Vårterminen 2022
Sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld.
- En litteraturstudie
Av: Hasselmark, Alva & Strömberg Lundman, Sandra
Sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld.
- En litteraturstudie
Abstrakt
Bakgrund: Partnerrelaterat våld och sexuellt våld är de vanligaste former av våld som drabbar kvinnor globalt. I Sverige polisanmäldes 23 200 fall av misshandel av kvinnor över 18 år under år 2020. Statistiken visar att våldsutsatta kvinnor använder sjukvården mer än icke-våldsutsatta kvinnor gör. Vårdgivaren bär ansvaret för att personalen inom hälso-och sjukvården har kunskap för att på bästa möjliga sätt hjälpa de våldsutsatta.
Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att utforska sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld.
Metod: En litteraturstudie genomfördes, baserad på åtta kvalitativa studier.
Studierna återfanns i fyra databaser, Web of Science, PubMed, Cinahl och PsycInfo.
Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier och åtta subkategorier.
Huvudkategorierna var: 'Organisatoriska hinder' och 'Utmaningar i omvårdnad'.
Konklusion: Sjuksköterskors tillvägagångssätt vid identifiering av partnerrelaterat våld brister. Det behövs bland annat ökad kunskap inom ämnet samt bättre
förutsättningar inom organisationerna för att kunna identifiera och upptäcka partnerrelaterat våld. Vidare forskning behövs angående identifiering av partnerrelaterat våld för att öka chanserna att de våldsutsatta kvinnorna uppmärksammas.
Nyckelord: Hinder, partnerrelaterat våld, sjuksköterska, utmaningar.
Nurses' experiences of identifying women exposed to partner- related violence.
- A literature study
Abstract
Background: Intimate partner violence and sexual violence are the most common forms of violence that affect women globally. In Sweden, 23,200 cases of abuse of women over the age of 18 were reported in 2020. The statistics show that women exposed to intimate partner violence use healthcare more than non-abused women.
The caregiver is responsible for ensuring that the staff in the health care have knowledge to help the victims in the best possible way.
Aim: The aim of this literature study is to explore nurses' experiences of identifying women exposed to partner-related violence.
Methods: A literature study was conducted, based on eight qualitative studies. The studies were found in four databases, Web of Science, PubMed, Cinahl and PsycInfo.
Results: The analysis resulted in two main categories and eight subcategories. The main categories were: 'Organizational barriers' and 'Challenges in nursing'
Conclusion: Nurses' approaches in identifying intimate partner violence are flawed.
Increased knowledge in the subject and better conditions within the organizations are needed to be able to identify and detect intimate partner violence. Further research is needed regarding the identification.
Keywords: Barriers, challenges, intimate partner violence, nurse.
Innehållsförteckning
ABSTRAKT ... I ABSTRACT ... II
BAKGRUND ... 1
STATISTIK ... 1
VÅLDSUTSATTA KVINNORS UPPLEVELSER AV VÅRDEN ... 2
ANSVAR... 3
MOTIV FÖR STUDIEN ... 3
SYFTE ... 3
METOD ... 3
DEFINITIONER ... 4
SÖKMETODER ... 4
URVAL ... 5
ANALYS ... 5
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 6
RESULTAT ... 6
ORGANISATORISKA HINDER ... 7
Tidsbrist ... 7
Hög arbetsbelastning ... 8
Otydlig ansvarsfördelning ... 8
Bristfällig patientmiljö ... 9
UTMANINGAR I OMVÅRDNAD ... 9
Kunskapsbrist ... 9
Kulturella aspekter ... 10
Känna igen tecken och symtom ... 10
DISKUSSION ... 11
RESULTATDISKUSSION ... 11
Organisatoriska hinder ... 11
Utmaningar i omvårdnad ... 14
DISKUSSION OM ETISKA, SAMHÄLLELIGA OCH INTERSEKTIONELLA ASPEKTER ... 16
Etiska aspekter... 16
Samhälleliga aspekter ... 17
Intersektionella aspekter ... 17
METODDISKUSSION ... 18
Forskningsetisk diskussion ... 19
KONKLUSION ... 20
REFERENSER ... 21 BILAGOR ... A BILAGA 1 ... A BILAGA 2 ... B
Bakgrund
Partnerrelaterat våld syftar till alla beteenden inom en intim relation som orsakar fysisk, psykisk eller sexuell skada. Exempel på olika sorters beteende är fysiskt våld såsom att slå, nypa eller sparka. Sexuellt våld inklusive påtvingat sexuellt umgänge och andra former av sexuellt tvång. Emotionellt (psykologiskt) våld, såsom
förolämpningar, förringande, ständig förnedring, skrämsel (till exempel förstöra saker), hot om skada, hot om att föra bort barn. Att kontrollera beteenden genom att isolera en person från familj och vänner, övervaka deras rörelser och begränsa tillgången till finansiella resurser, sysselsättning, utbildning eller sjukvård (World Health Organization [WHO], 2013). Partnerrelaterat våld och sexuellt våld är de vanligaste formerna av våld som drabbar kvinnor och flickor globalt. En av tre (i åldern 15–49 år) har någon gång upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld från sin närstående partner. Detta sker i alla länder över hela världen (WHO, 2021).
Statistik
Kvinnor som blivit utsatta för våld söker ofta sjukhusvård, även om dem inte avslöjar att bakgrunden till besöket beror på övergrepp eller våld. Vårdpersonalen är
sannolikt den första professionella kontakt den överlevande av partnerrelaterat våld möter. Statistiken visar att våldsutsatta kvinnor använder sjukvården mer än icke- våldsutsatta kvinnor gör. De våldsutsatta kvinnorna anger även att vårdpersonal är den yrkesgrupp som de helst skulle anförtro sig åt gällande avslöjande av övergrepp (WHO, 2013). Majoriteten av de som söker sig till vården på grund av
partnerrelaterat våld uppger att de förväntar sig att få hjälp och stöd av
sjukvårdspersonalen gällande den situation som de befinner sig i (Djikanovic et al., 2011). I en finsk studie uttryckte 49 % av kvinnorna att de inte fått erbjudande om att träffa specialiserat stöd under besöket på akutmottagningen till exempel
socialarbetare eller krisarbetare, 40 % uppgav att de inte fick information om andra tjänster till exempel rättshjälp eller kvinnocenter. Enligt 29 % gjorde inte
akutsjuksköterskorna något för att ingripa vid misstanke om partnerrelaterat våld (Leppäkoski et al., 2011).
Det har gjorts många svenska studier angående prevalensen av partnerrelaterat våld.
Den första stora nationella studien som genomfördes i Sverige när det kommer till partnerrelaterat våld var studien ”Slagen dam”. Det var en enkät som 2001 skickades
ut till 10 000 kvinnor och hade en svarsfrekvens på 70 %. Av de som svarade hade 46
% utsatts för partnerrelaterat våld efter deras 15 årsdag. Det var 35 % som angav att de utsatts för våld av tidigare partner och 11 % som utsatts av våld från en nuvarande partner. Var fjärde kvinna uppgav att de hade blivit kallade för nedsättande uttryck av en tidigare partner. Förklaringen till att fler kvinnor angav att de blivit utsatta för partnerrelaterat våld från en tidigare partner än från en nuvarande partner var att våldet tydliggörs när den våldsutsatta lämnat den destruktiva relationen (Lundgren et al., 2001).
Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (2021) polisanmäldes 23 200 fall av misshandel av kvinnor över 18 år under år 2020. Det finns ett stort mörkertal
gällande partnerrelaterat våld. Uppskattningsvis polisanmäls ungefär en fjärdedel av det partnerrelaterade våldet. Enligt Socialstyrelsen (2016) framkom det att 7 % av kvinnorna och 6,7 % av männen i befolkningen utsattes för partnerrelaterat våld under 2012. Det framkom även att det var tio gånger vanligare att kvinnorna behövde söka vård för sina skador och blev utsatta för grövre våld än männen.
Våldsutsatta kvinnors upplevelser av vården
De våldsutsatta kvinnorna upplever att de inte blir tillfrågade av vårdgivaren om partnerrelaterat våld. De är ovilliga att avslöja våldet på egen hand och önskade att vårdgivaren ska ta upp ämnet (Dichter et al., 2015). Enligt en intervjustudie av Evans och Feder (2016) hade kvinnorna låga förväntningar på att få hjälp och ansåg att vårdpersonalen saknade kompetens att fråga och prata om partnerrelaterat våld. Mer än hälften av kvinnorna i en studie av Spangaro et al., (2010) som bekräftades utsatta för partnerrelaterat våld berättade att det var första gången de tillfrågades av en vårdgivare om de blivit utsatta för våld av en partner. De våldsutsatta kvinnorna var enligt en studie av Portnoy et al., (2020) mer benägna att avslöja förekomsten av partnerrelaterat våld när de trodde sjukvården skulle följa upp det bekräftade partnerrelaterade våldet och tillhandahålla remissalternativ. Kvinnorna kände sig särskilt hämmade när vårdpersonalen var manlig eller var okänd för dem. Det är avgörande att personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten besitter kunskap och förmåga att identifiera tecken på partnerrelaterat våld (Socialstyrelsen, 2019).
Ansvar
Regionen tillsammans med kommunen har en skyldighet att upprätta en individuell plan när en person har behov av insatser från både hälso-och sjukvården och
socialtjänsten. Ett ansenligt samarbete behövs från båda parter för att insatserna inte ska motverka varandra. Vårdgivaren behöver vidare samarbeta med externa
organisationer såsom andra verksamheter, myndigheter och organisationer som berörs för att skapa goda förutsättningar för de våldsutsatta kvinnorna. Vårdgivaren bär ansvaret för att personalen inom hälso-och sjukvården har kunskap inom
området för att på bästa möjliga sätt hjälpa de våldsutsatta kvinnorna
(Socialstyrelsen, 2014). Det partnerrelaterade våldet har en benägenhet att öka vilket gör att många utsatta kvinnor inte förstår att de blir utsatta för partnerrelaterat våld förrän någon uppmärksammar det (Taylor et al., 2013).
Motiv för studien
Kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld är inte en homogen patientgrupp. Förlopp och symtom varierar mellan varje kvinna som utsätts för partnerrelaterat våld. Det är därför viktigt att vårdpersonal kan känna igen tecken och symtom för att kunna identifiera våldet. Många gånger kan det vara svårt att upptäcka tecken på partnerrelaterat våld då dess symtomen kan tyda på något annat. Författarna upplever att det finns brister i tillgodoseendet av behoven hos kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld. Ovanstående studier visar att sjukvården brister för denna patientgrupp. Kunskap om hinder vid identifiering av kvinnor utsatta för
partnerrelaterat våld kan ge sjuksköterskor ökad förståelse och skapa förutsättningar för en god omvårdnad.
Syfte
Syftet med denna litteraturstudie är att utforska sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld.
Metod
Litteraturstudien har ett kvalitativt syfte och baseras på kvalitativa studier. I en litteraturstudie utgår författarna från redan befintlig forskning inom valt område (Friberg, 2017). Med kvalitativa studier studeras levda erfarenheter av ett fenomen,
det kan göras genom exempelvis berättelser, fokusgrupper, intervjuer eller deltagande observationer (Bergsten, 2017).
Definitioner
Med uttrycket partnerrelaterat våld menas i denna litteraturstudie kvinnor som blivit utsatta för våld av sin partner.
Sjuksköterskor som nämns i denna studie arbetar på sjukhus eller inom en motsvarighet till primärvård.
Sökmetoder
Litteraturstudien avgränsades med en tydlig population och syftet var att belysa sjuksköterskors upplevda utmaningar, därför valdes kvalitativa studier i enlighet med Henricson (2017). Vid artikelsökningarna har främst Cinahl använts men även Web of Science, Pubmed och PsycInfo. Svensk MeSH har använts i sökningarna och fungerat som ett stöd (Karolinska Institutet, u.å). I Cinahl användes Cinahl headings samt de förslag som automatisk kom fram. Några sökord som användes var: intimate partner violence, domestic violence, care*, nurs*, nurses attitudes, nurses feelings, nurses opinions, emergency nursing, qualitative research och interview.
Trunkeringstecknet användes i enlighet med Östlundh (2017) som ett sätt att få med alla böjningar av orden. För att avgränsa sökningarna och inte få allt för många sökresultat användes boolesk sökteknik. I enlighet med Karlsson (2017) har de booleska operatorerna AND och OR använts, detta tycker författarna var till stor hjälp när olika sökord användes för att få mer specifika sökresultat. För att avgränsa och specificera sökningarna användes termen AND och för att få med olika
synonymer och generera fler träffar användes den booleska termen OR. För att säkerställa att artiklarna var bedömda som vetenskapliga valdes endast artiklar som var peer reviewed (Henricson, 2017). Vidare har författarna använt
begränsningsfunktioner som: All Adult +19, English, Peer-Reviewed. Beroende på hur sökorden kombinerats har antal sökträffar varierat från 28 till 527. Det användes en tidsbegränsning på studier gjorda mellan 2010–2022 för att hitta nytt och relevant forskningsmaterial. En av studierna hittades genom att leta i framsökta studiers referenslista, kallad manuell sökning. Det är enligt Willman et al. (2016) ett enkelt sätt att hitta liknande studier med samma sorts innehåll. Sökningarna redovisas (Tabell 1, Bilaga 1).
Urval
Urvalsprocessen utfördes i ett flertal steg som började med att välja studier med relevanta titlar, för att sedan i nästa steg granska dessa studier närmre genom att läsa utvalda studiers abstrakt och slutligen lästes de studier som kvarstod i sin helhet i enlighet med Östlundh (2017). Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara av kvalitativ karaktär, ha ett sjuksköterskeperspektiv och studierna skulle endast
innehålla vuxna personer. Vid kvalitetsgranskningen av studierna användes
dokumentet “Centrala frågor att ställa vid kvalitetsgranskning av empiriska studier”
(Ericson-Lidman, 2016), samt bedömningsmallarna för kvalitativ metod (Olsson &
Sörensen, 2011). Författarna kvalitetsgranskade studierna separat för att sedan jämföra och diskutera resultatet tillsammans. Detta gjordes för att författarna ansåg att granskningen då blev mer trovärdig. Studier som hade låg kvalitet exkluderades.
Slutligen kvarstod åtta studier med hög kvalitet. Granskningsresultatet på samtliga valda studier uppnådde grad I (hög poäng> 80%) enligt bedömningsmallarna av Olsson och Sörensen (2011). Studierna och resultatet av granskningen redovisas (Tabell 2, Bilaga 2).
Analys
Analysprocessen inleddes med att valda studiers resultat kopierades in i ett gemensamt dokument, både på originalspråket engelska och översatt till svenska.
Detta för att författarna skulle få en bättre förståelse och översikt av valda studiers resultat. Den översatta texten lästes och jämfördes mot texten i originalspråket under hela processens gång för att säkerställa att relevant information inte gick förlorad i samband med översättningen. Analysgången följde Fribergs (2017) modell för textanalys. Modellen består av fem olika steg. I det första steget lästes de valda studierna flera gånger för att få en övergripande uppfattning om materialet och dess helhet. Fokuset låg på resultatdelen för att öka förståelsen av innehållet. I nästa steg identifierades nyckelfynden i varje studies resultat. I de studier som innehöll citat lästes även dessa för att få en djupare förståelse av resultatet. Relevanta nyckelfynd i varje studies resultat utifrån syftet färgmarkerades. I det tredje steget koncentrerades och sammanställdes varje studies resultat för att få en överblick. I steg fyra
grupperades de olika resultaten tematiskt i kategorier med likheter och skillnader i relation till studiens syfte. I femte och sista steget omformulerades de fakta som
svarade på studiens syfte, och delades in nya i kategorier och underkategorier.
Analysen sammanställdes och dess nya helhet framkom i litteraturstudiens resultatdel.
Forskningsetiska överväganden
För att öka det vetenskapliga värdet i denna litteraturstudie valdes studierna utifrån god forskningsetik. Vid humanforskning finns två allmänt accepterade värden som forskaren bör ta hänsyn till. Dessa två värden är dels ökad kunskap ”kunskapskravet”
och värdet av att upprätthålla individens handlingsfrihet och integritet
”skyddskravet” (Olsson & Sörensen, 2021). Helsingforsdeklarationen är den mest välkända av etiska riktlinjer för medicinsk forskning. I Helsingforsdeklarationens senaste version står det bland annat att även de bäst beprövade insatserna måste utvärderas kontinuerligt genom forskning för att utvärdera deras säkerhet,
effektivitet, tillgänglighet och kvalitet. Även om det primära syftet med medicinsk forskning är att generera ny kunskap, kan detta mål aldrig ha företräde framför enskilda forsknings individers rättigheter och intressen (World Medical Association, 2018). Etikprövningsmyndigheten (u.å) är en svensk myndighet som har i uppgift att skydda forskningspersonen. Myndigheten väger risken för forskningspersonen mot nyttan av kunskap. Det är viktigt att den enskilda individen som deltar i en studie ska skyddas mot övergrepp och kränkningar. Det finns alltid en risk att människor såras eller utnyttjas i sådan forskning som kräver människors medverkan. Därav ansåg författarna det viktigt att alla studierna i denna litteraturstudie hade genomgått etisk granskning som garanterade ett etiskt tillvägagångsätt.
Resultat
Åtta vetenskapliga studier med kvalitativ design låg till grund för denna
litteraturstudie. Alla studierna baserades på material från intervjuer. Det var totalt 166 deltagande sjuksköterskor där alla hade minst tre månaders arbetserfarenhet. Av dessa sjuksköterskor var 87 kvinnor, 19 män samt 60 personer där kön inte hade angetts. Deltagarna i tre studier hade ett åldersspann på 22–57 år. Medelåldern angavs i en studie och var 32 år. I fyra studier angavs inte åldern. Resultatet utgjordes av studier från Brasilien, Jordanien, Spanien, Sri Lanka, Sverige, Turkiet och två från USA. Av de åtta studierna var tre studier utförda på sjukhus, två studier inom
primärvården, två studier både inom sjukhus och primärvård, en studie hade angett
att 10 av 16 deltagare jobbade inom specialområden på sjukhus men inte angett var de övriga sex deltagarna arbetade. Efter genomförd innehållsanalys sammanställdes två kategorier med tillhörande underkategorier. Resultatet presenteras i löpande text med referenser samt i nedanstående tabell. (Se tabell 3).
Tabell 3. Översikt av kategorier och underkategorier.
KATEGORIER UNDERKATEGORIER
Organisatoriska hinder
- Tidsbrist
- Hög arbetsbelastning - Otydlig ansvarsfördelning - Bristfällig patientmiljö
Utmaningar i omvårdnad
- Kunskapsbrist - Kulturella aspekter
- Känna igen tecken och symtom
Organisatoriska hinder
Litteraturstudien visade att sjuksköterskorna inte hade förutsättningarna som krävdes för identifiering av partnerrelaterat våld. Flertalet sjuksköterskor upplevde hinder kopplade till organisationen. Underkategorierna 'Tidsbrist', 'Hög
arbetsbelastning', 'Otydlig ansvarsfördelning' och 'Bristfällig patientmiljö' redovisas nedan i löpande text.
Tidsbrist
I studierna uttrycktes tidsbrist som ett hinder för att identifiera fall baserat på misstankar av att partnerrelaterat våld förekommer (Briones-Vozmediano et al., 2021; Efe & Taşkın, 2012; Guruge, 2012; Robinson, 2010; Sundborg et al., 2017;
Visentin et al., 2015; Wyatt et al., 2019). Sjuksköterskorna ansåg att identifiering av partnerrelaterat våld var en tidskrävande åtgärd. På grund av tidsbristen valde
flertalet sjuksköterskor att inte utreda de våldsutsatta när det fanns andra, mer akuta åtgärder som behövde ombesörjas och som då prioriterades före (Briones-
Vozmediano et al., 2021; Robinson, 2010; Sundborg et al., 2017). Enligt
sjuksköterskorna hade patienterna ofta fysiska skador som behövde åtgärdas i ett
första skede, detta gjorde att de emotionella skadorna som de våldsutsatta upplevde kom i andra hand på grund av tidsbristen (Al-Natour et al., 2016; Efe & Taşkın, 2012). Att identifiera och behandla patienter utsatta för partnerrelaterat våld krävde inte endast vård utan även känslomässigt stöd och att patienterna kände att
sjuksköterskan fanns där och var tillgänglig (Efe & Taşkın, 2012; Sundborg et al., 2017). Tiden var oftast bristande i den utsträckning att sjuksköterskorna ansåg att de knappt hade tid att prata med patienterna överhuvudtaget. Sjuksköterskorna
upplevde en frustration över att inte ha möjlighet att identifiera våldet och agera på grund av tidsbrist (Efe & Taşkın, 2012; Robinson, 2010).
Hög arbetsbelastning
Hög arbetsbelastning var ytterligare ett hinder för att identifiera fall där det fanns misstankar att partnerrelaterat våld förekom (Briones-Vozmediano et al., 2021; Efe &
Taşkın, 2012; Robinson, 2010; Sundborg et al., 2017; Visentin et al., 2015; Wyatt et al., 2019). Den höga arbetsbelastningen och ständiga nedskärningar i
personalstyrkan gjorde även att motivationen till att förbättra hanteringen av
partnerrelaterat våld saknades (Briones-Vozmediano et al., 2021). Sjuksköterskorna fann sig begränsade av sina dagliga göromål och att det var alldeles för högt antal patienter per sjuksköterska vilket hindrade de från att fråga kvinnorna om
partnerrelaterat våld (Robinson, 2010; Sundborg et al., 2017; Visentin et al., 2015).
Att identifiera och hantera misstankar om partnerrelaterat våld innebar en stor och arbetskrävande insats, därför valde sjuksköterskorna att inte utreda detta vidare trots uppenbara symtom (Efe & Taşkın, 2012; Robinson, 2010).
Otydlig ansvarsfördelning
Sjuksköterskorna ansåg att identifieringen av partnerrelaterat våld inte var deras ansvarsområde (Al-Natour et al., 2016; Efe & Taşkın, 2012; Sundborg et al., 2017) och att de saknade rättigheterna att utforska vidare om partnerrelaterat våld förekom (Al-Natour et al., 2016). De menade att identifiering och utredning vid misstanke om partnerrelaterat våld borde skötas av läkare, socialarbetare eller psykiatriker (Efe &
Taşkın, 2012; Sundborg et al., 2017). Det ansågs att partnerrelaterat våld inte var ett hälsoproblem utan ett socialt problem (Robinson, 2010). Vid fysiskt våld ansåg sjuksköterskorna att det var rättssystemets ansvar att utreda situationen (Al-Natour et al., 2016). Sjuksköterskornas ansvar gentemot de våldsutsatta var inte beskrivet i
deras arbetsbeskrivning och ifall de tog ansvar för något sådant fanns en oro att de kunde förlora sitt arbete (Al-Natour et al., 2016).
Bristfällig patientmiljö
Att hälsosystemet inte tillhandahöll nödvändiga förutsättningar ansågs som ett hinder för identifiering av partnerrelaterat våld (Briones-Vozmediano et al., 2021).
För att på ett säkert och tryggt sätt för både den våldsutsatta och sjuksköterskan kunna bekräfta en misstanke att partnerrelaterat våld förekom krävdes en lämplig miljö som till exempel enskilda rum (Briones-Vozmediano et al., 2021; Efe & Taşkın, 2012). Sjuksköterskorna ansåg att samtal med den som misstänktes vara utsatt för partnerrelaterat våld borde äga rum i en säker miljö utan att den som utövade våldet var närvarande (Briones-Vozmediano et al., 2021; Efe & Taşkın, 2012). Bristen på enskilda rum försvårade möjligheten att vara ensam med den våldsutsatta och därmed möjligheten att säkerställa patientens integritet (Briones-Vozmediano et al., 2021; Efe & Taşkın, 2012).
Utmaningar i omvårdnad
Sjuksköterskorna i denna litteraturstudie menar att de inte har tillräcklig kännedom om partnerrelaterat våld för en lyckad identifiering. Underkategorierna
'Kunskapsbrist', 'Kulturella aspekter', 'Känna igen tecken och symtom' och 'Övriga hinder' redovisas nedan i löpande text.
Kunskapsbrist
Bristen på kunskap och strategier gjorde att sjuksköterskorna avstod från att fråga vid misstanke om att partnerrelaterat våld (Al-Natour et al., 2016; Briones-
Vozmediano et al., 2021; Efe & Taşkın, 2012; Guruge, 2012; Visentin et al., 2015;
Wyatt et al., 2019). Att inte få utbildning gällande partnerrelaterat våld under
studietiden (Briones-Vozmediano et al., 2021) samt att inte få kontinuerlig utbildning på arbetsplatsen skapade en stor osäkerhet i ämnet (Al-Natour et al., 2016; Briones- Vozmediano et al., 2021; Efe & Taşkın, 2012; Robinson, 2010; Wyatt et al., 2019). På grund av kunskapsbrist gällande identifiering av partnerrelaterat våld ansåg
sjuksköterskorna att fokuset framför allt låg på att behandla patientens fysiska hälsa (Guruge, 2012). För en lyckad identifiering krävdes tydliga riktlinjer (Al-Natour et al.,
2016), samt kunskap gällande vilka frågor sjuksköterskorna ska ställa och hur de ska ställa frågorna (Robinson, 2010; Sundborg et al., 2017).
Kulturella aspekter
Kulturella aspekter såsom att kvinnan ansågs mindre värd i samhället påverkade identifieringen av partnerrelaterat våld negativt. En del sjuksköterskor ingrep inte vid misstanke om partnerrelaterat våld eftersom de menade att de ingrep i privata
familjeärenden (Al-Natour et al., 2016; Efe & Taşkın, 2012). Kulturella aspekter relaterat till tro, ursprungsland, ålder och/eller social grupp ledde till att vissa ansåg att partnerrelaterat våld var mer acceptabelt än andra vilket resulterade i att somliga sjuksköterskor tvekade att fråga om partnerrelaterat våld (Al-Natour et al., 2016;
Sundborg et al., 2017). Vad några av sjuksköterskorna uppfattade som övergrepp kunde kvinnor med annan kultur anse vara ett sätt att utbildas (Sundborg et al., 2017). Sjuksköterskornas syn på partnerrelaterat våld försvårade identifieringen ifall kvinnan inte fick det stöd hon behövde på grund av kulturella skillnader (Briones- Vozmediano et al., 2021; Efe & Taşkın, 2012).
Känna igen tecken och symtom
Sjuksköterskorna upplevde att kvinnorna inte erkände sin situation men tenderade att frekvent uppsöka sjukvård av andra skäl (Briones-Vozmediano et al., 2021). En del sjuksköterskor ansåg att de borde kunna identifiera om någon utsatts för övergrepp endast genom att se på patienten (Robinson, 2010). Somliga
sjuksköterskor fokuserade på de symtom som kvinnorna hade, medan andra var medvetna om vissa risksymtom såsom oförklarliga fall, konsumtion av
ångestdämpande medel eller förändringar i beteendet (Briones-Vozmediano et al., 2021). Att inte besitta kunskap för att känna igen tecken och symtom på att
partnerrelaterat våld förekom utgjorde ett hinder för identifiering. Uppenbara fysiska tecken såsom blåmärken kunde väcka misstankar. När tydliga tecken inte fanns valde sjuksköterskorna att inte fråga om partnerrelaterat våld eftersom det kunde skada patientens integritet ifall misstankarna saknade grund. Några av sjuksköterskorna ansåg att psykologiska tecken såsom rädsla, låg självkänsla och psykosomatisk smärta var uppenbara tecken på exponering för partnerrelaterat våld (Briones- Vozmediano et al., 2021; Sundborg et al., 2017; Wyatt et al., 2019).
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskors upplevda utmaningar vid identifiering av kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld. Det fanns många
aspekter som hindrade vårdpersonalen från att identifiera våldet. Resultatet utgjordes av huvudkategorierna: Organisatoriska hinder och Utmaningar i omvårdnad. Tids- och kunskapsbrist var två vanliga faktorer som hindrade identifieringen av partnerrelaterat våld. Några exempel på hinder för att
sjuksköterskorna skulle kunna identifiera partnerrelaterat våld var att det saknades rutiner på hur frågeprocessen skulle gå till, möjligheter att kunna ställa eventuella frågor i en trygg och säker miljö och att sjuksköterskorna angav förtroende till den våldsutsatta (Socialstyrelsen, 2019). Resultatet diskuteras nedan mot annan relevant forskning samt Virginia Hendersons teori. Henderson (1970) menade att omvårdnad innebär att sjuksköterskor ska hjälpa patienten tillfredsställa sina behov och
dessutom bidra till att patienten blir oberoende. Som sjuksköterska ingår det därför i ens ansvar att stödja patienten, detta gäller alla patientens behov även de som
sjukvården inte traditionellt ser som viktiga. Att tillåta patienten vara delaktig i sin egen vård var något Henderson var tidig med att betona vikten i. Det är således sjuksköterskans ansvar att tillfredsställa de behov som patienten för tillfället saknar förmåga att tillfredsställa själv, samt att skapa de bästa möjliga förutsättningar för varje enskild patient.
Organisatoriska hinder
Resultatet i litteraturstudien visade att sjuksköterskorna ansågs sig sakna de organisatoriska förutsättningarna som krävs för att på ett tryggt och säkert sätt identifiera partnerrelaterat våld. Beskrivningen av tidsbrist i litteraturstudiens resultat svarar mot patienternas upplevelser i studier av Williams et al. (2020) och Wallin et al. (2018). Patienterna i båda studierna beskriver vikten av att ha tillräckligt med tid för att avslöja övergreppen och att inte känna sig förhastade under denna process. Det handlade inte om att berätta hela sin historia under det första
mötet, utan snarare att de våldsutsatta kände att vårdpersonalen tog sig tid och lyssna på vad de hade att säga. Författarna har i sina tidigare erfarenheter från vården märkt hur mycket en kan vinna i tid på att finnas där för patienten. Oftast räcker det med att lyssna en liten stund. Detta tror författarna ger patienten en känsla
av att vården är personcentrerad. I studien av Pratt-Eriksson et al. (2014) beskriver patienterna en känsla av att bli degraderad till ingenting. Vissa förmedlade att de kände att de var i vägen, sågs som en olägenhet som slösade bort personalens tid och skapade onödiga problem. Enligt Henderson (1982) bör sjuksköterskan ta sig tid att skapa en relation mellan sig själv och patienten för att nå målet med omvårdnaden.
För att kunna bedöma vilka behov som patienten behöver stöd och hjälp med och vilka behov som patienten kan tillgodose själv behöver sjuksköterskan lära känna sin patient från ”insidan”.
Enligt resultatet i denna litteraturstudie var en hög arbetsbelastning samt ständiga nedskärningar i personalstyrkan ett tydligt hinder när det kom till att identifiera kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld. Sambandet mellan vårdkvalitet,
vårdpersonalens välbefinnande i arbetet och arbetsmiljön har undersökts i en stor studie av Aiken et al. (2012) som omfattande 12 europeiska länder samt USA. Den visade att patientsäkerheten var högre på sjukhus som hade en bra arbetsmiljö och en lämplig personalstyrka. Trots att 92 % av sjuksköterskorna i en studie av Lawless et al. (2010) uttryckte att det bästa med sitt jobb var att göra en positiv skillnad för sina patienter ansåg många att det fanns för mycket arbete och inte tillräckligt med tid för att slutföra jobbet till en tillfredsställande standard. Enligt resultatet i denna
litteraturstudie kan hög arbetsbelastning och nedskärningar leda till en bristande motivation för att förbättra identifieringen av partnerrelaterat våld. Författarna anser att det behövs en positiv vårdkultur för att skapa de bästa förutsättningarna för både vårdpersonal och patienterna. Även om sjuksköterskorna trivdes med sina jobb drabbar de organisatoriska hindren både sjuksköterskorna och patienterna. I en annan studie framkom det att sjuksköterskorna kände sig tvingade att prioritera sina omvårdnadsåtgärder gentemot patienterna (Sundborg et al. 2012) samtidigt som patienterna behövde känna att sjuksköterskorna fanns där för att kunna avslöja partnerrelaterat våld och att inte känna sig förhastade under denna process (Williams et al., 2020). Enligt en studie av Dichter et al. (2020) påverkades patientens
förtroende för vården då en frekvent personalomsättning hämmade deras förmåga att utveckla en relation med vårdpersonalen och därmed förmågan att känna sig
bekväma med att avslöja våldet. En slutsats av litteraturstudiens resultat är att en för hög arbetsbelastning och stor personalomsättning drabbar både vårdpersonalen och patienterna negativt.
Ansvarsfördelning gällande vems ansvar det var att hantera partnerrelaterat våld var en tydlig oklarhet som framkom i litteraturstudiens resultat. Williams et al (2020) beskrev att det fanns tydliga oklarheter om hälso- och sjukvårdens roll för att ta itu med partnerrelaterat våld. Det var ofta relaterat till om patienterna såg sina
upplevelser som en social fråga eller en medicinsk fråga. Den otydliga
ansvarsfördelningen som beskrivs i denna litteraturstudie bekräftas i studien av Sundborg et al. (2012). Där uppgav totalt 70 % av sjuksköterskorna att de inte var medvetna om något samarbete med myndigheterna i hanteringen av partnerrelaterat våld, 92 % ansåg att ett sådant samarbete var nödvändigt men endast 30 % angav att ett sådant samarbete fanns. I en studie av Yonaka et al. (2007) anser 29 av 33
sjuksköterskor att partnerrelaterat våld inte är ett medicinskt problem. Författarna har under sin verksamhetsförlagda utbildning märkt att sjuksköterskornas
ansvarsområden är många och förväntningarna från andra kollegor är höga.
Sjuksköterskorna förväntas vara spindeln i nätet och när det finns otydligheter om vem som har vilket ansvar hamnar det på sjuksköterskorna. Det är därför till både sjuksköterskornas och resterade vårdpersonals fördel att det finns en tydlig
arbetsbeskrivning och ansvarsfördelning för att varje patient får en sådan god och personcentrerad vård som möjligt. Det är enligt Henderson (1970) sjuksköterskans uppgift att stötta patienten, även om patientens behov inte är de som anses viktigt inom vården. Sjuksköterskan bör alltså tillgodose de behov patienten saknar förmåga att tillfredsställa själv samt skapa förutsättningar för att patienten i möjligaste mån ska kunna tillgodose sina egna behov framledes.
Samtal med patienter utsatta för partnerrelaterat våld bör hållas i en säker miljö. Det framkom i litteraturstudiens resultat att det var brist på enskilda rum för att kunna erbjuda sådan säkerhet. Enligt studier av Dichter et al. (2020), Wallin et al. (2018) och Williams et al. (2020) upplevde de utsatta kvinnorna en oro och otrygghet för att avslöja våldet då våldsutövaren oftast väntade utanför. De våldsutsatta kvinnorna var även oroliga över att våldsutövaren skulle få tillgång till journalen och att det då skulle framkomma vad de avslöjat. Enligt Wallin et al. (2018) var det viktigt att den våldsutsatta kvinnan kunde känna sig trygg med vårdpersonalen. De flesta
våldsutsatta kvinnorna berättade att de inte kände sig tillräckligt trygga för att prata med någon annan än sjukvårdspersonal, medan andra uppgav att de inte hade känt
sig trygga att berätta för vårdpersonal på grund av sina egna tidigare negativa
upplevelser. Som våldsutsatt att få möjlighet att träffa samma personal varje gång en besöker sjukvården var ett sätt att öka patientmiljön och för den våldsutsatta att få en relation till vårdgivaren (Dichter et al., 2020). En slutsats i litteraturstudiens resultat är att sjuksköterskor behöver bättre organisatoriska förutsättningar för att på ett tryggt och säkert sätt för både sjuksköterskorna och patienten kunna identifiera partnerrelaterat våld. Studierna ur patientperspektiv i denna resultatdiskussion visar att de utsatta önskar mer tid och gärna träffar samma vårdpersonal, något som hög arbetsbelastning och stor personalomsättning försvårar. De organisatoriska hinder som denna litteraturstudie påvisat strider mot Hendersons teori om omvårdnad, när det kommer till sjuksköterskans ansvar gentemot patienten och målet med
personcentrerad vård. De organisatoriska hindren för att identifiera partnerrelaterat våld som framkommer i litteraturstudiens resultat bör inte förekomma. Författarna anser att organisationen bör se till att det finns tillräckligt med enskilda rum, tydliga riktlinjer kring både frågeprocessen och ansvarsfördelningen. Det är viktigt att sjuksköterskor har alla förutsättningar som krävs för att identifiera partnerrelaterat våld.
Utmaningar i omvårdnad
Svårigheterna som upplevdes av sjuksköterskorna i litteraturstudiens resultat beskrivs framför allt relatera till kunskapsbrist, olika kulturella aspekter och
svårigheter i att känna igen tecken och symtom. Kunskapsbrist hos sjuksköterskorna gällande partnerrelaterat våld var ett tydligt hinder som framkom i litteraturstudiens resultat. Sjuksköterskorna visste inte vad de skulle fråga eller hur de skulle fråga. Det stämmer överens med en studie av Bradbury och Broadhurst (2015), där
framkommer det att sjuksköterskorna anser att de inte får tillräckligt med utbildning för att kunna utföra en bra identifiering för partnerrelaterat våld. Sjuksköterskorna uttryckte att det hade farhågor över att inte lära sig om ämnet tillräckligt under studietiden och därmed uttrycka sig felaktigt vid en identifiering. De hade velat få mer kunskap och bättre riktlinjer för hur de ska gå till väga vid identifiering av
partnerrelaterat våld. En slutsats av litteraturstudiens resultat är att tydliga riktlinjer och förbättrad kunskap ökar chanserna för att sjuksköterskorna ska kunna identifiera partnerrelaterat våld.
I litteraturstudiens resultat framkom det att sjuksköterskorna har olika syn på partnerrelaterat våld relaterat till bland annat tro och kultur. Några sjuksköterskor hade uppfattningen att något som de ansåg som nästintill övergrepp kunde kvinnor med en annan kultur anse som ett sätt att utbildas. Partnerrelaterat våld ansågs för vissa sjuksköterskor vara ett familjeärende som vården inte skulle ingripa i. Den kulturella skillnaden försvårar identifieringen. Enligt svensk sjuksköterskeförening (2014) ska sjuksköterskan lindra lidande, skapa värdighet samt visa på respekt gentemot patienten. När sjuksköterskan inte identifierar partnerrelaterat våld på grund av kulturella skillnader upprätthålls inte dessa faktorer. Enligt International Council of Nurses (ICN) etiska kod ska sjuksköterskan respektera patientens tro och kultur men det bör inte utgöra ett hinder för att identifiera partnerrelaterat våld.
Sjuksköterskor ska utgå från ett likvärdigt förhållningssätt med hänsyn till mänskliga rättigheter och oberoende av nationella lagar och föreskrifter (Svensk
sjuksköterskeförening, 2014).
Enligt litteraturstudiens resultat kan det vara komplicerat att känna igen tecken och symtom på partnerrelaterat våld när symtomen inte är uppenbara. Tydliga fysiska tecken såsom blåmärken väckte misstankar hos sjuksköterskorna vilket ledde till att de vågade fråga. När det inte fanns tillräckligt tydliga tecken vågade sjuksköterskorna inte fråga om partnerrelaterat våld förekom. Det stämmer överens med en studie publicerad av Sundborg et al. (2012). Sjuksköterskorna beskrev att de agerade först när de såg fysiska tecken, när patienternas historia inte stämde överens med deras skador eller när kvinnans partner var överbeskyddande. Att inte vara tillräckligt förberedd och ha tillräckligt med kunskap minskar chanserna för att
sjuksköterskorna ska identifiera våldet. Författarna anser att genom tydligare information och riktlinjer samt förbättrad kunskap inom ämnet ökar chanserna för att sjuksköterskorna ska ha de rätta verktygen för att kunna identifiera
partnerrelaterat våld. En slutsats av litteraturstudiens resultat är att en ökad identifiering skulle leda till att fler våldsutsatta kvinnor får den hjälp och stöd de behöver men även att fler kvinnor vågar berätta om våldet. Desto fler fall av partnerrelaterat våld som identifieras, desto fler kan få hjälp och rättvisa.
I litteraturstudiens resultat framgick det att sjuksköterskorna behöver skapa
förtroende och värna om patientens integritet för att patienten ska berätta om våldet.
För att kunna skapa ett förtroende behövde sjuksköterskorna visa att de var
närvarande, hade tid och visa empati. Det stämmer överens med resultatet i en studie av Williams et al. (2020) där patienterna beskriver att de önskar att bli tillräckligt sammankopplade med sjuksköterskorna för att våga berätta om deras upplevelse av partnerrelaterat våld. Henderson (1970) beskriver i sin teori att sjuksköterskans unika funktion är att hjälpa patienten. Sjuksköterskans roll beskrivs i teorin som någon som hjälper patienten att tillfredsställa sina behov och främjar hälsa.
Sjuksköterskan ansvarar att hjälpa patienten hitta sina resurser för att uppnå hälsa, både fysiskt och psykiskt för att kunna vara oberoende och därmed kunna
tillfredsställa sina behov på egen hand. Författarna anser att genom en lyckad identifiering kan sjuksköterskan vara ett stöd för den våldsutsatta kvinnan och därmed främja hennes hälsa. Att värna om patientens integritet och skapa ett förtroende är sammankopplat till tidsbristen, dessa hinder påverkar varandra.
Eftersom sjuksköterskorna ansåg att det var en för hög arbetsbelastning och en stor tidsbrist blir det problematiskt att skapa ett förtroende när tiden inte räcker till. För att sjuksköterskorna ska kunna identifiera anser författarna att alla hinder som framkommer i litteraturstudiens resultat behöver förbättras eftersom de påverkar varandra. Av egna erfarenheter anser författarna att det krävs mer utbildning om partnerrelaterat våld under grundutbildningen för sjuksköterskor. Organisationen bör därefter se till att sjuksköterskorna har tillräckligt med kunskap och känner sig trygga i rollen att hantera partnerrelaterat våld. Kunskapsbristen bör inte utgöra ett hinder för att identifiera partnerrelaterat våld.
Diskussion om etiska, samhälleliga och intersektionella aspekter Etiska aspekter
ICN:s etiska kod för sjuksköterskor vägleder och samlar världens sjuksköterskor till ett gemensamt förhållningssätt oberoende av nationella lagar och föreskrifter.
Sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Sjuksköterskan ska visa respekt för mänskliga och kulturella rättigheter, rätten till ett eget val och värdighet samt att bli bemött med respekt. Omvårdnaden ska ges respektfullt, oberoende av kön, ålder, tro, hudfärg, etnisk eller kulturell bakgrund, nationalitet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, politisk eller social bakgrund (Svensk sjuksköterskeförening, 2014).
Författarna till litteraturstudien fann att sjuksköterskorna brister i den
grundläggande värdegrunden som ICN tagit fram. Att lindra lidande och återställa hälsa blir problematiskt när sjuksköterskorna inte lyckas identifiera partnerrelaterat våld på grund av bland annat organisatoriska hinder och brister i omvårdnaden.
Samhälleliga aspekter
De sociala och ekonomiska kostnaderna för partnerrelaterat våld är enorma och påverkar hela samhället. Det är svårt att definiera kostnaderna då problemet kan dölja sig bakom exempelvis arbetslöshet, depression och alkoholism. Det är dessutom en låg anmälningsfrekvens och ett stort mörkertal vilket också försvårar uträkningen (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2022). Kvinnorna kan drabbas av isolering, oförmåga att arbeta, förlorade löner, bristande deltagande i vanliga aktiviteter och begränsad förmåga att ta hand om sig själva och sina barn (WHO, 2021). Den uppskattade kostnaden i Sverige knutet till partnerrelaterat våld enligt en analys genomförd 2006 uppgick till omkring 3 miljarder kronor per år (Socialstyrelsen, 2016). Utebliven identifiering kan leda till ytterligare kostnader för både samhället och kvinnans fysiska och psykiska hälsa. Vid utebliven identifiering finns det risk för att kvinnan skadas ytterligare och får svårare skador. Det kan i sin tur leda till bland annat depression och sjukskrivning (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2022).
Författarna tror att kvinnans fysiska och psykiska skador kostar samhället en betydligt större summa än om sjuksköterskor hade fått tillräcklig utbildning och bättre organisatoriska förutsättningar för att känna sig trygga i sin roll att identifiera partnerrelaterat våld.
Intersektionella aspekter
Litteraturstudiens resultat baserades på kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld.
Både kvinnor och män utsätts för partnerrelaterat våld men kvinnor utsätts oftare av upprepat och mer allvarligt våld (Socialstyrelsen, 2021b). Därav valde författarna att fokusera på kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld. I litteraturstudiens resultat fann författarna att i vissa kulturer anses kvinnan vara mindre värd än mannen och att partnerrelaterat våld är ett sätt att uppfostra kvinnan. Författarna anser att en sådan syn på partnerrelaterat våld leder till att våldet normaliseras. När våldet normaliseras i samhället på ett sådant sätt blir det även svårare för sjuksköterskorna att identifiera partnerrelaterat våld eftersom de tecken och symtom som framkommer kan tyda på något annat. Sjuksköterskorna ska visa respekt för kulturella rättigheter men
ansvarar också för att främja patientens hälsa (Svensk sjuksköterskeförening, 2014).
Utebliven identifiering av partnerrelaterat våld kan leda till att kvinnan fortsätter leva i den osunda relationen vilket i sin tur leder till ohälsa.
Metoddiskussion
Utifrån studiens syfte anser författarna att relevant vetenskaplig metod användes.
Sökningarna skedde i olika databaser, både för att finna relevanta studier och för att stärka arbetets trovärdighet. I de olika sökningarna återkom ofta samma studier vilket visade på en hög sensitivitet. De flesta sökningarna genererade inte många sökträffar. Trots detta var specificiteten undermålig då många av studierna inte svarade mot litteraturstudiens syfte (Rosen, 2017). Alla studier som valdes ut
baserades alla på intervjuer, vilket enligt Henricson (2017) resulterade i att arbetets trovärdighet ökade. De valda studierna granskades sedan separat av båda författarna, för att sedan granskas tillsammans. Detta gjordes för att säkerställa en opartisk granskning med god kvalitet av de studier som skulle ingå i litteraturstudien (Henricson, 2017). Till stöd för granskningen användes en rekommenderad
granskningsmall framtagen för granskning av kvalitativa studier (Olsson & Sörensen, 2011). Trots att båda författarna kom fram till liknande resultat i deras enskilda granskningar fanns en svaghet då ingen tidigare erfarenhet gällande granskning av studier fanns hos någon av författarna.
Trots att flera åtgärder vidtogs för att säkerställa analysprocessens trovärdighet är risken stor att värdefull information gick förlorad i översättningen, detta vägdes dock av författarna mot deras förståelse av text skriven på akademisk engelska. Som stöd under analysen användes Friberg (2017) femstegsmodell. Relevanta nyckelfynd i varje studies resultat utifrån syftet färgmarkerades för att sedan sammanställas och skapa koder som sedan fick stå till grund för nya kategorier. När analysen var klar granskades analysprocessen av handledaren samt medstudenter under ett
gruppseminarium, detta för att styrka trovärdigheten (Henricson, 2017).
Översiktstabeller användes för att redovisa sökprocess och artikelurval samt granskningsresultat.
I litteraturstudien inkluderades studier från Brasilien, Jordanien, Spanien, Sri Lanka, Sverige, Turkiet och två från USA. Det bidrog till ett världsövergripande resultat,
vilket var författarnas önskan. Likheterna var många när det kom till
sjuksköterskornas upplevda utmaningar av att hantera partnerrelaterat våld. Att studierna har deltagare med olika bakgrund och erfarenheter är viktigt (Graneheim &
Lundman, 2004). Detta ansåg författarna bidrog till att öka studiens trovärdighet.
Deltagarnas ålder sträckte sig från 22–57 år. Det var totalt 166 deltagande
sjuksköterskor i studien, där kön angetts var det 87 kvinnor men endast 19 män. Att det var totalt 60 deltagare där kön inte angetts och att kvinnor var
överrepresenterade i de studier där kön angetts begränsade författarnas möjligheter att uttala sig om eventuella upplevda skillnader mellan könen. Utifrån studiens syfte var kön och ålder på de deltagande sjuksköterskorna irrelevant, men författarna hade gärna sett om manliga och kvinnliga sjuksköterskor upplevde samma hinder och svårigheter när det kom till identifieringen av partnerrelaterat våld. Av alla som legitimerats till sjuksköterskor fram till och med 2020 står kvinnor för 90 %
(Socialstyrelsen, 2021a) vilket i sin tur talar för att studien är tillförlitlig med hur det ser ut inom yrket. Det slutgiltiga arbetet granskades av författarna mot det satta formaliakravet för att säkerställa att arbetet följer de krav som satts upp. Trots att statistiken visar att kvinnor och män drabbas av partnerrelaterat våld i ungefär samma utsträckning valde författarna att fokusera på studier där kvinnan är den våldsutsatta. Tidigare erfarenheter hos författarna var anledningen till studiens syfte.
Litteraturstudien har givit författarna mer kunskap och kännedom om partnerrelaterat våld som kommer att vara till nytta i framtida arbete som sjuksköterskor.
Forskningsetisk diskussion
I vår litteraturstudie som består av åtta studier hade sju studier sökt etiskt tillstånd av etiska kommissioner på universitet. I den åttonde studien var det inte angett om etiskt godkännande fanns. Det var viktigt för litteraturstudiens författare att samtliga studier genomgått etiskt godkännande. Författarna fann att den tidskrift som artikeln var publicerad i hade etiska krav för publicering. Författarna bedömde dessa krav som godkända och studien fick då vara med i litteraturstudien då den ansågs vara etiskt godkänd. Alla sjuksköterskor som deltog i de åtta studierna som ingår i denna litteraturstudie hade fått tydlig information både skriftligt och muntligt gällande studiernas syften och deras rätt till anonymitet, självbestämmande och frivillighet att
delta, detta för att säkerställda att deltagarna i studierna inte blivit utnyttjade (Olsson
& Sörensen, 2011).
Konklusion
I denna litteraturstudie framkom det att sjuksköterskor har bristande kunskap inom partnerrelaterat våld. Det framkom även att det fanns hinder för att kunna identifiera partnerrelaterat våld hos kvinnor. Några exempel var organisatoriska hinder såsom tidsbrist, för hög arbetsbelastning, otydlig ansvarsfördelning samt bristfällig
patientmiljö. Ytterligare hinder som försvårade identifieringen var kulturella aspekter och känna igen tecken och symtom. För att öka chanserna att identifiera
partnerrelaterat våld behöver sjuksköterskorna mer kunskap och utbildning inom ämnet. För att kunna utföra ett bra arbete och kunna identifiera partnerrelaterat våld behövs även en god arbetsmiljö i form av rimlig arbetsbelastning och en säker miljö för både sjuksköterskan och den våldsutsatta. Vidare forskning angående
frågeprocessen samt eventuellt screeningsverktyg behövs för att öka chanserna att partnerrelaterat våld identifieras och att de våldsutsatta kvinnorna uppmärksammas.
Referenser
(Enligt Apa7)Referenser märkta med * ingår i litteraturstudiens resultat.
Aiken, L. H., & Sermeus, W. (2012). Patient safety, satisfaction, and quality of
hospital care: cross sectional surveys of nurses and patients in 12 countries in Europe and the United States. British Medical Journal (Overseas & Retired Doctors
Edition), 344(7851), 20. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1136/bmj.e1717
*Al, N. A., Qandil, A., & Gillespie, G. L. (2016). Nurses’ roles in screening for intimate partner violence: a phenomenological study. International Nursing Review, 63(3), 422–428. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1111/inr.12302
Bergsten, K. (2017). Att välja ämne och modell för sitt examensarbete. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3 uppl., s. 105–108). Studentlitteratur
Bradbury, J. C., & Broadhurst, K. (2015). Are we failing to prepare nursing and midwifery students to deal with domestic abuse? Findings from a qualitative study.
Journal of Advanced Nursing, 71(9), 2062–2072. https://doi- org.proxy.ub.umu.se/10.1111/jan.12666
*Briones-Vozmediano, E., Otero-García, L., Gea-Sánchez, M., De Fuentes, S., García- Quinto, M., Vives-Cases, C., & Maquibar, A. (2021). A qualitative content analysis of nurses' perceptions about readiness to manage intimate partner violence. Journal of Advanced Nursing, 00, 000– 000. https://doi-
org.proxy.ub.umu.se/10.1111/jan.15119
Brottsförebyggande rådet. (10 december 2021). Våld i nära relationer.
https://bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html
Dichter, M. E., Makaroun, L., Tuepker, A., True, G., Montgomery, A. E., & Iverson, K.
(2020). Middle-aged women's experiences of intimate partner violence screening and disclosure: "It's a private matter. It's an embarrassing situation". Journal of general internal medicine, 35(9), 2655–2661. https://doi.org/10.1007/s11606-020-05947-3
Dichter, M. E., Wagner, C., Goldberg, E. B., & Iverson, K. M. (2015). Intimate Partner Violence Detection and Care in the Veterans Health Administration: Patient and Provider Perspectives. Women’s Health Issues, 25(5), 555–560. https://doi- org.proxy.ub.umu.se/10.1016/j.whi.2015.06.006
Djikanovic, B., Lo Fo Wong, S., Stevanovic, S., Celik, H., & Lagro, J. A. (2011).
Women’s expectations of healthcare professionals in case of intimate partner violence in serbia. Women & Health, 51(7), 693–708. https://doi-
org.proxy.ub.umu.se/10.1080/03630242.2011.620697
*Efe, Ş. Y., & Taşkın, L. (2012). Emergency nurses’ barriers to intervention of domestic violence in Turkey: A qualitative study. Sexuality and Disability, 30(4), 441–451. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1007/s11195-012-9269-1
Ericson-Lidman, E. (2016). Centrala frågor att ställa vid kvalitetsgranskning av empiriska studier. Institutionen för omvårdnad: Umeå Universitet.
Etikprövningsmyndigheten. (u.å). Forskningsperson.
https://etikprovningsmyndigheten.se/for-forskningsperson/
Evans, M. A., & Feder, G. S. (2016). Help-seeking amongst women survivors of domestic violence: a qualitative study of pathways towards formal and informal support. Health Expectations, 19(1), 62–73. https://doi-
org.proxy.ub.umu.se/10.1111/hex.12330
Friberg, F. (2017). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: vägledning för
litteraturbaserade examensarbeten (3 uppl., s. 129–140). Studentlitteratur.
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24(2), 105–112. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001
*Guruge, S. (2012). Nurses' role in caring for women experiencing intimate partner violence in the sri lankan context. International scholarly research notices, 2012, 486273. https://doi.org/10.5402/2012/486273
Henderson, V. (1970). Grundprinciper för patientvårdande verksamhet. SSF:s förlag.
Henderson, V. (1982). The nursing process: is the title right? Journal of Advances Nursing, 7 (2), 103-110.
Henricson, M. (2017). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (2. uppl., s. 412–420).
Studentlitteratur.
Karlsson, E-K. (2017). Informationssökning. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (2 uppl., s. 81–98).
Studentlitteratur.
Karolinska Institutet. (u.å). Så använder du Svensk MeSH.
https://mesh.kib.ki.se/info/sa-anvander-du-svensk-mesh
Lawless, J., Wan, L., & Zeng, I. (2010). Patient care “rationed” as nurses struggle under heavy workloads -- survey. Kai Tiaki Nursing New Zealand, 16(7), 16–18.
Leppäkoski, T., Paavilainen, E., & Åstedt-Kurki, P. (2011). Experiences of emergency care by the women exposed to acute physical intimate partner violence from the finnish perspective. International emergency nursing, 19(1), 27–36. https://doi- org.proxy.ub.umu.se/10.1016/j.ienj.2010.02.006
Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J., & Kalliokoski, A-M. (2001). Slagen Dam.
Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige - en omfångsundersökning.
Brottsoffermyndigheten och Uppsala universitet
Nationellt centrum för kvinnofrid. (22 mars 2022). Kostnader för mäns våld mot kvinnor. https://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-
relationer/valdets-kostnader/
Olsson, H., & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. (3 uppl.). Liber.
Olsson, H., & Sörensen, S. (2021). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. (4 uppl.). Liber.
Portnoy, G. A., Colon, R., Gross, G. M., Adams, L. J., Bastian, L. A., & Iverson, K. M.
(2020). Patient and provider barriers, facilitators, and implementation preferences of intimate partner violence perpetration screening. BMC Health Services
Research, 20(1), 1–12. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1186/s12913-020-05595- 7
Pratt-Eriksson, D., Bergbom, I., & Lyckhage, E. D. (2014). Don’t ask don’t tell:
Battered women living in Sweden encounter with healthcare personnel and their experience of the care given. International Journal Of Qualitative Studies On Health
& Well-Being, 9, 1–7. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.3402/qhw.v9.23166
*Robinson, R. (2010). Myths and Stereotypes: how registered nurses screen for intimate partner violence. Journal of Emergency Nursing, 36(6), 572–576.
https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1016/j.jen.2009.09.008
Rosen, M. (2017). Systematisk litteraturöversikt. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (2 uppl., s. 376–389) Studentlitteratur.
Socialstyrelsen. (2014). (SOSFS 2014:4).
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/foreskrifter-och-allmanna-rad/2014-5-7.pdf
Socialstyrelsen. (2016). Våld. Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. (Artikelnummer 2016-6-37).
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/handbocker/2016-6-37.pdf
Socialstyrelsen. (14 november 2019). Att upptäcka och ställa frågor om våld i nära relationer. https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/vald- och-brott/vald-i-nara-relationer/upptacka-vald/
Socialstyrelsen. (14 september 2021a). Statistik om hälso- och sjukvårdspersonal.
https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/statistik/alla- statistikamnen/halso-och-sjukvardspersonal/
Socialstyrelsen. (22 december 2021b). Kunskapsstöd och regler. Våld i nära
relationer. https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/vald- och-brott/vald-i-nara-relationer/
Spangaro, J., Zwi, A., Poulos, R., & Man, W. (2010). Who tells and what happens:
disclosure and health service responses to screening for intimate partner violence. Health & Social Care in the Community, 18(6), 671–680. https://doi- org.proxy.ub.umu.se/10.1111/j.1365-2524.2010.00943.x
Sundborg, E. M., Saleh-Stattin, N., Wändell, P., & Törnkvist, L. (2012). Nurses’
preparedness to care for women exposed to intimate partner violence: a quantitative study in primary health care. BMC Nursing, 11(1), 1–11. https://doi-
org.proxy.ub.umu.se/10.1186/1472-6955-11-1
*Sundborg, E., Törnkvist, L., Saleh-Stattin, N., Wändell, P., & Hylander, I. (2017), To ask, or not to ask: the hesitation process described by district nurses encountering women exposed to intimate partner violence. Journal of Clinical Nursing, 26: 2256- 2265. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1111/jocn.12992
Svensk sjuksköterskeförening. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor [Broschyr].
https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c0030623146a/1584003553081/
icns%20etiska%20kod%20f%C3%B6r%20sjuksk%C3%B6terskor%202017.pdf
Taylor, J., Bradbury-Jones, C., Kroll, T., & Duncan, F. (2013). Health professionals’
beliefs about domestic abuse and the issue of disclosure: a critical incident technique study. Health & Social Care in the Community, 21(5), 489–499. https://doi-
org.proxy.ub.umu.se/10.1111/hsc.12037
*Visentin, F., Becker Vieira, L., Trevisan, I., Lorenzini, E., & da Silva, E. F. (2015).
Women’s primary care nursing in situations of gender violence. Investigacion &
Educacion En Enfermeria, 33(3), 556–564. https://doi- org.proxy.ub.umu.se/10.17533/udea.iee.v33n3a20
Wallin Lundell, I., Eulau, L., Bjarneby, F., & Westerbotn, M. (2018). Women’s
experiences with healthcare professionals after suffering from gender-based violence:
An interview study. Journal of Clinical Nursing, 27(5–6), 949–957. https://doi- org.proxy.ub.umu.se/10.1111/jocn.14046
Williams, J. R., Gonzalez-Guarda, R. M., Halstead, V., Martinez, J., & Joseph, L.
(2020). Disclosing gender-based violence during health care visits: a patient-centered approach. Journal of Interpersonal Violence, 35(23/24), 5552–5573. https://doi- org.proxy.ub.umu.se/10.1177/0886260517720733
Willman, A., Bahtsevani, C., Nilsson, R., & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. (4 uppl.).
Studentlitteratur.
World Health Organization. (2013). Responding to intimate partner violence and sexual violence against women: WHO Clinical and Policy Guidelines [Elektronisk resurs]. World Health Organization.
World Health Organization. (9 mars 2021). Violence against women - Intimate partner and sexual violence against women, World Health Organisation.
http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs239/en/
World Medical Association. (9 juli 2018). World Medical Association Declaration of Helsinki - Ethical principles for medical research involving human subjects.
https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles- for-medical-research-involving-human-subjects/
*Wyatt, T., McClelland, M. L., & Spangaro, J. (2019). Readiness of newly licensed associated degree registered nurses to screen for domestic violence. Nurse Education in Practice, 35, 75–82. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1016/j.nepr.2018.12.010
Yonaka. L., Yoder, MK., Darrow, JB., & Sherck, JP. (2007). Barriers to screening for domestic violence in the emergency department. Journal of Continuing Education in Nursing, 38(1), 37–45. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.3928/00220124-
20070101-08
Östlundh, L. (2017). Informationssökning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:
vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3 uppl., s. 59–82).
Studentlitteratur.
Bilagor
Bilaga 1
Tabell 1 – Översikt över urvalsprocessen
Datum Databas Sökord Antal
träffar Filter Urval 1 Titel
Urval 2
Abstract Urval 3 Hela artikeln
Valda artiklar 220205 Web of Science intimate partner violence and care* and nurs* 527 English
2010–2022 Open access
7 4 3 1
220123 Manuell sökning av studiers
referenslista
1 1 1 1 1
220222 Cinahl (Nurse or nurses or nursing) AND (intimate partner violence or domestic violence or partner abuse) AND (qualitative research)
86 English All adult 2010–2022
5 3 3 2
220222 Cinahl emergency nursing AND ( intimate partner violence or domestic violence or partner abuse or intimate partner aggression ) AND (
qualitative research or qualitative study or qualitative methods or interview )
28 English 2010–2022 Peer Reviewed
2 1 1 1
220214 PsycInfo ( intimate partner violence or domestic violence or partner abuse ) AND ( nurses attitudes or nurses perceptions or nurses beliefs or nurses views or nurses opinions ) AND qualitative
42 English 2010–2022 Peer Reviewed
5 3 2 1
220310 Cinahl ( barriers or obstacles or challenges or difficulties or issues or problems ) AND ( intimate partner violence or domestic violence or partner abuse ) AND qualitative research AND ( registered nurse or nurse or staff nurse or graduate nurse or qualified nurse )
68 English 2010–2022 Peer Reviewed
6 3 1 1
220310 Pubmed "Nurses’ Role" AND "Intimate Partner Violence" 2 English
2010-2022 2 2 2 1
