”Barnen behöver mötas individuellt”
En kvalitativ studie om hur förskollärare berättar om sitt agerande och utmaningar som finns med barns integritet
Författare: Sara Fredriksson & Sarah Savin
Självständigt arbete i
förskolepedagogiskt område
Abstrakt
Svensk titel: Barnen behöver mötas individuellt - En kvalitativ studie om hur förskollärare berättar om sitt agerande och utmaningar som finns med barns integritet
English title: Children needs to be met individually - A qualitative study about how preschool teachers talk about their actions and challenges with children´s integrity Syftet med den här studien var att undersöka hur förskollärare berättade om sitt agerande för att främja aktning för barns integritet i den dagliga verksamheten, samt vilka utmaningar som de såg i det dagliga arbetet. Av den tidigare forskningen framgick det att barn har rätt till integritet och att bli medvetna om den. Det har också framgått att beröring i förskolan kan ha olika syften och att behovet av beröring skiftade i barns åldrar. När det gällde synsättet hos förskollärare lyfte forskningen fram att det fanns olika uppfattningar om vad som ansågs vara för mycket eller för lite beröring. I olika delar av världen fanns det en oro för att göra fel, vilket ledde till att det fanns olika regler för vilken beröring som ansågs vara okej eller inte.
Vår studie har genomförts med semistrukturerade intervjuer. Det var sex förskollärare som deltog i studien. Resultatet analyserades med hjälp av teorin relationell pedagogik. Av resultatet framkom det att förskollärarnas påstådda agerande utgår från vad barnen uttrycker, vilket innebär att de respekterar och lyssnar till det barnen säger eller visar. Ur resultatet framkommer det även
utmaningar. Det handlar om att förskolan har blivit mer ifrågasatt gällande integritet samt att det kan finnas olika uppfattningar bland personalen. Samtidigt visar
resultatet att det genom utmaningarna och en ökad medvetenhet ges förutsättningar att ge barnen möjlighet att utveckla förståelse för den egna integriteten.
Nyckelord
Förskollärare, förskola, integritet, relationell pedagogik, beröring, agerande, utmaningar
Tack
Vi vill börja med att tacka vår handledare Marita Pekkanen för vägledningen under arbetets gång. Vi vill också tacka våra familjer för stöttningen under denna tid.
Slutligen vill vi rikta ett stort tack till er förskollärare som ställt upp på intervju och delat med sig av sina erfarenheter och kunskaper.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Syfte och forskningsfrågor 2
3 Bakgrund 3
3.1 Integritet 3
3.2 Barnperspektiv och barns perspektiv 4
3.3 Integritet i dokumentationsarbetet 4
4 Tidigare forskning 5
4.1 Barns rätt till integritet 5
4.2 Beröring 5
4.3 Förskollärares synsätt 6
5 Teoretisk utgångspunkt 8
5.1 Relationell pedagogik 8
6 Metod 9
6.1 Metodologi 9
6.2 Planering och genomförande 9
6.2.1 Intervju som datainsamlingsmetod 9
6.2.2 Urval 10
6.2.3 Analysmetod 10
6.3 Validitet 11
6.4 Etiska överväganden 11
7 Resultat och analys 12
7.1 Förskollärares uttalade agerande i syfte att respektera barns integritet 12
7.1.1 Synliggöra dokumentationen för barnen 12
7.1.2 Fråga eller inte fråga? 13
7.1.3 Förskolans miljö 13
7.1.4 Respekt och kommunikation 14
7.1.5 Självständighet 15
7.1.6 Nya vuxna 16
7.1.7 Teoretisk analys - Förskollärares uttalade agerande 16
7.2 Utmaningar 17
7.2.1 Mer blickar på sig 17
7.2.2 Vuxnas antaganden och åsikter om barn 18
7.2.3 De tysta barnen 19
7.2.4 Trygg i sig själv 19
7.2.5 Teoretisk analys - utmaningar 20
8 Diskussion 21
8.1 Metoddiskussion 21
8.2 Resultatdiskussion 22
8.3 Slutsatser 23
8.4 Pedagogiska implikationer 23
8.5 Vidare forskning 23
9 Referenser 24
Bilagor
Bilaga 1 – Missiv Bilaga 2 - Intervjuguide
1 Inledning
Förskolan fick en ny läroplan år 2018. I den står det att varje barn ska ges förutsättningar att utveckla sin identitet och känna trygghet i den samt medvetenhet om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet”
(Skolverket 2018, s.13).
Ett område som har getts mer utrymme i den nya läroplanen än tidigare är barns kroppsliga och personliga integritet (Regeringskansliet 2018). I den första
läroplanen för förskolan, vilken kom 1998 omnämndes begreppet integritet endast en gång (Skolverket 1998). I jämförelse har det skrivits fram mer om vad förskolans uppdrag innebär när det gäller barns integritet i den senaste läroplanen från 2018.
Trots att begreppet integritet inte används lyfter även barnkonventionen, som blev lag 1 januari 2020, fram barns integritet. I denna lag framkommer det att barn bland annat har rätt att bilda egna åsikter (§12), fritt uttrycka dem (§13), rätt till ett privatliv (§16), information (§17) och att skyddas mot alla former av utnyttjande som på något sätt kan skada barnet (§36) (UNICEF 2020). I agerandet gentemot barns integritet i förskolan är det centralt att ha kunskap om barns rättigheter, samt ha ett förhållningssätt där rättigheterna blir tydliga och synliggjorda för barnen. I Skollagen (SFS 2010:800) framgår det att verksamheten ska respektera barns rättigheter såsom integritet, samt motverka kränkande behandling. I och med att integritet har fått ett större utrymme i läroplanen, samt att det nämns i såväl barnkonventionen som skollagen gör det till ett intressant ämne att undersöka. Det är därför av relevans att undersöka hur förskollärare tänker och berättar om sitt agerande samt de utmaningar som finns med detta.
2 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare berättar om sitt agerande för att främja aktning för barns integritet i förskolan, samt vilka utmaningar som de ser i det dagliga arbetet. För att kunna uppfylla syftet ställs följande
forskningsfrågor:
• Hur berättar förskollärare om sitt agerande för att respektera barns integritet i den dagliga verksamheten?
• Vilka utmaningar ser förskollärare i det dagliga arbetet med att värna om barns integritet?
3 Bakgrund
I detta kapitel presenteras integritet i förskolan, barnperspektiv och barns perspektiv, samt integritet i dokumentationsarbetet. Den kroppsliga integriteten benämns i denna studie som fysisk integritet. I den här studien är det den fysiska integriteten som fokuset är på.
3.1 Integritet
Integritet innebär varje människas rätt att få sin personliga sfär respekterad (Sandman & Kjellström 2018). I förskolans läroplan betonas att barns personliga och kroppsliga integritet ska respekteras (Skolverket 2018). Fysisk integritet rör, enligt Lingåker (2017) människans fysiska väsen, alltså kroppen. Det handlar om alla människors rätt till sin egen kropp, att själv få bestämma vem som får se eller röra kroppen (Forssander & Landberg 2019; Lingåker 2017). Att barn blir kramade, kittlade eller fasthållna utan samtycke är sådant som kan kränka den fysiska
integriteten. Sådana kränkningar kan exempelvis ske i förskolan när barn får blöjan bytt eller får hjälp på toaletten av en person som barnet inte känner sig bekväm med.
Det kan också vara en kränkning mot integriteten även om barnet egentligen känner sig bekväm med den vuxne, utan det kan vara att barnet inte vill just nu (Lingåker 2017). Forssander och Landberg (2019) förklarar barns personliga integritet som det mentala livet och deras rätt att tycka, tänka, känna och önska.
Förskolans uppdrag när det gäller barns integritet handlar även om, som Skolverket (2021) betonar, att förskolebarn ska bli medvetna om denna rättighet. Forssander och Landberg (2019) berättar att det är viktigt för barn att bli medvetna för att de själva ska kunna sätta sina egna gränser och kunna reagera när det går för långt. I likhet med Forssander och Landberg (2019) framhåller Skolverket (2021) att det är viktigt att lyssna in och lära känna barnen för att kunna ta reda på deras personliga gränser. Det kan handla om att kunna känna av om barnet vill ha en kram eller om det ens är okej att komma nära.
Forssander och Landberg (2019) påpekar att integriteten kan krocka med
omsorgsuppdraget när ett barn som behöver, inte vill byta blöja. Förskolan ska även se till barnets bästa, vilket inte är att gå med blöjan för länge och få ont av det. Då blir det viktigt att vara tydlig gentemot barnet att blöjan ändå behöver bytas och förklara varför (Forssander & Landberg 2019; Lingåker 2018). Något som
Forssander och Landberg (2019) och Skolverket (2021) framhåller som viktigt är att förskolläraren är en förebild. Det innebär att förskolläraren är tydlig med var de egna gränserna går, respekterar andras integritet, förklara för barnen vad det är som händer och varför, samt att som vuxen kunna reagera när det är något som blir fel.
Lingåker (2019) betonar att det finns många olika sätt förskolan kan arbeta med barns integritet, men förskollärare måste alltid tänka på att sätta barnets bästa först.
3.2 Barnperspektiv och barns perspektiv
Begreppen barnperspektiv och barns perspektiv är något som Pramling Samuelsson och Williams (2015) förklarar. Barnperspektiv menar de innebär att vuxna skapar en barnvänlig förskola och verksamhet utifrån sitt eget kunnande om barn. I likhet med detta beskriver Svenning (2018) barnperspektivet som något som påverkar vuxnas sätt att bemöta, skapa relationer samt samspela med barnen. Detta medverkar även till att styra vuxnas val i olika situationer på förskolan. Författaren beskriver vidare att barns perspektiv innebär att barnen får komma till tals om sina egna tankar, känslor, upplevelser, erfarenheter och bli lyssnade till utan att vuxna tolkar det barnen uttrycker. Detta går i linje med det som Pramling Samuelsson och Williams (2015) hävdar om barns perspektiv, att det betyder att barn ska komma till tals och bli delaktiga i lärandet och omsorgen som sker i förskolans vardag. Här gäller det för förskollärare att lyssna på barnen, ta dem på allvar och göra bruk av vad barnen uttrycker, samt att skapa situationer och miljöer som möjliggör detta (Pramling Samuelsson & Williams 2015).
3.3 Integritet i dokumentationsarbetet
Dokumentation i förskolan används i syfte att kvalitetssäkra utbildningen samt att synliggöra barnens lärande. Dock går det att ifrågasätta om
dokumentationspraktikerna gynnar barnens utveckling av sin personliga och fysiska integritet. För att barnens önskan om att inte bli visuellt dokumenterade ska
respekteras behöver barnen kunna visa det (Lindgren 2020). Det är av vikt att barnen upplever att de kan neka till att vara med i dokumentationen. Detta för att barnens integritet även ska bli respekterad i frågor gällande dokumentationen.
Barnet kan uttrycka ett nej på flera vis. Det kan exempelvis vara med gester, verbalt eller genom annat kroppsspråk (Skolverket 2021). Vidare menar Lindgren (2020) att det fortfarande existerar en förgivettagen vuxennorm, vilken syftar på vad de vuxna vill med dokumentationen, deras agenda. Trots att det sägs att förskolan ska värna om barns personliga såväl som fysisk integritet är det de vuxna som dokumenterar barnen. I själva dokumentationsarbetet ska barnens integritet synliggöras.
Svenning (2018) förtydligar att det finns ett flertal lösningar på problemet med att använda dokumentationen på ett vis som möjliggör för barnen att välja om de vill vara delaktiga eller inte. För att möjliggöra detta är en viktig förutsättning att vuxna och barn tillsammans utvecklar denna möjlighet i förskolan. Liksom Svenning (2018) förklarar Skolverket (2020) att det går att värna om barns integritet under dokumentationen genom att göra dem delaktiga. Detta genom att barnet antingen själv får bestämma vad som ska fotograferas eller att en förskollärare frågar barnet om hen vill bli fotograferad. Förutom detta är det även betydelsefullt att tillfråga barnet om det går bra att visa dokumentationen för andra på förskolan. Detta för att barnet kanske inte vill att andra ska kunna se dokumentationen, även om barnet har gett tillåtelse till att bli dokumenterad. Genom att vid upprepade tillfällen be om ett godkännande från barnet visar förskolläraren att det går att ändra sig (Skolverket 2021).
4 Tidigare forskning
I denna del presenteras tidigare forskning inom området. Tidigare forskning presenteras utifrån tre teman, vilka är: barns rätt till integritet, beröring och förskollärares synsätt. Den kroppsliga integriteten benämns i denna studie som fysisk integritet.
4.1 Barns rätt till integritet
När det gäller barns rätt att sätta gränser är det betydelsefullt att alla barn blir lyssnade till och respekterade. I en studie baserad på videoobservationer från förskolor i Norden har Johansson et al. (2016) undersökt vilka rättigheter som kommuniceras samt synliggörs i interaktionen mellan vuxna och barn. Av resultatet i studien framkommer det att en individuell rättighet är integritet. Detta innefattar barnets rätt till att vara en rättighetsinnehavare med intentioner, åsikter och behov vilka ska respekteras. Johansson, Åberg och Hedlins (2021) enkät- och
intervjustudie framhäver även att det är barnet som bestämmer om denne vill bli berörd eller inte samt att all beröring sker på barnets villkor.
Johansson et al. (2016) förklarar vidare att den rätt som tydliggörs är barnets rätt att uttrycka sig samt ha en åsikt. Barnen hävdade sig denna rätt genom att uttrycka sig verbalt såväl som kroppsligt. Rätten uppfattades tas för given av de flesta barnen och stöttades ofta även av förskollärarna. Den ligger enligt Johansson et al. (2016) nära rätten till personliga val, vilka rör den personliga sfären och den egna kroppen, exempelvis vid påklädning och måltider. I observationerna uttryckte barnen att de ville att deras personliga åsikter skulle förverkligas i praktiken. Dock möjliggjorde förskolläraren detta endast i ett fåtal situationer. Trots det lyssnade de ändå in barnen och ändrade sina handlingar utefter dessa förhandlingar. I likhet med detta förklarar Johansson, Åberg och Hedlin (2021) att genom att lära barnen om och hjälpa dem identifiera vart deras gränser ligger får barnen möjlighet att bli medvetna om detta. Forskarna menar att beröring här blir ett viktigt verktyg för att lära barnen om respekt, såväl för deras egen kropp och gränser som för andras.
4.2 Beröring
Beröring är något som är en central del av den fysiska integriteten och av barnens integritet- samt identitetsskapande. Beröring kan ske med olika intentioner från den vuxnes sida. Bergnehr och Cekaite (2018) har genom observationer och
videoobservationer i vardagliga aktiviteter på svenska förskolor studerat
vuxeninitierad beröring. I resultatet kom forskarna fram till olika funktioner med beröringen som de delade upp i fem kategorier. Den första kategorin benämner de som “Control touch”. Denna kategori innebär att beröringen används i syfte att rikta och styra barnets beteende genom att exempelvis hålla eller lyfta barnet. Den andra kategorin “Affectionate touch” som används för att visa ömhet, beröm eller trösta.
“Affectionate-control touch” är den tredje kategorin som Bergnehr och Cekaite (2018) lyfter, vilken innebär en kombination av de två förstnämnda kategorierna.
Här är syftet att kontrollera barnet på ett mildare sätt, alltså styra barnets position eller orientering genom att stryka barnet på armen eller försiktigt lyfta barnet. Nästa kategori benämns som “Assisting touch” där beröring används i syfte att hjälpa barnet med exempelvis blöjbyte, toalettbesök eller vid måltider. Den sista kategorin
“Educative touch” syftar till att instruera och vägleda barnet i
undervisningssituationer. Sådana situationer kan vara att röra barnets fingrar medan denne räknar till 10 (Bergnehr & Cekaite 2018).
Johansson, Åberg och Hedlins (2021) enkät- och intervjustudie visar på ett liknande resultat där de undersöker temat “Beröring och lärande”. Forskarna belyser att beröring kan användas i syfte att skapa undervisningssituationer, vilket exempelvis kan ske vid blöjbyte och påklädning. I resultatet menar Bergnehr och Cekaite (2018) att de yngre barnen i studien var tre gånger mer involverade i vuxeninitierad
beröring än de äldre barnen som var 3–5 år. De yngsta barnen hade både behov av och sökte mer assistans och tröst, vilket resulterade i att de var mer involverade i sådana situationer än de äldre barnen.
4.3 Förskollärares synsätt
Vilket synsätt förskollärare har på barns integritet har betydelse när det gäller hur barnen utvecklar sin integritet. Synsättet spelar stor roll när det kommer till vilka möjligheter barnen får till integritet i förskolan. Johansson, Åberg och Hedlin (2020) har forskat om de normer som utmanas, skapas och återskapas i förskolans vardagliga beröringssituationer. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Respondenterna var nyblivna förskollärare eller förskollärarstudenter, samt förskollärare med lång erfarenhet. Utifrån intervjuerna framkom det att förskollärarna kategoriserar beröring som antingen professionell eller icke- professionell. Flertalet förskollärare betonar att de anser att beröring är viktigt.
Något som dock kan upplevas som en oprofessionell praktik är att i vissa situationer ha barnet i knät. Detta för att barnets självständighet inte ska hindras samt för att understryka förskollärares professionalitet. I likhet med detta menar Johansson, Åberg och Hedlins (2019) intervjustudie där de undersökt hur förskollärare i Sverige samtalar om situationer som omfattat för mycket kontra för lite beröring.
Med för mycket beröring syftade förskollärarna på handlingar som inte är inom förskolans uppdrag då den ska fokusera på utveckling och lärande.
Av Johansson, Åberg och Hedlins (2019) resultat framkom det att förskollärare som ger för mycket beröring kan ses som oprofessionella då de inte sätter gränser. I motsats till detta förklarar forskarna att respondenterna även berättar om att förskollärare kan ge för lite beröring. Detta för att förskolläraren var osäker eller rädd för att ge barnen beröring samt närhet. Johansson, Åberg och Hedlin (2020) lyfter även fram att blöjbytet som är en vanlig del av den dagliga verksamheten är nära kopplat till den bredare frågan rörande barns nakenhet. Förskollärarna i studien betonade att det är viktigt att skydda barnens integritet. Detta då ett naket barn kan ses som utsatt av förskollärarna och barnets integritet kan därmed bli hotad.
Blöjbyten är en situation som väcker många känslor och tankar hos de intervjuade förskollärarna.
En annan studie som likt Johansson, Åberg och Hedlin (2020) uppmärksammar hur förskollärare ser på barns integritet är Burke och Duncans (2016) etnografiska studie. Forskarna undersökte hur förskollärare från Nya Zeeland och Japan ser på barns integritet. Av resultatet framgår det att förskollärarna från de två länderna hade olika åsikter angående barns integritet och nakenhet. De japanska
förskollärarna såg inte något bekymmer med att tillåta barnen vara nakna under en vattenlek, medan de från Nya Zeeland såg det som otänkbart. Vidare hävdar Burke och Duncan (2016) att barns integritet är något som skapar rädsla och ångest på grund av den ökande debatten rörande förskolans policy och praktik i västerländska länder såsom Nya Zeeland. En dansk studie av Munk, Lindsoe Larsen, Buch
Leander och Soerensen (2013) visar även på ett liknande resultat. Studien är baserad på en enkätstudie på hur förskollärare anser att de har påverkats av den ökade oron för sexuella övergrepp på barn i förskolan. Somliga av de tillfrågade förskollärarna förklarade att de inte längre tillåter barn att sitta i deras knä. Kramar är även det något de har ändrat uppfattning om. I stället för att omfamna, rör förskollärarna endast barnen på axlarna.
5 Teoretisk utgångspunkt
I följande kapitel kommer den teoretiska utgångspunkten för denna studie att presenteras. Utgångspunkten är relationell pedagogik. Eftersom det är förskollärares påstådda agerande samt utmaningar som undersöks är det av relevans att använda analysverktyg som handlar om relationen mellan förskollärare och barn.
5.1 Relationell pedagogik
Relationell pedagogik beskrivs av Aspelin (2013) som ett synsätt där interaktionen mellan människor är det som står i centrum. Forskningen intresserar sig främst för möten och samspel i utbildning. Det är föreställningen om människan som en relationell varelse som är till grund för synsättet (Aspelin 2013). En grundtanke inom pedagogiken är enligt Aspelin och Persson (2011) att jaget uppstår i relationer.
Vi föds också i relation till andra och det är även i relation till omvärlden som vi fortsätter att utvecklas. I detta möte existerar och förändras relationer. Relationen mellan förskollärare och barn kan dock inte bli helt jämställd. Skillnaden i
positioner är ofrånkomlig och kan vara både konstruktiv och destruktiv. Här framgår även att en förutsättning för en framgångsrik pedagogik är en stabil relation mellan förskollärare och barn (Aspelin & Persson 2011).
Relationskompetens är ett begrepp som används inom relationell pedagogik. Denna kompetens innebär enligt Aspelin (2017) att kunna främja relationer vilka
karaktäriseras av positiva värden såsom respekt, förtroende och omsorg. Kortfattat går det därmed att förklara att relationskompetens står för den egna förmågan att skapa goda relationer. Enligt Aspelin och Persson (2011) står begreppet för förskollärarens förmåga att anpassa sig till barnets verklighet, förhålla sig till barnens egna villkor samt ansvara för relationernas kvalitet. Det som utgör grunden för all utbildning är omsorgen om relationer. En framgångsrik förskollärare har inte endast kunskaper om relationer, utan är även skicklig på att använda de här
kunskaperna i samspelet med barnen. Aspelin (2017) menar att en
relationskompetent förskollärare samspelar lyhört, med fingertoppskänsla och tajming. Förskolläraren upprätthåller, utvecklar, initierar och stärker relationen tillsammans med barnen genom sin relationskompetens (Aspelin 2018).
6 Metod
I följande kapitel redovisas först metodologin och sedan planering och
genomförande. Därefter presenteras studiens validitet. Avslutningsvis redogörs de etiska överväganden som det har tagits hänsyn till under studien samt hur det har genomförts.
6.1 Metodologi
Studien syftar på att undersöka hur förskollärare berättar om sitt agerande för att främja aktning för barns integritet i förskolans dagliga verksamhet samt de
utmaningar de ser med det. Denscombe (2018) menar att när data insamlas i form av ord är det en så kallad kvalitativ metod som används. Det är en sådan metod som har använts i denna studie. En hermeneutisk vetenskapsteori utmärks enligt Andreasson och Johansson (2020) av ambitionen att förstå samt tolka företeelser och samband som är mer svårfångade. Eftersom denna studie har undersökt förskollärares tankar och uppfattningar som därefter har tolkats kan denna studie anses ha en hermeneutisk ansats.
6.2 Planering och genomförande
I denna del presenteras intervju som metod, planering och genomförande, samt hur urvalet gjordes. Slutligen redogörs det för den valda analysmetoden.
6.2.1 Intervju som datainsamlingsmetod
Semistrukturerade intervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Denscombe (2018) hävdar att intervju fungerar när syftet är att ta reda på subtila och komplexa fenomen såsom uppfattningar, erfarenheter och åsikter. Vårt syfte var att undersöka hur förskollärare berättar om sitt agerande samt de utmaningar de finner med barns integritet i förskolan. Därför blev det relevant att använda intervju som
datainsamlingsmetod. Semistrukturerade intervjuer förklaras av Denscombe (2018) som intervjuer där det finns färdiga frågor som ska bli besvarade, men där
intervjuaren är flexibel vad gäller frågornas ordningsföljd. Något som är kännetecknande är att respondenten får möjligheten att utveckla sina idéer samt besvara frågorna mer utförligt. Detta då tyngdpunkten ligger på att respondenten får utveckla sina åsikter.
Vi valde att kontakta förskollärare via mail eller telefon. De tänkta respondenterna hade vi haft kontakt med sedan tidigare och kunde därför kontakta dem direkt.
Förskollärarna blev tillfrågade om de ville delta i studien och fick information om syftet, hur och när intervjuerna var tänkta att ske, samt information om etiska överväganden i ett bifogat missiv (bilaga 1). Vi kom sedan överens med förskollärarna om tid. Intervjuerna genomfördes med enskilda videosamtal via Zoom och beräknades ta cirka 30–45 minuter. Intervjuerna tog dock mellan 15–32 minuter. Under intervjun användes en intervjuguide (bilaga 2) med
situationsbaserade frågor som utgångspunkt. De situationer som togs upp under intervjuerna var dokumentation, blöjbyte och när ett barn har ramlat.
Vid intervjuerna fick förskollärarna information om de etiska överväganden som tidigare tagits upp i missivet samt att intervjun spelades in med ljudupptagning. Av denna information framgick även att de i slutet av intervjun hade möjligheten att ändra eller ta bort svar, samt godkänna att svaren används till studien. I slutet av intervjuerna tillfrågades förskollärarna om detta. Tanken var att båda som
genomförde denna studie skulle delta vid samtliga intervjuer, dock genomfördes två av intervjuerna ungefär samtidigt och vi fick därför dela på intervjuerna för att fler förskollärare skulle ha möjlighet att delta. När båda deltog var det en som var intervjuledare. Den andre hade ansvar för ljudupptagning, tid och att föra eventuella anteckningar.
6.2.2 Urval
Respondenterna i denna studie valdes baserat på ett subjektivt urval, vilket innebär att de valdes ut med anledning av att de har erfarenhet inom ämnet (Denscombe 2018). Eftersom denna studie har undersökt hur förskollärare berättar om sitt agerande för att respektera barns integritet i förskolan, sågs det som relevant att intervjua förskollärare. Totalt var det 14 förskollärare som kom att tillfrågas om deltagande i studien. Sammantaget var det sex förskollärare som slutligen
medverkade i studien. De förskollärare som blev intervjuade arbetade på fem olika förskolor i tre olika kommuner i södra Sverige. Tre av förskollärarna arbetade med förskolans äldsta barn med åldersgrupp tre-fem år. De resterande tre arbetar med de yngre barnen, med barn i åldern ett-fyra år. Tre av dem intervjuade har mellan ett till fem års erfarenhet av arbete som förskollärare, en 16 år och de resterande två har 27 respektive 34 års erfarenhet. Två av förskollärarna arbetade på samma förskola, dock inte på samma avdelning. Detta beskriver Denscombe (2018) som ett
bekvämlighetsurval, att de första som finns tillgängliga är de som intervjuas i studien. De fiktiva namn som använts i studien är Jenny, Anna, Klara, Frida, Linda och Amanda.
6.2.3 Analysmetod
Den insamlade datan bearbetades genom innehållsanalys, vilket innebär att kategoriseringar och sorteringar görs utifrån insamlade data (Denscombe 2018).
Från början hade vi två färdiga teman utifrån forskningsfrågorna. Därefter genomfördes en innehållsanalys inom ramen för våra teman. Ljudinspelningarna lyssnades igenom och transkriberades därefter. Transkriberingar gör det, enligt Denscombe (2018), enklare att uppmärksamma detaljer och jämföra data. Forskaren bör således ha en tydlig bild av vilka former av tankar och kategorier som är
relevanta för den specifika studien. Av den anledningen sorterades och
kategoriserades sedan datan efter relevans samt betydelse för studiens syfte och forskningsfrågor. Kategoriseringen utfördes genom färgkodning utifrån data som därefter kunde kopplas samman till olika teman. Denscombe (2018) understryker att det i en innehållsanalys är nödvändigt att vara uppmärksam på den transkriberade datan för att göra sorteringar och kategoriseringar som är relevanta. Därför har vi gått igenom datan ett flertal gånger för att säkerställa att kategorierna är relevanta samt tydligt kopplade till studiens syfte och forskningsfrågor. Kategorierna utgör sedan studiens resultat i form av rubriker. Därefter tolkades resultatet med hjälp av en relationell pedagogik.
6.3 Validitet
Kihlström (2007) menar att validitet syftar på studiens giltighet, vilket innebär att det som avses undersökas är det som även blir studerat. Kommunicerbarheten anses inom kvalitativa studier vara ett sätt att mäta validiteten på. Det innebär att läsaren ska kunna förstå de skrivna resultaten. Under såväl intervjuerna som tematiseringen av resultatet har vi utgått från våra forskningsfrågor. Därför har intervjufrågor som är relevanta för undersökningens syfte och forskningsfrågor använts. Vid
tematiseringen av resultatet var syfte och forskningsfrågor utgångspunkten. Detta för att synliggöra att det som ska undersökas är det som blir undersökt. Denscombe (2018) förklarar att ett sätt att bekräfta validiteten i kvalitativa data är genom grundad data. Det handlar om att detaljerat granska insamlad data. I detta fall innebär det transkriberingar av intervjuer. I vår studie har vi förhållit oss till detta genom att vi ett flertal gånger har läst igenom transkriberingarna, samt tillsammans tematiserat dem. Denscombe (2018) hävdar att eftersom intervjuer baseras på människors uttalande och inte på vad de gör är det inte med säkerhet att det speglar sanningen. Med detta vill vi förtydliga att eftersom resultatet i denna studie baseras på förskollärares uttalanden går det inte med säkerhet att veta att det stämmer överens med verkligheten. Om denna studie skulle göras om skulle det troligtvis ge ett annorlunda resultat.
6.4 Etiska överväganden
Under studiens gång har vi tagit hänsyn till Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2017). All information om etiska överväganden fick förskollärarna när missivet (bilaga 1) skickades ut vid den första kontakten. För att respektera informationskravet har respondenterna informerats om studiens syfte samt att det var frivilligt att delta och därmed gett samtycke om deltagande. Av denna information har det även framgått att de haft rätt att avbryta sin medverkan till och med det att intervjun avslutades. Vi utlovade även konfidentialitet, vilket innebär att förskollärarna inte kan bli identifierade i studien, utan fiktiva namn har använts. Materialet som samlades in förvarades även på ett sådant sätt att obehöriga inte kunde ta del av det. Det framgick inte vilken förskola respondenterna arbetar på och inte i vilken kommun. Intervjuerna spelades in, vilket är något som
respondenterna blev informerade och tillfrågade om i förväg. För att uppfylla det sista kravet, nyttjandekravet, har svaren endast använts till denna studie.
7 Resultat och analys
I detta kapitel presenteras resultatet utifrån de två forskningsfrågorna som ligger till grund för detta arbete, vilka är förskollärares påstådda agerande samt utmaningar och möjligheter med barns integritet i förskolan. Utifrån dem har resultatet kategoriserats i sex respektive fyra underteman. Varje huvudtema har därefter analyserats utifrån relationell pedagogik. De teman som härefter presenteras är baserade på förskollärarnas svar utifrån de situationer som presenterades under intervjuerna, vilka var dokumentation, blöjbyten samt att ett barn ramlar och slår sig.
7.1 Förskollärares uttalade agerande i syfte att respektera barns integritet
Under detta huvudtema kommer förskollärarnas agerande att presenteras utifrån sex teman, vilka är följande: Synliggöra dokumentationen för barnen, Fråga eller inte fråga, Förskolans miljö, Respekt och kommunikation, Självständighet samt Nya vuxna. Huvudtemat avslutas med en teoretisk analys.
7.1.1 Synliggöra dokumentationen för barnen
Alla förskollärare var överens om att när det gäller att respektera barns integritet är det viktigt att på något sätt visa eller berätta för barnen att det ska dokumenteras.
Detta för att barnen ska få möjlighet att säga eller på något sätt uttrycka att de inte vill vara med, samt att det finns riktlinjer de ska förhålla sig till:
Jag brukar säga att, säga och visa att jag tar fram ipaden och säga att “nu tänker jag ta lite bilder” och är det någon som säger aktivt nej, då får man lyssna på det. Och sedan, om vi väljer att lägga upp bilderna så har vi GDPR, att vi inte får lägga ut bild på ansiktet, på barnet, då får man försöka och blurra det eller, man kan ta bilder bakifrån, men inte så att det syns vem det är, utan vi fokuserar ofta på att dokumentera görandet. (Amanda)
Citatet ger både en bild av hur Amanda talar om sitt agerande under ett
dokumentationstillfälle och hur dokumentationen därefter hanteras. Linda förklarar att de har en ipad med blått skydd som barnen vet är “dokumentationspaddan” och kan direkt när den syns protestera om de inte vill vara med. I övrigt är förskollärarna eniga om hur dokumentationen sedan ska hanteras. Alla är tydliga med att på bilder som de sätter upp i hallen eller på instagram där andra kan se ska inte ansikten synas. Därför används i stället bilder på vad barnen gör, vilket kan vara bilder på barnens händer eller bakifrån. Det är alltså projektet eller barnens lärande som är i fokus. Detta gäller även när bilder används till reflektions- och planeringstillfällen.
Det är skillnad om bilderna endast ska sättas upp eller projiceras inne på
avdelningen, då kan ansikten vara med. Syftet enligt förskollärarna är att barnen själva ska kunna minnas och reflektera kring vad de har gjort, med eller utan en vuxen.
7.1.2 Fråga eller inte fråga?
Samtliga förskollärare förklarar att de frågar barnen vad de vill, vilket är något som framkom i alla tre situationerna som togs upp under intervjuerna. Linda nämner dock att hon inte frågar barnen vid varje dokumentationstillfälle om de vill bli fotograferade eller inte. Barnen har dock fortfarande möjligheten att säga nej till detta, vilket respekteras. Frida berättar följande om sitt agerande när ett fotografi redan har hunnit bli taget på barnet:
Mest sådana saker, och ibland har man tagit kort först. Då frågar man barnet om man får ha kortet och visar det för barnet, “får jag ha det här kortet?”. Det kan också vara ett sätt att konkretisera det på, det är lätt att man bara frågar barnet “får jag ta kort?” och så säger barnet nej utan att veta vad de svarar på heller (Frida)
Vid blöjbyte eller att ett barn behöver hjälp på toaletten berör frågorna främst om barnet är bekväm med att den specifika förskolläraren hjälper dem på toaletten eller byter deras blöja. Anna förklarar att när ett barn ropar “Jag är klar!” brukar hon gå fram till dörren, knacka på och berätta vem det är samt fråga om barnet behöver hjälp och om det är okej att hon hjälper till eller om det ska vara någon annan.
Vidare förklarar Anna att det är av vikt att lyssna in barnen, något som blir möjligt genom att fråga om barnets medgivande samt vem den är bekväm med att få hjälp av. Detta gäller även vid situationer såsom dokumentation. Detta är något som även Frida tar upp:
Vill dom inte är det så, då tar jag inte kort på det barnet. Det är viktigt att lyssna. Har du ställt frågan är det viktigt att respektera barnen för annars visar det att jag ställer frågan men jag är inte intresserad av ditt svar. Då har du lärt barnen att det inte är värt att ta egna beslut och ta ställning till saker och ting (Frida)
I likhet med detta poängterar samtliga förskollärare att om barnet svarar nej accepteras det. Skulle ett barn vilja ha hjälp av en annan vid exempelvis blöjbyte eller på toaletten och denna inte skulle vara tillgänglig får situationen lösas på annat sätt. Vid en sådan situation förklarar alla förskollärarna att de kan förklara för barnet att om barnet behöver hjälp är det bara den som finns tillgänglig. Det förs ett
liknande resonemang vid situationer där ett barn har ramlat. Även där menar förskollärarna att de frågar barnet om det vill ha deras hjälp eller om de ska hämta någon annan, känd förskollärare.
7.1.3 Förskolans miljö
Av resultatet visar det sig att alla förskollärarna har dörrar till barnens toaletter som de kan stänga om sig för att de ska kunna vara ifred. Fem av dem säger att de antingen har en skjutdörr eller ett draperi som de kan stänga eller dra för när de ska byta blöja. Anledningen till detta är för att de ska kunna byta en blöja utan att andra barn eller vuxna ska kunna se. Frida hävdar att det även blir enklare för den som byter blöjan att vara närvarande i stunden. Linda konstaterar att de har en ringklocka inne på barnens toaletter. Detta är något som anses vara positivt för barnen eftersom de inte behöver ropa att de är färdiga, om barnen skulle tycka att det är pinsamt att
andra hör. Anna konstaterar att de inte har något att stänga eller dra för vid
skötbordet på sin avdelning. Det går därför att se in från hallen. Detta påpekar Anna behöver åtgärdas med anledning av att det kan leda till att vissa barn väljer att exempelvis inte bajsa på förskolan och i stället endast gå på toaletten hemma.
Anledningen till detta kan vara att toaletten inte känns som en lugn miljö där de väljer att inte vara om de har möjlighet. Det kan innebära att barnen behöver ha möjlighet att få vara ifred på toaletten, vilket framgår av vad Klara sagt:
Om man ska tänka att det är andra barn i närheten vill man att de ska få det personliga att “Nu ska bara jag vara på toa” så att man ser till att de andra barnen inte drar i dörrarna och sånt. “Nu ska han vara ifred eller den vill vara ifred på toaletten nu liksom”. “Nu behöver ni inte stå här” Och så försöker vi få en kö utanför det lilla toalettrummet så att de inte ska stå vid dörrarna och kolla in (Klara)
I samklang med detta förklarar Amanda att barnen även kan ha ett behov av att gå undan en stund och få vara ifred när de befinner sig i andra rum och miljöer. Detta kan dock vara svårt att tillgodose eftersom det är många barn som vistas på en förskola samtidigt samt att det inte finns tillräckligt med rum. I likhet med detta framhåller Linda att det även handlar om att fundera på vilka rum som finns på förskolan och vilka som är dolda. Det rör sig då inte endast om vad vuxna gör mot barn, utan även vad barn gör mot varandra, eftersom det händer att de utsätter varandra för kränkande handlingar. Detta har de i arbetslaget ofta i tanken och försöker förebygga genom att inte ha några vrår och inte för mycket skynken som det går att gömma sig bakom. Detta med anledning av att all personal ska ha koll på vad som händer.
7.1.4 Respekt och kommunikation
Utifrån resultatet framgår det att samtliga förskollärare handlar utifrån värden såsom respekt mot andra, vara inlyssnande och bekräftande gentemot barnen samt att kommunikationen mellan barn och förskollärare är av stor vikt. Vad gäller kommunikationen mellan förskollärare och barn nämner samtliga förskollärare att de under blöjbyte eller toalettsituation förklarar för barnet vad de gör, vilket framgår av följande citat:
Och sen talar man om vad man gör, eller jag gör iallafall det, “nu tar vi bort blöjan” eller “nu tar jag på handskarna” eller vad det nu är. Att man berättar så att de har orden och språket, att de vet vad som ska hända också (Jenny)
I likhet med detta nämner Frida att hon anser att det är av betydelse att barnen är med på alla stegen. Detta gör hon genom att berätta för barnet vad som ska göras.
Frida menar vidare att barnet ska vara medbestämmande i allt, även blöjbyten. Ett värde som framgår av resultatet är respekt vid exempelvis toalettsituationer. Linda förklarar att de vill hjälpa barnen att förstå hur andra ska respekteras. Detta kan vara genom att förklara att “så gör man inte” när exempelvis ett barn tittar på någon annan vid toaletterna. Att agera bekräftande samt inlyssnande gentemot barnen gör förskollärarna såväl när ett barn har ramlat som när någon behöver hjälp på toaletten eller ska byta blöja.
Frida poängterar att de brukar bekräfta barnets känslor kring att de inte vill men att blöjan måste bytas. Detta förklaras som ett sätt att låta barnet upprätthålla sin integritet. Det är viktig att inte köra över barnens viljor, känslor eller upplevelser, utan bekräfta dem och finnas tillgänglig för barnet på det sätt de behöver i stunden.
Att finnas tillgänglig på det sätt barnet behöver i stunden kan se olika ut förklarar förskollärarna. Klara förklarar att somliga barn inte vill ha beröring medan andra ofta tyr sig till vuxna och vill sitta i deras knä. Det kan vara det som barnet behöver i stunden. Detta är något som skiftar från situation till situation samt från barn till barn. Att sådant som beröring är något som kan skifta från barn till barn är något som behöver respekteras, vilket Anna poängterar:
Barnen behöver mötas individuellt. En del barn behöver jättemycket närhet och kramar. En del barn har svårt med kroppsberöring och det får man ta hänsyn till då och verkligen respektera. Jag vet att hon verkligen inte vill att jag tar i henne. Jag kan hålla i handen, men sen vill hon inte mer. Gränsen går där barnen visar att den går.
(Anna)
I likhet med detta anser samtliga förskollärare att det är betydande att lyssna in barnen. Det är något som görs genom att se om barnet vill ha någon annan som tröstar eller vilken form av tröst barnet vill ha. Linda menar att det är viktigt att läsa av barnet och att inte ta upp det i knät eller krama det fastän barnet inte uttrycker att de behöver eller vill.
7.1.5 Självständighet
Självständighet och att barn får vara medbestämmande när det gäller sin kropp är något som fyra förskollärare talar om. Anna förklarar varför det är viktigt för barnen att få möjligheter till detta:
Många klarar av att göra själva om vi tillåter dom göra det, man behöver kanske stödet med att man sitter där och pratar och berättar, men dom, jag upplever ofta att dom blir hjälpta för mycket. (Anna)
De fyra förskollärarna tar upp att detta kan ske under en toalettsituation eller vid blöjbyte. Barnen uppmuntras då att ta av eller på sig kläder, torka sig själv på toaletten eller klättra upp på skötbordet med en stege själva. Förskollärarna är även överens om att det kan ske när barnen ska ta på sig, dels att de får ta på sig själva i så stor utsträckning det går och för att de ska kunna välja vilka kläder de vill ta på sig. Det kan även handla om situationer där barnen själva kan få klättra upp på skötbordet med hjälp av en stege.
7.1.6 Nya vuxna
Av resultatet framgår det att samtliga förskollärare uttrycker att de endast låter kända vikarier eller studenter som barnen uttrycker att de vill ska hjälpa dem på toaletten eller byta blöjan. Linda framhåller följande om ämnet:
Vi brukar inte rekommendera att vikarierna hjälper till direkt. Vi vill gärna att det ska finnas en kontakt mellan vikarie och barn innan man hjälper till på toalettsituationen. (Linda)
Frida hävdar att barnen kan te sig till en ny vikarie och vill då kanske även ha hjälp av denna vid blöjbyten. Hon menar att det är deras ansvar att se till vilka som tar hand om barnen, även om barnet skulle te sig till vikarien. Detta för att det är förskollärarens yttersta ansvar att se till att det är en säker situation. Jenny nämner att de yngsta barnen inte heller alltid är så trygga samt att det märks väl på barnen när det är någon ny student eller vikarie på avdelningen. I likhet med vad som nämnts tidigare menar Amanda att hon ofta brukar tänka att barnen får bestämma själva då de tydligt visar vad som känns okej och vem som får hjälpa till med vad.
Amanda menar vidare att de dock brukar begränsa det till att endast de som är kända får hjälpa barnen, speciellt med blöjbyten. Skulle det vara någon ny som ska arbeta där en längre tid kan en ordinarie vara med första gången och visa hur det fungerar.
Detta för att det ska kännas okej, men hon menar att de inte heller vill att det ska gå ut över barnens eget tycke.
7.1.7 Teoretisk analys - Förskollärares uttalade agerande
Utifrån resultatet framgår det att förskollärarna på olika sätt agerar inlyssnande gentemot barnen. De tar hänsyn till barnens signaler och frågar dem vad som känns okej. I resultatet synliggörs att det är viktigt att även lyssna samt respektera barnens svar. Barnen får i sammanhanget vara medbestämmande. Förskollärarna ser detta som centralt i samtliga situationer som tagits upp i de genomförda intervjuerna.
Detta kan tolkas som att förskollärarna har en relationskompetens som innebär att de lyssnar till och bekräftar barnen, vilket Aspelin (2017) betonar. De flesta av
förskollärarna hävdar att barn bör tillåtas vara så självständiga som det är möjligt för att lära sig sina gränser. När barnen får möjlighet till detta blir det synligt att
förskollärarna respekterar barnen.
Samtliga förskollärare understryker att respekt är en central del av agerandet för att ta hänsyn till barns integritet. Aspelin (2017) hävdar att respekten är ett positivt värde för att främja relationer. Respekten kan komma till uttryck i de situationer som tagits upp under intervjuerna. Detta gör förskollärarna genom att respektera barnens val, känslor och åsikter. Det handlar inte endast om respekten mellan förskollärare och barn, utan även mellan barn och barn. I intervjuerna framgår det att förskollärarna lär barnen att respektera varandras gränser vid exempelvis toalettsituationer. Förskollärarna anser att det i sådana situationer blir viktigt att kunna stänga om sig på toaletten eller vid skötbordet för att barnen ska ha möjligheten att vara ifred.
Utifrån det Aspelin och Persson (2011) framhåller om relationskompetens kan det uppfattas som att förskollärarna anpassar sig till barnens verklighet och villkor. Av resultatet blir detta även synligt genom att förskollärarna förklarar för barnet vad de gör och vad som ska göras under toalettsituationer eller blöjbyten. De anpassar sig dessutom efter barnens villkor när det kommer in en ny vuxen på förskolan. Vid ett sådant tillfälle agerar förskollärarna genom att se till att barnen har en relation till den som hjälper och kommer nära dem.
Inom relationell pedagogik (Aspelin & Persson 2011) framgår det att det finns en skillnad i positioner mellan förskollärare och barn. Det leder till att relationen inte kan bli helt jämställd. Frida betonar att när ett barn inte vill byta blöja kan en situation uppstå där blöjan måste bytas även om barnet inte vill. Här blir
positionsskillnaden tydlig eftersom förskolläraren tar ett beslut som inte går i linje med barnets känslor. Ett sådant beslut tas ur ett omsorgsperspektiv för barnets bästa.
Genomgående i resultatet är att förskollärarna utvecklar, stärker, initierar och upprätthåller relationer med barnen, vilket går i linje med Aspelins (2018) förklaring av förskollärares relationskompetens. I resultatet kan det tolkas att förskollärarna bär ansvaret för att skapa och upprätthålla goda relationer med barnen. Detta gör de genom att lyssna till, bekräfta och respektera barnen.
7.2 Utmaningar
Under detta huvudtema redogörs för utmaningar och möjligheter som de intervjuade förskollärarna har nämnt finns med barns integritet i förskolan utifrån fyra
underteman, vilka är följande: Mer blickar på sig, Vuxnas antaganden och åsikter om barn, De tysta barnen och Trygg i själv. Huvudtemat avslutas med en teoretisk analys.
7.2.1 Mer blickar på sig
Tre av förskollärarna anser att barns integritet har blivit en större utmaning i arbetet och att förskolan i stort har mycket mer blickar på sig i och med att integritet och rätten till den egna kroppen har varit mer omtalat de senaste åren. Linda menar att de fått in böcker som “Stopp min kropp!” vilket gör att de har tänkt efter mycket mer än tidigare. I och med att ämnet har blivit mer aktuellt har även vårdnadshavare blivit mer intresserade av att veta hur de arbetar med detta och om de lär barnen att säga stopp. Klara hävdar att det även är en generationsfråga:
Att dom ska få säga stopp, hur det känns och hur dom vill ha det. Att man lyssnar på barnen. Det tror jag är lite från generation till generation också hur det har varit. Så man ser ju lite på dom yngre som man har arbetat med och sedan dom äldre. (Klara)
I förskolan ses kvinnlig personal som mer naturligt än manlig personal. Utmaningen med en manlig kollega lyfts av Linda på följande sätt:
Och sen har ju vi till exempel en manlig kollega just nu, det är också en gång när man tänker till, att det är lite knasigt, men så är det. När det kommer in en manlig kollega, då tänker man också till, hur har vi det med rutinsituationerna och föräldrar har reagerat och det är att “Byter han blöja?”, “Ligger han med
på vilan?”, “Ja, det gör han”. Att det ska va lika naturligt för en manlig som en kvinnlig personal. (Linda)
Utifrån det Linda berättar framkommer det att manliga kollegor kan skapa frågor hos både personal och vårdnadshavare. Det har lett till att hon har börjat tänka till mer om hur de förhåller sig. Hon förklarar att frågorna har uppkommit i och med att det har varit skriverier om övergrepp mot barn. Detta har resulterat i att personalen behöver vara uppmärksamma på vad som sker i verksamheten.
7.2.2 Vuxnas antaganden och åsikter om barn
En utmaning som fem förskollärare ser är vuxnas antaganden samt olika åsikter om och syn på barn. Det kan innebära att vuxna tänker att de vet vad barnen vill endast för att de är äldre, vilket leder till att barnen inte blir lyssnade till på riktigt. De olika åsikterna handlar om förskolepersonalens olika syn på barn och deras integritet. Den egna integriteten kan här spela roll eftersom det enligt Linda kan spegla vilka antaganden som personalen gör om barn. Anna menar att det ofta saknas en
medvetenhet om vad barn egentligen utsätts för i olika situationer. Anna framhåller i nedanstående citat ett exempel på hur barns integritet kan kränkas i en vardaglig situation på förskolan:
Jag tänker på det här med blöjor också. Barn som använder blöjor. Sen kan det vara att man är inne i ett rum och så kommer det in någon “Åh, vad det luktar!
Fy vad det luktar! Det måste vara någon som bajsat!” Och så börjar man gå runt, utan att säga eller fråga barnet “Kan jag titta i din blöja?” så går man bara fram och river tag i byxorna och blöjan och kikar ner “Nej, det var inte du”
och “Det var inte du”, “Men här hittade vi den skyldige”. Sådant där är ganska vanligt faktiskt. (Anna)
Amanda tar blöjbyte som exempel och hävdar att det kan bli en kränkning även om inte barnen upplever det som det. En kränkning kan i denna situation innebära att en vuxen gör ett närmande som inte är okej. I en sådan situation handlar det om att lära barnen om sin kroppsliga integritet och rätten till sin egen kropp. Två andra exempel på sådana situationer som framgår av intervjuerna är när barn tvingas att gå på toaletten innan de ska gå ut utan att få känna efter själva, samt när vuxna snyter näsan på ett barn utan att först fråga om det är okej. Tre av förskollärarna
understryker vikten av att prata med kollegor om barns integritet och vilka gränser som finns. Detta för att få en ökad medvetenhet och samsyn bland personalen.
7.2.3 De tysta barnen
Av resultatet framgår det att Jenny och Frida ser de mer tysta och slutna barnen som en utmaning att nå fram till. De menar att det blir svårt att komma nära och se dem.
Därför blir det ofta svårare att se dem än andra barn som tydligt protesterar och säger nej. I sådana fall är det en utmaning att ta reda på vart deras gränser går, såväl kroppsligt som personligt. Det är en balansgång menar Jenny:
Nej, men det som kan vara svårt ibland är det här med de tysta lite slutna barnen. Hur man ska komma nära dom eller, både kroppsligt och så här för man vill gärna ta till sig barnen om man märker att dom inte mår bra eller dom har slagit sig eller något sådant. Men sen ibland blir det svårt när dom nästan tar lite avstånd men då tycker jag i dom situationerna att det är viktigt att hitta den här balansgången. Hur gör jag för att barn ska må bra och hur gör jag för att inte kliva in för nära på deras område eller deras revir. (Jenny)
I likhet med detta understryker Frida att det är viktigt att vara öppen för att se om ett barn går in i sig själv eller tystnar. Det handlar om att inte missa de tystare barnen och inte endast fokusera på de barn som hörs mest.
7.2.4 Trygg i sig själv
De utmaningar som framkommit av resultatet kan leda till utveckling av
verksamheten och personalens förhållningssätt, om utmaningarna tas tillvara på.
Detta kan leda till som Jenny betonar, att barnen får möjlighet att känna sig trygga i sig själva och utveckla sin identitet. Jenny uttrycker följande om att barnen ska känna sig trygga:
Integriteten är jätteviktig. Det är nästan a och o för barns trygghet också på förskolan. För känner dom att dom vågar släppa och bjuda på sig mer och komma oss nära. Då vinner vi mycket i deras lärande och trygghet och deras sätt att vara på förskolan också (Jenny)
I likhet med detta citat uttrycker Linda att barnen ska bli trygga i sig själva och att som förskollärare ge dem respekt för deras egna viljor och tankar. Barnen ska känna att de är värdefulla och viktiga. Amanda och Linda berättar att den egna integriteten är en stor del av barnens trygghet. Det handlar dels om att barnet är medveten om
“Stopp min kropp!”, att säger barnet stopp är det något som ska respekteras av andra. Barnen ska även veta att de har ett eget val och att de har rätten att säga nej.
Vidare handlar det även om hur barnen är gentemot varandra, såsom vid toaletten där barnen kan titta på varandra. Klara menar här att barnen inte ska känna att de behöver “glida med” om det exempelvis ska fotograferas. I en sådan situation där barnet inte vill vara med ska barnen uppleva att de har möjligheten att säga nej.
Det framkommer även av resultatet att förskollärare behöver kunna läsa av barnens kroppsspråk, lyssna in samt tala med barnet. Klara förklarar att de arbetar med att barnen ska få förståelse för sin integritet, att det är deras kropp och att ingen ska röra den. Dock är det viktigt att förskollärarna kan läsa av samt lyssna på barnen.
Att lyssna till hela barnet och dess integritet, både dess känslomässiga tillstånd och kroppen ser Frida som viktigt. Den känslomässiga förklarar hon som att barnet blir
respekterad och lyssnad på. Frida betonar även att det är viktigt att barnet får ha agens i sin vardag. Anna anser att det inte går att bemöta alla barn på samma sätt:
Och det är det här också, att en del kollegor kan tänka att alla ska behandlas lika, men för mig är inte det rättvisa. För mig är det att barnen, varje barn som individ får vad den behöver. För mig är det rättvisa och då kan det krävas olika saker. Barn som jag började med i början har väldigt olika integritet och då krävs det att vi behandlar de olika helt enkelt. (Anna)
Det är väsentligt att lyssna till vad varje enskilt barn behöver, vilket enligt Anna går att se som en form av rättvisa i förskolan.
7.2.5 Teoretisk analys - utmaningar
Baserat på resultatet är en utmaning enligt Jenny och Frida de mer tysta och slutna barnen. För att hantera utmaningen krävs det enligt förskollärarna att lära känna barnen och deras gränser. Det här går att tolka som att förskollärarna agerar relationskompetent, med anledning av att Aspelin (2018) nämner att förskolläraren upprätthåller, stärker och utvecklar relationen med barnen. Ytterligare en utmaning kan vara att det finns olika synsätt på barn inom ett arbetslag. Detta är något som framkommit av resultatet. Anna förklarar hur kollegor har agerat kränkande gentemot barn. Hon tar upp ett exempel där en kollega öppet har sagt att det luktar äckligt och tittade i barnens blöjor för att hitta den som behöver byta blöja. I detta exempel går det att tolka det som att kollegan agerar i motsats till det som Aspelin och Persson (2011) framhåller om att anpassa sig till barnens verklighet. Här blir det även tydligt att det finns en ofrånkomlig skillnad i positioner mellan barn och vuxna. Aspelin och Persson (2011) förklarar att relationen inte kan bli helt
jämställd. Utifrån detta kan den här situationen tolkas som destruktiv i och med att den vuxne gör ett val åt barnen.
En ökad medvetenhet om barns integritet inom förskolan samt hos vårdnadshavare kan utifrån resultatet ses som en utmaning. Anledningen till detta är att
vårdnadshavare har ifrågasatt hur förskolan arbetar med barns integritet, samt huruvida manliga kollegor medverkar vid rutinsituationer som blöjbyte och vila.
Utifrån förskollärarnas uttalande kan det tolkas som att förskollärarna och
vårdnadshavarna tillsammans kan utveckla en medvetenhet och kunskap kring barns integritet. Detta kan kopplas till relationell pedagogik där en grundtanke är att vi utvecklas i relation till varandra och omvärlden (Aspelin & Persson 2011). Genom att både förskollärare och vårdnadshavare blir mer medvetna om barns integritet ges det större möjligheter att utveckla och förstå den. I förskolan kan barnen därför ges möjligheter att bli mer medvetna om sin integritet och sina egna gränser, samt utveckla en förståelse kring rätten till sin egen kropp. Förskollärarnas
relationskompetens blir här synlig genom att de främjar relationer som präglas av positiva värden som omsorg, respekt och förtroende (Aspelin 2017).
8 Diskussion
I detta kapitel presenteras metod- samt resultatdiskussion. Därefter redogörs det för uppsatsens slutsatser. Kapitlet avslutas med pedagogiska implikationer och förslag på vidare forskning.
8.1 Metoddiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare berättar om sitt agerande för att respektera barns integritet, samt vilka utmaningar som finns med detta. För att uppfylla syftet har semistrukturerade intervjuer använts som metod. Eftersom vi har undersökt förskollärares tankar var semistrukturerade intervjuer en passande metod, vilket Denscombe (2018) framhäver. På grund av den rådande pandemin samt begränsad tidsåtgång var inte observation som metod aktuellt. Dock skulle observationer till skillnad från intervjuer ge en bild av förskollärares agerande. Detta för att intervjuer endast synliggör förskollärarnas påstådda agerande medan
observationer skulle ge en bild av hur förskollärarna agerar för att respektera barns integritet. Från början var tanken att båda skulle vara med på samtliga intervjuer, dock gick inte det på grund av tidsåtgång. Det har medfört att vi inte hade lika god insikt i varsin intervju. Vi såg att det var enklare att föra en diskussion om och bearbeta de intervjuer där vi båda hade deltagit. Därför ser vi det som positivt att båda kunde delta på fyra intervjuer. Intervjuerna utgick från tre situationer, vilka vi upplever bidrog till att förskollärarna hade enklare att svara jämfört med om frågorna skulle varit mer generella.
Från början var tanken att alla förskollärarna skulle arbeta på olika förskolor. Detta för att det möjligtvis hade kunnat gett större variation i svaren. Det blev dock inte möjligt, eftersom en del förskolor hade bortfall i personal kunde endast de som hade tid bli intervjuade. Utfallet hade möjligtvis blivit annorlunda om samtliga
förskollärare hade arbetat på olika förskolor. Det hade å andra sidan varit intressant att undersöka om förskollärare som arbetar på samma förskola har olika synsätt. Vi har i denna studie intervjuat förskollärare som vi sedan tidigare har haft kontakt med. Det kan vara positivt om de känner sig bekväma med intervjuaren och vågar öppna upp sig. I motsats till detta kan det vara en fördel att det inte finns en relation mellan respondent och intervjuare. Detta beror på att respondenten kan känna sig mer bekväm med en okänd person som hen inte kommer träffa igen. Därför kan vi se att det finns för- och nackdelar med vårt urval.
För att analysera resultatet har relationell pedagogik använts. I förhållande till studiens syfte var detta ett relevant analysverktyg. Detta med anledning av att förskollärarnas agerande i de belysta situationerna sker i relation med barnen, vilket även är det som synliggörs av analysverktyget. Under bearbetningen av resultatet användes två förutbestämda teman som utgick ifrån våra forskningsfrågor. Vi anser att detta underlättade eftersom vi visste vad vi skulle utgå från vid tematiseringen av den insamlade empirin. Att ha en tydlig bild av vad som är relevant för studien är något som Denscombe (2018) betonar är viktigt. Det hade möjligtvis varit svårare att hitta relevanta teman och kategorier om detta inte hade gjorts i förväg.
8.2 Resultatdiskussion
Av resultatet framgår det att förskollärarna respekterar barns rätt till integritet genom att fråga dem vad de vill samt lyssna på barnens svar. Att lyssna och respektera barnens åsikter och behov är något som framgår som centralt när det gäller barns rätt till integritet enligt Johansson, Åberg och Hedlin (2021) och Johansson et al. (2016). Vidare framgår det av Johansson et al. (2016) att barn uttrycker sin åsikt såväl verbalt som kroppsligt. Detta är något som även
framkommer av resultatet eftersom förskollärarna förklarar att de lyssnar in och ser till barnens åsikter samt signaler, vilket kan vara det de säger eller visar. Till skillnad från Bergnehr och Cekaite (2018) tar inte förskollärarna i resultatet upp olika syften med beröringen. Utan de tar endast upp att de anpassar beröringen efter barnens behov. Det förekommer inte heller av förskollärarnas uttalande att det är skillnad på barns ålder när det gäller beröring, vilket är något som framkommer av Bergnehr och Cekaites (2018) studie.
Förskollärarna uttrycker i resultatet att barns integritet är mer aktuellt att tala om i och med att rätten till sin egen kropp är mer omtalat i samhället. Det har bidragit till att förskolan har blivit mer ifrågasatt när det kommer till hur arbetet med integritet sker. En situation som har blivit ifrågasatt är blöjbyten. Samtidigt som barns integritet ska respekteras behöver personalen även ha koll på vad andra vuxna gör gentemot barnen samt vad barnen gör gentemot varandra. I likhet med detta menar Johansson, Åberg och Hedlin (2020) att ett naket barn kan ses som utsatt. Därför blir det viktigt att skydda barnens integritet. Av resultatet framgår det att
förskollärarna skyddar barnens integritet genom att möjligheten finns att stänga om sig vid såväl blöjbyte som på toaletten. Däremot kan stängda dörrar medföra
otrygghet för barnet med anledning av att andra vuxna inte kan se vad som sker. Det är något som inte har lyfts av vare sig förskollärarna eller tidigare
forskning. Förskollärarna menar att de har blivit mer medvetna om vad barns integritet innebär. Dock framkommer det inte i resultatet att de skulle ha satt liknande gränser som förskollärare i Munks et al. (2013) studie som inte längre tillåter barn att sitta i knät och kramar heller inte längre barnen.
Till skillnad från Burke och Duncans (2016) studie som uppmärksammar att det finns en ökad rädsla och ångest kring barns integritet, framhåller förskollärarna i resultatet att debatten istället har lett till en ökad medvetenhet om hur de arbetar med barns integritet. En av förskollärarna har en manlig kollega och ser det som en utmaning eftersom vårdnadshavare har ifrågasatt vad kollegan gör. Manliga kollegor är inte något som har framkommit av tidigare forskning, dock tar Burke och Duncan (2016) upp rädslan och ångesten som är förknippad med barns integritet. Att den specifika förskolan har fått fler frågor om att de har en manlig kollega har lett till att personalen över lag har blivit mer uppmärksamma på vad som sker i verksamheten. Av resultatet framkommer det att uppmärksamheten har blivit viktigare i och med samhällsdebatten.
Förskollärarna förklarar att det är betydelsefullt att lära känna barnen och deras gränser. Detta går att koppla till Johansson, Åberg och Hedlin (2019) som menar att förskollärare kan ge för mycket kontra för lite beröring och närhet. I resultatet framkommer det att förskollärarna bör lära känna barnens gränser. Detta för att
kunna ge varje barn rätt beröring och närhet utifrån deras behov. Att lära barnen om sin integritet och att kunna säga stopp är något som framkommer i såväl resultatet som av Johansson, Åberg och Hedlin (2021). Det innebär här att det går att lära barnen om integritet genom att hjälpa dem att identifiera sina egna gränser. På så sätt kan barnen själva sätta gränser gentemot vuxna och andra barn.
8.3 Slutsatser
Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare berättar kring sitt agerande för att ta hänsyn till barns integritet samt vilka utmaningar som finns. Vi har kommit fram till att det är av stor vikt att arbeta med detta i förskolan. Detta för att barnen ska få möjligheter att utveckla medvetenhet om integritet och sina egna gränser, samt att kunna uttrycka dem. Något som är genomgående i hela resultatet är att förskollärarna uttrycker att det är viktigt att de lyssnar till barnen och respekterar deras svar när en fråga ställs. Det är även av vikt att läsa av barnets signaler när det exempelvis vänder ryggen till och visar att de inte vill vara nära eller bli tröstad. En annan aspekt av agerandet är att förskollärarna berättar för och visar barnet vad de gör vid exempelvis ett dokumentationstillfälle eller under blöjbyte. Miljön spelar också en viktig roll i hur förskollärare agerar för att respektera barns integritet. Detta i och med att utrymmen såsom toaletter och skötrum bör vara utformade på ett sådant sätt som möjliggör att barnen får möjlighet att vara ifred.
En utmaning som framkommer av resultatet är att åsikter och antaganden om barn kan skilja sig åt inom ett arbetslag. Förskollärarna betonar att det här blir viktigt att diskutera skillnaderna för att kunna nå en gemensam syn. Samhällsdebatten kring integritet, vilken har blivit mer aktuell de senaste åren har förskollärarna lyft som en annan utmaning. Det är något som har lett till en ökad medvetenhet om hur
förskollärarna förhåller sig till barns integritet. Medvetenheten kan i sin tur bidra till att förskolan mer aktivt arbetar med att ge barnen möjlighet till att utveckla en förståelse för sin integritet och sina gränser.
8.4 Pedagogiska implikationer
En pedagogisk implikation vi kan finna är att det krävs en samsyn i arbetslaget kring hur de ska agera för att respektera barns integritet i den dagliga verksamheten. Det handlar även om att bli medveten om vad som kan vara kränkande mot barn för att därefter kunna motarbeta kränkningar i förskolan. För att barnen ska kunna utveckla en förståelse för sin integritet är det viktigt att lyssna till och respektera dem.
8.5 Vidare forskning
Denna studie är av relativt liten omfattning, vilket gör att det skulle vara intressant att genomföra forskning inom området i större omfattning. Detta skulle kunna innebära att intervjua fler förskollärare inom ett större geografiskt område. Ett annat förslag på vidare forskning kan vara att observera förskollärares agerande för att se hur de gör i praktiken för att respektera barns integritet. Vi ser även att undersöka synsättet på manlig personal i förskolan är av intresse eftersom vår studie berört ämnet, samt att tidigare forskning inte har belyst detta. Miljöns betydelse för barns integritet är ett ytterligare förslag till vidare forskning eftersom det inte har framkommit av tidigare forskning. Vi ser även att den personliga integriteten kan vara intressant att undersöka vidare.
