Examensarbete
Förskollärare 210 hp
Den digitala tekniken knackar på förskolans
dörr
Examensarbete för förskollärare 15 hp
Halmstad 2021-04-06
Den digitala tekniken
knackar på förskolans dörr
– En kvalitativ studie om förskollärare, förskollärarstudenter
och vårdnadshavares attityder till digitalisering och hur
dessa påverkar förskolans arbete med digital teknik
Bengtsson, Joakim Bergh, Anders
Abstrakt
Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om förskollärare, förskollärarstudenter och vårdnadshavares attityder till digitalisering och vilka konsekvenser dessa får för arbetet med digital teknik i förskolan. Arbetet med digital teknik är komplext och trots att flera satsningar och projekt har genomförts genom åren visar resultat att dessa inte gett önskade effekter.
Arbetet använder en kvalitativ innehållsanalys som metodologisk ansats. Sammanlagt har tolv semistrukturerade intervjuer gjorts varav fyra med förskollärare, fyra med förskollärarstudenter och fyra med vårdnadshavare. I resultatet framgår det att många av respondenterna upplever att den digitala tekniken finns överallt i samhället och mer eller mindre tvingar medborgarna att använda denna för att kunna delta i samhället. Många beskriver också en känsla av förlorad kontroll. Det råder en rädsla inför att arbeta med digital teknik och att digitala verktyg är ömtåliga och kräver god kunskap för att kunna arbetas med. Riskerna med digital teknik som förs fram i nyhetsrapporteringen och samhällsdebatten påverkar attityden till digitalisering negativt vilket får konsekvenser för arbetet med digital teknik i förskolan. Även de mest positiva bland respondenterna är noga med att påpeka att det finns faror med digital teknik. Det efterfrågas mer relevant utbildning och stöd för att känna sig bekväm med den digitala tekniken. För att detta ska bli möjligt krävs en utbildning som är relevant i den kontext förskollärarna arbetar i. Det är viktigt att det finns tydliga riktlinjer över hur den digitala tekniken ska implementeras i undervisningen då läroplanen numera kräver att alla ska jobba med det.
Nyckelord: förskola, digital teknik, digitalisering, attityder, förskollärare, förskollärarstudenter, vårdnadshavare, kvalitativ innehållsanalys
Förord
Vi valde att göra detta arbete för att vi båda har ett stort intresse för digital teknik.
Tack alla respondenter som ställt upp och avsatt tid för att svara på våra frågor. Vi vill rikta ett särskilt tack till våra handledare Per Högström, Liselott Fritzdorf och Anniqa Lagergren på Högskolan i Halmstad som har varit med och stöttat oss i vår process med detta arbete. Det har varit en ovärderlig hjälp. Slutligen vill vi också passa på att tacka varandra för ett väl utfört arbete och för att vi i vår arbetsprocess har stöttat varandra och varit lyhörda inför varandras synpunkter.
Halmstad, april 2021
Innehållsförteckning 1. Inledning 1 1.1 Problemområde 1 1.2 Syfte 2 1.3 Forskningsfrågor 3 1.4 Begreppsdefinitioner 3 2. Bakgrund 3
2.1 Digitaliseringen av förskolan och skolan 4 2.2 Digital teknik i utbildningssystemets olika nivåer 5
3. Genomgång av litteratur och tidigare forskning 7
3.1 Förskollärares perspektiv på digital teknik i förskolan 7 3.2 Förskollärarstudenters perspektiv på digital teknik i förskolan 8 3.3 Vårdnadshavares perspektiv på digital teknik i förskolan 9
4. Metod 10 4.1 Innehållsanalys 10 4.2 Urvalsprocess 11 4.3 Datainsamlingsmetod 12 4.4 Genomförande av intervjuer 12 4.5 Etiska ställningstaganden 12 4.6 Analysmetod 13
4.7 Bearbetning och analys 14
5. Resultat 15
5.1 Förlorad kontroll 15
5.1.1 Digitaliseringens diktatur 16 5.1.2 Omringad av en rusande digitalisering 18 5.1.3 Rädslan för det okända 19 5.1.4 Sammanfattning – Förlorad kontroll 21 5.2 Kasta sig ut i det okända 22 5.2.1 Friskt vågat hälften vunnet 22 5.2.2 Guldkorn bland sandkorn 24 5.2.3 Sammanfattning – Kasta sig ut i det okända 25 5.3 Den nya digitala förskolan 25
5.3.1 Kunskap är makt 25
5.3.2 Syftet höljt i dimma 28
5.3.3 Sammanfattning – Den nya digitala förskolan 29
6. Diskussion 30
6.1 Metoddiskussion 30
6.2 Resultatdiskussion 31
6.2.1 Den digitala teknikens intrång 31 6.2.3 Utbildning och kompetens 34
7.1 Didaktiska implikationer 36
7.2 Fortsatt forskning 36
8. Referenslista 37
9. Bilagor 42
9.1 Brev till deltagare 42
1. Inledning
I detta avsnitt presenteras studiens problemområde, syfte och frågeställningar. Avslutningsvis lyfts begrepp upp samt definitioner av dessa.
1.1 Problemområde
Vi lever idag i ett digitalt samhälle vilket även präglar utbildningssystemet genom de styrdokument och läroplaner som tas fram och lärarutbildningarnas innehåll.
Sverige har alltid varit i framkant inom digital teknik, redan 1974 påbörjades en satsning rörande införandet av datorer i skolan. Trots omfattande statliga och kommunala satsningar på digital teknik under flera decennier har inte detta lett till önskat resultat, både gällande inverkan på undervisningen och arbetssätt (Karlsohn, 2009; Riis, Bengtsson, Lennart, Pedersen & Samuelsson, 2000). Efter 40 år av satsningar upplever fortfarande många förskollärare och lärare att de finner digitaliseringen som problematisk (Willermark, 2018). Samma oro och otydlighet som de kände inför hur den digitala tekniken skulle implementeras i undervisningen för 20 år sedan, upplever de även idag (Riis et. al., 2000). Osäkerheten hos förskollärare i hur de ska integrera den digitala tekniken i undervisningen bekräftas även av flertalet andra studier (Fenty & McKendry Anderson, 2014; Marklund, 2020; Nilsen, 2018). Förskollärare lyfter själva fram problematiken i arbetet med digital teknik i form av brist på tillräckliga resurser. Främst handlar det om tid att få möjlighet att förstå den digitala tekniken och planering- och uppföljningsarbete (Otterborn, Schönborn & Hultén, 2019). Det är viktigt att förskollärarna fortbildas kontinuerligt och får stöd som är anpassat efter deras behov och är förankrat i den kontext de befinner sig i (Cameron, 2015; Marklund, 2020; Mendham, 2014; Nikolopoulou & Gialamas, 2015). Dock menar Willermark (2018) att de insatser som görs är för generella. Förskollärare efterfrågar mer skräddarsydda insatser som kan hjälpa just dem i den situation de befinner sig i. I likhet med yrkesverksamma lärare upplever
lärarstudenter att de inte har tillräcklig kunskap om digital teknik för att kunna arbeta på ett ändamålsenligt sätt. Moodley och Aronstam (2016) menar att det är viktigt att
förskollärarstudenter får praktisera sin digitala kunskap som de fått på högskolan ute på praktiken, då studenterna upplever detta som ett mer meningsfullt lärande. Enligt
Reneland-Forsman (2011) görs satsningar ute på fältet och inte på lärarutbildningen, vilket medför att studenterna lär sig mer om hur de ska arbeta med digital teknik på sin praktik än på högskolan. Studenter vid lärarutbildningarna efterfrågar utbildningar som är utformade
med ett tydligt, praktiskt och vardagsnära innehåll som speglar verkligheten (Cameron, 2015; Nikolopoulou et al., 2015).
Förskollärarna behöver förhålla sig till styrdokument som ålägger förskolan att arbeta med digital teknik men utan att säga hur detta ska gå till (Otterborn et al., 2019). Avsaknaden av riktlinjer gäller generellt för alla ämnesområden i läroplanen. Som en del av förskollärarens ansvarsområde ingår det att planera och genomföra en pedagogisk verksamhet utifrån sin profession (Skolverket, 2018a).
Förskollärare behöver också förhålla sig till vårdnadshavare som kan ha starka åsikter om digitaliseringen och dess roll i förskolan, vilket försvårar arbetet med digital teknik
ytterligare. Studier visar att en del vårdnadshavare känner en oro inför införandet av digital teknik i barns yngre åldrar (Mikelić Preradović, Lešin & Šagud, 2016). Det generella
antagandet i samhällsdebatter är att digital teknik har en negativ påverkan på barns liv. Detta antagande ses hos både privatpersoner såväl hos verksamma personer i förskolan (Aarsand, 2011). Enligt nyhetsrapporteringar i svensk dagspress måste barns skärmtid begränsas (Svenska Dagbladet, 2019, 25 april). Dock menar Mikelić Preradović et al. (2016) att majoriteten av vårdnadshavarna är positivt inställda till användandet av digital teknik i förskolan. Samt att vårdnadshavare själva önskar fortbildning kring digitala verktyg och dess användningsområden i barnens undervisning.
Förskollärares engagemang i arbetet med digital teknik är starkt förknippat med hur vårdnadshavare upplever och ser på digital teknik. Det är viktigt som förskollärare att
förklara och berätta för vårdnadshavare vad man faktiskt gör i den pedagogiska verksamheten och varför man gör det (Holmberg, Lagergren, Bøen och Hjartarson, 2019).
Arbetet med digital teknik är komplext trots att flera satsningar och projekt genomförts genom åren har dessa inte gett önskat resultat. Samma problematik som fanns för flertalet år sedan kvarstår än idag. För att få en djupare insikt i problematiken kommer studien lyfta förskollärare, förskollärarstudenter och vårdnadshavares attityder till digitaliseringen i samhället samt i relation till förskolan.
1.2 Syfte
Denna studie har för avsikt att bidra med kunskap om förskollärare, förskollärarstudenter och vårdnadshavares attityder till digitalisering och vilka konsekvenser dessa får för arbetet med digital teknik i förskolan.
1.3 Forskningsfrågor
Vad är utmärkande i förskollärare, förskollärarstudenter och vårdnadshavares beskrivningar av digital teknik i relation till förskolan?
Hur påverkar förskollärare, förskollärarstudenter och vårdnadshavares attityder till digitalisering arbetet med digital teknik i förskolan?
1.4 Begreppsdefinitioner
Digitalisering är enligt definitionen övergången från analogt till digitalt. I detta arbete menas
med digitalisering inte bara denna övergång utan även det arbetssätt i förskolan som är influerat av digitala verktyg.
Digital teknik är stort område och ett mångfacetterat begrepp. I detta arbete använder vi oss
av begreppet digital teknik i förskolan för att beskriva de digitala verktyg som vanligen används i den pedagogiska verksamheten. Det handlar i detta fall om datorplattor, projektorer, skärmar och programmeringsverktyg.
IKT står för informations- och kommunikationsteknik och är i detta sammanhang synonymt
med digital teknik då inga större distinktioner görs av vad som är skillnaden, enligt Willermark (2018).
Digital kompetens är en av de nyckelkompetenser för livslångt lärande som identifierats av
EU. Denna kompetens definieras som att individen på ett säkert, kritiskt och ansvarsfullt sätt aktivt använder digital teknik för inlärning, i arbete och för deltagande i samhället
(Europeiska unionens råd, 2018). En lärares digitala kompetens handlar också om att ha förmågan att hjälpa andra att utveckla de enligt EU definierade kraven (Ferrari, 2012).
Digital inföding definieras som den generation barn, födda från tidigt 1980-tal och framåt,
som växt upp då datorer, internet och digital teknik redan utgjorde en stor del av samhället (Prensky, 2001).
Multimodalitet beskriver hur olika medietyper kombineras, såsom musik, ljud, visuell
kommunikation och rörelse (Jewitt, 2003).
2. Bakgrund
I detta avsnitt presenteras en historisk återblick av digitaliseringen i förskolan och skolan och effekterna av detta. Genom att titta närmare på satsningar som har gjorts och mottagandet av dessa, både från samhället och förskollärare ges en bredare blick över problematiken i att implementera digital teknik i förskolan. Här presenteras också en beskrivning av
utbildningssystemets olika nivåer och relationen mellan dessa. Förskollärarens arbete med digital teknik påverkas av de mål och riktlinjer som sätts upp på nationell nivå, av vilka lokala satsningar som görs på fortbildning och material, samt av ledarskapet på förskolan. Förskollärare är medvetna om fördelarna med att använda digital teknik i förskolan men de hindras av otillräcklig kunskap, osäkerhet på hur tekniken ska integreras i undervisningen samt att det finns en brist på relevant utrustning.
2.1 Digitaliseringen av förskolan och skolan
Sverige var ett av de länder som var först ut med att införa digital teknik i skolan. Redan 1974 kom satsningen “Datorn i skolan” som fokuserade främst på undervisning om datorer. Det fanns stora förhoppningar om att digital teknik skulle innebära en förändring av
undervisningspraktiken. Inriktningar och fokus för satsningarna har varierat över tid. Flertalet satsningar och projekt har genom åren genomförts med syfte att utforska datorns möjligheter som pedagogiskt hjälpmedel. Dock visade resultaten att satsningarna hade en begränsad effekt på undervisningen (Riis et al., 2000). Dock kan det sägas att skolans första och stora digitalisering kom med införandet av den elektroniska miniräknaren under 1970-talet.
Diskussionen blev livlig om huruvida den var ett stöd i barnens lärande eller om deras logiska tänkande och förmåga till huvudräkning skulle försämras. Liknande diskussioner har uppstått under kommande satsningar på digitalisering i skolan (Skolverket, 2018b).
“IT i skolan”, ITiS, påbörjades 1999 och var en nationell kompetensutvecklingsinsats. Denna satsning fokuserade inte enbart på användandet av digital teknik utan även på att utveckla skolans arbetssätt med digital teknik (Karlsohn, 2009), vilket jämfört med tidigare satsningar mottogs väl av lärarna. Jedeskog (2005), menar att skälet till detta var att lärarna fick tid och möjlighet att träffas och samarbeta sinsemellan.
Genom åren har läroplanen för förskolan blivit reviderad flera gånger men utan att avsnitten om digital teknik har förändrats. Det är först i den nya läroplanen för förskolan från 2018 som digital teknik fått en mer framträdande roll. Skillnaderna mellan dessa två läroplaner är att i den nya ska förskolan arbeta med digital teknik i undervisningen, till skillnad från den gamla där förskolan kunde välja att arbeta med det. Vidare menar Skolverket att på fältet idag finns det många lärare som inte upplever sig tillräckligt rustade för att möta de krav läroplanen ställer rörande digitalisering (Willermark, 2018). Många lärare önskar vidare
kompetensutveckling och främst då om hur de ska kunna använda digital teknik som ett pedagogiskt verktyg i undervisningen. Svårigheterna lärarna upplever är att skapa
sätt (Hutchison & Reinking, 2011). I över 40 år har Sverige haft en mängd olika satsningar och projekt, dock visar studier att dessa inte har förenats med initiativ för pedagogiskt utvecklingsarbete och att dessa insatser inte motsvarar lärarnas behov (Grönlund, 2014). Dock var det inte förrän 2007-2008 som digitaliseringen av skolan tog fart. Detta då för att skolorna hade möjlighet att erbjuda eleverna varsin digital enhet, bidragande var även åtkomsten till en stabil internetuppkoppling. Detta startade, i likhet med tidigare, en debatt om huruvida den digitala tekniken hjälper eller stjälper barnen i sitt lärande. Aarsand (2011) problematiserar ytterligare faktorer och ställer sig tveksam inför utbildningssystemets positiva syn på digital teknik. Den politiska intentionen speglar inte alltid debatten i media om den digitala teknikens fördelar. Under 2000-talet växte idén fram om en bärbar dator till varje elev och det genomfördes satsningar på datorplattor till barn i förskolan (Skolverket, 2018b).
2.2 Digital teknik i utbildningssystemets olika nivåer
Utbildningssystemets olika nivåer påverkar arbetet med digital teknik i förskolan. En
nationell nivå som innefattar regering, riksdag och statliga myndigheter. Den lokala nivån
står för kommunerna, dess politiska styrning och förvaltningen. Förskolenivå är varje förskoleenhet eller rektorsområde och slutligen verksamhet, som inbegriper förskollärarens individuella arbete i barngruppen.
På den nationella nivån beslutar riksdagen om läroplanen och lärarutbildningens innehåll. Otterborn et al. (2019) diskuterar i en svensk kvalitativ studie att inför varje ny läroplan som har lanserats sedan slutet av 1980-talet har lärare efterfrågat tydligare riktlinjer kring nya läroplansmål utan att det har skett. Detta innefattar också de nya målen om digital teknik som införts. Ute på fältet men också på lärarutbildningarna efterfrågas utbildningar och
fortbildningar som är utformade med ett konkret, praktisk och vardagsnära innehåll för förskollärarna, enligt en amerikansk observations- och intervjustudie och en grekisk kvantitativ studier (Cameron, 2015; Nikolopoulou et al., 2015).
Det saknas tydliga riktlinjer från nationell nivå om hur förskollärare ska arbeta med digital teknik, vilket bekräftas av flera studier (Otterborn et al.,2019; Sollied Madsen, Thorvaldsen, & Archard, 2018). I en amerikansk kvantitativ och kvalitativ studie om lärare för yngre barn och deras attityder till digital teknik betonas vikten av att det finns ett systematiskt samarbete och en dialog mellan skolförvaltning på lokal nivå och hur varje enhet kan integrera den digitala tekniken i sin verksamhet samt att alla förskollärares digitala kompetens höjs. Därför
måste skolförvaltningsområdena själva arbeta fram lokala planer och sätta upp mål som är realistiska för just dessa lärare att jobba med (Mendham, 2014).
Förskollärare själva lyfter fram behovet av tillräckliga resurser för att kunna arbeta mer med digital teknik, innefattande mer tid för planering-, implementering- och uppföljningsarbete samt tillgång till den utrustning som behövs (Otterborn et al., 2019).
För att detta ska möjliggöras krävs ett ledarskap och en rektor som är lyhörd och som kan skapa en kultur med normer som stimulerar lärarnas vilja att hela tiden utvecklas (Ohlin, 2019). Att det finns hjälp att få, stöd och support har en positiv effekt på lärarnas
självförtroende och attityder. Med stöd menas att förskolan hjälper lärarna att förstå hur tekniken kan förbättra elevernas lärande kopplat till olika ämnesområden. Stödet innefattar också hjälp att dokumentera barnens individuella lärande och att hitta digitalt medieinnehåll av hög kvalitet (Blackwell, Lauricella & Wartella, 2014). Att förskollärarna fortbildas kontinuerligt med stöd som är anpassat efter deras behov och är förankrad i lärarens kontext är viktigt. Dessa utbildningar bör fokusera på nuläget, att förbättra det innehåll som lärs ut och ges under längre tid (Marklund, 2020; Mendham, 2014; Willermark, 2018). Ett
kunskapsutbyte mellan förskollärare har visat sig ge positiva effekter på deras professionella utveckling, exempelvis genom att delta i onlineforum visar Marklund (2020) i en studie baserad på netnografisk undersökningsmetod och intervjuer med svenska förskollärare. Förskollärare i grupp lär av varandra, vilket Willermark (2018) menar ska vara
framgångsrikt. Varje enskild individs kompetens inom digital teknik blir då inte lika avgörande. Denna form av kollegialt lärande är något som många förskollärare visat sig efterfråga.
För att möjliggöra ett lärande med hjälp av digital teknik behöver förskolläraren förhålla sig till: vilket material som finns tillgängligt, till den sociala kontexten, barnens förutsättningar för lärande och slutligen sin egen kompetens, sina ämneskunskaper och attityder till den digitala tekniken. Tillgången till digital teknik kan variera stort mellan olika förskolor, vilket betyder att förutsättningarna är mycket olika beroende på var förskolläraren arbetar
(Otterborn et al., 2019). Förskollärarens kompetens och ämneskunskaper spelar stor roll för hur väl hen kan implementera den digitala tekniken i förskolans verksamhet (Otterborn et al., 2019). Flertalet studier visar att många förskollärare är fullt medvetna om de potentiella fördelar som finns med att använda digital teknik i förskolan. Detta hindras dock av flera faktorer: otillräcklig kunskap, osäkerhet på hur tekniken ska integreras i undervisningen samt att det finns en brist på relevant utrustning (Fenty et al., 2014; Marklund, 2020; Nilsen,
2018). Det råder också delade meningar inom lärarkåren om huruvida den digitala tekniken verkligen kan förhöja de yngsta barnens lärande och vilka typer av aktiviteter som borde erbjudas dem för att öka sina kunskaper och färdigheter på detta område (Fenty et al., 2014). Mendham (2014) betonar att förskolläraren inte alltid måste vara helt införstådd med vad den digitala tekniken kan erbjuda för att våga ta sig an den i sin undervisning. Då är det bättre att, i de fall som läraren känner sig osäker, gå in som en handledare som utforskar tekniken tillsammans med barnet. Detta står i kontrast till Marklunds (2020) studie som visar att förskollärare vill ta sig an tekniken på ett professionellt, korrekt och målmedvetet sätt med tydlig koppling till läroplansmålen.
3. Genomgång av litteratur och tidigare forskning
Detta avsnitt utgår från vad litteratur och tidigare forskning visar om digital teknik med utgångspunkt ur förskollärare, förskollärarstudenter och vårdnadshavarnas perspektiv. Studierna som omnämns här är av varierad karaktär och har utförts med både kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder samt med olika teoretiska utgångspunkter. Både svenska och utländska studier tas upp, de utländska studierna är relevanta då förskoleverksamheten i dessa länder samt de digitala förutsättningarna är lika Sveriges.
3.1 Förskollärares perspektiv på digital teknik i förskolan
I en svensk studie av Lindahl & Folkesson (2012) diskuteras det att inom förskolan finns gamla och nya normer, de gamla som grundar sig i de traditioner som under många år växt fram, men också nya som ska återspegla läroplanens viljeriktning (Lindahl & Folkesson, 2012). En norm består av faktorer och strukturer som av kollektivet skapar beteenden och tankar om vad som är det normala (Ohlin, 2019). De normer som finns inom förskolan och hur dessa tolkas av de som är verksamma där påverkar i hög grad upplevelserna om digital teknik. Vidare diskuterar Lindahl et al. (2012) att det finns en tradition inom förskolan att skydda barnen från för stort samhälleligt inflytande samtidigt som samhället eftersträvar digital kompetens hos alla medborgare, inkluderat barnen. Det blir alltså en uppenbar konflikt mellan dessa vilket skapar en osäkerhet inför hur den digitala tekniken ska angripas i
förskolan (Lindahl et al., 2012). Samtidigt finns det många förskollärare som menar att barnen behöver förberedas på ett liv i ett samhälle där digital kompetens spelar en allt viktigare roll. En oro som identifierats är också att förskollärare inte vill att tekniken ska ta ifrån dem deras professionella roll som undervisare, att de bara levererar ett färdigt digitalt
innehåll till barnen (Marklund, 2020). Hernwall (2016) har fått syn på att förskollärares upplevelse och inställning till digital teknik oftare styrs av egna erfarenheter av digital teknik än beprövad kunskap eller forskning.
Förskollärares inställning till digital teknik är nära relaterat till deras kunskapsförvärv och kompetens (Marklund, 2020; Nikolopoulou et al., 2015). Mer erfarenhet av och utbildning inom IKT leder till ett större självförtroende. Men att förskollärare känner sig förtrogna med digital teknik behöver inte betyda att de använder den mer i verksamheten (Nikolopoulou et al., 2015). De med färre års erfarenhet kan uppvisa stor teknisk kompetens men samtidigt inte ha lika många pedagogiska redskap i sitt bagage för att kunna integrera digital teknik i
undervisningen (Blackwell et al., 2014). Förskollärare som använder datorplattor privat gör det också mer i förskolans verksamhet (Mendham, 2014). Pedagogisk kompetens och mycket erfarenhet av att jobba med barn torde vara en bra grund att stå på för att implementera digital teknik i förskolan men detta hindras av hur verksamheten i praktiken fungerar och av
uppfattningar om att barn är sårbara och ska skyddas (Hernwall, 2016).
Förskollärare som har fått praktiskt utformade utbildningar som hjälper dem att integrera den digitala tekniken i sitt arbetssätt och som ökar deras kunskap i hur olika mjukvaror kan användas, har mer positiva upplevelser av digital teknik i förskolan (Marklund, 2020;
Nikolopoulou et al., 2015). Förskollärare upplever datorplattor som pedagogiska verktyg men ogillar att de används i underhållningssyfte och ifrågasätter vad det skulle kunna bidra med i förskolan (Nilsen, 2018).
3.2 Förskollärarstudenters perspektiv på digital teknik i förskolan
I en norsk fallstudie av Instefjord (2014) studeras möjligheterna hos lärarstudenter att skaffa sig digital kompetens på sin lärarutbildning. Studenternas motivation påverkas av hur lärarna förhåller sig till den digitala tekniken i sin undervisning. Flera av lärarutbildarna använder den digitala tekniken mer som ett tillägg till än en integrerad del av undervisningen. Särskilt betonas vikten av att studenterna på sin utbildning lär sig att bli digitalt kompetenta, inte tekniskt kunniga. Den tekniska kunskapen blir snabbt föråldrad eftersom utvecklingen av digital teknik går så fort (Instefjord, 2014).
Att använda sig av en undervisning som är multimodal visar Moodley et al. (2016) har effekt på studenternas motivation och lärande. I denna sydafrikanska studie har
förskollärarstudenterna fått möjlighet att skapa sina egna undervisningstillfällen med hjälp av multimodalt berättande. Studenterna fick sedan arbeta med sina berättelser med barn ute på förskolorna. Detta arbetssätt visade sig främja deras samarbetsförmåga samt pedagogiska och
tekniska färdigheter. Att de fick möjligheten att praktisera sin digitala berättelse ute på fältet med verkliga barn och inte endast på högskolan gav studenterna, vad de upplevde som ett äkta lärande. Studenterna upplevde även att läroplanen var lättare att integrera i
undervisningen eftersom styrkan med multimodalitet är att flera medier och områden kan täckas in samtidigt. Samt att ett multimodalt arbetssätt tilltalar den generation av digitala infödingar som studenterna kommer att möta ute i arbetslivet (Moodley et al., 2016). Utbildningens kvalitet är, enligt en amerikansk studie, också avhängig av tillgången till teknologi och att det finns relevant kunskap på lärosätena om hur teknologin praktiskt ska kunna användas i den verksamhet som studenterna så småningom kommer att möta (Fenty et al., 2014). De flesta utvecklingssatsningar på IKT-området i Sverige har gjorts ute på
verksamheterna i förskolorna och inte på lärarutbildningarna, vilket resulterat i att
lärarstudenter upplever att de lärt sig mer om integrering av digital teknik på sin praktik än av lärarna på högskolan (Reneland-Forsman, 2011).
3.3 Vårdnadshavares perspektiv på digital teknik i förskolan
Enligt en kvantitativ studie gjord i Kroatien av Mikelić Preradović et al. (2016) är majoriteten av vårdnadshavarna positivt inställda till användandet av digital teknik i förskolan. Denna studie visade även att vårdnadshavare önskade att delta i en workshop kring positiva och negativa effekter av användandet av digital teknik i barns tidiga åldrar. Majoriteten av
vårdnadshavarna var överens om vikten av att barn ska få en värdefull digital kompetens och undervisning om hur digitala verktyg kan användas (Mikelić Preradović et al., 2016). Dock menar en del vårdnadshavare att datorer och internet hemma är något de inte har råd med men som de förväntas att ha hemma (Harju & Tallberg Broman, 2013). Tidigt införande av undervisning i hur digitala verktyg används i barnens utbildning kan stötta de barn vars vårdnadshavare inte har råd med exempelvis datorer och internet (Konca & Koksalan, 2017). I en kvantitativ och kvalitativ studie som utfördes mellan 2010-2012 mellan fyra europeiska länder England, Grekland, Malta och Luxemburg visade resultatet att vårdnadshavare menar att debatten om digital teknik inte handlar om barnen kan använda den utan mer hur den kan användas för att gynna deras utveckling. De menar vidare att det inte heller finns några instanser att vända sig till och få svar på deras potentiella frågor (Palaiologou, 2016). Att barn får ta del av digitala verktyg hemma och får erfarenhet och kunskap om dessa är viktigt, då dessa erfarenheter kan tas tillvara i förskolan (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2014). De flesta hem i EU har flera digitala verktyg och i de flesta hem kommer barnen tidigt i kontakt med dessa (Palaiologou, 2016). Dock är det vårdnadshavarna som möjliggör
barnens tillgång till dessa digitala verktyg (Aarsand, 2011). Vidare menar Aarsand att vårdnadshavarna många gånger använder sig av diverse regler för att begränsa, anpassa och vägleda barnen i hur de ska använda digitala verktyg. Reglerna som vårdnadshavarna sätter var bland annat restriktioner om hur länge barnen fick använda digitala verktyg, vilka slags program och spel som tilläts samt regler för vilken tid på dygnet då barnen fick använda digitala verktyg. En amerikansk studie som använde både kvantitativa och kvalitativa metoder presenterar ett resultat som visar att digitala verktyg gynnar barnens intelligens, språkkunskaper samt problemlösning (Couse & Chen, 2010). Dock är det generella antagandet i offentliga debatter att digitala verktyg och digitala medier har en negativ påverkan på barns liv. Detta ses i de normer och regler många vårdnadshavare använder sig av (Aarsand, 2011).
4. Metod
I detta avsnitt kommer studiens metodologiska ansats att presenteras i följande ordning:
Innehållsanalys, urvalsprocess, datainsamlingsmetod, genomförande av intervjuer, analysmetod och bearbetning och analys och etiska ställningstaganden.
4.1 Innehållsanalys
Studiens epistemologiska ansats är att källan till kunskapen kommer ur respondenternas berättelser och iakttagelser av deras verklighet. Med en induktiv forskningsansats kan denna studie förutsättningslöst tolka det empiriska materialet framför att analysera genom
förutbestämda teorier (Bryman, 2018). Det finns ingen objektiv bild av vad digital teknik i förskolan är utan den framträder på olika sätt för olika individer. Den ontologiska ansatsen är att verkligheten utgörs av en helhet som både är subjektiv och objektiv. Det subjektiva står för respondenternas medvetenhet om den digitala tekniken och det objektiva är den digitala tekniken i materiell mening (Karlsson, 1995).
Denna studie använder innehållsanalys som metodologisk ansats. Med innehållsanalys som metod kan denna studie få syn på respondenternas attityder till digitalisering genom både det som uttrycks direkt i deras intervjuer samt det underliggande innehåll som framträder genom våra tolkningar av empirin. Då denna studie ämnar finna en djupare innebörd av det som förmedlas i respondenternas berättelser använder denna studie konventionell kvalitativ innehållsanalysen samt har hämtat inspiration från en summerande form av innehållsanalys.
Innehållsanalys är en metod som används för att analysera innehållet i någon form av kommunikation. Genom innehållsanalys synliggörs mönster och samband i det som kommunicerats. När en innehållsanalys görs kan man undersöka antingen det manifesta innehållet alltså det som uttrycks direkt i texten eller det latenta innehållet i texten där forskaren tolkar innehållet (Bryman 2018). För att få ett empiriskt material att göra en innehållsanalys på som är så nära respondenternas attityder som möjligt har
semistrukturerade intervjuer använts. Syftet med intervjuer inom kvalitativ forskning är att skapa förståelse med utgångspunkt i individens perspektiv. Med en semistrukturerad
intervjuform som denna studie använder sig av ges respondenterna möjlighet att fritt prata om det som väcker intresse och frångå frågorna (Bryman, 2018). Innehållsanalys kan delas in i tre olika inriktningar: konventionell, riktad och summerande innehållsanalys. Med
konventionell innehållsanalys görs en objektiv kodning av empirin som inte utgår ifrån förbestämda kategorier, en induktiv ansats. Riktad innehållsanalys innebär och innehåller oftast en mer strukturerad process samt att kodning av det insamlade empiri görs utifrån förutbestämda teorier eller forskning, det vill säga en deduktiv ansats. Summerande innehållsanalys lägger fokus på att finna och kvantifiera frekvensen av särskilda ord eller innehåll i texter för att förstå sammanhangen som dessa ord används i. I den kvalitativa delen av summerande innehållsanalys läggs fokus på att fördjupa analysen och hitta underliggande meningar av orden och innehållet (Hsiu-Fang & Shannon, 2005).
4.2 Urvalsprocess
I denna studie har ett målinriktat och icke-sannolikhetsurval av respondenter gjorts, vilket betyder att de valts utifrån sin relevans för studiens syfte och forskningsfråga. För att få variation i materialet valdes fyra respondenter ut för varje kategori: förskollärare,
förskollärarstudenter och vårdnadshavare. Då dessa respondenter fanns relativt nära oss är det också att betrakta som ett bekvämlighetsurval (Bryman, 2018). Vid valet av respondenter har hänsyn till ålder, kön, sysselsättning tagits för att få variation i urvalet, vilket är att föredra i en kvalitativ studie som vill förstå individers upplevelser av digital teknik på ett djupare plan (Bryman, 2018). Förskollärarna, två kvinnor och två män, arbetar på fyra förskolor i olika kommuner, i kommunal och privat regi, i sydvästra Sverige. Studenterna, två kvinnliga och två manliga, läser till förskollärare. Vårdnadshavarna är två män och två kvinnor med barn på förskolor i sydvästra Sverige och i Mälardalen. Åldrarna på respondenterna varierar från 28 år till 62 år. Möjliga respondenter kontaktades via e-post där ett brev med information om studien bifogades, se bilaga 1. Informationen hölls relativt kort för att det inte skulle vara
möjligt för respondenterna att förbereda tillrättalagda svar då denna studie vill studera deras genuina upplevelser och känslor rörande digital teknik i förskolan.
4.3 Datainsamlingsmetod
Semistrukturerade intervjuer är studiens datainsamlingsmetod. Syftet med intervjuer inom kvalitativ forskning är att skapa förståelse med utgångspunkt i individens perspektiv. Genom att använda intervjuer som datainsamlingsmetod får vi mycket information av respondenterna (Bryman, 2018). Semistrukturerade intervjuer valdes för att kunna ställa frågor utifrån en intervjuguide med olika teman där respondenterna tilläts göra avsteg från dessa. Studiens intervjuguide (se bilaga 2) var uppbyggd av tre huvudteman: Individen och samhället, Individen och förskolan och Individens känslor. Intervjuguiden inleddes med
bakgrundsfrågor om ålder, familjesituation, sysselsättning och annan bakgrundsinformation respondenten ville dela med sig av. Då denna studie utgår från en semistrukturerad intervju ställdes inte alla frågor i samma ordning, avsteg tilläts och följdfrågor kunde ställas. Enligt Bryman (2018) är detta en vanlig procedur vid användandet av denna typ av intervjuer.
4.4 Genomförande av intervjuer
Intervjuerna genomfördes på grund av Covid-19 via videokonferensprogrammet Zoom och pågick mellan 30 och 45 minuter. Intervjuerna spelades in med hjälp av
inspelningsfunktionen i programmet, samt med en telefon för att säkerställa att ljudet upptogs. En av intervjuerna fick genomföras med Messenger då respondenten inte lyckades ansluta till Zoom-mötet. Intervjuerna inleddes med att några enklare frågor ställdes om bakgrund för att få respondenterna att känna sig bekväma i situationen. Intervjuguiden användes som mall, men frågorna ställdes inte i ordning, istället fick respondenterna ge uttryck för sina upplevelser och styra intervjun,
4.5 Etiska ställningstaganden
Vi har i denna studie utgått ifrån Vetenskapsrådets fyra etiska forskningsprinciper (Vetenskapsrådet, 2002). Deltagandet i studien var frivilligt och kunde avbrytas under studiens gång. För att uppfylla informationskravet har deltagarna innan intervjuerna genomfördes fått ta del av information om studiens syfte. Studien använder sig av fiktiva namn, detta för att uppfylla konfidentialitetskravet. Deltagarna har delgivits att empirin som samlats in bara kommer att användas i denna studie och inte spridas vidare, vilket uppfyller
nyttjandekravet. Innan genomförandet av intervjuerna har deltagarna skrivit under en
samtyckesblankett (bilaga 1), för att uppfylla samtyckeskravet, där de försäkrar att de godkänner deltagandet i studien. De fiktiva namn som används i resultatet är: förskollärarna Ingrid, Carl, Johanna och Daniel, förskollärarstudenterna Magnus, Sofia, Tobias och Frida och vårdnadshavarna Javier, Anna, Niclas och Caroline.
4.6 Analysmetod
Det insamlade empiriska materialet i denna studie har analyserats med hjälp av en konventionell kvalitativ innehållsanalys. Analysmetoden är konventionell i meningen att textmaterialet får tala för sig själv och kodning och kategorisering av huvud- och underteman har gjorts i efterhand. Fejes och Thornberg (2019) menar att om materialet ska vägleda och inte bygga på förutbestämda teorier är därför studien en induktiv ansats.
Genom att använda konventionell kvalitativ innehållsanalys som analysmetod av den insamlade empirin kan denna studie utifrån de tre urvalsgruppernas intervjuer närma sig respondenternas perspektiv och få en helhet och därmed en bredare och innehållsrikare insikt om hur de ser på digital teknik i relation till förskolan. Då denna studie ämnar finna en djupare innebörd av det som förmedlas i respondenternas berättelser har denna studie också hämtat inspiration från en summerande form av innehållsanalys. En summerande
innehållsanalys fokuserar på att hitta underliggande meningar i textens innehåll (Hsiu-Fang & Shannon, 2005).
Processen att analysera kan se olika ut, denna studies analysmetod är inspirerad av Graneheim & Lundmans (2004) beskrivning av hur den kan gå tillväga. Detta sker enligt följande steg; Hela textmaterialet läses igenom flera gånger för att skapa en uppfattning om helheten. Citat ur texten som är relevanta för studiens syfte väljs ut inklusive omgivande text för att sammanhanget ska bibehållas. Dessa citat är vad man inom innehållsanalys kallar för meningsbärande enheter. För att korta ner texten kondenseras de meningsbärande enheterna, men utan att innehållet ändras. De kondenserade meningsenheterna kodas sedan och sorteras i kategorier som visar det centrala budskapet i intervjuerna. Inom respektive kategori finns flera kodord som alla har ett liknande innehåll. Kategorierna är det som utgör
intervjutexternas manifesta innehåll. Utifrån de olika kategorierna kan ett eller flera teman formuleras, dessa utgör sedan det latenta innehållet.
4.7 Bearbetning och analys
I denna studie har vi valt utgå från Graneheim & Lundmans (2004) förslag till analysprocess men valt att frångå vissa delar. Det Graneheim & Lundmans benämner som kategori har denna studie istället valt att namnge som undertema. De kondenserade meningsbärande enheterna som framkom i undertemat döptes sedan om till mer illustrerande rubriker. Detta för att visa hur dessa underteman tillsammans utgör huvudtemat, sett ur ett större perspektiv, vilket är det latenta innehållet. Studiens bearbetning och analys gjordes i följande steg: Steg 1: Intervjumaterialet transkriberades ord för ord även utfyllnadsord som ehh och öhh samt tvekningar är med. Utfyllnadsord behålls då vi menar att de tillför mening till
respondenternas beskrivningar och visar på komplexiteten i digitaliseringen (Kvale & Brinkmann, 2009).
Steg 2: Intervjutexterna lästes igenom flera gånger för att skapa sig en helhetsbild av innehållet.
Steg 3: Relevant text för studiens syfte markerades för att tydliggöra textens manifesta innehåll. Hela meningar och ibland hela stycken markerades för att inte förlora kontexten. Steg 4: De markerade meningarna kondenserades till kodord. Kodorden består av ord och fraser som framkommer ofta i respondenternas intervjuer. Kodord vars innebörd hade ett liknande innehåll sorterades in under samma undertema. Undertemana fick olika färger beroende av dess innehåll. Undertemana representerar uttryck som framkommit i
respondenternas berättelser, till exempel “för snabb utveckling”och “stor del av samhället”. Steg 5: Eftersom vi i denna studie vill att texterna ska vara mer illustrativa döptes
undertemana om från exempelvis “för snabb utveckling” till “omringad av en rasande
digitalisering”, vilket tabell 1 visar.
Steg 6: De olika undertemana bildar huvudtemat som har ett vidare perspektiv, vilket utgör det latenta innehållet. Tabell 1 är exempel på kodordens relation till undertema och
huvudtema.
Steg 7: Valda textutdrag analyserades tillsammans av oss för att få flera perspektiv och på så vis nå en djupare analys. Analyserna skrivs fram med ett fylligt illustrativt språk för att visualisera det latenta innehållet tydligare (Bryman, 2018). Förutom en konventionell innehållsanalys har denna studie även hämtat inspiration från en summerande form av
innehållsanalys, därav är analyserna omfattande. Detta har vi gjort för att få en djupare analys av det som förmedlas i intervjutexterna.
Steg 8: Analyserna i respektive huvudtema summerades slutligen i en sammanfattning. Detta för att synliggöra det som är centralt i respondenternas intervjuer.
Tabell 1.
Kodord Undertema Huvudtema
Oro Osäkerhet Rädsla Tvingad Överallt Vågar Vana Vaksamhet Digitaliseringens diktatur
Omringad av en rasande digitalisering Rädsla för det okända
Bristen på kontroll
5. Resultat
Här presenteras resultatet i tre olika huvudteman: Förlorad kontroll, Kasta sig ut i det okända och Den nya digitala förskolan. Varje huvudtema består av flera olika underteman som identifierats i respondenternas utsagor. Dessa underteman skapar tillsammans en helhetsbild över det centrala i respondenternas beskrivningar. För att synliggöra det som framkommer i respondenternas utsagor summeras resultatet i varje huvudtema slutligen i en
sammanfattning.
5.1 Förlorad kontroll
När intervjuerna kodades framkom det hos många av respondenterna känslor av bland annat oro, osäkerhet och rädsla över att den digitala tekniken finns överallt och känns påtvingad. Detta är känslor som får respondenterna att uppleva att de förlorar kontrollen över hur de lever sina liv. Huvudtemat är indelat i olika underteman: Digitaliseringens diktatur där respondenternas uttryck representerar känslor kring samhällets påtvingade roll. Rädslan för
det okända, där respondenternas känslor kring den snabba utvecklingen av digitala tekniker
uttrycks. Omringad av en rasande digitalisering där respondenternas upplevelser av den egna kunskapens påverkan presenteras.
5.1.1 Digitaliseringens diktatur
Den digitala utvecklingen upplevs av flera av respondenterna vara påtvingad och ett måste för att vara delaktig i samhället. Utvecklingen av det digitala går snabbt och det lilla av det analoga samhället som finns kvar idag byts snabbt ut mot det nya digitala samhället.
Detta tvingar respondenterna att använda digital teknik, trots att de inte är bekväma med det eller vill det. Den digitala utvecklingen i samhället skapar en press på medborgarna.
Många förskollärare känner ett tvång att använda digital teknik, dels för att de måste enligt läroplanen men också för att det förväntas av dem i sin profession. Den digitala tekniken undkommer ingen i dagens samhälle, varken privat eller i yrkeslivet som förskollärare. Oavsett hur individerna upplever digital teknik tvingas de mer eller mindre att använda den för att fungera i samhället. Dessa känslor av tvång kan påverka förskollärare,
förskollärarstudenter och vårdnadshavares förhållningssätt till arbetet med digital teknik i förskolan. Utöver att medborgarna förväntas hålla jämna steg med utvecklingen kräver också samhället att de måste införskaffa digitala verktyg för att kunna hantera olika tjänster.
Vårdnadshavaren Caroline berättar:
“Men samtidigt så kräver det ju vissa saker av en, du måste nästan ha dator och
internet idag, du hamnar ehh, utanför samhället ifall du inte skulle ha dessa saker. Samhället kräver väl också att du är insatt i det, kunna hantera det och ha koll på mycket.”
Utifrån detta citat framkommer det att valmöjligheten att delta i dagens digitala samhälle är begränsad. I kollektivtrafiken måste biljetten köpas via en app utan möjlighet till
kontantbetalning. Allt fler räkningar kan bara betalas via internetbanken, vilket visserligen förenklar vardagen för de individer som besitter kunskap och möjlighet att använda digitala enheter. Men för dem som inte vill, kan eller ens har tillgång till de digitala enheter som behövs, skapas en känsla av utanförskap. Förskollärarstudent Frida menar: “Det borde finnas
fler valmöjligheter då istället. Tänker att fakturor skickas ut digitalt och alla kanske inte vill ha dem digitalt, så att det kanske hade behövts att man kunde välja det själv då.”
Medborgarna får lära sig att de måste acceptera den nya ordningen. Den digitala världen upplevs som mindre personlig av dem som föddes innan den digitala eran växte fram. Att ha växt upp i en värld där personlig service har varit ett naturligt inslag i livet skapar en
vilsenhet i ett digitalt samhälle som upplevs som mer anonymt. Carl som är förskollärare beskriver att personlig kontakt är viktigt: “Ehh, jag gillar och ha en personlig kontakt på ett
helt annat sätt, än vad jag känner att jag kan få via nätet. Ehh, så på det sättet är jag fortfarande en sådan som gillar att gå till butik.”
Respondenterna beskriver att den digitala tekniken idag utgör en stor del av samhället och deras personliga liv. Det är något som används dagligen om individen har kunskapen och möjlighet. “Alltså allting ligger ju digitalt, om man vill och vågar använda det.”, säger Ingrid som är förskollärare. De individer som inte vill eller vågar använda digital teknik tvingas ändå anamma den. Samhället som i många fall stöttar sina medborgare föser den yngre generationen in i det digitala, samtidigt som de äldre kastas in. Att bli kastad in en digital värld som individen inte från början önskar vara delaktig i och där de samtidigt upplever brist på stöd betyder att synen på digital teknik påverkas negativt. Detta bidrar till en känsla av maktlöshet och övergivenhet, vilket är något som respondenterna beskriver. Sofia,
förskollärarstudent uttrycker sig så här: “Vi har ju blivit tvungna att lära oss det, ehm det var
en del av samhället redan då och för att inte hamna utanför eller, ehh, missa något fick man lov att lära sig själv.”
I respondenternas beskrivningar framkommer det att den digitala tekniken knappt
undkommer någon i dagens samhälle, varken privat eller i yrkeslivet och det spelar heller ingen roll om du är ung eller gammal. Överallt tvingas människor mer eller mindre att använda den för att fungera i samhället. Flera respondenter menar att de måste förlika sig med digitaliseringen för att fungera i samhället.
“Man kan varken ha ett fungerande yrkesliv eller privatliv, utan att använda digital
teknik. Så det är väl det som har gjort liksom att man tvingas ju in till att använda den (...) Jag kan ju hantera allt liksom som man måste kunna hantera för att fungera i samhället.” – Anna, vårdnadshavare
Anna representerar den kategori i samhället som behärskar tekniken i en sådan omfattning att hon kan leva ett drägligt fungerande liv. Respondenterna beskriver att det är ännu värre för de äldre som har liten erfarenhet av digital teknik. Förskolläraren Carl menar att den äldre generationen som inte har en digital vana på samma sätt som yngre generationen har mer svårigheter i att hantera den digitala tekniken: “Jag känner att det finns många äldre som
tycker det är komplicerat och jobbigt, men jag känner att till viss del kräver samhället en bredare kompetens än vad alla kan ge.”
Utifrån detta citat framkommer det att samhället ställer höga krav på medborgarnas digitala kompetens. Medborgarna förväntas besitta kunskap i att navigera i det digitala landskapet.
Det finns en kluvenhet i respondenternas berättelser inför hur mycket om digital teknik de upplever sig behöva kunna. De individer som känner att de är ointresserade av digital teknik har ingen vilja att lära sig mer än de minimikrav som samhället ställer på dem. Anna berättar att hon behöver kunna vissa saker för att fungera i samhället men att hon inte behöver vara mer positiv till digital teknik än vad som är nödvändigt. “Om jag nu inte ser ljust på det så är
jag inte tvingad till att liksom hänge mig åt digital teknik och sociala medier heller. (…) jag funkar, jag klarar av det man ska klara av.” Det finns en känsla av uppgivenhet i hennes
resonemang. Inför den digitala tekniken är hon apatisk och att ha en åsikt är ovidkommande eftersom det inte finns någon återvändo längre. Det digitala samhället är här för att stanna.
5.1.2 Omringad av en rusande digitalisering
Samtliga respondenter beskriver främst att den digitala tekniken förenklar deras vardag. Känslan av lättillgängligt är något de alla uttrycker, dock menar de även att utvecklingen går fort, nästan för fort ibland. Caroline, vårdnadshavare har blandade känslor inför den digitala utvecklingen, hon uttrycker å ena sidan känslor av tillgänglighet och en slags smidighet, å den andra sidan en viss oro inför den snabba utvecklingen.
“Mycket förenklar ens vardag, även om ibland jag kan känna att det går lite för
snabbt i utvecklingen. Det är nästan hela tiden nya saker man måste lära sig. Det tar liksom aldrig slut, alltid är det något nytt jag måste lära mig. (...) Den har ju redan sån stor plats i samhället och det kanske blir för mycket. Det är svårt att följa med i allt som händer idag.”
Något som är återkommande i respondenternas berättelser är att den digitala teknikens framfart är komplex. Digitaliseringen är redan så omfattande men utvecklingen pågår ständigt. Den kunskap som besitts utmanas hela tiden och måste hela tiden utvecklas.
Respondenterna beskriver att tekniken inte bara präglar samhället utan också deras liv. De menar att människor idag i stor utsträckning lever sina liv på internet och mycket av den sociala kontakten med andra människor sker via olika plattformar. Med de sociala medierna ständigt närvarande i mobiltelefonen, tränger den digitala världen in i respondenternas fysiska värld och blir för många en helt integrerad del av livet. Förskollärare Daniel berättar: ”Det är
ju deras [barnens] värld redan och att inte arbeta med digital teknik i förskolan känns jättekonstigt för mig. Svårt att bortse från att barnen lever i denna digitala värld och bara ta bort det från förskolan.” Daniel menar bestämt att förskolan ska spegla samhället och då den
digitala tekniken är starkt integrerad i samhället uttrycks det som en självklarhet att även barnen ska få vara delaktiga i den.
Trots att respondenterna uppvisar en mer positiv känsla inför den digitala tekniken finns det ändå en skavande känsla hos flera av respondenterna över att utvecklingen går för fort och att barnens digitala kompetens upplevs som bättre än ens egen. Förskolläraren Carl säger: “Det
kan vara problematiskt när tekniken går så fort framåt och barnen är på hugget och
pedagoger kanske inte är där och hugger på samma sätt.” Utifrån vad Carl säger tolkas det
som att förskollärare förväntas leda, vägleda, stötta och undervisa barnen i förskolan. Förskolläraren är många gånger den person som barnen kommer till om de behöver hjälp. När barnen har högre digital kompetens än vad förskolläraren har skapas det en obalans i relationen mellan dem. De antaganden om hur denna relation ska fungera kastas om och förskollärarna står inför en situation de inte är vana vid.
Att tekniken kommer att fortsätta förändra livet och att utvecklingen går fort beskrivs i flera av respondenternas utsagor.
“Det har exploderat nu, det är ju, fortsätter det i den här takten, en annan som vill
hänga med alltså det, jag känner ju det nu att man kommer ju inte att hänga med längre för det går för snabbt.” – Ingrid, förskollärare
Enligt respondenternas tar det på krafterna att simma motströms i ett digitaliserat hav. Hela tiden behöver nya simtag tas och huvudet måste hållas ovanför vattenytan. Vetskapen om att krafterna för att hålla sig flytande kommer att ta slut får människor att känna att kampen redan är förlorad. Känslan av att kampen redan är förlorad och att du kommer att drunkna påverkar inställningen och attityden till den digitala tekniken.
5.1.3 Rädslan för det okända
Att känna en brist på kontroll grundar sig också i en känsla av oro inför något man inte behärskar och känner att man inte har kunskap om. Rädslan inför den digitala tekniken eldas på av medier som rapporterar om farorna med den vilket också får konsekvenser för arbetet i förskolan. Förskollärarstudenten Sofia berättar: “Nej, alltså insatt känner jag ju mig inte. (...)
Sedan läser man ju i tidningar och så, och ehh, det är ju främst negativt känner jag. Det påverkar väl en antar jag.” Sofia ger uttryck för att de budskap som media sprider förstärker
hennes oro inför den digitala tekniken. Detta trots att Sofia uppger att hon inte besitter
är laddad. Ingrid, förskollärare berättar att det finns många historier som cirkulerar i samhället om farorna med digital teknik:
“Du kommer att få hjärntumör och du kommer att bli sjuk, du kan inte ha telefonen
inne vid nattduksbordet, och det blåa ljuset förstör din syn om du har telefonen och iPad där. (..) en del är oroliga för att det förändrar barnen, att det förändrar hjärnorna negativt på något sätt, det är ju en sådan där sak som återstår att se.”
Mycket av det som Ingrid säger grundar sig egentligen inte på någon forskning utan är ett uttryck för den oro som hon känner. Dessa typer av historier cirkulerar i samhället och sprider ännu mer oro. De som inte har kunskap om digital teknik upplevs av respondenterna ha lättare att ta till sig av detta. Även de respondenter som uttrycker mer positiva känslor lyfter upp de eventuella faror som kommer med den digitala tekniken. Det är faror som individen själv inte har sett eller upplevt men som lever kvar inom samhällets väggar. Vårdnadshavaren Daniel betonar att han har en skyldighet att vägleda och skydda barnen från dessa faror:
“Men med stöd från vuxna med som håller koll på om det här ska hålla mig borta från
eller, klicka jag här så kostar det mig pengar sådana här bitar som de ehh, säkert hade hittat så småningom, men att man ändå kan hjälpa dem på vägen och hitta dit snabbare i och med som det ser ut med sociala medier eller såhär, tänker med mobbning och allt sånt också. De behöver kanske, ehh, stöd och hitta eller ehh, hitta farorna i det.”
Alla på nätet har inte goda avsikter vilket samtliga respondenter känner oro inför. Flera av respondenterna förmedlar en känsla av maktlöshet inför att barnen håller på med saker på internet som de inte har kontroll över. En rädsla som förstärks av vetskapen om att det finns så mycket lättillgängligt opassande material som barnen kan råka komma åt.
Vårdnadshavaren Anna tror att det kommer att bli ännu värre när barnen blir äldre. Känslan av tappad kontroll ökar då barnen blir äldre, dels för att barnen kunskapsmässigt springer ifatt föräldrarna rörande digital kompetens, dels för att barnen introduceras för nya sociala
plattformar som vårdnadshavarna inte har vetskap eller koll på. Vårdnadshavare, vars främsta uppgift är att skydda sina barn mot faror, upplever att de famlar i mörkret vilket skapar en känsla av att de är oförmögna att upprätthålla kontrollen. Så här beskriver vårdnadshavaren Anna det:
“Men när man som vuxen har ansvar för att ett barn ska må bra och utvecklas bra,
det gäller vad som helst, så är det klart att man oroar sig och funderar på är det här verkligen nyttigt är det här liksom rätt.”
Flera av respondenterna oroas över vad allt mer tid framför skärmar gör med människor. Vårdnadshavare oroas över barnens relation till exempelvis datorplattorna och vad de gör på dem när de inte är närvarande. De oroas också över att datorplattorna gör barnen mer
stillasittande. En förlorad kontroll över vad barnen gör och att inte veta om de gör något som är gynnsamt eller om de bara “håller på med skit” som Anna uttrycker det, är flera orsaker som bidrar till att vårdnadshavarna beskriver en vaksamhet inför barns relation till digital teknik. “Antingen så är det en risk eller så är det bara för att jag själv blev uppvuxen utan all
digital teknik för att jag tycker att det ska vara som det alltid varit”, säger Anna. Mycket av
hennes inställning till digital teknik beror på att barnen idag växer upp i en annan värld än vad hon själv gjorde och att hon inte fullt ut kan förstå den.
I vårdnadshavarnas utsagor framkommer det oro inför att barnen inte får träna på sociala förmågor i samma utsträckning som tidigare och att skärmarna skulle vara boven i dramat. Barnens sociala förmågor betonas som viktiga och är något de bör träna på under sin uppväxt, vilket de inte tränar på då de integrerar med en skärm. Vårdnadshavaren Caroline berättar att “Det är lite oroande faktiskt, tänker att kommunicera, eller vad man ska säga, med en skärm
är ju inte samma sak som att kommunicera med en verklig person.” Barnens beteende när de
använder digitala oroar vårdnadshavaren Sofia:
“Ehm, men mina upplevelser kommer ju från vad jag märker vad den digitala tekniken
gör med mina barn. Ehh, till exempel hur de reagerar när jag säger att de få sluta spela eller kolla på youtube. Det tycker jag visar på ett beteende som inte är
hälsosamt. De börjar skrika, gråta alltså de tappar det helt ibland. Det är som att det är en så stor del av dem och tar man ifrån dem I-pad eller så, så är det som om de blir handlingsförlamade.”
Att något är så betydelsefullt, har sådan makt över deras barn upplevs som skrämmande visar dessa beskrivningar. Vårdnadshavarna har inte samma relation till digitala medier som deras barn och kan inte riktigt förstå vidden av dess betydelse. Det är två kulturer som möts och krockar.
5.1.4 Sammanfattning – Förlorad kontroll
För att förstå komplexiteten i den digitala teknikens framfart i samhället och hur den påverkar arbetet i förskolan har detta tema lyft upp flera orsaker till varför känslor av brist på kontroll uppstår. Det som är gemensamt i respondenternas berättelser är att de alla beskriver tvång från samhällets sida oavsett om de är positivt eller negativt inställda till digital teknik. Då
respondenterna uttrycker att samhället pressar dem både i privatliv och yrkesliv i hur och när de ska använda den digitala tekniken uppstår känslan av förlorad kontroll. Den digitala tekniken är i ständig utveckling vilket gör att arbetet och att prova tekniken i många fall känns som svårt, övermäktigt och överväldigande är ord respondenterna använder. Den bild som framförs i media om digital teknik påverkar respondenterna, medvetet och omedvetet. Samhällsdebatten som råder är ofta av en negativare ton vilket späds på av media som rapporterar om faror med digital teknik. Historier från förr om farorna med digital teknik och som inte alltid är baserade på fakta lever kvar än idag. Trots att respondenterna är
överväldigande positiva till digital teknik är de ändå vaksamma inför riskerna med digital teknik. Den rädsla som dessa historier för med sig påverkar arbetet med digital teknik i förskolan, vilket gör förskollärarna vaksamma inför denna upplevda farliga teknik.
Vårdnadshavarna beskriver också samma känslor men är i ännu högre grad mottagliga för missledande nyhetsrapportering om farorna med digital teknik då de generellt inte tagit del av samma typ av forskning som förskollärarna gjort. Att skärmarna gör barnen asociala eller att de inte tränas i sociala förmågor oroas flera av respondenterna av, vilket får konsekvenser för förskolans arbete med digital teknik. En känsla av att förlora makten över vilket stort
inflytande som den digitala tekniken har över barnen, framträder också. Barnen idag är födda i en digitaliserad värld, för dem är tekniken en del av deras liv. För många vuxna har den digitala tekniken kommit in senare i deras liv, vilket gör att de inte förstår den digitala teknikens betydelse för barnen. Det är två livsvärldar som krockar och inte är förenliga med varandra.
5.2 Kasta sig ut i det okända
I respondenternas utsagor framkommer det att det finns många möjligheter med digital teknik men att en förutsättning för att arbeta med digital teknik i förskolan är att det krävs en vilja, ett intresse och att våga. I detta huvudtema presenteras följande underteman, Friskt vågat
hälften vunnet, där respondenterna ger uttryck om att våga använda digital teknik och hur
detta påverkar deras förhållningssätt och arbete. Guldkorn bland sandkorn, där
respondenterna berättar om de möjligheter de ser med digital teknik och hur de har sett dessa möjligheter efter hand.
5.2.1 Friskt vågat hälften vunnet
För att förstå den digitala tekniken krävs en vilja, ett intresse och att våga kasta sig ut i det okända för att ta in ny kunskap. Respondenterna menar att vuxna har mycket att lära om hur
barnen tar sig an den digitala tekniken. Barnen beskrivs ha ett mer lättsamt förhållningssätt än de vuxna som upplevs mer ängsliga inför den digitala tekniken, vilket vårdnadshavare Sofia berättar om:
“Alltså de är ju ibland bättre än vad jag är. De behöver ju inte ens förstå språket för
att förstå innehållet och vad spelet går ut på. De vet ju ändå hur det ska göra. Och det är ju positivt tänker jag. Samt att de är inte rädda för att utforska och testa. Deras digitala kompetens kommer ju vara sjukt mer avancerat än min när de är äldre.”
Förskollärare Ingrid menar att barnen inte känner samma rädsla inför den digitala tekniken som vuxna kan göra. “När I-padsen kom till förskolan tog barnen dem till sig med entusiasm
och barnen bara kom in och visade oss vuxna hur vi skulle göra”, säger Ingrid. För den
vuxna generationen är datorplattan en dyrbar apparat som ska behandlas varsamt.
För att vara bra på något krävs det ett intresse menar respondenterna. De respondenter som beskriver att de besitter god kunskap om digital teknik känner sig mer trygga i sin
förskollärarroll på detta område. Att läsa in sig på de eventuella faror som den digitala tekniken kan föra med sig menar Ingrid skapar en trygghet:
“Man kan bli rädd för en del saker så måste också vara medveten om vad man gör och
ha mycket kunskap kring vad man gör tycker jag. Men jag är ju extrem i det här fallet. Jag sitter ju alltid och läser in mig på nya saker som händer i omvärlden och försöker både vara med och skydda mig för eventuella faror.”
Förskolläraren Carl betonar att det är viktigt att använda sig av barnens intressen och
kunskaper som en strategi för att få mer kunskap och bli tryggare i arbetet med digital teknik. “Det är liksom bara fantasin som stoppar dig helt enkelt. Ehh och jag tror att det är
det som är det roliga när vi på förskolan jobbar med teknik på olika sätt är att vi har en viss förkunskap, barnen har en viss förkunskap och tillsammans kan vi göra
jättemycket roliga saker. Och det gör ingenting om vi gör lite misstag på vägen till vårt mål. För att det är ett lärande i sig.”
Både Carl och studenten Sofia menar att det är viktigt att släppa lite på kontrollen och våga utforska den digitala tekniken tillsammans med barnen. Inställningen att allt inte måste bli perfekt från start och att det finns ett lärande på vägen gör att förskollärarna kan våga mer. Det visar sig i berättelserna att en grundbult för att lära sig är att vara intresserad och känna motivation. Men det är inte lätt för de förskollärare som känner att de är ute på djupt vatten. Det finns ingen botten att landa på när det känns otäckt. Detta bottnar i en rädsla för att något
kan gå fel. För att våga bemästra det okända är det bra att ha strategier och att ta vara på varandras kunskaper. En individ kan inte allt men ett kollegium kan mer.
5.2.2 Guldkorn bland sandkorn
Det digitaliserade samhället idag erbjuder många möjligheter. Guldkornen är ibland begravda under sand men samtliga respondenter berättar om att när de grävt lite djupare har de hittat fler guldkorn och då fått syn på alla de möjligheter som finns med digital teknik.
“När man ser hur mycket barnen har i huvudet som kanske inte kom ut innan som de
nu får fram. Och då jag tänker på den här multimodala kommunikationen. Att de kan använda ljud och bild och filmer, texter. Ja, det finns ju allt. Nu sitter vi och gör filmer med stop motion, med green screen.” – Ingrid, förskollärare
Både förskollärarstudenten Tobias och Ingrid beskriver av att det finns många möjligheter med digital teknik, särskilt gällande kommunikation. Digital teknik möjliggör också
kommunikation mellan hemmet och förskolan vilket ger vårdnadshavare insyn i förskolans verksamhet och arbete, detta menar Javier vara värdefullt:
“Vi får också lite bilder och grejer som vi föräldrar tycker är jätteviktiga för att ha
koll på vad barnen gör och att verkligen få lite mer kontakt med… Ehh, ofta undrar man vad gör de hela dagen där och. Ehm, när man får den där korta inblicken i vad de gör blir man jätteglad. Och sedan är det jättebra att prata med barnen sedan när de kommer hem på kvällen. Man har lite mer att gå på och ställa frågor.”
Vårdnadshavare kan känna en oro över att lämna över sina barn i någon annans vård, att då få en bekräftelse på att barnet mår bra och trivs är såklart viktigt. Inblicken i förskolans vardag ger även vårdnadshavare en idé om vad förskolan arbetar med och vissa förskolor använder denna digitala kommunikation för att bjuda in vårdnadshavarna så att de får en djupare inblick i förskolans verksamhet samt hur de arbetar och vilket syfte det har.
“Men sedan har ju förskolan min son går i bjudit in oss föräldrar för att se hur de
arbetar med bee-bots. Ett sätt att få föräldrarna inblandade och för förskolan att tydliggöra sitt syfte att arbeta med digital teknik.”
Vårdnadshavaren Sofia är mycket tacksam över den inblick förskolan erbjuder och att de bemödar sig med att förklara och tydliggöra syftet med deras arbete. I respondenternas
berättelser framkommer en oro inför arbetet med digital teknik i förskolan och trots att många möjligheter nämns är det ändå farorna som är mer framträdande. Känslan av att digital teknik är något skadligt för barnen, att de bara sitter vid en datorplatta och blir passiva är något som är framträdande i respondenternas berättelser. Genom att förskolan är transparent om hur de
arbetar och är tydlig i kommunikationen gentemot vårdnadshavarna så kan mycket av oron och tvivlen inför den digitala tekniken sköljas bort.
5.2.3 Sammanfattning – Kasta sig ut i det okända
För att kunna arbeta med digital teknik i förskolan krävs det en vilja, ett intresse och att våga. Att våga är kanske den absolut viktigaste egenskapen hos förskollärarna, det är genom att våga testa den digitala tekniken förskollärarna får kunskap. Att släppa kontrollen och kasta sig ut i det okända känns skrämmande och ovisst. Dock upplevs barnen inte vara rädda för att kasta sig ut utan de testar sig gärna fram och visar sig i många fall besitta digital kunskap som triumferar förskollärarnas. Respondenterna ser många möjligheter med digital teknik, främst angående kommunikation. Den multimodala digitala tekniken ger barnen möjligheter att uttrycka sig på flera sätt, såsom med hjälp av bilder, ljud och musik. Digitala verktyg möjliggör även kommunikation mellan hemmet och förskolan vilket gör att vårdnadshavare får en inblick i deras barns vardag samt vad förskolan arbetar med. Detta leder till en
kommunikation där förskolan får möjlighet att förklara hur och varför de arbetar med digital teknik. Inblick i förskolans syfte är något som respondenterna uttrycker är viktigt och som stillar deras oro, särskilt de respondenter som ställer sig vaksamma inför att digital teknik ska in i förskolans verksamhet.
5.3 Den nya digitala förskolan
Respondenterna betonar i detta tema vikten av relevant utbildning och fortbildning för att kunna arbete med digital teknik i förskolan samt att det finns ett tydligt syfte med hur de digitala verktygen används. I detta huvudtema presenteras följande underteman, Kunskap är
makt, där respondenterna berättar om vilken utbildning och fortbildning inom digital teknik
de har fått och huruvida dessa egentligen har hjälp dem att bli säkrare. Syfte höljt i dimma där respondenterna uttrycker svårigheterna med att arbeta med digital teknik i förskolan.
5.3.1 Kunskap är makt
Förskollärarnas brist på kunskap om den digitala tekniken påverkar barnen. Bristen på kunskapen och rädslan att göra fel gör att förskollärare drar sig för att använda den digitala tekniken. Att de digitala verktygen inte används på ett sätt som läroplanen avser oroar
förskolläraren Carl: ”känner inte har kunskapen för den, så blir den kanske inte använd i den
