Religionens. första gnista

(1)

religionens vugge 53 52 national geographic • 6^/2011

Pelarna vid templet i Göbekli Tepe i södra Turkiet är 11 600 år gamla och upp till 5,5 meter höga. De föreställer möjligen en grupp dansande präster.

Lägg märke till händerna över bältet och ländklädet på den främre figuren.

Tidigare ansåg man att jordbruk kom före städer, skrift, konst och religion. Nu tyder världens äldsta tempel på att det var människans behov av att dyrka gudarna som blev startskottet för civilisationen.

Religionens första gnista

(2)

religionens vugge 55 54 national geographic • 6^/2011

Det bodde sannolikt inte någon i Göbekli Tepe, som var en religiös helgedom uppförd av jägare och sam- lare. Arkeologerna har grävt ut mindre än en tiondel av hela platsen, men nog för att ge ett intryck av vilken vördnad den måste ha ingjutit i människor 7 000 år tidigare än Stonehenge.

(3)

56 national geographic • 6^/2011 religionens vagga 57 Ett morrande rovdjur bryter sig ur

en fem ton tung kalkstenspelare, som hantverkare flyttade till Göbekli Tepe från ett stenbrott i närheten – utan hjälp av dragdjur eller hjul.

civilisationens vagga

ligger på ett avlägset krön i södra turkiet.

Med jämna mellanrum dyker bussar lastade med turister upp – de flesta är turkar, några är euro

péer. de vita bussarna, som har klimatanlägg

ningar och plattskärmar, skumpar uppför en tillfälligt asfalterad väg till krönet och släpper sina laster vid en stenportal. Besökarna strömmar ut, medan de fumlar med vattenflaskor och mp3

spelare, och reseledare ropar ut anvisningar och förklaringar som ingen hör. turisterna beger sig uppför backen, men när de når upp över höjdryg

gen stannar de, stumma av förvåning.

Framför dem står mängder av stora sten pelare uppställda i ringar – den ena ringen tryckt mot nästa. platsen kallas göbekli tepe, och den på

minner lite om stonehenge, bortsett från att gö

bekli tepe uppfördes betydligt tidigare och inte är gjort av grovt tillhuggna stenblock utan av fint uthuggna kalkstenspelare dekorerade med relie

fer av djur – en kavalkad av gaseller, ormar, rävar, skorpioner och vildsvin. Byggnadsverken upp

fördes för cirka 11 600 år sedan, 7 000 år före Cheopspyramiden i giza. det är världens äldsta kända tempel. Faktum är att göbekli tepe är det äldsta kända exemplet på monumental arkitektur – det första människoskapade byggnadsverk som var större och mer komplext än en hydda. när dessa pelare restes fanns det, såvitt vi vet, inget annat i världen i samma storleksordning.

när göbekli tepe byggdes levde en stor del av mänskligheten i små nomadgrupper, som över

levde genom att samla växter och jaga vilda djur.

För att uppföra göbekli tepe måste de ha krävts fler människor än vad som troligen någonsin tidigare samlats på en och samma plats. tempel

byggarna kunde otroligt nog hugga ut, skära till och transportera 16 ton tunga stenar flera hundra meter, trots att de hade varken hjul eller dragdjur.

de pilgrimer som vallfärdade till göbekli tepe levde i en värld utan skriftspråk, metall eller ke

ramik. när de närmade sig templet nedifrån, måste pelarna ha rest sig över dem som skarpt utskurna jättar, medan djuren på pelarna såg ut att röra sig i lägereldarnas sken – sändebud från en andevärld som det mänskliga sinnet troligen precis hade börjat föreställa sig.

arkeologerna håller fortfarande på att gräva ut göbekli tepe och diskutera dess syfte. de vet dock att platsen är den mest betydelsefulla bland en mängd oväntade fynd, som har vänt upp och ned på tidigare föreställningar om vår arts av

lägsna förflutna. För bara 20 år sedan ansåg de flesta forskare att man visste platsen, tidpunkten och ordningsföljden för den neolitiska revolu

tionen – den avgörande omvälvning som ledde till jordbrukets uppkomst; som förde Homo Sa- piens från livet i spridda grupper av jägare och samlare till fasta bosättningar med jordbruk, och därifrån till teknologiskt avancerade samhällen med stora tempel och torn med kungar och präs

ter, som ledde sina undersåtar och nedtecknade

Av Charles C. Mann Foto Vincent J. Musi

(4)

58 national geographic • 6^/2011 religionens vagga 59 sina bedrifter i skrift. alla nya upptäckter har

dock börjat tvinga arkeologerna att tänka om, och då är göbekli tepe särskilt intressant.

den neolitiska revolutionen betraktades i bör

jan som en isolerad händelse – en plötslig glimt av inspiration – som skedde på en enda plats, nämligen i Mesopotamien mellan floderna eufrat och tigris (dagens södra irak). därifrån spred den sig till indien, europa och ännu läng

re bort. de flesta arkeologer ansåg att civilisatio

nens plötsliga uppblomstring drivits i synnerhet av stora förändringar i naturen:

den gradvisa uppvärmningen i slutet av istiden gjorde det möj

ligt för vissa människor att börja odla växter och hålla stora djur

flockar. den nya forskningen tyder dock på att ”revolutionen”

faktiskt bars fram av många hän

der över ett enormt område och

under flera tusen år. Och kanske var drivkraften inte miljön utan något helt annat.

efter det första ögonblicket av förvåning får turisterna i göbekli tepe fullt upp med att ta bilder med kameror och mobiltelefoner. För 11 000 år sedan var det givetvis ingen som hade kameror, men trots det har världen kanske inte förändrats så mycket som man skulle tro. de flesta av världens stora religiösa samlingspunkter, gamla som nya, är och har varit vallfartsmål.

tänk bara på vatikanen, Mekka, Jerusalem eller Bodh gaya (där Buddha blev upplyst). de är landmärken för andliga resenärer, som ofta kom

mer långväga ifrån för att häpna och låta sig beröras. göbekli tepe är möjligen det första av dem alla, början på ett mönster. enligt arkeolo

gerna tyder det i varje fall på att människans sinne för det heliga – och människans förkärlek för spektakulära begivenheter – kan ha varit det som gav upphov till civilisationen.

Hösten 1994 reste

den tyske arkeologen klaus schmidt, som i dag är forskare vid deut

sches archäologisches institut (dai), runt i sydöstra turkiet. Han hade arbetat på en utgräv

ning där i några år och var på jakt efter en ny plats att gräva ut. den största staden i området

är Şan lıurfa. i jämförelse med en uppkomling som lon don är Şanlıurfa omåttligt gammal – det var enligt uppgift här profeten abraham föddes.

klaus schmidt var i staden för att hitta en plats som kunde hjälpa honom att förstå den yngre stenåldern (neolitisk tid), en plats som kunde få Şan lıur fa att framstå som en ung stad. norr om Şanlıurfa bryts terrängen upp i de första utlöpar

na till den bergskedja som löper genom södra turkiet, och där eufrat och tigris har sina källor.

Cirka fjorton kilometer utanför staden ligger en lång höjdrygg med en rundning på toppen, kallad kulmagen – göbekli tepe.

på 1960talet hade arkeologer från university of Chicago sökt igenom området och konstaterat att göbekli tepe saknade intres

se. det var tydligt att jordlagret på toppen av höjden hade störts, men man ansåg att det berodde på en militär utpost på bysantinsk tid. Här och där låg stora brottstycken av kalksten, som de antog var grav

stenar. klaus schmidt hade snubblat över Chi

cagoforskarnas korta beskrivning av bergstoppen och beslutade sig för att se närmare på den. på marken kunde han se flintskärvor i enorma mängder. Han berättar att han ”några minuter efter ankomsten” insåg att han såg på en plats där tiotals eller rent av hundratals människor hade arbetat för tusentals år sedan. kalkstenarna var inte bysantinska gravar utan något mycket äldre.

i samarbete med dai och Şanlıurfas museum började han året därpå gräva ut platsen.

några centimeter under ytan stötte man på en omsorgsfullt tillhuggen sten. sedan en till och ännu en – en ring av stenpelare. de följande må

naderna och åren fann de ännu en ring av stenar, därpå en tredje och sedan ännu fler. geomagne

tiska undersökningar avslöjade år 2003 minst 20 ringar, som låg huller om buller över varandra under marken. pelarna var stora – de högsta var 5,4 meter och vägde 16 ton – och deras yta var täckt av ett menageri av djur reliefer i var sin stil, vissa grovt återgivna, några få andra lika raffine

rade och symboliska som bysantinsk konst. and

ra delar av bergstoppen var översållade med det

största utbud av uråldriga flintredskap som klaus schmidt någonsin hade sett – ett väldigt sten

ålders lager av knivar, yxor, spjut och pilspetsar.

även om stenarna fick fraktas in från grann

dalarna, säger arkeologen, ”fanns det fler flint

red skap på en kvadratmeter eller två än många arkeologer hittar i hela utgrävningar.”

stencirklarna följer ett mönster. alla är gjorda av kalkstenspelare formade som jättespi kar eller stora t. pelarna påminner om knivseggar, efter

som de är uppemot fem gånger så breda som de är tjocka. de står med omkring en och en halv meters avstånd, förbundna av låga stenmurar. i mitten av varje ring står två högre pelare, vars spetsar är nedsänkta i grunda spår, som huggits ut i golvet. Jag frågade den tyske arkitekten och

Jordbruk Religion Permanent

bosättning Domesticering

av växter och djur

Jordbruk Religion

Permanent bosättning Domesticering

av växter och djur

BÖNDER JÄGARE OCH SAMLARE

civilingenjören eduard knoll, som arbetar på bevaringen av det religiösa komplexet, om det var en bra konstruktion för att förankra mittpe

larna. ”nej”, sade han och skakade på huvudet.

”de bemästrade ännu ingen ingenjörskonst.”

eduard knoll tänker att pelarna kanske har varit uppallade, möjligen med trästolpar.

klaus schmidt anser att de tformade pelarna är stiliserade människor – vilket får stöd av de armar som huggits ut i en rät vinkel från ”ax

larna” på några av pelarna, med händer som sträcker sig ned mot ett ländkläde runt magen.

stenarna vetter in mot cirkelns mitt – som vid

”ett möte eller en dans”, säger klaus schmidt – kanske som en återgivning av en religiös ritual.

större delen av de djur

vägar till CivilisatiOnen

Göbekli Tepe och andra fyndplatser i Mellanöstern reviderar våra föreställningar om hur grupper av jägare och samlare slog sig ned i byar och odlade marken – en vändpunkt i historien, som kallas den neolitiska revolutionen. Nedan skissas två olika teorier om denna övergång, som sträckte sig över flera tusen år.

När den senaste istiden släppte sitt grepp cirka 9600 före Kristus, hur reagerade folk på ett varmare klimat?

Efter att människor började slå sig ned i byar och odla jorden uppstod religion för att öka samhällets sammanhållande kraft.

Människor samlades runt ritualer, vilket ska

pade behov av att odla mat åt stora försam

lingar vid heliga platser.

0 km 300 Svarta havet

Medelhavet Ankara

TURKIET SYRIEN IRAK Gobekli Tepe¨

Frodigare vegetation och fler bytesdjur leder till

Undran över förändringar i naturen leder till Jordbruk banar väg för organiserad religion

Organiserad religion banar väg för jordbruk

FErNaNdo G. BapTisTa, NGM; paTricia HEaly

Källor: iaN KUijT, UNivErsiTy oF NoTrE daME, Usa; KlaUs scHMidT ocH jENs NoTroFF, dEUTscHEs arcHäoloGiscHEs iNsTiTUT, TysKlaNd; MEliNda a. ZEdEr, sMiTHsoNiaN iNsTiTUTioN, Usa

(fortsätter på sidan 66)

NGM Maps

(5)

60 national geographic • 6^/2011

Domesticerat vete Vilt vete

12000 11000 10000 9000 8000 7000

13000 före Kristus

Kallt, torrt klimat Varmt, fuktigare klimat

Varmt, fuktigt klimat

Heliga områden Öppning till taket

Matförråd Gemensamt matförråd

Gemensamt område Gemensam yta

900 personer 90 personer

18 personer

ASIEN

AFRIKA EUROPA

0km 100

Dagens gränser, floder

och kustlinjer visas Nilen

Eufrat T

igris

S v a r t a h a v e t

M e d e l h a v e t ^B

ö r ^d

i g ^a h a l v

m å n

e n

NORRA CYPERN

VÄSTBANKEN GAZA- REMSAN

TURKIET

CYPERN

SYRIEN

JORDANIEN

IRAK

SAUDIARABIEN

IRAN

EGYPTEN

ISRAEL LIBANON

S U M E R 9000 f Kr

8000 f Kr

7000 f Kr

6500 f Kr Çatalhöyük

(7400-6200)

Ain Ghazal (8400-6200)

Abu Hurayra I (11300–9500) Mureybet

(10600–8000)

Jerf el Ahmar (9300-8900) Tell Qaramel

(10700–9400)

Çayön ¨u (8500-6300)

Abu Hurayra II (8000-7000) GÖBEKLI TEPE (9600–8200 f Kr)

Beidha (8200-7500)

Wadi Hammeh 27 (13000–11000)

Ain Mallaha (12000–10000)

Aswad (8500-7300)

Hallan Çemi (11000–9300)

Jarmo (7500-6000) Nemrik

(9500-7200)

Jeriko (9600-7500) Nevalı Çori (8600-7700)

Dhra (9600-9200)

Ali Kosh (7500-6000)

Bylivets uppkomst

Tidiga jägar/samlarbosättningar – varav vissa hade flera hundra invånare – övergavs i stort sett, när det varmare klimatet blev kallt igen i 1 200 år. omkring år 9600 före Kristus steg temperaturen igen, och byarna kom tillbaka, medan människor fort

farande samlade det mesta av sin mat från naturen och delade den. När jordbruket spreds och folkmängden i byarna steg, började varje enskild familj livnära sig själv.

förklaring till karta Och grafik natufiska kulturen

(13000–10000 f Kr) akeramisk neolitikum a (10000–8500 f Kr) akeramisk neolitikum B (8500–6250 f Kr)

FErNaNdo G. BapTisTa, NGM; paTricia HEaly; dEBBiE GiBBoNs, NG Källor: iaN KUijT, UNivErsiTy oF NoTrE daME, Usa; KlaUs scHMidT, jENs NoTroFF ocH olivEr diETricH, dEUTscHEs arcHäoloGiscHEs iNsTiTUT, TysKlaNd; GEorGE Willcox, cENTrE NaTioNal dE la rEcHErcHE sciENTiFiqUE, FraNKriKE;

MEliNda a. ZEdEr, sMiTHsoNiaN iNsTiTUTioN, Usa

Här Föddes JOrdBruket

”Bördiga halvmånen” var centrum för den neolitiska revolutionen. Göbekli Tepe låg i norra utkanten av detta område, som går i en båge längs gränsen mellan berg och öken. det var rikt på de vilt växande gräs och vilda djur, som blev grundvalen för de första domesticerade spannmålssorterna och de första husdjuren. runt år 6000 före Kristus var övergången från jägar/samlarkultur till jordbruk i stort sett klar i detta område. som de utvalda platserna på kartan visar, skedde övergången vid olika tidpunkter på olika platser, oavsett om den utlöstes av religiösa ritualer, klimatförändringar eller befolkningstryck.

Tjockare kärnor skiljer det domesticerade spannmålet från dess vilda föregångare. vilda kärnor faller av när de mognat, medan domesticerade sorter håller kvar kärnorna, så skörden blir säkrare.

Domesticering av djur vilda får och getter var de första tama husdjuren, runt 9000 f Kr. svin och nötboskap tillkom under det följande årtusendet.

i natufbosättningar (som har fått namn efter den första plats som hittades) byggde jägarna och samlarna hyddor med väggar av staplade stenar. de använde förmodligen djurhudar som takbeläggning.

Byar med lerstenshyddor hade även ett gemensamt matlager.

det diskuteras huruvida egent

lig spannmålsdomesticering ägde rum, men vilda spann

målssorter odlades.

Tusentals bodde i byar med inbördes förbundna hus med flera rum. på innerväggarna hängde rituella symboler som tjurhorn och kranier av förfäder.

natufiska kulturen akeramisk neOlitikum a akeramisk neOlitikum B

Domesticering av säd dagens odling av spannmål visas.

området där vilda sorter växte anses ha varit en aning större.

Nevalı Çori hade pelare som liknar dem i Gö bek li Tepe, men mindre och av senare datum.

jerikos torn var 8 m höga och 9 m breda, och de kan ha använts vid skörderitualer.

Bosättning

Domesticering av växter och djur monumental arkitektur stor byggnad av jord eller sten

rituell konst symbolisk återgivning av omgivningen, såsom i djurreliefer

uppskattad genom- snittlig bystorlek baserad på studier i sydvästra delen av den bördiga halvmånen.

(6)

Offer Arm

Bälte Ländkläde av djurhud

Huvud

Händer

Möjligt tak Pelare

Utgrävt Ej utgrävt Område som visas i illustrationen

Ingångs- pelarna 48 meter

göBekli tepe uppFörs

Människor måste ha kommit från bosättningar långt bort för att bygga de första kända templen. de använde flintredskap för att hugga ut pelarna och stenblocken till väggar, som murades ihop med lera. När ett nytt tempel stod färdigt, begravdes det gamla.

ingen vet hur templen användes.

en pelare huggs ut Tformen höggs lodrätt ned i ett kalkstensblock. Under tryck från hävstänger bröts blocket därefter loss längs naturliga brott linjer, så att pelaren kom fri.

Uthuggna mönster får pelarna att likna stilise

rade människofigurer, men skulle de föreställa mäktiga människor eller övernaturliga väsen?

tillträde för åskådare?

jordvallar kan ha gett pilgrimer utsikt över ceremonierna inne i ringarna. Eller så kan templet ha varit täckt och förbehållet de utvalda.

Det heliga området Geomagnetisk kartläggning av den nio hektar stora fynd

platsen tyder på att minst 20 tempel byggdes från omkring 9600 till 8200 f Kr.

de äldsta visas på bilden.

pelarna höggs till, innan de dekorera

des och restes.

Ett försänkt, Ufor

mat block utgjorde ingångsportalen.

det fanns inga dörrar i den inre ringen, och kanske behövde man stegar för att komma in i den. Möjligen hängdes djurhudar på pelarna som offergåvor.

pelarna, som vägde upp till 16 ton, flyttades för hand från stenbrott uppemot 400 meter bort.

Kanske hjälpte barn till med att hämta dricksvatten, som togs från regnvatten i cisterner.

FErNaNdo G. BapTisTa (GraFiK) ocH laWsoN parKEr (KarTa ocH diaGraM), NGM; paTricia HEaly

Källor: KlaUs scHMidT, jENs NoTroFF ocH olivEr diETricH, dEUTscHEs arcHäoloGiscHEs iNsTiTUT, TysKlaNd; iaN KUijT, UNivErsiTy oF NoTrE daME, Usa

(7)

64 national geographic • month 2010 story name here 65

I sydöstra Turkiet skördar byborna på sina håll fortfarande vete med skära.

Det var den första plats där enkorns- vete domesticerades, kanske för att livnära alla dem som kom för att tillbe gudarna vid Göbekli Tepe.

(8)

66 national geographic • 6^/2011 religionens vagga 67 som hoppar omkring på pelarna

är dödliga varelser: stickande skorpioner, angri

pande vildsvin, glupska lejon. de figurer som pelarna föreställer skyddas kanske av djuren, eller så lugnar de dem eller tar dem till sig som totem

djur, påpekar klaus schmidt.

efter hand som utgrävningen fortskred, dök den ena gåtan efter den andra upp. av ännu oför

klarliga orsaker verkar det som om ringarna vid göbekli tepe med jämna mellanrum miste sin kraft eller i alla fall sin lockelse. Med några år

tiondens intervall begravde människor pelarna och reste nya – en ny och mindre ring inuti den första. ibland uppförde de senare en tredje ring.

därefter fylldes hela komplexet med stenmassor, och en helt ny ring restes någonstans i närheten.

Hela området kan ha byggts, fyllts och byggts på igen under flera århundraden. Mystiskt nog blev

människorna vid göbekli tepe allt sämre på att bygga tempel. de tidigaste ringarna är de största och mest raffinerade i både tekniskt och konst

närligt avseende. Med tiden blev pelarna mindre, enklare och mer vårdslöst uppsatta, och omkring år 8200 före kristus upphörde arbetet helt.

det är också anmärkningsvärt att arkeolo

gerna inte har hittat ett enda tecken på beboelse.

det måste ha behövts flera hundra människor för att hugga ut pelarna och resa dem, men det fanns inga vattenkällor på platsen – närmaste vattendrag låg cirka fem kilometer bort. alla dessa arbetare har behövt någonstans att bo, men utgrävningarna har inte avslöjat några väggar, eld städer eller hus – inga byggnader som klaus schmidt har tolkat som boningshus. de har be

hövt mat, men det finns heller inga spår av jord

bruk. Man har inte heller hittat några storkök

eller matlagningsbål. platsen var helt och hållet avsedd för ceremonier. Om det någonsin har bott någon här, var de snara re platsens tjänare än dess invånare. att döma av de tusentals ben från ga

seller och uroxar som har hittats här, verkar det som om arbetarna levde av fasta leveranser av vilt, som fördes hit från avlägsna jaktområden.

denna komplexa verksamhet måste ha krävt or

ganisatörer och kontrollanter, men ännu har man inte sett några tydliga tecken på en social hie

rarki – inga boendeområden förbehållna de rika, inga gravar med elitens ägodelar, inga tecken på att vissa åt bättre än andra.

”dessa människor var jägare och samlare”, säger klaus schmidt . ”vår bild av dem har alltid varit av små, mobila grupper, några dussin perso

ner. de kunde inte uppföra stora, permanenta byggnader, eftersom de var tvungna att flytta runt efter födan. de kunde inte livnära en särskild klass av hantverkare och präs ter, efter

som de inte kunde resa runt med alla de förnödenheter som de krävde. Och så ligger göbek

li tepe här, och det var uppen

barligen precis vad de gjorde.”

att upptäcka att det var jäga

re och samlare som byggde gö

bekli tepe var som att få reda på att någon har byggt en jumbojet i källaren med en hobbykniv. ”Mina kollegor och jag tänk

te allihop: va? Hur?” säger klaus schmidt. para

doxalt nog verkar det som om göbekli tepe förebådade den civiliserade värld som var på väg, samtidigt som det var den sista stora manifesta

tionen av ett nomadförflutet som höll på att ta slut. det var en otrolig bedrift, men det är svårt att förstå hur den kom till, eller vad den betydde.

”Om tio eller femton år kommer göbekli tepe att vara mer berömt än stonehenge”, förutspår klaus schmidt. ”Och det på goda grunder.”

Gordon Childe

var en av förra århundradets mest inflytelserika arkeologer, som på 1920ta

let formulerade idén om ”den neolitiska revolu

tionen”. gordon Childes tanke kan sammanfattas så här: Homo sapiens klev in på scenen för cirka

200 000 år sedan. under de följande årtusendena förändrades mänsk ligheten anmärkningsvärt lite och levde i små grupper som kringvandrande jägare och samla re. sedan kom den neolitiska revolutionen – ”en radikal förändring full av re

volutionerande konsekvenser för hela arten”, sade gordon Childe. som genom ett blixtnedslag in

spirerades en del av mänskligheten till att vända tillvaron som jägare och samlare ryggen och i stället odla marken. gordon Childe ansåg att övergången till jordbruk medförde ännu fler förändringar. För att sköta åkrarna var män

niskor tvungna att sluta att vandra och bosätta sig i byar, där de utvecklade nya red skap och upp fann keramiken. den neolitiska revolutionen var enligt hans åsikt en exceptionellt viktig hän

delse – ”den näst största i mänsklighetens histo

ria efter behärskandet av elden”.

Jordbruket var den allra viktigaste aspekten av denna revolution. i tusentals år hade män och kvinnor vandrat omkring i landskapet, skurit vilt växande sädesslag med stenredskap och tagit det med sig hem. även om dessa människor passade och skötte de platser där sädesslagen växte, var det fortfarande vilda sorter de skötte. till skill

nad från förädlade sorter sprids vilt vete och vilt korn, när de har mognat – axen bryts lätt, varpå kärnorna faller till marken, vilket gör det i det närmaste omöjligt att skörda dem. genetiskt sett började spannmålsodling på allvar först när människor sådde stora, nya områden med mu

terade växter, som inte brast, när de var mogna, och skapade åkrar med domesticerade avarter av vilt vete och vilt korn, som så att säga väntade på att odlarna skulle skörda dem.

i stället för att leta efter mat runt omkring i landskapet kunde människor nu odla så mycket som de behövde, och odla det på platser där det behövdes, så att de kunde bo ihop i större grup

per. Befolkningsmängden växte hastigt. ”det var först efter revolutionen – men omedelbart efter – som vår art på allvar började mångfaldiga sig med fart”, skrev gordon Childe. i dessa betydligt mer befolkade samhällen kunde man snabbare utbyta idéer, och den teknologiska och sociala innovationen tilltog också. religion och konst – civilisationens adelsmärken – blomstrade. lik

som de flesta forskare i dag ansåg gordon Chil

de att revolutionen började i ”bördiga halvmå

nen” – den båge som löper åt nordost från gaza in i södra turkiet och därefter åt sydost in i irak.

i söder avgränsas den av den karga syris ka öknen och norrut av turkiets berg. Halvmånen går som ett band med tempererat klimat mellan ogäst

vänliga extremer. dess östra gräns är den plats i södra irak där floderna eufrat och tigris flyter samman – här låg ett rike vid namn sumer, som kan härledas till cirka 4000 före kristus. på gor

don Childes tid var de flesta forskare eniga om att sumer representerade den allra tidigaste ci

vilisationen. redan på 1950talet höll bilden dock på att revideras i den andra, västra änden av bördiga halvmånen. i levanten – ett område som i dag omfattar israel, de palestinska områ

dena, libanon, Jordanien och västra syrien – hade arkeologerna upptäckt bosättningar, som gick tillbaka till år 13000 före kristus. de kallas den natufiska kulturen (namnet kommer av den första av de platser som upptäcktes), och de dök upp över hela levanten, när istiden höll på att ta slut och en tid då klimatet i området blev relativt varmt och fuktigt inleddes.

Fyndet av den natufiska kulturen var det förs

ta ifrågasättandet av gordon Childes neolitiska re vo lution. Han ansåg att jordbruket var den nödvändiga gnista som ledde till stadsbildning och inledde civilisationen. även om natuffolket levde i fasta bosättningar med uppemot flera hundra invånare, var de emellertid samlare, inte jordbrukare. de jagade gaseller och samlade vilda sädesslag. ”det var ett tydligt tecken på att våra idéer behövde revideras”, säger arkeolog

en Ofer BarYosef vid

Att upptäcka att det var

Jägare OCH saMlare sOM BYggde göBekli tepe var sOM att Få reda på att någOn Hade BYggt en

JuMBOJet i källaren Med en HOBBYkniv.

(fortsättning)

(fortsätter på sidan 72) totem vid göbekli tepe

de djur som huggits ut på tempelpelarna hör hemma i trakten och föreställer möjligen skyddsandar.

Trana skorpion ormar

vildsvin räv

laWsoN parKEr, NG

(9)

68 national geographic • 6^/2011 religionens vagga 69 Antydningar om vad som kan ha

varit världens första organiserade religion finns utspridda över fynd- platser från stenåldern i Irak, södra Turkiet och norra Syrien. De vanli- gaste motiven var de farliga vilddjur som hotade utanför människans ny- anlagda bosättningar, bland annat vildsvin (nedan, från Göbekli Tepe) och ormar (t h, på baksidan av ett människohuvud från Nevalı Çori).

Det finns få avbildningar av män- niskor, men man har hittat en som minst är från år 8000 före Kristus (t v), 14 kilometer från Göbekli Tepe. Det är den äldsta kända skulpturen i naturlig storlek.

FörEMålEN Har FoToGraFEraTs på ŞaNliUrFaMUsEET i TUrKiET

(10)

70 national geographic • 6^/2011 religionens vagga 71 De eleganta relieferna av skorpioner,

gamar och andra djur, som hittats på de T-formade pelarna, måste ha gjorts av skickliga konsthantverkare och visar att jägar/samlarsamhällen kunde ha en komplex social struktur.

Arke ologerna har funnit en delvis ut- huggen pelare (t h) i kalkstens klippan utanför Göbekli Tepe, som kan ses på höjden i bakgrunden.

(11)

72 national geographic • 6^/2011 religionens vagga 73 Harvard university. Omkring år

10800 före kristus gick natufbosättningarna en hård tid till mötes, när temperaturen i området sjönk med omkring sju grader till följd av en liten istid, som varade i 1 200 år och skapade ett mycket torrare klimat över hela bördiga halv

månen. djurens habitat och områden med vilda spannmålssorter krympte, och en rad byar blev plötsligt för folk rika för att maten i trakten skul

le räcka. Många återgick till att vara kringvand

rande jägare och samlare, som på nytt sökte genom landskapet på jakt efter födokällor.

en del bosättningar försökte anpassa sig till de torra förhållandena. i byn abu Hurayra i dagens norra syrien verkar man ha försökt odla lokala varianter av råg, kanske genom att omplantera dem. efter att ha undersökt rågkärnor därifrån slog gordon Hillman vid university College london och andrew Moore från rochester in

stitute of technology år 2000 fast att några av kärnorna var större än de vilda varianterna – det kan tyda på domesticering, eftersom odling alltid förstärker de egenskaper som människor uppfat

tar som värdefulla, såsom storleken på frukter och frön. Ofer BarYosef och andra fors kare blev övertygade om att marken odlades även vid när

belägna Mureybet och tell Qaramel.

Om arkeologerna hade rätt, gav dessa tidiga byar en ny förklaring på hur komplexa samhällen uppstod. natuffyndplatserna i levanten tydde på att bosättningen kom först, och att jordbruket uppstod senare till följd av en kris. ställda inför ett torrare och kallare klimat och ett ökande befolkningstryck anser Ofer BarYosef att män

niskor i de kvarvarande bördiga områdena be

slutade att deras bästa chans att överleva bestod i att bli bofasta och exploatera det egna området.

resultatet var jordbruk.

tanken att klimatförändringar var drivkraften bakom den neolitiska revolutionen fick gehör på 1990talet – en tid då människor var allt mer bekymrade över konsekvenserna av den mo

derna globala uppvärmningen. kritiska röster invände dock att bevisen var svaga, inte minst för att abu Hurayra, Mureybet och många andra fyndplatser i syrien översvämmats av dammbyg

gen, innan de var färdigutgrävda. ”en hel teori

om ursprunget till människans kultur byggde i princip på en handfull ovanligt tjocka kärnor”, säger george Willcox som arbetar vid forsk

ningscentrumet Cnrs i Frankrike och är expert på forntida spannmål. ”är det inte mer sannolikt att dessa kärnor varit i kontakt med eld och svällt upp, eller att någon i abu Hurayra hittat några vilda rågkärnor med ovanligt utseende?”

Medan diskussionen om natuffolket skärptes, arbetade klaus schmidt vidare vid göbekli tepe.

det han hittade där skulle ännu en gång tvinga många forskare att revidera sina uppfattningar.

Antropologer har antagit

att organiserad religion började som en metod att lösa de spän

ningar som oundvikligen uppstod, när jägare och samlare slog sig ned, blev jordbrukare och ut

veck lade större samhällen. i jämförelse med en grupp nomader hade ett bysamhälle mer lång

siktiga och komplexa syften – att bygga upp spannmålslager och underhålla fasta bostäder.

det var mer sannolikt att byarna skulle nå dessa mål, om deras invånare var engagerade i det ge

mensamma projektet. även om primitiva religiö

sa sedvänjor uppstod tiotusentals år innan dess – gravsättning av döda, grottkonst och religiösa figurer – började organiserad religion enligt denna teori först när det uppstod ett behov av en gemensam vision om en himmelsk ordning, som kunde binda samman dessa nya, stora, bräckliga grupper av människor. religionen kan även ha bidragit till att rättfärdiga den sociala hierarki som uppstod i ett mer komplext samhälle: de som fick makten uppfattades som personer med en särskild relation till gudarna. samfund av tro

ende, förenade av en gemensam syn på världen och sin plats i den, höll ihop bättre än slumpmäs

siga grupper, som lätt föll offer för inre strider.

som klaus schmidt ser det, tyder göbekli tepe på att detta scenario ska vändas om: när en grupp jägare och samlare uppförde ett jättelikt tempel, vittnar det om att organiserad religion kan ha uppstått före jordbruk och andra aspekter av civilisationen. det pekar på att den mänskliga impulsen att samlas runt heliga ritualer kom till, när människorna slutade se sig själva som en del av naturen och började sträva efter att dominera

den. när jägarna och samlarna började slå sig ned i byar, skapade de oundvikligen en skilje

linje mellan människornas värld – en klunga permanenta hem med flera hundra invånare – och det farliga landet bortom lägerelden, befolkat av livsfarliga vilddjur.

klaus schmidt gissar att jägare och samlare, som bodde inom en radie av 160 kilometer från göbekli tepe, uppförde templet som en helig plats, där de kunde mötas och samlas, kanske med gåvor och hyllningar till dess präster och hantverkare. en typ av social organisation måste ha varit nödvändig, inte bara för att uppföra templet utan även för att kunna hantera de mängder av människor som drogs till platsen.

den tyske arkeologen anser att behovet av att skaffa tillräckligt med mat till dem som arbetade och möttes för ceremonier i göbekli tepe med tiden kan ha lett till intensiv odling av vilda spannmålssorter och framavling av några av de första domesticerade sorterna. Faktum är att fors karna nu anser att ett centrum för jordbruk uppstod i södra turkiet – inom rimligt gångav

stånd från göbekli tepe – precis under templets storhetstid. i dag finns den närmaste kända vilt växande förfadern till dagens enkornsvete på sluttningarna av karaca da, ett berg knappt tio mil nordost om göbekli tepe. Med andra ord kan övergången till jordbruk, som gordon Chil

de ansåg, ha varit en följd av ett behov, som ligger djupt i det mänskliga psyket, en hunger som än i dag förmår människor att resa jorden runt för att besöka vördnadsbjudande platser.

några av de första bevisen för domesticering av växter kommer från en bosättning vid namn ne valı Çori i bergen knappt tre mil bort. liksom göbekli tepe uppstod nevalı Çori strax efter den lilla istiden – en tid som arkeologerna kallar akera misk neolitikum. nevalı Çori är i dag täckt av en konstgjord sjö, som förser regionen med elektricitet och konstbevattning. innan vattnet stängde arkeologerna ute, fann de dock tfor

made pelare och djurbilder, som liknar dem som klaus schmidt senare upptäckte vid göbekli tepe. Motsvarande pelare och relie fer har hittats i bosättningar från akeramisk neolitikum upp till 16 mil från göbekli tepe. liksom man i dag kan

förmoda att hem med bilder av Jungfru Maria är kristna, anser klaus schmidt att bilderna på dessa tidiga platser pekar på en gemensam reli

gion, som omgav göbekli tepe och som kan ha varit världens första stora religiösa trossamfund.

En del av Klaus Schmidts

kollegor tar avstånd från hans idéer. till exempel bevisar frånvaron av bostadshus inte nödvändigtvis att ingen bodde vid göbekli tepe. de ar keolo ger som studerar civilisationens ursprung i den bör

diga halvmånen blir dessutom allt mer misstänk

samma mot försök att hitta en enskild lösning, som pekar på en enda utlösan de faktor. på en plats var kanske jordbruket startskottet, på en annan plats konst och religion och på en tredje befolkningstrycket eller social organisering och hie rar ki. kanske fanns det inte bara en väg till civilisationen. i stället nådde man på olika håll fram till den längs olika vägar.

klaus schmidts anser att det tagit många av hans kollegor lika lång tid att erkänna göbekli tepe som det tagit honom att gräva ut det. till sommaren blir det hans 17:e ut grävningssäsong, och hittills har mindre än en tiondel av de nio hektaren blottats. Han understryker att framtida fynd vid göbekli tepe kan förändra hans upp

fattning av platsens betydelse. dateringen är inte heller helt fast, eftersom han inte är säker på att han nått det understa lagret. ”vi hittar två nya mysterier varje gång vi löser ett”, säger han. ”Men för 20 år sedan trodde alla att drivkraften bakom civilisationen var naturens krafter. Jag tror att vi håller på att inse att civilisation är något som det mänskliga medvetandet har åstadkommit.” j

När jägare och samlare

BörJade slå sig ned i BYar skapade de en skilJelinJe Mellan MänniskOrnas värld OCH det Farliga

landet BOrtOM lägerelden.

(fortsättning)