Örträsk kyrka, Lycksele kommun, Västerbottens län

(1)

Kulturhistoriska värdebeskrivningar över kyrkomiljöerna i Västerbottens län

Örträsk kyrka, Lycksele kommun, Västerbottens län

Kyrkomiljön

Örträsk by ligger i kuperat skogs- och jordbrukslandskap omkring sjön Örträsket i Lappland, cirka 55 km sydost om centralorten Lycksele och 100 km nordväst om Umeå.

Namnet Örträsk är taget efter sjön och ”ör” och betyder grovt grus eller sten. Byn är den äldsta i Lycksele lappmark och fick sitt första nybygge år 1678, bara några år efter Lappmarksplakatets införande. Då kom nybyggaren Johan Philipsson Hilduinen med familj vandrande från Kuusamo i Finland och upptog ett nybygge/lappskatteland där Örträsk hembygdsområde numera ligger. Han betraktas som grundare av Örträsk och stamfader för en stor del av befolkningen i södra Lappland. Att kyrkbygget dröjde här jämfört med i byarna Dorotea, Fredrika och Vilhelmina, berodde på att örträskbönderna länge krävde att få utbryta sig helt ur Lycksele församling för att slippa betala

kyrkoskatt till moderförsamlingen. Man fick dock även efter kyrkans uppförande fortsätta som kapellag till 1887, då man kunde bilda egen församling. Vid mitten av 1800-talet fanns i Örträsk kyrkby 438 invånare vilket kan jämföras med cirka 600 personer samma år i Lycksele. Örträsk blev dock aldrig stort. Som självständig socken och kommun har den tillhört landets allra minsta med som mest 1200 invånare under perioden 1920–1960. Sedan 1995 tillhör Örträsk återigen Lycksele församling.

Bebyggelsen är tätast sydost om sjön där byns centrum ligger. Mellan Storgatan och sjön ligger kyrkan och tillhörande begravningsplats lite för sig själv, på en höjd. Läget gör den vita kyrkan till ett riktmärke för hela bygden runt sjön. Den närmaste

omgivningen runt kyrkan består av gles skog med höga tallar. Asfalterade infarter till kyrkotomten finns i öster och norr, där också parkeringsytor finns. Kyrkans huvudentré ligger i väster och ett trettiotal meter nordväst om entrén finns gravkapellet. Den friliggande begravningsplatsen breder ut sig med en plan äldre del mot norr och en nyare del mot nordväst i sluttningen mot sjön. Genom skogområdet söder om kyrkan leder en väg ned till församlingens vackert belägna, rödfärgade prästgård. Den används numera endast för servering och lägerverksamhet.

I Örträsk finns välbevarad jordbruksbebyggelse, men också skogsmarker med

lämningar från förhistorisk tid. Detta gör området till en kulturmiljö av riksintresse (AC 27). Väster om sjön återfinns bl.a. stora fångstgropssystem, visten och härdar från renskötselns äldre tid, stenåldersboplatser och vattenledningar för ängsbruk.

Kyrkogården

Begravningsplatsen består av en nyare och en äldre del. Den gamla kyrkogården i norr ligger på en plan terrass och omges helt av en kallmurad låg bogårdsmur, med

grindstolpar av sten och svarta järnstaket. Tidigare grusgravar är omlagda med gräs.

1

(2)

Asfalterade gångvägar finns runt om, samt en längsgående gång i mitten. Den senare är omgiven av björkar. Den gamla kyrkogården upptogs troligen omkring 1850. Den utvidgades mot sluttningen åt söder och väster med en ny begravningsplats invigd 1930.

Höjdskillnaden tas upp med höga stensättningar och stenmurar. En stentrappa leder ner mot den nya kyrkogården med gräsytor, asfaltsgångar och enstaka tallar och björkar.

Bergtall är planterad innanför bogårdsmuren i söder och öster.

Begravningskapellet uppfördes av trä 1956, efter ritningar från 1943 av länsarkitekt Karl Sörensen. Liksom kyrkan har gravkapellet en klassicistisk utformning. Byggnaden är rektangulär och har en grönmålad dubbelport i öster och ett stående fönster i söder respektive norr. Fasaden täcks av vitmålad slätspontad panel och det valmade taket är täckt av spetsiga brädspån. Genom en murad grund finns i väster en port till nedre plan.

En trädgårdsdamm i turkos glasfiberväv tillkom snett framför huvudentrén 1972 och en ekonomibyggnad med höga Crawfordportar uppfördes år 2001, ett 50-tal meter sydväst om kyrkan.

Kyrkan

Kyrkan är uppförd i nyklassicistisk stil 1849, efter ritningar av arkitekt Axel Almfeldt som var knuten till Överintendentsämbetet i Stockholm. Han hade tidigare gjort ritningar till kyrkorna i Sävar (nedbrunnen 1932) och Vilhelmina. Byggmästare i både Vilhelmina och Örträsk var Erik Jonsson från Rissjön, Åsele socken. Erik Jonsson byggde även Gideå kyrka i Norra Ångermanland, invigd år 1850. Hans far var

storsmeden och kyrkobyggmästaren Jonas (Jon) Mattsson från Lajksjön, Dorotea, som uppförde Dorotea kyrka 1799 och Fjällsjö kyrka 1818.

Örträsk kyrka följer ett traditionellt planmönster med långhus, torn i väster, en smalare utbyggd sakristia i öster. Samtida stenarkitektur i klassicerande stil har utgjort förebild, men här liksom till merparten av de norrländska 1800-talskyrkorna kom trä att

användas. Timret togs från närbelägna Näsberget och Stenberget och handbilades.

Långhuset täcks av ett sadeltak och sakristian av ett pulpettak. Taktäckning utgörs av spetsiga brädspån i trelagstäckning. Fasaden är klädd med slät stående panel som målats med vitgrå linoljefärg. Fasadkompositionen är strikt symmetrisk. Det fyra fönsteraxlar långa långhuset har rektangulära tätspröjsade fönster, knutpilastrar och pilastrar mellan fönstren. Profilerade listverk i form av fotlist, gesismlist och en bred taklist ger

exteriören en horisontell betoning. Tornet, i två avsatser, har svarttjärade rektangulära klocktornluckor i alla vädersträck och där ovanför ett flackt valmat tak med tandsnitts- fris. Längst upp finns en genombruten fyrsidig lanternin med rundbågiga öppningar och ett utskjutande valmat tak, krönt av ett gulmålat kors och glob i trä. Entrén i väster nås via en tresidig brunmålad trätrappa. Den grönmålade dubbelporten med spegeldörrar inramas av en enkel tempelgavel med underliggande inskriptionsfält. Ovanför dörren finns ett liggande tätspröjsat fönster.

Kyrkans yttre har förändrats ytterst lite sedan byggnadstiden. År 1947 uppmurades skorstenen i samband med installerande av pannrum under sakristians källare och 1981 tillkom en rullstolsanpassad ramp av trä. Rampen innebar att en ny enkeldörr togs upp mot långhusets nordvästra gavelsida.

(3)

Kyrkporten och vindfånget i väster leder in till vapenhuset. Där finns ett valmat trätak och klassicerande trespegeldörrar som är vitmålade. Vapenhusväggarna har liggande ljusgråmålad panel och golvet breda tiljor som fernissats. Mot söder finns en trappa upp till läktaren och en större toalett, mot tornets norra yttervägg finns ett kallförråd.

Vapenhuset har bevarat en ren och rustik karaktär med undantag från toaletten som har ljusblå plastmatta på väggarna. Över dörren mellan det ursprungliga vapenhuset och långhuset står: Bewara din fot när du går till Guds hus. Predikaren 4:17. Bibelordet är en för tiden förekommande uppmaning till kyrkobesökaren om att inte försumma gudstjänsten.

Kyrkorummet är enskeppigt med tunnvälvt tak och rak korvägg. På korväggen sitter två symmetriskt ställda dörrar som leder till sakristian med trapphall bakom koret i öster.

Väggarna i kyrkorummet täcks av slät stående panel, målad i vitgrå färg (ursprungligen limfärg). Det tunnvälvda taket är i sin helhet bemålat med ett skenperspektivistiskt kassettmönster i blått och vitt, vilket ger interiören en ljus och sval färgsättning. Den slutna bänkinredningen finns på ömse sidor om mittgång och som kyrkvärdsbänkar i koret. Bänkarna är marmorerade i ljust grönblågrå nyanser. Korväggen pryds av ett arkitekturmåleri i gröngråbruna kulörer. Måleriet är framställt som ett arkitektur- perspektiv med dubbla kolonnuppställningar bärande en segmentbåge. I segmentbågen finns målat ett kors lutat mot lammet och boken med de sju inseglen. Allt måleri, takets, kormålningens, takfrisens, samt törnekronorna ovan dörrarna och draperimålningen på väggen ovanför predikstolskorgen har tillkommit vid byggnadstiden. Målaren som gett interiören denna fina och högklassiga inramning heter Carl Erik Holmström. Han var bosatt i Stockholm, men född i Lycksele år 1815. Som son till kronobefattningsmannen och lapplandsskribenten Erik Holmström och kyrkoherdedottern Christina Magdalena Rehn var han nära släkt med många, både kyrkligt och borgerligt ledande personer i länet. Samma år som han målade i Örträsk målade han också kyrkan i Lycksele med perspektivmåleri.

Altartavlan är målad i olja på duk av P. E. Fjällström år 1738. Den skänktes från moderförsamlingen i Lycksele när kapellkyrkan i Örträsk invigdes. Den ljusgråmålade altarringen är rund och genombruten med balusterdockor och har buntats med gulbrunt ylletyg på överliggare och knäfall. Predikstolen är även den rund och ljusgråmålad.

Korgen pryds av förgyllda bildhuggerier vars motiv har lagen och evangeliet som utgångspunkt. Runt ljudtaket, som kröns av ett klot med kors, sitter en dekorativ lambrequinbård av trä. Predikstolen kan möjligen vara gjord efter ritningar av arkitekt P.W. Palmroth, som ritade Lycksele kyrka 1799. Kyrkans belysning utgörs av

ljuskronor med kedjor och prismor av slipat glas. Den äldsta är en gåva från 1870 från J.

Jonsson i Sunnansjö, Nordmaling.

Interiören är marginellt förändrad sedan byggnadstiden. En rak orgelläktare tillkom 1909 efter ritningar av den välkände arkitekten Torben Grut, Stockholm. Tidigare hade en orgel stått i koret men nu försågs istället läktaren med en orgel från N.O Alm, Boden.

Värmeförbättrande och omfattande, men ej så synliga åtgärder genomfördes 1924 efter förslag av länsarkitekt Edvard Lundqvist. Trossbotten lades om och det gamla

golvplankorna lades tillbaka. Bänkavståndet utökades, altarbordet sänktes och nya tidsenligare nummertavlor tillkom. Måleriet restaurerades och de dekorativa

originalmålningarna i limfärg målades om i oljefärg. Bänkarna som tidigare en period varit brunmålade gavs nuvarande grönblågråa färgsättning ”i någon sorts kyrkmarmor”.

El drogs in i kyrkan och14 nya vägglampetter beställdes från möbelfabrikör Otto

3

(4)

Wretling efter Lundqvists ritningar. Kyrkan som hade varit ouppvärmd under första halvseklet fick stora gjutjärnskaminer 1896, men dessa togs bort 1945–47 när ett värmesystem med radiatorer och lågtrycksånga installerades. Andra större förändringar då var att golvet isolerades och slipades, samt att dopfunten med förgyllda sniderier införskaffades (Birger Lindahl, Lövånger).

Senaste större arbetet i kyrkorummet skedde 1966–67 efter förslag av VAB, Umeå.

Rumsmåleriet konserverades av konservator Albert Eriksson från Arlöv. Läktargolvet gjordes plant istället för sluttande. Bänkvärmare monterades. Toaletter byggdes i

vapenhus och sakristia. Den påtagligaste förändringen var att bänkar under läktaren togs bort och en underbyggnad med brudkammare, kapprum och ”ungdomslokal” tillkom.

Väggen mot kyrkorummet gestaltades dock som en stilren vägg med stående brädpanel lika övriga långhusväggar. År 1994 konserverades församlingens röda mässhake i italiensk äppelgranatmönstrad silkessammet från 1400-talets slut. Denna textilskatt, som ursprungligen tillhört Umeå landsförsamling, försågs samtidigt med en specialtillverkad förvaringsmöbel som placerades i brudkammaren. Under 2000-talet har endast WC i vapenhuset utökats och takarmaturerna i vapenhuset bytts från tyglampor till

plafondlampor i glas och mässing. Orgelfasaden i klassicistisk stil kan möjligen vara kvar från 1909, men orgelverket är sedan 1947 ersatt av en ny orgel från Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad.

Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning

Kyrkan i Örträsk är byggd som en stenkyrka, men utförd i trä. Den räknas till den stora gruppen nyklassicistiska kyrkor som uppfördes under första delen av 1800-talet. Bara i Övre Norrland byggdes under 1800-talet ett trettiotal kyrkor med samma plantyp som Örträsk, dvs. torn i väster, långhus och sakristia i kyrkans längdriktning i öster. Det är dock få av de nyklassicistiska kyrkorna som är lika välbevarade som Örträsk kyrka.

Exteriören med stenimiterande fasadpanel är i stort sett oförändrad sedan byggnadstiden. De munblåsta fönsterrutorna, som också är kvar från byggnadstiden, är närmast unika. Tidstypiska drag är även fasadens pilasterindelning och den öppna torn-

avslutningen med valmat tak och lanternin. Bara handikapprampen och den nya dörr som upptagit i fasaden i anslutning till den, har i viss mån minskat kyrkans autenticitet utvändigt.

Interiören är också mycket välbevarad och enhetlig. Särskilt märkvärdigt är det invändiga dekorationsmåleriet utfört av nämndemannasonen Erik Holmström från Lycksele. Bänkinredningen har genomgått mindre förändringar, men har ändå kvar ursprunglig karaktär. Läktaren tillkom först 1909 efter arkitekten Torben Gruts

ritningar, och kan betraktas som ett varsamt tillägg. Orgelfasaden med turellmotiv och snidade ornament passar också in bra. Den största förändringen rör läktarunder-

byggnaden med brudkammare och ungdomslokal som byggdes 19661967. Tack vare bakre väggens utformning tänker man dock inte nämnvärt på detta i kyrkorummet.

Flera av inventarierna bidrar också till kyrkans höga kulturhistoriska värde. Den senmedeltida mässhaken är i en klass för sig, men också altartavlan från 1738, predikstolen som delvis kan vara från 1799,samt originalinredningen från 1850-talet utgör ytterst värdefull inredning.

(5)

Örträsk kyrka är en mycket gott exempel på nyklassicistisk träarkitektur och utgör Luleå stifts bäst bevarade kyrka inom denna kategori. Stilmässigt har kyrkan sina främsta paralleller i länet med kyrkorna i Vilhelmina, Lycksele, Fredrika, Sorsele och

Holmsund. Det tydligaste släktskapet finns med Vilhelmina kyrka från 1846, eftersom det troligen är samma ritningar utförda av arkitekten Axel Almfeldt vid

Överintendentsämbetet som kommit till användning vid de båda kyrkornas uppförande.

Den några år yngre kyrkan i Örträsk uppfördes också av samme byggmästare, Erik Jonsson, från Rissjön, som byggde Vilhelmina kyrka. Likheterna är dock svåra att se eftersom Vilhelmina kyrka genomgick en större ombyggnad 1924–26, då bland annat tornet och interiören ändrades.

Placeringen på en skogsbeklädd höjd med utsikt över det storslagna Öreälvslandskapet innebär att kyrkplatsen har ett högt miljömässigt värde samtidigt som kyrkan utgör ett viktigt blickfång i bygden. Kyrkobyggnaden ter sig än mer imponerande när man tänker på att den uppfördes utan ersättning av endast 28 lappmarksbönder som levde under knappa förhållanden. Vid tiden för bygget hade ramsågar börjat användas vid kusten, men här vet vi att allt timmer handbilades. Inskriptionstexten ovan ytterdörren var obligatorisk för tidens kyrkor. Att det även sattes upp en inskriptionsskylt ovanför ytterdörrens insida vittnar om att sockenborna kände en särskild stolthet för resultatet. I detta fall även för målarmästarens insats eftersom hans namn tagits med på skylten.

Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna

 Örträsk kyrka är stiftets mest välbevarade nyklassicistiska långhuskyrka i trä, men byggd efter förebilder i sten. Exteriört är arkitekten Almfeldts kyrka i stort sett intakt sedan byggnadstiden 1849.

 Den sparsmakade färgsättningen och harmoniskt lugna interiören gör kyrkan till en utmärkt representant för nyklassicismens kyrkointeriörer. Särskilt värdefullt är det kassettmålade tunnvälvda taket och korväggens perspektivmålning av lyckselefödde målaren Carl Erik Holmqvist. Måleriet tillför interiören höga estetiska och konstnärliga värden.

 Kyrkans ursprungliga inredning såsom altartavla, altarring, altarbord och predikstol finns kvar. Trots senare tillägg av läktare och ombyggnad av bänkinredningen har stilen och den harmoniska helheten behållits.

 Den röda mässhaken från 1400-talets slut har ett särskilt högt kulturhistoriskt och konstnärligt värde. Tillsammans med altartavlan och en offerkista vittnar den också om den utbredda företeelsen att en nybildad församling fick ta emot föremål och inventarier från sin moderförsamling.

 Gravkapellet i välanpassad klassicism är ett orört tidsdokument från 1956 och tillsammans med stenmurarna ett viktigt inslag på kyrkogården.

5

(6)

Litteratur- och källförteckning

Flodin, Barbro. Kyrkobyggnader 17601860. Del 3. Övre Norrland. Stockholm 1993.

Lindberg, Annika. Örträsk kyrka, Kyrkobeskrivning framtagen vid Institutionen för Konstvetenskap, Umeå, 1997.

Martling, Carl Henrik. Talande tystnad. Om kyrkans symbolspråk. Skellefteå 2004.

Prästgårdar i Västerbottens län. Kulturhistorisk inventering 1986, Västerbottens museum.

Vård- och underhållsplanen för Örträsk kyrka. Västerbottens museum 2004.

Västerbotten genom tiderna. Del 1. Kulturmiljöer av riksintresse i Västerbottens län.

Länsstyrelsen Västerbottens län, meddelande 2, 1991.

www.orträsk.se Söderlind, Ivar. Om Örträsk och dess historia.

Inventeringsdatum: 2010-09-27

Ansvar karaktäristik och bedömning: Annika Lindberg, Historiska Hus AB och Andreas Grahn, Länsstyrelsen Västerbotten. Texten fastställd i mars 2012.

Rapport: Annika Lindberg

(7)

Örträsk kyrka, Lycksele kommun, Västerbottens län

Örträsk kyrka ligger i nordvästra delen av byn och har en vidsträckt utsikt över Örträsket och Öreälvens dalgång mot väster och sydväst. Den friliggande begravningsplatsen i norr anlades samtidigt som kyrkan uppfördes ca 1850.

Begravningsplatsen utvidgades mot väster och söder 1930. F.d. kyrkoherde- bostället ligger en bit sydost om kyrkan. Satellitbild från www.maps.google.

Örträsk kyrka är ett väl- bevarat exempel på den nyklassicistiska stilen med strävan mot symmetri och antikens formspråk. Kyrkan är en långhuskyrka med torn i väster. Exteriören är spar- samt utsmyckad. Entrén inramas av en enkel tempel- gavel. Runt tornet löper en konsolfris. Mellan de fyra fönsteraxlarna finns pilastrar. Varje fönster- öppning är indelad i fyra bågar om vardera 12 rutor.

Glaset i ytterrutorna (nedan) är ett munblåst, svagt gröntonat glas från byggnadstiden.

Till vänster syns södra fasaden med bakomliggande sakristia. Dörren leder till sakristia och källaren under sakristian.

Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).

(8)

Den nyklassicistiska prägeln är fortfarande lika tydlig invändigt som utvändigt. I kyrkorummet samspelar fina proportioner, en återhållen färgskala och stilenlig inredning till en harmonisk helhet. Interiören är ett fint exempel på hur den nyklassicistiska stilen kunde omtolkas i trä.

År 1889 köpte församlingen sin första orgel och den placerades i koret. Först 1909, när orgelläktaren byggts (efter ritningar av Torben Grut), placerades en orgel på läktaren. Trots läktarunderbyggnaden från

(9)

Predikstolen är indelad i fält. De förgyllda sniderierna föreställande Mose lagtavlor, kors och törnekronor var vanliga på nyklassicistiska predikstolar, som en diskret anspelning på lagen och evangeliet. Ljudtaket med lambreqinbård är samtida med korgen och har troligtvis den välutbildade P.W. Palmroth som upphovsman. Draperimålningen på väggen är utförd av lyckselefödde stockholmsmålaren Carl Erik Holmström som också ritat skenperspektivmålningen på kyrkans korvägg. Den trekvartsrunda altarringen med balusterdockor, de korintiska kolonnerna som omger altartavlan och sakristiedörrarna är tydliga uttryck för byggnadstidens stränga krav på symmetri.

Två kristallkronor hänger i skeppet. De tillhör inredningsdetaljerna som utmärker den rådande

empirstilen. Kronan till vänster är modern medan den med 2 x 8 ljusarmar är skänkt till kyrkan 1870. De 14 vägglampetterna är tillverkade av fabrikör Otto Wretling, Umeå, efter ritningar av länsarkitekt Edvard Lundqvist år 1924.

(10)

Den väggfasta bänkinredningen är ursprunglig, men har delvis kortats mot väggen för att ge plats för väggradiatorerna och glesats ut 1924. Ommålningsarbeten utfördes senast 1967. Orgelfasaden är troligen från 1909 (i så fall efter ritningar av orgelbyggare N.O. Alm i Boden). Orgelverket är från 1947.

I samband med 1967 års läktarunderbyggnad anordnades brudkammare mot söder.

Kyrkans värdefulla mässhake från 1400-talet förvaras liggande i en specialritad möbel.

Dopfunten är tillverkad av Birger Lindahl, Lövånger, 1946.

Dopskålen av gammalt silver skänktes till kyrkan 1967.

ett från nya kyrkogården, invigd 1930. Mot gravkapellets källare syns fina stenarbeten, liksom i muren med trappa mot kyrkotomten.

Kyrkan och gravkapellet s

(11)

Gamla kyrkogården har rygghäckar och enstaka björkar utmed mittgången. Till höger syns nya delen närmast sjön.

Gravkapellet från 1956 har en enkelt klassicerande utformning. Såväl utvändigt som invändigt finns likheter med andra gravkapell i länet från mitten av 1900-talet, exempelvis gravkapellet i Risbäck. Den slätspontade brädfodringen och taket med brädspån är likadan som på kyrkan. Byggnaden ritades av länsarkitekt Karl Sörensen och ersatte ett äldre gravkapell som utdömts av Hälsovårdsnämnden.

Örträsk kyrkoherdeboställe uppfördes 1853–1858 som en timmerbyggnad med faluröd locklistpanel, vita knutar och brutet sadeltak. Den tillhör en av länets äldre prästgårdar som bäst bevarat sin karaktär. Ramp och utrymningstrappa hör dock till senare tillägg.

Under tidigt 2000-tal uppfördes ekonomibyggnaden sydväst om kyrkan. Genom sin storlek skyms delar av utsikten mot Öreälvens dalgång.