Föreläsning om intervjuundersökningar Jonas Axelsson
Upplägg:
- Allmänt om vetenskapliga intervjuer - Olika former av vetenskapliga intervjuer
- Arbetsgången i halvstrukturerad intervju och riktad öppen intervju
Allmänt om vetenskapliga intervjuer
Man kan ju först säga något väldigt allmänt om intervjuer. Intervjuer finns ju i alla möjliga sammanhang. Alltifrån anställningsintervjuer till intervjuer på tv-sporten.
Vad skiljer intervju från begreppet ”samtal”? Samtal syftar ofta på något mer ömsesidigt, reciprokt än intervjun. Det finns alltid ett slags dominans i intervjun. Den person som gör intervjun har något slags dominans över den som intervjuas. Även om dominansen kan vara väldigt liten, man kan ju lämna stort utrymme för den som intervjuas. Men det är slutligen intervjuaren som sätter ramarna.
Detta är ju egentligen ett skäl till att vara lite med försiktig med att utföra intervjuer. Behöver vi göra intervjuer? Kan vi kanske få tag i material genom tidigare forskning? Sådana frågor bör vi ställa i och med att intervjun ändå innebär ett slags utsatthet för dem som intervjuas.
Det är ganska nytt att på systematiskt sätt skriva exempelvis metodböcker om hur man skall göra intervjuer. Intervjuandet har inte så sällan setts som en konst eller ett hantverk som inte kan läras ut genom olika manualer. Men nu för tiden finns ändå en del böcker av
handbokskaraktär på området…
När är det lämpligt att använda intervjuer? Jo:
- När man vill få förståelse, när man vill få inlevelse i någon människas erfarenheter.
- När man är inriktad på nutida fenomen. Det har visat sig att intervjuer är mindre lämpliga om det handlar om saker som folk har upplevt tidigare i sitt liv. Människors minnesförmåga är inte så pålitlig. Om man är inriktad på dåtid är gruppintervjuer däremot ett bättre alternativ. Olika personers minnen kan då komplettera och korrigera varandra.
- När det inte finns tillräckligt med information i skriftlig form. Det är en grundregel att om något finns i skriftlig form – t ex information om antalet anställda på ett företag – så skall man inte basera sådant på intervjuuppgifter. Man skall först kolla om något finns i skriftlig form.
När är det mindre lämpligt (men inte otänkbart) att använda intervjuer?
- När man vill nå förklaring. När man söker orsaksförklaringar. A påverkade B som påverkade C… osv.
- När man är inriktad på dåtida fenomen. Då är det lämpligare att studera arkivmaterial osv.
- När det skriftliga materialet räcker till. T ex tidigare forskning i form av avhandlingar, artiklar osv.
Olika former av vetenskapliga intervjuer
Ibland tror vi att intervjuer är en rent kvalitativ metod. Men det finns också kvantitativa intervjuer och just kvantitativ är första intervjuformen vi tar upp:
- Strukturerad intervju. Intervju med fasta svarsalternativ, men sedan följer kvalitativa former:
- Halvstrukturerad intervju. Här används specificerade frågor som ställs i en viss ordning.
- Den riktat öppna intervjun. Här har man också fasta frågor, men de kan ställas i en mer flexibel ordning.
- Den öppna intervjun. Här utgår man från någon vag övergripande fråga, sedan har den som intervjuas stora möjligheter att vrida intervjun i viss riktning.
Det är den halvstrukturerade intervjun eller den riktade öppna intervjun som är aktuell för er del, i den uppgift ni skall göra, och troligtvis också senare när ni skall skriva c-uppsats.
Arbetsgången i halvstrukturerad intervju och riktat öppen intervju
Man börjar oftast med att läsa in sig på området. Och man tar reda på om det behövs göras intervjuer. Kanske finns det tillräckligt med intervjumaterial redan?
Syfte och frågeställningar bör man konstruera. Vad vill man få reda på i sin studie?
Och sedan utifrån syfte och frågeställningar så skapas intervjuguiden. Intervjuguiden skall vara styrande vid intervjun. Det är det dokument som ni skall ha tillhands när ni sitter och intervjuar.
Intervjuguiden skall utgå från forskningsfrågorna. De skall grena ut sig från
forskningsfrågorna. Men medan forskningsfrågorna kan innehålla teoretiska begrepp osv, så skall naturligtvis intervjufrågorna formuleras så enkelt och vardagligt som möjligt.
Intervjuguiden skall vara tematiskt sammanhängande – dvs intervjufrågorna skall höra ihop med forskningsfrågorna.
Men den skall också vara dynamiskt sammanhängande – frågorna skall flyta på lätt, och vara i relevant ordningsföljd. Man skall inte hamna i återvändsgränd med sin fråga, utan utifrån en fråga skall man smidigt komma vidare till nästa.
Obs! Det gäller att förhålla sig flexibelt till intervjuguiden! Ett nybörjarfel är att hålla sig alltför strikt till guiden och missa intressanta saker som stör ordningen lite.
När man har intervjuguiden, och har gjort urval (som tidigare har behandlats), så kan man börja intervjua.
När det gäller det konkreta frågandet i intervjusituationen så räknar Steinar Kvale upp följande typer av frågor/inlägg:
Inledande frågor – för att få igång pratandet. ”Vill du berätta något om…?”
Direkta frågor – det är frågor som i stort sett läses från intervjuguiden
Uppföljningsfrågor – frågor som man inte kan ha nedskrivna i intervjuguiden. Men som behövs för att fånga upp saker som sägs.
Sonderande frågor – lite vagt undrande frågor. ”Kan du berätta något mer om detta..?”
Specificerande frågor – när man vill få fram ett mer precist svar.
Indirekta frågor – när man tror att intervjupersonen tycker att det är känsligt att avslöja vad han/hon tycker om ett specifikt ämne, så kan man överföra det till att gälla någon annan. ”Hur tror du andra här ser på Sverigedemokraterna?” På detta vis kan intervjupersonens egna åsikter ändå komma fram.
Strukturerande inlägg/frågor – innebär att man styr upp intervjun om man börjar komma från ämnet för mycket.
Tolkande frågor – Man kollar om man har tolkat rätt. ”Det låter som om det var väldigt jobbigt, var det det?”
Tystnad – kan också vara väldigt effektivt ibland. Kan leda till att intervjupersonen får lite utrymme att tänka efter.
Man kan här säga något om ”ledande frågor”. Det utmålas ibland som ett större problem än det är. I intervjuguiden bör man inte ha ledande frågor. Men som en tolkande fråga är det ofta inte problematiskt.
Hur bör man då vara som intervjuare? Steinar Kvale tar upp viktiga punkter:
Kunnig
Strukturerande – man skall komma ihåg att intervjuaren ändå måste styra, det är inget vanligt samtal
Tydlig – man måste kunna kommunicera sina frågor.
Vänlig
Känslig – kunna läsa av situationen.
Öppen – vara vaken för det oväntade
Kritisk – hela tiden ha med den vetenskapliga blicken
Minnesgod
Tolkande – tolkandet bör idealiskt sett börja redan under intervjun.
Dilemman att tänka på vid intervjusituationen. Tänk på att det kan vara problematiskt att vara flera intervjuare ibland. Intervjupersonen kan känna sig mer pressad.
Man bör helst använda bandspelare. Även om det finns nackdelar med detta också.
Vad är då en bra intervju?
Kvale igen:
Spontana, rika, specifika och relevanta svar från den intervjuade.
Ju kortare frågor och längre svar desto bättre Intervjuaren följer upp och klargör svaren som ges Intervjun börjar att tolkas redan när den genomförs
Intervjuaren får tolkningar bekräftade redan under intervjun (genom tolkande frågor) Intervjun är ”självkommunicerande”, den är i sig själv en levande, bra historia.
Efter intervjun så bör man skriva ut intervjun. Dock inte nödvändigtvis hela. Vissa delar kan vara irrelevanta.
Bearbetningen av den utskrivna intervjun skall vi inte säga mycket om här. Men ofta talar om kodning i samband med denna bearbetning.
Kodning innebär att man hittar kategorier (eller teman) i intervjutexten. Man försöker sammanfatta vad intervjun handlar om.
Kodningen sker bland annat i dessa två steg: 1 Öppen kodning. Man hittar kategorier utan att relatera kategorierna till varandra. Och 2 Axial kodning, man börjar nu koppla ihop
kategorier med varandra. Man börjar lista ut hur olika teman hänger ihop.
