Fästningsbyn vid Eketorp Stenberger, Mårten Fornvännen 212-216 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1964_212 Ingår i: samla.raa.se

Fästningsbyn vid Eketorp Stenberger, Mårten Fornvännen 212-216

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1964_212

Ingår i: samla.raa.se

SMÄRRE MEDDELANDE

FÄSTNINGSBYN VID E K E T O R P

I s a m b a n d med k a r t c r i n g av Ölands fornborgar företog förf. till d e n n a arti- kel år 1931 u n d e r s ö k n i n g av en h u s g r u n d i östra delen av den s. k. Eketorps borg i Gräsgårds socken, den sydligaste av Ölands forntida försvarsanstalter.

Något svar p å byggnadens ursprungliga beskaffenhet och ålder lämnade inte undersökningen, men det k o n s t a t e r a d e s att den av grova kalkstenshällar bil- dade grunden låg i ett rikligt föremålsförande kulturskikt av ungefär 40—50 cms tjocklek. De funna föremålen utgjordes av enkla b r u k s a r t i k l a r , däribland knivar samt häng- och bultlås av j ä r n , ävensom av b e n n å l a r och dubbelsidiga b e n k a m m a r , k e r a m i k samt en stor mängd djurben. Ett förgyllt b r o n s s p ä n n e med ingraverad människofigur, en slipad bergkristall samt en o r n e r a d finger- ring av b r o n s var de kvalitativt bästa fynden. Såväl m ä n som kvinnor h a d e av allt att döma uppehållit sig i borgen. Utgrävningsresultaten ledde till an- tagandet att det för svenska f ö r h å l l a n d e n ansenliga kulturlagret tillkommit under övergångsskedet sen vikingatid — äldre medeltid eller, som det då for- m u l e r a d e s : "Längre b a k å t i tiden än till 1000-talets milt eller slut k u n n a vi ej gärna k o m m a och några föremål yngre än HOO-talet h a r ej funnits".

Då denna utgrävning syntes ö p p n a vidare perspektiv än vad grävningar i varje a n n a n ölandsborg k u n d e antas lämna, var det meningen alt å t e r u p p t a grävningarna i slörre skala följande år. Det blev emellertid inte sä. Fortsätt- ningen kom att dröja. F ö r s t s o m m a r e n 1964, alltså mer än 30 år senare, h a r eketorpsproblemel — ty som ett arkeologiskt och historiskt problem framstår denna befästning ute på alvaret — k u n n a t upptas på nytt. Med anslag från Humanistiska forskningsrådet, Kungafonden samt med stöd frän ett flertal industrier företogs u n d e r juni—juli m å n a d e r en förberedande, planmässig undersökning av elt begränsat parti Inuti borgen, avsedd att fortsätta u n d e r n ä r m a s t k o m m a n d e år med anläggningens fullständiga utgrävning som mål.

Undersökningen omfattade ett ungefär 300 kvm stort o m r å d e omedelbart innanför h u v u d m u r e n i sydsydväst, varjämte ett sökschakt upptogs tvärs över b o r g o m r å d e t i väster—öster. Dessutom frilades ett stycke av huvud- m u r e n s yttersida i väster (fig. 1) liksom ett m i n d r e parti i söder av den låga

yttremuren.

1

Mårten Stenberger, E k e t o r p s borg. E n förhistorisk befästning med medel- tida bosättning. Arkeologiska stud. tillägn. II. K. H. Kronprins Gustaf Adolf.

Stockholm 1932.

S M Ä R R E M E D D E L A N D E

Fig. 1. Eketorps borg. Frilagt parti av huvudmurens utsida i västejr. Förf.

foto. — Eketorp fortress. Out side of main west wall.

Det visade sig att borgen i sin helhet innesluter ett 40—50 cm mäktigt kul- turlager, något avtunnande mot anläggningens centrum, med riklig inbland- ning av föremål och djurben. Innanför huvudmuren i sydsydväst framkom under där befintliga rasmassor några svårt demolerade, enskiktade grundvalar till relativt smä fyrsidiga byggnader, fritt belägna i förhållande till varandra och till huvudmuren. Området var i övrigt uppfyllt av regellöst liggande kalk- stenar, till stor del god, tuktad byggnadssten. I detta stenrammel utan till- stymmelse till lagerföljd gjordes grävningens talrikaste föremålsfynd, sam- manlagt ett par tusen nummer. De bekräftar det tidigare gjorda antagandet om den övre kulturhorisontens avsättning under ett skede i stort sett sam- manfallande med vikingatidens slut — äldre medeltid.

Fynden utgjordes väsentligen av välbevarade järnföremål, snickeri- och

skörderedskap, av nycklar och lås samt en stor mängd nitar och broddar

jämte pilspetsar av skilda typer, såväl vikingatida som medeltida, av en del

S M Ä R R E M E D D E L A N D E

enklare b r o n s f ö r e m å l ävensom k a m m a r och kamfragment, nålar med eller ulan skulpterade h u v u d e n samt speltärningar av ben, vidare glas- och glas- flusspärlor, slipad bergkristall, k e r a m i k av slavisk typ, järnslagg och djur- ben i b e t y d a n d e mängd. I della ytliga s t e n r a m m e l påträffades också en liten bronscylinder med ca 300 m y n t från 1100-talets senare del, troligen präglade på Golland. P å spridda ställen framtogs h ä r ytterligare ett 20-tal m y n t av s a m m a slag samt 2 arabiska silvermynt (det ena en samanid, slagen i Al- Shash 899 e. Kr.). 1 dessa mynlfynd s k y m t a r en katastrof för borgen, infal- lande u n d e r den orosperiod u n d e r 1100-talets senare hälft, då de svenska k u s t t r a k t e r n a inklusive Öland och Gotland anses ha utsatts för h ä r j n i n g a r av

" v e n d i s k a " och " e s t n i s k a " sjörövare.

Efter avlägsnandet av u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t s o m r ö r d a övre nivå med dess m y c k e n h e t av god byggnadssten, troligen till stor del frän totalförstörda, stenbyggda hus, f r a m t r ä d d e elt synnerligen välbevarat p a r t i av elt äldre be- bvggelscsystcm i direkt anslutning lill h u v u d m u r e n s insida. Detta bebyggelse- system var s a m m a n s a t t av n ä r m a s t trapetsoida h u s g r u n d e r , anlagda jämsides med v a r a n d r a och med g e m e n s a m m a långsidor. Deras ena kortsida stöder mol b o r g m u r e n , den a n d r a , med ingångsöppning, vetter mot borgens c e n t r u m

(fig. 2). Detta är i princip s a m m a byggnadssätt som i I s m a n t o r p s borg med dess yttre, radiellt a n o r d n a d e h u s r a d . Men m e d a n bebyggelsen i I s m a n t o r p s borg visat sig v a r a steril, tom och livlös, u t a n byggnadsdelaljer, föremålsfynd eller kulturlager ulgör den u n d r e nivån i E k e l o r p s borg l ä m n i n g a r efter en bebyggelse som verkligen levat och därtill m å h ä n d a u n d e r lång tid.

E n h u s g r u n d i eketorpsborgen blev i sin helhet framtagen 1964, två in- tilliggande endast delvis. Grunderna iir uppförda med stor precision. Deras

mått iir nära överensstämmande och man får intryck av en tillämpad ritning,

cn arkiteklplan. Tekniskt är de överlägsna h u s g r u n d e r n a i I s m a n t o r p s borg och de öländska j ä r n å l d e r s g ä r d a r n a s fritt liggande h u s . Längden p å det total- utgrävda huset är ca 11,5 m. G r u n d m u r a r n a s bredd ar genomgående ca 80 cm, de yttre gavelväggarnas inre längd i samtliga tre fall ca 3,8 m, gavlarnas in- gångsöppningar ca 1 in vida. I var ingång står pä k a n t en j ä m n t j o c k fröskel- sten av kalksten, flankerad av stenskodda hål för d ö r r s t o l p a r . Det framtagna huset h a r häl eller underlagsstenar för t a k s t o l p a r i två rader, äger Ivå h ä r d a r samt invid ena långsidan cn omsorgsfullt byggd, ca 1 m lång stenkista, m ö j - ligen bakugn. P ä nästan exakt s a m m a plats invid långväggen till bredvid- liggande hus s k y m t a r cn liknande stenkista.

Det är mycket för tidigt alt uttala sig om det u n d r e bebyggelsesystemefs omfattning. Lägre liggande m u r s t r ä c k n i n g a r samt läggningar av kalkstens- hällar lyder på förekomsten av ä n n u äldre bebyggelsenivåer i borgen.

I den u n d r e bebyggelsenivån var föremälsfynden få. Det t o t a l u n d e r s ö k t a

huset föreföll h a övergivits u t a n störningar. Inga d a t e r a n d e fynd gjordes där,

men en del fornsaker påträffades av s a m m a n a t u r som i j ä r n å l d e r s b y g d e r n a s

h u s g r u n d e r : enkel, o o r n e r a d k e r a m i k , r u n d a vävtyngder av lera, långa, smala

j ä r n t e n a r av r å ä m n c s k a r a k l ä r . Elt p a r bitar av gulgröna glasbägare med

p å s m ä l t a t r å d a r i s a m m a färg hittades i avfallslager u t a n f ö r den u n d r e be-

byggelsen och tillhör möjligen den.

S M Ä R R E M E D D E L A N D E

Fig. 2. Eketorps borg. Helt utgrävd husgrund i den undre bebyggelsenivån.

I förgrunden äldre, lägre belägna murlämningar samt husets ingång med tröskelhåll. Mitt pä bilden invid högra långmuren stenkista, möjligen bak- ugn. Förf. foto. — Eketorp fortress. F'oiindations of dwelling at lower building level. In the foreground can be seen older remains at a lower level, and th&

entrance and threshold slab. By the right long wall is a stone cist, possibly

a haking ouen.

S M Ä R R E M E D D E L A N D E

Det är mänga problem som knyter sig till denna anläggning ute på alvaret.

Att den ägt fortifikatorisk betydelse är givet, att den dessutom varit bebodd är uppenbart, men tillsvidare kan ingenting sägas om denna bosättnings karaktär, om den varit intermiltent, knuten till perioder av olika varaktighet, eller kontinuerlig under lång tid. Det förra torde vara mest sannolikt, men å andra sidan har bosättningen inte heller varit av tillfällig och snabbt över- gående natur. Mot detta talar bl. a. kulturlagrens tjocklek. Sådana föremål från den övre bebyggelsenivån som korlliar, skaror och ett par redskap för träbearbetning är andra tecken på fast bosättning och talrika klumpar av järnslagg anger alt smide förekommit, kanske också järnsmältning. Även ett par kupformiga järnsmältor hittades. Av en del fynd tycks jämväl framgå att bronsgjutning förekommit.

Borgen skulle då vid vissa tillfällen närmast ha varit en befäst by, vilket inte utesluter att den dessutom fyllt andra samhälleliga funktioner, varit centrum för kullen eller utgjort en merkantil mötesplats. Endast fortsatta grävningar kan ge en smula besked om, hur det härmed förhållit sig.

I 1964 års grävningar fungerade som platsledare assistent Kjell Lundhohn och förste amanuens Birgitta Skarin, som vid sin sida hade kand. Arne Hall- ström, Ingmar Jansson och Erik Wegraeus, alla från Uppsala.

Mårten Stenberger