Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2007
MATTEUS KYRKA
Norrköpings stad och kommun Linköpings stift Östergötlands län
MATTEUS KYRKA
Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift.
Delrapport augusti 2007.
Innehåll
INLEDNING ... 3
Bakgrund ... 3
Syfte ... 3
Kulturminneslagen ... 3
Kulturhistorisk bedömning... 3
Inventeringens uppläggning och rapport... 4
MATTEUS KYRKA, NORRKÖPING... 5
BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5
Staden ... 6
Kyrkomiljön ... 6
Kyrkogården... 6
Kyrkobyggnaden ... 7
Exteriör beskrivning ... 8
Interiör beskrivning ... 9
KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 12
Kyrkogården ... 12
Kyrkobyggnaden... 12
HÄNDELSELISTA ... 14
BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 17
KÄLLOR ... 17
Övriga inventeringar ... 17
Kartor ... 17
INLEDNING
Bakgrund
Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006.
Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet.
Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport.
Syfte
De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är:
• att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården
• att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner
• att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko-/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium.
• att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning.
Kulturminneslagen
Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden.
Kulturhistorisk bedömning
Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår
från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning.
Inventeringens uppläggning och rapport
Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se).
Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet.
MATTEUS KYRKA, NORRKÖPING
Marielund 1:6, Norrköpings stad och kommun, Lösings och Bråbo härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift
Matteus kyrka uppfördes som en ny församlingskyrka för Norrköpings norra
stadsdelar. Kyrkan stod färdig 1892 efter ritningar av arkitekt Helgo Zettervall. Den fick en för tiden typisk utformning i nygotik med röda tegelfasader och detaljer av cement. Kyrkan har ett treskeppigt långhus, smalare tresidigt avslutat kor i väster, korta tvärskepp vid långhusets västra del med halvrunda trapphus i väster, torn i öster med trapphus i norr och söder som ger en illusion av tvärskepp. Samtliga takfall är sedan 1950-talet täckta med kopparplåt. Huvudingången är via tornet i öster, men ingångar finns även i tvärskeppen. De spetsbågiga fönsteröppningarna är försedda med färgade glas i blyspröjs. Interiören är mycket välbevarad med originalinredning och ett rikt dekorationsmåleri.
BESKRIVNING OCH HISTORIK
Utdrag ur Ekonomisk karta 1981, blad 8G 9e Norrköping
Staden
Norrköping är en medeltida stadsbildning och erhöll stadsprivilegier år 1350. Den var vid denna tid främst en fiske- och kvarnby, där många av Östergötlands stormannasläkter och kyrkliga institutioner hade ekonomiska intressen. Under medeltiden fanns det två kyrkor inom Norrköpings stadsområde; S:t Johannes tillhörande landsförsamlingen och S:t Olof som stadsförsamlingens kyrka. Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet utvecklades Norrköping till en av landets största industristäder. Under 1600-talets första hälft utvecklades främst vapensmidet under brukspatron Louis de Geers ledning och därefter beviljades
privilegier för bl a vantmakeri, klädesfaktori och segelduksväverier. En ny stadsplan utlades efter rutnätmönster enligt tidens renässansideal. Under det sena 1800-talet etablerades en rad industrier företrädesvis med textil inriktning och stadens befolkning ökade kraftigt. För att tillmötesgå behovet i de norra stadsdelarna bildades en ny församling 1885 och Matteus kyrka invigdes 1892.
Kyrkomiljön
Kyrkan är omgiven av en park, som i norr gränsar mot Norra Promenaden. Parken domineras av gräsytor med uppvuxna träd och markbeläggningen närmast kyrkan består av storgatsten, konststen och granit. Från kyrkan strålar ett antal asfalterade gångar ut i parken. Matteus församlings prästgård var belägen på Kungsgatan 13. Huset uppfördes ursprungligen 1857 av stadsarkitekt Carl T Malm och inköptes till prästgård 1884. Ett nytt församlingshem
uppfördes 1963-1965.
Kyrkogården
Matteus kyrkogård ligger söder om kyrkan och avgränsas mot norr av en granitmur.
En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
År 1877 hade arkitekt Helgo Zettervall fått i uppdrag att ta fram ritningar till en ny kyrka som skulle uppföras för den nybildade Norra församlingen i Norrköping. Förslaget ansågs dock för kostbart och nya förslag togs fram, bl a ritningar till en centralkyrka av arkitekt E V Langlet.
Centralkyrkor var på modet vid den här tiden och det var framför allt Langlet som förespråkade den plantypen som den optimala gudstjänstlokalen. Zettervalls förenklade förslag vann dock gehör hos församlingen och den nya kyrkan kunde invigas 1892. Kyrkan förlades till Nedre Dragsgärdet eller Oxbacken, som den också kallades. I Kungl Maj:ts Bef Femårsberättelser 1891-95 kan man läsa följande: ”Bland nya kyrkobyggnader intagas första rummet ovedersägligen af den i Norrköping för en kostnad af 375,000 kronor uppförda S:t Matheuskyrkan, invigd den 8 maj 1892 och afsedd att rymma omkring 2,500 personer. Denna kyrka, uppförd efter ritning av Helgo Zettervall i götisk stil, är ljus och luftig, bygd med praktiska hänsyn och torde vara en af de vackraste tempelbyggnader i vårt land.”
Matteus kyrka 1891.
Helgo Zettervall (1831-1907) var sin tids mest framträdande arkitekt och tongivande inom kyrkoarkitekturen och restaureringskonsten under 1860-1880-talen. Han har utfört ritningar till ett femtontal kyrkor i landet, däribland Allhelgonakyrkan i Lund, som invigdes 1891 och Oscar Fredriks kyrka i Göteborg, som stod klar 1893. Han var även ansvarig arkitekt vid de omfattande restaureringarna av Lunds och Uppsalas domkyrkor. Till Linköpings domkyrka utförde han ritningar till ombyggnad av tornet. Gotiken ansågs vid den här tiden som den arkitekturperiod som var högst stående och bäst lämpad för de nya kyrkobyggnaderna. Med de nya metoder som industrialismen erbjöd i form av maskinslaget tegel, cementdetaljer m m blev kyrkobyggena dessutom tekniskt fullgångna. Matteus kyrka uppfördes i rött
maskinpressat tegel med masverk etc. i cement med mönsterlagt skiffertak och påkostade glasmålningar. Även interiören fick en konsekvent genomförd nygotisk utformning med sidoläktare uppburna av granitpelare, spetsbågiga valv och inredning i bonad ek. Kyrkan dekorerades under ledning av Agi Lindegren. Agi Lindegren (1858-1927) var både arkitekt och dekorationsmålare. Han var bl a slottsarkitekt vid Drottningholm och har svarat för ombyggnader och restaureringar av ett stort antal kyrkor.
År 1926 fick arkitekt Erik Fant i uppdrag att ta fram ett renoveringsförslag till kyrkan. Syftet med renoveringen var ”att med så ringa kostnader som möjligt avhjälpa en del praktiska och estetiska brister i interiören och i samband därmed införa ett mera ändamålsenligt
uppvärmningssätt förenat med effektiv ventilation.” En ny värmekammare installerades i sakristian, som var belägen bakom altaret och en ny sakristia inbyggdes i södra tvärskeppet.
En del av dekorationsmåleriet var fuktskadat och Filip Månsson fick i uppdrag att delvis göra nya målningar och även förse altaruppsatsen, altarringen och predikstolen med ett nytt
dekorationsmåleri. Filip Månsson (1864-1933) var tidens stora dekorationsmålare och utförde främst efter förebild från medeltiden och barocken ornamental utsmyckning i bl a Stockholms stadshus och rådhus och i ett flertal kyrkor. En del bårder i Matteuskyrkan är målade i art decostil, vilket sannolikt är ganska ovanligt i svenska kyrkointeriörer.
I kyrkans fasader är samtliga listverk, avtäckningar m m utförda av cementbruk, vilket har medfört att de utvändiga detaljerna har frostsprängts. Ett försök att komma ifrån problemen var att klä in alla detaljer med kopparplåt, vilket utfördes 1955-56 under ledning av
stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee. Samtidigt täcktes även de delar av taket som ursprungligen varit skiffertäckta med kopparplåt. Kurt von Schmalensee var även ansvarig för de flesta av de interiöra förändringar som utfördes under 1960-talet, då bl a sakristian utvidgades åt norr och öster med nya mellanväggar av furu. 1962 inrättades en ny dopplats i nordväst och nya glasmålningar av Bo Beskow sattes in i väster. Under senare år har framför allt vård- och underhållsåtgärder utförts.
Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i väst-östlig riktning med koret i väster och tornet och huvudingången mot öster och staden. Kyrkan har ett treskeppigt långhus, smalare tresidigt avslutat kor i väster, korta tvärskepp vid långhusets västra del med halvrunda trapphus i väster, torn i öster med trapphus i norr och söder som ger en illusion av tvärskepp. Kyrkan är uppförd av tegel med fasader av rött maskinslaget tegel med åsfogar samt med portaler, fönster, listverk m fl detaljer av cement. Exteriören är mycket livligt artikulerad med strävpelare och höga spetsbågiga fönster med rikt masverk. Det höga tornet är försett med frontongavlar och en spetsig spira omgiven av fyra fialer. Taket över mittskeppet utgörs av ett brant sadeltak med flackare lutning över sidoskeppen. Även tvärskeppen har branta sadeltak. Tornspiran och
sidoskeppens takfall var ursprungligen täckta med kopparplåt, medan övriga tak var skiffertäckta. Samtliga takfall försågs med kopparplåt 1955-56, då även samtliga
cementavslutningar täcktes med kopparplåt. Även ståndrännor och stuprör är av kopparplåt.
Fasaderna genombryts av höga spetsbågiga fönster med masverk av cement med färgat glas i blyspröjs, tillverkade av Neumann & Vogel i Stockholm. Utanför samtliga fönster sitter skyddsnät i metallramar. På västra sidan har fönsteröppningar minskats i samband med att Bo Beskows glasmålningar tillkom 1962. Korets fönster har glasmålningar ritade av konstnären Svante Thulin och tillverkade av Tiroler Glasmalerei i Innsbruk, Tyskland. Motiven är hämtade ur Passionshistorien. En fönsteröppning till den f d sakristian har försetts med ventilationsgaller av metall. I sockeln på koret finns öppningar till källaren med målade markeringar, bl a III, IIII och O. Huvudingången är via tornet i öster och utgörs av en flersprångig spetsbågig portal omgiven av kolonnetter i cement. Över ingången i öster finns en kalkstensplatta med följande inskription; SE, JAG ÄR MED EDER ALLA DAGAR INTILL TIDENS ÄNDE. Matt 28:20. Vidare finns årtalet 1892 i dekorativa smidessiffror över portalen.
Portarna är av brunbetsad slät ekpanel med nationalromantiskt smide. Kyrkan har ytterligare sex ingångar med samma utformning i tvärskeppen i söder och norr, som leder till trapphusen och vidare till sidoläktarna. På korets västra sida finns även en liten smal dörr till den f d sakristian med samma utformning som övriga dörrar.
Interiör beskrivning
Långhuset är treskeppigt med polerade granitkolonner med akantuskapitäl som bär upp sidoskeppen. Golvets mitt- och sidogångar utgörs av originalgolvet med mönsterlagd konststen i rött och grått. I långhusets bakre och främre del, där bänkrader har borttagits,
består golvet av kvadratiska kalkstensplattor. Väggarna är putsade i en ljusgul ton. Taket utgörs av ett fantasifullt dekorerat paneltak i nygotik med synliga takstolsbjälkar målade i gula och röda toner, vilket sannolikt utgörs av originalfärgsättningen. Fönsteröppningarna är sedan 1927 försedda med innanfönster med brunmålade träbågar. I öster finns pardörrar till vapenhuset, vilka är originaldörrar med dekorativa glasmålningar i blyspröjs samt
överljusfönster. På den östra väggen finns även två dörrar till de f d sidoingångarna. Dessa utrymmen har byggts om till lekrum/förråd i norr respektive pentry/toalett i söder.
Bänkinredningen är indelad i två kvarter med öppna bänkar med gavlar i nygotik och ryggar klädda med pärlspontpanel. Predikstolen är placerad på södra sidan av mittskeppet. Den tillhör originalinredning och är ritad av Helgo Zettervall med skulpturer av bildhuggaren C J Dyfverman. Predikstolen är tillverkad av ek med tillhörande ljudtak. Den förenklades något 1927 och målades samtidigt grå. Predikstolstrappan är av ek med ett smidesräcke med överliggare/handstång av ek som avslutas med ett skulpterat djurhuvud. Kyrkan har fyra nummertavlor i nygotik. Dopfunten är tillverkad av kolmårdsmarmor 1967 efter ritningar av arkitekt Kurt von Schmalensee. På långhusets nordvästra vägg finns sedan 1962
glasmålningar med motiv hämtade från Matteus evangelium av konstnären Bo Beskow.
Västpartiets fönsteröppningar sattes igen redan 1927.
Orgelläktaren i öster har en rak barriär som bärs upp av konsoler. Den brunbetsade läktarbarriären är genombruten med svarvade balusterdockor i nygotik, vilken på insidan påspikades med plywoodskivor 1927. Sidoläktarna på södra och norra sidorna har en barriär med samma utförande. Orgelläktaren och den norra sidoläktaren nås via trapphuset på tornets norra sida med ingång från vapenhuset. Trappuppgången är påkostad med tunnvalv med dekormålning och ett gjutet golv med cementmosaik. Dörren till sidoläktaren utgörs av enkel spegeldörr målad i ekimitation. Läktaren har ett trägolv, som nyligen behandlats med en
brunpigmenterad olja. Längs med hela läktaren finns gradänger och enkla träbänkar målade i en brun strålasyr. Den södra sidoläktaren nås via trapphuset på tornets södra sida och har en likadan utformning som den norra sidoläktaren. Sidoläktarna har även trappuppgångar i långhusets västra del. Även dessa är dekorativt utformade med kryssvalv och genombrutna nygotiska gjutjärnstrappräcken. Det södra trapphusets förstuga ombyggdes redan 1927 till sakristia. Orgelläktarens golv täcks av en gulbeige linoleummatta. Orgelfasaden i ek är rikt ornamenterad med bl a änglaskulpturer och tillhör originalinredningen. Det ursprungliga verket var byggt av Åkerman & Lund i Stockholm, men har ombyggts och renoverats vid flera tillfällen.
Korets golv är beläget tre steg högre än långhusets golv. Stegen utgörs av granit med sättsteg av genombrutet dekorativt gjutjärnsgaller. Golvet är sedan 1960 lagt med kvadratiska
kalkstensplattor. Väggarna är putsade i likhet med långhusväggarna. Taket täcks av ett kryssvalv med knippepelare, målat i mörkblått och stjärnbestrött. På korets södra och norra sidor har radiatorerna inbyggts 1927 med bänkar och dekorativt gallerskydd. Korets västra del avdelas av ett skrank i ek, som är målat i grågrönt. Altaret är nymurat 1960 efter ritningar av arkitekt Kurt von Schmalensee. Altarringen tillhör originalinredningen och är femsidig med svarvade balusterdockor, som i sen tid målats grå. Bakom altaret var sakristian ursprungligen belägen. Dörrarna till det utrymmet är dekorativt utformade med genombrutet skulpturalt mönster. Utrymmet är avdelat mot väster med en ny mellanvägg. Det västligaste utrymmet har bevarad originalmålning och har sedan 1927 använts som värmekammare. Rummet har ett parkettgolv, putsade väggar målade i en ljusgul ton och plattor i taket. Den östra väggen är försedd med skåpsinredning och på den västra finns en diskbänk.
Sakristian är inbyggd i långhusets södra del och inryms även i det södra tvärskeppet, som ursprungligen fungerade som ingång. Det sydligaste rummet iordningställdes redan 1927 som sakristia och utökades mot norr 1968. Det sydligaste rummets golv täcks av en linoleummatta, taket består av ett kryssvalv och dörrarna härrör från ombyggnaden 1927. I väster finns en toalett inrymd under trappan till sidoläktaren. Det yttre rummet tillkom 1968 efter ritningar av Kurt von Schmalensee. I den västra väggen sattes fönsteröppningarna igen 1927 och där finns nu en liten öppning försedd med betonggjutet glas.
Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning och har ett bevarat originalgolv med kvadratiska svarta och vita marmorplattor lagda i ett diagonalt mönster med dekorativ kantlist. Väggarna är putsade och målade i en beige ton och taket täcks av kryssvalv med dekorationsmåleri. I norr och söder finns pardörrar med dekorativ ramkonstruktion som leder till trapphus och läktare. Över dörren till långhuset finns texten UNDER KONUNG OSCAR II:S 20 REGERINGSÅR ÅR 1892 BLEF MATTEUSKYRKAN FÄRDIGBYGGD.
Tornet nås via det norra trapphuset på tornets norra sida. Den första våningen har ett obehandlat trägolv, putsade väggar och träbjälklagstak. I sydöstra hörnet finns ett
klockarebås. På södra väggen tre små ljusinsläpp och på den västra väggen finns en plåtlucka till långhusvinden. Däröver finns klockvåningen och urverket för tornuret. Urverket är ursprungligt, liksom urtavlorna av glas. Visarna har dock bytts ut. Kyrkan har tre klockor, samtliga gjutna hos klockgjutare Bergholtz i Sigtuna.
KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkobyggnaden och den omgivande parken och den närgränsande kyrkogårdens granitmur bildar en mycket tidstypisk helhet.
Kyrkogården
En kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Matteus kyrka, uppförd 1887-1892, utgör en mycket välbevarad representant för den arkitektursyn som rådde i slutet av 1800-talet, där Helgo Zettervall var en av de drivande arkitekterna. Kyrkan är uppförd i nygotik med en stor och för tiden och arkitekten typisk detaljrikedom med bl a spetsbågiga fönsteröppningar och flersprångiga portaler,
smidesdekorer, rosettfönster och mönstermurat tegel med åsfogar. Förebilderna är hämtade från de medeltida katedralerna, medan byggnadsteknik och material var de för tiden mest moderna. Kombinationen med fabriksslaget tegel och portaler, fönsterramverk och andra detaljer i cement är ett tidstypiskt inslag. Exteriören är, med undantag av skiffertaket, i stort sett bevarad intakt sedan uppförandet med bl a bevarade originalfönster och portar. De spetsbågiga gjutjärnsbågarna är av mycket hög kvalitet med färgat och mönstrat glas i blyspröjs och korfönstrena har tidstypiska glasmålningar.
Även interiören är mycket välbevarad och det treskeppiga kyrkorummet karakteriseras av den nygotiska katedralens anslående takhöjd med öppen, rikt dekorerad och bemålad takstol. De långa sidoläktarna med nygotiska barriärer som bärs upp av granitpelare har bevarade
gradänger och bänkar. Interiören med den välbevarade målningsdekoren hör till de förnämsta från tiden, inte bara i landskapet utan kanske också nationellt sett. Dekorationsmåleriet har även stora konstnärliga värden, då det är utfört av två av landets mest framträdande
dekorationsmålare; Agi Lindegren och Filip Månsson. Till originalinredningen hör även bl a orgelläktare, orgelfasad, bänkinredning, golvbeläggning, innerdörrar, predikstol, altarring, altaruppsats och nummertavlor.
Även biutrymmena, som t ex tvärskeppens trapphus, är försedda med tidstypiska detaljer av stort arkitektoniskt och teknikhistoriskt värde, bl a gjutjärnsräcken, golv av mönstrad konststen, gaslampor och radiatorer.
Sammanfattning
• Matteus kyrka utgör, såväl exteriört som interiört, en av länets bäst bevarade kyrkor från 1800-talets sista decennier. Den är en god representant för de kyrkor som uppfördes i den nygotiska stilen kombinerad med tidens moderna material. Kyrkan har mycket stora arkitektoniska och konstnärliga värden genom att arkitekt Helgo Zettervall och
dekorationsmålarna Agi Lindegren och Filip Månsson tillhör landets mest framträdande konstnärer vid den här tiden. Kyrkobyggnaden i sin helhet utgör ett nationellt kulturarv.
Att bevara kyrkobyggnaden i sin nuvarande skepnad med den information den bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena. I stort sett alla delar av kyrkobyggnaden är omistliga komponenter i kyrkans nuvarande
helhetsgestaltning.
HÄNDELSELISTA
Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras.
1881 Ritningar till Norrköpings nya kyrka. Arkitekt Helgo Zettervall. (ATA) 1885 1 maj bildades Norrköpings norra församling. (GL)
1887-1892 Nybyggnad – kyrkan i sin helhet i tegel och cement. Murtegel från Harges bruk och fasadtegel från Börringe. Skiffer från Grythytte skifferverk med ornament av rödaktigt franskt skiffer. Spiran och sidoskeppen försågs med kopparplåt från Granefors bruk och delvis från Skultuna. Treskeppigt långhus, utskjutande tvärskepp, smalare tresidigt avslutat kor i väster, sakristia bakom skrank i koret och torn i öster. Mittskeppet bärs upp av åtta granitpelare från Graversfors huggeri. Arkitekt Helgo Zettervall. (BR, NT 1942-05-09, Ny illustrerad Tidning 1892.)
1887-1892 Fast inredning – altaruppsats i brunbonad ek, ritad av arkitekt Helgo Zettervall, förändrad 1927. (GL)
1887-1892 Fast inredning – predikstol i ek, ritad av arkitekt Helgo Zettervall med skulpturer av Kristus och de fyra evangelisterna samt en skulpterad S:t Göran och draken, skulpterade av bildhuggaren C J Dyfverman, förändrad 1927 och på 1960-talet. (GL, ATA)
1887-1892 Arkitekturbunden utsmyckning – dekormåleri utfört efter skisser och anvisningar av arkitekt Agi Lindegren, Stockholm. (Ny illustrerad Tidning 1892.)
1887-1892 Arkitekturbunden utsmyckning – glasmålningar i korfönstren, ritade av Svante Thulin, tillverkade av Tiroler Glasmalerei, Innsbruck, Tyskland. Övriga fönster är uppsatta av Neumann & Vogel, Stockholm. (BR, Ny illustrerad Tidning 1892.)
1887-1892 Specifika inventarier – tre klockor göts hos klockgjutare K G Bergholtz, Sigtuna, storklockan omgöts 1900. (GL)
1887-1892 Teknisk installation – gasbelysning. (ATA, K)
1891-1892 Fast inredning – Orgel byggd av orgelbyggarna Åkerman & Lund, Stockholm.
Fasad sannolikt efter ritningar av arkitekt Helgo Zettervall. Verket ombyggt 1932, 1936, 1947, 1957, 1936 samt 1990-92. (MK)
1892 Invigning – 8 maj av biskop C A Cornelius. (GL)
1900 Ändring – specifika inventarier, storklockan omgöts. (GL)
1927 Ändring – ombyggnad, interiör, de västra fönstren i sidoskeppen igensattes eller igenmurades från insidan. Den gamla sakristian bakom altaret omgjordes till värmekammare och en ny sakristia inbyggdes i södra tvärskeppet, de öppna balusterskärmarna på långhusets sidoläktare försågs med fyllningar av plywood, liksom takfälten under läktarna och de triangulära fälten i sidoskeppens takstolar och läktarstolar, nya smidda radiatorskydd utförda av firman Nylin &
Johansson. Predikstolstaket försågs med en förenklad upphängning,
överbyggnaden med krona borttogs och på takets översida lades en panel av plywood. Antikglas insattes i innanfönster med träbågar. Ommålning av interiören i en ljusare färgsättning. Arkitekt Erik Fant, Stockholm.
Snickeriarbeten av Gustaf Lundstedts modellsnickeri. (GL, ATA, NT 1927-11- 11)
1927 Ändring – arkitekturbunden utsmyckning, de av fukt skadade delarna av arkadbågarna övermålades med kaseinfärg i den gamla tonen utan att förändra ornamentiken. Väggarna målades i en ljus men varm färg med bevarande av de gamla ornamenten. Draperierna i koret och nere i kyrkan borttogs. Bänkar och läktarbarriär laserades i en mörkare färg. Taket lämnades orört, endast
bättringsmåleri. Altaruppsatsen i brunbonad ek, försågs med nytt figurmåleri av dekorationsmålaren Filip Månsson och konstnär Ekblom. Övrigt måleriarbete utfördes av målerifirma Oskar & W Peterson. (BR, GL, ATA)
1927 Teknisk installation – ny värmeledning, radiatorerna bilades på sina håll in i väggarna, fläkt installerades i norra trappuppgången till läktarna, ventilationshuv på nordöstra gaveln. Varmkammare inreddes i en del av den gamla sakristian bakom altaret. (GL, ATA)
1927 Teknisk installation – toalett installerades under trappan i sydöstra (?) trapphuset. (ATA)
1932 Ändring – fast inredning, orgelverket ombyggdes av orgelbyggare A Fehrling, ombyggnad även 1936, 1947, 1957 och 1990-92. (NT 1942-05-09, MK) 1936 Ändring – fast inredning, orgelverket ombyggdes av Åkerman & Lunds Nya
orgelfabrik, Sundbyberg, ombyggnad även 1932, 1947, 1957 och 1990-92. (NT 1942-05-09, MK)
1940 Specifika inventarier – dopfunt av ek, ritad av stadsarkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping, utförd av bildhuggare Gustaf Boiardt. (ATA) 1947 Ändring – fast inredning, orgelverket ombyggdes av Åkerman & Lunds Nya
orgelfabrik, Sundbyberg, ombyggnad även 1932, 1936, 1957 och 1990-92.
(MK)
1955-1956 Ändring – ombyggnad, exteriör, skiffertaken ersattes av kopparplåt, intäckning av solbänkar, gavelspetsar m m med kopparplåt, eventuellt nya rännor och stuprör, nya spiror, tornavslutningar och nockryttare. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. Plåtslagaremästare Mauritz Andersson, Bromma.
(ATA)
1957 Ändring – fast inredning, orgelverket ombyggdes av Åkerman & Lunds Nya orgelfabrik, Sundbyberg, ombyggnad även 1932, 1936, 1947 och 1990-92.
(MK)
1960 Ändring – ombyggnad, interiör, de ursprungliga mosaikplattorna i korgolvet ersattes av kalkstensplattor. (ÖD 1960-09-22)
1960 Fast inredning – nytt altare murades i tegel med en spetsbågearkad, arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. (GL)
1962 Ändring – fast inredning, predikstolen sänktes för att förbättra akustiken.
Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. Oklart vad som gjordes. (ATA)
1962 Ändring – arkitekturbunden utsmyckning, fönstret bakom dopaltaret ändrades och försågs med glasmålningar med motiv ur Matteus evangelium av konstnären Bo Beskow. (GL)
1965 Ändring – ombyggnad, interiör, ommålning av interiören med delvis ny färgsättning. Bänkarna målades i blått och grått med förgyllda ornament.
Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. (GL)
1967 Specifika inventarier – ny dopfunt av kolmårdsmarmor med guldmosaik, arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping, skänkt av Lions club, Norrköping.
(GL)
1968 Ändring – ombyggnad, interiör, utvidgning av sakristian mot norr med nya väggar av furu med profilering, målades i kyrkans mörkgrå ton med sparsam förgyllning. Sakristian försågs med nya dörrar, skåp och altare. I kyrkorummet borttogs en bänk framför predikstolen och kalkstensgolvet kompletterades.
Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. (ATA)
1979 Ändring – ombyggnad, interiör, toalettutrymmet i kyrkans sydöstra del ombyggdes till handikapptoalett. (ÖLM)
1984 Ändring – ombyggnad, exteriör, ny överbyggnad av kopparplåt över
källarnedgången vid korets norra vägg. Byggnadsingenjör Lennart Kjellberg, Norrköping. (ÖLM)
1984 Ändring – ombyggnad, interiör, dörrarna mellan vapenhus och långhus omändrades och kortades med ett fast fält. (ÖLM)
1989 Teknisk installation – sprinkleranläggning installerades i tornet. (ÖLM) 1990-1992 Ändring – fast inredning, orgelverket renoverades av orgelfirman Kenneth
James & Son Ltd Orgen Builders, England. (NT 1991-05-25)
1991 Ändring – ombyggnad, interiör, i ett utrymme norr om läktartrappan inreddes städutrymmen, nya skåp i långhusets västra del, ommålning av dörrar och målade putsytor, rengöring och restaurering av taket och dekormåleriet. Målare Ivan och Anders Ek, Norrköping. (ÖLM)
1991 Specifika inventarier – textilskåp i sakristian. Kerstin Jacobsson, Ahrén Jacobsson Arkitekter, Linköping. (ÖLM)
2003 Specifika inventarier – digitalorgel i koret. (MK)
2006 Ändring – de obehandlade golven på sidoläktarna behandlades med en brunpigmenterad olja. (K)
2007 Ändring – ombyggnad, det runda fönstret på tornets östra sida omgjordes. (K) 2007 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands
länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift.
Förkortningar
ATA – Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet
BR – Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
GL – Lindqvist, Gunnar, Matteus kyrka. Linköpings stifts kyrkor 1967.
K - Kyrkan
MK – Matteus Kyrka i Norrköping. Informationsblad i kyrkan.
NT – Norrköpings Tidningar ÖD – Östergötlands Dagblad
ÖLM – Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
BEFINTLIGA SKYDDSFORMER
Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap.
Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården, Norrköping [KE52].
Norrköpings stad, K34, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i
kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983.
KÄLLOR
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
Lindqvist, Gunnar, Matteus kyrka. Linköpings stifts kyrkor 1967.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv Övriga inventeringar
Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum.
Kartor
Häradsekonomisk karta 1868-1877, Norrköping
Ekonomisk karta, 1947 och 1981, blad 8G 9e Norrköping
Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i augusti 2007. Den kulturhistoriska
bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland och Linköpings stift.
