Mäns våld mot kvinnor
En kvalitativ studie rörande implementeringen av två östsvenska regioners mål kring mäns våld mot kvinnor utifrån nätverk- samt gräsrotsperspektiv.
Björn Hjalmarsson Derja Mustafa
Kurs: Statsvetenskap 61–90, SKA 204 Högskolepoäng: 15 HP
Program: Statsvetarprogrammet
Handledare: Joakim Johansson Examinator: Jörgen Ödalen Datum: 2022-06-03
FÖRORD
Vi vill börja med att rikta ett stort tack till vår handledare Joakim Johansson, för en uppskattad vägledning. Vi vill även passa på att tacka alla lärare som undervisat oss under dessa år på
Märladalens universitet, för all råd och kunskap. Ett särskilt tack till alla informanter för deltagandet och visat engagemang, utan er hade denna studie inte varit genomförbar.
Slutligen vill vi även rikta ett tack till vänner och familj för de stöd vi fått under en arbetsam och tidskrävande period. Vi tackar även oss själva som uppmuntrat och stöttat varandra under studiens genomförande.
Derja Mustafa & Björn Hjalmarsson Västerås, 2022-06-03
ABSTRACT/SAMMANFATTNING
Föreliggande undersökning syftar till att undersöka de regionala implementeringsprocesserna rörande strategierna om mäns våld mot kvinnor i Västmanland respektive Södermanland. Fokus ligger i att identifiera svårigheter, om några, som uppstått samt att delvis jämföra de aktuella länen. Frågorna som ställs är Vilka implementeringsproblem och förutsättningar kan identifieras rörande arbetet kring strategin mäns våld mot kvinnor i Västmanland och Södermanland? Vilka likheter och skillnader kan, baserat på urvalet informanter och dess individuella tolkningar och svar, identifieras mellan
Västmanland och Södermanland? De teorier som begagnas genom undersökningen är rörande governance samt implementeringsteorier. Dessa teorier är både sett utifrån ett bottom-up perspektiv samt ett nätverksperspektiv. Särskilt Michael Lipskys street level bureaucrats samt Lennart Lundqvist analysmodell med analyskategorierna förstå, kan samt vill och flera teorier rörande governance brukas för analysen av undersökningens resultat. Tillvägagångssättet vilket tillämpas i studien är
semistrukturerade intervjuer där informanter såväl från policynivå (nätverksinformanter) som från gräsrotsnivå intervjuas. Undersökningen är i form av fallstudier där fallen valts ut i samråd med länsstyrelserna i vilka som ingår i deras policynätverk samt med hänsyn tagen till de informanter som ställt upp. Resultatet visar att skillnader mellan länen föreligger, bland annat både rörande om specifik strategi tagits fram samt vilka aktörer som ingår i policynätverken. Det tycks även finnas ett antal policyproblem, vilka uppfattas och tolkas på olika sätt av informanterna. Policyproblem existerar gällande förståelse, kunskap och vilja samt vad beträffar flera nätverksrelaterade områden. Detta skiljer sig däremot mellan olika informanter.
Nyckelord: Implementering, nätverk, strategier, mäns våld mot kvinnor, jämställdhet, governance, region Västmanland, region Södermanland
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och frågeställning ... 2
1.3 Aktörers samverkan ... 3
2 TEORI ... 3
2.1 Implementering ... 3
2.2 Governance och Nätverksimplementering ... 6
2.2.1 Interdependenceteorin ... 7
2.2.2 Governability-teorin ... 8
2.2.3 Integrationsteorin ... 9
3 METOD OCH MATERIAL ... 9
3.1 Forskningsdesign ... 9
3.2 Datainsamling ... 11
3.2.1 Urval/Studiepopulation ... 11
3.2.2 Informanter ... 12
3.3 Intervjuguide ... 13
3.3.1 Transkribering ... 13
3.4 Databearbetning och analys ... 14
3.4.1 Bortfall ... 15
3.5 Forskningsetiska överväganden ... 17
4 STRATEGIARBETE ... 17
4.1 Nationellt strategiarbete ... 18
4.1.2 Länsstyrelsen Västmanlands strategiarbete ... 19
4.1.3 Länsstyrelsen Södermanlands strategiarbete ... 20
5 RESULTAT & ANALYS ... 21
5.1 Förstå, kan, vill ... 22
5.1.1 Förstå ... 22
5.1.2 Kan ... 26
5.1.3 Vill ... 29
5.2 Nätverk och Governance ... 32
5.2.1 Öppenhet ... 33
5.2.2 Kostnader att delta ... 35
5.2.3 Resursallokering och anpassbarhet ... 36
5.2.4 Definition av problem ... 38
5.2.5 Hur man bäst arbetar mot problemet ... 39
5.2.6 Institutionellt lärande ... 40
6 DISKUSSION ... 42
6.1 Diskussion forskningsfråga 1 ... 42
6.2 Diskussion forskningsfråga 2 ... 44
6.3 Fortsatt forskning ... 45
7 SLUTSATSER ... 45
BILAGOR ... 49
BILAGA 1: MISSIVBREV ... 49
BILAGA 2: INTERVJUGUIDE ... 50
1
1
INLEDNING
Jag vågade inte säga något för han sa att han skulle fixa mig. Han skulle leja några kompisar och dem skulle döda mig. Han skulle bryta min nacke och det var någon som skulle skära mitt ansikte med
rakblad på gatan. Han skulle göra allt om jag förstörde hans liv. Om jag gick skulle han aldrig förlåta mig. Jag fick hela tiden höra vad han skulle göra med mig om jag lämnade honom. (Citat ur
FoU Västmanlands studie, hösten 2004).
Mäns våld mot kvinnor betraktades länge som en privat angelägenhet, varpå detta förändrats de senaste 30 åren. Numera diskuteras detta oftare och lyfts både medialt och inom politiken.
(NCK, våld som privat eller politisk fråga, 2022). Detta är mycket angeläget och ett samhällsproblem som bör hanteras. Kunskapen kring detta måste öka. Detta driver fram undersökningens syfte, att utröna de regionala implementeringsprocesserna rörande strategierna om mäns våld mot kvinnor i Västmanland respektive Södermanland.
1.1
Bakgrund
Våld i nära relationer, mer specifikt mäns våld mot kvinnor är ett globalt samhällsproblem. Ett problem som förekommer oberoende av kultur, religiös tillhörighet, etnicitet, sexualitet, social tillhörighet och ålder. När våld i nära relationer diskuteras dras oftast slutsatsen att det specifikt är mäns våld mot kvinnor vilket avses. Under året 2001 anmäldes 57 600 övergreppdär offret och gärningspersonen hade anknytning till varandra, 81 procent av dessa var kvinnor (NCK, mäns våld mot kvinnor - ett globalt perspektiv, 2022). När det talas om våld förknippas det oftast till fysiskt våld, vilket bara är en del av det. Psykiskt-, sexuellt-, ekonomiskt-, materiellt- och försummelsevåld är också former av förtryck (Sveriges kommuner och regioner - våld i nära relationer, 2022).
Tidigare forskning visar att regeringar under 1900-talet talade om mäns våld mot kvinnor med
“kluven tunga” och att våldsfrågan efter valet år 2006 “renats” från maktbegrepp och även ord som varrelaterade till kön samt genus. Istället refererades till “våld i nära relationer”. Våld förknippades i allmänhet till könsneutrala begrepp och när varken förövaren eller offret benämns utifrån dennes kön, blev det lättare att integrera detta politikområde i en individbaserad jämställdhetspolitisk. Carin Holmberg menar att våldet förlorar sin anknytning till de som utsätts och omvandlas istället till ideologi (Holmberg, 2019, s.490–492). Att våldet ska upphöra, är en prioriterad aspekt inom jämställdhetspolitiken. Målet för denna är att både män och kvinnor ska ges möjligheten att forma både samhället och sitt eget liv. Utifrån detta mål finnssex delmål regeringen arbetar mot. 1. En jämn fördelning mellan makt och inflytande, 2. Ekonomisk jämställdhet, 3. Jämställd utbildning, 4. Jämn
2
fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, 5. Jämställd hälsa och slutligen 6. Mäns våld mot kvinnor skall upphöra. Vad beträffar det sjätte målet, att mäns våld mot kvinnor skall upphöra, förklaras det hur kroppsliga integriteten skall gälla lika oavsett kön. Målet åsyftar både fysiskt samt psykiskt och sexuellt våld och även hot om dylikt. Vidare listas hedersrelaterat våld, prostitution, samt att kvinnor har rätt att besluta rörande sin egen reproduktion men det diskuteras även kring mäns och pojkars utsatthet för just våld samt kopplingen mellan maskulinitet och våld. Delmålet omfattar även att motverka kommersialisering av kvinnokroppen i form av pornografi och/eller reklam vilket kan bidra till att sprida bilden av kvinnors underordning. Det poängteras även att den digitala miljön är av fokus och man pekar slutligen på att det är närbesläktat med våld i samkönade relationer samt våld mot barn och därmed är större än enbart våld i nära relationer. Regeringen presenterade 2016 en tioårig strategi som skulle börja gälla året efter, angående det sjätte jämställdhetsmålet, - En nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor (Regeringen Skr 2016/17:10). Denna strategi inbegriper fyra centrala målsättningar: ”Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld, förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor samt barn, effektivare brottsbekämpning samt förbättrad kunskap och metodutveckling”. Rapporten om den nationella strategin för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015_55) uttrycker vikten av att det arbete som utförs av berörda myndigheter nås och
genomförs av regionala aktörer, vilket var ett särskilt fokusområde för perioden 2016 till 2021 (SOU 2015:55 s.25). I rapporten konstateras vidare att förvaltning och implementeringen är otillräcklig och måste förstärkas. I detta sammanhang finner vi det nödvändigt att undersöka genomförandet av regionala strategier rörande mäns våld mot kvinnor med avseende på berörda aktörer inom
policynätverket. Särskilt fokus läggs på hur dessa policynätverk samt samarbeten ser ut. Samtidigt avser vi utöka kunskapen om hur arbetet ser ut i region Södermanland samt region Västmanland.
1.2 Syfte och frågeställning
Denna intervjustudie, av kvalitativ art, syftar till att undersöka de regionala
implementeringsprocesserna rörande strategierna om mäns våld mot kvinnor i Västmanland respektive Södermanland. Detta är tänkt att ske med hjälp av policynätverk. Fokus ligger här i att identifiera svårigheter, om några, som uppstått samt att delvis jämföra de aktuella länen.
Två forskningsfrågor som ska besvaras i studien är:
Vilka implementeringsproblem och förutsättningar kan identifieras rörande arbetet kring strategin mäns våld mot kvinnor i Västmanland och Södermanland?
Vilka likheter och skillnader kan, baserat på urvalet informanter och dess individuella tolkningar och svar, identifieras mellan Västmanland och Södermanland?
3
1.3 Aktörers samverkan
Redan under sjuttiotalet började man alltmer intressera sig för relationer mellan olika aktörer i en organisation vad beträffar skapandet av policys. Detta kom att utvecklas mot att under 90-talet undersöka horisontella nätverk mellan olika typer av aktörer och här uppstod även begreppet governance (Torfing et al. s.3). Detta forskningsfält har vuxit fram genom både organisationsteori, policyvetenskap och statsvetenskap (Torfing et al. s.27–28). Både interorganisationsteori,
contingencyteori samt teorier om policynätverk är forskning rörande organisationer från vilket governance har vuxit fram. Det går att säga att uppmärksamheten gått från att se till mer formella och hierarkiska organisationer till att idag mer titta på koordinering och informell organisering (Björk et al. s.27–28).
2 TEORI
Studien utgår från två huvudteorier. Teorierna som redogörs är Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater samt teorin om nätverksimplementering och governance med inriktning på Interdependenceteorin, Governability-teorin och Integrationsteorin. Teorierna är relevanta för att kunna diskutera samt analysera studiens resultat kring implementeringen av mäns våld mot kvinnor.
2.1
Implementering
Forskning rörande genomförandet av fattade beslut kallas Implementeringsforskning. Inom denna undersöks, utifrån ett antal premisser, huruvida genomförandet av dessa varit lyckat eller mindre så.
Implementeringsproblem, kallas de orsaker som gör att genomförandet inte resulterat som man tänkt sig och brukar delas upp på antingen fel baserad på teorier eller faktiska fel i implementeringskedjan.
Teorifel handlar om att de som beslutat om policyn har utgått från icke giltiga antaganden och förstått problemet fel. Fel i implementeringskedjan innebär att det istället är de facto genomförandet som föranleder implementeringsproblemet (Bengtsson 2012 s.8–9), vilket är de fel denna undersökning huvudsakligen fokuserar på.
Implementeringskedjan kan ses utifrån olika perspektiv. Främst tre perspektiv lyfts i litteraturen.
Dessa tre är top-down, ett perspektiv som betraktar implementeringen som något den beslutfattande nivån ger i uppgift till den verkställande nivån att utföra. Perspektivet bottom-up tar istället hänsyn till den verkställande nivåns handlingsutrymme vad gäller implementeringen (Sannerstedt, 2001, s.19).
Det tredje perspektivet är nätverksperspektivet som ser på implementering som skeende i nätverk och i utbyte med varandra.
4
Top-down är det mest traditionella perspektivet och förknippat med ett idealperspektiv vad gäller demokratisk ansvarsutkrävande. Här ses på det som skall implementeras som något den centrala styrnivån, så som en politisk samling eller en styrelse, beslutat och gett till uppgift åt lägre nivåer att genomföra. Man mäter således framgångarna av implementeringskedjan utifrån huruvida det som beslutades genomförts så som tänkts. Pressman och Wildavsky (1973) är två av förgrundsfigurerna till detta synsätt.
Bottom-up är ett mer sentida perspektiv där implementeringskedjan inte är så rak och oproblematisk.
Särskilt då det berör mer komplexa processer, vilka skall implementeras, finns chanser att implementeringen inte blir exakt som beslutsnivån tänkt sig. Detta kan ha många olika orsaker, exempelvis kan det förhålla sig så att den verkställande nivån inte helt förstår avsikten med beslutet i fråga eller hur de menat. Ibland är detta en produkt av att den beslutande nivån har varit oavsiktligt otydliga eller att de olika nivåerna brister i förmåga till kommunikation på ett oavsiktligt vis.
Avsiktligheten kan bero på att de tror att den verkställande nivån är mer skickade att själva avgöra hur målen med beslutet nås på bäst sätt. Det kan vara att dessa utgörs av en ämbetsmananivå bestående av experter (Pierre, se Dahlström et al. 2019, s.147–149). Detta menar även Bo Rothstein (2010) kan vara fallet, både vad gäller professionell kompetens såväl som av andra skäl måste det kunna anpassa efter nya situationer och därmed ge logik åt beslutfattandet (Rothstein, 2010, s.32). Rothstein menar vidare att det i politiken går att urskilja två roller. Den som beslutar och den som utför eller
verkställer. Denne ser på beslutfattaren som en makronivå och verkställaren som en mikronivå och menar att beslut faktiskt fortsätter tas på mikronivån, vilket kan bestå av exempelvis lärare,
socialarbetare eller poliser. Rothstein menar att det är när beslut inte fattas som beslutfattarna tänkt sig som implementeringsproblem uppstår (Rothstein 2008 s.28). Detta leder självklart till att möjligheten för ansvarsutkrävande blir lidande då det blir mindre vertikalt (Hertting & Vedung 2009 s.50) men resultatet kan samtidigt bli mer tillfredsställande. Gräsrotsbyråkrater/närbyråkrater, vilket är ett begrepp myntat av Michael Lipsky (1980.) översatt från street level bureaucrats, och bland annat av Roine Johansson (1992) benämnt gräsrotsbyråkrater. Detta får ses som den svenska benämningen av street level bureaucrats, vilket är ett begrepp som används inom implementeringsteorin med ett bottom-up perspektiv. Det vill säga hur en underliggande nivå tolkar, genomför och implementerar politik och strategier på deras villkor.
Lipsky menar att handlingsfriheten är så pass stor hos utförare av en policy. Åtminstone i vissa typer av verksamheter som kommer i nära kontakt med medborgarna som polis, skola, socialtjänst, advokater, läkare etcetera (1980 s.3), att det största analytiska fokusen bör läggas på dessa och företräder således ett bottom-up perspektiv. Det är främst genom att sådana typer av verksamheter måste kunna anpassas till individuella situationer samt till att gräsrotsbyråkraterna innehar en större kunskap inom sitt område än de distanserade beslutfattarna det vill säga politikerna (Lipsky 1980, s.4–8).
5
Faktorer som kan vara försvårande för gräsrotsbyråkratens arbetssituation och kan riskerar påverka implementeringen av policys menar Lipsky (1980 s.27–28) är att dessa oftast har för små resurser för att utföra sitt uppdrag. Förväntningarna är oftast höga, målen oftast mycket ambitiösa, inte sällan vaga och ibland i direkt konflikt till varandra. Det är ofta även svårt att avgöra huruvida målen uppnåtts samt de personer vilka närbyråkraterna arbetar mot deltar ofta på icke frivillig basis.
Lennart Lundquist (1992) beskriver, i ett försök att skapa en analysmodell för implementering på gräsrotsbyråkrat-/närbyråkratnivå, vilken kommer brukas för analysen av denna undersökning, tre analyskategorier vilka måste uppfyllas. Dessa är förstå, kan och vill och skapar enligt Lundqvist förutsättningarna för huruvida ett beslut kan implementeras och verkställas på ett godtagbart sätt.
Lundquist analyskategorier är endast en utveckling av Lipskys teori.
Även Sannerstedt går igenom Lundqvist tre förutsättningspremisser för att implementering skall kunna ske på ett tänkt sätt. Att verkställaren förstår och att således styrningen är entydig, att verkställaren skall kunna genomföra beslutet, det vill säga att resurser som ekonomi och personal finns tillgänglig efter behovet samt att verkställaren har vilja att genomföra beslutet (Rothstein, 2010, s.29). Förståelse, vilken är ett av kriterierna (Lundquist 1992, s.11) handlar om ifall
gräsrotsbyråkraten vet vad den som styr faktiskt menar. Har denne kunskap och förståelsen för att tolka berört styrdokument som regleringsbrev. Här skulle utbildning kunna vara ett medel för den styrande att hjälpa gräsrotsbyråkraten. Som Rothstein (2010, s.32) menade att beslutnivån avsiktligt kan ha varit lite vaga, vilket i sig kan påverka på förståelsen. Viljan kan tryta av såväl personliga preferenser som av mer professionellt skäl där den professionella etiken eller kompetensen påverkar negativt på den tilltänkta gräsrotsbyråkratens vilja (Rothstein, 2010, s.36–37). Om gräsrotsbyråkraten inte vill genomför det som beslutats blir det svårt. Detta skulle kunna leda till att den tilltänkta verkställaren avskedas, men det är inte alltid tydligt och klart att implementeringen misslyckas på grund av ovilja, särskilt inte om det är komplexa politiska beslut som skall implementeras.
Det finns flera olika orsaker till att viljan hos verkställare kan brista. Det kan bero på att de inte tycker det ligger inom den egna rollen att arbeta med vad politikerna vill. Det kan föreligga
intressekonflikter, vilka kan vara relevanta invändningar som kan skymmas för den ibland perifera beslutsnivån. Prioriteringar och brist på resurser är även sådana potentiella anledningar som kan skapa ovilja. Vilja är alltså ännu ett implementeringsproblem. Ibland kanske man både förstår och vill men av vissa anledningar inte kan verkställa besluten och just kunskap är den sista av tre analyskriterier som Lundquist (1992, s.75) tar upp i sin analysmodell. Många är de potentiella anledningarna till bristande kunnande, det kan exempelvis vara ett resursproblem och/eller utgöras av ett
kunskapsproblem och det kan finnas lagar eller andra hinder som står i vägen för att verkställa beslutet vilket kanske varit skymt för beslutfattarna. Även tillräckligt inflytande till att genomföra beslutet är en fråga som berör kunnande. Kunskap är alltså ett tredje implementeringsproblem.
6
2.2 Governance och Nätverksimplementering
Ett tredje perspektiv på implementeringshimmeln är nätverksimplementering. Här söks implementera något genom att låta nätverk av aktörer tillsammans verkställa beslut. Policynätverk kan vi kalla detta och är något som uppmärksammats inom implementeringsforskningen av Hjern & Porter (1983, s.265–268).
Här ligger istället fokus på det horisontella än det vertikala i implementeringsprocessen och används mer då det handlar om mer komplexa och verksamhetsövergripande samhällsproblem som skall hanteras. Det ska alltså undvikas att låta saker hamna mellan stolarna. Det är här mycket svårt med ansvarsutkrävande, däremot är det tänkt att det ska finns spontan drift hos verkställarna att organisera sig och ta hjälp av andra aktörer och i en förhandling med dessa skapa handlingsmönster och att detta är ett rationellt handlande för att underlätta arbete (SOU 2006:5 s.10–15). Det kan sägas att styrningen av system, vilka innehar en inbördes komplexitet, här sker genom bildandet av nya arenor där
strategiska allianser uppkommer (SOU 2006:4 s.128).
Nätverk och partnerskap är något som allt oftare diskuteras samt förordas vilket leder till att regleringsbrev tas fram till centrala ämbetsverk där man framhåller vikten av samarbete mellan myndigheter på regional och lokal nivå (Hertting & Vedung 2009, s.41). Samordning och
koordinering för att uppnå synergieffekter och komma bort från det vertikala problemet att individer hamnar mellan stolarna och istället verka horisontellt är målen för dessa nätverk menar Hertting och Vedung. (Hertting & Vedung 2009, s.42).
Perfekt nätverksstyrning torde enligt Hertting och Vedung bygga på frivillig samordning utan maktcentra eller centrala överordnade sådana. Då istället sådana center finns kallas det meta-
governance (Hertting & Vedung 2009, s.42–43), i detta fall skulle länsstyrelserna stå för denna meta- governance, då dessa fått regleringsbrev från regeringen om just framtagandet av regionala strategier för mäns våld mot kvinnor och uppdrag att bygga regional samverkan (Socialdepartementet,
Regeringen, 2017).
Man tänker sig, enligt Hertting och Vedung (2009), att nätverken är ett medel för att hantera dagens mer komplexa samhällsproblem där distansen från den operativa nivån kan bli allt för stor för den styrande nivån och att problemformulering samt organisering och anpassning bäst sker i samverkan mellan olika berörda aktörer. Tanken är även att det sinsemellan beroendet mellan olika aktörer skall bidra till att aktörerna självmant vill samarbeta för att ta del av varandras resurser, att den är öppen och platt är även det viktigt och handlingsfriheten skall vara stor för dessa aktörer (Hertting &
Vedung 2009, s.43–48).
7
Governance kan avses både analytiska verktyg samt empiriska händelser. Om detta ses som ett analytiskt verktyg kan governance förklara hur nya samhällsstrukturer växer fram medan i den empiriska inriktningen ses governance som nya sätt att organisera samhället (Björk et al. 2003 s.21–
23). Människor ställer högre krav på staten idag, vilket gör att denna fått alltmer komplexa problem att hantera. Detta tillsammans med en sektorisering av samhällsinstitutioner på olika kompetenser har lett till ett ökat behov av samverkan mellan olika institutioner. Samtidigt, menar Björk et al. att vissa institutioner i det svenska samhället har haft mycket lång tid på sig för konsolidering vilket i sin tur lett till ett inbyggt motstånd mot förändring. Björk et al. påpekar att det ofta blir större desto mer komplexitet i de interna beroenden som finns i dessa interinstitutionella nätverk. Detta leder till att viss styrning måste finnas (Björk et al. 2003 s.10–12).
Nätverk kan ses som kopplingar mellan olika enheter, vilket vi kan kalla noder men här utgörs av aktörer så som myndigheter, individer och eller föreningar etcetera. Just i större policyområden såsom ett område likt jämställdhet eller mäns våld mot kvinnor är sådana som uppenbarligen inte kan hanteras av en ensam myndighet eller aktör. Det finns ett stort antal aktörer som kan komma i kontakt med detta på olika sätt. Det finns inte heller ett enkelt sätt att komma till rätta med detta, då hade det gjorts för länge sedan. Detta gör att man varit mer vag i uppdragsbeskrivningen hos beslutfattarna. Då implementering studeras utifrån ett nätverksperspektiv, särskilt beträffande vaga policyområden, eftersträvas även att titta på hur nätverken ser ut och vilka möjligheter och svårigheter som uppstått i detta. Hur nätverken styrs, governance etcetera blir även viktiga frågor. Denna studie riktar delvis in sig på att studera detta utifrån just nätverksimplementering då beskrivningarna och preciseringarna hos beslutfattarna varit vaga och policyområdet inkluderar områden och specialiteter som ligger på olika myndigheter och aktörers kompetenser.
I frågan rörande teoribildningen kring nätverksgovernance och hur det kan styras utan att för den sakens skull lägga band på de självreglerande nätverken som själva skall stå för innovationskraften finns särskilt fyra teoretiska inriktningar (Sørensen & Torfing 2007 s.169), varvid tre av dessa kommer beaktas här. Dessa inriktningar har till viss utsträckning olika svar på varför sådan implementering misslyckas. Inriktningarna är till viss del varandras antagonister, dessa teorier betraktas för att de har olika syn på implementeringsproblem och detta bidrar till att mer grundligt belysa olika typer av sådana. Beskrivningarna av teorierna i fråga följer här.
2.2.1 Interdependenceteorin
Interdependenceteorin, beskriver Sørensen och Torfing (2007), är en teori som särskilt tar fasta på medling mellan olika intressen som finns representerade hos ett antal autonoma men samtidigt mellan varandra ömsesidigt beroende aktörer. Beroende av resurser andra kan tillföra då det kommer till att möta olika politik- och policyområden som stipulerats. Resurser kan här vara tid, ekonomiska medel,
8
kunskap, innovationskraft och formella auktoritet (så som våldsmonopolet etcetera). Både genom resursbrister eller genom att andra aktörer kan motverka de mål och inriktningar de specifika aktörerna har uppstår ett strategiskt intresse av att samverka och finna ömsesidigt acceptabla kompromisser. Problemlösning genom att låna ut sina egna resurser är då ett kriterium för lyckad nätverksimplementering eller oviljan till detta således misslyckanden för detsamma. Det är dock inte maximering av resultat som är målet utan istället, för de centrala aktörerna, ömsesidiga acceptabla lösningar utan att skada andra aktörer i nätverket (Sørensen & Torfing 2007 s.98–102)
Att alla relevanta aktörer skall inkluderas, menar Sørensen et al, kan i sig hindras av ett stängt policynätverk. Om regler, normer eller procedurer som reglerar tillgången till nätverket i sig utestänger relevanta aktörer så kan detta ses som en omedveten exkludering. Det kan även finnas medvetna exkluderingar, genom att sådana faktorer exkluderar relevanta aktörer och det existerande nätverkets aktörer är medvetna om det utan att bidrar till att eliminera sådana hinder. Det kan även finnas omedveten exkludering som följd av diskursiva och således kognitiva orsaker. Det kan till sist även finnas andra orsaker till att andra aktörer inte släpps in av andra skäl, såsom egoistiska. Man måste också, för att lyckas med detta nätverksgovernance, få till stånd att de olika aktörernas resurser delas med de andra aktörerna men här finns ett stråk av osäkerhet huruvida de andra aktörerna kommer agera opportunistiskt och bara försöka uppnå egen vinning men inte själva bistå de andra aktörerna varav tillit inom nätverket är ett krav för fungerande nätverk och lyckad implementering. En gemensam referensram, både vad gäller definiering av problem och kriterier för förbättring är även det en viktig del för att nätverksimplementering skall bli lyckad.
Hinder kan vara olika inramning av problemet genom selektiv faktapresentation och forskning, varav en reflexiv regeringsdiskussion kan avhjälpa dylika problem. Ett annat problem är bristen på
koordination antingen genom att aktörerna inte ser det ömsesidiga beroendet och/eller att osäkerheten inte helt klargör ’kostnader’ för samarbete. Den skillnad det finns mellan aktörer vad gäller
institutionella regler och normer som gör samarbete svårare kan öka kostnaderna och leda till social och/eller politisk fragmentisering.
2.2.2 Governability-teorin
Governability-teorin är en teori där man kan möta mer fragmenterade sociala och politiska aktörer. Så som segmenteringen av det alltmer långtgående välfärdssamhället bidragit till. Där detta således möts genom att skapa sådana nätverk. Enligt teorin kan det således motverka en ökad spridning och autonomisering av sociala system, vilket leder till ökad fragmentering av politiska och/eller sociala aktörer. Detta skapar i sin tur relativt autonoma aktörer som blir mer svårstyrda för den centrala beslutsnivån. Teorin går ut på att nätverken mellan dessa aktörer kan komma till rätta med detta problem och specifikt problemet rörande svårigheter att politiskt styra, too govern, en sådant
9
fragmenterad och autonomiserad djungel av myndigheter och andra aktörer vilken uppstått. Givet giltigheten av en sådan teori uppstår specifika orsaker och förklaringar till varför sådan
nätverksimplementering och styrning misslyckas. Medan interdependenceteorin tar fasta på ett aktörsperspektiv vad gäller problemlösning tar governability-teorin istället fasta på ett
systemperspektiv och handlar med om koordinering mellan olika aktörer. Det kommer behöva balanseras mellan behovet av institutionell stabilitet och behovet av flexibilitet i vad
policyförändringarna kräver men även mellan behov och resurser. Att syna och definiera behov utifrån problem och möjligheter blir nätverkens uppdrag. Teorin menar att dessa nätverk skulle kunna bidra till att förbättra styrningen genom att samarbeta på ett effektivt sätt mellan relevanta aktörer och att detta skulle kunna leda till en ökad flexibilitet i hanteringen av olika policyområden vilka blir alltmer komplexa (Sørensen & Torfing 2007 s.102–104).
2.2.3 Integrationsteorin
Vad gäller integrationsteorin så skiljer sig denna från de två föregående genom att företrädarna för integration teorin menar att nätverken består av rationellt kalkylerande aktörer och på spelteori.
Framgångsfaktorer som lyfts här för integrationsteorin är huruvida policyproblem löses samt hur man genom nätverkandet hittar nya möjligheter vilka kan komma genom en ökad reflektion och lärande samt att framgången avgörs av huruvida de lyckas uppbåda institutionell anpassbarhet (Sørensen &
Torfing 2007 s.104–106).
Att det är värt att granska implementeringen från ett bottom-up perspektiv, bortsett från nätverksperspektivet, det har att göra med att det är ett sådant, vilket nämnts, komplext
samhällsproblem och vagt formulerat policyområde där ramarna lämnats mer öppna från politiskt håll att genomföra i organisationerna. Detta gör att ett top-down perspektiv inte är särskilt förtjänstfullt att anlägga i det specifika fallet.
3 METOD OCH MATERIAL
Syftet med detta avsnitt är att redogöra för studiens undersökningsmetod och tillvägagångssätt. Det som behandlas är metodval, material, urval, tillvägagångssätt och etiska aspekter. Avslutningsvis analyseras studiens material och databearbetningen diskuteras.
3.1 Forskningsdesign
Föreliggande studie är en studie av kvalitativt snitt, innebärandes att den går på djupet kring de frågor som ställs snarare än på bredden. Således generaliseras inget resultat till mer allmängiltighet. Det är informanternas subjektiva upplevelsevärld som beskrivs, det vill säga en observationsstudie. Det är
10
vidare en fallstudie varav endast de aktuella fallen som tas upp är av relevans, det som ses som typiskt och generellt än mindre betraktas. De fall som undersöks är tio informanter, fem informanter från Västmanland och fem från Södermanland vilka jämförs, varav studien även är delvis komparativ.
Dessa har valts utifrån teoretiska och praktiska hänsynstaganden. Studien är teorikonsumerande i det att flera teorier används i syfte att analysera resultatet.
Metodvalet för studien utgår från kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Detta med anledning av att syftet med studien ska uppfyllas samt för att svara på forskningsfrågorna då den information som söks inte finns i litteratur, varav således resultaten byggs på primärkällor. Enligt författarna till den
kvalitativa forskningsintervjun, Kvale och Brinkmann, finns det olika former av intervjuer som kan användas (2014, s.188). Dessa frågesamtal, vilka här utförs, är prov på faktaintervjuer, detta till följd av att giltig faktainformation sökes utöver informanternas erfarenheter. Författarna förklarar att faktaintervjuer inte endast består av egna uppfattningar men också faktisk information (Kvale &
Brinkmann, 2014, s.192). Med denna typ av intervju erbjuds chansen att utröna sådant som är oväntat och bidrar därför till studiens syfte. Möjlighet att förstå svaren erbjuds samt möjligheter att ställa följdfrågor då det nödgas, varav otydliga svar förtydligas och blir givande.
Svårigheten med att uppnå god och hög validitet ligger i det faktum att undersökningar som denna utgår från teoretiska koncept medan det empiriska materialet måste operationaliseras. Att i en intervjustudie ställa de rätta frågorna för att få svar på forskningsfrågorna. Metodpraktikan beskriver validitet som dels “1) överensstämmelse mellan teoretiska definition och operationell indikator; 2) frånvaro av systematiska fel. (...)”, vilka författarna kallar begreppsvaliditet samt “; 3) att vi mäter det vi påstår att vi mäter”, vilket de benämner resultatvaliditet (Esaiasson, Giljam, Oscarsson, Towns, Wängnerud 2017 s.58). En eventuell nackdel med kvalitativa studier i allmänhet och intervjustudier i synnerhet är den bristande möjligheten att uppnå vad författarna kallar extern validitet, vilket
innefattar möjligheten att generalisera på större grupper och/eller från en kontext till annan (Esaiasson et al. 2017 s.59). Anledningen till denna svårighet har främst att göra med att intervjustudier oftast, vilket även gäller föreliggande undersökning, har ett begränsat urval till följd av praktiska orsaker som det faktum att intervjuer är tidskrävande såväl att utföra som transkribera.
Om extern validitet hade eftersökts hade en kvantitativ design varit att föredra men denna studie tar sig dock i uttryck som en fallstudie. Då föreliggande studie även främst begagnar sig av variabler av kvalitativ art kommer även detta tala emot uppfyllelse av extern validitet. Värdet med att utföra en studie utan att sikta på extern validitet, menar studiens författare (vi) istället ligger i faktumet att kvalitativa studier erbjuder mer djup i de svarandes upplevelsevärld och kan därmed tjäna till att identifiera frågor man senare kan söka kvantifiera. Vad beträffar, det som Esaiasson et al. (2017 s.59) kallar, intern validitet kan man, i enighet med denne, vad beträffar föreliggande studie direkt översätta
11
till resultatvaliditet, detta då studien inte syftar till att förklara varför det föreligger på ett speciellt sätt utan snarare beskriva hur.
3.2 Datainsamling
Då studien går ut på att undersöka hur implementeringen av policyområdet i fråga har fortlöpt, så ämnades valet av informanter att utgå från de aktörer respektive länsstyrelserna, vilka har det regionala samordningsansvaret på berörda policyområde, har valt att knyta till sig.
Då begränsningar föreligger beträffande tid och utrymme kommer inte samtliga aktörer som länsstyrelserna har kontakt med avseende frågan intervjuas. Valet har istället landat på att göra en form av teoretiskt urval och, efter samråd med länsstyrelsen, har valet av tänkbara informanter landat i Åklagarmyndigheten, polismyndigheten brottsofferjouren, kvinnojouren, sjukvårdsregionerna,
kriminalvården med frivården samt socialtjänsten och då rörande individer som åtminstone delvis arbetar med denna specifika fråga inom respektive organisation. Detta val kan sägas vara en typ av strategiskt urval, där urvalet går ut på att välja respondenter med ett visst koncentrat av kunskap, vilket metodpraktikan beskriver (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns, & Wängnerud, 2017, s.269).
För att komma i kontakt med dessa aktörer behövdes först nyckelpersoner identifieras inom respektive organisation. Detta sökte uppnås genom att ringa organisationens centrala växel och fråga efter sådana individer. När detta var gjort kontaktades dessa via telefon varpå elektroniska meddelanden i form av mejl skickades till de identifierade personerna, vilka var öppna för att delta. Valet att ringa upp var i syfte att skapa ett mer personligt intryck samt att det kräver av informanten ett mer definitivt beslut och inte enbart erbjuder möjlighet bortser från mejlet. Vissa informanter kom sedan att backa ur av olika orsaker vilka troligen oftast berodde på tidsbrist. Med hänseende på studiens art så föreligger ett beroende av att nå specifika representanter från det teoretiska urvalet, det föreföll viktigt att söka nå ut till dessa på olika sätt. Sådana avvägningar har gjorts efter etiskt hänsynstagande rörande att stärka graden till frivillighet i deltagandet.
3.2.1 Urval/Studiepopulation
Vid urvalet av informanter har två avvägningar gjorts. Avvägningar rörande vilka som deltog i de policynätverk som länsstyrelserna Västmanland samt Södermanland initierat samt vilka som hade tid att ställa upp på intervjuer. För det första läste vi initialt de regionala strategierna som tagits fram för de båda länen, därefter kontaktades länsstyrelserna för att diskutera med dessa vilka som deltog i deras policynätverk, däremot vägrade länsstyrelsen i Västmanland med hänvisning till GDPR svara på detta. När detta hade gjorts kontaktades de organisationer som deltog i respektive policynätverk först
12
via telefon sedan via mejl med missivbrev varpå svar inväntas. Efter en till två veckor, i de fall svar inte erhållits, kontaktades organisationerna återigen.
Då studien är av kvalitativ art och i formen av en fallstudie och därmed inte strävar efter att säga något generellt om populationen nätverksaktörer så är bortfallet av mindre vikt, men får självklart vissa följder, vilka redogörs för under bortfall.
3.2.2 Informanter
Här presenteras tio informanter från olika organisationer som intervjuas till studien. Dessa tio är:
Region Västmanland & Södermanland
I denna studie presenteras både region Västmanland och Södermanland dessa är stora verksamheter som bidrar till mycket i samhället. Båda regionerna ansvarar för hälso- och sjukvård och de har även ett ansvar för den regionala utvecklingen i respektive länen.
Kvinnojour Västmanland & Södermanland
Kvinnojourerna arbetar med de våldsutsatta kvinnorna och kommer i kontakt med alla former av våld.
Vidare ger dem även stöd utifrån behov.
Socialtjänsten Västmanland & Södermanland
Socialtjänsten i dessa två regioner arbetar med och mot samma saker däremot kan det finnas skillnader på dess arbetsuppgifter och fördelning av resurser på olika områden. Denna organisation arbetar för att hjälpa utsatta individer, stora som små.
Åklagarmyndigheten Västmanland
Vidare i studien presenteras även en åklagarinformant. Åklagarmyndigheten handlägger brott som begåtts i länet. Denna myndighet kommer i kontakt med både förövare och våldsutsatta.
Brottsofferjour Västmanland
Denna organisation ger stöd till den som är brottsutsatt, vittne
eller anhörig till någonsom blivit utsatt. Det kan exempelvis vara våldsutsatta kvinnor eller anhöriga till förövaren som utövat våld.
13
3.3 Intervjuguide
Inledningsvis så förklaras de etiska aspekterna, att informanterna har rätt att avbryta intervjun och deltagandet närsomhelst i enlighet med metodpraktikan (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns, &
Wängnerud, 2017, s.267). Vidare förklarades att samtalen var delvis konfidentiella, när det kommer till ställning, organisation samt län förklarades för informanterna att detta skulle presenteras. Därefter förklarades ämnet och uppsatsens syfte samt vart denna studie skulle publiceras. Innan intervjun började ställdes frågan om det var okej att spela in informanterna, vilket samtliga godtog, och därefter inleddes intervjuerna. Intervjuguiden är indelad i fyra kategorier (Bilaga 2). Detta för att få en så bra struktur som möjligt. Första kategorin är inledande frågor där en allmän uppfattning om
intervjupersonen erbjuds och dennes bakgrund vilket delvis syftades till att få en mjukstart av
intervjuerna Sedan följer organisationsfrågor, där exempelvis hur organisationerna arbetar med frågan om mäns våld mot kvinnor beskrivs samt hur god kunskap de har inom området, men även om de får vidareutbildning på området. Nästa tematisering är insatser och resurser, här frågas huruvida de har åsikter kring hur man förebygger våldet och hur mycket insatser samt resurser de har/får. Sista tematiseringen är samverkan och dessa frågor ställs för att få en djupare förståelse om hur olika aktörer samverkar med varandra samt om det saknas någon inom samverkansgrupperna (Bilaga 2).
3.3.1 Transkribering
Transkriberingen är en viktig del av en intervju, här sker omvandling av ljudet till text. För att kunna analysera intervjuerna måste de transkriberas. Bland annat omvandlas talspråk till skriftspråk.
Intervjuerna har tagit plats både virtuellt samt på plats, beroende på vad informanterna känt sig bekvämast med. I missivbrevet (Bilaga 1) förklarades det att intervjuplats kunde diskuteras tillsammans. Hälften av informanterna hade inget problem med att ses och genomföra intervjun på plats medan den andra hälften föredrog zoom eller teams som samtalsverktyg med kameran på. Innan varje intervju träffades medförfattarna 15 till 20 minuter innan och samtalade samt förberedde sig inför intervjuerna. Arbetsfördelningen skedde på så sätt att den ena ställde intervjufrågorna medan den andra hanterade inspelningen samt tog anteckningar under samtalets gång. När intervjuerna avslutades delades dessa upp allt eftersom för att transkriberas. Detta var tillvägagångssättet efter varje avslutad intervju i syfte att effektivisera processen. Fördelningen av transkriberingen skedde slumpvist och det transkriberades fem intervjuer var, tillsammans omfattade materialet 49 sidor, detta tog cirka 35 timmar.
Författarna till denna studie var medvetna om det resurskrävande arbetet som transkribering utgör.
Redan innan intervjuerna genomfördes diskuterades det hur informanterna kunde ledas tillbaka till frågornas kärna om dessa skulle sväva iväg, utan att för den sakens skull verka otrevliga, genom att
14
säga att vi kan återkomma till detta senare och således leda informanten tillbaka på rätt spår och först efter intervjun avslutats således återkomma till det informanten ville tala om och som inte fyllde något syfte för studiens i sig.
För att kunna transkribera intervjuerna spelades dessa in efter godkännande av intervjupersonerna, på vardera telefonen vilka var försedda med pinkoder, med hjälp av applikation som finns tillgängliga på både Samsung- samt Apple-enheter, denna applikation går vid namnet röstmemo. Detta var både smidigt och hanterbart då det erbjöds möjlighet till att lyssna på inspelningarna flera gånger. I början av en intervju förklarades syftet ännu en gång (Bilaga 1), varpå rättigheten att när som helst avbryta intervjun förklarades samt tillfrågade informanterna om de vill ha transkriberingen, vilket
exkluderades från transkriberingen. Då alla intervjuer skedde avskilt från andra uppstod inga problem med brus, prat eller andra störande aspekter under intervjuinspelningarna. Alla som blev intervjuade satt avskilt och fokuserar fullt ut på intervjun. Vid ett tillfälle bröts anslutningen hos en av
informanterna vilken valt att utföra intervjun över zoom, men detta löstes fort. När uttryck så som
”Hmm..., Eeh…, mm… dök upp i början av en mening behålls det, där det var ett svar eller om det var för att tänka till. Däremot exkluderades väldigt många sådana uttryck som dök upp mitt i meningarna, där de inte ansågs bistå syftet eller gå att analysera. När intervjuerna led mot sitt slut ställdes frågan huruvida informanten ville tillägga något som hen inte redan sagt (Bilaga 2), efter det tackades informanterna för sitt deltagande och för visat intresse för studien. Majoriteten av
informanterna ville ta del av studien när den var klar, varpå de informerades om att de självklart skulle tillhandahållas en länk med studien då den var klar och, förhoppningsvis, godkänd. Detta
exkluderades från transkriberingen då det inte bidrog till analysen och syftet med studie utan endast avsåg ett trevligt avslut på intervjuerna. Ljudfilerna med informanternas svar är välbevarade hos författarna av denna studie, eventuellt uppsatshandledare och examinator, detta gäller även transkriberingarna.
3.4
Databearbetning och analys
Författarna av studien kom under analysfasen av intervjuerna söka identifiera olika teman och ge dessa särskilda koder för att dela in i kategorier. För att analysera intervjuerna lästes
transkriberingarna igenom först och sedan markerades det som är relevant för studien. Markeringarna gjordes med hjälp av tematiseringen i intervjuguiden (Bilaga 2) men även med hjälp av båda teorierna som presenterats tidigare i studien. Det finns sex steg att utgå ifrån när man ska analysera intervjuer.
Stegen är att man först låter informanten svara på frågor och sedan låter denne sväva ut. Sedan iakttas försiktighet med att tolka mellan rader och frågar då hellre informanten om det uppfattats på rätt sätt, på så sätt som Kvale och Brink avser med att sända tillbaka för att klargöra tolkning. Efter
transkriberingen av intervjuerna kom kodning och kategorisering ske och därefter tolkning av dessa.
15
Resultatet återsändes sedan till informanterna för godkännande, i enlighet med Kvale och Brinks sex steg (2014, s.235–236), vilket även tjänar till stärkande av validiteten.
För att nå syftet, att genom teorierna besvara forskningsfrågorna, kom viss operationalisering behöva göras. Att svara, att god validitet bland annat delvis kräver att teoretiska definitioner stämmer överens med operationella indikatorer samt att det som sägs mätas verkligen mäts samt att teoretiska
definitionernas avstånd till den operationella nivån (Esaiasson et al. 2017 s.60) gör här att fokus måste läggas på utformningen av intervjufrågor samt säkerställandet att korrekta svar faktiskt erhålls.
Operationaliseringen har gjorts genom att ta fram frågor (Bilaga 2) som kopplats till de olika teoriernas analyskategorier samt identifierade implementeringsproblem som de olika teorierna lyfter fram. Här används två analysinstrument i form av tabeller där intervjufrågorna parats ihop med dessa analyskategorier vilka mer precist presenteras under resultatavsnittet och sammanfaller med detta kapitels rubriker. Dessa är för bottom-up-perspektivet förstå, kan samt vill och för
nätverksperspektivet öppenhet, kostnader att delta, resursallokering och anpassbarhet, definition av problemet, hur man bäst arbetar mot problemet samt institutionellt lärande. Dessa analysinstrument är illustrerade nedan:
Figur 1 Figur 2
Dessa två tabeller brukas för överskådlighet rörande vilka frågor i intervjuguiden (Bilaga 2) som studien kopplat till respektive analyskategorier.
3.4.1 Bortfall
Bortfall spelar mindre roll för analysen då detta är en fallstudie och några bredare generaliseringar inte åsyftas. Att det ändå fanns en strävan efter att utföra en komparativ analys mellan Västmanland och Södermanland öppnar dock upp för en diskussion rörande bortfall alternativt avgränsningar. Det mest optimala hade, för komparativt syfte, varit att jämföra socialarbetare med socialarbetare,
16
åklagare med åklagare etcetera. Problemet med detta, vilket var förhoppningarna med reservation för att de olika policynätverken i de olika länen kunde se olika ut med olika karaktär på de inbjudna aktörerna, visade sig vara att det var tämligen svårt att finna informanter som hade tid och lust att ställa upp i studien. Resultatet skulle därmed kunna kritiseras angående att “äpplen och päron”
jämförs. Detta leder oss till att poängtera att en avgränsning rörande frågan om jämförelse mellan de olika länen endast lyckas jämföra de olika strategierna samt att jämföra samarbetssvårigheter och möjligheter vilka fallstudieinformanterna de facto tar upp och se detta som en jämförelse, vilket i sig inte behöver innebära att samma problem och möjligheter inte finns i båda länen utan endast att de tas upp respektive inte tas upp av de olika länens informanter. Särskilt möjligheten att brett analysera och besvara den komparativa frågeställningen blir här lidande av att exakt samma typ av informanter inte kunnat eller velat delta i studien, vilket i sig delvis är ett problem baserat på tidsbrist för studien, vilket studieförfattarna bättre borde haft i åtanke.
Att vissa aktörer såsom polismyndigheten, kriminalvården, däribland frivården, valt att inte delta i undersökningarna har konsekvenser för resultatet. Att det är en fallstudie gör problemet mindre.
Däremot hade detta perspektiv bidragit med andra perspektiv. Särskilt intressant hade det varit med beaktande att just rättskedjan och inte minst polismyndigheten, totalt osökt, fått en del kritik från flera av de medverkande informanterna, då deras perspektiv hade varit mycket intressant. Även själva faktum att vissa aktörer valt bort att medverka öppnar upp för vissa försiktiga analyser, vilket därmed är en konsekvens av bortfallet från tänkbara men icke nödvändiga informanter. Möjligen är det just hos aktörer som valt att inte delta där de största implementeringsproblemen finns. Detta både sett från ett bottom-up-perspektiv vad beträffar analyskategorierna förstå, kan och vill, men även ur ett
nätverksperspektiv. Detta är även något resultatet vittnar om kring faktorer som samverkan, resursallokering med mera. Det är inte omöjligt att det är just de mer intresserade och engagerade aktörerna som valt att delta varför både förståelsen, kunskapen och viljan hos informanterna påverkas på ett positivt sätt och att det i den generella populationen av policynätverksaktörer finns en lägre nivå av dylikt. Detta kan ge ett skevt utslag på resultatet i detta hänseende. Även förväntningarna på andra skulle kunna påverkats om det generellt är mer engagerade informanter som deltagit. Mycket möjligt skulle egen kunskap och engagemang kunna leda till att man ställer högre krav på andra, vilket således skulle kunna leda till att de nedvärderar viljan och förståelsen hos andra, detta skulle också kunna påverka resultatet negativt i sådan riktning. Att förstå varför vissa aktörer får motta kritik blir även detta svårare då man inte får den kritiserades perspektiv och möjligheten att mäta vilja, förståelse och kunskap hos dessa försvåras uppenbart.
17
3.5
Forskningsetiska överväganden
Etiska aspekter är viktiga och dessa finns i alla stadier av en intervjuundersökning. informerat
samtycke, konfidentialitet, konsekvenser och forskarens roll (Brinkmann, Kvale, 2014 s.97). Exempel på etiska förhållningssätt vilka beaktats är:
Konfidentialiteteten beskriver Kvale och Brinkmann (2021 s.109) som en av de viktiga etiska bevekelsegrunderna. I vissa fall inser vi att det kan vara svårt att bibehålla konfidentialitet, vilket beror på vilken typ av informant som kommits i kontakt med i respektive organisation. Om det exempelvis talas med någon av få personer inom organisationen som besitter kompetens inom det policyområde som undersökts skulle det kunna leda till att andra personer kan lista ut vilken
informanten är. I dessa fall, vilket beror på organisationerna och avgörs från fall till fall, så kommer iakttas extra tydlighet med att personen deltar på helt frivillig basis och att hen kan dra sig ur när som helst. I studien kommer inte att informanten presenteras vid namn utan detta ska kodas. Som forskare försöker vi även att hålla oss vänliga med tillägg av en viss distans då ett alltför personligt
engagemang kan påverka ens omdöme och den integritet man bör ha som forskare.
Vad beträffar forskarens roll så håller sig författarna sig till vad informanterna verkligen säger och lägger inte till något i syfte att göra tolkningar som skulle tjäna någon agenda. Undersökningen som sådan är inte finansierade av någon utomstående part och är därav inte bunden till någon lojalitet annat än till sanningen och till de deltagande informanterna. Här har valts att med hänsyn till vad Kvale och Brink (2014 s.228) påtalar angående hur informanter kan reagera negativt på att få en utskrift av sin intervju om den är osammanhängande och repetitiv samt innehåller vissa uttryck som
“eee” och “hmm” etcetera kan reagera negativt trots att det var så de uttryckte sig. Därav kommer vi innan vi skickar intervjun till informanten för godkännande fixa till språket så det blir mer
skriftspråkligt och sammanhängande.
4 Strategiarbete
I detta kapitel presenteras den nationella strategin samt Västmanland och Södermanlands
strategiarbete, detta för att få en förståelse för hur organisationer i respektive län arbetar mot mäns våld mot kvinnor. Handlingsplanerna finns för att höja kompetensen, utveckla och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Dessa föreslår strategier som i sin tur syftar till att upprepningar av våld upphör och även för att förebygga misshandel av kvinnor.
18
4.1 Nationellt strategiarbete
För att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor har regeringen presenterat en tioårig nationell strategi. Strategin ska lägga grunden till ett målinriktat och samordnade arbete mot mäns våld mot kvinnor och innehåller olika åtgärder. Strategin lyfter även fram vikten av mäns delaktighet och ansvar i arbetet mot våldet. Regeringen menar att statens styrning bör följa en specifik nationell strategi under åren 2017 till 2026 när det gäller de insatser som riktas mot bland annat mäns våld mot kvinnor (Regeringen, En nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns väld mot kvinnor, 2016, s.109–111).
Syftet med den nationella strategin är att regeringens jämställdhetspolitiska delmål uppnås, vilket är att våldet mot kvinnor ska upphöra, kvinnor, flickor, pojkar och män bör ha lika rättigheter och vara kapabla till lika fysisk integritet. Strategin riktar sig mot våldet som kvinnor och flickor får utstå till följd av dess kön och även till de kvinnor och flickor som upplever höga nivåer av våld eller våld som får oproportionerliga konsekvenser i allmänhet. Det manliga våldet mot kvinnan är, menar den nationella strategin, ett av de uttrycken som beskriver bristande jämlikhet mellan kvinnor och män.
Strategin omfattar alla former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och hot om våld mot kvinnor och flickor, inklusive våld och förtryck relaterat till heder. Vidare inkluderar strategin även prostitution och människohandel för sexuella ändamål, samt kommersialisering och exploatering av
kvinnokroppen i reklam, media och pornografi för att återskapa uppfattningen av kvinnans underordnade (Regeringen, En nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns väld mot kvinnor, 2016, s.113).
Den nationella strategin består av fyra målsättningar för att uppnå det jämställdhetspolitiska delmålet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Dessa målsättningar är, ett utökat och verkningsfullt
förebyggande arbete mot våld, det vill säga att förhindra att våldet uppstår eller upprepar. Det andra målet är förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn.
Det som avses med stöd är alla olika former av stöd, det inkluderar även vård och
behandlingsinsatser. Det tredje målet är effektivare brottsbekämpning rörande mäns våld mot kvinnor.
Det fjärde är förbättrad kunskap samt metodutveckling som handlar om en ökad kunskap om mäns våld mot kvinnor och vad det innefattar. Vidare avses utveckling av metoder och arbetssätt för att söka sätta stopp för våldet genom forskning, utvärdering och uppföljning. För att nå den nationella strategins målsättningar är det viktigt att flera myndigheter arbetar mot de. Myndigheter som Folkhälsomyndigheten, Försäkringskassan, Migrationsverket, Myndigheten för delaktighet, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Socialstyrelsen och Statens skolverk. Även Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Kriminalvården och Brå är viktiga för den nationella strategins målsättningar. Huruvida det går att undvika eller bryta våldet bör betraktas av
19
myndigheterna i alla insatser inom strategin. För att mäns våld mot kvinnor ska upphöra är det av stor vikt att samverkan och styrningen för samverkan mellan och inom myndigheterna men även enskilt för de berörda aktörerna förbättras. Samarbetet mellan dessa aktörer kan leda till effektiv
resursanvändning om de fungerar bra internt. Det yttersta målet med samarbetet är att våldet mot kvinnan minskar och på sikt upphöra helt, vilket innebär statlig styrning och samverkan ska skapa optimala förutsättningar för varje kommun, region eller bland annat sjukvårdsdistrikt och polisdistrikt.
Dessa ska kunna säkerställa att samarbetet fungerar bra för operativt arbete. Därav bör samverkan mellan de relevanta aktörerna bidra till att förbättra samarbetet för att genomföra insatserna för individen på lokal nivå (Regeringen, En nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, 2016, s.114–120).
4.1.2 Länsstyrelsen Västmanlands strategiarbete
År 2004 gjordes en beräkning av forskning och utveckling (FoU) i Västmanland där de våldsutsatta kvinnorna beräknas vara mellan 3556 och 11 028. Vidare beskrivs det i handlingsplanen hur
Västmanlands län år 2009 fick in 628 anmälningar av våldsutsatta kvinnor, detta anses endast vara en liten andel då de flesta brott inte anmäls. När det kommer till mäns våld mot kvinnor kan det ske på olika sätt. Det kan vara fysiskt våld, hot om våld, sexuellt våld, känslomässiga övergrepp, psykiskt våld, materiellt våld, ekonomisk kontroll. Det är viktigt att få dessa män som utövar våld att ta ansvar för sina handlingar och att de ser konsekvenserna av sitt beteende.
Handlingsplanen poängterar att det finns ett gemensamt ansvar hos polisen, åklagaren,
brottsoffermyndigheten, kriminalvården, socialvården, sjukvården och länsstyrelsen att få ett slut på våldet mot kvinnor. Det finns också ideella organisationer som skyddar och ger stöd till våldsutsatta kvinnor. Länsstyrelsen leder även en regional samverkansgrupp bestående av representanter från socialtjänsten i länet, polisen samt Västmanlands kommuner och regionen. Dessa arbetar med att ta upp länsfrågor som syftar till att förebygga det våld män utövar mot kvinnor och har som mål att i länet säkra ett gott och rättssäkert stöd. Det är kommunen som ansvarar för att de som befinner sig i kommunen får den hjälp och det stöd som de utsatta behöver. Socialtjänsten ska se till att de våldsutsatta kvinnorna får hjälp och stöd samt arbeta förebyggande där de samarbetar med andra myndigheter och organisationer. Polisen ansvarar för att göra en hot- och riskbedömning på de utsatta kvinnorna som de möter, de ansvarar även för uppföljning av de kvinnor som har besöksförbud och även trygghetslarm. Åklagaren är den som tar beslutet om vad som händer med mannen om denne ska åtalas eller inte. Även Skatteverket har ett ansvar och detta är att skydda de utsattas adresser när de söker om sekretessmarkering, de våldsutsatta kvinnorna kan även ansöka om att få ha kvar sin gamla folkbokföringsadress även om de flyttat. Vidare ansvarar sjukvården för att identifiera och upptäcka kvinnor som blir våldsutsatta av män, men även att finnas där för kvinnan, erbjuda stöd och
20
behandling. Sen finns det även ideella organisationer som har ett ansvar, som exempelvis kvinno- och tjejjouren i Västerås som hjälper till och stödjer våldsutsatta kvinnor och flickor i form av boende och även daglig kontakt med personal där de bland annat får stödjande, rådgivande samtal och även stöd när det kommer till kontakten med polis, sjukvård eller socialtjänst (Västerås, handlingsplan, 2010, s.
4–5).
De mål som ingår i Länsstyrelsen Västmanland läns strategiarbete är att ingen kvinna eller flicka på något sätt ska utsätts för mäns våld, det ska aktivt bekämpas och förebyggas genom att bland annat informera nyanlända flyktingar om jämställdhet och mänskliga rättigheter och även sammankalla lokala och regionala samverkansgruppen som ska ske kontinuerligt. Det ska vara välkänt var de utsatta kvinnorna i länet kan och ska vända sig för att få den stöd och hjälp de behöver genom att ha tillgänglig information på offentliga plaster och detta ska uppdateras en gång per år. Våldsutsatta kvinnor ska bemötas av personal vars kompetens utvecklas kontinuerligt, utifrån kvinnas behov ska hon erbjudas stöd och skydd. Vidare är det som mål att erbjuda de män som utövar våldet stöd och hjälp för att kunna upphöra dess beteende. Och sedan är det även som mål att de insatser som socialtjänsten gör ska följas upp. Den statistik som finns över antalet våldsutsatta kvinnor ska uppdateras kontinuerligt och även verksamheten ska följas upp kontinuerligt. De kvinnor som varit i kontakt med kvinnocentrum ska följas upp årligen och det ska även ha kännedomen om vart kvinnor och flickor kan söka hjälp (Västerås, handlingsplan, 2010, s.5–9).
4.1.3 Länsstyrelsen Södermanlands strategiarbete
Länsstyrelsen i Södermanland har ingen specifik plan rörande mäns våld mot kvinnor, de utgår ifrån Sveriges nationella strategier för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor samt en generell strategi för jämställdhet. Länsstyrelsen Södermanland utgångspunkt i dess regionala strategi,
handlingsplan, och nätverk är att ingen kan förebygga våld på egen hand. De definierar begreppet mäns våld mot kvinnor som alla former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och hot om våld.
Södermanland samarbetar med kommuner, regioner och ett flertal andra aktörer för att förebygga våld. De samlar alla dessa aktörer på lokal och regional nivå för att tillsammans ta fram regionala strategier och handlingsplaner för att stärka länet arbete (Länsstyrelsen Södermanland, jämställdhet, mäns våld mot kvinnor, 2021).
Länsstyrelsens uppdrag är att både samordna och utveckla länets våldsförebyggande insatser. I arbetet ska det ses till att regeringens nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor implanteras i länet. Det övergripande målet som de har är, ett jämställt samhälle och ett slut på mäns våld mot kvinnor. Målet inkluderar också att män och kvinnor, flickor och pojkar har lika rättigheter och möjligheter till fysisk integritet. Regeringen har fyra prioriterade delmål och
21
länsstyrelsens har i uppgift att bidra till de prioriterade delmålen så att de uppfylls i länet. Detta gör de genom att stödja lokala och regionala aktörer för att öka dess kunskap genom dialog och samarbete i förebyggande av våldet, står det att läsa på länsstyrelsen i Södermanlands hemsida. Samt att utveckla de regionala strategier och handlingsplaner tillsammans med andra och följa upp arbetet som görs i länet. Vidare bidrar de även genom att tillhandahålla utbildning och spridning av metoder och kunskapsmaterial till kommuner, regioner, myndigheter, civilsamhällets organisationer och
näringslivet. De sammankallar även nätverk som bidrar till lärande och utbyte av erfarenheter, samt att stödja utvecklingen av resurser för stöd och samverkan i regionen. Slutligen bidrar de till målen genom att fånga upp centrala utvecklingsfrågor i länet och förmedlar dem till nationell nivå. När det gäller våldsutövare så är insatserna för de en central del av arbetet med att förebygga och motverka våldet. Länsstyrelsen menar att det är först när man kan bryta ett våldsamt beteende som våldet upphör och detta ska ske med utgångspunkt i den utsattas behov av säkerhet (Länsstyrelsen Södermanland, jämställdhet, mäns våld mot kvinnor, 2021).
5 RESULTAT & ANALYS
I detta avsnitt presenteras studiens resultat. Detta görs genom att redovisa de viktigaste som framkommit från materialet utifrån syftet att, undersöka de regionala implementeringsprocesserna rörande strategierna om mäns våld mot kvinnor i de två aktuella länen. Dessa län jämförs delvis, vidare identifieras svårigheter, om några, som uppstått med syfte att förbättra de brister som kan identifieras. Till detta användes två forskningsfrågor, Vilka implementeringsproblem och
förutsättningar kan identifieras rörande arbetet kring strategin mäns våld mot kvinnor i Västmanland och Södermanland? Samt, Vilka likheter och skillnader kan, baserat på urvalet informanter och dess individuella tolkningar och svar, identifieras mellan Västmanland och Södermanland? Resultatet kategoriseras efter vad teorierna tillhandahåller i form av analyskategorier varpå analys/diskussion kring resultatet varvas.
22
Figur 1 Tabellen, det vill säga analysinstrumentet, brukas för överskådlighet rörande vilka frågor i intervjuguiden (Bilaga 2) som studien kopplat till respektive analyskategorier.
Flera av frågorna som ställts teoretiskt brukas till att analysera olika analyskategorier, men som det presenteras i tabellerna/analysinstrumenten är så denna studie har kodats. På vissa frågor finns inga svar från vissa informanter, vilket delvis beror på att de inte svarat eller att svaren ej bedömts göra nytta för analysen.
5.1 Förstå, kan, vill
Informationen som framkommer här är hur intervjupersonernas svar faller under analyskategorierna förstå, kan, vill, under dessa tre kategorier delas gräsrotsinformanterna och nätverkinformanter var för sig. Rörande kategorin förstå kan både inkluderas huruvida informanterna förstår problemet i sig och huruvida de förstår det som är tänkt att implementeras. Kategorin kan behandla huruvida det finns hinder i form av resurser etcetera för implementeringen. Kategorin vill, berör sedan huruvida informanterna/aktörerna vill implementera strategin och blir således även en fråga rörande prioriteringar.
5.1.1 Förstå
Gräsrotsinformanter
Informanten på socialtjänsten i Södermanland är inte medveten om vilka de regionala målen är. På frågan om denne känner till den nationella strategin så blir svaret nekande. Här går att ifrågasätta huruvida några regionala mål existerar då strategin inte gäller speciellt för mäns våld mot kvinnor men frågan ställdes även om jämställdhetsmålen och den nationella strategin, vilka heller inte var kända. Informanten ifrågasätter indirekt polisens förståelse för frågan i att denne anser att det behövts ta omtag med polisen flera gånger vad beträffar bemötande av utsatta. Utbildningsmässigt tycker informanten att denne får gå fortbildningar men just NCK-utbildningar har hen inte gått eller högskoleutbildningar om våld, vilket vissa av informantens kollegor gjort. Det är på bekostnad av arbetstid framhåller informanten, vilket skulle kunna tyda på att informanten ändå inte får gå alla de fortbildningar som önskas men anser det ligga inom rimlighetens marginal. Det saknas även generellt en kunskap och ett fokus på förövarsidan menar informanten beträffande samhällets förståelse.
Gräsrotsinformanten på kvinnojouren i Södermanland upplever sig ha god kunskap inom området, men har ändå tänkt gå någon högskoleutbildning rörande våld syftandes djupare kunskap.
Informanten anser även att det erbjuds fortbildningar inom den egna organisationen och har en, för området, relevant högskoleutbildning. Vidare har denne ingen stor kunskap rörande de strategier som ligger till grunden för det som skall implementeras. På frågan blir svaret: “Nej, det har jag inte jag
