Bolidens kyrka, Skellefteå kommun, Västerbottens län

(1)

Kulturhistoriska värdebeskrivningar över kyrkomiljöerna i Västerbottens län

Bolidens kyrka, Skellefteå kommun, Västerbottens län

Kyrkomiljön

Samhället Boliden, ca 30 km nordväst om Skellefteå, är intimt förknippat med gruv- brytningen som startade här 1926 och gruvbolaget Boliden som byggde upp samhället.

Bolidenbolaget var angeläget om att samhället skulle få en ordnad bebyggelse och inte utvecklas till en kåkstad. Därför anlitades skickliga arkitekter, som John Åkerlund för att rita det mesta av bebyggelsen, och Tage William-Olsson för att skapa stadsplanen.

Den präglas av de samtida sociala och estetiska idéerna om trädgårdsstäder och villastäder, blandat med en mer hierarkisk och traditionell bruksorganisation. I en rak axel genom samhället finns i ena änden skolan och torget som hela samhället är grupperat kring och i andra änden disponentvillan, högt placerad och avskild från arbetarnas bostäder. Kyrkan ligger i kvarteret söder om skolan. Kyrkotomten upptar ett helt kvarter, med f.d. prästbostad i sydväst och i övrigt enstaka björkar och granar inom ett glest bevuxet gräsområde utanför den låga avskiljande häcken närmast kyrkan. Intill kyrkan står en inklädd och svartmålad klockstapel i trä, som för tankarna till en

gruvlave. Begravningsplatsen från 1955 är belägen ca 1,5 km norr om kyrkan vid infartsvägen till Bolidens samhälle.

Kyrkan

Kyrkan är uppförd åren 19591960, efter ritningar av arkitekt Peter Celsing, Stockholm.

Celsing, som är en av den svenska modernismens största namn, hade vid den tiden gjort sig känd som en skicklig kyrkoarkitekt som var lyhörd för beställarens önskemål. Och bestämda önskemål hade kyrkobyggnadskommittén i Boliden. De ville inte att den nya kyrkan skulle avvika för mycket från vedertagen kyrkotyp utan få en traditionell utformning. Celsing fick revidera sina ritningar flera gånger innan man var överens om det femte förslaget. Den kyrka som byggdes fick både starka traditionella drag och tydliga modernistiska drag. Utvändigt påminner den i sin kompakta slutenhet och additiva uppbyggnad av byggnadskroppar om en medeltida gråstenskyrka. Den vita putsen (med marmorkross), det branta koppartaket och de bruntjärade vindskivorna vid gavelröstena är också traditionella drag, liksom de fyrkantiga små fördjupningar på norrfasaden som för tankarna till bomlagshål. Sydfasadens fönstersättning med två enorma fönster som i stort sett saknar omfattning är däremot tydligt modernistisk och ofta återkommande i 1950-talets kyrkor. Sakristiefönstret mot norr som är indelat med breda kraftiga spröjsar är också modernistiskt och utmärkande för Peter Celsing, liksom delar av kyrkans inredning. Kyrkan präglas utvändigt främst av sin slutenhet och av sina rena ytor och linjer utan utskjutande eller dekorativa element. Takfoten är smal och västfasadens höga och smala processionsdörr av koppar är placerad nära fasadlivet, vilket ytterligare förstärker den klossliknande slutenheten. Mot detta kontrasterar den mindre och djupt indragna glasade dörren till vänster, som vanligtvis används som entré till kyrkan, via det invändiga vapenhuset. Byggnadens enda dekoration är tre förgyllda

1

(2)

kors i långhusets och korets takfotshörn. Kyrkans yttre har inte förändrats nämnvärt sedan byggnadstiden.

Till kyrkorummet kommer man via vapenhuset som är inrymt i läktarunderbyggnaden.

Kyrkorummet öppnar sig med påtaglig rymd då det höga sadeltakets form behållits även invändigt. Det finns en tydlig visuell orientering mot det framdragna koret, vilket

förstärks av ljuset från det höga fönstret på södra korväggen och Pär Anderssons mural- målning i alfresco-teknik som sträcker sig i ett band runt korväggarna. Den koloristiska målningen bryter av kyrkans i övrigt rena och avskalade uttryck invändigt. Kyrkans materialverkan är stark. De vitkalkade väggarna med sin textur, den ljusa och varma träpanelen i långhusets tak och på läktarinbyggnaden, den dovare blåmålade träpanelen med tvärgående bjälklag i kortaket, bänkgavlarna som ytbehandlats med bränd järnfärg, samt inte minst kyrkans golvbeläggning samspelar till den strama men ändå starka helhetsupplevelsen. I vapenhus och långhus är den mörka klinkern formad till ett dubbelyxmönster. Vid dopfunten är klinkern axformad och skapar ett optiskt våg- mönster, möjligen som en symbol för de strömmande vatten där de första kristna dopen företogs. I koret ligger hårdbränt helsingborgstegel, ett favoritmaterial hos flera av modernismens kyrkoarkitekter. Golvens mönster utgör en livfull kontrast mot väggarna och taket. De slutna bänkkvarteren bidrar till lugnet och kopplingarna till äldre kyrko- tradition, men placeringen av dopfunten i mitten av kyrkorummet är mer okonven- tionell. Den massiva dopfunten av vit marmor är dock medvetet placerad där för att infallande ljus ska falla på dopplatsen och skapa en vördnadsfull stämning inför dopets innebörd. Betydelsefulla för kyrkorummet är också de modernistiska takarmaturerna.

De ger associationer både till samtida gruvlampor och till guldtackor, dvs. det som gjort Boliden känt över världen.

Kyrkan inrymmer en del intressanta tekniska installationer. Kyrkan värmdes från början genom att varm luft steg upp från galler i golvet på några ställen (kalorifer). Detta medförde att väggarna kunde hållas rena från radiatorer. Även högtalare på väggarna kunde undvikas när man efter några år försökte göra något åt akustikproblemen genom att installera 16 bänkhögtalare. De används inte idag men utgör en intressant detalj. Det gör även de reostater (dimmers) som finns kvar i källaren och fortfarande reglerar takkronornas ljusstyrka.

Interiören har genomgått små förändringar sedan byggnadstiden. Det som påverkat kyrkorummets karaktär mest är renoveringen 1985, då predikstolen flyttades till södra sidan och tre bänkrader togs bort för att skapa en ”lillkyrka” på norra sidan. Samtidigt togs bänkar bort längst bak på södra sidan för att inrymma en ny kapphylla. I synnerhet har demonteringen av bänkar och att dessa har ersatts av lösa stolar skapat ett rörigare intryck.

Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning

Bolidens kyrka är en välbevarad representant för den modernistiska sakrala

arkitekturen, med starkt tillbakablickande drag. Den har med sina proportioner och sin slutenhet starka associationer till medeltida gråstenskyrkor, samtidigt som kyrkans avskalade yttre samt de höga rektangulära fönstren följer ett modernistiskt schema.

Modernistiska drag invändigt är bl.a. läktarens placering och gestaltning, predikstolens och altarringens enkla former, samt armaturernas utformning. Liksom det arkitektritade samhället Boliden är kyrkans tillblivelse starkt förknippad med Bolidenbolaget och

2

(3)

3 brytningen av guldmalm. Klockstapeln som påminner om en gruvlave och armaturerna som erinrar om guldtackor är några exempel på hur kyrkans utformning också påverkats av detta. Gruvbolaget anlitade framstående arkitekter och såväl samhället som kyrkan har därför höga arkitektoniska värden. Kyrkan är i stort sett oförändrad utvändigt sedan byggnadstiden, och bara i mindre grad ändrad invändigt.

Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna

 Kyrkan har ett högt arkitektoniskt värde och utgör ett av landets värdefullaste exempel på modernistisk kyrkoarkitektur i sten. Den är utformad av Peter Celsing, som var en av sin tids mest framstående arkitekter. Kyrkan med sin genomtänkta utformning ingår i ett samhälle där höga arkitektoniska ambitioner präglat såväl stadsplan som bebyggelse.

 Kyrkan kombinerar på ett bra sätt modernismens idé med tillbakablickande på medeltidens kyrkobyggande, vilket gör kyrkan ovanlig i stiftet. De väl avvägda proportionerna, det stränga formspråket och den strama renheten är kvaliteter som gör kyrkan ytterst känslig för förändringar och tillägg såväl invändigt som utvändigt.

 Klockstapeln har ett kraftfullt uttryck och tillför kyrkomiljön en lokal förankring genom sin association till gruvlave. Likaså representerar armaturerna i kyrkorummet sådana symboliska värden. De har en säregen utformning och är viktiga modernistiska inslag i kyrkorummet.

 Originalinredningen med sin ursprungliga färgsättning och byggnadsmaterialen med sin starka materialverkan har stort estetiskt värde och är betydelsefulla för upplevelsen av kyrkorummet.

 Ljusföringen från de stora fönstren och dopplatsens medvetna placering och utformning är både arkitektoniskt och symboliskt viktig.

 Muralmålningen av Pär Andersson i koret besitter ett konstnärligt värde och är betydelsefullt införlivad i arkitekturen.

Litteratur- och källförteckning

- Backlund, Jenny. ”Kyrkan Annorlunda” – Bolidenkyrkan i sitt sammanhang. C- uppsats vid institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet, 1999.

- Bebyggelsehistorisk tidskrift. Övre Norrlands kyrkor. Nr 22, 1991. Uppsala 1992.

- Hållén, Agneta. Nya svenska kyrkor. Del III, Norrland. Riksantikvarieämbetet, Stockholm, 1998.

- Vård- och underhållsplanen för Bolidens kyrka. Västerbottens museum 2004.

Inventeringsdatum: 2010-04-21

Ansvar karaktäristik och bedömning: Annika Lindberg, Historiska Hus AB och Andreas Grahn, Länsstyrelsen Västerbotten. Texten fastställd i feb 2012.

Rapport: Andreas Grahn

(4)

Bolidens kyrka, Skellefteå kommun, Västerbottens län

Ovan, vänster: Bolidens kyrka med kyrkotomt ligger söder om skolan och torget som samhällets

resterande bebyggelse grupperar sig kring.

Satellitbild från www.maps.google.se

Ovan, höger:Den inklädda svarta klockstapeln påminner om en gruvlave. Kyrkan är påtagligt sluten och ren i sitt uttryck. Den mindre och indragna vardagsentrén kontrasterar mot den imposanta och slutna processionsdörren av koppar.

Höger: Från nordväst, med sakristian i förgrunden.

Entrén på västgaveln nås från norr, väster och – som här – söder. Bakom klockstapeln skymtar skolan och bakom koret skymtar radhuset ”Färglådan”. Kyrkan påminner i form och uttryck om en medeltida gråstenskyrka, medan fönstren är tydligt modernistiska.

Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2010 (där inte annat anges).

(5)

Även invändigt har kyrkan en ren och avskalad karaktär som är viktig att behålla. Det höga och branta taket ger kyrkorummet stor rymd. Traditionella drag, som exempelvis de slutna bänkkvarteren, står i kontrast mot

modernistiska inslag som predikstolen, armaturerna, de karmlösa stora fönstren mot söder, samt dopfunten och dess placering. Pär Anderssons färgrika muralmålning i koret utgör ett betydelsefullt blickfång och utgör en livfull kontrast till långhusets mer återhållsamma värdighet.

Dopfunten är mycket medvetet placerad i mitten av kyrkorummet, mitt bland församlingen och i centrum av det infallande ljuset. Placeringen och utformningen av dopplatsen är både arkitektoniskt och symboliskt viktig.

(6)

rens a som

väggarna.

Betydelsefulla arkitektoniska och estetiska värden är även den starka materialverkan i golv och tak, samt ljusföringen från fönstren. Några bänkar har demonterats framför orgelläktaren för att skapa en flexibel lillkyrka, samt längst bak på södra sidan för inrymmande av kapprum och barnutrymmen. Bakom orgelläkta inklädnad ligger vapenhuset med kapprum och WC. Alfresco-målningen i koret har lammet med segerfan centralmotiv. Det är en gammal symbol för Kristi lidande och seger.

De modernistiska originalarmaturerna ger associationer till guldtackor och den gruvfyndighet som gjord tt samhället Boliden anlades. Det ursprungliga värmesystemet (kalorifer), där varmluft steg från galler i golvet, har besparat kyrkan från störande installationer. Den senare kompletterande lösningen med elradiatorer i form av en brun sockel runt korväggarna, infogar sig på ett diskret och bra sätt men medför viss nedsmutsning på

e a