DIGITALISERING I FÖRSKOLAN
– P EDAGOGERS KOMPETENS ATT UNDERVISA
MED DIGITALA VERKTYG
Program: Förskollärarprogrammet för pedagogiskt verksamma
Svensk titel: Digitalisering i förskolan - Pedagogers kompetens att undervisa med digitala verktyg
Engelsk titel: Digitalisation in preschool - Preschool teachers competence in teaching with digital tools
Utgivningsår: 2021
Författare: Maria Johansson och Tarja Blå Niskanen Handledare: Richard Baldwin
Examinator: Daniel Bozi
Nyckelord: Digitalisering, digitala verktyg, pedagogers kompetens, lärande.
Sammanfattning
Digitalisering är ett aktuellt ämnesområde i förskolan i och med att läroplanen reviderades, som tydliggör att vi ska arbeta med digitala verktyg för att sträva efter målen i läroplanen.
Studien handlar om att undersöka pedagogernas digitala kompetens och vilket lärande som möjliggörs hos barnen i användandet av digitala verktyg i undervisningen.
Syftet är att undersöka hur pedagogerna ser på barns utveckling och lärande med hjälp av digitala verktyg i undervisningen och hur förutsättningarna ser ut för att sträva efter målen i läroplanen kring adekvat digital kompetens.
Vi har valt att använda oss av kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med en viss standardisering som datainsamlingsmetod.
Resultatet visar att flertalet pedagogerna är positiva till att arbeta med digitalisering i förskolan. En del pedagoger anser sig inte besitta tillräcklig kunskap och kompetens inom digitalisering, för att bedriva en lärande undervisning. Andra anser sig ha vardagliga grundkunskaper, men ser ett behov av fortbildning för att uppdatera sin kompetens för att kunna förhålla sig till den ständiga utvecklingen inom digitalisering. Informanterna ser ett lärande i att använda digitala verktyg, där barnen skall vara producenter och inte konsumenter. Barnen behöver förberedas inför förändringar, där det digitala inte tillåts ta överhand gentemot det analoga lärandet utan ska istället anses vara ett kompletterande verktyg i pedagogernas undervisning.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sammanfattning 1
INLEDNING 3
Syfte 4
Frågeställningar 4
BAKGRUND 4
Digitalisering i styrdokumenten 4
Digitala verktyg i förskolan 5
Barns lärande med hjälp av digitala verktyg 6
Pedagogernas roll 9
Teoretisk ram 10
METOD 11
Val av metod 11
Urval 12
Genomförande 12
Etik 12
Reliabilitet och validitet 13
Analys 13
RESULTAT 14
Digitalisering i förskolan 14
Digitala verktyg 17
Barns lärande med hjälp av digitala verktyg 19
Möjligheter och hinder med digitala verktyg 20
Sammanfattning av resultatet 21
DISKUSSION 22
Resultatdiskussion 22
Barns lärande med hjälp av digitala verktyg 22
Pedagogernas roll 24
Metoddiskussion 25
REFERENSER 27
Bilaga 1 29
Bilaga 2 30
INLEDNING
Digitaliseringen har ökat i hela samhället under de senaste åren, vilket blir allt tydligare inom förskolan. Återkommande diskussioner uppstår om barn och deras skärmtid, vissa ser fördelar med att barn lär sig saker med hjälp av digitala verktyg och några ser nackdelar. Den senaste reviderade läroplanen (2018) inkluderar nu även mål kring digitala verktyg som ska eftersträvas. Barnen ska ges förutsättningar att skapa en adekvat digital kompetens och även i praktiken använda sig av digitala verktyg. Då läroplanen är skriven på ett sådant sätt att tolkningsutrymme ges åt pedagogerna gällande användandet av digitala verktyg, så vill vi i denna studie undersöka hur förskollärarna tänker kring digitalisering samt hur grundförutsättningarna ser ut i undervisningen för att eftersträva målen i läroplanen. Nilsen (2018) framhäver att eftersom det står med i läroplansmålen att barnen ska erbjudas att använda digitala verktyg så blir det nu obligatoriskt i förskolans alla verksamheter. Vidare understryker Nilsen (2018) att det är rimligt att digitalisering skrivits in i läroplanen.
Förskolan ska spegla samhället och därför är det viktigt att arbetet med digital teknologi startar redan för de yngre barnen.
Även på förskolorna bedrivs diskussioner kring digitala verktyg och adekvat digital kompetens. Vår upplevelse är att de flesta förskolor involverar digitala verktyg i det dagliga arbetet genom varierande metoder, tillgängligheten till en eller flera Ipads och kanske en projektor finns, men de arbetar på olika sätt med redskapen i undervisningen. Kjällander (2016) räknar också med att över hälften av förskollärarna i Sverige aktivt använder sig av en lärplatta i sin verksamhet.
I arbetet som pedagoger stöter vi på förskollärare med skilda uppfattningar gällande digitalisering och arbetet med digitala verktyg. Allt från de som är väldigt positiva till digitalisering och de som inte alls anser att förskolan ska arbeta med dessa verktyg, då upplevelsen är att barnen redan har för mycket skärmtid hemma. Det finns givetvis också pedagoger som generellt är positiva och ser möjligheterna, men anser att arbetstiden inte räcker till och då blir det svårt att avgöra vad som ska prioriteras. Forsling (2011) beskriver olika anledningar som kan påverka pedagoger vid möjligheter att få och utveckla digital kompetens, vilka kan vara ålder, kön, etnicitet och intresse.
Forskningen visar att det finns stora möjligheter till utveckling och lärande hos barnen om pedagogerna arbetar medvetet med digitala verktyg. Bergman & Fors (2015) och Kjällander (2016) beskriver bland annat språket, de sociala förmågorna och ämneskunskaper som tydliga kunskapsområden i lärandet. Walldèn (2020) framhåller att barnen enkelt hanterar verktygen och tillägnar sig kunskaper i exempelvis filmskapande.
De digitala verktygen behöver enligt Kjällander (2016) finnas med i verksamheterna som ett komplement och inte ersätta de analoga. Detta förtydligas av Nilsen (2018) som menar att om de analoga artefakterna byts ut mot digitala så är det inte säkert att samma lärande sker eftersom det blir en annan form av aktivitet och därmed ett annat interagerande och lärande.
Syfte
Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagogerna ser på barns utveckling och lärande med hjälp av digitala verktyg i undervisningen och hur förutsättningarna ser ut för att eftersträva målen i förskolans läroplan kring adekvat digital kompetens.
Frågeställningar
● Vilket lärande kan pedagogerna se att barnen utvecklar med hjälp av digitala verktyg?
● Hur ser pedagogernas förutsättningar ut i att undervisa med digitala verktyg för att sträva efter målen i Lpfö-18?
● Vilka möjligheter respektive hinder ser pedagogerna med digitalisering i undervisningen?
BAKGRUND
Detta avsnitt beskriver vad styrdokumenten och tidigare forskning skriver om digitalisering och digitala verktyg, som ligger till grund för studien.
Digitalisering i styrdokumenten
Vi börjar med att fokusera på vad de olika styrdokumenten tar upp angående digitalisering i förskolan. Regeringen beslutade i maj 2017 om en nationell digitaliseringsstrategi för Sverige där målet är att vi ska vara ledande i världen på digitalisering och att barnen utvecklar en god kunskap kring digitalisering för att stödja kunskapsutvecklingen och främja likvärdigheten.
“Alla barn och elever behöver få förståelse för hur digitaliseringen påverkar världen och våra liv, hur programmering styr såväl det informationsflöde vi nås av som de verktyg vi använder, liksom att få kunskap om hur tekniken fungerar för att själv kunna tillämpa den”
(Regeringskansliet 2017, s. 3).
Mycket har hänt med digitaliseringen i samhället under de senaste åren. I den tidigare läroplanen för förskolan (2016) togs det upp att multimedia och informationsteknik kan användas i förskolans verksamhet. Det var alltså upp till pedagogerna om man ville arbeta med någon form av digitala verktyg.
I den reviderade läroplanen (2018) står det tydligt att förskolan ska arbeta med digital teknologi, “Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. Barnen ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att de på sikt ska kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera information” (Lpfö 18, s.9).
Skolverket (2021) nämner under prioriterade mål i området digitalisering att det är i förskolans undervisningen som vi ska lägga grunden till barnens adekvata digitala kompetens för att senare i förskoleklass och skolan fördjupa den kunskapen. Begreppet adekvat digital kompetens, som skrivs i läroplanen, förklaras av Skolverket med att texten i Lpfö 2018 ska hålla över tid och att den digitala kompetensen kommer att förändras i takt med att digitaliseringen i samhället utvecklas och att utbildningen behöver varieras med tanke på barnens ålder och kunskap.
FN:s Barnkonvention (UNICEF, 2020) som från den 1 januari 2020 blev en del av svensk lag tar i artikel 13 upp att barn har rätt till yttrandefrihet där de får uttrycka sig på olika sätt. Även artikel 29 trycker på skolans ansvar att barn har rätt till att utvecklas och läran om mänskliga rättigheter. Dessa artiklar är viktiga i förskolans arbete med digitalisering då barnen ska få vara delaktiga i sin utbildning och för att ge dem möjlighet att uttrycka sig på ytterligare ett sätt. Därmed kan de vara med och påverka för att kunna utvecklas efter sina förmågor.
Digitala verktyg i förskolan
Kjällander (2019) nämner flera argument till varför förskolorna ska arbeta med digitala verktyg i verksamheterna. Det första är för att minska de digitala klyftorna och för att förebygga ett digitalt utanförskap hos barnen. Det andra är för att öka barnens delaktighet då de här får möjlighet att bestämma vad de vill producera för multimodala representationer exempelvis musik, film eller bild. Tredje argumentet är att de digitala verktygen ger möjligheter för de yngsta barnen och även för de barn med annat modersmål att kommunicera på ett annat sätt. Ytterligare ett argument är ju att styrdokumenten nu trycker på att digitala verktyg ska användas i förskolan och att barnen ska ges möjlighet att utveckla adekvat digital kompetens. Kjällander (2019) beskriver att ordet “adekvat” skrivits in i läroplanen för att förskolan ska ges möjlighet att bemöta den snabba förändringen som sker inom området digitalisering. Kjällander menar också på att den reviderade läroplanen tydliggör vikten av arbetet med digitalisering redan med yngre barn för att minska digitala klyftor och att förskolan behöver erbjuda barnen som inte har tillgång till vissa resurser hemma att få möta dem i verksamheten på förskolan, såsom datorer eller digitala verktyg.
Arbetet med att implementera digitala verktyg i verksamheterna pågår och enligt Walldèn (2020) så har pedagogerna många faktorer att ta hänsyn till såsom läroplan, lokala styrdokument, de digitala verktyg som finns i verksamheten, organisation av barnens deltagande och vilka appar de ska ha tillgång till. Dessa faktorer bildar förutsättningarna som barnen behöver förhålla sig till i agerandet med digitala verktyg. I resultat lyfter Walldèn att barnen tillägnat sig olika kunskaper i spel och aktiviteter såsom problemlösning och literacy vilket innefattar både läsande och skrivande men även tolkning av symboler och bilder.
I en studie av Hernwall (2016) deltog tio förskollärare i en workshop och syftet med den var att undersöka hur pedagogerna utforskar möjligheter och hinder i användandet av surfplattan i det dagliga arbetet. Enligt Hernwall (2016) så har förskolorna fått tillgång till digitala verktyg men pedagogerna har inte fått någon utbildning i hur de fungerar och på vilket sätt de kan
användas i verksamheten. Vidare menar Hernwall på att förskollärare behöver ha förkunskaper i digital kompetens för att kunna använda verktygen i undervisningen på ett stödjande och kreativt sätt. Pedagogers kompetens är också viktig för hur digitala verktyg presenteras och görs tillgängliga för barnen i lärmiljöerna.
Kjällander (2016) har i sin studie undersökt förskolors digitala lärmiljöer och då främst hur de arbetar med digitala lärplattor. Detta för att öka förståelsen för barns utforskande, lärande och lek i en digital miljö. Materialet visar att barnen generellt använder lärplattan både inne och ute och den används av såväl yngre som äldre barn. Förskollärarna i studien anser att barnens hem är så digitaliserade så förskolans roll är att upplysa barnen om hur man kan använda de digitala redskapen förutom att spela. Begreppen samarbete, kollaboration och turtagning blir viktiga begrepp i arbetet med lärplattan i studien. Ett uttryck från läroplanen som förskollärarna i Kjällanders studie ofta hänvisar till angående att samarbeta runt Ipaden är
“Barngruppen och samspelet mellan barnen är en viktig och aktiv del i barnens utveckling och lärande i förskolan. Undervisningen ska baseras på såväl att barnen lär tillsammans och av varandra som samspelet mellan vuxna och barn” (Kjällander, 2016, s.14).
Digitala verktyg ska enligt Kjällander (2016) finnas som ett komplement till den övriga verksamheten. Barn ska ses som producenter och inte konsumenter av de digitala verktygen.
Genom att projicera upp skärmens bild på väggen ges det möjlighet till gemenskap och samarbete. Kjällander (2016) visar även på den fascinationen som finns mellan den digitala och den verkliga världen. Hur det som finns på skärmen får en plats i barnens fysiska lek med hjälp av musik, gester och leksaker.
Bergman & Fors (2015) har i sin studie undersökt hur förskolor arbetar med appar på lärplattan, framförallt i ämnena matematik och språkutveckling. Studien lyfter fram positiva effekter och även nackdelar i arbetet med digitala verktyg. De positiva effekterna visar bland annat att några pedagoger som haft en negativ inställning ändrat uppfattning om verktygen, att lärplattan är smidig att använda och lätt att ta med, den underlättar den pedagogiska dokumentationen och den ökar samarbetet och kommunikationen mellan barnen men även mellan barnen och pedagogerna. Några av nackdelarna som beskrivs är att inte pedagogerna fick tillräckligt med tid för att sätta sig in i verktyget, att barnen missar den tredimensionella upplevelsen i användandet av lärplattan och vid vissa tillfällen observerades bara ett bläddrande utan mål fram och tillbaka i olika appar.
Barns lärande med hjälp av digitala verktyg
Förskollärare ser lärplattan som ett positivt verktyg menar Kjällander (2016) som i sin studie sett att den används mycket till flerspråkiga barn. Lärplattan kan då användas till att läsa upp sagor på modersmålet eller att barnet pratar in ord för att spela upp för barngruppen vilket enligt förskollärarna bidrar till att höja statusen för barnens olika hemspråk. Att arbeta med andra modersmål som finns i barngruppen men som inte pedagogerna behärskar ges det möjlighet till med lärplattan. Här kan vi lyfta flerspråkighet och andra modersmål. Att bjuda in andra barn att delta i aktiviteter i andra språk i såsom musik, olika spel eller sagor, detta kan höja statusen på språken.
Andra möjligheter som lärplattan erbjuder enligt Kjällander (2016) är att den kan utmana barnens kreativitet, inkludering, och att barnen ges möjlighet att uttrycka sig digitalt redan innan de kan använda det verbala eller skriftspråket. Även i Bergman & Fors (2015) studie framkom det att uttalet förbättrats med hjälp av imitation från lärplattan hos både barn och pedagoger med andra modersmål.
I Kjällanders (2016) studie framkommer att pedagogerna hör att barnen även använder sig av engelska ord och uttryck som exempelvis “faila” och “levla” som kommer från appar med engelskt tal. Resultatet visar även att barn mellan 1 och 5 år snarare är producenter i en digital miljö, genom att skapa filmer, bilder och collage på egen hand.
Nilsen (2018) har i sin studie observerat barn och pedagogers samspel med lärplattor och dess appar i aktiviteter på förskolor. I resultatet framkommer det att barn och pedagoger ofta har olika perspektiv på arbetet med digitala verktyg, pedagogen ser lärplattan som ett pedagogiskt verktyg medans barnen vill spela vilket gör att många barn tappar intresset och väljer att inte delta i aktiviteten. Vidare hävdar Nilsen att de pedagogiska apparna inte alltid blir ett lärande för barnen utan att barnen lär sig vad de ska göra. Vilket kan bero på att apparna har en bristfällig design och inte är utformade från barnens perspektiv. En slutsats som dras i studien är att det behövs ett kritiskt tänkande och förhållningssätt då det finns ekonomiska vinster i att sälja på verksamheter digitala verktyg och produkter som man ofta betonar är lustfyllda och utvecklar ett lärande. Nilsen (2018) framhäver även att om de analoga artefakterna byts ut mot digitala så är det inte rimligt att förvänta sig att det eventuella lärandet som sker blir detsamma, det blir en annan form av aktivitet och därmed ett annat interagerande och lärande.
I Walldèns (2020) studie framkommer det att barnen tillägnat sig många olika kunskaper genom aktiviteter på lärplattan vid spel, problemlösningar och att skapa filmer tillsammans.
Exempel på kunskaper som barnen utvecklat i filmskapandet är att hantera verktygen, visuella kunskaper och filmberättande.
Kjällander (2016) tar i sin studie upp att barnen blir producenter av digital media istället för att konsumera den och att förskollärare tillsammans med barnen utforskar det digitala gränssnittet på ett kreativt sätt. Studien visar exempel på hur barnen lärt sig att själva välja design och innehåll. Även de yngre barnen har tankar och vet hur de ska presentera sina känslor och kunskaper i designen. Kjällander beskriver också att när barnen agerar i en digital miljö som konsumenter så är de styrda av slumpen, medans om de är producenter så är de målinriktade, noggranna och vet vad de vill.
En stor möjlighet öppnar sig enligt Bergman & Fors (2015) i att öka barnens reflektion och metakognitiva utveckling över sitt eget tänkande och lärande eftersom man lätt kan gå tillbaka i dokumentationen för att se vad vi gjort och vad som hänt.
Ett hinder som Bergman & Fors (2015) tog upp är att barnen missar den tredimensionella upplevelsen i användandet av lärplattan, vid vissa tillfällen observerades bara ett bläddrande utan mål fram och tillbaka i olika appar. Även tid till att som pedagog sätta sig in i de olika verktygen, delta och möjligheter till att få teknisk support saknades. En svårighet uppstår då inte teknik och de digitala verktygen fungerar optimalt när de ska användas.
Nilsen (2014) undersökte i sin studie hur lärplattan används i förskolans verksamhet av barn och pedagoger och vilket lärande hos barnen som möjliggörs. Resultatet visar att barnen snabbt lärde sig att hantera lärplattan och dess appar. Vid observationerna syntes tydligt att
barnen var noga med socialt samspel som turtagning och att de frågade varandra om hjälp vid problem. Nilsen ser att lärplattan med fördel kan användas som stöd till läs och skrivutvecklingen. Det fanns dock appar som inte gav samma möjligheter till lärande, exempelvis var instruktionerna korta och även textade och det var ibland svårt att veta appens syfte. Vidare beskriver Nilsen (2014) att när barnen arbetar med lärplattan så är de öppna och samspelar med både andra barn och pedagoger. Barnen ser agerandet med lärplattan som ett spel och inte som ett lärande.
Otterborn, Schönborn & Hultèns studie (2018) undersökte hur lärplattan kan stödja barns lärande. Resultat visar på att intresset och engagemanget för lärplattor och dess appar bland förskollärare överlag är stort. Framförallt för appar som omfattar läroplanens mål som tex i språk, matematik, naturvetenskap och teknik men även sociala och andra kunskaper. Ett hinder som ses i studien är tillgången till digitala verktyg och pedagogernas bristfälliga kompetens i hur verktygen ska användas. I resultatet framkommer också att pedagogerna ser att digitala verktyg underlättar det sociala samspelet både mellan barn och pedagog men även mellan barnen och de såg inga hinder för lärandet. Även Bergman & Fors (2015) påvisar i sin studie att barnens kollaborativa lärande utvecklas när de tillsammans med andra barn försöker komma vidare i appar. Detta bidrar till att språket utvecklas men även deras egna tänkande.
När det gäller tekniken så framkommer det att barnen, även de yngsta, snabbt lärde sig att hantera och använda sig av lärplattan, Bergman & Fors (2015). Det framkom även att pedagogerna ser att barnen har hittat nya sätt att arbeta, deras nyfikenhet på lärplattor har väckts och att tekniken inte var något problem för barnen att lära sig.
Vidare visar Bergman & Fors (2015) studie att pedagogerna var eniga om att en utveckling inom framförallt matematik har skett hos barnen men det är svårt att påvisa att den beror enbart på användandet av lärplattan. Även barnens kollaborativa lärande såsom turtagning och problemlösning ökade. Pedagogerna har även sett en språklig utveckling som skett hos barnen i gruppen, de använder sig av begrepp och ord som inte brukar finnas med i samtalen. Det visade sig också att vissa barn med behov av särskilt stöd reagerade positivt i arbetet med bilder, film och musik på lärplattan. Ett sätt att utveckla barnens reflektion och metakognitiva lärande ges enligt Bergman & Fors (2015) med hjälp av lärplattan där dokumentationen underlättas och det blir smidigare att gå tillbaka för att se och reflektera över vad vi har gjort och vilket lärande som uppkom tillsammans med barnen.
Kjällander (2016) ser i sin studie att förskollärarna har en stor tilltro till att barnen ska utveckla sitt skriftspråk med hjälp av lärplattan då det är lättare att skriva på den än att forma bokstäver med pennan. Detta skriftspråkslärande uteblir i många fall vilket kan bero på att inte tangentbord köps in men också för att barnen hellre vill göra roligare saker på sin tid vid plattan.
Ett resultat som Kjällander (2016) beskriver från sin studie är att lärplattorna under projektets gång blivit barnens verktyg som används i olika aktiviteter och i olika lärmiljöer. Lärplattans användningsområde ändrades från att handla om att konsumera pedagogiska appar till att bli ett redskap i de flesta aktiviteter som exempelvis skapande, lek och estetik.
Kjällander (2016) framhåller att det även finns en osäkerhet och en oro bland förskollärare kring språkutvecklingen nu när digitala verktyg är en del av barnens vardag.
Att internationella mätningar visar sämre resultat kring barns språk gör att pedagogerna inte riktigt vet hur de ska förhålla sig och arbeta vidare. Pedagogerna vill följa med i utvecklingen av den digitala världen och det moderna språket men samtidigt erbjuda och lära barnen ett korrekt språk. Detta befäster även Nilsen (2018) som i sin studie ser att barnen använder mindre verbalt språk i de digitala aktiviteterna än i de analoga då apparna är uppbyggda på ett sätt som gör att barnen inte behöver kommunicera med varandra.
Pedagogernas roll
När det kommer till pedagogernas roll så menar Nilsen (2018) att pedagogiska appar på lärplattan inte är en garanti för att ett lärande sker hos barnen utan att pedagogernas stöttning och delaktighet är avgörande för hur aktiviteten utvecklas och om ett lärande görs möjligt.
Hon betonar vikten av att pedagogernas kunskaper kring digitala verktyg är vetenskapligt grundade och uppdaterade i hur de kan användas i undervisningen för att utifrån mål och syfte kunna använda genomtänkta appar som är kritiskt granskade och analyserade. Ett resultat som Nilsen observerat i sin studie är att aktiviteterna med lärplattan ofta är styrda av pedagoger och att applikationerna som används inte gynnar delaktighet och samspel. Nilsen tar upp redan i sin tidigare studie (2014) att det observerats om pedagogers viktiga hjälp och stöttning vid aktiviteter med digitala verktyg. Detta för att ge barnen möjlighet att utveckla sitt lärande i bland annat språk, abstrakt tänkande och koordinationen mellan öga och hand. Uteblir eller minskas detta stöd så minskar det positiva resultatet då lärandet behöver ske i någon form av mediering tillsammans med en pedagog.
Kjällander (2019) menar på att det är viktigt att pedagoger är uppmärksamma på vad barnen på förskolan använder digitala verktyg till, den adekvata digitala kompetensen handlar även om att ha kunskap om när inte digitala verktyg ska användas. Vidare belyser Kjällander hur barnen i förskolan kan utforska de digitala verktygen i leken genom att använda sig av bl.a.
lärplattan eller programmeringsrobotar. Det är dock viktigt att inse att barnen inte tar till sig ny kunskap automatiskt bara för att de har tillgång till den under leken. Pedagogerna har en viktig roll i att undervisa och utmana barnen samt att variera aktiviteterna med hjälp av miljöer och material. Walldèn (2020) redogör i sin studie för hur pedagogerna är kreativa i planeringen för att ge barnen möjligheter att arbeta med digitala verktyg och hur pedagogerna är delaktiga i de aktiviteterna. Genom att kontinuerligt reflektera över och analysera sitt arbete i planeringen så får de en bättre förståelse för hur digitala verktyg implementeras i undervisningen.
I de verksamheter där pedagogerna visade en osäkerhet och inte använde digitala verktyg så påvisar Forsling (2011) att barnen får en mer begränsad möjlighet till kunskap och utveckling.
Vidare menar hon att pedagogen behöver vara närvarande och samspela med barnen i arbetet med digitala verktyg för att möjliggöra ett lärande. När barnen utvecklar digital kompetens så kan även pedagogerna gynnas menar Forsling (2011). De verksamheter som arbetar medvetet med digitalisering har ett tydligt syfte och mål. Det viktiga i situationerna är pedagogernas relation till digitala verktyg och hur de används i vardagen. För att barnen ska utveckla en digital kompetens är det viktigt att pedagoger kan förstå den interaktiva lärandemiljön och att de kan kombinera den traditionella verksamheten med digitala verktyg.
Nilsen (2014) ser i sin studie att alla barn är positiva till att delta i aktiviteter med lärplattan oavsett vad det är. Men pedagogens styrning har betydelse för hur länge barnen är intresserade och vill fullfölja deltagandet. I aktiviteter där förskollärarna hade en tydlig pedagogisk tanke att barnen skulle lösa en uppgift minskade barnens intresse och viljan att delta snabbast. Vid tillfällen där barnen uppfattade att deras deltagande gick ut på att spela så kunde barnen behålla intresset längre.
I sin senare studie tar Nilsen (2018) upp att det diskuteras att barn idag ofta ses som skickliga och kunniga i att använda digital teknologi och det talas om att barn är digitalt infödda. Detta kan enligt Nilsen ses som en risk att pedagoger backar i den undervisande rollen och tror att barnen klarar sig själva i arbetet med digitala verktyg. En annan risk kan innebära att viktiga relevanta diskussioner inte uppkommer angående barns digital kompetens om de redan anses ha en stor kompetens kring detta.
Forsling (2011) såg i sin studie att många förskolor valde bort arbetet med digitaliseringen på grund av att pedagogerna saknade tillräcklig kunskap och kompetens vilket kunde leda till att datorn blev mer som ett lekmaterial som inte bidrog till något lärande men det kan också vara en osäkerhet i hur man använder de digitala verktygen för att göra det man “brukar göra” i verksamheten. Vidare knyter Forsling an till leken och då framförallt medielek. Leken i sig är viktig för barns lärande. I medieleken kan barnen tillsammans med pedagogen utveckla sin digitala kunskap med hjälp av teknologiskt material.
En stor möjlighet som Forsling (2011) uttrycker är att en bra kombination vore att använda sig av digitala verktyg i förskolans traditionella verksamhet på ett lustfyllt sätt där barn och pedagoger tillsammans undersöker och kommunicerar i givande lärsituationer.
Teoretisk ram
Vi har i denna studie utgått ifrån den sociokulturella teorin som Lev Vygotskij (2001) är upphovsman till. Genom att vi analyserade och jämförde svaren från informanterna utifrån de centrala begreppen som exempelvis samspel, scaffolding och artefakter från den sociokulturella teorin. Informanterna framhävde att samspelet mellan barnen och stöttning från pedagoger är viktiga aspekter i lärandet därför valde vi att utgå från det sociokulturella perspektivet. Vi anser att eftersom den här teorin fokuserar på hur lärandet sker i sociala sammanhang med artefakter och och andra redskap så är den relevant för vår undersökning.
Detta för att få ett samband mellan frågeställningarna och resultatet.
Teorin utgår från att alla individer från födseln är sociala och att det i samspel med andra sker ett lärande. Vygotskij (2001) anser att utan social kommunikation sker ingen utveckling vare sig språklig eller tankemässigt. Några av Vygotskijs centrala begrepp är mediering och den proximala utvecklingszonen. Wallerstedt (2020) beskriver att mediering betyder att redskap, både fysiska artefakter och mentala begrepp, som är försedda med kunskap som formar aktiviteten när de används. Artefakter är något som människor alltid har använt sig av enligt Vygotskij (2001) och genom dessa redskap möjliggörs ett lärande.
Den proximala utvecklingszonen kan ses som den nivå i lärandet som är för hög för barnet att klara själv. Den kan endast nås genom vägledning och stöttning av någon med kunskap i området så kallad scaffolding. Scaffolding enligt Wallerstedt (2020) är ett pedagogiskt verktyg där pedagoger ses som mentala byggnadsställningar. Genom att stötta barnet i lärprocessen och hjälpa barnet med olika strategier innan barnet själv behärskar kunskapen.
Stöttningen är tillfällig och ju mer kunskap barnet tagit till sig i processen ju mindre stöttning behöver pedagogen ge.
Som ett exempel så har Nilsen (2014) i sin studie observerat barns aktiviteter med digitala artefakter i centrum. Walldèn (2020) har däremot studerat hur barnen använder och samspelar med digitala verktyg.
Kopplingen mellan den sociokulturella teorin och vår studie är att barnen utvecklar ett lärande och en kunskap genom att använda sig av artefakter, i detta fall digitala verktyg. Bredvid sig har barnen en delaktig och stöttande pedagog som kommunicerar och samspelar med barnen och vägleder dem mot nya kunskaper.
METOD
Val av metod
I vår studie har vi valt att använda oss av kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsmetod då vi vill att informanterna ges möjlighet till att svara och förklara genom att använda sina egna ord. Detta är relevant för att kunna besvara vårt syfte.
Christoffersen & Johannessen (2015) beskriver att människors egna tankar, upplevelser och uppfattningar kommer fram som bäst när de själva får vara delaktiga i vad som tas upp i intervjun och genom att de får använda sina egna ord.
För att svaren från informanterna lättare ska kunna analyseras och jämföras så genomförs en semistrukturerad intervju med viss standardisering då det är en fördel att alla informanter får samma frågor framförallt om man är flera intervjuare. Christoffersen & Johannessen (2015) förklarar att en semistrukturerad intervju har förutbestämda frågor, utan svarsalternativ, som ställs till alla informanter men olika följdfrågor kan ställas för att få fram mer fakta. Denna metod är en mindre tidskrävande och mer fokuserad än en öppen intervju och analysarbetet blir lättare eftersom svaren kan bearbetas fråga för fråga.
En grundregel är enligt Christoffersen & Johannessen (2015) att frågorna ska vara korta och enkla för att underlätta svaren och att undvika flera frågor i samma fråga. Detta togs hänsyn till när frågorna formulerades till intervjuerna.
Under arbetets gång har vi delat upp intervjuerna mellan oss för att sedan sammanställa och analysera resultatet tillsammans. All forskning har vi läst och diskuterat fram vad som är relevant att ha med. Genom att ha ett gemensamt dokument har vi kunnat skriva tillsammans och även var för sig. Vi har sett många fördelar med att sitta tillsammans och skriva så det har vi försökt att göra. På detta vis har arbetet delats lika.
Urval
För att inte vi själva skulle påverka urvalet genom att välja ut förskollärare att intervjua så mejlades sju rektorer i kommunen där vi presenterade oss och förklarade syftet med vårt arbete. Christoffersen & Johannessen (2015) tar upp vilken information som ska ges innan intervjun. I informationsbrevet presenterar vi oss och syftet med intervjun, vilket område som ska undersökas, hur intervjun dokumenteras och den etiska delen som bland annat garanterar anonymitet och informantens rätt att avbryta deltagandet när som helst.
Rektorerna ombads att vidarebefordra vårt mail med bifogat informationsbrev till en förskollärare som de tror vill ställa upp på en intervju via Teams eller Zoom. Vårt informationsbrev finns bifogat längst bak i arbetet, bilaga 1. Inom några dagar hörde flera förskollärare av sig och ville delta i studien. Ett påminnelsemejl skickades ut till ett par rektorer där ingen förskollärare hört av sig och vi fick till svar från en rektor att pga sjukdom har förskollärarna svårt att prioritera vårt arbete. Vi skickade mejl till en annan rektor och fick genast svar av en förskollärare som ville delta. Ytterligare en förskollärare hörde av sig och ville gärna delta i en intervju men då personen inte arbetat så länge i kommunen så gavs svaren utifrån tidigare arbetet i en annan kommun. Av de förskolor vi valde att kontakta är det en privat förskola och resterande är kommunala.
Genomförande
Allt eftersom svaren kom från förskollärare som ville delta i en intervju så delades informanterna upp mellan oss och tider för intervju bokades in. För att säkerställa att frågorna var relevanta till studien så provade vi att intervjua var sin förskollärare innan. Deras svar är ej med i resultatet. Alla intervjuer genomfördes på Microsoft Teams då informanterna kände sig mer säkra på det systemet eftersom det används i kommunen. Innan varje intervju startade blev informanterna tillfrågade om deras samtycke till att spela in intervjun. Av de sju deltagande informanterna så ville två ha frågorna i förväg för att kunna förbereda sig. De andra fem visste enbart vilket område vi skulle bearbeta. Frågorna till intervjuerna finns med längst bak i arbetet, se bilaga 2.
Under intervjun så var vi noga med att visa intresse, inte värdera svaren och att ge informanterna utrymme till att fundera på vad och hur de skulle svara vilket även Lantz (2013) förtydligar att samspelet mellan personerna vid intervjun är viktigt för att få nyanserade svar på frågorna. Vid behov så ställdes även följdfrågor för att förtydliga svaret från informanten. Efter intervjun transkriberades svaren noggrant för att senare kunna jämföras och analyseras.
Etik
Under hela studien tas det hänsyn till de etiska ställningstaganden som forskare ska ta hänsyn till för att skydda individerna. De fyra kraven som Christoffersen & Johannessen (2015) beskriver är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet, är att alla berörda informeras om studiens syftet. Samtyckeskravet, handlar om att all medverkan är frivillig och att det går att avbryta sin medverkan när som
helst. Konfidentialitetskravet, som innebär att informanternas uppgifter kommer vara konfidentiella och inte spridas till någon annan. Nyttjandekravet, betyder att allt insamlat datamaterial endast får användas till ändamålet för studien (Christoffersen & Johannessen, 2015).
I vår studie skickades ett informationsmejl ut tillsammans med ett missivbrev till alla informanterna där information fanns med om att vår studie utgår från de forskningsetiska principerna och vad det innebär. Alla informanterna har fått fingerade namn och det är endast vi som tagit del av vårt inspelade material. När arbetet är godkänt och publicerat så raderar vi allt material som vi har sparat.
Reliabilitet och validitet
Reliabilitet handlar om tillförlitlighet och berör hur noggranna och exakta studiens data är.
Enligt Christoffersen & Johannessen (2015) handlar reliabilitet också om hur datamaterialet samlades in, vilket material som används och hur bearbetningen gick till. Har man en hög reliabilitet innebär det att ett liknande resultat skulle framkomma om undersökningen gjordes om vid ett annat tillfälle. Under intervjuerna var vi noga med att försöka vara neutrala, att inte värdera svaren från informanterna på något sätt och att inte kommentera med våra egna tankar och åsikter. Alla intervjuer spelades in på Microsoft Teams för att transkriberas noggrant och för att kunna gå tillbaka och lyssna flera gånger vid behov. Vid resultatanalysen användes citat från alla informanter för att styrka trovärdigheten.
Validitet däremot handlar om hur relevant data är, om insamlad data ger svar på undersökningens syfte och frågeställningar vilket förklaras av Christoffersen & Johannessen (2015). I början av studien arbetade vi med intervjufrågorna för att de skulle anpassas till vårt syfte och frågeställningar. Innan vi kunde kontakta förskolor så skulle frågor och missivbrev godkännas av vår handledare. För att säkerställa om frågorna var relevanta för undersökningen gjordes två pilotintervjuer. Därefter beslutade vi att utgå från frågorna och ställa följdfrågor vid behov.
Vi har intervjuat 7 förskollärare i vår studie. Vårt syfte är att få djup i svaren från informanterna och inte en större mängd svar. Detta kan ske då vi valt semistrukturerade intervjuer. Här kan följdfrågor ställas och informanten får gott om tid till att tänka och kan beskriva sitt svar.
Analys
Då valet föll på en semistrukturerad intervju med viss standardisering, vilket enligt Christoffersen & Johannessen (2015) är en metod som är mer fokuserad och koncentrerad än en öppen intervju, så bidrar det till att analysarbetet blir lite enklare och inte så tidskrävande.
Genom att samma frågor ställts till alla informanterna så kan vi jämföra svaren fråga för fråga i analysen.
När intervjuerna var transkriberade så sammanställdes svaren på intervjufrågorna var för sig för att jämföra. Därefter grupperades frågorna i fyra olika områden vilket gjorde det lättare att analysera svaren. Områdena vi valde utgår från våra frågeställningar och är digitalisering i
förskolan, digitala verktyg, barns lärande med hjälp av digitala verktyg och möjligheter och hinder med digitala verktyg.
Vi analyserade vårt inhämtade datamaterial utifrån ett sociokulturellt perspektiv genom att jämföra materialet utifrån de centrala begreppen som exempelvis samspel, artefakter och scaffolding.
RESULTAT
Här kommer vi att redovisa resultaten från våra intervjuer. Vi kommer att sätta samman svaren från alla sju intervjuerna i olika områden för att genomlysa resultaten. De olika områdena är digitalisering i förskolan, digitala verktyg och barns lärande med hjälp av digitala verktyg. Begreppet digitala verktyg som finns med i bland annat läroplanen och som vi använder i vår studie är ett samlingsbegrepp för alla digitala redskap som finns i förskolans verksamhet exempelvis lärplatta, projektor, förstoringsägg, dokumentlampa, högtalare.
Digitalisering i förskolan
På frågan om hur förskollärarna tolkar begreppet adekvat digital kompetens så uttrycker alla sju svaret på olika sätt. Några exempel är: något som förändras, hur man använder digitala verktyg, att man följer med i utvecklingen, att kunna ta till sig tekniken som behövs och ett passande lärande.
“Jag tänker att det är något som är föränderligt. Digitalisering är ju inte samma som för 5 år sedan och det kommer inte vara samma om 5 år heller.
Barnen behöver utmanas och utbildas i det som är aktuellt i samhället just där och då”. (Berit)
Flera av våra informanter beskriver hur kommunen just nu satsar på arbetet med digitalisering på förskolorna genom att utbilda vissa pedagoger till digitala lärspridare (DLS) för att de ska sprida kunskapen vidare till sina kollegor på enheten i ett kollegialt lärande.
“I vår kommun har vi ju något som vi kallar för digitala lärspridare och deras uppgift är ju att driva arbetet med dessa applikationer som skjuts ut till alla Ipads och hitta sätt att arbeta med dem”. (Berit)
Det framkommer i intervjuerna att kommunen har ansvaret för applikationerna i Ipaden på förskolorna och det är endast kommunens It-ansvariga som kan tilldela appar.
“Här inom kommunen är det ju så att man fyller i på en lista vilka appar man vill ha och vilka man inte vill ha. Och de som inte står på listan har jag inte klurat ut om man kan få eller inte”. (Cilla)
Av våra sju informanter så är det sex som är positiva till att förskolan ska arbeta med digitalisering och att det är bra att det står med i läroplanen att alla ska arbeta med detta område.
“Jag tycker det är positivt, vi är redan i ett digitalt samhälle och vi kommer komma ännu längre i det digitala samhället. Det utvecklas ju hela tiden och då har vi som förskollärare skyldighet att ge barnen det dom behöver för att kunna klara sig i ett digitalt samhälle och när de kommer till skolan”.
(Birgitta)
David menar även på att digitaliseringen ska vara ett komplement till det analoga.
“Alltså förstärka eller fördjupa ett lärande. Det är väl det många fastnar i att de tror att de ska ta bort något annat som vi har i uppdrag att utföra. Men jag tänker att det måste vara en helhet kring det”. (David)
Medan Berit är mer negativ och uttrycker att
“Nä, det tycker jag absolut inte att det behövs, de är små en gång i livet och eftersom det används på fel sätt så tycker jag inte att det gynnar dem”.
(Berit)
Informanterna beskriver olika förutsättningar de fått för att undervisa i digitalisering. Anna menar på att hon inte tycker att de har fått så mycket förutsättningar då deras verktyg är gamla och behöver uppdateras samt att de digitala verktygen skulle behövt vara mer flexibla så de går att flytta runt. Det saknas även tillräcklig kunskap hos många pedagoger och den kompetensutvecklingen prioriteras inte.
David ger en annan bild där han visat intresse för digitalisering och fick erbjudande av rektor att gå en högskoleutbildning för att få kompetens och därefter sprida vidare till sina kollegor.
“Jag pratade om att jag var intresserad av detta område och då frågade rektorn om jag ville gå en utbildning i det.” David fick då möjligheten att läsa en kurs på högskolan, Digitala verktyg i förskolan, under 1 år. “På det viset har vi ju fått in kompetensen i verksamheten eftersom en är utbildad och sen gäller det att sprida det här till andra”. (David)
Birgitta uttrycker att hon själv var drivande i arbetet med digitaliseringen som IT-ansvarig pedagog.
“Det var jag som drev arbetet och kompetensutvecklade mina medarbetare plus att jag hade föreläsningar och workshops och då kom kravet från vår chef. Nu när ni fått kunskapen och lärdomen om det här så ska det implementeras i verksamheten och vara en del. Det var ett krav från vår chef och det fanns med i lönesamtalen”. (Birgitta)
Berit tycker däremot att de fått förutsättningar och tid till kompetensutveckling för pedagogerna. Hon som digital lärspridare har kunskaper och rektorn har gett henne tid till att förmedla sin kompetens till kollegor men ingen nyttjar tillfällena.
“Tid och förutsättningar har de fått men förvaltar dom de gör de inte. Det är väl den egna intressebubblan som styr det”. (Berit)
Det är endast David av våra informanter som har gått en utbildning på högskolan inom digitalisering.
“Jag gick en utbildning för 2 år sedan som hette Digitala verktyg i förskolan.
Där fick jag ta del av aktuell forskning så klart, men jag har även hunnit prova i verksamheten här, olika digitala verktyg, för det är ju något vi förskollärare måste prova och lära oss. Det gäller att ta steget och våga prova och sen utvärdera vad fick vi ut av detta”. (David)
De andra sex informanterna har bara haft ett eget intresse, provat sig fram och även fått kunskapen genom ett kollegialt lärande inom kommunen.
“Hemma har jag inga digitala verktyg och här är jag den som har hand om allt, det blir liksom sån kontrast”. (Berit)
Alla förskollärare som är med i studien förklarar att det satsas på kompetensutbildning i förskolorna. Detta sker främst genom att de digitala lärspridarna får kompetensutbildning som de senare ska lära ut till kollegorna på enheten.
“På fredagarna har vi ett rullande schema där vi har olika pedagogiska forum och innan jul var det våran digitala lärspridare som visade hur appen StopMotion Studio fungera. Det är tre tillfällen med samma upplägg för att alla pedagoger ska vara delaktiga”. (Cilla)
Av våra sju informanter så känner fyra av dem att de inte har tillräcklig kunskap och kompetens.
“Nä, det har jag inte. Jag är glad att få den kompetensutveckling som vi får men det kan absolut utvecklas mer”. (Cilla)
Anna betonar vikten av att våga prova verktygen själv.
“Nej, absolut inte. Mina kollegor kan som tur är mycket mer än mig, det är tur att jag vågar prova och testa”. (Anna)
“Nä, det känner inte jag att jag har. Ibland undrar jag varför jag är DLS-are”.
(Berit)
Utvecklingen inom området går fort framåt vilket David beskriver. Det kan vara svårt att som pedagog hinna uppdatera sig.
“Det skulle jag inte säga, jag har ju tillräckligt för att bedriva undervisning i det. Men sen är det ju så att utvecklingen sker så snabbt i detta område. Jag kände när jag gick kursen att nu har jag koll på detta men bara på 2 år har det
hänt väldigt mycket i den här världen så svaret är nog både ja och nej”.
(David)
De andra tre anser att deras kunskap och kompetens räcker till för att undervisa men hade gärna velat ha mer kunskap om appar och program.
“Ja, det har jag, och hur jag fått den är väl att jag alltid varit väldigt framåt och den digitala världen har alltid funnits med mig sen jag var barn. Jag har lärt mig mycket själv”. (Birgitta)
Cecilia uttrycker att hon känner sig trygg med sin kompetens men att hon saknar kunskap om specifika appar och program som kan användas i undervisningen.
“Jag känner mig ganska trygg i verktygen, jag vet hur en dator fungerar, Ipad fungerar men mer vilken app skulle gynna barnen i det här läget. Mer kunskap om de olika apparna och de olika programmen, där hade jag önskat att få veta mer. (Cecilia)
Även Alma anser att hon har en grundkompetens men vill gärna ha mer.
“Jag skulle gärna vilja ha mer digital kompetens. Jag känner att jag har baskunskaperna men jag har också nyfikenheten som gör att det leder till nya upptäckter”. (Alma)
Digitala verktyg
De digitala verktyg som informanterna berättade att de använder på sina förskolorna är Ipads, projektorer, högtalare, telefoner, blue-both, dator, förstoringsägg och dokumentlampa. I Ipaden används flera olika appar såsom exempelvis makey-makey, greenscreen, clicks, ugglo, book-creater, Unikum, qr-koder, och kamera.
David betonar vikten av att barnen ska var producenter i arbetet med digitala verktyg på förskolan
“Grunden är ju att barnen ska vara producenter, då vill jag ta in appar som gör det istället för konsumenter eftersom det är mycket prat om det i forskningen. Det handlar om ett berättande, det multimodala lärandet. Så appar som utmanar på det sättet inom de områdena”. (David)
De mest förekommande verktygen i verksamheterna är telefon, Ipad och projektor, kanske för att kommunen just nu satsar på det.
“Just nu satsas det jättemycket i kommunen, speciellt på projicering och fokus på digitala lärmiljöer och det är en stor satsning, just för att det ska bli likvärdigt”. (Alma)
Det framkommer i intervjuerna att de flesta använder digitala verktyg i samlingen för att introducera eller visa något.
“När vi vill introducera något, i något lärandesammanhang, då är det kanske vid en samling. Att vi gör en gemensam uppstart med någonting, en film från UR eller så vill vi lära oss att dansa Jerusalema och då får vi titta på den tillsammans”. (Anna)
Men att det även förekommer digitala verktyg i undervisningen i andra rutiner, aktiviteter både inomhus och utomhus.
“Det är på våran samling, i matsituationerna och även ute. Ute kan vi fotografera olika saker som barnen ser och upptäcker, sedan kan vi projicera upp det på väggen med hjälp av kanonen och så kan man diskutera det tillsammans med barnen”. (Cilla)
Förskollärarna redogör på vilket sätt de använder de digitala verktygen i undervisningen. Det kan vara både för att förstärka en lärmiljö genom att projicera upp olika miljöer som exempelvis en skogsmiljö eller ett akvarium.
“Vi projicerar upp olika lärmiljöer i olika lekar till exempel, nu leker de att de är i skogen och då har vi skogsmiljö eller nu är det höst och då har vi höst inne där löven faller från träden. (Alma)
Det kan också vara digitala böcker via appen Ugglo för att alla barnen lättare ska kunna se och diskutera kring sagan tillsammans.
“Det blir något att kommunicera kring när man projicerar upp det på väggen.
På sitt sätt kan barnen hitta något att kommunicera om. (Cecilia)
Angående tillgängligheten av digitala verktyg så framkommer det att flera av informanterna tycker att det är viktigt att verktygen finns framme och ingår i lärmiljöerna som vilket annat material som helst.
“I själva miljöerna fanns det alltid tillgängligt. Vi hade en Ipad-station, en blueboth-station och stationerna utformade vi tillsammans med barnen”.
(Birgitta)
Även David och Berit håller med om att de digitala verktygen ska vara framme och tillgängliga för barnen men det framkommer att det ser olika ut på avdelningarna.
“Jag anser ju att de digitala verktygen ska finnas med i alla lärmiljöer på förskolan som ett komplement till allt annat. De ska alltid finnas framme som en del av barnens vardag. Jag tror att det finns en rädsla bland många att om paddan ligger framme så kommer barnen bara vara i paddans värld och hela dagarna kommer gå åt till att bara fokusera på det men har du framme en Ipad så kommer barnen lära sig att arbeta med den på ett annat sätt”. (David)
“Hos mig är Ipadsen framme hela tiden, som ett pussel, och barnen ser dem som vilket material som helst men på vissa avdelningar kommer de bara fram ibland och då stannar allt annat och alla barn vill bara ha den. Det är så
naturligt för våra barn att någon sitter i soffan med hörlurar och gör något med Ipaden”. (Berit)
Barns lärande med hjälp av digitala verktyg
Informanterna beskriver att de ser många olika utvecklingsområden hos barnen när de arbetar med digitala verktyg såsom exempelvis att kunna uttrycka sina tankar, få syn på sin omvärld på ett annat sätt, matematik och barnens tänkande.
“Digitala verktyg kan vara ett sätt att utveckla, att kunna uttrycka sina tankar eller få syn på sin omvärld på ett annat sätt, att berika sitt värde genom olika och ta in det. Sen att det inte är tekniken i sig som ska vara i fokus utan det man upptäcker med hjälp av det”. (Alma)
“Matematik, språket, samarbete, konsekvenstänkandet (orsak,verkan), naturkunskap, teknik. Så du kan få in allt, det handlar om vad du kopplar verktygen till”. (Birgitta)
“Det är väldigt mycket, deras tänkande, få fram ett logiskt tänkande, det kognitiva tänkandet. Övandet precis som det är med programmeringen t.ex med Blue-Boten och alla olika appar som man kan jobba med. Det finns en oändlighet där dom kan lära sig matematik, språk, skriftspråket, tekniken och mycket mer. Så det finns alla möjligheter till lärande och även självständighet”. (Cilla)
Flera av informanterna uttrycker hur språket är ett utvecklingsområde med hjälp av de digitala verktygen.
“Engelska, väldigt många engelska ord och uttryck, sånger och dans som Jerusalema. Även fakta när man googlar och tar fram”. (Anna)
“Språkutveckling är ju en stor del av det, alltså det multimodala lärandet. Det är svårt att sätta fingret på något specifikt som de lär sig, jag skulle kunna koppla hela läroplanen till olika stunder beroende på vad jag väljer att ha som aktivitet. Det gäller att när vi undervisar sätter upp mål och syfte med aktiviteterna, sen kan du ta med vilket mål som helst i läroplanen och relatera till de digitala verktygen. Det beror på hur du arbetar med det”. (David) Men även samspel, samarbete och gemenskap lyfts fram.
“Vi har ju små barn, barn med särskilda behov och barn med olika modersmål och en sak som vi enas kring är ju musik och rörelse, då använder vi ju Ipaden till att spela musik och med högtalare. Då handlar det ju mer om att skapa en gemenskap, en gruppkänsla och att utveckla sin motorik och sin rörelse”.
(Cecilia)
“Framförallt samspel, man är i tvärgrupper och gör något exempelvis fotar smådjur, då ser man, de samarbetar så mycket för att det ska bli bra”. (Berit)
Möjligheter och hinder med digitala verktyg
Informanterna i studien ser många möjligheter med digitalisering och att använda digitala verktyg i undervisningen för utveckling och lärande inom många olika områden.
“En möjlighet är ju att utmana barnens språk, väcka ett intresse för olika saker och ting, låta barnen få se vilka olika möjligheter som finns med de här digitala verktygen. Du kan ju skapa så oändligt mycket med det vilket är ju både på gott och ont. Det är här det kritiska förhållningssättet kommer in, att vara källkritisk är ju också en del i det”. (David)
“Det är ju så utvecklande och lärande för barnen. Ska man följa med utvecklingen idag i världen och överallt så finns det oändliga möjligheter och det är ju bra att vi kan bygga upp en grund för barnen. Att få barnen ansvarsfulla och ett kritiskt tänkande och redan här så finns det ju oändliga möjligheter för barnen i verksamheten”. (Cilla)
Förskollärarna i studien är överens om att de kan arbeta för att sträva efter de flesta målen i läroplanen med hjälp av digitala verktyg.
“Det finns alla möjligheter och du kan koppla det till alla lärsituationer. Du kan till och med ha med digitala verktyg in i skapande verksamhet”. (Birgitta)
“Du kan få in matematiken, skapande, språket, samarbete och dom härliga diskussionerna tillsammans med barnen t ex när man använder Blue-boten så kan man diskutera varför Blue-boten hamnade här när den skulle hamna där.
Var programmerade vi fel? Det öppnar så mycket tankar och barnens kreativitet”. (Birgitta)
“Ja, möjligheterna att man tillför digitala verktyg för att gynna barns lärprocesser, att man utmanar dem vidare. Då kan man prata om Vygotskij och den proximala utvecklingszonen, som man har fokus på hela tiden för att leda deras lärande”. (Alma)
Berit menar på att “Det enda hindret är väl pedagoger och deras egna inställning”. Vilket David håller med om “Det finns väl inga direkta hinder när du jobbar med barnen det är nog bara vi själva som sätter hinder, tror jag”.
Alma ser även att osäkerhet hos pedagogerna kan vara ett hinder i arbetet med digitala verktyg.
“Att alla pedagoger har olika kompetens kring tekniken, att man kanske inte vet vad syftet är eller att man känner sig osäker. Man vet inte varför man ska använda det även om det står med i läroplanen”(Alma)
Andra hinder som nämns är mer praktiska, funktionerna på verktygen, nätverk som krånglar och ekonomiska. Även att det är kommunen som styr vilka appar som laddas ner på förskolornas lärplattor bidrar till ett hinder i arbetet.
“Det är lite krångligt med alla kablar och att man inte vet hur apparna fungerar, det kan vara ett hinder. Ett stort hinder som jag personligen tycker är att vi inte kan ladda ner appar själva utan det måste gå via kommunen”. ( Alma)
Andra saker som förskollärarna i studien tog upp i intervjuerna handlade om integritet, värdegrundsarbete och kritiskt tänkande. Dessa områden berör ju inte våra frågeställningar riktigt men är oerhört viktigt att ha med sig.
“Jag tänker att det handlar om hur vi undervisar, vilken utbildning vi har och vilka mål vi sätter upp med det, kopplat till våran värdegrund. Vi behöver vara lite kreativa, vi kanske har jobbat på ett visst sätt med värdegrunden under flera år men jag tror att vi behöver tänka utanför ramarna. Vi behöver kanske utveckla det arbetet till ett annat sätt också, det låser sig nog för många, man är bekväm i att jobba på ett visst sätt och fortsätter gärna jobba så”. (David)
En viktig del att ha med i arbetet med digitalisering är barnens integritet exempelvis att vi pratar med barnen om att fråga innan de fotar någon och vad som är sant av allt det vi ser.
“Tänkte på det här med integritet, just när du jobbar med digitala verktyg. Att barnen har rätt till sin integritet. Om vi jobbar med en app, har vi verkligen koll på vart det här hamnar, vem äger rättigheterna till de här bilderna eller till det här vi producerar. Rent i barngruppen också, fråga om lov när du ska ta ett foto av någon. Den etiska biten är jätteviktig tycker jag när vi jobbar med digitala verktyg. Grunden är att barnen på förskolan ska vara producenter, konsumenter är de hemma och vi ska erbjuda något annat, som kontrast till det. Och att det ska finnas som ett komplement i alla lärmiljöer på förskolan”. (David)
Sammanfattning av resultatet
Resultatet av studien visar att de flesta förskollärare är positiva till att arbeta med digitalisering i förskolan. De konstaterar att vi är i ett digitaliserat samhälle och det digitala utvecklas hela tiden. När det gäller kompetensen inom digitalisering för att bedriva undervisning så anser några av informanterna att de inte har tillräckligt med kunskap och någon säger sig ha baskunskapen men vill ha mer uppdaterad kunskap eftersom utvecklingen sker så snabbt. Vissa lyfter att de behöver få lite mer kunskap i olika appar och program. De verktyg som används mest i verksamheterna är telefon, Ipad och projektor. Enligt informanterna behöver barnen förberedas inför förändringar och att det digitala inte ska ta över det analoga utan ska vara ett komplement i undervisningen. Informanterna ser även många möjligheter till lärande vid användning av digitala verktygen och de trycker på att barnen ska vara producenter och inte konsumenter i förskolan. Några av hinderna som syns i resultatet är osäkerheten hos pedagogerna, praktiska hinder såsom nätverk som krånglar och funktionerna på verktygen men även det ekonomiska kostnaderna vid inköp och uppdatering av digitala verktyg.
DISKUSSION
Här kommer vi att presentera resultatet från vår studie kopplat till tidigare forskning och teori.
Resultatet delas upp under olika rubriker för att lättare kunna kopplas till våra frågeställningar. Efter resultatdiskussionen så kommer även en metoddiskussion.
Resultatdiskussion
Barns lärande med hjälp av digitala verktyg
Informanterna i vår studie uttrycker att de ser många olika utvecklingsområden hos barnen när de arbetar med digitala verktyg exempelvis specifika ämneskunskaper som matematik och naturvetenskap men även sociala förmågor som samspel och samarbete. Vilka kunskapsområden som utvecklas är mycket beroende på hur man arbetar. En förskollärare menar på att de digitala verktygen kan finnas med i alla aktiviteter och att vilket lärandet som sker beror mer på hur du arbetar med verktygen och vad du har för syfte och mål med dina undervisningssituationer. En annan nämner Vygotskijs proximala utvecklingszon som hon som pedagog har fokus på hela tiden. Detta för att gynna barnens lärprocess och utmana dem att komma vidare för att leda barnens lärande framåt. Hwang & Nilsson (2012) beskriver den proximala utvecklingszonen som är ett centralt begrepp i den sociokulturella teorin och som enligt Vygotskij kan ses som en nivå i lärandet som är för hög för barnet att klara själv, den kan endast nås genom vägledning och stöttning av någon med kunskap i området. Här kan man som vuxen ses som en byggnadsställning för att stödja barnets inlärning genom att sätta upp nya mål som barnen har möjlighet att uppnå.
Ett exempel på en aktivitet som framkom i vårt resultat är när en avdelning använder lärplattan i arbetet med musik och rörelse. Där enades yngre barn, barn med särskilda behov och barn med olika modersmål genom musiken. Barnens motorik och koordination utvecklades, men även gemenskapen och gruppkänslan stärktes. Det framkommer även i Bergman & Fors (2015) studie att barn med särskilda behov reagerade positivt i arbetet med bilder, film och musik på lärplattan. Pedagoger har i vissa fall observerat att dessa barn gör framsteg med hjälp av lärplattans övningar som de inte sett tidigare. Ett exempel är barn med autism som arbetat med bildkort för att härma uttal och barn med hörselnedsättning som tränade bland annat tecken och andra språkfärdigheter. Detta bekräftar även Hernwall (2016) som påvisar att pedagogerna i studien såg digitala verktyg som ett fungerande stöd till barn med särskilda behov.
I intervjuerna tar flera av pedagogerna upp språkutveckling som ett utvecklingsområde som barnen kan utveckla. Informanterna ser positiva sätt att utveckla barnens språk med hjälp av digitala verktyg. Genom att vara en delaktig pedagog i aktiviteterna med de digitala verktygen och utmana barnen i språket och tänkandet med hjälp av öppna frågor så ges en möjlighet till utveckling i det multimodala lärandet. Under intervjuerna kom det också fram att barnen lär sig engelska ord och begrepp från lärplattans applikationer som de sedan använder sig av i språket. Detta bekräftar Kjällander (2016) i sin studie där barnen tar till sig och använder sig av engelska ord och begrepp från apparna på lärplattan som de gör om och försvenskar. De
talar om att man “failar” och “levlar”. Även Bergman & Fors (2015) ser i sin studie att barnen använder ord och begrepp som inte förekommer i vardagliga samtal. De påvisar också i sin studie att samarbetet och kommunikationen mellan barnen har ökat men också mellan barn och pedagoger. Kjällander (2016) har även en annan bild då hon också sett att förskollärare har en oro och en osäkerhet över barns språkutveckling då de vid användandet av digitala verktyg inte lär sig ett korrekt språk. Barnen verbaliserar substantiv ett exempel är att man
“svärdar” och de försvenskar engelska ord som exempelvis “levla”. Även Nilsen (2018) påvisar att barnen använder mindre verbalt språk när de agerar i de digitala aktiviteterna än i de analoga då apparna är uppbyggda på ett sätt som gör att barnen inte behöver kommunicera med varandra.
Detta anser vi visar tydligt vikten av att vi pedagoger behöver vara delaktiga och stöttande vid aktiviteter med digitala verktyg för att ett lärande ska möjliggöras. Vi behöver också resonera och diskutera med barnen för att bidra till att utveckla språket och tänkandet. Om inte pedagogerna är delaktiga i arbetet så blir ju detta ett stort hinder/ en nackdel med digitalisering, att barn samspelar och kommunicerar mindre. Detta är ju helt emot den sociokulturella teorin att vi lär i samspelet med andra vuxna eller barn som kommit lite längre i sin utveckling. Flera av forskarna lyfter att arbetet med flerspråkighet och andra modersmål kan utveckla och underlättas med hjälp av lärplattan vilket inte kom upp så tydligt i våra intervjuer. Både Kjällander (2016) och Bergman & Fors (2015) studier visade positiva effekter på att lärplattan kan användas i undervisningen för att höja statusen på olika språk och för att förbättra förståelse och uttal hos både barn och pedagoger.
Studien visar att informanterna ser många möjligheter med digitalisering och att använda digitala verktyg i undervisningen. De är också överens om att de kan arbeta för att sträva efter de flesta av läroplanens mål med hjälp av digitala verktyg. Samspel och samarbete mellan barnen men också mellan barn och pedagoger är det många av informanterna som lyfter och betonar vikten av. Det är inte meningen att barnen ska sitta själva med en lärplatta och spela utan på förskolan är grunden att barnen tillsammans med pedagoger utforskar de pedagogiska apparna.
Förskollärarna beskriver hur de projicerar upp olika lärmiljöer på väggen för att utveckla barnens lek men också introducerar aktiviteter med lärplattan för att ge barnen möjlighet till mer samarbete och kommunikation kring det man arbetar med. Detta stämmer överens med Kjällander (2016) som framhäver att när man projicera upp skärmens bild på väggen ges det möjlighet till gemenskap och samarbete. Flera av forskarna redogör för möjligheterna till samarbete kring digitala verktyg. Några exempel på det är, Kjällander (2016) som lyfter fram att begreppen samarbete, kollaboration och turtagning är viktiga begrepp att ha med sig i arbetet med digitala verktyg. Även Nilsen (2014) och Bergman och Fors (2015) påpekar att samarbetet och kommunikationen ökar men även socialt samspel som exempelvis turtagning.
Detta relaterar vi till Vygotskijs (2001) sociokulturella teori som beskriver att allt lärande är socialt och sker i samspel med andra. Genom språket och artefakter överförs kunskap till barnet från mer erfarna barn eller pedagoger som barnet sen får transformera till sin egen kunskap. Vi ser att både forskare och informanter trycker på att samarbetet mellan barnen är viktigt i arbetet med digitala verktyg. Genom att tillsammans försöka skapa exempelvis ett
berättande i appen StopMotion så utmanas barnens sociala förmågor då de samarbetar, kompromissar, kommunicerar, skapar och tränar turtagning. Här får barnen även möjlighet till inflytande och delaktighet med stöttning av oss pedagoger.
Pedagogernas roll
De flesta förskollärarna i studien är positiva och har ett intresse för digitalisering vilket är en förutsättning för att driva arbetet framåt. Det framkommer att digitala verktyg ska vara ett komplement och inte ersätta det analoga materialet. Även Kjällander (2016) anser att digitala verktygen ska finnas som ett komplement till det övriga materialet som finns i verksamheten.
Enligt Walldèn (2020) så har pedagogerna många faktorer att ta hänsyn till såsom läroplan, lokala styrdokument, de digitala verktyg som finns i verksamheten, organisation av barnens deltagande och vilka appar de ska ha tillgång till. Dessa faktorer bildar förutsättningarna som barnen behöver förhålla sig till i agerandet med digitala verktyg.
När det gäller kompetensen inom digitalisering för att bedriva undervisning så anser några av pedagogerna att de inte har tillräckligt med kunskap. Någon säger sig ha baskunskaper kring digitalisering men vill ha mer uppdaterad kunskap om olika appar och program eftersom utvecklingen sker så snabbt. En informant lyfter att kompetensen ser olika ut hos kollegorna.
Detta bidrar till att vissa inte förstår syftet eller varför man ska använda digitala verktyg i undervisningen trots att det står med i läroplanen. Informanten beskriver att denna brist på kompetens ger en osäkerhet som leder till att vissa pedagoger överlåter arbetet till andra kollegor som har mer kompetens och som har lättare för arbetet.
Forsling (2011) såg i sin studie att många förskolor valde bort arbetet med digitalisering på grund av att pedagogerna saknar tillräcklig kompetens men det kunde också vara en osäkerhet i hur man använder de digitala verktygen för att göra det man brukar i verksamheten. I de verksamheter där pedagogerna visade en osäkerhet och inte använde digitala verktyg hävdar Forsling (2011) att barn får en mer begränsad möjlighet till kunskap och utveckling.
Även Otterborn, Schönborn & Hultèn (2018) påvisar i deras studie att ett hinder i arbetet är tillgången till digitala verktyg och pedagogernas bristfälliga kompetens i hur verktygen ska användas.
Enligt detta resonemang diskuterar Nilsen (2018) att pedagogernas kompetens och stöttning är av stor betydelse för om ett lärande sker och vilket lärande som möjliggörs för barnen. Av erfarenhet så vet vi att det finns flera pedagoger som inte är lika positiva till digitalisering som andra, vilket även framkom i våra intervjuer. Här relaterar vi återigen till Vygotskijs sociokulturella teori där Hwang & Nilsson (2011) beskriver det centrala begreppet området för proximal utveckling som området mellan vad barnet själv klarar av och det barnet klarar med stöd av någon med mer kunskap. Här gäller det att pedagogen har kompetens och kan utgå från vad barnet kan och utmana med lagom stora krav för att det inte ska ske ett misslyckande. Att genomföra och lösa något tillsammans är enligt Vygotskij en betydelsefull grund för utveckling.
Några av informanterna lyfter hur viktigt det är att digitala verktyg finns framme i lärmiljöerna och är tillgängliga för barnen som vilket material som helst. De redogör för hur de har olika stationer som är utformade tillsammans med barnen. Om digitala verktyg är
