Litteratur och kritik m.m.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1943_litt
Fornvännen 1943, s. 123-128, 240-256, 319-320, 373-401
Ingår i: samla.raa.se
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 123
sättes. Det inventerade materialet uppdelas därför i olika kategorier allt- efter byggnadernas eller den samlade anläggningens kulturhistoriska värde. Särskilt betydelsefulla egendomar böra givetvis bibehållas i kro- nans ägo. Beträffande andra gårdar, där försäljning i och fiir sig anses rimlig, kan det vara lämpligt att föreskriva, att den nya ägaren skall låta registrera vissa byggnader såsom kulturminnosmärken i den ordning lagen den 12 juni 1942 om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader förutsätter.
Samarbetet med domänverket har under de sista åren blivit alltmera omfattande och har även inriktats på kronogårdarnas nybebyggelse. Äm- betet har här haft tillfälle att lämna råd och anvisningar med utgångs- punkt från äldre bebyggelsoformer, som kunna och böra tillvaratagas och utnyttjas även då det gäller att på ändamålsenligt sätt tillfredsställa moderna behov i fråga om såväl bostäder som ekonomihus. Inom detta avsnitt har samarbetet med Samfundet för hembygdsvård visat sig värde- fullt, liksom också beträffande en rad byggnadsfrågor, som hänföra sig till egnahemsstyrelsens verksamhet. Styrelsen har under de sista åren sökt och upprätthållit kontakt med ämbetet i och för utformande av bygg- nadstyper, som ansluta sig till de för skilda trakter traditionella for- merna, vilka successivt vuxit fram i direkt anslutning till de praktiska behoven. De hittills vunna resultaten ha visat, att dessa traditionella former i långt större utsträckning än man velat tro kunna erbjuda ända- målsenliga lösningar även med hänsyn till våra dagars krav.
Bertil Berthelson
LITTERATUR OCH KRITIK
F R I E D R I C H W. F R E I H E R R VON BISSING: Der Fussboden aus dem Falaste des Königs Amenophis I V zu, El Hawata im Museum zu Kairo. Verlag F. Bruckmuiin, Miinchen 1941.
Professor von Bissing hat bereits in seiner »Einfilhrung in die Ge-
schichte der ägyptischen Kunst» (1908) und in seinen »Denkmälern der
ägyptischen Skulptur» (1906—1911), als noch oft von einer »Sonder-
knnst» Amenophis IV gesprochen wurde, — ein wahrheitsgetroues Bild
der Entwicklung dieser Kunst kurz skizziert und ihre gut ägyptisilie
Bodenständigkeit behauptet; in seinen »Denkmälern zur Geschichte dor
Kunst Amenophis IV» ward darauf wichtiges Material zur Ktinstler-
geschichte dieser Zeit publiziert. So hat Professor von Bissing schon
länge zuriick sein Interesse fiir die Kunst der El-Araarna-Zeit bewiesen,
und von ihm, zugleich dem bedeutendsten ägyptischen Kunstbistoriker
124 L I T T E R A T U R O C I I K It I T I K
unserer Zeit war es daher sehr erfreulich diese neue Arbeit tiber die Malerei der Zeit Amenophis IV zu sehen: 46 Seiten Text in folio, mit 6 mehrfarbigen und 8 einfarbigen Tafeln (und 4 »Abbildungen im Text», davon 3 eigentlich aut einer Kreidepapier-Tafel), vom Verlag F. Bruck- mann in vorbildlichem Druck ausgefiihrt.
Die farbigen Tafeln mit don El-Amarna Fussbodenmalereien sind dabei nach Guaschfaksimiles des Malers Reach ausgefuhrt, welcher Monate läng däran gearbeitet hat, und sind auch von Professor von Bissing selbst Zug um Zug nacligepriift, — und es darf wohl behauptet werden, dass dabei — wie von Bissing selbst angibt — »kaum je bisher bei ägyptischen Malereien so sehr der Eindruck der Originalo auch im Stofflichen erreicht, niemals sicher llbertroffen worden ist». Ich glaube es ebenfalls bezeugen zu dtlrfen, weil auch ich die Mögliehkeit gehabt habe, die Originalo zu studieren, und auch fiir die Kunst Amenophis IV mich inehrfacli interessiert habe.
1Besonders wichtig sind von Bissings Feststellungen Uber die Mal- technik dor Pflanzen- und Vogelbilder auf dem Fussboden und seine Ausfiihrnngen Uber die kunstgescbichtliche Stellung der Malereien. Die Farben sind al secco (und nicht al fresco, wie fruher oft behauptet) auf- gotragen, wobei als Bindemittel fiir das Farbpulvcr Leim öder Gummi gedient hat. Vorzeichnungen fobien, und nur ganz seiten bei Pflanzen, öfter bei Tieren ist zuerst eine sebwarze Kontur gezeichnet. An Farben sind anzutreffen Blau (ein Calcium-Kupfer-Silikat unter Zusatz von Nation), Rot (Eisenoxyd), Gelb (Ockererde), Braun (Eisenoxydocker öder Rot auf Schwarz gesetzt), Griin (Ocker mit Blau) und Schwarz
(Russ). Und was die kunstgescbichtliche Stellung der Fussbodenmale- reien und uberhaupt der Malerei der Zeit Amenophis IV anbetrifft, so sieht von Bissing auch in dieser neuen Arbeit in der Kunst Amenophis IV
»nur den Höhepunkt einer läng sich vorbereitenden Entwicklung», was einwandfrei bewiesen wird.
Ebenfalls die genaue Beschreibung der Fussboden-Malereien von El-Hawata und die naturwissenschaftlichen Angaben tiber die darge- stellten Pflanzen, sowie dio Betracbtungen iiber Fussboden und Fussboden- Malereien uberhaupt in Ägypten können von einem jeden Ägyptologen, Kunsthistoriker öder Archäologen nur mit grossem Interesse gelesen werden. Zu betenen ist ferner, dass in den Ausftihrungen von Bissings iin orster Versuch gemacht ist, eine Geschichte der Ausstattung der Fussboden in Ägypten zu geben und die Bedeutung bcmaller Fussboden im Raum zu orfassen. Durch dieses sein ncues Werk bat Professor von Bissing der Altertumsforschung unbestreitbar einen grossen Dienst er- wiesen.
Fr. Balodis.
1
Vergl. meine Arbeiten: »Egipetskoje iskusstvo vreraeni Amenofisa IV» (Moskau 1914), »Pametniki egipetskovo iskusstva vrem. Echnatona»
(Moskau 1924) und »Echnatons Kunstreform» (auch lettisch »Måkslas
reforma Echnatona laika», Kiga, 1924).
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 1 2 5
GÖSTA O T T E R V I K Litteratur om Blekinge. En bibliografisk överblick. Blekinge musei- och hembygdsförbund, Karlskrona.
538 s. (med 3251 nr) Pris kr. 12:—.
En bok om Blekinge. Minnesskrift med anledning av lands- hövding Sven Hagströmers ämbetstid 1924 — 1942. Blekinge musei- och hembygdsförbund, Karlskrona 1942. Redigerad av Sigfrid Leander. 752 s.
Svenskt kulturförsvar har genom landsantikvarieinstitutionen erhållit en kraftig förstärkning: minnesvården bar organiserats, museiväsendet bar reorganiserats, och lika betydelsefulla ha dessa nya tjänster varit, då det gällt att, på den front där de insatts, gå över från försvar till anfall.
Kulturotfensiven har här gått efter tvenne linjer: folkbildning och ny- skapande vetenskaplig verksamhet. Detta vetenskapliga arbete har ut- gjorts både av direkta egna insatser och organisatorisk gärning i form av redigering och forskningsplanering. Följden bar blivit en oerhörd upp- ryckning av flertalet av våra landskapstidskrifter (några av dem stodo redan i äldre tid på en mycket hög nivå, fast intresseriktningen dä i allmänhet var en annan). Under särskilt det senaste decenniet ba så- lunda i dessa publikationer tryckts en mängd värdefulla avhandlingar och uppsatser, akteditioner och bildsammanställningar, vilket allt en- dast i ganska begränsad utsträckning ur mera allmän synpunkt förlo- rar i värde genom blickfältets geografiska begränsning.
En landskapstidskrift, som det som nu sagts i hög grad passar in på, är Blekingeboken, sedan 1934 redigerad av Sigfrid Leander (första året även av Gottfrid Wirde). Tack vare en klart skönjbar planering på längre sikt bar emellertid Blekingeboken erhållit sin alldeles speciella karaktär.
Här har nämligen år efter år område efter område av till blekingsk historia hörande stoff publicerats och diskuterats i delvis mycket omfat- tande, vetenskapligt hållna översikter: 1934: Blekingska medaljer, 1935:
Alma Falk, Blekinges natur, John Elof Forssander, Ett kapitel ur Ble- kinge äldsta bebyggelsehistoria ( = båtyxkulturen i B.), Henry Villgrund, Väggmåleriet i Blekinge, 1936: Egil Lönnberg, Blekinge bronsålder, 1937:
Ingrid Dahlin, Blekingedräkten, 1938: Barbro Eldström, Om stenhuggoriet i Blekinge, 1939: Sven Pettersson, Blekinges folkmål, 1940: Sigurd Erixon, Den blekingska lantbefolkningens byggnadskultur, 1942: Kihlgren, Ble- kinges runstenar. Årgången 1941 innehåller intet dylikt bidrag. Det beror på att den allmänna översikt, som till detta år utarbetats, fått ett sådant omfång, att den måst publiceras som en särskild bok, vars titel läses ovan.
Flera, delvis mycket goda, landskapsbibliografier existera i vårt land.
Otterviks hör bland dessa — Gud ske lov! — till den kategorien, där ma-
terialet i första hand real- och inte nominalkatalogiserats. För det väldiga
merarbete detta krävt är man författaren mycket tacksam. Tack vare den
nya bibliografien är det alltså numera möjligt att i en handvändning ta
reda på vad som skrivits om blekingsk arkeologi och konsthistoria, om
blekingska kyrkor, befästningar, runor och kartor. Först genom biblio-
126 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
grafier av denna art blir det möjligt för forskningen att rätt utnyttja det stora arbete som (se ovan!) under do senare åren nedlagts i alla våra lokala tidskrifter av skiftande karaktär. Det är därför livligt att hoppas att Otterviks arbete kominer att stimulera till liknande verk i andra landsändar.
Någon granskning av bibliografien kan dot inte här bli fråga om. Några påpekanden om förbisedd litteratur (de flosta ex. nedan äro hämtade ur den av fil. lic. Maja Lundqvist upprättade topografiska littoraturkatalogon i kortfonn i KVHAA:s bibliotek) kan dock göras: Johnny Roosval bar sålunda skrivit om William Andersson i Konsthistorisk Tidskrift 1939 och i Annales de 1'institut Kondakov XI (1940). Vidare antecknas som bortglömda II. Wacbtmeister, Ett unikt fynd från Blekinge (Fornvännen 1934), C. Wibling, Bidrag till kännedomen om åkerbrukets ålder i vårt land (Ymer 1897, s. 17—20; handlar om ett boplatsfynd i Svenstorp, Hoby sn), William Karlsson, Nattvardskanna av tenn från 1686 (Kulturen 1940, s. 22—23; kannan tillverkad i Karlskrona, använd i Ramdala), Gun- nar Ekholm, Två fynd från den förromerska järnåldern, II. Fyndet från Ysane (Fornvännen 1919, s. 227—31), Carl R. af Ugglas, Guldsmed och modellör (Fornvännen 1933, s. 193—201; behandlar bl. a. ett spänne, funnet i Skillingo, Nättraby sn), Folke Lindborg, Bondefreder under svensk me- deltid (Hist. T. 1928) samt rec. i Nordisk Numismatisk Unions medlemsblad 1938 av Grandjeans verk om de danska stadssigillen, i vilket bl. a. Ello- holms sigill närmare behandlas.
Får den intensiva forskning om Blekinge, som Otterviks bok vittnar om, fortsätta på samma sätt ett antal år, torde denna provins mer än do flesta ha hunnit så långt på materialsamlandets och detatjforskningens område, att behovet av en större sammanfattning blir uppenbart. En sådan blir då även möjlig att göra.
Sedan ovanstående skrevs har i viss mån den där uttalade önskan om en blekingsk syntes blivit uppfylld genom det till landshövding Hagströ- mers ära utgivna stora verket >En bok om Blekinge». Men det är som sagt endast i viss och egentligen ganska ringa mån, ty det nyutkomna arbetet behandlar till större delen de nutida förhållandena mod det korta perspektivet av 18 år. Emellertid har man inte hållit sig strikt till denna gräns utan ofta givit även ganska ingående historiska överblickar. Där- till kommer även att ett antal uppsatser äro övervägande bakåtblickande.
Värdefulla även ur historisk synpunkt äro sålunda »Kyrkorna och kyr- kan» av Gunnar Herrlin och »Sölvesborg — Blekinges äldsta stad» av Lars- Göran Kindslröm. Sven Björnssons bidrag »Blekingcnatnrens uppkomst»
sysslar ganska ingående även med det postglaciala skedet och torde därför vara av intresse för stenåldersforskarna. Sigfrid Leanders översikt över
»Fomminnes- och kulturminnesvård i Blekinge» vittnar vältaligt om det resultatrika arbete han utfört till fromma för sin hembygd och om det ideella patos som ligger bakom hans insats.
Nils Ludvig Rasmusson
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 127
MONICA RYDBECK: Henning Rolevcs S. Göransgrupp i Fal- sterbo kyrka. Meddelande från Lunds Universitets Historiska Museum 1942.
Docenten Rydbeck observerar Rostock-forskaren Gräbkes fynd av ett rostockiskt konstnärsnamn för en märklig skulptur från omkr. 1510 i Fal- sterbo, en S. Görans-grupp, av vilken nu endast prinsessan återstår.
Skulptören (eller som man försiktigare t. v. borde säga: leverantören) heter Henning Roleves (se Beiträge z. Gesch. Rostock XXII. 1941 s. 112), titulerad målare. R. anför även Linnés oeh Brunius' iakttagelser om för- hållanden i Falsterbo kyrkas kor, varigenom vissa, tyvärr icke fullt klara upplysningar erhållas om Görans-gruppens uppställning.
Johnny Roosval
M O N I C A R Y D B E C K : Monumentet över A n d e r s B i n g och haus hustru i Smedstorps k y r k a . M e d d . fr. L u n d s U n i v . H i s t . M u s . 1942.
Förf. gör berättigade anmärkningar på 1932 års restaurering av detta ansenliga marmorverk. Det har en för nordisk miljö ovanligt ren pal- ladiansk teckning, om man bortser från de alltför korta proportionerna på Dygd-statyetterna. Kompositionen tillskrives sedan länge Hans van Steenwinkel d. ä. Skulptören okänd. Intressant är en extra porträttbyst av Bing, kvalificerad och personlig, som uppenbarligen varit avsedd att remplacera det konventionella huvudet på monumentets p r i a n t-staty (den knäböjande Anders Bing).
Johnny Roosval
L I T E R A R Y N O T E S A N D R E V I E W S
Under the title T h e F i e l d w o r k of t h e S t a t e D e p a r t m e n t of
A n t i q u i t i e s Bertil Berthelson gives some particulars of tho activities
of the Buildings Section during 1942. In the present bnrdonsomo financial
situation the Government has endeavoured to support the preservation of
cultural monuments, nnd (he Department has received great assistance from
the number of conscript civilian workers placed at its disposal. Some of the
year'- undertakings have comprised a continuation of work started earlier,
such as tbat on tho ruins of Sölvesborg Castle in Blekinge, the ruins of
lallöhus Castle in Småland, and the older fann buildings on Kungsuiiilcn
at Kungsör, and on the Crown domain at Väsby, in Närke. In the eccle-
siastical sphere restoration work has been carried out, inter alia, on the
monaslery ruins at Dragsmark, Bohuslän and Riseberga, Närke. Work has
also been carried out on church ruins at Gärdhem, Västergötland and Tore-
128 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
kov, Scania. Further measures for the protection ot the Norrland church accomodation buildings have been taken, and a certain cooperation bas also been given in the restoration of incumbents' residences, burgesses' dwellings in the towns, etc. Inventorying (he Crown domains in Skaraborg Province and dealing with certain matters ol town-planning have also been of great importance.
Francis Balodis reviews Friedrich W. Freiherr von Bissing"s work »D e r F u s s b o d e n a u s d e r a P a l a s t e d o s K ö n i g s A m e n o p h i s I V z u E l H a w a t a im M u s e u m z u K a i r o » . The reviewer points out
— with his own first-hand knowledge of the material as lus starting-point
— the high class of the reproduetions, and associates himself with the aulhorV view that these new sectors of art during the time of Amenophis IV, confirm the fact that it is a peak which had been reacbed after a long period of development.-
Nils Ludvig Rasmusson reviews two puhlications issued by lhe Blekinge Museum and Local History Association, the bihliographical work L i t t e - r a t u r om B l e k i n g e (Literature about Blekinge) by Gösta Oltervik, and the work E n b o k om B l e k i n g e (A book about Blekinge) ediled by Sigfrid Leander. The reviewer points out by way of inlroduetion Ihal since lhe Provincial Antiquarian Institution was established, lhe quality of the majority of provincial periodicals has been subjected to material impro- vement. and that the same institution bad also been of service to scientific research in other ways. One example of this is Ottervik's work, which is of very great merit chiefly because the material has been more exaclly catalogued. Not until bibliographies of this kind are available will it be possible adequately to take advantage If the devoted work which is expended on the local periodicals. It is true that the great work »A Book about Ble- kinge» deals principally with presentday conditions, but it also gives histo- rical points of view.
Johnny Roosval reviews two works by Monica Rydbeck in Meddelanden från Lunds Universitets Historiska Museum 1942 (Report from the Histor- ical Museum, Lund University): H e n n i n g R o 1 e v e ' s S t G ö r a n g r o u p i n F a l s t e r b o C h u r c h . a remarkable sculpture from c.
1510, and T h e M o n u m e n t t o A n d e r s B i n g a n d h i s w i f e i n
S m e d s t o r p C h u r c h , executed after a composition by Hans van
Steenwinkel the Eider.
LITTERATUR OCH KRITIK
TVÄ NYA NORSKA BIDRAG TILL 900-TALETS STILHISTORIA Vikingatidens stilhistoria har till stor del skrivits av norska forskare, av vilka framför allt II. Shetelig bör nämnas. Utgångspunkterna hi i Norge varit det rika materialet i Osebergsfyndet samt Urnas stavkyrka, de ristade stenarna och de förgyllda flöjlarna från 1000-talet, men krono- logiskt sett ligga mellan dessa grupper en rad betydande fynd, t. ex.
stenkorsen på ön Man med ornamentik av nordiskt kynne och guldspor- rarna från Vserne kloster. Under de senare åren ha norska forskare i diskussionen infört två nya betydande föremål från denna mellanperiod, 900-talet, och båda äro av ganska särpräglad art.
Fig. 1
Detalj av dryckeshornet frän Maestricht.
Detail of the driiikiiifdinrn from Maestricht. (Cf. HK. :i).
Fig. 2.
Detalj av ett silverspänne från Näsby, Skä sn, 1'ppland.
Detail of a silver buckle from Väsby, Skä parish. Uppland.
Th. Petersen
1har publicerat ett fragment av en benplatta (ill ett skrin från en brandgrav i Nord-Trondelag och B. Hougen
2har analyserat orna- nientiken på beslagen till ett dryckeshorn, som sedan länge förvarats i domskatten i Lieb-Fraukirche i Maestricht i Holland och som ej tidigare blivit föremål för en stilistisk undersökning. För båda dessa arbeten ställas praktskrinen från Bamberg och Cammin upp som jämförelsema- terial.
Av Reistad-plattan finns ondast ett fragment bevarat, fig. 3, med två varandra korsande, naturalistiska djur, det ena med slät kropp, det andra
1
Rester av ct skrin med belegg av benplater med skurd i Jellingestil funnet på Reistad i Frol, Nord-Trondelag, i Det kongl. norske viden- skabers selsk., Trondheim, forh., Bd IX: 3, 1936. Även avbildad i Acta
Arch. VII, 1936, sid. 311 ff.
2
Et anglo-nordisk drikkehorn fra Holland, Viking 1939, sid. 115 ff.
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 241 med kroppen fylld av ett rutverk. Hornet i Maestricht är beklätt med försilvrade blyplattor, i vilka ornamenten äro instämplade. Dessa plattor ha dock ej ursprungligen tillverkats för hornet. Ornamentsmotiven bestå av heraldiskt ställda fyrfotadjur, fig. 1, starkt stiliserade människoansikten och bandflätning.
Dessa föremål, vilkas ornamentik betecknas som jellingestil, uppvisa stilistiskt sinsemellan mycket stora olikheter. Dessutom stå varken de stela, heraldiskt ställda djuren på Maestricht-hornet eller de eleganta, livfulla djuren på Reistad-plattan särskilt nära den starkt orientalise- rande, oerhört säkra och förfinade ornamentiken på Bamberg- och Cam- min-skrinen, ehuru dock åtminstone hornets grova djurbilder på något sätt måste anses stå i samband med vissa djurfraraställningar på prakt- skrinen. Såväl hornet som skrinplattan har i sin ornamentik drag, som äro sällsynta i vikingatidens nordiska ornamentik.
Hougen anser, att beslagen på hornet äro tillverkade i England, tro- ligen i en av de nordiska kolonierna därute. Några direkta paralleller kan man emellertid icke påvisa vare sig i England eller i Skandinavien, även om vissa stenmonument i Cumberland, som Hougen anför, uppvisa likheter i detaljerna. Att ornamentiken har en starkt nordisk prägel är otvivelaktigt, och djuren kunna jämföras ined t. ex. de skulpturalt utförda djuren på en grupp svenska spännen, fig. 2, från 900-talet.
En karakteristisk detalj är de rader av små trianglar, som kanta inner- konturen. Det är ett dekorativt drag, som hade gamla anor i Skandina- vien. Redan på 700-talets ovala spännbucklor förekommer det ofta i Norge, G. Gjessing, Studier i norsk merovingertid, fig. 26 och Taf.
XXXVII: b och d, och på silverinlagda vapen ornerade i jellingestil är det vanligt, t. ex. Åberg, Keltiska och orientaliska stilinflytelser i vi- kingatidens nordiska konst, fig. 31:9, och Wbeeler, London and the Vikings, fig. 5. Att djuren sakna lårspiraler är påfallande, men det gör också Reistad-beslagets djur och andra, t. ex. fig. 2 och 4. Vad tekniken beträffar, silverbelagda blyplattor med instämplad ornamentik, känner jag icko denna teknik från annat håll, men i fyndet från Stengade på Langcland finnas silverpläterade blyknappar, och flätbanden på hornet kunna jämföras med flätbanden på do silverbelagda järnbeslagen i sam- ma grav.'
Emot den grovt stiliserade ornamentiken på Maestricht-hornet stå Rei- stad-beslagets djurfigurcr med deras starka naturalism, fig. 3. Petersen anser, säkerligen mod rätta, att skrinet från Roistad är äldre än Bam- berg- och Cammin-skrinen. Djuren på Reistad-boslaget, som korsa var- andra, kunna sannolikt rekonstrueras sora fig. 3 visar. De ha bakåt-
3
Acta Arch. VII (1936), sid. 163, fig. 72—74. A. R o e s , A Drinking Horn of the Viking Period, i Mededeel. d. koninkl. Nederl. Akad. v. we- tensk., afd. lettcrkunde, N. R. 111:3, Amsterdam 1940, hänvisar till tradi- tionen från Vendeltidens pressbleck, men dessa äro något helt annat, och troligen existerar icke något direkt sammanhang. Roes anser, att hornet är tillverkat i Danmark, raen hans bevis äro ej bindande.
16 — Fornvännen 19i3.
242 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
Fig. 3.
Benplattan frän Reistad. Nord-Trondelag.
Bone plate from Reistad. Nord-Trondelag.
blickande huvud och svansen lagd i en slinga upp mellan benen; ora den andra, bandformiga slingan, klart synlig längst till vänster på fig.
3, är nacktofsen eller tungan, är osäkert. Kompositionen med svansen samt tungan eller nacktofsen upprullad på detta sätt, iir ej ovanlig. Som exempel avbildas här några djurfigurcr på undersidan av ett stort rygg-
Fig. 4.
Detalj av ornamentiken pä ett ryggknappsspänne frän Rikvcdc, När sn, Gotland.
Detail ol the ornamentation on a hrooch from Uikvcdc, Når parish, Gotland.
knappspänne från Rikvede i När socken på Gotland, fig. 4, som ej kan
dateras mycket efter år 900, om det ens är så sent. Här finner man
naturalistiska »jellingedjur», utan lårspiraler och med upprullade käftar,
en ras, som starkt avviker frän jellingebägarens bandformiga djur med
kort, tryckt nosparti och ett vågformigt komponerat ornamentband bildat
av djuren. Rent kompositionsmässigt kan man jämföra Rcistad-bcslaget
med ett danskt fynd, ett bronsbeslag av pressbleck från Ketting på Als,
fig. 5, men kropparna äro här bandformiga ooh snedstreckade som i
regel på jellingegruppen i Danmark.
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 2 4 3
Begreppet jellingestil har kommit att innefatta större delen av 900-talets djurornamentik i Skandinavien. Det är uppenbart, att man måste för- söka få fram en finare differentiering, man kan endast jämföra de här berörda exemplen på ornamentik i »jellingestil» för att se, att det är nödvändigt att skilja ut olika faser, som säkerligen komma att visa sig
Fig. 5.
Ornamentiken på ett beslag från Kelting, Als, Danmark.
Ornamentation on a mounting from Ketting, Als, Denmark.
som resultaten av inflytanden från skilda konstområden utifrån och inga- lunda enbart sora en återspegling av förbindelserna mellan irisk och skandinavisk konst. De naturalistiska djuren utan lårspiral, som repre- senteras av t. ex. Reistad-plattan och Rikvode-spännot, måste skiljas ut från de mer stiliserade djuren, men därför fordras först och främst att det stora svenska materialet genomarbetas.
Det material, stilforskningen arbetat med, har, vad beträffar 900-talet, långa tider i huvudsak varit ett och detsamma, framför allt en grupp danska praktpjäser. Därför hälsar man med stor glädje dessa nya till- skott från norsk sida, som ingalunda förenkla problemen, raen bidraga till att tvinga fram en ny, grundlig undersökning av 900-talots stil- historia. Det lilla fragmentet från Reistad kan synas obetydligt, mon som påvisats, är det ett mycket viktigt fynd Peterson här publicerat. Hornet, som nu dragits fram ur glömskan, kommer att intaga en framträdande plats inom vikingatidens stilforskning. Med hjälp av det utmärkta foto- grafiska material Hougen publicerat och hans klara beskrivning av orna- mentiken kan man vid sitt skrivbord studera det väl, trots att man icke längre har möjligheter alt upprätthålla don internationalism, som ligger i all forsknings natur.
Holger Arbman
244 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
OM NORGES YNGRE RUNINSKRIFTER
En glädjande livaktighet har under de senaste åren präglat den nordiska runforskningen. »Danmarks Runeindskrifter» utkom i en tidsenlig behand- ling 1942 och samma år gavs »Islands Runeindskrifter» ut. Det svenska run- verket har under 1940-talet tagit ett par steg framåt; sålunda utgavs bild- häftena till Västergötlands runinskrifter 1940 och första delen av Upplands runinskrifter har nu fullbordats och har jämte det första häftet av andra delen utkommit i år. 1941 kom »Norges innskrifter med de yngre runer»
och därmed inledes det norska runvorkets a n d r a avdelning. Redan på 1860-talet hyste Sopbus Bugge tanken att ge ut Norges runinskrifter, men saken sköts upp och först 20 år senare tog tanken fastare form. Från början var det tydligen Bugges avsikt att ge ut samtliga norska inskrifter tillsammans, men planen ändrades så till vida, att det norska runverket uppdelades i två självständiga avdelningar, av vilka den första skulle innehålla inskrifter med ä l d r e runor och don andra avdelningen inskrif- ter med y n g r e runor. Det norska runvorkets namn är »Norges indskrif- ter indtil reformationen» och det utges av Norsk historisk kjoldeskrift- institutt.
Den första avdelningen, »Norges Indskrifter med de a;ldre Runer» kom Jämförelsevis raskt igång. Redan 1891 utkom det första häftet och verket föreligger sedan 1924 färdigt med det avslutande tredje bandet. Flera vik- tiga urnordiska inskrifter ha emellertid sedan 1924 påträffats i Norge, var- för ytterligare ett tillägg till runvorkets första avdelning numera vore önsk- värt.
Utgivandet av den andra avdelningen, som sålunda enligt planen skulle omfatta de yngre runinskrifterna fram till reformationen, drog däremot ut på tiden. Det första bandet utkom först 1941 och det är detla arbete som här i korthet och utan anspråk på systematik skall behandlas.
Enligt Bugges plan skulle han själv och I n g v a l d U n d s e t ha gett ut Norges yngre runinskrifter. Men Undset dog redan 1893 och hans 20 år äldre efterträdare som Bugges medarbetare, O l u f R y g h avled 6 år se- nare. Värdefulla förarbeten hade dessa båda forskare dock hunnit utföra och verkets slutlige utgivare M a g n u s O l s e n har redan på försättsbla- det betygat dem sin tacksamhet. I en välskriven och innehållsrik inledning redogör han för arbetets gång och framhåller, att det skulle vara honom
»kjert om dette bind kunde fremtre som en direkte og naturlig forlsettelse av det arbeide som eldre forskere har nedlagt i förberedelsen av 'Norges inn- skrifter med de yngre runer'. Jeg har stadig tätt sanne hvad andre for mig har uttalt under ensartede forhold: at det gir en viss trygghetsfolelse å ar- beide med ot stoff som alt i forveien er preget av andres opfatning, enten nu denne faller sammen med éns egen eller ikke.»
Detta första band omfattar inskrifterna i Oslfold fylke, Akershus fylke
och Oslo, Hedmarks fylke och Opland fylke, d. v. s. ungefärligen sydöstra
Norge. Inom detta stora område finnas eller ha funnits 89 inskrifter, mod
andra ord en knapp fjärdedel av samtliga norska yngre runinskrifter. Siff-
L I T T E R A T U R O C II K R I T I K 245
Fig. 1.
I.om stavkyrka.
Lom stave church.
ran förefaller ju en svensk överraskande låg, men en större oeh viktigare olikhet mellan norskt och svenskt framträder, när man närmare granskar inskriftsmaterialet Detta måste väl på en svensk och också på en dansk vid första anblicken göra ett utomordentligt torftigt intryck. Av de här be- handlade 89 inskrifterna utgöras endast 7 av »ordentliga runstenar», om ett sådant uttryck kan anses passande i en tidskrift av Fornvännens karaktär.
Men det är just denna iögonenfallande olikhet, mellan do svenska och de
norska runinskrifternas art, som gör ett studium av dem så fängslande och
lärorikt. Det är en annan sida av livet som träder oss till mötes i de norska
inskrifterna. De bestå i stor utsträckning av korta meddelanden på kyrk-
klockor, på träredskap av olika slag, på kistor, dopfuntar, dörringar, svärd
o. s. v., men framför allt har man funnit dem inristade i stavkyrkornas åld-
riga träverk. Således finnas i Loin kyrka icke mindre än 23 inskrifter, de
246 L I T T E R A T U R O C II K R I T I K
flesta nere i kyrkan på dess träpelare. Ingen av dessa inskrifter har i sig något betydelsefullare innehåll, men Magnus Oisens vidsträckta vetande, hans förmåga av inlevelse och hans fantasi ge honom möjlighet att med ganska skröpliga utgångspunkter draga viktiga slutsatser och teckna kul- turhistoriska bilder. Jag skall ge ett enda exempel på detta. I Ringebu stav- kyrka finnes en runinskrift invändigt på en planka i kyrkans sydvägg.
Den lyder:
h c i i i u i h a i i n l , b c | l a n f ö r b a n n
vilket säkerligen bör tolkas: »Här var han och hädan for han u(t).» (Se sid. 114 f.) Inskriften är ofullbordad — en t-runa fattas i dess slut. Denna
inskrift förefaller ju enkel, för att icke säga banal. I Magnus Oisens be- handling blir don fylld av innehåll. Han frågar sig: >Er innskriften i virke- ligheten så intetsigende som det ved förste blikk kan synes? Ordene 'herfra för han ut' behöver ikke å sikte til at en mann som har vasrot inne i kirken, er gått ut under åpen himmel.» Nej, f a r a u t har här den särskilda bety- delsen av att f a r a p å p i l g r i m s f ä r d . »Det er da en pilegrim som be- skjeden og ydmyk har skrevet de enkle ord hvor 'jeg' og navn er holdt helt i bakgrunnen». Men icke nog med denna lilla bild av en norsk pilgrim från tidig medeltid. Också det förhållandet att inskriftens sista runa saknas i don f. ö. påfallande omsorgsfulla ristningen, ger Magnus Olsen anledning till en i mitt tycke högst tänkvärd reflexion.
Det förhåller sig nämligen så, att detta icke är enda fallet, då en inskrift i cn kyrka saknar den avslutande runan. »Skulde det da va?re noget som pilegrimene gjerne gjorde når de för ut, at de efterlot sig on innskrift som i k k e var fullfort? Vi forstår lett den tanke som i tilfelle kunde ligge til grunn: noget ufullendt skulde stå igjen efter dem bjemme, noget som kunde ha en dragende makt på dem og före dem uskadte tilbake.» Den tanke, som pilgrimmen, enligt Magnus Olsen, har haft när han utelämnade avskedsin- skriftons sista runa, har troligen varit levande för medeltiden. Tyvärr har icko Magnus Olsen någon direkt parallell att anföra. Det vore onekligen värdefullt om den svenska folkminnesforskningen kunde lärana honom en sådan.
Den pilgrim som skulle ha ristat Ringebu inskriften har följaktligen icko återvänt hem och fullbordat sin inskrift. »Men de tilfelle da en slik inn- skrift lykkelig og vel har kunnet avsluttes, er vi ikke i stånd til å utpeke.»
Många inskrifter, som ha funnits i stavkyrkorna, äro numera endast be- varade gonom gamla teckningar. Originalen ha fördärvats på samma gång som kyrkorna, och man kan icke läsa detta runvork utan att man samtidigt får en kortfattad och hårdhänt lektion i stavkyrkornas förgängelsehistoria.
Det ur vissa synpunkter hårdaste ödet har dock Vang stavkyrka från slu-
tet av 1100-talet fått röna, även om den fortfarande finns bevarad. Den togs
ned år 1841 och såldes till Tyskland, där den — med avsevärda förändringar
i sin ursprungliga konstruktion — åtorupprestes. Nu gör den tjänst som
sockenkyrka i Briiifkenberg i Schlesien och som sevärdhet för kontinentala
turister. Briiekenberg ligger som bekant i Riosengebirge och har länge
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 2 4 7
kunnat glädja sig åt en strid resandeström. Den som förevisar kyrkan har haft möjlighet att bereda resenärerna den stora förmånen att med fingrarna känna på en äkta gammalnorsk runinskrift.
Den grundligbet, som är ett utmärkande och aktningsvärt drag hos fler- talet av Brtickenbergs besökare, gör det helt naturligt, att dot stycke trä, i vilket runorna ristats, efter 100 års förevisande har polerats jämnt och att inskriften har utplånats. Detta hindrar icke Magnus Olsen, som utgår frän äldre teckningar, att framlägga en ny och mycket tilltalande tolkning, som ger oss namnet på den mästare, som någon gång vid slutet av 1100-talet skar ut den vackra träportal, i vilken runorna voro ristade. »Eindride skar, 'Mjåfingr', senn av Olav på Lo.» Mästaren har sålunda hetat Eindride 'sinai- finger' Olavsson och vi ha härmed fått ytterligare ett exempel på en gam- mal k o n s t n ä r s s i g n a t u r . Sådana signaturer äro ju också väl kiinda från svenskt håll. Samtidig med denna, alltså slutet av 1100-talet, är t. ex.
inskriften på Vallentuna kyrkas torn, som omtalar att »Andor tillhögg denna fagra sten . . . » Betecknande nog är svensken stenmästaro medan Eindride är träsnidare.
Magnus Oisens tolkning avviker rätt mycket från tidigare. Sophus Bug- ges översättning t. ex. lyder: »Eindride skar sonen till Olav illa i lillfingret.»
Ungefär vid samma tidpunkt, som Vang stavkyrka forslades till Riesengo- birge, användes runstenen på gården Li i Gudbrandsdalen som »Bygnings- sten i et muret Fiebuus.» Därmed är också den runinskriften borta. Den siste som undersökte originalet var en student, Chr. C. A. Lange, vilkens namn man rätt ofta stöter på i samband med runinskrifterna i dessa trakter.
Han blev f. ö. senare Norges riksarkivario. Lange tecknade av stenen en gång på sommaren 1833 och hans läsning är den yngsta, som står forskningen till buds. Inskriften har troligen haft följande utseende:
ailifr X alkr X bar X fiska X i X ranpu X sio X Dotta betyder: Eiliv Älg »bar fiskar» i Rnusjeen.
Li-stenen berättar sålunda, att bonden på Li har p l a n t e r a t f i s k i den närliggande Rausjoen, som tidigare antingen har varit fiskfattig eller fisklös.
Genom denna berömliga gärning bar gården väl fått anspråk på fiskerät- ten i sjön, och inskriften bör därför snarast betraktas som ett rättsdoku- ment. (Inskriften är ristad på en bautasten på gårdens ättebacke.) Uttryc- ket »bera fiska», som ännu är i bruk i dessa trakter, förekommer även i Gull-pöris saga, men där i ett ganska otillförlitligt sammanhang. Att »fisk- odling» existerat i Norge redan på 1000-talet, kan emellertid genom denna inskrift sägas vara säkert styrkt.
Li-stenen ger oss, vid sidan av donna kulturhistoriskt intressanta upplys-
ning, även ett bidrag till belysandet av en språkvetenskaplig fråga. Vi få
här ett tidigt belägg på sjöns namn — R a u S u s j ö r . Den första leden (Rau-
Su-) kan uppenbarligen icke vara adjektivet r a u S r, »röd», utan måste,
som Magnus Olsen framhåller, vara genitiv av namnet på älven R a u a
248 L I T T E R A T U R O C I I K R I T I K
(<RauÖa), sora bildar sjöns avlopp ät sydost. Inskriften »setter oss således i stånd til å avgjere et av de sporsmål som ofte melder sig for stedsnavn- forskningon: om elvenavn eller sjonavn er det primrere i tilfelle som det her foreliggende.»
Li-stenen är icke den enda runsten från det i föreliggande band behand- lade området, där man har ett norskt ortnamn bevarat. Även den berömda
Alstad-stenen, som bar blivit föremål för en utomordentligt ingåondo undersökning, icke endast av runologisk, utan också av stilistisk och geologisk art. Lämnar oss ett belägg pfi ett norskt ortsnamn från > för litterär» tid. I båda dessa fall gäller det namn, som icko äro direkt knutna till be- byggelse. På Alstad-stenen förekommer, efter vad Magnus Olsen söker visa, ortnamnet •Ulvö>, men innan jag går närmare in på problemet ined ortnamnet skall jag med några ord redogöra för den behandling, som detta ståt- liga runminnesmärke bar fått i »Norges innskrifter». Ort- namnet är nämligen på ett intressant sätt förknippat med tolkningen av inskriften i dess helhet.
Alstad-inskrifternas tolkningshistoria iir bing och inne- hållsrik. Den börjar sum sig bör redan med Worm, som omtalar stenen i D a n i c a l i t e r a t u r a ( H a t n i s 1636).
Sedan dess ba inskrifterna behandlats av ett stort antal finskare och man stöter pä dem i alla möjliga och många omöjliga sammanhang.
Runstenen har alltid, eller åtminstone så länge man bar upplysningar om den, stått mitt på gårdsplanen till Nedre Alstad i 0stre Totons härad; den flyttades emellertid år 1913 till Oslo, till Universitetets Oldsaksamling. Stenar- ten utgöres av röd ringorikssandsten, som tydligen bar va- rit ett omtyckt material för runstensresare och runristare.
Frågan om stenarten i Alstad-stenen är av betydelse för uppfattningen av inskriften och den behandlas i ett sär skilt tillägg, som fogas till Magnus Oisens undersökning av inskriften. På två av stenarnas sidor finnas runor, vilka delvis ha skadats ganska svårt. Stenens ytor visa skador av flera slag. (Bl. a. har nian tydligen under me- deltiden använt Alstad-stenen som m å l t a v l a ! Pilarnas järnspetsar ha gjort en mängd små hål i ristningsytorna.) Läsningen är därför mycket besvärlig och har varit före- mål för diskussion. På stenen finnas två inskrifter, en äldre och en yngre.
Magnus Olsen översätter den förra inskriften på följande sätt: »Jérunn reiste denne sten e f t e r . . . , som (oi)de (d. e. var gift med) henne, og (hun) forte (den) utenfra Ringerike, fra Ulvoy.
Og billedstenen begge hodror (?).»
Fig. 2.
Alstadstenen.
The Alstad stone.
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 249 Översättaren reserverar sig emellertid själv mot sin tolkning av de två avslutande raderna. Detta parti är så skadat att det icke går att med nå- gon säkerhet tolka. Om det partiet gäller avgjort översättarens ord: »det faktiske grunnlag i overleveringen er ikke av on sådan art at forskningen kan bygge videre på dette tolkningsförsök.» Men det övriga är i stort sett jämförelsevis säkert.
Det har varit föremål för ett livligt meningsutbyte, om det var Jorunn, hustrun, eller s t e n e n som hämtades i Ringerike. Så har t. ex. Lis Ja- cobsen i den viktiga avhandlingen »Evjcstenon og Alstad-stenen» (1933) hävdat, att det måste vara fråga om hustrun. >Indskriftcn u d s i g e r . . . , at Joruns Husbonde 'tog hende til Eje og forte hendo fra Ringerike'; med andre Ord: det är Pigen, ikke Stenen, Fsorden ber gjaldt, — Joruns Minde- skrift er en Forherligelse af hendes Brudefserd, ikke af en Stentranspnrt, hvor don afdode beromines for at have bentet sin egen Ligsten. Til Överflöd skal det oplyses, at Stenarten — efter velvillig Meddelelse fra Professor A.
W. Brogger — or hjcmmehorende i Toten, hvor Stenen staar» (a. a. sid.
23). Längre fram påpekar Lis Jacobsen, att man här bar »i al sin Knaphed en autentisk Beretning om en Brudefserd fra omkr. Aar 1000. Brudgommen er draget til Brudens Hjem, hvor Bryllupet finder Sted . . . Alstad-Stonen er da et samtidigt Minde om to norske ./Etters Förening» (a. a. sid. 26).
Jag påminner mig, att Lis Jacobsens framställning vid läsningen gjorde ett övertygande intryck. Nu har emellertid Magnus Olsen för att stödja sin uppfattning tillkallat V. M. Goldschmidt — professor 1 mineralogi, kristallo- grati och petrografi i Oslo — sora i ett tillägg redogör för stenarten i Alstad- stenen och andra »oplandske» runstenar. Goldsclwnidts undersökning visar, att stenen måste härstamma från Bingerike och att den k a n vara bruten ur ett berg på U 1 v ö i Tyrif jorden.
Den noggrannhet sora i denna fråga utmärker Magnus Olsen får ett klart uttryck i en not på sid. 146, som jag icke kan underlåta att citera: »Den absolutte visshet vil man, som professor Goldschmidt antyder, ferst da kunna tro å ha opnådd, når selve den plett på Ulvoya cr påvist hvor stenen er brutt ut . . . Det kan vaere uvisst om et sådant fullstendig bevis nogensinne vill kunne föres. Der hvor stenen er brutt ut, kan senere annet materiale vsere tätt, således at det avgjorende ledd i beviskjeden ugjcnkallclig er borte.
— Ved nservserende utgave av Alstad-innskriften har det ikke vasret tilrådelig å avvente fremtidige nndersokelser på Ulvoya. Forboldenc i Norge i året 1941 er jo sådanne at ingen går (il unodig opsettelse når et arbeide synes stråks å kunne föres et godt stykke fremover på forsvarlig mate. — For- uten til professor Goldschmidt skylder jeg megen takk også til de to stu- denter T. Larsson og II. Major som midtvinters gjorde skiferden til Ulvoya i 26 graders kulde og skaffet do uundvoerlige stenprover.»
Det är f. ö. icke enastående, att man på en runsten uppger var den är häm-
tad. Författaren hänvisar till Malsta-sfenen (Rogsta sn, Hälsingland), som
bl. a. uppger, att Frömund och hans bröder »uppsökte detta stenblock på
2 5 0 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
noret, på Balsten.» Man skulle kunna tillägga Långarnöstenen (Villberga sn, Uppland), vars inskrift börjar med följande runstrof:
• uepralti • lit • uR • lakarni • sten • almikin • uR • stapi • fyra •
>Vädraldi lät från Långarn en väldig sten
ur stället föra.»
(Vad detta senaste exempel beträffar verkar det taktiskt något överraskande, att s t e n e n omnämnes i inskriften. Den gör nämligen icke något särskilt imponerande intryck med sin relativt ringa höjd — 1,85 m. över markytan.
Dessutom är ristningsytan ganska ojämn.)
Den y n g r e inskriften på Alstad-stenen har sin plats på framsidan, under figurerna. Dess inskrift lyder:
X i kl i X relsti stein pana cftlr X poral|l| sun sin ls uurp laupr i nita lioll mi i mipli u(l)laulius nuk karpu
Detta översättes:
»Engle reiste denne sten efter Torald, sin sonn, som fant döden i Vita- holm, — mellem Vitaholm og Gärdar.» (Se sid. 152.)
Magnus Olsen framhåller i sin kommentar, att det kan synas egendomligt, att man också i denna yngre inskrift har kunnat använda uttrycket »reste denna sten», eftersom stenen med all sannolikhet har stått, då inskrif-
ten ristades. »Vi har dog fra annet hold vidnesbyrd om at dette bare er en formelaktig vending.» Han hänvisar till den s. k. Gökstenen och till As- bystenen i Södermanland, där samma uttryck återfinnas fastän ristningarna
i båda fallen äro utförda på jordfasta flyttblock, icko på resta stenar. »När Engle sier at han 'reiste' Alstad-stenen efter sin sonn, ligger 1 dette uttryck hare at stenen som Jorunn liar lätt reise, og som sannsynlig fremdeles har stått urort og uskadet, nu også staar til minne om en sonore avdod.» Detta är såvitt jag förstår fullkomligt riktigt; det är bara valet av parallellerna från svenskt område sora är mindre lyckat. Både Gökstenen och ristningen på flyttblocket vid Asby äro nämligen utförda av en person som icke har behärskat konsten att rista runor. De sakna båda två en begriplig innebörd och »äro kalkerade på andra inskrifter.» (Se Södermanlands runinskrifter sid. 305 och sid. 311.) Allt talar f. ö. för att de äro utförda av sam- ma person. (Gökstenen är otvivelaktigt endast en dålig kopia av Si- gurdsristningen.) Men det finns andra boviskraftiga exempel från svenskt område på att uttrycket »resa sten» har fått karaktären av en formel, som kunde användas — åtminstone av en något tanklös ristare — i ungefärligen samma betydelse som »rista hällen», »göra märke» eller dylikt. Vid Ekeby i Fresta socken står t. ex. i en lodrät bergvägg följande inskrift:
slhstain • auk • uistain litu • raisa • stain[p]i[n]a • c[f]tiR [inku]ari •
fapur • [sin]
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 2 5 1
»Sigsten och Visten läto r e s a d e n n a s t e n efter Ingvar sin fader.»
(Se Upplands runinskrifter n:r 266.)
lÄven den yngre Alstad-inskrift, som härrör från 1000-talets senare hälft, innehåller ju åtskilligt av intresse. Vi möta här landsnamnet G a r ö a r, nord- bornas gamla benämning på Ryssland. Detta är ju väl känt från svenska runinskrifter och från västnordisk litteratur. Däremot är namnet V i t a - h o l m endast känt från Alstad-inskriften. Detta namn har möjligen varit elt nordiskt namn på d i e N e h r u n g vid Frisches Haff. Inskriften omtalar så- lunda, i likhet med så många svenska runinskrifter, en färd i ö s t e r l e d .
Men den är betecknande nog Norges enda inskrift med en sådan upplys- ning.
Vid sidan av Alstad-stenen är den vackra Dynna-stenen »Ringeriksstilens»
viktigaste runminnesmärke. Också den senare visar, och i än högre grad, överensstämmelser med svenska och danska runstenar både med avseende på runformer och inskrittskaraktär:
»Gunnvor gjorde bro, Trydriks datter, efter Astrid, sin datter.
Hun var hendigstc mo på Hadeland.» (Se sid. 198.)
Många belysande likheter mellan svenskt och norskt skullo kunna fram- dragas. Men även i fall då någon likhet icke föreligger kan en svensk runinskrift kanske klara en dunkel punkt i en norsk. På en 1100 (?)-tals kista från B e r g e , Oplands fylke (n:r 77) står det skrivet:
(r)iepultr : kicrpl : par ork vilket översättes: »Reidulv gjorde dér ark(on).»
1
Detta häfte av det svenska runverket var ej utkommet, då Magnus Ot- sens arbete trycktes. (Man bör emellertid lägga märke till att Sparlösaste- nens yngre inskrift har följande lydelse:
kisli : karpi : iftiR : kunar : brupur kubl • pisi, d. v. s. »Gisle gjorde efter Gunnar detta minnesmärke».
Även på Skåängstenen saknas uttrycket »resa ston» i den yngre in- skriften:
X skaniiiiils »uk x olnuf X pnu x litu X klara x inorkl X paugl X eftln x sunln x fapur X sin o. s. v.
På Tillitsestenen (Danmarks Runeindskrifter n:r 212), som också tillhör denna grupp, har det senare gjorda tillägget följande lydelse: >Toke ristade runorna efter Tora sin styvmoder, en god kvinna.» Att en runsten, som har rests efter en död, senare kunde tagas i bruk som minnesmärke efter en annan person är i och för sig överraskande. Flera exempel finnas ju på hotfulla förbannelser över den som våldför sig på runstenarna.
Glavendrupstenens slutord (Danmarks Runeindskrifter n;r 209) äro på
den punkten högst vältaliga: »Till en 'räte' blive den, som fördärvar denna
sten eller drager den efter en annan.»
252 L I T T E R A T U I i O C I I K R I T I K
Magnus Olsen kommenterar inskriften: »Den påfallende uttrykksmåte gerdi p a r ork synes å stå så isolert innenfor både den runologiske og den littersere overlevoring at det kan bli vanskelig fullt ut å redegjore for den.
Vi venter ikke 'der' (på det sted, eller: under disse omstendighoter), men ('ber' eller) 'denne' (gerdi ork pessa).» Han tillägger i en not: »Lösningen kan ligge i spesielle forhold som vi ikke bar kjennskap til. F. eks. arken utfört og försynt med innskrift av en mann, som var bosatt, og utforte efter bestilling sitt arbeide, på en annen gård enn den hvor arken skulde stå, d. v. s. runcristningen utfört med tanken rottet mot arkens bcstemmol- sessted. Eller: Reidulv bar snekret arken på den gård hvor han holdt til, men brettet som skulde boere innskriften, har for arbeidcts endeligo avslut- ning vceret hos en runekyndig på en annen gård.»
Nu förhåller det sig emellertid så, att på en av runstenarna vid Råcksta i Ångarns socken, som jag behandlat i Upplands runinskrifter (n:r 207), läses:
ulfr eft K
auk • piirmontr fapur • sin •
auk • ka ma I • lata • reisa pisa • stina • par +
»Ulv och Tormund och Gammal läto resa dessa stenar par efter sin fader.»
Adverbet p a r , som annars betyder 'där", har i detta fall tydligen betydel- sen »här». Detta exempel på den svenska runstenen, vilken har utförts av ristaren Visäte, torde kunna kasta ljus över den egendomliga användningen av adverbet i inskriften på den norska »arken». I båda fallen har ordet haft betydelsen »här» och Magnus Oisens förklaringsförsök torde på donna punkt kunna sägas vara överflödiga.
Uppgiften att ge ut »Norges innskrifter med de yngro runer» ställer stora krav på utgivaren. Denna alliför begränsade översikt av verkets innehåll bar säkerligen icko kunnat ge någon riktig bild av verkets art och betydelse.
Det är en stor glädje att kunna konstatera, att den kännbara lucka, som har bestått i att dessa inskrifter icke ha funnits utgivna, nu har börjat att fyl- las. Och det är otvivelaktigt lyckligt, att verket ligger i Magnus Oisens hän- der. Den noggrannhet och det levande intresse som utgivaren lägger i dagen vid sin behandling av dessa ofta till synes ganska innehållslösa inskrifter, äro värda ett mycket högt betyg. Man kan endast hoppas, att han skall ha möjlighet att under gynnsammare yttre förhållanden och inom en snar fram- tid föra verket till slut. Med detta första band har Magnus Olsen än en gång visat, att han är »rynastur allra milifandi manna», för alt återge ett utta- lande om honom, formulerat av en lärd islänning.
Sven B. F. Jansson
L I T T E R A T U R O C H K R I T I K 2 5 3
NÄGRA ORD OM NORSK TEXTILFORSKNING
Det faktum att nordisk textilforskning har ett obestridligt gott veten- skapligt anseende är i mycket hög grad Norges förtjänst. Där ha vi först och främst Hans Dedekam, vars betydelse inte minst ligger däri att han var en av de första som lyft textilstudiet frän ett dilettantiskt sysslande till vetenskaplig forskning. Men där har också en hel rad av landets främsta forskare på närliggande områden, arkeologer och filologer, gjort mycket betydande insatser.
1På så sätt har textilforsk- ningon — så som ju historiskt sett är det naturliga — i Norge kommit att inta en central plats i den arkeologiska forskningen och icke som hos oss och ännu mera på annat håll ofta skjutits undan som något som en vetenskapsman inte kunde och således icke heller behövde riktigt begripa.
I inledningen till sin välskrivna uppsats »Om dragt og möte i raiddel- alderens Norge» pekar Thor Kielland skämtsamt på den norska tradi- tionen att intressera sig för dräkthistoria, vilken inleddes av Lorentz Dietricbsons universitetsföreläsningar på 1880-talet om moder och dräkt- reform. Även om vi numera icke kunna ägna just detta inlägg någon större uppmärksamhot får man kanske inte alldeles förbise det som be- redare av jordmånen för en vetenskaplig textilforskning.
Det stora incitamentet har naturligtvis varit alla de fynd, som Norges jord på ett avundsvärt lyckligt sätt förmått bevara. Framför allt Ose- bergsfyndet, detta »vikingatidens Pompeji», som Dedekam kallade det.
Bara ifråga om textilier öppnades härigenom en ny värld. Att utforska ' l i a n s D e d e k a m , Baldisholtseppet. Kristiania 1911; d e n s . , Odins trse. Kunst og Hnandvcrk 1918. Nordiske studier tilegnet Johan Bögh;
d e n s . , »Perspektivet» paa Osebergsdronningens tapisserier. Kunst og Kultur 1920; d e n s . , Et tekstilfund i myr fra romers"k jernalder. Sta- vanger Museums Aarshofter 1921—24; d e n s . , To tekstilfund fra folk- vandringstiden. Evebö og Snartemo ( I I ) . Bergens Museums Aarbok 1923
—25; H j a l m a r F a l k , Altwostnordische Kleiderkunde. Videnskapssel- skapets skrifter. II Hist.-Filos. Klasse 1918. Kristiania 1919; G u t t o r m G j e s s i n g , Skoldchamndrakten. En senmiddclaldersk mannsdrakt. Viking 1938; G j e r t r u d o g G u t t o r m G j e s s i n g , Lappedrakten. En skisse om dens opphav. Instituttet för sammenlignende kulturforskning 1940;
B j ö r n H o u g e n , Holgelandsfundot. Et myrfund av tokstiler fra eldre
jernalder. Stavanger Museums Aarshefte 1930—32; d e n s . , Snartemofun-
nene. Studier i folkevandringstidens ornamentikk og tekstilbistorie. Nor-
ske Oldfunn VII. Oslo 1935; d e n s . , Fra Vikingetidens tekstilkunst. Uni-
versitetets Oldsakssamlings Årbok 1937; d e n s . , Osebergsfunnets billod-
vev. Viking 1940; B r a g e I r g e n s - L a r s e n , Kongesagaenes skildringcr
av middelaldersk kleededrakt. Det Kgl. Norske videnskabers selskabs
skrifter 1937 (1938); T h o r K i e 11 a n d, Om dragt og möte i middel-
alderens Norge. Aarsberetningen f. 1926 fra Foren. til Norske Fortids-
mindesmerkers Beväring; R o b e r t K l o s t e r , Billedvev og ildsted. Ber
gens Museums Årbok 1934. Hist.-antikv. rekke nr 1; F r e d r i k B. W a l
1 o m, La broderie de 1'église de Hölandet en Norvége et son rapport
avec la tapisserie de Bayeux. Kristiania 1911.
254 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
detta komplex, d. v. s. preparera fram textilfragmentcn, ordna upp och bestämma materialet samt till slut att bearbeta det vetenskapligt, krävde mer än en mans insats. Dedekam hade ju dessutom sitt ämbete att sköta;
han var chef för Konstindustrimuseet. Den planerade fullständiga publi- kationen hann Dedekam icke fullfölja — han avled 1928 — men väl många viktiga förarbeten till densamma. I de båda stora uppsatserna från 1918 och 1920 behandlar han synnerligen mångsidigt do konsthisto- riska problem som bildvävnaderna erbjuda. De till en början mera åsido- satta rent tekniska spörsmålen trängde sig emellertid på och Dedekam gav sig i kast med dem på ett beundransvärt sätt. Äldre fynd under- söktes och publicerades. I det ur olika synpunkter unika offerfyndet från Tegle kunde han påvisa tvenne i norsk förhistoria dittills obekanta tekniker, sprang och brickväv. Härefter kom turen till de båda folk- vandringstidsfynden, Evebö och Snartemo I. Dedekarns analys av dessa fantastiskt konstmässiga brickvävnader må betecknas som epokgörande.
Den sora i flera avseenden kom att taga upp Dedekarns fallna mantel blev Björn Hougen. Gradualavhandlingen, som främst avsåg att arkeo- logiskt behandla de båda Snartemofynden, kom även att omfatta en brett lagd skildring av hela det viktiga ämnet »norsk tekstil baandverk i jern- alderen» med ingående analyser och klarläggande problemställningar.
Hougen fick också det lika krävande sora fascinerande uppdraget att fullfölja publicerandet av Osebergstextilierna — en uppgift som nu icke torde ha långt till sin fullbordan och som vi vänta på med stor spänning.
I en briljant uppsats om bildvävnaderna (1940) har han givit en för- handsblick på ämnet. Han påvisar här det tydliga både tekniska och stilistiska sambandet mellan dessa och de nordsvenska snärjvävnadsbo- nadcrna från överhogdal och Skog. Genom ytterligare norska belägg, delvis äldre än Oseberg, kompletterade med samtida och äldre fynd från Birka och Valsgärde VI — de senare just framlagda i en vacker och värdefull volym av Greta Arwidsson — framstår nu denna konstart som en originellt skandinavisk företeelse, i tiden sträckande sig från folk- vandringstid till 1200-tal, i rummet från Vestlandet i Norge till Uppland och Hälsingland i Sverige. Om användningen av dessa långsmala vägg- bonader, »refill», och formens samband med byggnadsskicket har Robert Kloster givit en god förklaring: röken i det gamla nordiska eldhuset be- gränsade väggytan uppåt ungefär i manshöjd; nederkanten borde ej vara lägre än de på Väggbänken sittandes axlar. Det i Hardanger i den tid kvarlevande bruket att med kritmålning, »krotmaling», dekorera rök- stugornas väggar följer samma lagar. Yngro utlöpare av refill-formen, ehuru i andra tekniker äro de båda var för sig lika märkliga och ena- stående romanska bonaderna från Höilandet och Baldishol.
Inhemskt norsk var redan under romersk järnålder otvivelaktigt också
brickvävnaden, som under folkvandringstiden når kulmen i avseende på
teknisk konstfärdighet. Osebergsdrottningens egen i gång varande brick-
väv samt spridda danska och svenska band bilda övergången till den på
L I T T E R A T U R OCH K R I T I K 255 skilda håll i Skandinavien ännu förekommande folkliga utövningen av
denna teknik. Huruvida Birkagravarnas mängder av silkeband med guld- och silverinslag i samma teknik höra inom samma tillverkning eller om de äro importvaror vågade jag vid min behandling av detta material icko taga avgjord ställning till. Trots likhet med yngre kontinentala fynd är jag emellertid nu mest böjd för att tro Birkabanden vara hemmagjorda.
Tekniken var ju under medeltiden spridd och mycket använd i hela Europa såväl som i Asien. Om dess ursprung och spridningssätt veta vi ännu alltför litet. Det är en självklar sak att de sidentyger, som både i Oseberg och Birka använts som applikationsprydnader på dräkten äro importerade. Frågan om tillverkningen av ylletyger har däremot varit mera diskutabel — och är det givetvis än, därför att vi med säkerhet måste räkna med både import och inhemsk tillverkning. De i Tegle på- träffade olika stadierna i ett tygs tillkomst — garnnystan, mod brickväv uppsatta varpar och färdigt tyg — bevisa, då de ses i samband med andra nordiska fynd, att man under romersk järnålder i Skandinavien för- mådde framställa yllna kyperttyger som genom sin finhet och jämnhet höja sig över begreppet v a n l i g grov hemslöjdsvara, vilken det också finnes exempel på lite varstans.
Till en helt annan kategori hör de ytterligt fina tyger som i stort antal finnas representerade i Birkafynden. Det är kamgarnstyger, vävda på antingen två, tre eller fyra skaft men alltid av ett utomordentligt fint och likformigt garn och så perfekta i utförandet, att de måste betecknas som prima standardvaror från en och samma stora och högklassiga fabri- kation. J a g vågade därför identifiera dessa varor med det berömda, av historikerna (Pirenne, Klumker, Wilkens, Halphen, Kletler, Sabbe ra. fl.) så omdebatterade »palla fresonica», en bestämning som nu rätt allmänt godtagits. Den mest karakteristiska men i Birka också vanligaste sorten, fyrskaftad diamantkypert, finnes också representerad bland Osebergstex- tilierna. Dedekam hade redan 1920 i ett hastigt omnämnande om Ose- borgstextilierna betecknat det som importgods »kanske fra Flanderns navnkunnige vseverier». Samma sort är dessutom belagd med ännu ett norskt (Hyrt i Voss), fem svenska (Sidkälla, Källby, Vendel I, Valsgärde VI och Sandegårda på Gotland) samt tre tyska fynd, tillsammans repre- senterande tiden 700—omkr. 950.'
Till dessa kortfattade erinringar om några för både Norge och Sve- rige gemensamma forskningsresultat vill jag gärna knyta ett personligt tack till de norska forskarna och en livlig förhoppning om fortsatt gott samarbete till ömsesidig nytta och glädje.
Agnes Geijer
* A g n e s G e i j e r , Birka III. Die Textilfunde aus den Gräbern. 1938,
s. 40 ff. och En dräktdetalj från 700-talet Fornvännen 1924; G r e t a
A r w i d s s o n , Valsgärde 6, Uppsala 1942, s. 95—96.
2 5 6 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K
LITERARY NOTES AND REVIEWS
Erik Floderus gives an account of the experiences he ga ined, while per- torming his military service, of r e g i o n a l g e o g r a p h y a n d f o l k - l o r e i n c o n n e c t i o n w i t h t h e e d u c a t i o n a l a c t i v i t i e s of t h e F o r c e s , and points out that the conscripts show great interest in lectures on and demonstrations of subjects dealing with the cultural history ot the different districts. Cooperation in this sphere between the Department of Antiquities and the military authorities concerned should give good
results.
Holger Arbman deals with t w o n e w N o r w e g i a n c o n t r i b u t i o n s t o t h e h i s t o r y of s t y l e i n t h e l O t h c e n t u r y . Th. Petersen"s treatment of a fragment of a bone plate from a casket from a cremation grave in Nord-Trondelag (det kongl. norske videnskab selsk:s forh., IX: 3) and B. Hougen's analysis of the ornamentation on the mounting of a drinking- horn in the Cathédral Treasury in Liebfraukirche, Maestricht, Holland
(»Viking» 1939). For both these works the magnificent caskets from Bam- berg and Cammin are advanced as comparative material. The Norwegian objects dealt with exemplify the necessity of a fresh and thorough investiga- tion of the history of style in the lOth century, and will occupy a prominent place in the history ol style in the Viking period.
Sven B. F. Jansson writes o n t h e l å t e r N o r w e g i a n r u n i c in- s c r i p t i o n s . By way of introduction he gives a survey of tho develop- ment of Norwegian runic research and points to the contributions of Ingvald Undset and Oluf Rygh. The volume just published by Magnus Olsen on the låter Norwegian runic inscriptions covers south-east Norway and deals with 89 inscriptions, of which only 7 are from rune-stones proper. Otherwise the Norwegian inscriptions consist to a great extent of short inscriptions on church bells, on wooden implements of various kinds, on chesls, baptismal fonls, door-rings, swords, etc, but above all they have been found carved on the ancient woodwork of the stave churches.
Under the title »So in c w o r d s o n N o r w e g i a n T e x t i l e R e - s e a r c h » Agnes Geijer points out that tho fact that in this field the North undenably bas a good reputation is to a very great extent thanks to Norway.
A series ol textile research workers and scientists in closely connected fields
have made considerable contributions based on all the textile finds
preserved in Norway — in the first place lhe great Oseberg find. The autho-
ress calls attention particularly to Hans Dedekam and also mentions names
such as Falk, Gjessing, Hougen, Irgens-Larsen, Kielland, Kloster and
Wallem, and emphasizes the importance of the Norwegian investigations for
Swedish textile research.
L I T T E R A T U R OCH K R I T I K 319 Synnerligen påfallande är ju förekomsten av ett dylikt norditalienskt
eller möjligen raellaneuropeiskt föremål så långt österut som i närheten av Ural. Man erinrar sig därvid uppträdandet av tutuli och hålkyxor av mälardalstyp i det mellersta Volga-området.
3Förbindelserna mellan det inre Ryssland och »Västerlandet» begynte tidigt och knötos på skilda vägar.
T. J. A.
LITTERATUR OCH KRITIK
H FLEETWOOD: Svenska medeltida kungasigill. I, II. Stock- holm 1936—42. Tryckt med bidrag från Längmanska fonden.
Såvitt den i sfragisliken obevandrade kan bedöma, iir denna publikation mönstergill. Illustreringen, föremålens beskrivning, listorna över äldre avbildningar och över de diplom, som burit sigillet, allt förefaller väl och grundligt gjort. Arbetets värde för konstbi.-dorien är stort. Vi ägde förut B. E. Hildebrands stora sigillvcrk, men dess bilder voro summa- riska konturteckningar. Fleetwoods är baserade på fint utförda avgjut- ningar, i vilka vaxets fläckar eliminerats och alltså en tydligare idé skapas om föremålets plastik, iin vad originalet självt kan ge. Vi ha alltså fått en serie representativa, daterade skulpturer, vilkas former måste tillmätas största betydelse i vårt lands konsthistoria. Professor Romdahl har i sin bok »Gammal Konst» ställt upp on serie svenska 1300-talssigill såsom härrörande från samma franska konstnär och .an- vända 1334—1346. Däribland drottning Blankas. Hennes gemål, konung Magnus Erikssons vackra domsigill, använt 1341, visar sig nu genom Fleetwoods avbildning tillhöra samma serie. Det är anmärkningsvärt, att Magnus just året 1334 begav sig till Namur lör att fria.
Här bjuds oss en värdefull stödpunkt för bestämmandet av vissa hög- gotiska statyer och reliefer i Sverige. Förf. går emellertid icke in på formanalyser, boken är en ren materialpublikation, raen den gor ome- delbart fördelar för konsthistorien. Snart sagt varenda illustration fram- kallar i medvetandet en parallellbild ur nionumentalskulptun n.
Det äldsta, Karl Sverkerssons, iir frän omkr. 1161, men ser ålderdom- ligare ut än sä, snarast 1000-tal. Egendomligt är dot djärva greppet om- kring korsgloben med endast två fingrar. En ganska omotiverad de- monstration av fingerfärdighet! Denna handställning återfinnes på en 1000-tals-elfenben (Goldschmidt Elfcnbeinsknlpturcn II, nr 34) och gesten är dar motiverad, emedan don samtidigt innebär ett välsignande. Att Karl Sverkerssons sigill går tillbaka på något vida äldre svenskt kungasigill, stödes av ett liknande konservativt förhållande inom Kolkungadynastiens
3
