En bronshalsring med ryttarfigurer Stenberger, Mårten
Fornvännen 27, 184-187
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_184
Ingår i: samla.raa.se
184 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
E N B R O N S H A L S R I N G MED R Y T T A R P I G U R E R
För några år sedan erhöll Ölands forngård i Borgholm en bronshalsring av tidig järnålderstyp (fig. 93), den första i sitt slag, vilken blivit funnen på Öland. Den vackert patinoradc pjäsen är av samma typ som ringarna fig. 17—18 i "Die ältere Eisenzeit Gotlands", I, med trind, streckornorad ten, utlöpande i tvenne breda ändplattor. Genom en inskärning på mitten uppdelas varje platta i två lika stora flikar. Ringarna ha kunnat slutas genom i den ena fliken anbragta, utvikta hakar, vilka gripit in i urtagningar i den motsvarande flikens kant. Det öländska exemplaret är ett lösfynd, anträffat under arbete på on åker i Tjusby, Gärdslösa socken. Ringens diametrar uppgå till 15—15,7 cm., ändplattornas största höjd är 6 cm. och tenens tjocklok 9 mm. Flikarnas främre kanter äro på ölandsringen be- tydligt skadade, och av knäppningsanordningen återstår numera så gott som ingenting.
Liksom på do gotländska ringarna äro ändplattorna på Gärdslösaexempla- ret dekorerade med lätt inristade streckornament i varierande mönster (fig.
94). Orneringen, som är enkel och tämligen slarvigt utförd, består huvud- sakligen av snedstreckade bårder, korsstreckade trekanter, punktrader och punkterade halvkretsar. De båda plattornas dekorering är emellertid sins- emellan ej fullt symmetrisk, utan uppvisar flera oregelbundenheter. Sålunda förekomma på den ena plattan tre vertikala bårder med korsstreckade triang- lar, medan den andra plattan har blott en dylik bård, dekorationsfältet avslutas mot tenen på den ena plattan med punkträckor, vilket den andra saknar o. s. v. Vad som emellertid gör Ölandsringen särskilt intressant är den ornering, som kännetecknar de rektangulära flikarna. De stora ytorna ha här inbjudit till särskild dekorativ behandling, och vart och ett av de fyra fälten är prytt med en figurframställning av ovanligt slag.
Såsom framgår av här reproducerade teckning upptages varje fält av en i punkt- och streckmaner utförd ryttartigur med varje figur vänd mot ringens öppning (fig. 95). Trots det stiliserade framställningssättet bar konstnären lyckats väl i sin strävan att avbilda galopperande ryttare — de väl proportionerade hästtigurerna ined sina elegant svängda halsar och yviga svansar äro tecknade med gott sinne för verkligheten. Hovarna äro tydligt markerade med punkter. I överensstämmelse med all primitiv bild- framställning har konstnären framför allt vinnlagt sig om den del av figuren, som för honom varit den väsentliga, nämligen bilden av hästen, mödan ryttargestalten, som tydligen varit av mera underordnad betydelse, blivit ytterst schematiskt behandlad och blott återgivits som ett svagt bågböjt, punkterat streck. Strecket avslutas upptill med en kort, snedställd punkt- rad, troligen föreställande ryttarens huvud eller möjligen hans huvud- bonad. Bakom varje figur synes ett ornament i form av tvenne koncent- riska kretsar kring en mittpunkt.
Från Gotland äro kända fem ringar av ifrågavarande typ1, medan det
1 O. A l m g r e n , Die ältere Eisenzeit Gotlands, sid. 2.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 185
Fig. 93.
Bronshalsring från Tjusby, Gärdslösa socken, Öland.
ovan beskrivna öländska exemplaret är det enda hittills funna utanför Gotland. Från Öland föreligga emellertid två fynd av halsringar av snar- liknande form1, men ändplattorna äro på dessa långsträckt ovala samt sma- lare än på de ovannämnda karakteristiska ringarna. Likaså förekomma besläktade ringar i Finland, Danmark ävensom i Ostpreussen.2 Dessa ringar sakna emellertid de karakteristiska inskärningarna på ändstyckena.
De gotländska ringarna torde därför med största sannolikhet vara att bo- trakta som en gotländsk lokalform, och det öländska exemplaret bör då ha blivit infört från Gotland. Märkligt är att två av de gotländska ringarna uppgivas ha blivit funna i skelettgravar, där de legat kring skelettens kra- nier; liknande uppgift föreligger även för den ena av de likartade öländska ringarna. Då emellertid ingen av dessa ringar blivit funnen vid sakkunnigt företagen undersökning, är det osäkert, om placeringen varit den ovan an- givna, och tills vidare torde det väl vara riktigast att betrakta dem som halsringar. Uppgifterna om skclettgravar från denna tid äro synnerli- gen märkliga.
En överensstämmelse mellan do gotländska ringarna och Gärdslösaringen föreligger även därutinnan, alt ett par av de förra äro prydda med djur- figurer — små fågelbilder, framställda i punkterad konturteckning. På svenskt område stå ölandsringens ryttarligurer alldeles ensamma. Nära motsvarigheter utgöra de figurer, vilka förekomma på lerkärl tillhörande den öst-tyska ansiktsurnekulturen. Denna märkligt isolerade gravkärls- grupp, vilken har sitt centrum i Pomerellen i Västpreussen, utmärkes bland annat av ofta förekommande intecknade och isolerade små figurer, utförda
i S. II. M. nr 963 och 1304:1833:10 från Skogsby i Torslunda socken res- pektive Ilörlösa 1 Persnäs socken.
2 A. II a c k m a n, Die ältere Eisenzeit in Finland, sid. 7. Helsingfors 1905.
— Aarbeger 1880, sid. 233. — W. G a e r t e , Urgeschichte Ostpreussens, sid.
98, fig. 68 a. Königsberg 1929.
1S6 S M Ä R R E M E D D E L Ä N D E N
Halsringen fi«i
Fig. 94.
93. Utvecklad teckning.
i punkt- och s t r e c k m a n é r — spjut, m ä n n i s k o r , vagnar, ryttare, h ä s t a r ni. ni.1
Särskilt vanliga ä r o hästbilderna. F i g u r e r n a äro alla mycket schematiserade och ytterst (afalt gjorda, men i fråga om framställningssättet e r i n r a de un- derstundom i ej ringa grad om Ö l a n d s r i n g e n s r y t t a r f i g u r e r . Så förekommer I. ex. på ett lerkärlsfragment från Kl. J a b l a u bilden av en r y t t a r e ' , visser- ligen s y n n e r l i g e n valhänt utförd, men i vissa enskildheter iiåminnande om de ö l ä n d s k a r y t t a r n a . H ä s t e n s bål är k o n t u r t e c k n a d mod korta streck och
1 M. H o o r n e s, Urgeschichte der bildenden Kunst. Taf. X V I I , Wien 1898.
2 C o n w e n t z , Bildliche D a r s t e l l u n g e n von T h i e r e n , Menschcn, Bäumen und Wagen an westpreussisehen G r ä b e r u r n e n . Taf. I I I , fig. 8 (Schriften d. Naturforschcnden Gesellschaft in D a n z i g 1894).
\ . ' /
^
/ ^
F i g . 95.
B y t t a r f i g u r e r på h a l s r i n g e n fig. 93.
/
S .1/ A R It E M E D D E L A N I) E N 187
punkter, benen äro m a r k e r a d e med heldragna linjer, och rytlargestallens huvud ä r återgivet med samma k a r a k t e r i s t i s k a snedställda punktstreck som jiå Ölandsringen. A n s i k t s u r n o r n a tillhöra tiden o m k r i n g 500 f. Kr., och till ungefär samma tid torde ringen från Öland böra daleras. Isolerade fynd av l e r k ä r l från samma eller något y n g r e tid med enkla figurframslällningar ä r o vidare kända från n o r r a T y s k l a n d , och vid en första tillfällig g r ä v n i n g i den huslomlning, som blivit föremål för u n d e r s ö k n i n g vid K r a g h c d e i Vend- syssel, D a n m a r k , p å t r ä f f a d e s ett l e r k ä r l med högst m ä r k l i g a i n p r i c k a d e fi- g u r e r , bestående av r y t t a r e och djur1. T e c k n i n g a r av ifrågavarande enkla slag ä r o följaktligen ej alldeles ovanliga för n o r d g e r m a n s k t område under denna lid. som a n n a r s k a r a k t e r i s e r a s av stor fattigdom på bildfrainställ- n i n g a r .
Det ä r möjligt alt de v ä s t j m - u s s i s k a a n s i k t s u r n o r n a s och Ö l a n d s r i n g e n s figurer trots allt uppstått fullt självständigt, men det är också t ä n k b a r t att do v a r i t i n s p i r e r a d e av l i k a r t a d e förebilder. H a r så varit fallet, då måste man obetingat ge priset åt framställaren av Ö l a n d s r i n g e n s figurer. De ä r o utförda mod s ä k e r hand, men ge dessutom i all sin enkelhet ett frappant uttryck för k o n s t n ä r e n s omedelbara uppfattning av och egen intima k ä n n o - dom om motivet, vilken ej lämnat rum för n å g r a felteekningar eller otymp- ligheter i utförandet.
Mårten Stenberger.
E T T M Ä R K L I G T L A T É N E - F Y N D
A r 1843 upptäcktes på Kapellbacken vid L a g e r l u n d a gård i K ä r n a socken, Östergötland, en grav, innehållande ett antal delvis sällsynta föremål frän
La Téne III-tiden (århundradet före Kr. f.). Sakerna Utgjordes av ett
situlaformat j ä r n k ä r l , v a r s botten n u m e r a s a k n a s , ett tveeggat j ä r n s v ä r d med j ä r n s l i d a , en sköldbuckla av j ä r n med konisk, extra påsatt spets, ett fragmentariskt sköldlmndtag, en ryggad spjutspets med hålk, ott p a r b r o n s - bleck, ett p a r nitar ocli 19 r ä n n f o r m i g a beslag av j ä r n som troligen anbragta i kanten av en nästan fyrkantig sköld. Detla fynd h a r publicerats i Medde- landen frän Östergötlands l^ornminnes- och museiförening 1919. Till fyndet h ö r även en omböjd j ä m t e n med t r i a n g u l ä r t utplattade ä n d a r , uppfattad i
uppsatsens bildunderskrifi som en situlaiot
Ett nyligen gjort fynd h a r bragt bekräftelse |>å denna förmodan. Våren 1931 inkom lill Statens H i s t o r i s k a Museum från samma fyndort ett nytt gravfynd av besläktade föremål från s a m m a tid. Det u t g ö r e s av en 47 (in. hög nästan cylinderforniad, mot bottnen något h o p t r ä n g d situla, bildad av hopnitade J ä r n p l å t a r (fig. 96), ett flera g å n g e r sammanböjt. eneggat j ä r n - svärd (tig. 97 a) med 5 hela eller fragmentariska slidbeslag av j ä r n (d—g) OOh en doppsko ( b ) , en omböjd spjutspets (b) och en halvrund kniv av
i II. K j n- r. Vor Oldtids Miudesimprker, sid. 134. Kbhvn 1925.
