriva vilka
insatser som ska göras för att eleven ska utvecklas i riktning mot målen. Man ska också stärka elevens och föräldrarnas delaktighet i den individuella utvecklingsplanen. Individuella
utvecklingsplaner är också ett naturligt underlag för lärares och arbetslagets kontinuerliga uppföljning och verksamhetsplanering (Skolverket 2005b).
-4-
hjälpa dem vidare. Man har en förhoppning om att hitta de barn som har svårigheter tidigare genom de individuella utvecklingsplanerna (Elfström 2005).
2.2 Begreppsförklaringar
Här kommer jag att redogöra för de begrepp som är centrala i mitt arbete. Jag har valt att bryta ner begreppet individuell utvecklingsplan i tre delar eftersom det kan öka förståelsen för vad en IUP är och hur den kan användas. Begreppen utvecklingssamtal och arbetslag förklaras också eftersom de kommer användas mycket i arbetet.
Individuell - kan stå för enskild, personligt, särpräglat och unikt. Utveckling - en förutbestämd utveckling i stadier och trappor, ett livslångt lärande eller något som sker i förhållande till uppnåendemål. Plan - något som följs upp och som handlar om att titta framåt (Vallberg, Roth och Månsson 2002).
Utvecklingssamtal - Är ett samtal mellan lärare, elev och elevens föräldrar om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling pågår och hur den kan stödjas på bästa sätt (Nationalencyklopedin 2009). Inför samtalet har barnet från sex års ålder, pedagoger och föräldrar förberett sig på olika sätt. Under samtalet går man tillsammans igenom punkterna i samtalsunderlaget och sedan ger pedagog och förälder sin bild av barnet (Elfström 2005). Arbetslag - I förskolan arbetar man ihop i arbetslag, arbetslaget består oftast av tre pedagoger. Man brukar dela upp barngruppen så att varje pedagog ansvarar för ett visst antal barn när det gäller utvecklingssamtalen. Pedagogerna observerar, intervjuar och skriver anteckningar om sina ansvarsbarn. Innan samtalen äger rum brukar man prata om alla barn i arbetslaget så att de andra pedagogerna kan ge sina synpunkter (Elfström 2005). Skolverket förklarar vad som är viktigt att utveckla i arbetslaget:
Att arbeta i arbetslag förutsätter att man utvecklar gemensamma värderingar och en samsyn på barns utveckling och lärande utifrån uppsatta mål. För att lyckas med detta krävs stöd och gemensam tid för att reflektera över sitt arbete och hur det kan utvecklas(Skolverket 2005e s. 19).
-5-
2.3 Syfte och frågeställningar
Som jag skrev i inledningen så är jag tveksam till om de individuella utvecklingsplanerna verkligen används för att se till grupp- och organisationsnivå som är syftet med dem och att de istället används för individuella bedömningar av barnen. Jag undrar också om de
individuella utvecklingsplanerna ute i förskolorna verkligen används på det sätt som
skolverket (2005b) skriver. Den individuella utvecklingsplanen ska peka framåt och ge eleven inflytande över det egna lärandet och utvecklingen. Och den ska vara ett naturligt underlag för lärares och arbetslagets kontinuerliga uppföljning och verksamhetsplanering (2005b).
Ytterligare en anledning till att jag valt att skriva om IUP i förskolan är att skolverket (2005b) inte skriver någonting om hur de individuella utvecklingsplanerna bör användas i förskolan eftersom det inte är ett krav. Därför är syftet med den här studien att undersöka hur några förskollärare ser på IUP samt hur de arbetar med dem.
Mina frågeställningar är:
Hur använder förskollärare individuella utvecklingsplaner?
-6-
3. Litteraturgenomgång
När jag har tittat på tidigare studier inom området har jag upptäckt att det finns två olika sätt att förhålla sig till de individuella utvecklingsplanerna. Dessa två synsätt har jag valt att tematisera i två grupper som jag väljer att kalla risker och möjligheter. I detta avsnitt kommer jag därför redogör för vad tidigare forskning visar angående risker och möjligheter när man använder individuella utvecklingsplaner.
3.1 Risker med individuella utvecklingsplaner
Något som ofta framkommer i tidigare studier är att det finns risker i arbetet med individuella utvecklingsplaner. Riskerna som ofta tas upp är att det sker bedömningar, kontroll och
individfokusering. Detta talar emot det som är regeringens främsta avsikt med de individuella utvecklingsplanerna. Så här säger man till exempel i utbildningsdepartementets skrivelse från 2001: ”Införandet av en individuell utvecklingsplan är främst tänkt att främja en helhetssyn och att underlätta övergångar för eleverna” (s.30).
3.1.1 Kontroll, bedömning och individfokusering
Elfström (2005) har gjort en studie där hon har intervjuat pedagoger i förskola,
förskoleklasser och grundskola upp till åk. 3. I studien undersöker hon varför individuella utvecklingsplaner blir alltmer vanliga i förskolor och skolor och vad syftet med dem är. Resultatet av hennes studie visar att det ofta är individen som hamnar i fokus och som ska
åtgärdas när man arbetar med individuella utvecklingsplaner. Trots att syftet med IUP i
-7-
barn. Följden blir att pedagoger och föräldrar bedömer det enskilda barnets resultat efter en normaliseringsmall.
Wennbo (2005) skriver om möjligheter och konsekvenser av ökad individuell planering för eleven i skolan. Hon har gjort intervjuer med personer som har kunskap inom
specialpedagogik, sociologi, lärares yrkesetik, skolutveckling och inom staten och
forskningen. Hennes undersökning visar att det finns konsekvenser med individuell planering som kan upplevas som negativa för individen. En av dessa är negativa omdömen som kan stärka det negativa i samband med individens utveckling. Wennbo (2005) är tveksam till om individuella utvecklingsplaner kommer bidra till att alla elever får bättre möjligheter att nå målen om IUP bara fokuserar på uppnåendemål och saknar fokusering på grupp- och organisationsnivå som alltså är regeringens avsikt med individuella utvecklingsplaner.
Elfström (2005) anser att begreppet utveckling i individuella utvecklingsplaner kan leda till att man fokuserar på brister hos barnen. Granath (2008) som i sin avhandling skriver om utvecklingssamtal och loggböcker som disciplineringstekniker ställer sig också kritisk till begreppet. Hon skriver att begreppet utveckling utgår från att det finns något att utveckla och som skall bli bättre. I utvecklingssamtalen och i de individuella utvecklingsplanerna riktar sig därför lärare och föräldrar in sig på det som ska utvecklas och inte lika mycket på det som redan är positivt och bra. Granath (2008) tycker också att åtgärder finns dolt i begreppet utveckling och att det brukar förknippas med ”fel” och ”fel” är något som skall rättas till. Följden blir att begreppet utveckling är en motsättning till vad som är syftet med de individuella utvecklingsplanerna. Granath (2008) anser att de individuella
utvecklingsplanerna ska blicka framåt och utveckla barnet och inte ringa in och komma åt problem. Detta hör också ihop med normalisering och individualisering som är svåra att särskilja. Hon frågar sig ”vilken individualitet och vilken normalisering som förhandlas fram” (s.8) i utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner?
Elfström (2005) skriver också att arbetet med IUP kan medföra risker som att man använder den som redskap för att se vad som är normal utveckling hos elever. Vallberg, Roth och Månsson (2008) har i sin forskning analyserat individuella utvecklingsplaner som uttryck för en reglerad barndom och institutionell praktik. De har studerat och granskat 82 slumpmässigt valda utvecklingsplaner för barn i förskola och förskoleklass. De kom fram till att det
-8-
om ”individuella utvecklingsplaner”(s. 85). Med normalplan menar de mallar som är
förutbestämda och har fastlagda steg i olika ämnen. Med ”individorienterad” menar de att det hänger ihop med att man skriver och fyller i en plan för varje barn. De anser att de
individuella utvecklingsplanerna ”kan betraktas som den hårdaste regleringen på individnivå i förskolans och skolans historia” (s. 86).
Lindgren och Sparrman (2003) skriver i sin forskning om etiska perspektiv på förskolans arbete med dokumentation, som IUP är en form av. De menar att det saknas diskussioner om vad dokumentation innebär för de barn som blir dokumenterade. Lindgren och Sparrman (2003) anser att det finns en maktrelation i samband med dokumentation, någon betraktar och någon blir betraktad och det är de vuxna som bestämmer vilka mål som är viktiga att uppnå. Risken är att barnen jämför sig med andra barn och eftersträvar att bli på ett visst sätt enligt normen. Granath (2008) skriver att utvecklingssamtalen oftast slutar med att föräldrar, lärare och elev i överenskommelse genom den individuella utvecklingsplanen, skriver under på ”det nya korrigerade jaget”(s. 82).
I individuella utvecklingsplaner ska man beskriva barnets positiva utveckling men Elfström (2005) anser att det sker en viss bedömning när man arbetar med individuella
utvecklingsplaner. Vallberg Roth och Månsson (2008) anser också att de individuella utvecklingsplanerna baseras på någon typ av bedömning. När det handlar om kunskap är bedömningarna betygsliknande och när det handlar om social fostran och omsorg blir bedömningarna personliga och ibland även integritetskränkande. De individuella
utvecklingsplanerna är skrivna av förskollärare och inte i kommunikation med barnet och ofta handlar det om en tillbakablickande bedömning och inte framåtsyftande som de individuella utvecklingsplanerna ska vara.
-9-
göras om. Elfström (2005) föreslår att de individuella utvecklingsplanerna ska användas vid planering av verksamheten eller vid projekt och inte som de gör nu, för enskilda barn.
3.2 Möjligheter med IUP
I föregående stycke beskrev jag vad tidigare forskning visar angående risker med individuella utvecklingsplaner men det finns även möjligheter när man arbetar med individuella
utvecklingsplaner. Enligt tidigare forskning har dessa möjligheter främst visat sig vara ett ökat samarbete med föräldrar, ett tydligare pedagogiskt arbete och att få syn på varje barn.
3.2.1 Föräldrars delaktighet och ett tydligare pedagogiskt arbete
Skolverket (2007c) har fått i uppdrag att granska hur de nya bestämmelserna om IUP genomförts i kommunerna. Rapporten beskriver erfarenheter från arbetet med IUP som grundar sig på dokumentanalys och besök i ett antal kommuner och skolor. I rapporten visade det sig att flera lärare anser att utvecklingssamtalen blivit bättre genom användandet av IUP, att förberedelserna inför samtalen är bättre och noggrannare. Lärarna upplever att föräldrarna görs mer delaktiga i samtalen nu. Och att IUP även bidrar till en större systematik i
underlagen och ett mer genomtänkt språkbruk. De positiva effekterna av införandet av IUP i grundskolan har visat sig vara lika positivt i förskolan. Förskollärare är lika drivande till IUP som lärarna har visat sig vara. Flera förskolor fungerar som en viktig inspirationskälla för skolan när det gäller att utveckla nya dokumentationsformer (Skolverket 2007c).
Wennbo (2005) skriver att individuella utvecklingsplaner kan fungera som samtalsunderlag i möte med barnens föräldrar där man samtalar om hur man på bästa sätt kan stödja barnens utveckling. Och att detta sedan underlättar för pedagogens planering av varje barns utveckling och lärande. De flesta av de intervjuade pedagogerna i Elfströms (2005) studie tycker att en positiv sak med IUP är att föräldrar kan ha sett andra sidor hos sitt barn hemma som sedan kommer fram. De berättar också att deras pedagogiska arbete blir tydligare och mer synligt både i förhållande till enskilda barn och till föräldrar men också för dem själva och inom arbetslaget. De anser att det är bra att de har arbetat fram ett dokument som gäller alla
-10-
pedagogerna nämner också att det kan vara problematiskt att få tiden att räcka eftersom det tar tid att diskutera i arbetslaget, göra observationer, skriva om barnen och att genomföra
utvecklingssamtal. Och när planeringstiden i arbetslaget endast är en timma varannan vecka så blir det inte mycket över till att diskutera de individuella utvecklingsplanerna.
Pedagogerna i Elfströms (2005) studie upplever att arbetet med de individuella
utvecklingsplanerna höjer statusen som förskollärare och att det blir synligt att deras arbete är viktigt. Wennbo (2005) tar upp att en individuell planering kan leda till en förebyggande verksamhet istället för något som upprättas efter att ett problem har uppstått. Hon anser också att det kan finnas många utvecklingsmöjligheter för pedagoger vid individuell planering. Den kan hjälpa pedagogerna att planera, förändra och förbättra sin undervisning.
3.2.2 Att få syn på varje barn
Flera pedagoger i Elfströms (2005) studie tycker att arbetet med de individuella
utvecklingsplanerna gör att man får syn på varje barn och också de barnen som lätt försvinner in i mängden. De vill kunna ge en rättvis bild av det individuella barnet och de ser det som ett framsteg att de har arbetat fram dokument som gäller alla pedagoger på en förskola/skola. I Wennbos (2005) studie visar det sig att en individuell planering ökar möjligheterna att se och lyssna till varje individs uppfattningar om sin situation och sitt lärande. En annan vinst med ökad individuell planering enligt Wennbo (2005) är att den kan öka elevers delaktighet och kunskap om sitt eget lärande som kan leda till ökad motivation hos eleven. Det framkommer också i studien att skolans arbete med individuell planering och dokumentation kan vara ett sätt att bevisa hur skolan stödjer varje elev och att pedagogerna har kontroll över varje elevs utveckling med hjälp av dokumentationen. Lindgren och Sparrman (2003) skriver att dokumentation är ett sätt att göra varje barns röst hörd och att synliggöra vad barn och pedagoger gör i förskolan.
3.3 Sammanfattning
-11-
som tidigare forskning visar eftersom de anser att användandet av IUP ska underlätta en helhetssyn som fokuserar på grupp- och organisationsnivå. Tidigare forskning visar att det negativa tar för stor plats i de individuella utvecklingsplanerna och att man försöker åtgärda det som är svagt hos barnen. Detta leder till individfokusering där enskilda mål sätts upp för varje barn.
-12-
4. Metodbeskrivning
Här kommer jag att argumentera för vilken metod jag valt, beskriva de etiska riktlinjerna, beskriva hur insamling och analys av undersökningsmaterialet gått till, kopplat till tidigare forskning inom området. Tillsist presenteras intervjupersonerna.
4.1Val av metod
Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie som varken är ett öppet vardagssamtal eller ett slutet frågeformulär. (Kvale 2009) Jag anser att mitt syfte med undersökningen bäst uppnås med denna metod.Syftet är att få en djupare förståelse för hur förskollärare inom samma arbetslag arbetar med individuella utvecklingsplaner och om det skiljer sig åt. Jag har därför valt att intervjua tre förskollärare som arbetar inom samma arbetslag. Antalet nödvändiga intervjupersoner beror på undersökningens syfte (Kvale 2009). Man ska använda sig av en kvalitativ intervjustudie när man vill skaffa sig en djupare förståelse kring ett ämne (Patel och Davidson 2003). Jag vill också försöka förstå vad förskollärarna tänker och känner och vilka erfarenheter de har kring IUP (Trost 2005). Det övergripande syftet med en djupgående intervju är att lära sig se världen med den person som intervjuas ögon (Ely m.fl. 1993).
4.2 Datainsamling
I mina tre intervjuer användes samma intervjuguide (se bilaga) som underlag och stöd men frågorna anpassades efter den person som intervjuades. Guiden fokuserar på de områden som man vill undersöka inom ämnet och den innehåller förslag på frågor (Kvale 2009). Låg grad av standardisering är när man formulerar sig efter den intervjuades språk, man tar frågorna i den ordning de passar och den intervjuade får styra ordningen. Variationsmöjligheterna blir större när man har en låg standardisering på frågorna (Trost 2005). Kvalitativa intervjuer har så gott som alltid en låg grad av standardisering, frågorna som intervjuaren ställer ger
utrymme för intervjupersonens egna ord (Patel och Davidson 2003). Under intervjuerna ställdes även följdfrågor för att följa upp intervjupersonernas svar på ett flexibelt sätt kopplat till undersökningsfrågorna i intervjuguiden (Kvale 2009). Följdfrågor ställdes också för att förstå intervjupersonernas sätt att tänka (Trost 2005).
-13-
det gav större frihet att koncentrera sig på ämnet och på dynamiken i intervjuerna (Kvale 2009). Att använda ljudinspelning vid intervjuer kan vara till nackdel eftersom det kan påverka de svar man får. Det var ingen av intervjupersonerna som började prata mer spontant efter intervjuerna vilket de ofta kan göra om de påverkas negativt av ljudinspelningen (Patel och Davidson 2003).
Intervjuerna tog ca 20 minuter och vi satt i olika rum vid varje intervju. De intervjuade fick själva välja plats eftersom det skulle kännas tryggt för dem (Trost 2005). Den första intervjun ägde rum i personalrummet, den andra i köket på avdelningen och den tredje i dockrummet på avdelningen. Vid ett tillfälle var situationen en aning stressad eftersom vi satt i köket där diskmaskinen var igång. Den intervjuade uttryckte att hon endast hade en liten stund över innan hon var tvungen att duka inför lunchen. Detta gjorde att intervjun blev något kort men intervjupersonen pratade på i snabb takt vilket inte behöver betyda att svaren blev mindre eller sämre. Om man som intervjuare vet vad man ska fråga om, varför man frågar och hur man ska fråga, kan man göra en kort intervju som är rik på mening (Kvale 2009). Vid ett annat tillfälle hade intervjun inte spelats in och det märktes först efter intervjun. Därför fick vi göra om intervjun på eftermiddagen samma dag. Detta kan ha påverkat intervjun negativt eftersom det rådde viss osäkerhet från oss båda vid ett par tillfällen när frågor ställdes eller skulle besvaras. Osäkerheten berodde på en viss förvirring i om frågor hade besvarats nu eller vid den tidigare intervjun.
-14-
4.3 Etiska riktlinjer
Vid intervjuundersökningar är det viktigt att man tar hänsyn till forskningskraven vad gäller etiska riktlinjer så att de som deltar i undersökningen vet vad som gäller. Jag har därför tagit hänsyn till samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, informationskravet och nyttjandekravet. Samtyckeskravet innebär att man kontaktar intervjupersonerna i god tid så att de kan ge sitt samtycke till intervjuerna och till ljudinspelningen. Samtycke innebär också att
intervjupersonerna deltar frivilligt i undersökningen och att de har rätt att dra sig ur när som helst (Kvale 2009). Med konfidentialitetskravet menas att man berättar för intervjupersonerna att de är helt anonyma och att man inte kommer använda deras personuppgifter.
Informationskravet innebär att man berättar vad syftet med undersökningen är och att man endast kommer använda delar av intervjuerna i examensarbetet. Nyttjandekravet är att man enbart använder det man samlat in till undersökningen.
4.4 Analys av data
-15-
4.5 Presentation av intervjupersoner
Jag har intervjuat tre förskollärare som alla arbetar inom samma arbetslag. Det är ett medvetet val för att få syn på likheter och skillnader i användandet av IUP inom arbetslaget.
Förskollärarna som har medverkat i intervjuerna kommer i arbetet kallas för Viola, Ulrika och Anna. Viola har arbetat i förskolan i en termin men har tidigare arbetat i grundskolan och särskolan. Hon gick ut grundskolelärarutbildningen våren 2005. Ulrika och Anna var
-16-
5. Resultat
Här redovisas det färdiga resultatet av undersökningen i olika teman med citat från
intervjupersonernas egna tankar och åsikter om IUP. Dessa temagrupper har bildats för att jag ska få mina frågeställningar, som detta arbete är grundat på, besvarade.
Frågeställningarna är:
Hur använder förskollärare individuella utvecklingsplaner?
Finns det skillnader i hur förskollärare inom samma arbetslag använder individuella utvecklingsplaner?
Redovisningen av resultatet följs av en sammanfattning av intervjuerna.
5.1 Vad är IUP
Jag startade varje intervju med att fråga vad de tycker att IUP är. I citatet berättar Viola hur hon ser på IUP:
IUP är ett verktyg för att kunna visa på rent konkret hur utvecklingen ser ut för ett barn och hur den kommer att se ut framåt. Man vill ju att barnen skall kunna utvecklas så främsta syftet tycker jag är, att man kan se vart man har barnen. Och det är ju bra även för föräldrar för då har man ju fokus om man har en IUP, då är ju fokus just på barnens utveckling och det är ju det som är syftet också.
Viola säger att IUP är ett verktyg för att man som pedagog ska kunna se vart barnen befinner sig. Hon nämner också att det är viktigt att man tittar på hur barnens utveckling ser ut framåt. Vidare berättar hon att det tydligt ska framgå i den individuella utvecklingsplanen vad det är man ska träna och hur man ska göra det. Viola säger att hur, hör till deras arbete som
förskollärare. Hon säger att det är bra om andra också är med och påverkar, kommer med förslag och idéer.
Ulrika berättar att IUP är något positivt, att man ska se till barnens starka sidor och även följa och stötta dem i deras utveckling. Anna säger att IUP är ett positivt sätt att få veta vad
föräldrarna vill att de ska stärka barnen i, att det också är ett bra stöd för deras
-17-
5.2 Möjligheter med IUP
Samtliga förskollärare är positiva till IUP i förskolan. Men Anna berättar att hon från början var mer skeptisk till det eftersom barnen är så små. I början tyckte hon att IUP inte passar i förskolan utan att det tillhör skolan. Hon säger också att det var svårt att veta hur man skulle använda IUP i början eftersom det var otydligt. Hon visste inte om de skulle använda IUP med alla barn eller om de bara skulle erbjuda IUP. I nuläget när hon arbetat med IUP ett tag säger hon att det känns som ett bra medel. Men samtidigt vill hon inte att det ska kännas som ett krav för föräldrarna att använda IUP. Hon tycker ändå att IUP är ett positivt sätt för hennes egen skull att veta vad föräldrarna vill att de ska stärka barnen i på förskolan. Anna ser det som ett positivt sätt att få syn på barnets positiva sidor och intressen genom föräldrarna, att det som barnet tycker om att göra hemma kan följa med till förskolan. Hon säger också att arbetet med IUP är ett bra stöd för förskollärarnas planering av verksamheten och för att öka samarbetet med föräldrarna.
Ulrika berättar att IUP är positivt för att man nu ska se till barnens starka sidor, stärka deras självkänsla och stötta dem i utvecklingen. Hon säger att hon har en mer positiv känsla i dag till IUP än hur det var förr eftersom förr använde man IUP mer som en handlingsplan till barn i behov av särskilt stöd. Och att man förr tittade till det som barnen inte kunde vilket hon tror får en motsatt effekt istället för att barnen utvecklas.
Viola som även har arbetat i grundskolan och i särskolan säger att det är positivt att arbeta med IUP i förskolan. I och med strävansmålen kan man ge varje barn mer tid än vad de får i skolan där det är kunskapsmål. Hon säger att det blir mer stress i skolan när det är
kunskapsmål. Sedan berättar hon att det är bra att man med hjälp av IUP:n får syn på varje barn. Hon säger att det blir intressantare och roligare när man arbetar med IUP för då lär man känna barnen mer på djupet. Viola ser också IUP som positivt för arbetslaget eftersom man kan diskutera ihop sig om hur man ska arbeta tillsammans utifrån det som kommit fram i de individuella utvecklingsplanerna. Då kan man arbeta medvetet med det som barnen behöver utveckla. Hon lyfter också att man kan få en bättre dialog med föräldrarna när man arbetar med IUP. Hon säger att det är bra att ha en skriftlig information om barnet som följer med och som följs upp ända från förskolan och uppåt i skolsystemet. Här berättar hon att användandet av IUP gör att hon som pedagog reflekterar över varför hon arbetar som hon gör:
-18-
I citatet ger Viola uttryck för att det inte bara är barnen som lär sig något i arbetet med IUP utan att även hon som pedagog lär sig mer.
5.3 Svårigheter med IUP
Anna säger att barnen är lite för små och att det kan bli svårt att se vad de behöver stärkas i:
Är dom ett, ett och ett halvt så är det svårt att säga vad det är vi ska stärka mer i den här biten. En del kan man ju se tydligt på, andra är det ju bara att se att vi vill att dom utvecklar och kommer igång med språket lite bättre, att dom kanske orkar sitta still med en sysselsättning lite längre. Det kan vara små grejer.
Viola berättar att IUP kan vara känsligt:
IUP det kan ju vara känsligt i sig, kan ja tycka. Det är ju inte meningen egentligen att man ska göra en bedömning men det är ju ändå en viss bedömning man gör (…)det kan ju vara barn som det inte sker så mycket utveckling hos som man hade förväntat sig. Det kan ju finnas barn som kanske går tillbaka i utvecklingen också(…)Det kan ju komma fram saker som gör att man kanske måste, att de kanske blir negativt på det viset liksom. Men det är ju ändå fakta.
Här ger förskollärarna exempel på två olika saker som kan vara svårt i arbetet med IUP. Anna säger att det är svårt att se vad de små barnen behöver stärkas i men att det gäller att se de små sakerna. Viola säger att IUP kan vara känsligt i sig eftersom det handlar om en viss
bedömning och att det kan komma upp negativa saker.
5.4 Hur arbetar förskollärarna med IUP
Ulrika och Viola berättar att de observerar barnen och Ulrika förklarar att de mest koncentrerar sig på de barn som de har ansvar för även om de försöker hinna med att
diskutera i arbetslaget inför utvecklingssamtal och genom observationer. Hon berättar också att hon innan utvecklingssamtalen försöker tänka på vad hon tycker att barnen har för starka sidor och intressen. Ulrika berättar att hon brukar prata om den individuella utvecklingsplanen i slutet av utvecklingssamtalet. Hon berättar då för föräldern hur de arbetar med IUP i
-19-
stämmer överens med det föräldern säger men att det ibland kan komma fram saker som de inte sett på förskolan.
Viola berättar hur hon arbetar med IUP och att hon först gör en egen bedömning kring eleven. Att hon observerar barnet under en längre tid och sen sätter sig och skriver ner vad hon har sett. Efter det berättar Viola att hon brukar titta på tidigare dokumentation kring eleven för att se om hon har sett samma saker. Hon säger att hon många gånger får bekräftat av föräldrar att de har sett samma saker. Viola berättar att det växer fram sidor hos barnet som hon märker att det är starkt i och att det då ofta handlar om ett intresse hos barnet. Hon säger att hon märker att det som barnet inte gör så mycket inte heller är barnets starka sida. Hon säger att det är viktigt att få med alla delar ändå och att försöka hitta något positivt i varje del.
Båda förskollärarna ger i exemplen ovan uttryck för att de ofta har sett samma saker som föräldern när det gäller barnet som de samtalar kring i IUP:n. Viola berättar även att hon använder sin egen erfarenhet kring arbetet med IUP. Är det något som hon funderar mer på så försöker hon läsa om det i böcker och sådant. Hon berättar också att hon brukar rådfråga andra som har mer erfarenhet. Och sedan sätter hon upp mål för sig själv och kanske
tillsammans med föräldern för hur de ska stödja barnet på bästa sätt. Viola nämner också att uppföljning är viktigt när man arbetar med individuella utvecklingsplaner. Att man verkligen arbetar med det för det är det som är meningen med det hela, anser hon.
Anna säger att hon inte tittar på själva IUP:n så mycket innan utvecklingssamtalet utan att hon tittar på ett papper där de på förskolan har tagit fram gemensamma punkter över vad man ska ta upp på utvecklingssamtalen. Anna berättar att hon tycker att det är viktigt att
föräldrarna får informationslappen där det står om vad IUP är så att bägge föräldrarna hinner diskutera ihop sig inför samtalet. Hon säger också att det är viktigt att man erbjuder
föräldrarna att använda IUP för sitt barn.
Här beskriver Anna hur hon brukar göramed IUP:n på utvecklingssamtalet.
-20-
Anna berättar att hon lägger fram IUP:n sist i utvecklingssamtalet och det framgår att Ulrika också gör detta. Alla tre berättar att de utifrån samtal med föräldern, och om föräldern vill, skriver fram barnets intresse i IUP:n för att sedan arbeta vidare med det i förskolan. Och att det som kommer fram i IUP:n sedan ligger till grund för deras framtida planering, som en av förskollärarna uttryckte sig. Ulrika och Anna säger att det är viktigt att det inte ska stå något negativt i IUP:n utan att barnens starka sidor och intressen bara ska framgå. Det säger på sätt och vis Viola också men samtidigt nämner hon att hon inte är rädd för att även ta upp det negativa.
Viola berättar hur hon arbetar för att hitta det positiva i det som barnet har svårt för:
Ett barn som jag märker har lite svårt för att tala bra, alltså tydligt talspråk. Då kanske jag istället väljer och ser att eleven kanske är jätteduktig på att berätta, då kanske jag lägger fokus mer i samtalet eller att det här barnet ska få berätta mer. Hon tycker det är jätteroligt och då kan jag för mig själv ändå passa på att träna just talspråket.
Anna berättar hur de arbetar i förskolan med barnens intresse som kommit fram i IUP:n:
De här äldre har det ju kommit fram att de vill jobba med, eller är intresserade av bokstäver och siffror, det är ingenting vi sitter och lär dem utan har de intresset så gäller det ju att ta tag i det. Frågar de om det så måste vi ju kunna visa det vi håller på med. Så det är ingenting vi sitter och tvingar fram utan att frågar dem vad det är för bokstav så svarar vi ju på vad det är och man kan ta fram bokstäver och pussel och visa.
Viola nämner att skillnaden mellan förskola och grundskola är att barnet inte är med vid samtalet i förskolan. Hon funderar över om det är bra eller inte och säger att man skulle kunna låta barnen i äldregruppen få vara med lite mer själva. Viola säger att de kanske inte ska vara med på själva utvecklingssamtalet men att man kanske kan ha ett litet samtal med dem också. Att man frågar vad dem tycker är roligt. Viola säger att barnen i förskolan skulle kunna vara med och påverka mer än vad de gör idag.
5.5 Föräldrar och IUP
-21-
samarbete med föräldrarna och att det i sin tur ger ett väldigt bra stöd för verksamhetsplaneringen.
För mig så är det ett positivt sätt att få veta vad föräldrarna vill att vi ska stärka barnen i, det positiva tänkandet. Så känner ja att det är bra att få, att inte vi bara ser här att det här är de bra på, det ska vi vidareutveckla. För det kan finnas grejer hemifrån som de känner att det här intresset finns hemma och det här vill jag även att ni fortsätter med här på förskolan. Så de kan jag känna är en väldigt bra stöttning för vår planering av vår verksamhet. Då har ju föräldrar varit med och påverkat på det sättet.
Anna ger även ett exempel på hur hon tror att samarbete med föräldrar genom IUP kan påverka verksamhetsplaneringen positivt.
Ett barn som jag kan uppleva som lite oroligt som inte har någon speciell sysselsättning här, det finns inget som han är intresserad av, det kan vara svårt att hitta på någonting i den fria leken. Då kanske man kan få lite tips hemifrån att det här tycker han är roligt, prova att ta fram det, det här håller vi på med hemma och det är han intresserad av.
Ulrika säger också att en vinst med IUP är föräldrainflytandet eftersom föräldrarna får vara med och påverka när de skriver IUP tillsammans.
Men förskollärarna berättar att det finns en baksida när det gäller föräldrar och IUP. Många föräldrar vill inte skriva IUP för sina barn och då får de inte skriva IUP eftersom föräldrarna måste ge sitt godkännande. Ulrika berättar hur hon upplever detta:
Det känns som en har inte kommit ända fram, en försöker ju och försöker ta det här positivt men jag upplever ändå som de flesta föräldrarna ser mest det här som någonting, IUP, att vi ska hjälpa barnen om de har svårigheter, jag upplever att de flesta föräldrarna upplever att IUP är det. Inte att vi ska ta tillvara på deras intressen och starka sidor så mycket utan mer hjälpa dem om det är någonting som de är sena i utvecklingen på. Det är väl just att ändra det synsättet som är ett jobb som fortfarande ligger framför oss.
-22-
kunde stå lite mer i det informationsbladet, att det tydligare framgår vad syftet med IUP är och hur det ska användas. Hon nämner att det borde stå mer om det positiva när man använder IUP i förskolan. Ulrika känner att föräldrarna inte vet så mycket mer om IUP när de har läst informationsbladet än att de har rätt att välja att ha det. Hon berättar också att de skulle kunna presentera hur de arbetar med IUP på ett annat sätt som vid föräldramöten. Då får föräldrarna mer tid på sig att bestämma om de vill ha IUP eller inte.
Viola berättar också att informationen till föräldrarna om IUP är för dålig:
Föräldern visste inte riktigt vad IUP var, hon trodde att det var, att man brukar få en IUP om de var något problem liksom, att den eleven kanske hade någon svårighet eller så. Så det fick jag informera om att det inte är det som är syftet med IUP. Och ändå hade vi ju skickat ut en skriftlig information innan. Men ändå förstod nog inte dom riktigt vad det innebar med IUP så de kände jag väl att man kunde ha informerat bättre.
Viola anser precis som Ulrika och Anna att föräldrars inställning till IUP beror på att de tror att det är något problem med deras barn och att det är därför man ska skriva en IUP. Hon tror också att det beror på:
Det är en fördom av något slag, okunskap, de vet inte riktigt vad det innebär liksom. Förr pratade man ju mycket om åtgärdsprogram och jag tror någonstans så kanske de drar ett likamedstecken att IUP är någon form av åtgärdsprogram och de skulle vara något negativt. Det kan vara deras egna upplevelser och erfarenheter också. Det är nog viktigt att man informerar. Och sen kan det vara rädsla också, man kanske tycker att det känns påträngande liksom på något vis, att man studerar deras barn extra noga, för det är ju inte det som är meningen med det.
Anna säger också att hon upplever att många föräldrar inte vill skriva och hon tror att det beror på:
Dom tycker just i den här åldersgruppen, så har ja upplevt, med de föräldrarna som jag har frågat att de tycker barnen kanske är lite små. Och det de vill att vi ska göra, det tycker de vi gör bra redan. Så dem känner att det kan vara onödigt, det behöver vi inte skriva ner för det ser vi att det jobbar ni med ändå. Men när de blir bortåt tre, tre och ett halvt, då jag har haft, då känner jag att då är de mer upplagda för att vilja att då ser de lite mer vart intresset går hän. Dom har mognat lite mer då.
-23-
att hon inte tycker att det är negativt om föräldrar inte vill skriva utan hon ser det som positivt för då är de nöjda med hur de arbetar på förskolan.
Ja, men det sätt vi jobbar på och de ämnen vi jobbar med och teman fungerar bra, vi ser att de utvecklas, man får den här responsen på att de lär sig mycket och de är så duktiga på att sjunga hemma, ja de kan så mycket, och då känner jag att då jobbar vi på rätt sätt. Och är de nöjda med det och inte känner för att skriva, då fortsätter vi på det. Då behöver vi inte ändra någonting utifrån det, så kan jag nog känna.
Här nämner Anna att hon får respons från föräldrarna att barnen redan utvecklas och lär sig mycket och att det är därför som de inte vill skriva IUP.
5.6 Arbetslagets betydelse för hur IUP används
Anna och Ulrika berättade båda för mig om två barn vars föräldrar hade sett att de var mycket intresserade av siffror och bokstäver. Och att föräldrarna tyckte att det var en stark sida. Anna säger att de satte sig i arbetslaget och diskuterade hur de skulle arbeta för att tillgodose
intresset. Ulrika berättar att de efter att ha diskuterat i arbetslaget har upptäckt fler barn som var intresserade av siffror och bokstäver. Och att de redan nu har lagt in planering över hur de ska arbeta med detta.
Men förskollärarna ser arbetslagets korta planeringstid som ett hinder i arbetet med IUP. Ulrika säger att hon ser arbetslagets korta planeringstid som ett problem och som får
konsekvenser i arbetet med IUP. Hon säger att de inte hinner diskutera ihop sig tillräckligt.
Jag känner ofta att det är så mycket som vi ska ta upp på den lilla tiden vi har tillsammans, att vi har väldigt lite planeringstid och tid gemensamt också. Det är väl där som en känner är brist, att ofta får man liksom hasta över och inte har tiden att diskutera ordentligt varken före eller efter. Ja, det kan ju vara att det inte riktigt är genomdiskuterat. Och det kanske är mycket därför också som när man sitter med IUP med föräldrarna, kommer man på själv att hur man ska jobba med det här så då tar man liksom direkt bara att man vet att det kan vara svårt att få tid tillsammans.
Viola säger att hon inte ser tiden som ett problem och menar att det i så fall är värt den tiden som man lägger på att prata ihop sig i arbetslaget. Hon nämner att hon inte tycker att
arbetslaget är avgörande för hur IUP används. Men samtidigt resonerar hon kring IUP, verksamhetsplaneringen och arbetslaget på följande sätt:
-24-
kunde gå igenom varje barn mer tillsammans både innan i föräldrasamtal och även efter. Och sen jobba lite mer tematiskt, man kunde planera ihop liksom, nu är det mer att var och en planerar för sig själv och de tycker jag är lite tråkigt, man tappar så mycket.
Här ser jag att Viola uttrycker en önskan om att samarbeta mer i arbetslaget och även att de i arbetslaget skulle kunna ha mer inplanerade aktiviteter.
Anna säger att hon inte tycker att tiden är något problem och hon tycker att de hinner delge varandra information. Här berättar hon om hur de i arbetslaget går tillväga efter
utvecklingssamtalen:
När vi haft samtalen eller när vi har den här planeringen på torsdagsmorgonen så går vi alltid igenom vad vi pratat om och den vanliga lappen brukar vi inte gå in på så mycket om det inte är något problem där oftast vi tar upp innan att nu kommer jag ta upp det här, och det här är vi överens om. Men sen om de kommer fram speciella saker går vi igenom IUP:n. Den har skrivit, den har inte skrivit och vad har de skrivit, jo de har skrivit så här, ja men då försöker vi att ta tag i det. Så vi pratar om det tillsammans, ger varandra information om vad de andra kommer fram till i IUP:n, det är viktigt.
Ulrika berättar hur Viola gått tillväga när hon skulle skriva en IUP med en förälder.
En kollega tyckte att, ja men jag vill prata med mina kollegor först och då skrev vi i starka intressen och sen hur vi jobbar vidare. Då tog hon det i arbetslaget och sen gick hon tillbaka till föräldern och sa nu har vi pratat och så här kan vi jobba med det här. Det kan också vara ett sätt om man inte direkt liksom kommer på naturligt hur man ska jobba vidare då.
Detta skulle Ulrika kunna tänka sig att ta efter om det kommer fram något nytt intresse som inte har kommit fram tidigare. Ulrika säger att hon har arbetat i så många år men om det kom upp ett nytt intresse så skulle hon vilja ta upp det med kollegorna innan. Viola berättar själv om situationen för mig och säger att hon ville vänta med att skriva IUP tillsammans med föräldern tills hon hade pratat med de andra i arbetslaget. Detta gjorde hon för att få ännu fler idéer och för att få de andra i arbetslaget delaktiga. Då upptäckte de att det var fler som hade samma önskemål. I vanliga fall brukar de diskutera ihop sig i arbetslaget efter
-25-
5.7 Sammanfattning av intervjuerna
Resultatet av intervjuerna visar att förskollärarna ser positivt på arbetet med IUP. De berättar om flera positiva effekter som arbetet med IUP ger. De säger att IUP är ett bra verktyg som stärker barnen i deras utveckling och att det ger ett ökat samarbete med föräldrar. De berättar också att det är bra att föräldrarna får vara med och påverka mer i förskolan. Detta gör att de får en öppen dialog tillsammans med föräldrarna som sedan ger ett bra stöd för deras
verksamhetsplanering. Förskollärarna säger att varje barn blir synligt vilket gör att det blir enklare för dem att stödja barnen i deras utveckling. De säger också att de i arbetet med IUP lär känna barnen mer, att det är positivt att de ska se till barnens starka sidor och stötta dem i deras utveckling och att de får reda på vad föräldrarna vill att de ska stärka barnen i.
-26-
6. Diskussion
Detta kapitel inleds med en metoddiskussion efter det reflekterar jag kring resultatet av min undersökning kopplat till litteraturen och mina frågor. Jag kommer också belysa huruvida jag har uppfyllt mitt syfte med arbetet. Avslutningsvis presenteras ett förslag på framtida
forskning.
6.1 Metoddiskussion
Halvstrukturerade intervjuer innebär att de varken är öppna samtal eller slutna frågeformulär. Denna metod har varit bra eftersom man inte är bunden till intervjufrågorna i intervjuguiden vilket gör att samtalet kan flyta på. Intervjuguiden var också bra att titta på för att se att alla frågor blev berörda. Det svåra med denna typ av intervju är att ställa följdfrågor. Det är lätt hänt att man ställer ledande frågor och är ute efter ett rätt svar. Det är även svårt att
koncentrera sig på vad intervjupersonerna berättar när man samtidigt funderar på vilken fråga som är lämplig att komma in på. Detta gjorde att allt som intervjupersonerna berättade inte följdes upp. Det var också besvärligt att hålla sig till syftet med undersökningen eftersom det var så mycket som var intressant av det som intervjupersonerna berättade men som inte hade med syftet att göra. Intervjupersonerna avbröts vid några tillfällen vilket kan ha gjort att information gått förlorad. Det var bra att intervjuerna spelades in med mobiltelefon trots att en intervju gick förlorad för att knappen på mobiltelefonen inte trycktes in. Det är ett bra sätt att spela in intervjuer eftersom man kan koncentrera sig på samtalet och för att det underlättar analysen av det insamlade materialet.
6.2 Individuella utvecklingsplaner eller ”Individorienterade normalplaner”
Här diskuteras min första fråga: Hur använder förskollärare individuella utvecklingsplaner? Detta kopplas till min undersökning och till litteraturen.
-27-
får syn på varje barn. Min studies resultat är intressant att jämföra med tidigare studier eftersom resultaten liknar varandra.
Skolverkets (2007c) rapport visar att lärare och förskollärare anser att förberedelserna inför utvecklingssamtal är bättre och att föräldrarna görs mer delaktiga. Wennbo (2005) skriver att de individuella utvecklingsplanerna fungerar som samtalsunderlag i möten med barnens föräldrar och att detta underlättar för pedagogens fortsatta planering för varje barn. Pedagogerna i Elfströms (2005) studie säger också att IUP är positivt eftersom föräldrars delaktighet ökar och att deras pedagogiska arbete blir mer tydligt och synligt. Elfström (2005) skriver att pedagogerna tycker att det är bra att de arbetat fram ett gemensamt dokument som leder till att alla tar upp samma saker och att alla blir bedömda efter samma mall. De säger även att diskussionerna i arbetslaget går åt samma håll när de använder individuella
utvecklingsplaner och då vet de vad som är viktigt att arbeta med i barngruppen. De positiva effekterna som beskrivs är till större nytta för pedagoger i deras arbete än för barnen. Men efter att ha gjort undersökningen och läst litteratur inom området är jag fortfarande tveksam till hur de individuella utvecklingsplanerna i förskolan används. Mycket på grund av att flera forskare skriver att det är individen som oftast hamnar i fokus och som ska åtgärdas. Vallberg Roth och Månsson (2008) skriver att de individuella utvecklingsplanerna snarare rör sig om ”individorienterade normalplaner” (s. 85) där mallarna är förutbestämda och fylls i för varje barn.
6.2.1 Vilken ”blick” riktas mot barnen
Elfström (2005) skriver att det är individen som hamnar i fokus och som ska åtgärdas trots att syftet med IUP i förskolan handlar om att se till helheten och miljön. Vallberg Roth och Månsson (2008) skriver också att de individuella utvecklingsplanerna gör att individen hamnar i fokus vilket kanske inte är ett problem i sig men de skriver samtidigt att de
individuella utvecklingsplanerna ”kan betraktas som den hårdaste regleringen på individnivå i förskolans och skolans historia” (s. 86). Granath (2008) är inne på samma sak, hon skriver att utvecklingssamtalen oftast slutar med att föräldrar, lärare och elev tillsammans skriver under på ”det nya korrigerande jaget” (s. 82) genom den individuella utvecklingsplanen.
-28-
”Elevers ”skoljag” skapas i deras specifika skola, i kontakt med specifika lärare och kamrater i specifika situationer. Hon skriver att det inte finns något stelnat ”skoljag” som skulle se likadant ut från förskola och gymnasiet ut”(s. 29).
Gars (2002) är inne på samma sak i den avhandling hon skrivit där föräldrar och förskollärare intervjuas. Hon har som avsikt med studien att förstå föräldrars och förskollärares samarbete om barnen. Gars (2002) skriver att ”Föräldrasamtalen kan färgas av hopp eller problem. Detta alltså inte på grund av barnens sätt att vara utan på grund av den blick som riktas mot dem” (s.196).
I min undersökning berättar förskollärarna att de tycker att det är viktigt att det inte står något negativt i de individuella utvecklingsplanerna utan bara positivt. Det är bra eftersom det visar att de har en positiv ”blick” riktad mot barnen som gör att föräldrasamtalen kan ”färgas av hopp”. (Gars 2002 s.196) Men jag tror inte att förskollärarna i min studie har reflekterat över de risker som tidigare forskning visar vad gäller individuella utvecklingsplaner. Detta kanske beror på att mina intervjufrågor inte tog upp risker med individuella utvecklingsplaner utan bara hinder i arbetet med IUP eller för att de bara har hört positiva saker om IUP och därför är positivt inställda. Ett hinder som förskollärarna berättar om handlar om föräldrarnas ovilja att skriva IUP för sina barn eftersom föräldrarna måste ge sitt godkännande för att de ska få skriva IUP. Förskollärarna i min studie nämner ytterligare två hinder i arbetet med IUP. De säger att det är svårt att se vad barnen ska stärkas i när de är så små och att IUP i sig kan vara känsligt eftersom det sker en viss bedömning.
6.2.2 Arbetslagets betydelse för hur IUP används
Här diskuteras min andra fråga: Finns det skillnader i hur förskollärare inom samma arbetslag använder individuella utvecklingsplaner? Detta kopplas till min undersökning och till
litteraturen.
-29-
planeringstid. Planeringstiden de har tillsammans i arbetslaget är en timme per vecka och två av förskollärarna berättar att de tycker att det är för lite. Bristen på planeringstid kan göra att förskollärarna inte hinner diskutera i arbetslaget hur de ska följa upp det som arbetats fram i de individuella utvecklingsplanerna i samtal med föräldrar. Och att de inte hinner reflektera över vilka risker de individuella utvecklingsplanerna kan orsaka. IUP kanske har framställts positivt av någon drivande person som gör att fler börjar använda individuella
utvecklingsplaner utan att reflektera över riskerna.
Skolverket (2005a) förutsätter att de individuella utvecklingsplanerna är ett underlag för arbetslagets uppföljning och planering av den dagliga undervisningen. Skolverket (2005a) skriver också att man i arbetslaget ska utveckla gemensamma värderingar och en samsyn på barns utveckling och lärande. Om IUP fungerar som ett underlag för arbetslagets planering av verksamheten så kan de individuella utvecklingsplanerna vara ett bra verktyg. Däremot hinner inte förskollärare diskutera alla utvecklingsplanerna på den korta planeringstid de har. Frågan är om detta kan vara orsaken till den individfokusering som visat sig i tidigare forskning. Kan bristen på gemensamma diskussioner i arbetslaget göra att fokus hamnar på att åtgärda individer och inte på helhet och miljö?
6.3 Slutsats
Syftet med detta arbete har varit att bidra med kunskap om förskollärares syn på IUP och hur de arbetar med dem. Anledningen till att jag valde att skriva om individuella
utvecklingsplaner i förskolan var för att jag till en början var tveksam till om de verkligen används på grupp- och organisationsnivå som är syftet med dem. Jag funderade också kring hur IUP kan användas utan att bedöma enskilda barns utveckling och lärande. Efter att jag skrivit detta arbete är jag fortfarande tveksam till hur de individuella utvecklingsplanerna används i förskolan. Anledningen är att tidigare forskning visar att de individuella
-30-
av denna djupare kunskap har jag kommit fram till hur viktigt det är att diskutera och
reflektera i arbetslaget och med andra pedagoger om risker och möjligheter i arbetet med IUP, att man också diskuterar vad som är syftet med IUP och att man tillsammans bestämmer hur de individuella utvecklingsplanerna ska följas upp så att de används för att se till helhet och miljö. Att diskutera tillsammans i arbetslaget och med andra pedagoger kring IUP är mitt viktigaste resultat men det är även något som förskollärarna i min undersökning anser att de har för lite tid till. Även om förskollärare har för lite planeringstid så hoppas jag att man prioriterar tiden till att diskutera de individuella utvecklingsplanerna om man har valt att använda sig av dem. Jag kommer att dela med mig av min kunskap när det gäller IUP i
förskolan och det kan förhoppningsvis leda till att fler förskollärare ifrågasätter och reflekterar över hur de arbetar med individuella utvecklingsplaner och om de kan förbättra sitt arbete på något vis.
Ett sätt att få förskollärarna att prioritera gemensamma diskussioner som rör de individuella utvecklingsplanerna kan vara ett namnbyte. Jag anser precis som Elfström (2005) att
individuell utvecklingsplan borde kallas för individuell planering istället. Jag tror att namnet individuell utvecklingsplan är en bidragande orsak till att de individuella utvecklingsplanerna används på fel sätt där man fokuserar på att utveckla individer. Elfström (2005) och Granath (2008) är också kritiska till begreppet utveckling i individuella utvecklingsplaner. Begreppet förutsätter att det är något som ska utvecklas och bli bättre och inte att något redan är bra. Om förskollärarna prioriterar att diskutera de individuella utvecklingsplanerna när de har
gemensam planeringstid kanske fokus hamnar på helhet och miljö istället för att de individuella utvecklingsplanerna fungerar som normaliseringsmallar där man bedömer, kontrollerar och åtgärdar individer.
6.4 Förslag på fortsatt forskning
I förskolan är barnen inte delaktiga vid utvecklingssamtal och när IUP skrivs. Men i skolan ska barnen vara med och påverka. Det skulle vara intressant att undersöka eventuella skillnader som uppstår när man använder individuella utvecklingsplaner där barnen är delaktiga. Och att även undersöka hur barnen får vara med och påverka det som skrivs i de individuella utvecklingsplanerna.
-31-
undersöka hur föräldrar till barn i förskolan ser på IUP. Och även hur föräldrar upplever att de påverkar förskolans verksamhet genom den individuella utvecklingsplanen.
En av frågeställningarna i mitt arbete handlar om att få syn på om det skiljer sig i hur man använder IUP inom samma arbetslag. Det kom fram att förskollärarna har för lite
planeringstid i arbetslaget till att diskutera de individuella utvecklingsplanerna. Därför skulle ett förslag på framtida forskning kunna var att undersöka hur arbetslaget följer upp de
-32-
Referenser
Elfström. (2005). Varför individuella utvecklingsplaner - En studie om ett nytt
utvärderingsverktyg i förskolan. Stockholm: Forskning nr 26, Lärarhögskolan.
Ely. (1994). Kvalitativ forskningsmetodik i praktiken – cirklar inom cirklar. Lund: Studentlitteratur.
Gars. (2002). Delad vårdnad? – föräldraskap och förskolläraruppgift i den offentliga
barndomen. Stockholm: Akademisk avhandling, Lärarhögskolan.
Gars. (2007). Vänd blicken från barnet. i pedagogiska magasinet: 3. Granath. (2008). Milda makter! – Utvecklingssamtal och loggböcker som
disciplineringstekniker. Göteborg: Akademisk avhandling. Grundskoleförordningen 7 kap 2 § (2009- 11- 08)
http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19941194.htm#K7
Kvale och Brinkmann. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lindgren och Sparrman. (2003). ”Om att bli dokumenterad - etiska aspekter på förskolans
arbete med dokumentation.” Pedagogisk forskning i Sverige. 8 (1-2), 58-69.
Nationalencyklopedin.(2009). Utvecklingssamtal. Hämtad 2009-11-21, från http://www.ne.se/sok/utvecklingssamtal?type=NE
Patel och Davidson. (2003). Forskningsmetodikens grunder. (3 uppl.) Lund: Studentlitteratur. Skolverket. (2008). Barnen i förskolan bedöms alltmer. Hämtad 2009-11-11, från
http://www.skolverket.se/sb/d/2523/a/14058
Skolverket. (2006). Individuella utvecklingsplaner i förskolan? Hämtad 2009-11-08, från http://www.skolverket.se/sb/d/1413/a/6462
Skolverket. (2005). Kvalitet i förskolan. Hämtad 2009-11-08, från http://www.skolverket.se/publikationer?id=1294
-33-
Skolverket. (2005). Den individuella utvecklingsplanen. Hämtad 2009-11-08 från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2114
Trost. (2005). Kvalitativa intervjuer. (3 uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Utbildningsdepartementet.(2001). Elevens framgång – skolans ansvar. Hämtad 2009-11-27 från http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/2794
Wennbo. (2005). Individuell planering – ett led i en önskvärd pedagogisk utveckling? Göteborg: Skolutvecklingsenheten
Bilaga
Intervjuguide: Tre förskollärare inom samma arbetslag
Bakgrundsfrågor: Vad har du gått för utbildning? Hur länge har du arbetat inom förskolan?
Kan du beskriva för mig vad du tänker på när du hör ordet IUP? Beskriv känslan du får när du hör ordet IUP?
Har du någon gång arbetat eller kommit i kontakt med IUP inom förskolan? Hur skulle du beskriva hur du arbetar med IUP?
Berätta hur du skulle gå tillväga om du skulle upprätta en IUP för ett enskilt barn?
Vilka möjligheter ser du med IUP? Vilka hinder ser du med IUP?
Hur tänker du kring IUP, verksamheten och det enskilda barnet? Vad använder du för underlag till IUP?
Hur skulle du lyfta fram en IUP för föräldrarna? Hur ser du på IUP och utvecklingssamtal?
Hur ser du på arbetslagets betydelse för upprättandet av IUP?
Sammanfatta kort för att avrunda intervjun och kontrollera det som sagts. Jag har inga fler frågor, har du något mer att ta upp som rör IUP, övriga tankar
innan vi avslutar intervjun?
