SOCIONOMER I SKOLAN
En kvalitativ studie om rektorers syn på
behovet av socionomer i skolan
Social workers in school
A qualitative study about school principals’ views
on the need for social workers in school
Författare: Jennie Hedman & Johanna Sundqvist
Handledare: Urban Karlsson
UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för socialt arbete Socionomprogrammet
Examensarbete 15 hp, termin 6 Vårterminen 2021
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen i socialt arbete Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT –21
Författare: Jennie Hedman och Johanna Sundqvist Handledare: Urban Karlsson
Socionomer i skolan – En kvalitativ studie om rektorers syn på behovet av socionomer i skolan.
Social workers in school - A qualitative study about school principals’ views on the need for social workers in school
Sammanfattning
Skolan ska vara en plats där alla barn och ungdomar ska känna sig trygga, det ska vara en plats där barn får en chans att lyckas, inte minst för de barn som far illa. Forskning visar att ungdomar i Sverige mår sämre än tidigare, detta påverkar i sin tur ungas utveckling i skolan. I takt med ökad psykisk ohälsa bland unga visar den tidigare forskningen att skolkuratorer har för hög arbetsbelastning där de knappt eller inte alls hinner med sitt arbete. Det framkommer även att 18% inte kan garantera att alla elever har tillgång till en skolkurator, vilket det är lag på. Skolverket och Socialstyrelsen gör satsningar inom TSI och en del av dessa satsningar innefattar mer socialt arbete i skolan. Syftet med studien var att undersöka behovet av socionomer i högstadieskolor. Frågeställningarna som framställdes för att besvara syftet var hur rektorer beskriver behovet av socionomer i högstadieskolor samt vilka möjligheter och svårigheter rektorerna upplever att det finns med socionomer i skolan. För att nå syfte och frågeställningar har vi använt oss av kvalitativ metod där vi genomfört semistrukturerade intervjuer utifrån en bestämd intervjuguide. Studiens intervjupersoner bestod av fyra
högstadierektorer varav två rektorer hade tillgång till socionomer i skolan och resterande två inte hade tillgång till socionom i skolan. Studiens resultat visade på att det generellt sett finns ett behov av socionomer i skolan. För att fler socionomer ska kunna etablera sig i skolan krävs dock en tydligare arbetsbeskrivning, detta för att förtydliga socionomen i skolans uppdrag samt för att kunna skilja på socionomen i skolan och skolkuratorns arbetsuppgifter.
Exempel på socionomen i skolans tänkbara arbetsuppgifter och ansvarsområden innefattade ett elevnära arbete på individnivå, tillföra ökade psykosociala färdigheter, vara ett synligt stöd, samverka med socialtjänst samt bidra med sin relationskompetens. Ytterligare framkom det att den interna samverkan på skolan behöver utvecklas i syfte att socionomen i skolan och övrig personal ska kunna ha en samsyn och öppen dialog angående ansvarsuppgifter.
Sökord/nyckelord: Socionom i skolan, psykosocialt arbete, ansvarsfördelning
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ... 6
1.2 Avgränsningar och relevans ... 6
1.3 Begreppsdefinitioner ... 6
2. Kunskapsöversikt ... 7
2.1 Socionomer som yrkesgrupp ... 7
2.2 Skolkuratorns framväxt och nuvarande uppdrag ... 7
2.3 Rollfördelning och intern samverkan ... 8
2.4 Elevernas mående och trivsel i skolan ... 10
2.5 Fler socionomer i skolan ... 11
3. Teori och begrepp ... 12
3.1 Systemteori ... 12
3.2 Psykosocial teori ... 13
3.3 Resultat som effekt ... 14
3.4 Relationskompetens ... 14
4. Metod ... 15
4.1 Datainsamlingsmetod och genomförande ... 15
4.2 Urval ... 16
4.3 Analysmetod ... 17
4.4 Litteratursökning ... 18
4.5 Forskningsetiska överväganden ... 18
4.6 Validitet och Reliabilitet ... 19
4.7 Metodreflektion ... 19
5. Resultat ... 20
5.1 Socionomen i skolans arbetsuppgifter ... 20
5.2 Intern samverkan ... 22
5.3 Möjligheter med socionomer i skolan ... 23
5.4 Svårigheter med socionomer i skolan ... 24
5.5 Elevernas mående - nya utmaningar ... 25
5.6 Elevhälsoteamens utformning ... 26
6. Analys och diskussion ... 27
6.1 Behovet av socionomer i skolan ... 27
6.2 Möjligheter med fler socionomer i skolan ... 28
6.3 Svårigheter med socionomer i skolan - rollfördelning och samverkan ... 31
6.4 Slutsatser ... 32
6.5 Förslag till fortsatt forskning ... 32
6.6 Arbetsfördelning ... 32
Referenslista ... 34
Bilagor ... 37
Bilaga 1 ... 37
Bilaga 2 ... 38
Bilaga 3 ... 39
Bilaga 4 ... 40
5
1. Inledning
Skolan ska vara en plats där alla barn och ungdomar ska känna sig trygga, skolan ska vara en plats där barn får en chans att lyckas, inte minst för de barn som far illa. Forskningen visar svart på vitt att framgång i skolan är den starkast skyddande faktorn för alla barn (Skolverket, 2020). Skolan är med andra ord oerhört viktig för barnen och deras framtid, vilket också leder till ett onekligen stort ansvar för de anställda på skolorna. Samtidigt som skolan ska vara en trygg plats för barn och unga visar forskning att den psykiska ohälsan är hög bland barn och unga i Sverige och att det i sin tur har stor påverkan på deras skolgång.
År 2016 var det cirka 10 procent av flickor och 10 procent av pojkar i åldersgruppen 10–17 år som led av psykisk ohälsa, vilket motsvarar cirka 34 200 flickor respektive 45 300 pojkar.
(Socialstyrelsen, 2017). Den psykiska ohälsan har stor påverkan på barn och ungas utveckling i skolan, detta ges i uttryck genom försämrad prestationsförmåga och ökad risk för skolk och avhopp från skolan (Schulte-Körne, 2016). I och med att elevernas mående har en stor inverkan på deras skolgång behövs det utbildad personal på skolan som uppmärksammar och stöttar elever med behov i syfte att kunna ge alla elever likvärdiga förutsättningar att klara skolan.
I Sveriges grundskolor ska eleverna förutom lärare även ha tillgång till en skolkurator, detta är generellt sett den enda socionomen som finns i skolan. Skolkuratorn är tillsammans med skolsköterska, skolläkare och skolpsykolog en del av skolornas elevhälsa. Deras uppdrag innefattar framförallt att arbeta förebyggande och hälsofrämjande för att eleverna ska nå utbildningens mål (Skollagen 2 kap. 25§). Elevhälsan och de olika professionernas roll är dock komplexa, Höög (2014) menar att elevhälsans uppdrag behöver fler nationella och lokala riktlinjer för att kunna förtydliga elevhälsoarbetet. Även Sveriges Kommuner och Landsting (2018) menar att det finns utvecklingspotential kring det hälsofrämjande och förebyggande arbetet inom elevhälsan.
Utmaningarna skolan står inför handlar med andra ord om en kombination av ökad psykisk ohälsa bland eleverna, ett komplext arbetsuppdrag för elevhälsan i stort samt för de anställda inom elevhälsan, inte minst skolkuratorerna. En studie gjord av SSR (2019) visar att tre av fyra skolkuratorer har så hög arbetsbelastning att de inte hinner med sitt arbete.
Ämnet socionomer i skolan uppmärksammade Johanna på sin praktikplats, socialtjänsten. Till praktikplatsen kom tre stycken anställda socionomer i skolan för att berätta om deras arbete i kommunens högstadieskolor. Socionomernas uppdrag och arbetsuppgifter var utformade utifrån rektorn och skolans behov. Exempel på vad socionomerna tillförde i skolorna var bland annat närmare elevkontakt, samverkan med exempelvis socialtjänsten samt att befinna sig i skolans miljöer för att prata med barnen och ungdomarna. I och med denna vetskap väcktes ett intresse för att undersöka om det finns ett behov av fler socionomer i skolan.
6
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka om det finns ett behov av fler socionomer i högstadieskolor. Syftet kommer att besvaras genom följande frågeställningar:
Hur beskriver högstadierektorer behovet av fler socionomer i skolan?
Vilka svårigheter och möjligheter upplever högstadierektorerna att det finns med socionomer i skolan?
1.2 Avgränsningar och relevans
Studien avgränsar sig till att endast intervjua rektorer på kommunala skolor, detta då
kommunala skolor har störst omfattning i de kommuner vi valt att undersöka. Ytterligare en avgränsning är att studien inriktar sig på högstadieskolor, i dessa innefattas inte
grundsärskolor.
Studiens resultat kan vara relevant för samtlig personal inom skolans verksamheter, med personal inom elevhälsan inräknad. Den är också relevant för socionomstudenter och yrkesverksamma socionomer. Även yrkesverksamma inom den offentliga sektorn kan ha nytta för studien.
1.3 Begreppsdefinitioner
Skolkurator: är verksam inom skolan, är en del av elevhälsan och bidrar med psykosociala insatser, enligt lag ska elever ha tillgång till en skolkurator.
Socionom i skolan: en utbildad socionom i skolan som finns tillgänglig utöver skolans skolkurator.
Socialarbetare i skolan: översatt från engelska begreppet “socialworker in school”.
7
2. Kunskapsöversikt
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning och relevanta definitioner. I Sverige är det främst Christine Isaksson vars forskning vi valt att använda oss av. Christine Isaksson är
universitetslektor vid institutionen för socialt arbete på Umeå Universitet och har forskat på skolkuratorer och deras roll, arbetsuppgifter, handlingsutrymme samt socialt arbete i skolan. I detta avsnitt presenteras socionomer som yrkesgrupp, skolkuratorns framväxt och nuvarande uppdrag, rollfördelning & intern samverkan, elevernas mående & trivsel i skolan samt fler socionomer i skolan.
2.1 Socionomer som yrkesgrupp
För att ha professionen socionom krävs en examen från en statligt reglerad akademisk utbildning, vars kunskapsbas grundar sig i forskning och vetenskaplig forskning.
Socionomernas yrkesutövning är politiskt styrd och de ges därför varierat handlingsutrymme när det kommer till självständigt omdöme beroende på vilken verksamhet denne befinner sig på eller vilken typ av arbetsuppgifter socionomen har. Tillsammans med professioner inom skolan, omsorgen och vården är socionomer verksamma i människobehandlande
verksamheter (Dellgran, 2016).
Socionomer har i uppdrag att företräda och bistå individer i utsatta livssituationer. Detta innebär att professionella inom denna yrkesroll får viss frihet att utforma sitt arbete utifrån sin särskilda kunskap och kompetens (Blom & Moren, 2015).
Socionomyrket är brett och det finns cirka hundra olika yrkestitlar som en socionom kan ha.
En socionoms huvudsakliga frågor är sociala, psykologiska, ekonomiska, medicinska och psykiatriska problem, gruppdynamik, organisationsfrågor, relationsproblem samt
funktionsförmågor i relation till den fysiska omgivningen. De vanligaste arbetsuppgifterna är att göra utredningar, bedömningar, ge råd och stöd, behandlingsarbete, arbetsledning,
biståndsbedömning och rehabilitering (Svensson, 2008).
2.2 Skolkuratorns framväxt och nuvarande uppdrag
Att socionomer behövs i skolan har man vetat länge. Redan i början av 1940-talet anställdes de första skolkuratorerna i Sverige och sedan 1944 har kommunerna varit skyldiga att
anordna skolhälsovård för alla elever. Trots att det har varit frivilligt att anställa skolkuratorer har det ändå varit den näststörsta elevvårdande yrkesgruppen de senaste 50 åren (Isaksson 2016). Under efterkrigstiden (1945–1991) fick man förståelse för sociala och psykosociala faktorers betydelse för utbildningsframgång och förmåga till lärande. I slutet av 1960-talet hade skolkuratorer blivit en etablerad yrkesgrupp med socionomutbildning som grund och sedan dess har yrkesgruppen fortsatt växa. Samhället anser att barn har behov av
professionell hjälp med sociala och psykosociala frågor och ser sig därför ha ett ansvar att erbjuda hjälp och stöd av en professionell socionom i skolan (Larsson, 2020).
I dag har Sveriges grundskolor en skyldighet att eleverna ska ha tillgång till en elevhälsa.
Skolans elever ska ha tillgång till en elevhälsa bestående av psykosociala, medicinska, psykologiska och specialpedagogiska insatser. Elevhälsans främsta uppgifter är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande samt stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål.
8 Inom elevhälsan ska skolläkare, skolsköterska, psykolog och skolkurator finnas tillgängliga för eleverna. Det ska också finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses (Skollagen 2 kap. 25§).
SSR (u.å) förklarar att en skolkurators uppdrag är att arbeta psykosocialt i skolan, vilket innebär att se eleven i hela sitt sammanhang. Detta innebär att det krävs kunskap och förståelse för hur eleven har det på olika plan, både inom familj, klass och fritid. Isaksson (2016) förklarar att skolkurativa arbetsuppgifter är många och innefattar arbete på olika nivåer, dels med elever på individnivå och gruppnivå men även arbete på organisatorisk nivå, samverkansarbete inom skolan och utanför skolan. Arbetet med elever på individnivå
innefattar exempelvis att skolkuratorn ska främja elevernas delaktighet och möjlighet att komma till tals samt att genomföra professionella samtal med både elever och deras familjer.
Arbetet med elever på gruppnivå handlar om att skolkuratorn i förebyggande syfte eller vid akuta behov tar sig an flera elever i grupp. Arbetet skolkuratorn gör på organisatorisk nivå kan exempelvis vara att bidra med handledning och konsultation till annan skolpersonal.
Samverkansarbete inom skola innebär att skolkuratorn är en del av skolans elevhälsoteam, står för elevhälsans psykosociala insatser och är med att upprätta och implementera handlingsplaner. Samverkansarbete utanför skolan innebär kontakt och eventuella anmälningar till socialtjänst och polis samt kontakt med psykiatri, arbetsförmedling,
ungdomsmottagning, habilitering m.fl. Skolkuratorn ingår även i en samverkansgrupp inom socialtjänstens förebyggande arbete.
När det kommer till skolkuratorers arbetsbelastning redovisar SSR (2019) en studie där skolkuratorer i hela Sverige intervjuats (totalt 922 deltagare). Resultatet visar på en ökad arbetsbelastning hos skolkuratorer vilket lett till förändrade arbetsvillkor. År 2019 uppgav tre av fyra skolkuratorer att de har så pass hög arbetsbelastning att de knappt eller inte alls hinner med sitt arbete. Den största delen av arbetet går till akuta ärenden och det förebyggande arbetet prioriteras bort. I samma studie uppgav 18% att de saknar möjlighet att leva upp till lagens intention om att alla elever ska ha tillgång till en skolkurator.
Tan et al. (2020) belyser vikten av att främja och förespråka socialarbetare i skolan, utifrån två stycken fallbeskrivningar, varpå den ena beskriver en process där en skola i USA föreslog att ta bort socialarbetartjänsterna för att spara pengar. Den andra fallbeskrivningen innefattar en observation av socialarbetarstudenter, de uppmärksammade en brist på socialarbetare på en skola där det fanns ett omfattande behov. Gemensamt för de två fallen var att de två skolorna hade en begränsad budget. Eftersom socialarbetare i skolan ansvarar för en liten del av det totala elevantalet prioriteras inte heller alltid deras tjänster. Författarna
uppmärksammade att ett viktigt argument för att förespråka socialarbetare i skolan är att belysa den positiva ekonomiska effekten det kan bidra med på lång sikt.
2.3 Rollfördelning och intern samverkan
Isaksson (2016) beskriver det faktum att skolkuratorn tillsammans med resterande yrkesverksamma i elevhälsan är minoritetprofessioner i kontrast med lärarna. Isaksson problematiserar också svårigheterna när det kommer till vilket handlingsutrymme samt vilka specifika arbetsuppgifter skolkuratorn egentligen ska ansvara för. Även andra forskare runt
9 om i världen problematiserar den komplexa arbetssituation socialarbetare i skolan ställs inför.
Beddoe (2017) beskriver hur det Nyazeeländska programmet Social Work in School (SWiS) växte fram under tidiga 2000-talet och vilka hinder dessa socialarbetare stöter på idag.
Beddoe påvisar att flertalet socialarbetare upplever att deras universitetsutbildning inte förberett dem på socialt arbete i skolan, samt att vissa socialarbetare upplever att de anpassar sig efter sina lärarkollegor för att inte trampa någon på tårna samt försöker passa in.
Peckover et al. (2012) påvisar också den komplexa situationen för socialarbetare i skolan, framförallt när det kommer till arbetsuppgifter och vilken roll socialarbetare ska ha i skolan.
Deltagarna (från Iowa, USA) i denna studie beskrev att deras förhoppningar på vilket arbete de ville genomföra inte stämde överens med deras nuvarande arbetsuppgifter. Med andra ord är rollfördelningen i skolan en utmaning samt en grundläggande aspekt för att samarbetet och relationerna kollegor emellan ska fungera på ett bra sätt, detta påverkar i slutändan elevernas skolmiljö och rätt till stöd.
Schulte-Körne (2016) förklarar att det krävs en vidareutveckling kring det förebyggande arbetet. Barn, unga och deras familjer ska ha rätt till information kring vårdmöjligheter och tillgången till dessa insatser behöver förbättras. För att förbättra barn och ungas möjligheter till en god hälsa och utbildning krävs samverkan mellan lärare, socialarbetare och hälso- och sjukvård och de åtgärder som behövs är screenings, förebyggande arbete, förändringar i klassrum och skolmiljön samt utbildning för lärare.
Isaksson & Larsson (2017) förklarar att det finns skillnader mellan lärare och skolkuratorers syn på vilken rollfördelning de olika professionerna har eller ska ha vilket i sin tur påverkar samarbetet mellan parterna. Ogden (2017) beskriver att lärare saknar utbildning för dessa psykosociala problem och barnets problem skapar stress och frustration i undervisningen.
Enligt Isaksson (2020) är det inom människobehandlande organisationer vanligt att betona enstaka kvaliteter hos individen. Inom skolorganisationen innebär det att barnet reduceras till en elev. Skolkuratorn ser däremot barnet i sin helhet utifrån livssituation och skapar förståelse utifrån det. Författaren belyser en komplex grundproblematik i relationen mellan lärare och skolkuratorer. Lärare tycker inte att skolkuratorer tar hänsyn till skolorganisationen medan skolkuratorer inte tycker att lärare tar hänsyn till elevens individuella behov. Detta kan bero på att skolkuratorer har ett psykosocialt perspektiv vilket innebär att skolbarnet och dennes livssituation är det primära medan eleven är det sekundära. För lärare är eleven det viktiga och det önskvärda är att få eleven i undervisningsbart skick så snabbt som möjligt. Lärare kan ofta se elevens avvikelse som problemet medan skolkuratorer kan se problem kring relationen mellan lärare och elev, vilket kan leda till en spänning mellan yrkesrollerna.
Lynn et al. (2003) förklarar att en fungerande intern samverkan mellan lärare och övrig skolpersonal är viktig för utvecklingen av elevhälsan i skolan. Socialarbetare i skolan har en betydelsefull roll med arbetsuppgifter såsom konsultation till lärare, ge råd kring förändringar i klassrum eller ge barn och föräldrar stöd i form av samtal och hembesök. För en fungerande intern samverkan krävs en positiv atmosfär där lärare och socialarbetare i skolan har
förståelse för varandras yrkesroller och att de arbetar mot samma mål vilket är elevers hälsa och utbildning. En fungerande samverkan kan öka det förebyggande arbetet, identifiera
10 behov och problem samt ge råd och stöd till elever med svårigheter i skolmiljö vilket kan leda till ett ökat välmående hos elever. Enligt Isaksson och Larsson (2017) har den interna
samverkan mellan lärare och skolkuratorer två grundläggande funktioner. Den ena är en ansvarsfördelning där skolkuratorerna ansvarar för hantering av elevers psykosociala problem och lärare ansvarar för undervisningen. Den andra är att skolkuratorerna kan ge råd och stöd till lärare för att hantera eleven. Ofta finns delade meningar kring samverkans utformning och rollfördelning.
Backlund (2007) belyser elevvården i grundskolan med fokus på resurser, organisering och praktik i sin avhandling. Backlund beskriver att elevhälsan överlappar en mängd olika organisatoriska fält, dessa fält överlappar varandra och kan också konkurrera med varandra.
Ett av dessa fält är den sociala barn- och ungdomsvården. Skolans personal har skyldighet att anmäla vid misstanke om ett barn far illa, skolans samarbete med socialtjänsten är dock komplicerad och ur skolans synvinkel finns en känsla av att de ofta gör socialtjänstens jobb.
Detta kan beskrivas som en domänkonflikt, vilket i detta fall handlar om att slippa ta ansvar för skolans sociala problem. Socialtjänsten anser i vissa fall att dessa problem inte befinner sig inom myndighetsutövningens ramar. Detta leder till att det sociala arbetet i skolan hamnar i en gråzon när det kommer till vems ansvar det faktiskt är.
Enligt Backlund et al. (2017) är grundskolan en central plats för förebyggande socialt arbete.
I skolan finns möjlighet att identifiera barn och ungas behov. Dels att identifiera de som lever i en utsatt livssituation, fånga upp de som är i riskzon att utveckla social problematik och se de som är i behov av särskilt stöd. Författarna tar upp centrala områden för ett skolsocialt arbete. Det första området är en fullständig skolgång, detta minskar risken för sociala eller hälsomässiga problem senare i livet. Därför är det viktigt, oavsett bakgrund eller olika förutsättningar, att stärka alla barns rätt till en likvärdig utbildning. Barn som befinner sig i socialt utsatta livssituationer har ofta problem i skolan. Skolan behöver vara ett skydd, ge positiva skolerfarenheter och undvika skolmisslyckanden. Här blir det förebyggande arbetet extra viktigt och skolans socialarbetare har en viktig uppgift att jobba med detta genom att uppmärksamma riskgrupper och rikta tidiga insatser till dessa elever. Ytterligare ett centralt område är att upptäcka och ge stöd till barn som far illa i sin hemmiljö. Detta kan vuxna i skolan dels göra genom anmälningsplikt till socialtjänst. Skolans socialarbetare behöver vara länken mellan socialtjänst och skola, bidra med kunskap om socialtjänst och bidra med kunskap om social utsatthet.
2.4 Elevernas mående och trivsel i skolan
Barn och ungdomar spenderar en stor del av sin tid i skolan och forskning visar att skolan är den främsta skyddande faktorn (Skolverket, 2020). Vidare belyser Bayram-Özdemir, och Özdemir (2019) vikten av en god relation mellan lärare och elever i årskurs 7–9. Ungdomar i högstadiet går igenom en känslig period i sina liv, det är en tid där bland annat puberteten och sociala relationer har stor inverkan. Iwarsson (2017) belyser vikten av goda relationer för att möjliggöra god psykisk hälsa och lärande. Det är av vikt att samtliga vuxna i skolan i relation till barn har kunskap om relationens roll. Dessa resurser, utanför familjen, blir extra
betydelsefulla för barn som inte får tillräckligt med stöd hemma. Författaren menar på att den
11 enskilt viktigaste faktorn som går att hitta hos barn som klarat sig bra mot alla odds är att det funnits minst en engagerad vuxen i barnets omgivning.
Den psykiska ohälsan har en stor påverkan på barn och ungas utveckling i skolan. Psykisk ohälsa försämrar barn och ungas prestationsförmåga och ökar risken för skolk och avhopp från skolan (Schulte-Körne, 2016). Som tidigare nämnt är relationen mellan lärare och elever betydelsefulla när det kommer till elevers trivsel i skolan. Det ska dock inte glömmas att även övrig personal på skolan kan bidra till att utveckla goda och öppna relationer med eleverna.
På platser i skolan som inte innefattar klassrummen finns det goda möjligheter för annan personal att knyta an och även göra indirekt påverkan på miljön i klassrummen (Thornberg, 2020).
Det har uppkommit nya problemområden för elevhälsan inom skola under senaste decenniet.
Mobbning, kränkningar och trakasserier har förändrats genom förekomsten av internet och sociala medier, nya inslag av droger samt ökad psykisk ohälsa hos barn och unga. Det har även tillkommit nya elevgrupper med andra typer av behov och problem såsom
ensamkommande flyktingbarns situation, hedersproblematik, trauman till följd av krig och terrorism vilket även medför ett kunskapsbehov kring kommunikation på andra språk samt användning av tolk (Blom et al., 2020).
Den vanligaste orsaken (40%) till aktualisering av ett ärende hos skolkuratorn är att eleverna har relationsproblem, vilket innefattar hög frånvaro, kamratsvårigheter, mobbning,
skoltrötthet/vantrivsel och störande beteenden. 30% av ärenden är problematiska
hemförhållanden vilket innefattar relationer i hemmet, ekonomi, sexuella övergrepp och flyktingproblematik därefter kommer hälsoproblem vilket kan vara depression, oro, låg självkänsla, suicidrisk och missbruk. Den sista kategorin är inlärningsproblem som innefattar låga studieresultat, koncentrationssvårigheter, läs- och skrivsvårigheter och prestationsångest (Isaksson, 2016).
2.5 Fler socionomer i skolan
Skolverket (2021) beskriver att en satsning gällande skolutveckling är tidiga och samordnade insatser för barn och unga (TSI). TSI innefattar att barn och unga ska ges stöd i ett tidigt skede. För att detta ska ske krävs en fungerande och förbättrad samverkan mellan, skola, socialtjänst samt hälso- och sjukvård. Skolverket arbetar tillsammans med Socialstyrelsen i utvecklingen av TSI, de stödjer 35 utvecklingsarbeten runt om i Sverige. En av inriktningarna de satsar på är en förstärkt första linje i elevhälsan. En positiv konsekvens av TSI är att det resulterar i en förbättrad gemensam problembild, samsyn och vilja inom socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård. Ett hinder de uppmärksammat med TSI är att det uppstår
organisatoriska glapp mellan verksamheterna, detta då verksamheterna är organiserade för arbete inom deras gränser, inte över gränser.
Ett exempel på ett utvecklingsarbete i Sverige med koppling till TSI är verksamheten Team Agera (TA). TA bildandes i Grästorps kommun 2011 och till en början var verksamhetens syfte att fokusera och arbeta med samverkan runt barn och unga, samt arbeta stödjande och förebyggande för att bidra med en positiv utveckling. TA består av personal från skolan och socialtjänsten och de arbetar med kommunens tre grundskolor, vilket resulterar i ungefär 600
12 elever. TA är en del av kommunens elevhälsa och insatserna de ansvarar för är traditionellt sett socialtjänstens uppgifter. TA gick från att vara en samordnarfunktion till att bli en operativ verksamhet. Målen förändrades och syftades framförallt till att upptäcka barn i gråzonen, det skulle vara lätt att få hjälp även för de barn som hamnar mellan stolarna. En förbättrad samverkan fanns också kvar som ett betydande mål. TA fick senare ökade möjligheter för ytterligare satsningar. Målet blev då att komma i kontakt med så många familjer och barn/ungdomar som möjligt, de satsade på förebyggande och direkta insatser (Solbring & Bolin, 2016).
Solbring och Bolin (2016) genomförde senare en studie för att undersöka hur en verksamhet som TA kan möjliggöra en ökad potential när det kommer till att arbeta i gråzonen. Denna gråzon innefattar barn och föräldrar som hamnar utanför systemets ramar och inte får hjälp förrän det gått för långt. Undersökningens resultat pekar på att TA:s arbete bidrar till att barn i riskmiljöer uppmärksammas och identifieras tidigare, detta eftersom barnen själva söker hjälp och lärarna uppmärksammar dem i högre grad. Författarna redovisar vad de
medverkande barnen ansåg vara anledningen till att de sökte hjälp hos TA, dessa tre
komponenter var; varje dag-närvaro, kommunikationsteknologier och att stödet är synligt.
Resultatet av en studie i USA visar ett liknade positivt resultat, närmare bestämt att fler elever går ut skolan med behörighet när det finns ett högre antal socialarbetare som arbetar inom skoldistriktet. Denna yrkesroll förbättrar skolklimatet, hjälper elever med särskilda behov, förespråkar elever, involverar och engagerar föräldrar och sammanför elever med
samhällsresurser vilket skapar förutsättningar för eleverna att klara skolan (Alvarez et al., 2013).
3. Teori och begrepp
Socialt arbete kan upplevas vara komplext då professionen innefattar både det individuella, det samhälleliga och dess koppling till varandra. Då socialt arbete är ett komplext område används ofta teorier från andra professioner såsom psykologi och sociologi. Det är viktigt att komma ihåg att teorin har en avgörande roll i en professionsutövning som socialt arbete då det som kännetecknar en profession är att inneha en abstrakt teoretisk kunskap som vägleder insatser i praktiken (Blom & Morén, 2015). I detta avsnitt presenteras olika teoretiska utgångspunkter och begrepp som har kopplingar till socialt arbete. Dessa är systemteori, psykosocialt arbete med fokus på det uppgiftscentrerade perspektivet, empowerment samt det antiförtryckande perspektivet. Vidare diskuteras resultat som effekt och relationskompetens.
3.1 Systemteori
Systemteori används för att få en förståelse kring människors samverkan med varandra och används ofta i analyser av relationer och grupper men även förhållande mellan grupper, system och myndigheter. Enligt systemteorin ingår alla individer i olika sociala system. Ett socialt system består av aktörer, deras egenskaper och relationer gentemot varandra,
exempelvis en familj, klass eller arbetsgrupp. I varje socialt system intar individer olika roller och funktioner och vilket samspel det blir är beroende av varje individ. Ofta kan individer inta en roll för att upprätthålla balans i systemet. En ändring inom systemet kan skapa obalans så att andra delar inom systemet förändras. Det är viktigt att påminnas om att varje system är
13 en del av ett större system och påverkas därför av sin omgivning. Det är många delar som påverkar varandra och för att skapa en förståelse och förändring i beteenden behöver man betrakta samspelet mellan individ och system, samspel inom system och mellan olika system.
Systemteorin har fokus på relationer och handlar om den ömsesidige påverkan personer och system har på varandra. Fokus riktas inte mot den enskilde individen utan den kontext som problemet uppstår i (Røkenes & Hanssen, 2016).
Systemteori kopplas till socialt arbete då den professionelle inte bara kan lägga fokus på individen utan behöver också lägga vikt vid familj, omsorgspersoner och andra sociala system som individen ingår i. Det innebär att den professionelle behöver ha en förståelse för att en förändrad dynamik i familj eller annat socialt system påverkar individens mående.
Detta innebär även att individen kan påverka andra nätverk men samt att andra nätverk kan påverka individen. Är det individen som ska förändra sitt beteende eller är det inom familjen?
Ofta arbetas det med samtliga subsystem då det annars finns risk att missa något viktigt som påverkar individen i fråga. Den professionelle har på så vis en helhetssyn och kunskap om sociala systems inverkan på individen och individens problematik. Den professionelle kan ge stöd i form av att stärka individens anpassningsförmåga, arbeta relationsbyggande med personer i individens omgivning men även påverka organisationer att agera (Payne, 2015).
3.2 Psykosocial teori
Mary Richmond är en förgrundsgestalt inom socialt arbete. Hon utgick från ett systemiskt perspektiv där hon menade att socialt arbete bedrivs mellan det individuella och det samhälleliga (Isaksson, 2020). Bernler & Johnsson (2001) menar att en grundsten i psykosocialt arbete är att kunna skapa och upprätthålla relationer till klienter. Vidare förklarar författarna att psykosocial teori utgår från fem kriterier:
1. Det psykosociala synsättet som innebär vikten av att se samspelet mellan människa och miljö samt människa och samhälle som en central del av personlig identitet och utveckling.
2. Teori för psykosocialt arbete som innebär att det krävs en teori att utgå ifrån för att få förklaringar och förståelse av sociala problem och processer.
3.Metoder som används i relation till individer, familjer och grupper i förebyggande och behandlande syfte.
4. Systeminriktning vilket innebär att psykosocialt arbete har inriktning på de sociala
sammanhang och system som klienter ingår i och vilka processer som sker inom och mellan dessa system.
5. Handlingsmodell vilket innebär att den professionelle driver ett förändringsarbete som handlar om att nå förändringar i klientens livssituation genom egen aktion, direkt styrning och indirekt styrning.
Skolkuratorers arbete är starkt kopplat till psykosocial teori då de har ett hälsofrämjande arbete som handlar om att lyfta möjligheter, skänka hopp, stärka elever och föräldrars egen
14 förmåga och resurser samt resurser i nätverken runtom dem, undvika ogynnsamma
kategoriseringar (tex diagnoser) samt synliggöra förtryckande strukturer (Isaksson, 2020).
Psykosocial teori är en komplex teori med flertal perspektiv där individ och samhälle ingår.
Teorin finns i några av dagens praktikteorier, vilka är det uppgiftscentrerade perspektivet, empowermentperspektivet och det antiförtryckande perspektivet.
I det uppgiftscentrerade perspektivet använder den professionelle sig av strukturerade tidsbegränsade insatser för att lösa klienters problematik som sker i vardagen. Den
professionelle arbetar utifrån en konkret rådgivningsinriktad form där tanken är att klienters utförande av praktiska uppgifter kommer leda till hantering av de emotionella problem som finns. Den professionelle och klienten gör överenskommelser, har uppföljningar och fokus ligger på klientens framsteg. Perspektivet har fokus på klientens självbestämmande, engagemang och egna ansvar (Payne, 2015).
Empowermentperspektivet handlar om att öka klientens makt över sitt eget liv. Det utgår från att hjälpa klienter att fatta sina egna beslut och agera utifrån dessa genom att minska följderna av personliga och sociala hinder som står i vägen för beslut och handling. Samt genom att förbättra deras förmåga och självförtroende när det gäller att använda sin makt. Den
professionelle stöttar klienten genom att uppvisa alla möjligheter och alternativ som finns och som kan bidra till att klientens behov tillgodoses. På så vis har klienten fått alla alternativ och kan handla fritt och på så vis få makt över sitt liv. Perspektivet har en inriktning på
ömsesidiga relationer, ett ökat självbestämmande samt ökat handlingsutrymme (Payne, 2015).
Det antiförtryckande perspektivet utgår från att det behövs mer kunskap och förståelse för kulturella och etniska barriärer, konflikter och olikheter i samhället då detta har viktiga konsekvenser för människors personliga utveckling och sociala erfarenheter. Perspektivet strävar efter att bekämpa förtryckande processer och motverka exkludering av vissa sociala grupper som sker i dagens samhälle. För att nå dit behövs förståelse av olika typer av
förtryck, förebyggande arbete och tidiga insatser så professionella kan utföra en praktik som respekterar människors individuella och sociala identitet (Payne, 2015).
3.3 Resultat som effekt
Blom & Morén (2015) förklarar att en central fråga inom socialt arbete är vilka resultat som faktiskt uppnåtts. De tar bland annat upp resultat som effekt. Exempelvis om det är
verksamhetens prestationer eller om effekter i klientens liv, exempelvis om klienten har uppnått en förbättrad livskvalitet. Med livskvalitet menas livsomständigheter i stort men även välbefinnande. Det innebär att fundera om resultatet uppstått som en följs av insatsen eller på grund av andra omständigheter. Det går omöjligt att veta vad resultatet hade blivit om det inte hade gjorts någon insats. Vidare tar de upp klienteffekter och förklarar att det kan uppstå tidigt men även på medellång eller lång sikt. Resultat inom socialt arbete kan därmed inte ses som en “slutlig produkt” utan ses som en process där det sker en framväxande förändring.
3.4 Relationskompetens
Inom människobehandlande organisationer är relationskompetenta professionella av ytterst
15 vikt. Relationskompetens handlar om att ha förståelse för samverkan i mötet med andra människor, det handlar om att känna sig själv, förstå den andres upplevelser och ha förståelse vad som händer i samspel med den andre. En professionell som är relationskompetent kan skapa och upprätthålla en relation till klienter, skapa förutsättningar för en meningsfull kommunikation och förhålla sig på ett sådant sätt att det som sker är för den andres bästa.
Den professionelles främsta uppgift är att förhålla sig på ett sådant sätt att hen främjar den andres förmåga att lära om, utvecklas, komma till insikt, frigöras, växa och hantera olika situationer (Røkenes & Hanssen, 2016).
Individens förmåga att be om hjälp är beroende av i vilken utsträckning relationen upplevs som stödjande och hur trygg hen känner sig i relationen. Därför är det viktigt att komma ihåg att relationen mellan den professionelle och klienten är avgörande för vad utgången blir.
Undersökningar och erfarenheter visar att relationen ofta betyder mer än vilken teknik eller metod som den professionelle använder sig utav. Ofta talas det om en bärande relation vilket innebär att relationen mellan professionell och klient både ska kunna bära den hjälp som ges samtidigt som det är en hjälp i sig att befinna sig i en sådan relation (Røkenes & Hanssen, 2016).
4. Metod
Metodavsnittet speglar hur studiens tillvägagångssätt har sett ut. Avsnittet tar upp datainsamlingsmetod och genomförande, urval och typ av målgrupp, presentation av analysmetod, litteratursökning, forskningsetiska överväganden, validitet och reliabilitet och till sist metodreflektion.
4.1 Datainsamlingsmetod och genomförande
Det metodinstrument vi valde att använda oss av i denna studie baseras på kvalitativ forskning, mer specificerat som kvalitativa intervjuer. Det finns flertalet fördelar med kvalitativ metod, för det första är det fördelaktigt att kvalitativ forskning visar på en förankring av verkligheten, det insamlade datamaterialet och analyserna grundar sig i den sociala tillvarons villkor. Ytterligare en fördel med kvalitativ forskning är det faktum att den tillåter forskaren att komma åt de komplexa situationer och det sociala livets mångtaliga nyanser. Detta då forskningen ofta är småskalig och detaljerad. Den tredje fördelen med kvalitativ forskning bidrar till alternativa förklaringar, den tillåter fler än en giltig förklaring eftersom forskningen grundar sig helt på forskarens tolkningsförmåga (Denscombe, 2009).
Valet av metod grundar sig i att på bästa möjliga sätt få svar på studiens frågeställningar och i och med det även kunna besvara studiens syfte. Utifrån detta togs beslutet att använda
datainsamlingsmetoden semistrukturerade intervjuer. Denna typ av metod innefattar att intervjuaren/intervjuarna har en färdig mall/lista med frågor som ska besvaras (se bilaga 1 och 2). Intervjuaren är flexibel i denna typ av intervju, framförallt när det kommer till ordningsföljden på frågorna. Rektorerna fick genom de semistrukturerade intervjuerna möjlighet att utveckla sina tankar och idéer, det gav också utrymme för följdfrågor och förtydliganden (Denscombe, 2009; Bryman, 2011).
För att komma i kontakt med intervjupersonerna i de olika kommunerna skickades ett mejl innehållande information om studiens syfte samt information angående intervjun (se bilaga 3
16 och 4) till samtliga högstadierektorer i kommunen. Av dessa rektorer var det sammanlagt fyra stycken som svarade att de var villiga att delta i studien, två från respektive kommun. När rektorerna bekräftat deras intresse att delta bokades tider för intervjuer in. I och med den rådande coronapandemin togs beslutet att inte träffa rektorerna fysiskt, istället användes den digitala nättjänsten Zoom. Intervjuerna tog mellan 30–60 minuter och samtliga intervjuer spelades in i syfte att sedan kunna transkribera dem.
Enligt Kvale och Brinkmann (2014) innebär transkribering att ändra från en form till en annan, i detta sammanhang från en muntlig inspelning till text. Valet att spela in intervjun grundar sig i att vi ville få med allt intervjupersonen sagt, det skulle också kunna upplevas distraherande om vi antecknade och inte gav intervjupersonen allt fokus (Kvale &
Brinkmann, 2014). Transkribering är tidskrävande men framgångsrikt då det är viktigt att den inspelade intervjun skrivs ut ordagrant (Tholander & Thunqvist-Cekaite 2019). Intervjuerna transkriberades ordagrant med undantag för utelämnande information så som namn och skolornas namn, denna information togs bort. Intervjuerna genomfördes kontinuerligt under arbetets gång, och likaså transkriberingen. Eftersom intervjuerna var schemalagda på olika dagar kunde relevanta teman uppmärksammas och sedan användas i de återstående
intervjuerna (Bryman, 2018).
4.2 Urval
Målgruppen i studien valdes utifrån att vi ansåg att det fanns en kunskapslucka kring just rektorernas syn på socionomer i skolan. Målet var till en början att vår målgrupp skulle bestå av rektorer på högstadieskolor i en kommun med ca. 100 000 invånare. Denna kommun valdes utifrån ett slags bekvämlighetsurval, detta då vi har kopplingar till kommunen
(Denscombe, 2009). Samtliga rektorer i kommunens högstadieskolor kontaktades men endast två av dem ville delta i studien, vilket var för få. Med detta nya utgångsläge kontaktades rektorer från en mindre kommun (ca. 40 000 invånare) eftersom vi hade vetskap om att denna kommuns högstadieskolor hade tillgång till socionomer i skolan. För att nå rektorerna i den mindre kommunen användes ett subjektivt urval. Denna typ av urvalsmetod innefattar att vi handplockade högstadierektorer vi sedan tidigare hade en viss kännedom om, detta i syfte att de skulle kunna bidra med värdefull data till studien (Denscombe, 2009). Även i den mindre kommunen var det två rektorer som var villiga att delta och därmed togs beslutet att göra en studie med två rektorer med socionomer i skolan och två rektorer utan socionomer i skolan.
17
4.3 Analysmetod
För att analysera det insamlade materialet valdes analysmetoden tematisk analys. Bryman (2018) förklarar att tematisk analys är en dataanalys som ofta används inom kvalitativ forskning. Den tematiska analysen har ingen tydlig bakgrund eller teknik men utgår från att söka teman i det insamlade materialet. Braun och Clarke (2006) beskriver att datamängden kan vara i olika former såsom intervjuer, fokusgrupper eller textformat. Oavsett vilken form så ligger det tydliga fokuset i att hitta upprepade meningsmönster och se samband i allt material som insamlats.
Vidare presenterar Braun och Clarke (2006) sex olika faser inom den tematiska
analysmetoden. Trots den tydliga fasindelningen uppmärksammar de att analys i allmänhet inte är en linjär process utan snarare en rekursiv process, vilket generar att man rör sig fram och tillbaka mellan faserna.
1. Bekanta dig med det insamlade datamaterialet. Denna fas innefattar att forskaren tar sig an det insamlade datamaterialet gång på gång, samt transkriberingsprocessen. Det insamlade datamaterialet i denna studie spelades upp (inspelade intervjuer) flertalet gånger under transkriberingsprocessen. Författarna till arbetet diskuterade och analyserade även materialet oräkneliga gånger.
2. Generera initiala koder. I den här fasen handlar det om att uppmärksamma relevanta och intressanta koder från det insamlade datamaterialet. Kodningsarbetet var en utdragen process och flertalet koder kunde identifieras. Genom att återgå till studiens frågeställningar och rikta större fokus till dessa omvandlades tillslut de första koderna till de initiala koderna.
3. Sökande efter teman. Målet med denna fas är att sortera in de färdiga koderna i potentiella teman. I denna fas strävar forskaren efter att minska antalet koder genom att hitta likheter och därefter framställs teman. När utformningen och sammanställningen av koderna var färdiga påbörjades processen att diskutera och utforma en mängd teman, sammanlagt skapades sex teman.
4. Granska teman. Utifrån de kandiderande temana i den tredje fasen ska forskaren i denna fas se över koderna till respektive tema, därefter ska temanas trovärdighet granskas i
förhållande till det totala insamlade datamaterialet. I denna fas beslutades det att studiens sex teman, med stöd från den tidigare forskningen, skulle behållas. Detta då de fortfarande var aktuella.
5. Definiera och namnge teman. I den femte fasen ska temanas handling identifieras, viktigt är att ett tema inte omfattar för mycket eller är för komplex i sin karaktär. Denna process ska sedan leda till att varje tema kan namnges på ett tydligt sätt. Namnen på temana i studien bestämdes utifrån innehåll och relevans, vissa citat togs bort i syfte att inte behålla delar som kunde uppfattas otydliga av läsaren.
6. Producera rapporten. Fas 6 börjar när uppsättningen av genomarbetade teman är klar och omfattar den slutliga analysen av det insamlade datamaterialet. Dessa teman ska kunna kopplas till relevant litteratur samt arbetets frågeställningar, det ska också viktigt att
18 säkerställa att det går att göra dra kopplingar mellan temana och de blivande slutsatserna.
Studiens teman har använts och diskuterats genomgående i både analys- och slutsatsdelen.
4.4 Litteratursökning
I arbetet gällande att söka och samla in tidigare forskning har främst databaserna SocINDEX och SwePub via Umeå Universitet använts. Dessa databaser har bidragit till att arbetets vetenskapliga artiklar är refereegranskade. Ytterligare har även Google Scholar använts för att komma åt vedertagen forskning inom ämnet. Några av de främsta sökorden var; socialt arbete, socionom, skola, elevhälsa, samverkan, skolkurator, högstadieelever samt mående.
Sökorden skrevs både på svenska och engelska. Även relevant litteratur och trovärdiga hemsidor såsom Skolverket, Socialstyrelsen och Akademikerförbundet SSR har använts.
Utöver detta har även Skollagen använts.
4.5 Forskningsetiska överväganden
Bryman (2018) presenterar fyra etiska principer forskare ska förhålla sig till, dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att deltagarna i studien ska informeras angående studiens syfte, vilka moment som ingår i arbetet samt att deras deltagande är frivilligt, att de har rätt att avbryta sitt deltagande när som helst, utan något som helst krav på att uppge anledningen Bryman (2018). Vetenskapsrådet (2017) trycker också på vikten av att forskare ärligt presenterar avsikten och målet med forskningen. Intervjupersonerna i denna studie fick betydande information utformat i ett mail (se bilaga 3 och 4). Informationen innefattade studiens syfte, hur intervjuerna skulle gå till samt att deras deltagande var frivilligt och att de när som helst under intervjun kunde avbryta sitt deltagande. För att förtydliga denna
information lästes informationen även upp precis innan intervjun.
Bryman (2018) beskriver att konfidentialitetskravet innebär att deltagarna i studien ska behandlas med största möjliga konfidentialitet. Deltagarens personuppgifter ska förvaras med försiktighet för att obehöriga inte ska kunna ta del av dessa. Intervjupersonerna i denna studie blev informerade om att deras personuppgifter, så som deras namn, skolans namn och annan personlig information inte skulle skrivas ut i studien. Informationsmailet (se bilaga 3 och 4) som skickades till intervjupersonerna är redigerat i syfte att inte lämna ut information om vilken kommun som intervjupersonerna är verksamma i.
Även Vetenskapsrådet (2017) beskriver vikten av att personuppgifter och information som direkt eller indirekt kan knytas till en fysisk person ska behandlas noggrant, detta för att personer som medverkar i forskning ska skyddas från skada och kränkning. Samtidigt är det viktigt att obetydlig skada inte får förhindra viktig forskning som är angelägen för samhället och medborgarna.
Samtyckeskravet innefattar att deltagarna själva har rätt att bestämma över sitt deltagande, det ska inte vara tvingande på något sätt (Bryman, 2018). I det utskickade informationsmailet fick deltagarna själva meddela om de ville vara med i studien. De personer som valde att tacka ja fick innan intervjun började ge sitt muntliga samtycke till att intervjuerna spelades in i syfte att sedan kunna transkribera det inspelade materialet samt att inspelningarna skulle
19 raderas efter transkriberingen. Bryman (2018) beskriver fortsättningsvis att nyttjandekravet innebär att de insamlade uppgifterna gällande enskilda personer enbart får nyttjas för
forskningsändamålet. Informationsmejlet innefattade därmed även information till deltagarna om vart arbetet kommer publiceras och att allmänheten då kommer ha tillgång till arbetet.
4.6 Intern och extern validitet
Det råder delade meningar om vilka kriterier som ska användas i syfte att få en bild av kvaliteten inom kvalitativ forskning (Bryman, 2018; Dencombe, 2009). Inom den
kvantitativa forskningen används ofta begreppen intern och extern validitet. Dessa begrepp innefattar sådant som rör mätning vilket inte är det främsta intresset inom den kvalitativa forskningen (Bryman, 2018; Fejes & Thornberg, 2015). Dencombe (2009) beskriver ett alternativt sätt att se på validitet. I detta fall används begreppet trovärdighet, detta innefattar att kvalitativa forskare i första hand inte kan påvisa ett korrekt resultat, det vill säga att “de fått rätt”. Fejes och Thornberg (2015) menar att trovärdighet istället handlar om hur noggrann och systematisk forskaren varit under processen samt hur trovärdiga resultaten är utifrån tillvägagångsätt beträffande datainsamling och analys. Under arbetets gång har relevanta källor såsom trovärdiga vetenskapliga artiklar kunnat bidra med en trovärdighet till det slutgiltiga resultatet. Stor tonvikt har lagts på kvalité i intervjuernas utformning,
genomförande, transkribering samt sammanställningen av det slutgiltiga materialet, vilket också bidragit till en ökad trovärdighet.
Generaliserbarhet är ett vanligt begrepp inom den kvantitativa forskningen och innefattar den externa validiteten. Den externa validiteten används även inom kvalitativ forskning, dock inte i statistisk mening (Dencombe, 2009). Kvalitativ forskning har generellt sett inriktning på unika kontexter samt meningen med eller betydelsen av den sociala verkligheten som studeras (Bryman, 2018). Kvale och Brinkmann (2014) presenterar olika former av generalisering, varav en benämns som analytisk generalisering. Denna form av
generalisering innebär “att man gör en välöverlagd bedömning om i vad mån resultaten från en studie kan ge vägledning för vad som kan hända i en annan situation” (s. 282). Resultatet i denna studie går inte att generalisera på resterande Sveriges rektorer, detta då studien har ett lågt antal deltagare och det går inte att fastställa att resultatet hade blivit detsamma om andra rektorer hade medverkat. Däremot skulle en liknande studie kunna visa ett resultat med likartade mönster.
4.7 Metodreflektion
Studiens syfte och frågeställningars utformning framställdes med avsikt att genomföra en kvalitativ undersökning. Valet att använda semistrukturerade intervjuer grundade sig i att på ett detaljerat sätt fånga upp intervjupersonernas synpunkter, erfarenheter och upplevelser. De semistrukturerade intervjuerna gav också möjlighet till att kombinera intervjupersonernas omfattande svar samt en struktur i själva intervjufrågorna. Enligt Bryman (2018) har den kvantitativa intervjun i jämförelse men den kvalitativa intervjun mer fokus på att samla in snabba svar som också är lätta att koda och sammanställa. Den kvalitativa intervjun har å andra sidan mer fokus på att låta intervjupersonen ge fylligt utformade svar. Utifrån studiens syfte och frågeställningar lades vikten på att ge intervjupersonerna möjligheten att ge
beskrivande och omfattande svar. Vidare hade exempelvis inte en kvantitativ studie
20 innefattande enkätstudier bidragit till intervjupersonernas möjlighet att tolka och reflektera sina svar.
Det var tidskrävande att hitta kvalificerade intervjupersoner och det tog längre tid än vad vi räknat med. Totalt deltog fyra stycken högstadierektorer och i efterhand hade vi önskat fler intervjupersoner med erfarenhet av och/eller nuvarande tillgång till socionomer i skolan.
Detta då studiens resultat hade kunnat bli mer omfattande och den externa validiteten hade kunnat öka ytterligare.
Som tidigare nämnt genomfördes intervjuerna online, detta utifrån den rådande
coronapandemin. Denscombe (2009) beskriver att en nackdel med att utföra intervjuer online är det faktum att det blir svårare för intervjuarna att fånga upp intervjupersonernas
ansiktsuttryck samt observera annan icke-verbal kommunikation. Digitala intervjuer kan också upplevas mindre avslappnade än fysiska intervjuer. Efter att intervjuerna ägt rum har vi kunnat reflektera kring att den enda nackdelen med att genomföra intervjuerna online var att det var svårt att uppfatta när intervjupersonen svarat färdigt på frågorna. Vid några tillfällen ställdes frågor samtidigt som intervjupersonen fortsatte prata. I syfte att inte utelämna
intervjupersonernas icke-verbala kommunikation hade vi som intervjuare olika roller där den ena ställde frågor och den andra observerade och ställde eventuella följdfrågor. En fördel med att utföra intervjuer online var att det var enkelt att boka möten, det gick snabbt och det var effektivt.
5. Resultat
I detta kapitel presenteras resultatet av studiens insamlade innehåll. Totalt intervjuades fyra högstadierektorer, varav två rektorer med tillgång till socionom i skolan och två rektorer utan tillgång till socionomer i skolan. Samtliga rektorer hade arbetserfarenhet inom skolan innan de började arbeta som rektorer. Deras yrkesverksamma tid som rektorer varierade, den med minst antal år som rektor hade varit verksam i 5 år och den som jobbat längst hade varit verksam i 11 år. De högstadieskolor som rektorerna arbetar på är i olika storlekar bestående av en byaskola med cirka 80 högstadieelever, två mellanstora skolor med cirka 225
högstadieelever och en stor skola med 280 högstadieelever. I resultatdelen benämns intervjupersonerna med förkortningen IP samt en siffra, IP 1 och IP 2 har tillgång till
socionom i skolan medan IP 3 och IP 4 inte har det. De teman som presenteras är socionomen i skolans arbetsuppgifter, intern samverkan, möjligheter med socionomer i skolan samt svårigheter med socionomer i skolan, elevernas mående - nya utmaningar samt
elevhälsoteamets utformning
5.1 Socionomen i skolans arbetsuppgifter
Rektorerna med socionomer i skolan beskrev socionomernas arbetsuppgifter förhållandevis varierande. Elevkontakt på individnivå, kontakt med socialtjänst, stötta elever gällande struktur, kontakt med vårdnadshavare samt möta upp elever som har det svårt att komma till skolan var gemensamma nämnare gällande socionomernas arbetsuppgifter.
Jag har precis gett henne ett uppdrag att ta kontakt med socialtjänsten för att boka ett möte för, ett anmälningsmöte med föräldrar och skola. /.../ I ett annat ärende så är det mest kontakt mellan hon (socionomen) och eleven, där hon hjälper till att strukturera skolsituationen, skolarbetet (IP 2).
21 /.../ Där mentorns armar inte räcker till så fyller hon på till avståndet till socialtjänsten. Det är mycket socialt arbete. Möta individen, sänka tröskeln till skolan att liksom ha kontakt med på
högstadiedelen, ta kontakt om de har svårt att ta sig hit, möta upp när de väl kommer hit, hjälpa med att hitta ett schema som funkar. Eh... ja men stämma av med dom under dagen, erbjuda samtal men inte att vara en kurator för det har vi redan (IP 1).
IP 1 gav exempel på situationer där socionomen i skolan har kunnat ge extra stöttning till elever med behov. Det ena exemplet innefattade att socionomen i skolan representerar skolan i möten angående en elev där även BUP och socialtjänsten deltar. Det andra exemplet
inträffade där en elev varit drogpåverkad på skolan;
Sen har vi en annat ärende som vi hade med en elev som satt i en trappuppgång och var ja men drogpåverkad. Lärare hade passerat och sett att det är något som inte stämmer men dom har ju inte tid för dom är på väg till ett klassrum men socionomen driver runt i korridoren också och ser det här och stannar upp och pratar och märker att det är något som inte stämmer. Tar till sjukhuset, tar ett drogtest, osv så redan då kanske den eleven, det var hela skillnaden för resten av livet tänker jag. Den tog sig vidare genom i skolsystemet, fortsatt problem men klarade behörigheten så jag tänker att det var hela skillnaden (IP 1).
Rektorerna utan tillgång till socionom i skolan fick frågan vad socionomen hade kunnat ha för roll på deras skola, om de hade haft tillgång till en. IP 4 hade svårt att tänka sig behovet av en socionom i “sin” skola med tanke på skolans storlek, IP 4 kunde dock med sin tidigare arbetserfarenhet (ca. 12 år) som högstadielärare i en stadsskola se att fler socionomer i skolan skulle uppfylla en väldigt viktig funktion i större skolor. IP 4 uttryckte att en socionom i “sin”
skola hade kunnat bidra med att jobba elevnära samt arbeta mycket på gruppnivå. IP 3 såg ett behov av ett nära samarbete mellan socionom och skolkurator då de skulle ha liknande uppdrag. Socionomen skulle kliva in i en relationsbyggande roll och ge stöd till elever med olika sorters problematik men även stötta lärare i hantering av elever och vidare skulle socionomen ha en individuell frihet att forma uppdraget själv.
/../ Det gäller ju att ha ett tajt samarbete, växeldra, arbetsfördela, jobba tillsammans där det behövs.
/../ Det finns en individuell frihet att forma uppdraget själv om man kommer med goda idéer (IP 3).
/../ Socionomer har ju en utbildning i det och är ju ofta “skillade” (duktiga) i just samtal. Eh... och relationsbygge så där ser jag ju nischen på nått vis att kunna jobba in sig med våra mer utmanande fall, ta reda på varför eleverna reagerar som de gör, beter sig som de gör och komma med lite nycklar till personalen som sen kan bygga vidare för relationen måste du skapa själv som lärare med eleven men du kan ju få lite tips från coachen, okej din approach där funkar inte riktigt för då backar den eleven. Aha men om jag provar på det här sättet istället så kanske man löser upp en knut som man annars hade haft svårt med (IP 3).
22
5.2 Intern samverkan
När det kommer till skillnader mellan skolkuratorn och socionomens roll och arbetsuppgifter i skolan fanns det både likheter och olikheter i rektorernas svar. Likheterna präglas av att både socionomen och skolkuratorns uppdrag är svåra att beskriva. Deras uppdrag beror enligt IP 1 på vad skolorna efterfrågar. IP 1 och IP 3 beskriver att det krävs dialog och samarbete mellan professionerna då de har samma utbildning men ska ha olika uppdrag. Den givna skillnaden är att skolkuratorn erbjuder samtalsstöd medan socionomen inte gör det utan socionomen använder samtal som ett verktyg.
/.../ Dom har en dialog sinsemellan, spela med öppna kort, att ja, de båda två är socionomer i grund och botten men de har olika uppdrag när de kommer hit. En är för att erbjuda
samtalsstöd, den andra inte det på samma sätt utan samtal blir ett verktyg för att nå målet men för att må bättre. Att beskriva skillnaden mellan rollerna med ord, ja det är svårt. Det ser inte likadant ut på denna skola som en annan skola /.../ (IP 1).
IP 3 menar att skolkuratorn ska jobba främjande och förebyggande samt erbjuda kurativa samtal till eleverna medan socionomen har stöttande samtal, gruppsamtal och arbeta med elever både på individ- och gruppnivå. Det är viktigt med samarbete och dialog mellan professionerna. IP 3 menar också att socionomen skulle fungera som en avlastning för skolkuratorn samt att en socionom kan vara ett stöd för pedagoger och övrig personal.
En kurator har ju en mer definierat uppdrag, ska jobba främjande och förebyggande, man ska kunna erbjuda kurativa samtal för årskurs 1-9. /.../ skolkuratorns uppdrag har ju förändrats ganska kraftigt de senaste 10 åren till att bli mer omfattande och krävande. /.../
jag tänker inte att en socionom eller beteendevetare har kurativa samtal på samma sätt som en skolkurator har men man kan ha stöttande samtal, man kan ha gruppsamtal, man kan jobba ihop på gruppnivå, man kan jobba ihop med enskilda elever så länge det finns en dialog (IP 3).
IP 2 reflekterade kring att skillnaderna mellan de två professionerna kommer att behöva förtydligas ytterligare. I intervjun framkom det att IP 2 hade en förståelse för att skolkuratorn och socionomens rollfördelning är en viktig fråga och det är också något som behövs
tydliggöras.
Men det finns ett behov av att tydliggöra om skillnader å så, i alla fall ha en dialog kring det (IP 2).
Samtliga rektorer uppskattade att storleken på klasserna hade ett genomsnittligt elevantal på 20 elever, detta blir med andra ord antalet elever lärarna ansvarar för på lektionstid. IP 1 och IP 2 fick frågan om lärarna på skolan märkt någon skillnad sedan socionomerna tillkom. De två intervjupersonerna svarade på ett liknande sätt - socionomerna i skolan avlastar lärarna.
Ifall en socionom blir aktuell att jobba i nån klass så har skolan märkt en skillnad /.../
mentorerna behöver inte göra det jobbet, det blir inte en avlastning för dom behöver aldrig belastas med det utan socionomer ringer, tar den kontakten med vårdnadshavare och elev (IP 1).
23 Ja en tydlig avlastning och en känsla av att ”oj vad bra nu jobbas det intensivt med den här eleven” annars har det kunnat va ett gnagande i bakhuvet mer hos mentorer som har elever som inte är på skolan (IP 2).
IP 3 och IP 4 fick inte samma fråga då de inte hade tillgång till socionom i skolan, trots det kom de in på eventuella svårigheter med att en socionom ska finna sig på en lärardominerad arbetsplats. IP 4 problematiserar även det faktum att socionomen i skolan skulle kunna avlasta pedagogerna för mycket. IP 3 menade att lärare ofta är misstänksamma mot andra yrkesroller inom skolan och socionomen hade därför behövt arbeta för att få lärarlagets respekt, detta genom samarbete. Fortsättningsvis diskuterade också IP 3 kring hur socionomstudenter förbereds för arbetet i skolan.
Kan man eh kavla upp ärmarna och köra tillsammans med lärare och jobba hårt tillsammans med lärare, då vinner man lärarens respekt. För lärare är generellt rätt misstänksamma mot folk som inte är lärare /.../. Hur vinner man lärare då genom sitt jobb? Ja men det är ju att visa att “jag har koll på den här eleven, jag har koll på hur hen fungerar”, man ger någon bonusinformation, man kommer med perspektiv, man kommer kanske med ett erbjudande om att jobba tillsammans med att lösa det för läraren så att läraren känner draghjälp (IP 3).
5.3 Möjligheter med socionomer i skolan
Sammantaget kunde intervjupersonerna ge flertalet möjligheter med att ha tillgång till
socionomer i skolan. Det finns många möjligheter med en socionom i skolan, menar IP 1 som beskriver att skolan varken har kunskap eller tid vid frånvaroproblematik och psykisk ohälsa bland elever och där kliver socionomen in och gör skillnad med sin kompetens. Socionomen fyller även glappet som finns mellan skola och socialtjänst.
Många delar men vi har en ökad andel elever som har mer och mer frånvaro vilket gör att vi har något som påverkar något som vi inte kan klara av att göra något åt och där kan
socionomen komma och göra en skillnad. Den andra delen är att lärare anställs för att hålla i undervisning i första hand och det sociala naturligtvis men elever har en sån psykisk ohälsa idag att vi har inte den kompetensen fullt ut att jobba med måendet och har inte heller tiden så där är det också socionomen fantastiskt att ha som komplement /.../ (IP 1).
IP 2 beskriver likt IP 1 att en möjlighet med socionomen i skolan är dess kontakt med
eleverna. Socionomen i skolan har möjlighet att jobba nära och intensivt runt enskilda elever samt deras vårdnadshavare. Ytterligare beskriver IP 2 att socionomen i skolan tar sig an uppgifter som rektor inte hinner med alla gånger, samt att dessa uppgifter får högre kvalité i och med att socionomen gör det. Intervjupersonerna utan socionomer i skolan reflekterade och övervägde både möjligheter och svårigheter med socionomer i skolan. Möjligheterna präglades av fördelarna med att ha en anställd med socionomutbildning i skolans miljöer, detta skulle kunna leda till nya infallsvinklar på skolornas olika problemområden.
Ja alltså att ha en, en så pass utbildad, om vi säg så, i skola, i förhållande till såna som andra som kanske har ett fritidsledaruppdrag eller ett uppdrag att jobba med nån typ av elevstöd /.../ det vore ju förstås magiskt (IP 4).
24 Uppgifter för den här personen de skulle ju va, den stora vinsten, det är ju som jag var inne på redan, att va den som kommer med nya ögon och ser på bekymret på ett annat sätt (IP 3).
Samtliga rektorer fick en drömmande fråga gällande hur de skulle fördela sina resurser om de inte hade behövt förhålla sig till en strikt budget. Majoriteten av rektorerna hade anställt en eller flera socionomer på sin skola. IP 1 och IP 2 tar upp fördelarna med att ha mentorer med social kompetens samt att lärarna ska kunna fokusera på undervisning.
Jag skulle se till att ha människor som har social kompetens utifrån
socialpedagog/socionomperspektivet som är mentorer i samarbete med en årskull, inte en klass (IP 1).
Jag skulle också haft fler socionomer här, kanske två till eller nånting. Så alltså tre heltider socionomer plus klassmentorer eller skolmentorer, vad man nu vill kalla det. Så att lärarna också då kan släppa de delen litegrann, dom skulle ändå inte släppa sin relationsskapande och sin vuxenstöd, det skulle dom göra ändå, det är jag helt övertygad om (IP 2).
Trots att IP 3 och 4 inte har tillgång till socionomer i skolan reflekterar de båda kring att det behövs fler professioner i skolan som kan bidra med att kunna stötta elever med sådana behov. Ingen av dessa intervjupersoner menade vidare att dessa anställda nödvändigtvis hade behövt vara just socionomer, det hade lika väl kunnat vara specialpedagoger eller en
förankrad studieverksamhet för elever med behov av extra stöttning i skolarbetet.
/.../så skulle jag absolut ha en socionom oavsett om det är en specialpedagog eller
beteendevetare, det skulle vara en av de funktionerna som jag skulle önska fanns. /.../ Just att få ett grepp över elevernas totala situation så att man kan återgå till det jag sa tidigare, att alla elever har en förtroendeingivande vuxen att prata med. /.../ så det finns fler vuxna att vända sig till (IP 3).
5.4 Svårigheter med socionomer i skolan
IP 1 ansåg inte att det fanns några större svårigheter med en socionom i skolan då skolan är barnens mötesplats där barnens behov finns och syns. Gemensamt för rektorerna med socionomer i skolan är att de har en farhåga att skolan tar på sig ett för stort ansvar för eleverna, ett ansvar som enligt rektorerna egentligen ligger hos exempelvis vårdnadshavare och socialtjänsten.
Nej, egentligen inte. Det skulle kunna vara så att vi tar på oss ett ansvar som vi inte behöver eller ska ha egentligen utan som är en vårdnadshavare eller samhälleligt problem som skolan helt plötsligt tagit på sig att lösa men annars är vi blir ju en spegling av hur samhället ser ut, behovet finns och vi träffar alla barn och elever och därför är vi en viktig aktör (IP 1).
Att vi tar på oss socialtjänstens uppdrag mer och mer. Vi upplever, vi rektorer gör väldigt mycket som vi egentligen tycker socialtjänsten ska göra (IP 2).
Ytterligare framkom tankar kring den komplexa arbetsbeskrivningen som finns för socionomerna i skolan, IP 2 uttryckte att den behöver förtydligas än mer. Eftersom
