ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts dom i mål T , se bilaga A

(1)

Avdelning 05 2019-07- &L T 7465-18 Rotel 0509 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts dom 2018-06-29 i mål T 1504-17, se bilaga A PARTER

Klagande och motpart

Arriva Sverige Aktiebolag, 556351-9437 Liljeholmsstranden 5, l Tr

117 43 Stockholm

Ombud: Advokaterna Mats Hesselrud och Erik Lindtorp Box 5216

102 45 Stockholm Klagande och motpart

Codan Forsikring A/S genom Trygg Hansa Försäkring filial, 516404-4405 Fleminggatan 18

106 26 Stockholm

Ombud: Försäkringsjuristerna Christin Brohmé och Johan Gustafsson Fleminggatan 18

106 26 Stockholm SAKEN

Skadestånd

HOVRATTENS DOMSLUT

Med undanröjande av tingsrättens dom stadfäster hovrätten den mellan parterna träffade förlikningen med följande innehåll:

1) Arriva Sverige Aktiebolag (Arriva) ska i ett för allt betala l 300 000 kr till Codan Forsikring A/S genom Trygg Hansa Försäkring filial (Trygg Hansa).

2) Betalning enligt punkten l ska ske senast den 16 augusti 2019 till Trygg Hansas konto i Danske Bank, konto nr 1363-0002455, IBAN SE56 1200 0000 0136 3000

Dok.Id 1516243

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2290 Birger Jarls Torg 10 08-561 670 00 måndag - fredag

103 17 Stockholm 08-561 672 90 09:00-16:30 E-post: svea.avd5@dom.se

www.svea.se

(2)

Avdelning 05

2455, BIC/SWIFT kod DABASESX. Vid betalning ska 55794/Arriva anges som referens. Trygg Hansa ska omedelbart när betalning erhållits ge besked till Arrivas ombud, advokaten Mats Hesselrud, om att betalning enligt överenskommelse har skett.

3) För det fall betalning inte sker senast vid angiven tidpunkt och till angivet konto förfaller beloppet l 617 471 kr till omedelbar betalning.

4) Vardera part ska stå sin rättegångskostnad i såväl tingsrätten som i hovrätten.

5) Genom denna förlikning är parternas samtliga mellanhavanden med anledning av denna tvist slutligt reglerade.

(3)

Avdelning 05

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Sedan parterna överklagat tingsrättens dom och hovrätten meddelat prövningstillstånd har parterna träffat den förlikning som framgår av domslutet och begärt att hovrätten ska stadfästa överenskommelsen i dom.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Det finns förutsättningar för att stadfästa parternas förlikning i dom.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast 2019- 0?~3 D

U

l .

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anne Mellqvist och Charlotte Edvardsson, hovrättsassessorn Carl Ejmefors, referent, och tf. hovrättsassessorn Lovisa Danielsson.

(4)

Meddelad i Nacka strand

PARTER Kärande

Codan Forsikring A/S, CVR 10529638, genom Trygg-Hansa Försäkring filial Fleminggatan 18

106 26 Stockholm

Ombud: Försäkringsjuristerna Christin Brohmé och Johan Gustafsson Trygg-Hansa Försäkring filial

Fleminggatan 18 106 26 Stockholm Svarande

Arriva Sverige Aktiebolag, 556351-9437 Årstaängsvägen 9

117 43 Stockholm

Ombud: Advokaterna Mats Ffesselrud och Erik Lindtorp Skarp Stockholm Advokatbyrå AB

Box 5216

102 45 Stockholm

DOMSLUT

1. Tingsrätten förpliktar Arriva Sverige Aktiebolag att till Codan Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring Filial betala l 617 471 kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen

- på beloppet 307 382 kronor från den 7 juni 2014 och - på beloppet 1310 089 kronor från den 5 december 2014 allt till dess betalning sker.

2. Tingsrätten förpliktar Arriva Sverige Aktiebolag att ersätta Codan Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring Filial för dess rättegångskostnader med

455 002 kronor, varav 424 800 kronor avser arvode till ombud, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till des betalning sker.

DokJd545498

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 1104 Augustendalsvägen 08-56165620 08-56165799 måndag-fredag 131 26 Nacka strand 20 E-post: nacka.tingsratt.avdelning2@dom.se 08:00-16:30

www.nackatingsratt.domstol.se

(5)

BAKGRUND

Trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting är infirastrukturförvaltare för Saltsjöbanan. Sedan augusti 2012 är Arriva Sverige Aktiebolag (Arriva) det järnvägsföretag som sköter trafiken på Saltsjöbanan.

I samband med städning ombord, då tåget stod uppställt i Neglinge under nattens trafikuppehåll, kom den 15 januari 2013 ett av Saltsjöbanans tåg i rörelse. Tåget körde in i ett bostadshus som tillhör bostadsrättsföreningen Marinan varvid sakskador uppkom. Codan Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring filial (Trygg-Hansa) betalade med anledning av skadorna ut ersättning dels till bostadsrättsföreningen, dels till två av dess medlemmar.

Den 21 mars 2017 ansökte Trygg-Hansa om stämning mot Arriva.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Trygg-Hansa har yrkat att tingsrätten förpliktar Arriva att till Trygg-Hansa utge l 754 971 kronor jämte ränta i första hand på beloppet l 033 899 kronor från den l december 2014, på beloppet 276 190 kronor från den 5 december 2014 och på beloppet 444 882 kronor från den 7 juni 2014 enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker. I andra hand yrkas ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 7 april 2017 till dess betalning sker.

Arriva har bestritt yrkandena och inte vitsordats något belopp som skäligt i och för sig.

Det i andra hand framställda ränteyrkandet har vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnad.

GRUNDER

Till stöd för sin respektive talan har parterna åberopat omständigheter enligt nedan.

(6)

Trygg-Hansa

Under trafikuppehållet utfördes invändig städning av fordonet samt, vid behov, även mindre underhållsåtgärder. Tåget som av misstag och till följd av säkerhetsbrister kom i rörelse körde in ett bostadshus som tillhör bostadsrättsföreningen Marinan. Olyckan resulterade i, såvitt nu är av intresse, sakskador på fastigheten och skador på i vart fall två bostadsrättshavares egendom.

Trygg-Hansa betalade med anledning av olyckan ut ersättning till dels bostadsrättsföreningen, dels två bostadsrättshavare.

I och med att Trygg-Hansa har reglerat den uppkomna skadan genom försäkring har Trygg-Hansa övertagit sina försäkringstagares rätt att kräva ersättning av skadevållaren Arriva.

I första hand gör Trygg-Hansa gällande att Arriva har åtagit sig att ersätta skadorna till följd av tågurspåmingen. Skadorna uppgår till yrkat belopp.

Trygg-Hansa gör i andra hand gällande att skadan inte har orsakats till följd av järnvägsdriften. Ansvarsbestämmelsen i 5 kap. l § järnvägstrafiklagen omfattar person- och sakskador som uppkommit till följd av järnvägsdriften. Den centrala avgränsningen för det särskilda ansvaret enligt järnvägstrafiklagen är att detta endast gäller för fall då skadan kan betraktas som en följd av den egentliga

kommunikationsverksamheten, vilket förutom själva befordringen av passagerare och gods omfattar även den serviceverksamhet som järnvägen eller självständiga

entreprenörer bedriver på tåget, t.ex. en restaurangrörelse. Att ett tåg sätts igång av misstag då det inte funnits någon avsikt att utföra någon befordran, är inte järnvägsdrift i den mening som avses i lagtexten. Därmed är järnvägstrafiklagens bestämmelser inte tillämpliga. I stället ska skadeståndslagens bestämmelser tillämpas.

Arbetstagare och/eller ansvariga företrädare hos Arriva har genom fel eller

försummelse i tjänsten vållat Trygg-Hansas försäkringstagare skada. Vårdslösheten har

(7)

bestått i följande. Enligt Statens haverikommissions slutrapport kom fordonssättet bestående av två enheter i rörelse i samband med städning ombord då tåget stod uppställt i Neglinge under nattens trafikuppehåll. Under trafikuppehållet utfördes invändig städning av vagnarna. Väderförhållandena vid tillfället medförde risk för fastfrysning av bromsarna. Bromslossanläggningen vid aktuellt spår var ur funktion och det saknades rutiner eller arbetsledande direktiv om hur denna situation skulle hanteras. En hos Arriva anställd rangerare använde sig av ett alternativt sätt att lossa bromsarna som inte följde operativa rutiner eller hade förankrats hos arbetsledningen.

Det uppställda fordonssättet lämnades därefter med lossade bromsar obevakat med környckeln kvar i förarhytten, även detta i strid med operativa rutiner. Det är tekniskt möjligt att arrangera relevanta reglage så att den aktuella fordonstypen bringas i rörelse enbart genom att centralt stänga dörrarna från förarhytten. Central dörrstängning var ett vanligt förekommande slutmoment vid städning av vagnarna.

Den direkta orsaken till att tågsättet kom i rörelse var att fordonets förarplats hade arrangerats på ett sådant sätt att en manöver för central dörrstängning i förarhytten var tillräckligt för att koppla in traktion (dragkraft; ett tågs framdrivningsmotorer är traktionsmotorer) och orsaka en okontrollerad rörelse där tågsättet körde med fullt pådrag med ständigt ökande hastighet i cirka l minut och 40 sekunder och därvid färdades cirka l 700 meter. När tågsättet nådde stoppbocken vid ändstationen Saltsjöbaden hade det uppnått en hastighet på cirka 80 km/tim., där det sprängde genom stoppbocken och fortsatte bortom spårslutet cirka 30 meter där det kolliderade med byggnaden och gick in i densamma 5-7 meter. Byggnaden fick omfattande skador och i den värst drabbade lägenheten anhopades en stor mängd vrakgods, såsom delar från kontaktledningens spännverk jämte diverse möbler och inredning från lägenheten.

Detta orsakade Trygg-Hansas försäkringstagare skada.

Ansvariga personer hos Arriva har dessutom dels underlåtit att som

samordningsansvariga se till att riskbedömningar genomförts avseende arbetena med tåget så att detta kunde utföras på ett säkert sätt, dels underlåtit att se till att

riskbedömningar genomförts avseende aktuellt rangerarbete så att detta kunde utföras

(8)

på ett säkert sätt, dels underlåtit att ge tydliga instruktioner för arbetet, dels underlåtit att se till att de instruktioner som givits tydliggjorts, dels underlåtit att kontrollera att, i detta fall rangerare, följt de instruktioner som gällt för arbetet i fråga.

Det föreligger adekvat kausalitet mellan vårdslösheten och de uppkomna skadorna.

Trygg-Hansa har med anledning av utbetald ersättning vid tre tillfällen riktat krav mot Arriva, dels den 7 maj 2014, den 31 oktober 2014 och den 4 november 2014.

Det bestrids att åberopade fordringar är preskriberade. Som ovan angetts har skadan inte uppkommit till följd av järnvägsdriften varför järnvägstrafiklagens bestämmelser inte är tillämpliga i målet.

Om tingsrätten skulle finna att järnvägstrafiklagen är tillämplig, gör Trygg-Hansa gällande att eftersom Arriva har åtagit sig att ersätta skadorna saknas utrymme för bolaget att åberopa regler om specialpreskription. Enligt stadgad försäkringspraxis anses häri ligga ett åtagande från bolagets sida att utbetala skälig ersättning. Något utrymme för att senare åberopa specialpreskription anses enligt denna praxis inte finnas, se NJA 1984 s. 747.

Om tingsrätten skulle finna att åtagandet inte skulle binda Arriva och att

järnvägstrafiklagen är tillämplig har i vart fall arbetstagare hos Arriva genom brottsligt förfarande i tjänsten av vårdslöshet alternativt grov vårdslöshet vållat Trygg-Hansas försäkringstagare skada. Arriva ska därför ersätta skadan.

Av l kap. 5 och 9 §§ järnvägstrafiklagen framgår att preskriptionsbestämmelserna inte gäller om en fordran görs gällande på grund av någons brottsliga förfarande. Ansvariga företrädare för Arriva har genom oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med

arbetsmiljölagen ålegat dem till förebyggande av olycksfall och härigenom orsakat Trygg-Hansas försätaingstagare skador.

(9)

Oaktsamheten har bestått i att ansvariga hos Arriva, dels underlåtit att som samordningsansvariga se till att riskbedömningar genomförts avseende städarens arbete så att detta kunde utföras i en säker arbetsmiljö, dels underlåtit att se till att riskbedömningar genomförts avseende aktuellt rangerarbete så att detta kunde utföras på ett säkert sätt och i en säker arbetsmiljö, dels underlåtit att ge tydliga instruktioner för arbetet, dels underlåtit att se till att de instruktioner som givits tydliggjorts och dels underlåtit att kontrollera att, i detta fall rangerare, följt de instruktioner som gällt för arbetet i fråga.

För preskriptionsfrågan saknar det betydelse huruvida den brottsliga gärningen omfattas av arbetsmiljölagens skyddsändamål. Ansvariga företrädare för Arriva har även av grov oaktsamhet utsatt Trygg-Hansas försäkringstagare för livsfara eller fara för svår kroppsskada genom framkallande av fara alternativt av oaktsamhet på annat sätt vållat ofärd genom tågolycka eller genom annan sådan ofärd framkallat fara för annans liv och för omfattande förstörelse av annans egendom. Arriva har därtill inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Det föreligger adekvat orsakssamband mellan de brottsliga gärningarna och skadorna. På grund av Arrivas brottsliga förfarande har Arriva inte rätt att åberopa

preskriptionsbestämmelserna i järnvägstrafiklagen.

Av l kap. 8 § brottsbalken följer att förutom påföljd kan brott föranleda förverkande av egendom, företagsbot eller annan särskild rättsverkan och även medföra skyldighet att betala skadestånd. Det förutsätts vara ostridigt att det är Arriva Sverige AB, således den juridiska personen, som förelagts och godkänt företagsbot i enlighet med strafföreläggandet. Trygg-Hansa påstår således att det är Arriva Sverige AB som genom sina företrädare har begått specificerade brott. Arriva saknar därför rätt att åberopa preskription enligt j ärnvägstrafiklagen.

(10)

Arriva

Påstådd utfästelse

Arriva har inte åtagit sig att ersätta de påstådda skadorna. Redan av den e-post som Trygg-Hansa åberopar till stöd för att så skulle vara fallet framgår med önskvärd tydlighet att så inte är fallet.

Trygg-Hansas eventuella fordringar är preskriberade

Eventuella fordringar är preskriberade. Skadan har uppkommit till följd av

järnvägsdrift och bestämmelserna i järnvägstrafiklagen är därmed tillämpliga. Med järnvägsdrift avses lok och vagnars rörelse på järnvägen och allt som står i omedelbart

samband härmed, innefattande alla förberedelser för sådana förflyttningar och

överhuvudtaget sådan vård och skötsel av fordonen som sker medan dessa befinner sig på banan. Såväl städning av tåget som det alternativa sätt att lossa bromsarna som Trygg-Hansa påstår har använts utgör förberedelser inför morgondagens trafik.

Arriva har inte åtagit sig att ersätta skadan och är inte heller av annat skäl förhindrat att åberopa järnvägstrafiklagens bestämmelser om preskription.

Det förnekas att ospecificerade arbetstagare hos Arriva genom brottsligt förfarande i tjänsten av vårdslöshet alternativt grov vårdslöshet vållat Trygg-Hansas

försäkringstagare skada. Det förnekas vidare att ospecificerade ansvariga företrädare för Arriva skulle ha gjort sig skyldiga till brott på sätt som påstås. I sammanhanget noterar Arriva således att den åklagare som lett förundersökningen uppenbarligen också har kommit till slutsatsen att något brott inte har begåtts.

Undantaget i l kap. 9 § järnvägstrafiklagen avser för övrigt endast anspråk grundat på brottsligt förfarande av den mot vilket anspråket riktas. Anspråk grundade på

eventuella brott begångna av ospecificerade arbetstagare hos eller företrädare för Arriva är därför, under alla förhållanden, preskriberade i förhållande till Arriva.

(11)

Arriva har inte begått något brott och det förhållandet att Arriva har godtagit en företagsbot innebär inte att Arriva är förhindrat att åberopa bestämmelsen i l kap. 9 § järnvägstrafiklagen. Juridiska personer kan, per definition, inte begå brott. Företagsbot

är inte heller ett straff utan en särskild rättsverkan. För övrigt har Arriva godtagit företagsboten av rent kommersiella skäl.

Påstått oaktsamt agerande är inte styrkt

Det oaktsamma agerande som Trygg-Hansa påstår är att rangeraren har använt ett alternativt ospecificerat sätt att lossa bromsarna som inte följde operativa rutiner, att fordonsättet därefter har lämnats med lossade bromsar obevakat med környckeln kvar i förarhytten samt att fordonets förarplats hade arrangerats på ett ospecificerat sätt så att en manöver för central dörrstängning i förarhytten var tillräckligt för att koppla in traktion.

Arriva förnekar att en av Arriva anställd rangerare skulle ha vållat skadorna på av Trygg-Hansa påstått sätt. Inte heller i övrigt har ospecificerade arbetstagare hos eller företrädare för Arriva vållat skadorna på ospecificerat sätt genom ospecificerade fel och försummelser i tjänsten.

Även om tingsrätten skulle finna att rangeraren, helt eller delvis, har agerat enligt Trygg-Hansas oprecisa påstående förnekar Arriva att agerandet har varit oaktsamt.

Arriva har inte heller på annat ospecificerat sätt vållat skadorna.

Avsaknad av adekvat orsakssamband

Skulle tingsrätten finna att en av Arriva anställd rangerare har agerat på sätt som påstås föreligger det i vart fall inget adekvat orsakssamband mellan de påstådda skadegörande handlingarna och olyckan.

Den direkta orsaken till att tåget kom i rullning var att städerskan startat tåget, att tåget sedan passerat en växel på bangården som låg kvar i läget för infartstågvägen för tåg

(12)

7587, att tåget därefter kört ut på linjen mot Saltsjöbaden och att tåget i Saltsjöbaden passerat genom en stoppbock och in i den i målet aktuella fastigheten.

Det kan inte dras några säkra slutsatser om hur städerskan startade tåget. Trygg-Hansas teori är att det skedde genom att städerskan använde den centrala

dörrstängningsknappen för att stänga dörrarna och att detta var tillräckligt för att koppla in traktion. Städerskan hade emellertid inte tillåtelse att använda den centrala dörrstängningsknappen för att stänga dörrarna.

Det krävdes ett aktivt handlande av någon som befann sig i förarhytten för att tåget skulle komma i rullning om det inte var ett reläfel som var orsaken. I förarhytten fanns flera sätt att bromsa och stanna tåget som var mer eller mindre lätt tillgängliga även för icke utbildade personer. Det kanske mest uppenbara sättet att bromsa och stanna tåget är att dra i nödbromsen. Nödbromsen är utformad och placerad på ett sådant sätt att det inte ska krävas någon förkunskap för att med hjälp av den bromsa och stanna tåget.

Ytterligare en förutsättning för olyckan var att växlarna låg i ett läge så att tåget leddes ut från depån och ut på banan, vilket de lagts i för att underlätta för morgonens första tåg att lämna depån. Hade växlarna legat så att tåget inte leddes ut på banan hade skadan inte inträffat.

Det krävdes dessutom att de säkerhetsarrangemang som vidtagits av irifrastruktur- förvaltaren vid banans slut, innefattande uppsättande av stoppbock, var otillräckligt för att hindra tåget från att lämna spårområdet och fortsätta sin färd in i

bostadsrättsföreningens fastighet.

Även om det skulle visa sig att rangeraren agerat på det sätt som Trygg-Hansa gör gällande så har agerande således inte utgjort en nödvändig och tillräcklig betingelse för olyckan.

(13)

NACKA TINGSRÄTT DOM T1504-17 2018-06-29

Det föreligger inte heller något nödvändigt och tillräckligt orsakssamband mellan annat ospecificerat vållande hos Arrivas anställda eller företrädare, ospecificerat vållande av Arriva eller påstådda brottsliga gärningar och olyckan.

t

Trygg-Hansas försäkringstagare omfattas inte av de påstådda arbetsmirjöbrottens normskvdd

De arbetsmiljöbrott som Trygg-Hansa påstår har begåtts omfattas inte av de

skyddsändamål som arbetsmiljölagen avser att skydda. Eventuella arbetsmiljöbrott kan därför, under inga förhållanden, medföra rätt till skadestånd för Trygg-Hansas

försäkringstagare.

Trygg-Hansas försäkringstagare har inte lidit påstådd skada

Trygg-Hansa har inte styrkt att Trygg-Hansas försäkringstagare har lidit påstådd skada.

Trygg-Hansas försäkringstagare har inte begränsat sin skada

Om tingsrätten finner att Trygg-Hansas försäkringstagare har lidit påstådd skada har Trygg-Hansas försäkringstagare inte begränsat sin skada. Detta bland annat då de under sådant förhållande har ådragit sig hyreskostnader som överstiger vad som varit nödvändigt och skäligt.

Trygg-Hansa har inte varit skyldigt att utge ersättning

Trygg-Hansa har inte styrkt att bolaget enligt försäkringsvillkoren varit skyldigt att utge den ersättning som Trygg-Hansa regressvis kräver av Arriva.

UTREDNINGEN

På begäran av Trygg-Hansa har vittnesförhör hållits med skadereglerarna Christer Bjellert och Björn Littke, med bostadsrättsinnehavarna som fick sina lägenheter skadade Kent Persson och Ödd Melin, med dåvarande ordföranden i

bostadsrättsföreningen Bertil Grandinsson samt med bostadsmäklaren Anders Soxbo.

Parterna har även åberopat en stor mängd skriftlig utredning.

(14)

SKÄLEN FÖR TINGSRÄTTENS AVGÖRANDE Orsaker till tågolyckan den 15 januari 2013

Med anledning av den nu aktuella tågolyckan genomförde Statens haverikommission en undersökning. Kommissionen redovisade sina slutsatser i en slutrapport den 5 maj 2014 (Slutrapport RJ 2014:03).

I slutrapporten framgår i huvudsak följande om själva händelseförloppet. Under nattens trafikuppehåll skulle vagnarna stå ute och under den tiden skulle städning och annat mindre underhåll ske. Eftersom det fanns risk for fastfrysning av bromsar under natten vidtog rangerare åtgärder for att förhindra detta. När städerskan var på väg att avsluta städningen lämnade rangeraren det uppställda fordonssättet för att utföra arbetsuppgifter på kontoret. Strax före halv tre på morgonen den 15 januari 2013 började fordonssättet röra sig i riktning mot Saltsjöbaden och eftersom växlarna på bangården låg kvar i läge för infart för de sista vagnarna som kommit in till bangården leddes fordonssättet tillbaka ut på linjen mot Saltsjöbaden. Hastigheten ökade hela tiden och uppgick till ungefar 80 km/tim när fordonen körde in i stoppbocken i

Saltsjöbaden. Då hade tåget rört sig i ungefar en minut 40 sekunder och färdats ungefär l 700 meter. Det fortsatte förbi stoppbocken och kolliderade med byggnaden på Saltsjögränd 10. Främsta vagnens front stannade därefter 5-7 meter in i Kent Perssons lägenhet på plan l.

Om uppställningsplatsen i depån i Neglinge har Statens haverikommission i nämnda rapport antecknat följande. I depån finns inte plats för att ha alla vagnar uppställda inomhus och ett visst antal vagnar måste därför hanteras utomhus på nätterna. För att undvika att bromsarna fryser fast under natten finns vid uppställningsplatser utomhus en anordning (bromslossanläggning) som via kabel försörjer fordonen med

växelspänning. Med hjälp av denna strömtillförsel kan bromsarna hållas lossade utan att dessa behöver vara aktiverade och fordonen kan sedan lämnas obemannade. Skulle fordonen börja rulla delas kabeln och bromsarna ansätts.

(15)

Av utredningen i målet har framgått att bromslossanläggningen vid den plats där nu aktuella vagnar ställdes inte fungerade. I nämnda rapport framgår att Statens

haverikommission frågat rangeraren i tjänst hur han löste denna situation. Med ledning av hans redogörelse och med stöd av teknisk utredning har kommissionen konstaterat att den alternativa metod som rangeraren använde var att han i viss ordning lossade bromsarna, la körspaken i pådragsläge, påverkade förarövervakningen

(säkerhetsgreppet) och hade dörrarna öppna. På så vis kunde vagnarna hållas

aktiverade utan att tåget körde iväg. Arrangemanget innebar dock att det räckte med att stänga dörrarna for att tåget, med pådrag, skulle komma i rörelse.

Av nämnda rapport har slutligen framkommit att Statens haverikommission dragit slutsatsen att vagnarna kom i rörelse genom att någon - förmodligen städerskan och förmodligen för att kontrollera att bland annat smågrus inte låg i vägen för dörrarnas rörelser—tryckte på knappen för att stänga dörrarna och att det var därigenom som vagnarna körde iväg. Kommissionen har i rapporten angett att den direkta orsaken till haveriet var att fordonets förarplats hade arrangerats på ett sådant sätt att en manöver för central dörrstängning i förarhytten var tillräckligt för att koppla in traktion och orsaka en okontrollerad rörelse.

Ungefar samma slutsatser som Statens haverikommission har även utredningsmannen Jan Schmidt dragit. Han utredde händelsen på Arrivas uppdrag och hans preliminära utredningsrapport lämnades den 20 februari 2013. Arriva lämnade vidare i början av februari 2013 ungefär samma skriftliga förklaring till Transportstyrelsen som hade ställt frågor med anledning av olyckan.

Polismyndigheten lämnade under sin utredning uppdrag till Tunnelbanan Teknik Stockholm AB att utreda orsaker till olyckan och i sin slutsats instämde teknikchefen i den slutsats som Statens haverikommission kommit fram till.

(16)

Trafiknämnden vid Stockholms läns landsting initierade också en utredning med anledning av olyckan. Utredningen genomfördes av Trafiknämndens förvaltning och i utredningsrapporten drogs samma slutsatser som Statens haverikommission dragit.

Med hänsyn till den nu redovisade utredningen om orsaker till olyckan anser tingsrätten att det inte finns skäl att göra annan bedömning än den som Statens

haverikommission gjort. Arriva har visserligen anfört resonemang mot att slutsatserna i utredningarna är riktiga. Rangeraren har nämligen i samband med polisförhör ändrat sig i fråga om de åtgärder han vidtog och Arriva har gjort gällande att därmed gäller inte en av de grundläggande utgångspunkterna för bedömningarna. Vidare har Arriva pekat på att den kloss som rangeraren sagt att han använt för att manipulera

säkerhetsgreppet inte har återfunnits. Tingsrätten anser dock att det kan finnas fullt rimliga anledningar till att rangeraren ändrat sina uppgifter, när han insett att han var misstänkt för brott. Det framstår också som underligt att han först skulle ha lämnat en mycket detaljerad beskrivning av hur han gått till väga för att koppla sig förbi

säkerhetsanordningar; en metod som enligt utredningarna också fungerar och också gör att händelseförloppet blir begripligt i det att den igångsättande faktorn (att stänga dörrarna) också var den åtgärd som städerskan gjorde för att slutligen kontrollera resultatet av sitt arbete. När det gäller klossen anser inte tingsrätten att det är konstigt att den inte återfunnits. Efter den kraftiga kollisionen rådde nämligen en mycket stor röra i anslutning till lokets förarplats. Vad Arriva anfört i den här delen innebär alltså inte att tingsrätten anser att slutsatserna i nämnda utredningar kan ifrågasättas i sådan grad att de kan bortses från. Detta innebär att tingsrätten i den fortsatta bedömningen utgår från att orsaken till olyckan varit den som Statens haverikommission beskrivit i sin utredning.

Har Arriva åtagit sig att betala?

Till grund för sin talan har Trygg-Hansa i första hand gjort gällande att det genom Arrivas åtagande uppkommit en skyldighet för Arriva att ersätta de skador som är aktuella i målet.

(17)

Skaderegleraren Björn Littke har berättat att det redan alldeles i anslutning till

händelsen skapades en grupp som skulle hantera skaderegleringen och att det i gruppen ingick representanter for Trygg-Hansa, Arriva, Arrivas försäkringsbolag AXA,

bostadsrättsföreningen Marinan, SL och SL:s försäkringsbolag Moderna samt även den byggfirma som preliminärt engagerats för att utföra reparationsarbetena. Björn Littke har vidare uppgett att han själv tilldelades en samordnande roll vid skaderegleringen.

Om det fortsatta arbetet i gruppen har Björn Littke berättat i huvudsak följande.

Inledningsvis var kontakterna med Arriva hyggliga, men efter några dagar upphörde dialogen; det blev i princip tyst från Arrivas sida och om något sades så var det endast en hänvisning till försäkringsbolaget AXA. Arrivas representant i gruppen var Göran Löfkvist medan Stefan Jakobsson företrädde AXA. Gruppen samlades drygt 15 gånger under den tid som skaderegleringen pågick. I samband med ett sådant möte den 28 februari 2013 accepterade bostadsrättsföreningen Trygg-Hansas erbjudande att betala ut ersättning ur allriskförsäkringen. Betalningen behövdes eftersom föreningen

saknade likvida medel och behövde betala löpande kostnader för att arbetet inte skulle stanna upp i avvaktan på att Arriva och AXA skulle lämna besked i fråga om Arriva skulle åta sig att betala för återuppbyggnaden. Sådant besked skulle lämnas inom kort efter mötet. Göran Löfkvist var med på mötet. Drygt en vecka efter mötet kom också besked från honom genom en e-post i vilken han förklarade att AXA lämnade ett åtagande. Detta innebar att knuten löstes upp och föreningen kunde träda in som beställare av reparationsarbetena eftersom det nu fanns en garant för betalningen.

Reparationsarbetena tog fart och det kunde läggas upp en strategi för hanteringen av skadan. Åtagandet fick också till följd att representanterna för SL och dess

försäkringsbolag trädde ur gruppen. De ansåg inte längre att de behövde närvara i och med att AXA lämnat sitt åtagande att betala. För Björn Littkes del stod det klart att Arriva skulle stå för reparationen av byggnaden till följd av skadorna som tåget orsakat.

Vad framgick då av mejlet från Göran Löfkvist? Den 8 mars 2013 kl. 16.12 skickade Göran Löfkvist e-post till Bertil Grandinsson, Björn Littke, Stefan Jakobsson samt

(18)

såvitt tingsrätten kan bedöma även till andra medlemmar i den grupp som bildats för att hantera skaderegleringen efter händelsen.

E-posten hade följande lydelse.

>Ärende: AXA lämnar åtagande

>Hej!

>Så är -vi då där, lagom till helgen. Det är nu .bekräftat att AXA inte bara kommer att handlägga ärendet, återuppbyggnaden av fastigheten, utan också påta 'sig ansvaret ekonomiskt. Stefan Jakobsson kommer på plats på sätt han och AXA

finner lämpligt leda arbetet

>Var det slutliga ansvaret för skadan på fastigheten hamnar återstår att se.

,Men nu kommer ärendet i alla fall framåt. Och vi vill understryka att denna handläggning handlar om de skadar som inte omfattas av försäkringen på själva tåget, ex kostnader relaterade till bärgningen.

^Trevlig helg, eller hur?

>M?d vänliga hälsningar / Best regards

>

X35ran Löikvist

>Insurance and Risk Management

>Arriva Danmark A/S

Bertil Grandinsson som vid händelsen var ordförande i bostadsrättsföreningen har också berättat om hur han uppfattade diskussionen om vem som skulle ta det ekonomiska ansvaret för händelsen. Han har i den här delen berättat i huvudsak

följande. Frågan om vem som skulle ansvara för händelsen kom upp tidigt. SL åtog sig att ta tag i arbetet, åtminstone såvitt avsåg bärgningen av tåget och att säkerställa huset.

Därefter skulle det diskuteras mellan SL och Arriva om vem som skulle föra arbetet vidare. Vd:n för Arriva, Hans Nilsson, uppgav på ett informationsmöte för de boende dagarna efter händelsen att Arriva skulle göra vad som stod i bolagets makt för att ordna så att alla skulle kunna flytta tillbaka. Det dröjde dock och först efter en månad kom äntligen beskedet att Arriva tillsvidare skulle ta på sig detta. Det lät mycket bra, men det visade sig att det inte var så enkelt. Arrivas försäkringsbolag, AXA, behövde nämligen också godkänna upplägget. AXA hade ingen egen representant i Sverige utan anlitade Stefan Jakobsson att företräda bolaget i den bildade gruppen. Den 8 mars 2013 kom beskedet från Göran Löfkvist som bekräftade att AXA skulle handlägga

återuppbyggnaden och betala för den. Arbetet kom därefter igång och man kom

(19)

överens om hur det hela skulle organiseras. Bostadsrättsföreningen skulle vara

beställare medan byggföretaget skulle fakturera föreningen och samtidigt skicka kopia av fakturan till Stefan Jakobsson som skulle attestera underlaget och godkänna

fakturan varefter Arriva skulle reglera den.

I den här delen gör tingsrätten följande bedömning. Trygg-Hansa har gjort gällande att Arriva åtagit sig att ersätta kostnaderna med anledning av olyckan. Tingsrätten anser att Trygg-Hansa lyckats visa att det är på det viset också. Både Björn Littke och Bertil Grandinsson har beskrivit hur det gick till när Arriva gjorde ett sådant åtagande.

Tingsrätten noterar att Björn Littke var anställd hos Trygg-Hansa, men ser trots det ingen anledning att ifrågasätta de uppgifter han lämnat. Det har visserligen inte framgått vem som inledningsvis lämnade beskedet att Arriva gjorde ett åtagande, men konsekvenserna av beskedet har beskrivits. Bostadsrättföreningen kunde nämligen först då på allvar ikläda sig rollen som beställare. En annan tydlig konsekvens var att andra potentiella betalare — SL och SL:s försäkringsbolag - då drog sig ur processen.

Arrivas åtagande bekräftades senare av att bolagets eget försäkringsbolag också åtog sig att hantera och betala för återuppbyggnaden. Det framgår av den e-post som Göran Löfkvist hos Arriva skickade den 8 mars 2018 till bland andra företrädare för Trygg- Hansa, bostadsrättsföreningen och AXA. Vad som framgår av andra stycket i e-posten ändrar inte den här bedömningen.

Detta innebär att Trygg-Hansa styrkt att Arriva redan på den nu aktuella grunden i och för sig är skyldigt att ersätta Trygg-Hansa kostnader för att reglera skadorna på

fastigheten och i lägenheterna. Tingsrätten prövar dock i det följande även ytterligare anförda grunder för Arrivas ersättningsskyldighet. Därefter tar tingsrätten också ställning till vilka poster som ska ersättas och skäligheten i begärda belopp.

Skadeståndsskyldighet genom principalansvar

Trygg-Hansa har i andra hand gjort gällande att Arriva är ersättningsskyldigt för uppkomna skador eftersom bolaget får ta ansvar för vad dess anställda orsakat i tjänsten. Det som gjorts gällande är alltså att Arriva har principalansvar enligt

(20)

3 kap. l § skadeståndslagen. Den bestämmelsen stadgar att den som har arbetstagare i sin tjänst ska ersätta sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten.

Den skriftliga utredningen om vad som orsakade att tåget skadade

bostadsrättsföreningens byggnad och Kent Perssons och Ödd Melins lägenheter är omfattande, grundlig och entydig. Som nämnts tidigare ser tingsrätten ingen anledning att ifrågasätta vad utredningarna kommit fram till. Det är därmed utrett att Arriva i och för sig har ett principalansvar för skadorna på fastigheten och i lägenheterna. Vad Arriva har anfört i fråga om att orsakssambandet mellan anställds agerande och uppkomna skador inte är tillräckligt tydligt föranleder inte tingsrätten att göra annan bedömning i den här delen.

Är skadeståndsskyldigheten preskriberad?

I järnvägstrafiklagen (1985:192) finns bestämmelser för järnvägstrafik på bana i Sverige. 15 kap. l § anges att järnvägen ska ersätta bland annat sakskador till följd av järnvägsdriften. Lagen innehåller också preskriptionsbestämmelser. Rätten att kräva betalning för sakskada går nämligen enligt l kap. 5 § förlorad om inte talan väcks inom tre är från den händelse som orsakade skadan. Vidare gäller att

preskriptionsbestämmelsen får åberopas av järnvägen även om anspråk på ersättning som hade kunnat grundas på lagen görs gällande på annan grund. Detta gäller enligt l kap. 8 §.

Vad som enligt lagen avses med begreppet järnvägen är det rättssubjekt som innehar spåranläggningen (prop. 1983/84:117 s. 82 f, se ävenprop. 2017/18:62 s. 59). Även annan än järnvägen kan dock åberopa lagens preskriptionsbestämmelser. Enligt l kap.

9 § gäller nämligen att om ersättning begärs för skada som järnvägen är ansvarig för enligt lagen, av bland annat någon som anlitas för järnvägsdriften gäller i fråga om denne vad som sägs bland annat i l kap. 8 §. 11 kap. 9 § stadgas dock också att preskriptionsreglerna inte far åberopas om anspråket grundas på brottsligt förfarande av den mot vilken anspråket riktas.

(21)

Det är skador till följd av järnvägsdrift som ska ersättas. Vad som avses med järnvägsdrift är till att börja med verksamheten att förflytta spårfordonen på banan,

men även verksamhet som har mer direkt anknytning till detta omfattas, som

exempelvis skötsel av anläggningar och fordonsservice. Även sådan serviceverksamhet som bedrivs ombord (exempelvis restaurangverksamhet) omfattas (prop. 1983/84:117 s. 42 och även prop. 2017/18:62 s. 59).

I fråga om fordran är preskriberad gör tingsrätten följande bedömning. Trygg-Hansa har gjort gällande att den nu aktuella händelsen inte var en del av sådan verksamhet som omfattas av begreppet järnvägsdrift. Tingsrätten konstaterar inledningsvis att det självklart finns en bortre gräns för vad som kan omfattas av begreppet. Tingsrätten håller dock inte med om att de åtgärder som vidtogs med tåget alldeles innan det sattes i rörelse och därefter stannade i föreningens bostadsfastighet inte skulle anses ingå i begreppet järnvägsdrift. Då stod vagnarna i depå och arbete pågick med att ställa tåg- sättet i ordning för nästa dags trafik. Att arbetet - som båda parter gjort gällande - inte i alla delar sköttes i enlighet med givna instruktioner gör inte att arbetet inte ska

omfattas av begreppet järnvägsdrift.

Att skadorna uppkommit till följd av järnvägsdrift gör att ansvarsbestämmelserna i järnvägstrafiklagen i och för sig är tillämpliga. Det leder också till att lagens

preskriptionsbestämmelser blir tillämpliga och även att tingsrätten får ta ställning till om Arriva kan åberopa dem.

Trygg-Hansa har gjort gällande att Arriva genom sitt agerande under skaderegleringen avstått från eller avsagt sig rätten att åberopa preskription. Som framgått ovan har Arriva enligt tingsrättens mening gjort ett åtagande innebärande att bolaget och dess försäkringsbolag skulle betala för skadorna som uppkommit på föreningens byggnad och i lägenheterna till följd av händelsen. Tingsrätten anser att det får anses följa av Högsta domstolens praxis (se NJA 2001 s. 486) att Arriva genom att åta sig

ersättningsskyldighet och då inte klargöra att bolaget ville bibehålla rätten att åberopa

(22)

specialpreskription därmed har förlorat rätten att åberopa den specialpreskription som gäller enligt j ärnvägstrafiklagen.

För övrigt anser tingsrätten att det inte är styrkt att Arriva begått brott. Inte heller när det gäller påstådd brottslighet i övrigt av anställda hos Arriva anser tingsrätten att det blivit styrkt att sådana brott begåtts.

Detta innebär att tingsrätten alltså anser att det även på skadeståndsrättslig grund föreligger en skyldighet för Arriva att ersätta Trygg-Hansa för kostnader med

anledning av den nu aktuella händelsen. Det återstår nu för tingsrätten att ta ställning till hur stor ersättning Trygg-Hansa har rätt till.

Storleken på ersättningen

Trygg-Hansa har begärt ersättning för kostnader till följd av utbetalningar dels till bostadsrättsföreningen, dels till bostadsrättsinnehavarna Kent Persson och Ödd Melin.

Arriva för sin del har gjort gällande dels att Trygg-Hansa enligt gällande

försäkringsvillkor inte varit skyldigt att utge ersättning på sätt som skett, dels att den utbetalade ersättningen inte varit skälig. Arriva har dock med något undantag inte närmare preciserat vari oskäligheten består.

I den här delen har på Trygg-Hansas begäran förhör hållits med Björn Littke, Christer Bjellert, Bertil Grandinsson samt med Kent Persson och Ödd Melin. Till att börja med konstaterar tingsrätten att Björn Littke och Christer Bjellert framstår som rutinerade skadereglerare. De har visserligen uttalat sig på begäran av sin arbetsgivare och om sitt eget arbete och om egna bedömningar. Tingsrätten anser trots det att det inte finns anledning att betvivla riktigheten i de bedömningar som de gjort angående Trygg- Hansas skyldighet att betala ut ersättning i och för sig på sätt som gjorts och om skäligheten av de utbetalade beloppen. Även den skriftliga bevisningen stöder denna slutsats.

(23)

Trygg-Hansa har därför enligt tingsrättens mening till att börja med rätt till ersättning för de kostnader bolaget haft för de akuta behoven som uppstod för Kent Persson med anledning av att han och hans fru omedelbart fick lämna bostaden. Även i fråga om annat boende som både Kent Persson och Ödd Melin tvingades till anser tingsrätten att det framgått att Trygg-Hansa har rätt till ersättning för dessa kostnader. Tingsrätten anser att det i detta hänseende emellanåt av tidsskäl far accepteras att dubbel ersättning utgår. Ersättning för det så kallade bostadsrättstillägget avseende både Kent Perssons och Ödd Melins bostäder ska också utgå. Slutligen ska ersättning även utgå för den inredning som förstörts i Kent Perssons och Ödd Melins bostäder. När det gäller skäligheten av storleken på ersättningen för inredningen har Bertil Grandinsson samt även Kent Persson och Ödd Melin berättat om att inredningen i särskilt Kent Perssons hem höll en hög standard. Tingsrätten anser att den begärda ersättningen är skälig och talan ska därför bifallas fullt ut i den del den avser kostnader för skaderegleringen för Kent Perssons och Ödd Melins bostäder (l 033 899 kronor respektive 276 190 kronor).

När det därefter gäller ersättningen som avser bostadsrättsföreningen har Björn Littke och Bertil Grandinsson berättat om kostnaderna som föreningen drabbats av till följd av händelsen. De har berättat om den hyresförlust som blev följden av att garaget inte kunde utnyttjas och om hur den akuta utbetalningen ur föreningens alhiskförsäkring var helt nödvändig för att arbetet med att återställa byggnaden skulle komma igång i väntan på att Arriva lämnade besked i fråga om sitt åtagande. När det däremot gäller ersättningen som bostadsrättsföreningen betalat ut till Hagax saknas utredning om på vilket sätt den kostnaden skulle kunna vara en ur föreningens försäkring ersättnmgsgill kostnad. Kostnaden verkar snarare vara hänförlig till Trygg-Hansas rörelsekosmader för att hantera skaderegleringen. Talan i den del den avser skaderegleringen för bostadsrättsföreningens kostnader ska därmed bifallas utom i den del som avser kostnaden för Hagax (444 882 kronor med avdrag för 137 500 kronor).

Arriva ska alltså utge ersättning med l 617 471 kronor.

(24)

Ränta ska utgå

På beloppen som Arriva ska betala till Trygg-Hansa ska ränta utgå. Trygg-Hansa har rätt till ränta från trettio dagar efter att krav framställts. Ränteyrkandet som avser kostnaderna for ersättning till bostadsrättsföreningen stämmer med denna rätt (kravbrev den 7 maj 2014) och ska därför bifallas.

När det gäller ersättningen som avser utbetalningar till Kent Persson finns rätt till ränta från den 5 december 2014 (kravbrev den 4 november 2014). Ränta på detta belopp ska därför utgå först från detta datum.

Slutligen när det gäller ersättningen som avser utbetalningar till Ödd Melin infaller den dag som Trygg-Hansa begärt ränta från mer än trettio dagar efter att krav framställts (kravbrev den 31 oktober 2014). Ränteyrkandet i den här delen ska därför bifallas.

Rättegångskostnader

Vid den ovan redovisade utgången i målet är Arriva att betrakta som förlorande part och ska därmed ersätta Trygg-Hansa för dess rättegångskostnader. Den del i vilken talan ogillats motsvarar en i sammanhanget liten del av det totalt begärda beloppet. På grund härav och då den begärda ersättningen är skälig ska Trygg-Hansas begäran om ersättning för rättegångskostnader bifallas fullt ut.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilagal (DV 401) Överklagande senast 2018-07-20 (Svea hovrätt)

OlofRöos I " "Anna Éfeblad MeitCamving_ „

(25)

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE - DOM l TVISTEAAÅL

I

o4 S

Den. som vill överkkga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen.

Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrät- ten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen.

Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen.

Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. an- slutningsövetklagande) även om den vanliga ti- den för överklagande har gått ut Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tings- rätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista da- gen för överklagande. Om det första överklagan- det återkallas eller förfaller kan inte heller an- slutningsöverklagandet prövas.

Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överkkga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte nå- gon möjlighet till anslutningsöverklagande.

För att ett överklagande ska kunna tas upp i hov- rätten fordras att prövningstillstånd meddelas.

Hovrätten lämnar prövningstillstånd om

1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går

att bedöma riktigheten av det slut som tings- rätten har kommit till,

3. det är av vikt för ledning av rättstillämpning- en att överklagandet prövas av högre rätt, eller

4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Om prövningstillstånd inte meddelas står tingsrät- tens avgörande fast Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till hov- rätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas.

Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om

1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen,

2. partemas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna be- nämns klagande respektive motpart^

3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd,

4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,

5. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, samt 6. de bevis som åberopas och vad som ska styr-

kas med varje bevis.

Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, ska klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara an- ledningen till varför omständigheten eller beviset inte åberopats i tingsrätten. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Kla- ganden ska också ange om han eller hon vill att motparten ska infinna sig personligen vid huvud- förhandling i hovrätten.

Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud.

Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten.

Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen.

Om ni tidigare informerats om att förenklad del- givning kan komma att användas med er i må- let/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit

www.domstol.se