Institutionen för pedagogik, didaktik och
utbildningsstudier Examensarbete i
utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15 hp
Religionens plats i skolan
Debatter kring
kristendomsundervisning,
morgonandakter och kyrkliga
skolavslutningar.
Erik Sundberg
Handledare: Anders Sjöborg Examinator: Maria Törnqvist
Rapport nr: 2012vt00049
Sammanfattning
Denna undersökning studerar synen på religionens plats i skolan genom att analysera debatter kring detta. Den frågeställning som leder analysen är: Vilken syn på religion återfinns i ställningstagandena i debatter kring religionens plats i skolan? Materialet utgörs av två av tid åtskilda debatter, den äldre återfinns i SOU 1948:27 och rör kristendomsundervisningen samt morgonandakter och den modernare tar plats på webbforumet Newsmill. Analysen görs i två delar, först en deskriptiv argumentationsanalys följt av en analys som använder sig av Peter Bergers samt Grace Davies olika tolkningar av sekulariseringsbegreppet. Resultatet av undersökningen är att de argument som används i debatterna har stora likheter med varandra trots tidsskillnaden, och därmed främst kan bindas till varandra genom olika syn på religionens roll i ett sekulärt samhälle. Debatterna står mellan en skola i ett samhälle där religionen är helt marginaliserad och en i ett där de religiösa institutionerna har omdefinierat sin roll och mer fungerar som traditions- och kulturbärare.
Innehållsförteckning
Sammanfattning...2
1 Inledning...5
1.1 Disposition...6
1.2 Bakgrund...6
1.2.1 1946 års skolkommission...6
1.2.2 Kristendomsundervisning och morgonandakter...7
1.2.2 Skolavslutningar i kyrkan...8
1.3 Litteratur...9
1.3.1 Tidigare forskning...9
1.3.2 Teoretiska perspektiv...12
1.3.3 Peter Bergers Sacred Canopy...12
1.3.4 Grace Davies ”vicarious religion”...13
1.4 Syfte och frågeställning...15
1.5 Material och urval...15
1.6 Metod...16
2 Resultat...18
2.1 1946 års skolkommission...18
2.1.1 Majoriteten...18
2.1.2 Minoriteten...20
2.2 Skolavslutningar i kyrkan...21
2.2.1 Debattörer för skolavslutningar i kyrkan...21
2.2.2 Debattörer mot skolavslutningar i kyrkan...22
3 Analys...24
3.1 Deskriptiv argumentationsanalys...24
3.1.1 Proargumenten...24
3.1.2 Contraargumenten...25
3.2 Analys...26
4 Diskussion och konklusion...27
Käll- och litteraturförteckning...29
Tryck...29
Internet...30
1 Inledning
Skolan och utbildningssystemet har alltid varit ett reglerat område i samhället. Olika aktörer har fått eller tagit sig ansvaret för att bedriva undervisningen. Den medeltida skolan drevs av kyrkan och därmed var utbildningen av präster en dominerande uppgift för denna. Den teologiska utbildningen av delar av befolkningen hade en framskjuten plats ända fram till 1800-talet då frihetstidens tankar började få genomslag och folkskolan infördes med en bredare utbildning av hela befolkningen. Förändringar har fortsatt på denna organisationsnivå under såväl artonhundra-, nittonhundra- som tvåtusentalen. Kommunaliseringen och öppnandet för friskolor är två reformer på senare tid som öppnat för stora förändringar av undervisningens förutsättningar.
Under hela denna långa förändringsperiod har också religionens roll i skolan skiftat.
Svenska kyrkan var statskyrka fram till år 2000, men under 1900-talet spelade kyrkan mindre och mindre roll. Debatten kring detta tar sig olika uttryck, och ett exempel från senare tid är den om skolavslutningar i kyrkomiljöer. Huvudsakligen står motsättningen mellan de som betraktar inslagen av religion som ett brott mot religionsfriheten och de som betraktar de kristna miljöernas religiösa laddning underordnad de kulturella och historiska värden som anses finnas där. På debattsidan Newsmill skriver exempelvis skolinspektionens chefsjurist om problemet med elever som tvingas av skolplikten att delta i undervisning samtidigt som det där kan förekomma religiösa inslag, i respons mot tidigare inlägg som hävdat religionsfriheten som grund för rätten att ha en av kristendom präglad avslutningsceremoni.1 En liknande debatt fanns i den utredning som utfördes av 1946 års skolkommission gällande kristendomsundervisningen samt de morgonandakter som då var obligatoriska i den svenska skolan.
Dessa debatter står inte vid sidan om utan är integrerade delar av det omgivande samhället.
Dagens samhälle är ett annat än det av 1946, inte minst med avseende på den kulturella och religiösa diversifieringen, men ändå finns uppenbara likheter mellan debatterna. I denna studie skall jag analysera dessa debatter och se vilka argument som används och hur dessa kan jämföras med varandra. På så vis kan vi få en större förståelse för såväl samhället som skolan.
1http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/31/barn-ska-inte-tvingas-delta-i-utbildning-med-konfessionella- inslag, hämtad 2012-09-23
1.1 Disposition
Den första delen av undersökningen utgörs av en inledning, där undersökningen presenteras och dess förutsättningar gås igenom. Under rubriken bakgrund beskrivs den relevanta historiska och samhälleliga kontexten för undersökningens två debatter, 1946 års skolkommission och deras behandling av religionen i skolan samt skolavslutningar i kyrkliga miljöer.
Därefter följer rubriken litteratur, som i sig är delad i fyra underrubriker. Här beskrivs dels den tidigare forskning som angränsar till uppsatsens ämne och dels var de teoretiska perspektiv som används under analysen kommer ifrån. Därefter ges en presentation av undersökningens syfte och frågeställningar, material och urval samt metod.
Sedan redovisas resultatet, disponerat efter materialet. Analyskapitlet behandlar de framtagna resultaten med hjälp av de tidigare redovisade teoretiska utgångspunkterna.
Avsnittet är strukturerat i en deskriptiv och en analytisk del. Slutligen behandlas det analyserade resultatet under rubriken diskussion och konklusion. Där görs en vidare applicering av konsekvenserna och innebörden i analysen.
1.2 Bakgrund
1.2.1 1946 års skolkommission
Den socialdemokratiska regering som tillträdde efter andra världskrigets slut tillsatte en utredning som skulle bygga vidare på det utredningsarbete som genomförts av en parlamentarisk grupp tillsatt av den tidigare samlingsregeringen. Syftet var att finna formerna för en genomgripande omgestaltning av det svenska utbildningsväsendet och att utarbeta en plan för dess framtida organisation och genomförande. Utredningsgruppen antog namnet 1946 års skolkommission och bestod av 13 ledamöter ledda av ecklesiastikministern.2
Skolkommissionen diskuterade ett flertal aspekter av skolan och dess arbete. Ett återkommande tema var vikten av elevens möjlighet till individuell utveckling och tankefrihet. Man ville låta ett demokratiskt ideal genomsyra hela skolan, inte minst för att
2SOU 1948:27, s. X-XVI
vaccinera ungdomarna från de totalitära tankar som strax före kommissionens tillkomst hade varit regerande i Europa.3
Det man kom fram till och publicerade i SOU 1948:27, 1946 års skolkommissions betänkande, var en modell för en integrerad skola med kraftiga influenser av de nya progressiva idéerna kring undervisning. Man hade plockat mycket från det tidigare utredningsarbetet men lade också in en hel del av den socialdemokratiska utbildningspolitik som utvecklats under 1900-talet. Detta ledde till kritik och debatt från inte minst några av lärarorganisationerna som förespråkade det gamla systemet med parallella skolformer, men skolkommissionens arbete låg till grund för hur skolan kom att se ut både organisationsmässigt och i fråga om det inre arbetet.4
1.2.2 Kristendomsundervisning och morgonandakter
Det som idag kallas religionsundervisning i skolan har genomgått flera förändringar. I de olika former som undervisning bedrevs under 1800-talet var utantillkunskaperna med katekesen i fokus det dominerande. I och med folkskolans undervisningsplan från 1919 förändrades detta till att framförallt utgå från Bibeln och de etiska budskapen framförda av Jesus. Men det var fortfarande en i mycket uppfostrande uppgift man hade, undervisningen hade som mål att förmedla kristna värderingar. Med de reformer som genomfördes under 1960-talet försvann den konfessionella delen av ämnet, det bytte namn till religionskunskap och man började utgå från ambitionen att uppmuntra eleverna till eget ställningstagande i livsfrågor.5
En del av den äldre konfessionella undervisningen hade varit de morgonandakter man anordnade antingen enskilt i början av dagen eller i samband med en kristendomslektion.
Ansvarig för dessa var läraren, och därmed fanns det också ett krav på folkskollärare och kristendomslärare att bekänna sig till statskyrkan. Dessa andakter försvann under 1950-talet genom successiva reformer. Seden att ordna samlingar levde dock kvar och de fick in på 60-
3Hartman (2012), s. 74
4Hartman, Sven (2012), Det pedagogiska kulturarvet, Traditioner och idéer i svensk undervisningshistoria, Stockholm: Natur & Kultur, s. 71
5religionsundervisning. http://www.ne.se/religionsundervisning, Nationalencyklopedin, hämtad 2012-09- 21.
talet i många sammanhang fortfarande kristen form. Idag förekommer samlingar sällan i skolan, även om en del religiösa friskolor ordnar frivillig morgonbön.6
1.2.2 Skolavslutningar i kyrkan
Att hålla en ceremoniell avslutning av skolåret är en etablerad tradition i svenska skolan. Det vanliga har varit att hålla denna i en kyrkobyggnad tillhörande Svenska kyrkan. Denna tradition har kritiserats för att vara alltför knuten till det religiösa, inte minst sedan systemet med en statsreligion avskaffades vid millennieskiftet. Skolverket har gett ut en skrift, en juridisk vägledning senast uppdaterad februari 2012, om hur skolor ska förhålla sig till skolan och kyrkan. Skriften har titeln ”Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal”.7 Texten inleds med en sammanfattning där Skolverket lyfter fram vad de anser vara de huvudsakliga punkterna för hur skolan ska kunna bedriva verksamhet i kyrkan eller andra religiösa lokaler. En viktig distinktion som lyfts fram är den mellan utbildning och undervisning. Definitionen av begreppen som ligger till grund för distinktionen är hämtad från skollagen, där utbildning definieras som ”den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål”8 medan undervisning är ”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”.9
Med utgångspunkt i åtskillnaden av utbildning och undervisning kan skolverket ge sina rekommendationer. Eftersom skolavslutningen är en del av utbildningen men inte av undervisningen kan den, när det gäller icke-konfessionella skolor, hållas i en kyrka så länge som det inte förekommer några religiösa inslag. Om tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron så blir det inte enligt skolverket fråga om religionsutövning för eleverna. Man understryker särskilt att det är möjligt att sjunga psalmen Den blomstertid nu kommer då den är tydligt förknippad med traditionen. Förskolechefer och rektorer får göra bedömningar från fall till fall och överväga lämpligheten av valet av lokal.10
6morgonsamling. http://www.ne.se/lang/morgonsamling, Nationalencyklopedin, hämtad 2012-09-21.
7Skolverket, Skolan och kyrkan,
http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.162944!/Menu/article/attachment/Skolan%20och%20kyrkan
%20120302.pdf
8Skollagen 1 kap. 3§
9Skollagen 1 kap. 3§
10Skolverket, s 5
När det gäller skolor med konfessionell inriktning så tillåter man de religiösa inslagen i utbildningen, men fortfarande inte i undervisningen. De religiösa inslagen skall dock vara frivilliga för den enskilde eleven, även om denne denne valt att gå på den konfessionella skolan.11
Skolinspektionen har vid flertalet tillfällen behandlat ärenden där klagomål har inkommit angående skolavslutningar i kyrkan. Med anledning av detta behandlar de detta ämne under avdelningen ”Särskilda frågor” på deras hemsida. Detta signalerar att de betraktar frågan som viktig och återkommande. De andra särskilda frågorna är avgifter, drogtester, förskola inom fyra månader, klagomålshantering, skolbibliotek samt skolmåltiden.
Det problem som lyfts fram med skolavslutningar i kyrkan är att sådana riskerar att utestänga vissa elever från ”gemenskapen vid ett tillfälle som många tycker är viktigt och betydelsefullt”12. Lösningen är, enligt skolinspektionen, att rektorn behåller kontrollen över innehållet och utformningen över avslutningens innehåll. Om inte alla elever känner sig välkomna eller om någon förälder inte kan låta sina barn delta ”utan att de blir ensidigt påverkade”13 så är inte avslutningen korrekt genomförd. Skolinspektionen gör det tydligt att det kan vara tillåtet att hålla avslutningar i kyrkan trots att undervisningen enligt läroplanen skall vara saklig och allsidig samt icke-konfessionell. Med andra ord upplever man att det finns en konflikt mellan dessa företeelser. Lösningen är att en avslutning i kyrkan som har
”tonvikten … på den gemensamma samvaron och inte på religiösa traditioner” kan fungera.14
1.3 Litteratur
1.3.1 Tidigare forskning
Skolans utveckling och förändring under 1900-talet är ett ämne som beskrivits i flera olika sammanhang, det är en utbildningshistorisk bakgrund som intresserar forskare främst som en fond för dagens skola. Professorn i pedagogik Sven Hartman har behandlat denna utveckling i
11Skolverket, s 5
12http://www.skolinspektionen.se/sv/Tillsyn--granskning/Vagledning/Temasidor/Rektor-ansvarar-for- skolavslutningen/, hämtad 2012-09-23
13http://www.skolinspektionen.se/sv/Tillsyn--granskning/Vagledning/Temasidor/Rektor-ansvarar-for- skolavslutningen/, hämtad 2012-09-23
14http://www.skolinspektionen.se/sv/Tillsyn--granskning/Vagledning/Temasidor/Rektor-ansvarar-for- skolavslutningen/, hämtad 2012-09-23
ett antal former, och inte minst avseende religionsämnet. I artikeln Om skolans religionsundervisning, synen på eleven och de didaktiska frågorna – några reflektioner15, publicerad i tidskriften Didaktikens forum beskriver han hur ämnet har genomgått fem kritiska vändpunkter, som han väljer att kalla dem. Dessa har inneburit nya didaktiska utmaningar och möjligheter vilket har inneburit att religionsämnet fått olika betydelse för elever under olika tidpunkter. Vändpunkterna är avvecklandet av hemundervisningen fram till 1883, 1919 års undervisningsplan med dess flytt av fokus från utantilläsning till aktiverande undervisning, 1962 års byte till kristendomskunskap med krav på objektivitet, 1970-talets övergång från stoffcentrerad till elevcentrerad undervisning samt 1990-talets skolreformer som släppt fram nya aktörer inom skolan och öppnat för nya varianter av det gamla religionsämnet. Hartman intresserar sig särskilt för framväxten av ett nytt ämne vanligen kallat livskunskap, och hur detta kan betraktas som en konsekvens av denna utveckling.16
Debatten kring dessa förändringar behandlas i Karl-Göran Algotssons avhandling Från katekestvång till religionsfrihet. Den är från 1975, vilket betyder att de senare förändringarna naturligt faller bort. Men den idéhistoriska undersökning Algotsson gör är ändå intressant för denna undersökning. Algotsson använder två kriterier för att kategorisera de ståndpunkter han finner i debatten, nämligen vilket stoff som debattören menar ska ingå i religionsundervisningen samt hur den undervisande skall förhålla sig till stoffet. Tre olika kritiska frågor för urvalet av stoff är vilka delar av kristendomen ska vara med, ska icke- religiösa livsåskådningar behandlas samt ska andra religioner än den kristna avhandlas. I förhållande till detta utläser Algotsson tre olika förhållningssätt, ett förkunnande, ett neutralt samt ett förnekande. Med hjälp av denna analys finner Algotsson fem olika kategorier av undervisning, som sträcker sig från den statskyrko-konfessionella kristendomsundervisningen till den kritiska religionsundervisningen.17
Andra har intresserat sig för hur skolan har utformat religionsundervisningens innehåll i anpassning till ett sekulärt samhälle utifrån ett ideologikritiskt perspektiv. Joachim Rosenquist studerar i sin artikel Politisk liberalism och skolans religionsundervisning18 mötet mellan John Rawls liberalism och skolans normer kring religionsundervisningen. Rawls inflytande över
15Hartman, Sven (2008), Om skolans religionsundervisning, synen på eleven och de didaktiska frågorna – några reflektioner, Didaktikens Forum, nr 3, 2008
16Hartman (2008), s. 73-74
17Algotsson, Karl-Göran (1975), Från katekestvång till religionsfrihet, Stockholm : Rabén & Sjögren
18Rosenquist, Joachim (2007), Politisk liberalism och skolans religionsundervisning, Utbildning &
Demokrati, vol. 16, nr. 1, s. 73-94
den politiskt filosofiska utvecklingen har varit stor, och hans socialliberala idéer återfinns i såväl borgerlig som socialdemokratisk politik i Sverige. Rosenquist klassificerar den svenska religionsundervisningen i olika modeller som använts under historien. Dessa är ”statligt konfessionell”, som var rådande från folkskolans uppkomst till 1960-talet, ”opartiskt faktaförmedlande”, som tog över mer och mer från mitten på århundradet. Parallellt med denna senare modell har även den ”humanistiska bildande” modellen för religionsundervisning funnits. I den statligt konfessionella modellen tar skolan uppgiften att förmedla den av statskyrkan angivna sanna tron till eleverna. Denna modell har, enligt Rosenquist, uppenbara problem i mötet med den politiska liberalism som dominerar samhället idag och har därmed i stort sett försvunnit från praktiken i skolan. Däremot menar Rosenquist att både den opartiskt förmedlande och den humanistiskt bildande modellen står sig bra i den allmänna debatten och blir därmed intressanta att ställa mot den politiska liberalismen.19 Båda modellerna har sina problem i detta möte, Rosenquist menar att religionen i den humanistiskt bildande modellen fråntas sina sanningsanspråk och reduceras till en källa för välbefinnande. I och med denna trivialisering tas så mycket bort ifrån religionen att det egentligen inte längre är samma religioner det talas om, utan en sekulär tolkning utav dem. Den opartiskt faktaförmedlande modellen å sin sida är enligt Rosenquist, förutom de grundläggande problemen med opartiska krav, svår att upprätthålla då religioner ofta motsäger varandra fundamentalt och varje presentation som innehåller mer än en religion då kommer att bli en värdering. Den viktigaste markeringen blir att framhålla religionerna som ”lika sanna” eller
”lika falska”. Risken är då att möjligheten till diskussion och fördjupning försvinner, då ett avståndstagande är viktigt för att upprätthålla opartiskheten.20
Det sätt som undervisning kan möta kraven från en politisk liberalism är inte, enligt Rosenquist, genom att undanröja religioners sanningsanspråk. En lärare måste ”lära eleverna att acceptera omdömets bördor”, och klara av att undvika att förmedla en övertygelse om endera religionens äkthet eller för den delen ingens. Genom att lyfta fram toleransen, som har en framträdande roll i den politiska liberalismen, så kan religionsundervisningen behandla och bejaka uttryck från olika religioner samtidigt som man undviker att tvinga på eleverna en särskild väg.21
19Rosenquist (2007), s. 85
20Rosenquist (2007), s. 85-86
21Rosenquist (2007), s. 86-88
1.3.2 Teoretiska perspektiv
Religionssociologin är ett vetenskapligt fält som intresserar sig för religionens samspel med och plats i samhället. Genom att använda sig av de metoder, resultat och tankar som finns inom sociologin i stort betraktas religionen som en mänsklig verksamhet bland andra. Ett fenomen som studerats med särskild uppmärksamhet är 1900-talets sekularisering, med vad menas det minskade inflytande som religiösa institutioner har på samhället men också det minskade intresset för religionen i medborgarnas medvetande.22 Begreppet har ifrågasatts då det menas att man i användandet av det ser religionen som något statiskt i innebörd men minskande i inflytande. Ett alternativ som lyfts fram är istället begreppet religiös förändring, vari fokus istället läggs på den nya roll som växer fram för religionen och dess institutioner.23 I den här undersökningen kommer sekularisering användas som begrepp, men med det menas hela processen av förändring och trivialisering av religionen, inklusive hur dess institutioner anpassar sig till en ny tillvaro.
1.3.3 Peter Bergers Sacred Canopy
Peter Berger är en sociolog som gjort sig känd inte minst med boken The social construction of Reality från 1967. Han är med andra ord djupt rotad i och en del av formgivarna av den konstruktivistiska synen på samhället. I Sacred Canopy24, utkommen 1969, behandlar han religionens roll i samhället och inte minst den förändring av religionens roll som har förekommit under framförallt modern tid. Bergers utgångspunkt är att samhällen är skapade av människor för att skapa en ordning för människor. Vi behöver ett samhälle för att hantera flertalet aspekter av våra liv och vi gör det på ett så effektivt sätt att vi låter vår skapelse i sin tur ha inflytande över oss. Genom att vi förstärker samhällets position och ger det en roll av något generellt sant så fungerar dess roll som ordnande faktor mycket bättre. Vi flyttar ut samhället från det subjektiva till en objektiv sanning och gör det på så sätt svårare att ifrågasätta samhällets uppbyggnad. Det sätt som vi framförallt använt för att ge samhället den legitimiteten är att ange en religiös utgångspunkt för det. Vi hävdar alltså att det samhälle vi skapat i själva verket kommer från ett gudomligt väsen eller kraft och kan därigenom erhålla
22sekularisering. http://www.ne.se/lang/sekularisering/303069, Nationalencyklopedin, hämtad 2012-08- 28.
23Gustafsson, Göran (1991), Tro, samfund och samhälle, sociologiska perspektiv, Örebro: Libris
24Berger, Peter (1969), The sacred canopy, elements of a sociological theory of religion, New York:
Doubleday
en legitimerad konstruktion. Genom att ritualisera det vardagliga och att ge förklaringar grundade i mystik för saker som i själva verket är rent praktiskt nödvändiga för ett samhälle så förtrollar eller mystifierar (eng. enchants) vi världen och skapar ett utrymme för religionen.
I det utrymmet fungerar religionen som en upprätthållare av samhället.25
Men Berger menar att denna konstruktion inte kommer hålla. Han menar att det sätt som kristendomen har utvecklats på har lett till en irreversibel process av sekularisering och avmystifiering av samhället, och även om han ser rötterna till denna utveckling redan i det gamla testamentet så är det framförallt i och med reformationen som det verkligen tar fart.
Den individualisering av kommunikationen med det gudomliga som avskaffandet av helgonen och kyrkan som mellanhand innebar kombinerat med erkännandet av strävan efter materiell förbättring av den materiella standarden som någonting gott medförde att religionen tappade sin roll som samhällelig legitimerare. Därmed går moderniserade samhällen mot en oundviklig förlust av religionen, då själva anledningen till dess existens inte längre finns.26
Flera forskare har kritiserat Bergers kategoriska syn på sekulariseringsprocessen, inte minst med tanke på den utveckling av ökat stöd och medlemstal som religiösa samfund har haft sedan 60-talet. I antologin Peter Berger and the Study of Religion27, där Berger själv avslutar med ett kapitel kommenterar han sin tidigare forskning och konstaterar att han hade fel om sekulariseringen men rätt om pluraliseringen. Pluraliseringen leder inte, som han tidigare antagit, absolut till sekularisering utan snarare till att allmänt vedertagna sanningar i samhällen ifrågasätts inom religionen såväl som inom andra delar av samhället. Men det undanröjer inte möjligheterna för människor att hålla kvar vid sin tro, de kommer bara att bli tvungna att acceptera nya former för tron.28
1.3.4 Grace Davies ”vicarious religion”
Grace Davie, religionssociolog verksam i England, menar att om man drar slutsatser av den kraftiga minskningen av kyrklig närvaro som har skett i västeuropa under framförallt den senare hälften av 1900-talet och kommer fram till att befolkningen genomgår en övergång till
25Berger (1969), kap. 1-2
26Berger (1969), kap 5
27Woodhead, Linda & Heelas, Paul & Martin, David (red.) (2001), Peter Berger and the study of religion, New York: Routledge
28Berger, Peter (2001), ”Postscript”, i Woodhead, Linda & Heelas, Paul & Martin, David (red.) (2001), Peter Berger and the study of religion, New York: Routledges, s. 194
sekulära ateistiska världsuppfattningar så missförstår man statistiken. Religionen och kyrkorna drabbas precis som alla andra delar av samhället, enligt Davie, av det omgivande samhällets förändring. Kyrkogången av större delen av samhället hade sin grund i att deltagande i kyrkans aktiviteter var ett tvång, antingen direkt enligt lag eller genom sociala normer. Men de strukturer som upprätthöll denna ordning var sammanknutna med ett äldre samhälle. De byggde på existensen av en form av enhetliga grupper som inte längre finns på samma sätt i dagens mer diversifierade samhälle. Davie drar paralleller till fackförbundens sjunkande medlemstal, en utveckling som har mindre att göra med folks ointresse för arbetsvillkor och löneutveckling än med det faktum att den klassiska industriproduktionens arbetsplatser har försvunnit till förmån för mer tjänsteinriktad produktion. Därmed existerar inte längre den självklara rekryteringsbasen för de stora centralorganisationerna. Davie visar även på hur konsumtionen av populärkultur tidigare var långt mer enhetlig men nu är spridd, på 50-talet kunde en ansenligt hög del av befolkningen vara på bio och se samma film under en helg emedan det nu är försvinnande små siffror på samma sak. Poängen är, menar Davie, att det gäller att identifiera vilken väg medborgarna i den västeuropeiska länderna har gått vad gäller religionen och vilka nya sätt de har för att uttrycka den.29
Davie använder uttrycket vicarious religion, vilket närmast översätts med ställföreträdande religion, för att beskriva hur hon ser på de europeiska kyrkornas roll idag.
Med det menar hon att det bästa sättet att tolka resultaten i de undersökningar som visar att kyrkobesökandet har minskat drastiskt under efterkrigstiden är att folket har funnit ett nytt användningsområde för kyrkan. Den fungerar numera för de allra flesta som en kulturbärare eller som en separat plats för religion. Om kyrkan finns där med sina präster och byggnader så vet medborgaren att någon tar hand om den religiositeten och behöver därmed inte själv ägna sig åt detta. Davie lyfter fram synen i Sverige på de kyrkliga rummen som ett exempel på detta. Även om få människor besöker mässor i kyrkan regelbundet så är kraven höga på att alla ska ha tillgång till kyrkor och begravningsplatser när de så önskar. Dessa betraktas som en självklar och naturlig del av samhället, även för dem som inte är bekännande medlemmar av kyrkan.30
29Davie, Grace (2001), ”The persistence of institutional religion in modern Europe”, i Woodhead, Linda
& Heelas, Paul & Martin, David (red.) (2001), Peter Berger and the study of religion, New York:
Routledges, s. 101-106
30Davie (2001), s. 106-110
1.4 Syfte och frågeställning
Syftet med denna undersökning är att studera synen på religionens plats i skolan genom att analysera ett par debatter kring detta ämne. Dessa är dels den debatt som återfinns i nutid kring anordnandet av skolavslutningar i kyrkan dels debatten kring kristendomsundervisning och morgonandakter i det betänkande som utgavs av 1946 års skolkommission.
Den frågeställning som leder analysen är: Vilken syn på religion återfinns i ställningstagandena i debatter kring religionens plats i skolan?
1.5 Material och urval
I undersökningen analyseras två av tid åtskilda debatter. Den äldre är den som går att utläsa ur 1946 års skolkommissions betänkande. Där, bland mycket annat, presenteras ett förslag till hur kristendomsundervisningen skall hållas samt vilken roll morgonandakter ska ha i skolan.
Skolkommissionens betänkande blev sedan vägledande för hur den svenska grundskolan organiserades, och därmed är det i högsta grad angeläget vad som sägs i betänkandet och också hur debatten såg ut. Betänkandet skolkommissionen publicerar innehåller också två särskilda yttranden där en minoritet uttrycker en avvikande mening mot den som antagits av majoriteten och därmed är upptagen i den huvudsakliga texten. Det ena av dessa yttranden behandlar kristendomsundervisningen och morgonandakter i skolan. Det som kommission antagit i texten är att behålla morgonandakten som ett obligatorium i skolan och låta kristendomsundervisningen ha en fortsatt tät relation med statskyrkan, medan en minoritet av skolkommissionen ansåg att detta obligatorium och täta sammanblandning borde avskaffas.
Det material som undersöks är alltså två olika resultat av en debatt. Den antagna texten och det särskilda yttrandet representerar två gruppers motsatta uppfattning och har också formulerats i förhållande till varandra, vilket medför att det är möjligt att utläsa en debatt ur dessa.
Den senare, nutida, debatten som undersöks är en debatt som pågått under flera års tid och förs i olika offentliga sammanhang. Stridspunkten rör vilken roll kyrkan får ha i skolans avslutningar. Att kalla det för en debatt innebär egentligen en förenkling, då den inte är innesluten i något specifikt sammanhang utan förekommer i olika medier och med olika deltagare vid olika tidpunkter och därmed inte kan betraktas som enhetlig. Men samtidigt
finns det gemensamma beröringspunkter i det större fältet. Man kan betrakta perioden under slutet av 1990-talet och det tidiga 2000-talet, då Svenska kyrkan upphör att vara en statskyrka, för starten för en debatt eller en aspekt av den större debatten. Separationen mellan stat och kyrka får som konsekvens att även kyrkans roll i skolan kommer att utvärderas och därmed diskuteras också skolavslutningens utformning. Något som avgör hur debatten som analyseras ser ut är hur urvalsprocessen går till för att hitta ett material som är tillfredsställande representativt för denna debatt. Det är inte möjligt att göra ett komplett urval av alla sidor av denna debatt, utan det som görs i denna undersökning är ett strategiskt urval av källor som kompletterar varandra och tillsammans ger en så god bild som möjligt av hur debatten ser ut.
Det som studeras i denna undersökning är en debatt som förts på debattforumet Newsmill.
Newsmill är ett nätbaserat debattforum startat 2008. Dess format lämpar sig för ett urval som görs i denna undersökning, dels då det är ett känt forum som det refereras till i allmän press och dels då det är drivet med en ansvarig utgivare och med aktiv rekrytering av skribenter.
Man kan därför jämföra driften av Newsmill med hur dagspressens debattsidor är organiserade. Det är därmed ett rimligt antagande att olika röster har haft möjlighet att delta i debatten och att en någorlunda bredd av åsikter har blivit representerade.
De debattartiklar som studeras i denna undersökning är publicerade mellan den fjärde juni 2010 och den tredje januari 2012, en period på lite drygt ett och ett halvt år. Dessa artiklar är samlade under rubriken ”Skolan och religion”31 och bestod vid tidpunkten för materialinhämtning av elva artiklar varav åtta behandlar skolavslutningar. Det de övriga tre behandlar ligger utanför studiens ämne. Av de åtta som behandlar skolavslutningar är fem kritiska till att religion och kyrka ges en plats i skolavslutningar och tre argumenterar för att möjligheten skall finnas för denna plats.
1.6 Metod
Då det är debatter som analyseras i undersökningen är det intressant att till att börja med använda sig av en argumentationsanalys. Det första steget blir att redogöra för hur själva debatten ser ut. Hänsyn måste också tas till att materialet som beskriver debatterna är av olika slag. Den äldre debatten läses ut ur ett samlat dokument emedan materialet för den senare ger tillgång till fler delar av de olika sidornas ställningstaganden. Genom att strukturera debatten i
31http://www.newsmill.se/amne/skolan-och-religion , hämtat 2012-05-10
Pro et Contra-form kan man studera debatternas beståndsdelar, och på så sätt omforma materialet till något som dels lyfter fram de relevanta punkterna och dels är mer jämförbart trots skillnaderna i den ursprungliga formen.
Bergström & Boréus beskriver i Textens mening och makt32 hur en argumentationsanalys framförallt har tre syften. Till att börja med är den i en form deskriptiv, den syftar till att förtydliga en texts argumentation vilken inte alltid ligger i öppen dager. Ofta består en text av mer än bara argumentation, och dessutom kan argumentationens beståndsdelar ligga dolda i underförstådda meningar. Ett andra syfte kan vara preskriptivt, eller föreskrivande. Med det menas att analysen vill testa argumenten mot en uppsättning normer. En sådan analys kan leda till att man kan placera argumentationen i sitt rätta och tänkta sammanhang. Slutligen kan argumentationsanalysen syfta till att testa en argumentations beviskraft. Bergström & Boréus understryker att denna analys är tydligt avhängig de tidigare varianterna av argumentationsanalys.33
Det finns tydliga begränsningar i argumentationsanalysen som man behöver vara medveten om. Bergström & Boréus tar särskilt upp det faktum att argumentationsanalysen är inriktad mot argument som hänvisar till intellektet och utesluter vissa andra typer av argument.
Därmed kan det vara givande att komplettera en argumentationsanalys med någon annan infallsvinkel.34
De resultat som kommer av argumentationsanalysens deskriptiva genomgång kan sedan studeras med hjälp av Bergers och Davies sekulariseringsteorier. Där den tidigare delen syftade till att bryta ner texten i sina beståndsdelar syftar denna analys till att hitta vilka sammanhang som finns i texten. Huvudsakligen används inspiration från de olika inriktningar som finns inom den kritiska analysen, Esaiasson nämner i Metodpraktikan35 den idékritiska, den ideologikritiska samt den diskursanalytiska varianten. Dessa har flertalet gemensamma drag och det huvudsakliga i denna del av undersökningen kommer att vara identifierandet av återkommande kopplingar till sekulariseringsteorins olika beskaffenhet. Därmed kommer olika delar av metoden att användas.36
32Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.) (2005), Textens mening och makt, Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Lund: Studentlitteratur
33Bergström & Boréus (2005), s. 91-92
34Bergström & Boreus (2005), s. 145
35Esaiasson, Peter m. fl. (2007), Metodpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad, Stockholm: Norstedts Juridik AB
36Esaiasson (2007), s. 239
2 Resultat
I detta kapitel redovisas det som uthämtats ur materialet för analys. Kapitlet är strukturerat efter materialet, först kommer skolkommissionens material med den av majoriteten antagna texten och minoritetens text i det särskilda yttrandet. Därefter följer debatten från Newsmill kring skolavslutningar i kyrkan. Även denna är indelad i två underrubriker, där den ena redovisar de som är positivt inställda till skolavslutningar i kyrkan och den andra de som är negativa till detsamma.
2.1 1946 års skolkommission37
2.1.1 Majoriteten
Majoriteten i skolkommissionen medger att den rådande undervisningsplanen innehåller något av en motsägelse. Kravet på att kristendomsundervisningen inte skall vara i strid med ”det nutida samhällets krav på tankefrihet”38 står i strid med den obligatoriska morgonandaktsstunden som inleder skoldagarna och/eller kristendomsundervisningen.
Andaktsstunden är utformad på ett sådant sätt som förutsätter ”att alla anslutit sig till en bestämd lösning av livsåskådningsfrågorna”.39 Men man kommer fram till slutsatsen att obligatoriet trots detta ändå bör finnas kvar. Kommissionen lyfter fram hänsyn till den individuelle elevens känsla av tillgång till religionen. Man menar att införandet av en frivillig morgonandakt skulle innebära ett problematiskt val för skolungdomar. Beslutet om deltagande skulle troligtvis egentligen fattas av elevens föräldrar och då dels riskera att tvinga eleven till något denne inte vill och dels riskera att sätta eleven i motsats till den övriga elevgruppen. Dessutom riskerar behovet av ett beslut att utsätta eleverna för en uppslitande
37Skolkommissionens majoritet utgjordes av Josef Wijne, Ingemar During, Bertil von Friesen, Gustav Nilsson, Emil Näsström, Ivar Persson samt Stellan Arvidsson. Minoriteten i sin tur bestod av Märta de Laval, Hilding Färm, Alva Myrdal, Knut Olsson, Anna Sjöström-Bengtsson samt Adolf Wallentheim. Av kommissionens 13 ledamöter skrev alltså sex under det särskilda yttrandet emedan sju stod bakom den antagna texten. En del av denna undersöknings medvetna avgränsning är att ingen hänsyn har tagits till vilka individer som är representerade på endera sidan. Med andra ord är det själva debatten som är av intresse och inte debattörerna själva, även om en undersökning av dessa och deras kontext säkert skulle kunna ge en hel del intressanta resultat.
38SOU 1948:27, s. 175
39SOU 1948:27, s. 175-176
religiös debatt. Slutligen, menar kommissionen, är andakten en inarbetad del av skolans arbete och det skulle krävas en hel del rent praktiskt problematiska åtgärder för att lösa att en del elever inte skulle vara närvarande. Kommissionen menar att detta underkänner möjligheten till en frivillig samling, och den enda möjligheten man ser för att undvika inblandningen av det kristna skulle då vara att inte ha en samling överhuvudtaget. Man konstaterar att ett
”inslag av samling och högtid … bör bevaras även åt framtidens skola”40
När man konstaterat behovet av att behålla en morgonandakt med en kristen grundton går man in på hur den bör utformas. Framförallt diskuteras bönen och psalmsången. Båda dessa beskrivs som absolut centrala och naturliga för en samling. Vad gäller bönen menar man att det skulle strida mot religionsfrihetens krav om man införde begränsningar i dess utformning.
Genom att bönen och psalmsångerna planeras så att de behåller sin ton av högtidlighet men inte innehåller ”polemik mot annorlunda tänkande”41 klarar man enligt kommissionen av att hålla balansen mellan tankefriheten och samlingens nytta.
Kommissionen behandlar också kristendomsundervisningen i den planerade grundskolan.
Man ser ämnet som en självklar del i den allmänbildning som måste förmedlas, och det är därmed givet att ämnet ska behålla sin plats på schemat.42 Frågan som kommissionen intresserar sig mer för är hur kristendomsundervisningen skall bedrivas. Till att börja med gäller det om undervisningen skall vara objektiv eller syfta till att lägga grunden för en kristen livsåskådning. Där menar majoriteten att undervisningen skall vara objektiv genom att den förmedlar ”sakliga kunskaper utan att auktoritativt påtvinga eleverna en viss åskådning”43. Samtidigt framhåller man att frågorna är av sådan djup natur med stor betydelse för själslivet att läraren skall vara medveten om hur viktigt det är för eleverna att ha en möjlighet att utvecklas i sin världsuppfattning. En viktig funktion med kristendomsundervisningen är den etiskt fostrande delen, eleverna behöver lära sig ärlighet, hjälpsamhet, rättrådighet och dylika normer samt varför de är utformade som de är.44 Att det då är kristna föreställningar och normer som förmedlas är en följd av sakens natur och inget som man aktivt behöver motarbeta.45
40SOU 1948:27 s. 176
41SOU 1948:27 s. 176
42SOU 1948:27 s. 172
43SOU 1948:27 s. 173
44SOU 1948:27 s. 174
45SOU 1948:27 s. 173
2.1.2 Minoriteten
Minoriteten i skolkommissionen kallar bibehållandet av en obligatorisk morgonandakt inkonsekvent med uppfattningen att skolan skall vara objektiv. För elevernas del dömer minoriteten ut möjligheten att behålla en objektivitet i undervisningen samtidigt som man har en obligatorisk morgonandakt där psalmsång och bön ingår.46 Det är också i grunden ett brott mot trosfriheten som de inte ser en väg runt. Minoriteten lyfter fram att problem inte bara uppstår för de som kommer från hem utan en kristen övertygelse, utan trosfriheten gäller enligt minoriteten också de barn som har en kristen övertygelse men som inte får möjlighet att göra ett ”fritt sanningssökande”.47 Man menar alltså att det inte går att argumentera för att de flesta är kristna eller accepterar en kristen ceremoni.
Det är inte heller endast elevernas rättigheter som inskränks enligt minoriteten, utan de lyfter också fram det krav detta ställer på de lärare som ska hålla i andakten att omfamna den kristna tron. Detta gäller framförallt de lärare som håller i kristendomsundervisningen, antingen genom att de är ämneslärare eller genom att de är klasslärare då det är dessa som åläggs att leda andakterna. Dels hindras alla de som inte delar statskyrkans konfessionella övertygelse från att inträda i dessa yrken, dels inskränker obligatoriet på möjligheten för redan verksamma lärare att omvända sig och ompröva sin tro.48
Man ser också i skolkommissionens minoritet problem med det upplägg majoriteten föreslår för kristendomsundervisningen. Till att börja med menar man att själva namnet är problematiskt och man önskar utan att föreslå ett alternativ en mer objektiv benämning. Men framförallt riktar man sig mot de problem man ser med att ämnet mycket lätt hamnar i att överföra normer och uppfattningar kring livsåskådningsfrågor till skolbarnen, framförallt de minderåriga. Till skillnad från majoriteten menar man att detta inte är acceptabelt, utan det är bättre att vänta med att ta upp ämnet på djupet till skolans senare år då ett mer objektivt och distanserat perspektiv kan användas.49
Minoritetens resonemang utmynnar i fyra punkter, vilka är att kristendomsämnets namn och undervisningens utformning ska omprövas, att ingen gemensam bön ska förekomma i
46SOU 1948:27 s. 504
47SOU 1948:27 s. 505
48SOU 1948:27 s. 505
49SOU 1948:27 s. 504
skolan, att morgonandakten ersätts av någon annan form av samling samt att kravet på att lärare tillhör statskyrkan tas bort.50
2.2 Skolavslutningar i kyrkan
2.2.1 Debattörer för skolavslutningar i kyrkan
Statsvetaren Stefan Olsson menar i sin debattartikel att skolavslutningar i kyrklig miljö med religiösa förtecken inte bör förbjudas av en statlig myndighet då ett sådant förbud skulle inskränka elevernas rätt att uttrycka sin religion. Det är med andra ord i religionsfrihetens namn som han kritiserar de anmärkningar som skolinspektionen har gjort. Olsson tar upp att det kan förekomma tillfällen då elever inte vill delta i en verksamhet av religiös art, men menar att detta går att lösa genom att erbjuda alternativ och att vara lyhörd till den lokala miljön.51 Ett liknande resonemang förs av ledamoten av moderat skolungdom i Stockholm, Karl-Gustel Wärnberg, som menar att avslutningar i kyrkan är en viktig tradition och att hindra anordnandet av sådana är att inskränka medborgares rättigheter till religiösa uttryck.52
Den folkpartistiske politikern Thomas Bäcklin har ett något annorlunda synsätt i sitt försvar av de till kyrkan förlagda skolavslutningarna. Han lyfter visserligen fram att de utgör en tradition som bär med sig många behagliga minnen för många, och därmed är värdefull.
Men det är viktigt, menar han, att de har ”inte sedan en lång tid tillbaka mycket gemensamt med kyrkans verksamhet”53 och inte heller med ”protestantisk tro att göra”54. Bäcklin menar att det är en chans för barn som annars inte har möjlighet att se en kyrka att få besöka en sådan. Han medger att det finns ett behov att ge en bra avslutning i skolan till barn som inte tillåts inträda i en kyrka av sina föräldrar. Men Bäcklin poängterar att sådana reaktioner från föräldrar framförallt ”säger något om att föräldrarna måste få samhällsorientering i hur
50SOU 1948:27 s. 505
51http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/30/skolinspektionen-har-fel-om-att-skolavslutning-i-kyrkan-r- olagligt, hämtad 2012-09-23
52http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/02/skolavslutningar-skall-f-h-llas-i-kyrkan , hämtad 2012-09-23
53http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/04/skolavslutning-i-kyrkan-r-en-sj-lvklarhet , hämtad 2012-09- 23
54http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/04/skolavslutning-i-kyrkan-r-en-sj-lvklarhet , hämtad 2012-09- 23
demokrati och religionsfrihet fungerar”55. Problemet i de fallen ligger alltså hos de enligt Bäcklin intoleranta föräldrarna och inte i det faktum att skolavslutningen är förlagd till en kyrka.56
2.2.2 Debattörer mot skolavslutningar i kyrkan
Skolinspektionens chefsjurist Ingegärd Hilborn svarar på kritiken som framförs av Stefan Olsson. Hon menar att det centrala i frågan är att grundskolans elever lyder under skolplikt och därmed blir det viktiga i frågan att garantera elevers rätt att inte tvingas delta i religiösa ceremonier. Skolavslutningar är att betrakta som en del av utbildningen, och därmed omfattas de också av skolplikten. Resonemanget medför dock att religiösa friskolor får ett större utrymme att ha skolavslutningar med konfessionella inslag, då ”ingen kan tvinga någon att gå i en fristående skola”.57 I likhet med den myndighet hon representerar ser hon alltså inget kategoriskt fel med skolavslutningar i kyrkan, men däremot ligger fokus på elevens negativa rätt.
De flesta av de kritiska debattörerna menar att det inte går att finna sätt att skapa avslutningsceremonier förlagda till kyrkan som inte blir religiöst laddade och därmed acceptabla. Anders Hesselblom, presenterad som religionskritsk bloggare, har samma huvudpoäng som Hilborn. Obligatoriet skapar enligt honom kravet på avsaknad av religiösa inslag och hans lösning är att låta de som vill gå till kyrkan göra så med sina barn på fritiden, men inte i verksamhet organiserad av skolan.58 Frilandsskribenten Camilla Grepe kommer fram till samma sak. ”Religion och tradition tillhör den privata sfären och föräldrarnas ansvar.”59 Skolavslutningen är inte att betrakta som ett studiebesök i kyrkan utan något helt separerat från den religiösa verksamhet och något som endast hör hemma i skolans miljö. Att förlägga skolans verksamhet till religiösa lokaler innebär att man legitimerar den världsuppfattning denna religion representerar och på så sätt genomförs ett oacceptabelt
55http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/04/skolavslutning-i-kyrkan-r-en-sj-lvklarhet , hämtad 2012-09- 23
56http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/04/skolavslutning-i-kyrkan-r-en-sj-lvklarhet , hämtad 2012-09- 23
57http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/31/barn-ska-inte-tvingas-delta-i-utbildning-med- konfessionella-inslag, hämtad 2012-09-23
58http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/11/skolavslutningar-i-kyrkan-inneb-r-obligatorisk-religion , hämtad 2012-09-23
59http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/31/skolavslutningar-h-r-inte-hemma-d-r-kunskap-f-raktas , hämtad 2012-09-23
försök till påverkan av skolbarnens uppfattning. Skolavslutningar i Svenska kyrkans lokaler står också, enligt Grepe, i vägen för integration av skolelever med annan bakgrund än den kristna svenska.60
Debattören Ulla Johansson kallar att påtvinga någon religion för en ond tradition, och möjligheten att hålla sina barn utanför en religiöst präglad men frivillig avslutning är inte reell då barnen riskerar att utsättas för mobbning om de uteblir.61 Därmed är argumentet om möjlighet till att avstå inte tillräckligt enligt henne. Debattören Johan Rönnblom menar att det inte går att anordna en skolavslutning i kyrkan som inte är en kristen ceremoni. Att göra ansträngningar för att undvika psalmer eller bibelverser räcker inte då själva inramningen skickar så tydliga signaler.62
60http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/31/skolavslutningar-h-r-inte-hemma-d-r-kunskap-f-raktas , hämtad 2012-09-23
61http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/01/kristna-skolavslutningar-hotar-den-konfessionsfria-skolan , hämtad 2012-09-23
62http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/03/studiebes-k-i-kyrkan-inte-tradition , hämtad 2012-09-23
3 Analys
3.1 Deskriptiv argumentationsanalys
För att få en tydlig struktur i de debatter som finns i materialet används här en uppställning enligt argumentationsanalysens modell i Pro- respektive Contraargument. Syftet med detta är, som Bergström & Boréus skriver, att göra debatterna överblickbara för vidare analys genom att renodla argumenten från annan text.
3.1.1 Proargumenten
Det finns två tydliga grupper av argument för att religionen ska få ta plats i skolan i olika former. Till att börja med ser såväl skolkommissionens majoritet som de nutida debattörerna rätten till att få hålla religiöst laddade ceremonier i skolan som en del av religionsfriheten.
Man menar att de som inte vill delta självklart ska ha en rätt att avstå, men det får inte inskränka på andras rätt att uttrycka sin religiositet. En debattör menar att en ovilja att delta i religiösa ceremonier knutna till en religion man inte tillhör skulle tyda på en odemokratisk hållning. Detta argument är i stort sett oförändrat formulerat, det återkommer i den moderna debatten i samma form som i den äldre.
Den andra gruppen av argument rör vad det är som ceremonier och undervisningen medför utöver sin rent religiösa funktion. Både skolkommissionen och de nutida debattörerna lyfter fram att det finns ett behov av någon form av högtidlighet i samband med skolans verksamhet och att det enda sättet att lyckas skapa en meningsfull sådan är att använda sig av de invanda religiöst laddade ceremonier. Detta argument återfinns också till viss del hos skolverket och skolinspektionen, som trots deras förbehåll mot religiösa inslag ändå tydligt visar hur man ska kunna utnyttja kyrkomiljöerna ändå. Med denna typ av argument vill man understryka att det egentligen inte är själva religionsuttrycken som är det centrala utan det är alla de andra funktionerna som ceremonierna fyller som är det centrala. Detta resonemang finns också i försvaret av kristendomsundervisningen som skolkommissionens majoritet för. Dels krävs det enligt skolkommissionen kunskap om kristendom för att klara samhällets krav på allmänbildning. Den som inte har med sig kunskap om såväl bibliska historier som Luthers
katekes klarar sig inte i det västerländska samhället. Och dels behövs kristendomsundervisningen för att förmedla uppfostran kring etiska och moraliska livsfrågor.
I alla dessa fall erkänner man ett problem eller en risk med att skolans elever blir påverkade av att det är i en kristen omgivning som ceremonierna eller kunskaperna presenteras och att det därmed sker en överföring av religionsspecifika värderingar, men man betraktar detta som tillräckligt små problem att deras eventuella negativa värde övervägs av de positiva effekter man eftertraktar. Här finns dock en tydlig skillnad mellan skolkommissionens användande av sådana argument och hur de används av de nutida debattörerna. Den kristna inramningen är för skolkommissionen i stort sett oundviklig och även tagen för självklar. Man reflekterar till exempel inte vad gäller morgonandakter över hur en icke-konfessionell ceremoni skulle kunna se ut, utan utgår ifrån att alternativen är den kristna utformningen eller ingen ceremoni alls. I de moderna debattinläggen kring skolavslutningar finns det ett bredare spektrum av upplevda möjligheter även om flera av debattörerna ändå föredrar den klassiska kyrkoförlagda ceremonin.
3.1.2 Contraargumenten
Argumenten mot de religiösa inslagen i skolverksamheten som återkommer såväl i den äldre som i den modernare debatten går att sammanföra i att det inte går att ordna vare sig morgonandakter eller skolavslutningar i kyrkan som inte laddas med religiöst innehåll, och man vänder sig mot argumenten om att det ska gå att vistas i sammanhangen och fokusera på det allmänna eller generella i ceremonin istället för det specifikt kristna. Varje sådan situation är ett brott mot idealet av en objektiv icke-konfessionell skola. Det är inga större skillnader i hur detta formuleras när man jämför skolkommissionens minoritets yttrande och de nutida debattörernas inlägg, utan formen för och innehållet i denna typ av argument är i stort sett lika över tid.
De allra flesta av motståndarna menar att man måste utgå från att någon kategoriskt inte vill delta i ett religiöst sammanhang och konstruera ceremonin efter det. Om sedan någon väljer att acceptera att delta i alla fall så är det upp till denne. Men man återkommer till att skolans verksamhet är obligatorisk, antingen direkt som i fallet med morgonandakterna och kristendomsundervisningen eller i praktiken omöjliga att hålla sig borta ifrån som i fallet med skolavslutningar.
Till skillnad från förespråkarna av de religiöst laddade ceremonierna menar man att det inte finns någon möjlighet till kompromiss, man kan inte acceptera ens det minsta inslag av religion i skolverksamheten då man betraktar sanktionering av religiösa uttryck för att man lyfter upp den religionens världsåskådning över andra.
3.2 Analys
De argument som används i debatterna kring religionen i skolan har givetvis en koppling till det övriga samhället, och varje debattör som tar en position gör det med en grund i övriga uppfattningar. Skolan är i allra högsta grad en viktig del av samhället och det är inte märkligt att anta att den syn man har på religionens plats i samhället i stort avspeglar sig i synen på religionens plats i skolan.
Sekulariseringsteorin används för att beskriva och förutsäga vikten av och rollen för religiösa institutioner i samhället. Bergers teori om sekularisering, som innebär att ett modernt samhälle successivt tränger undan religionen till förmån för världsliga sekulära institutioner är ett sätt att beskriva denna utveckling. Om man med detta perspektiv betraktar contraargumenten i debatterna finner man att där återfinns just den synen på vad som utgör ett modernt samhälle. De debattörer som inte vill se religiösa inslag menar att en genomförd sekularisering av Bergers modell är vad som kännetecknar ett acceptabelt modernt samhälle.
Det finns inte minsta lilla utrymme för religiöst laddade företeelser i det offentliga samhället, utan om det ska förekomma så får det vara i den privata sfären.
Omvänt gäller för Davies sekulariseringsteori, som hon kallar ställföreträdande religion, att det finns en plats för de religiösa institutionerna i samhället om de kan tänka sig att omdefiniera sig och acceptera en ny roll. Davie menar att även de som inte själva egentligen betraktar sig som religiösa ser en nytta i att ha en kulturbärande och religiöst praktiserande kyrka verksam i samhället. De som försvarar kristendomsundervisningens äldre utformning eller de religiöst laddade ceremonierna menar också att en viktig och oersättlig funktion är just denna traditionsbärande roll. Man ser inte hur något icke-religiöst skulle kunna skapa samma känsla av högtidlighet och allvar, och menar därmed att alltför mycket skulle gå förlorat om allt religiöst rensades bort. Man ifrågasätter också antingen-eller perspektivet hos motståndarna och förespråkar lösningar där man anpassar utformningen efter en ny sekulariserad miljö men i grunden behåller en stomme av det gamla.
4 Diskussion och konklusion
Till skillnad från de undersökningar av religionsundervisning som gjorts av Algotsson och Rosenquist är inte syftet med denna undersökning att skapa en typologi för de debatterna som studeras. De kategorier som ändå framträder ska inte ses som heltäckande utan som de mest tydligt återkommande inslagen, och som därmed kan appliceras på de sekulariseringsteoretiska resonemangen.
Denna undersökning har frågeställningen Vilken syn på religion återfinns i ställningstagandena i debatter kring religionens plats i skolan? Från den senare delen av analysen kan vi utläsa ett svar på denna. De som ställer sig mot att religionen får ta plats i skolan har tydlig samhörighet med synen på religion som något som avskiljts från samhället i och med det moderna samhället. Religion är numera helt att betrakta som en privatsak och något som inte alls hör hemma i offentliga sammanhang. När hänsyn inte tas till detta så innebär det ett övertramp på den individuella människans rättigheter. Försvararna av de religiösa uttrycken menar å sin sida att det visst finns en plats för desamma. Även om man betraktar religionsfriheten som något viktigt och även värnar om varje individs rätt att själv utveckla sin egna trosuppfattning så ser man hur de gamla institutionerna kan omformas och på sätt fortsätta att uppfylla sin gamla uppgift men anpassat till den nya miljön.
En intressant skillnad mellan den debatt som fördes i skolkommissionen och den som förs under nutid är att i den äldre debatten är utgångspunkten en undervisning i kristendom där morgonandakter med bön och psalmsång är obligatoriska och där läraren har ett krav på sig att vara bekännande kristen emedan det i den senare är betydligt färre inslag av religiösa symboler och handlingar som föranleder diskussionen. Det faktum att skolkommissionen inte ens reflekterar över möjligheten av en icke-konfessionell morgonsamling är symptomatiskt för detta. Valet står för dem mellan en samling med bön och psalmsång och ingen samling alls. Men trots denna skillnad så är de argument som används mycket likartade. Det är med liknande argument debattörer i modern tid kritiserar närvaron av en präst vid en skolavslutning som kommissionens minoritet kritiserar obligatorisk bön. Toleransen för vad som ses som religiös påverkan verkar ha sänkts i modern tid. De statliga myndigheterna visar tydligt att man ser visserligen kyrkor och ceremonier förlagda där som viktiga bärare av kulturella och historiska värden, men samtidigt så ligger prioriteten på att skydda individen
från en ovälkommen påverkan. Ett sätt att se på debatterna är alltså att de i grunden är desamma, men att det man debatterar kring har flyttat sig åt ett mer sekulärt håll. Det är även ett faktum att i den äldre debatten var en majoritet för att behålla de kristna inslagen i skolans verksamhet medan det i den nutida debatten som har studerats i denna undersökning finns en övervikt av inlägg som ställer sig mot inblandningen av det religiösa. Vilken innebörd denna sekularisering har haft följer då de teorier som det tidigare redovisats till. Den skillnad i syn på religionens roll i skolan som finns mellan debatternas olika sidor innebär då att de olika sidornas representanter inte är överens om vilken verklighet de debatter, vilket borgar för en lång och svårlöslig diskussion.
Det är också intressant att lyfta fram att båda sidor använder sig av religionsfriheten som ett argument för sin position. Motståndarna mot de religiösa inslagen menar att de innebär en omöjlighet för varje individ att fritt förhålla sig till religionen, medan förespråkarna lyfter fram rätten att få uttrycka sig på ett religiöst vis. Där de tidigare talar om religionsfriheten som en frihet från religion lyfter de senare fram den som en rätt till religion. Denna dikotomi mellan negativa och positiva rättigheter återfinns både i den äldre och i den yngre debatten.
I denna undersökning har inte särskild hänsyn tagits till det faktum att det sedan 1990- talets skolreformer finns ett större utrymme för religiösa friskolor att verka i Sverige, och att dessa har ett visst vidgat handlingsutrymme vad gäller inslag av religiösa ceremonier. Men det är ändå intressant att fundera över vilken betydelse det skulle kunna ha på resultaten.
Hartman beskriver i sin genomgång av religionsundervisningen under 1900-talet att de reformer som kom under 1990-talet medfört en otydlighet i skolsystemet genom ökad mångfald. Kanske medför den ökade möjligheten för olika syner på religionens plats i skolan att något nytt kan komma fram.
I såväl Algotssons som Rosenquists studier landar resultaten i att olika världsbilder definierar olika syn på hur undervisningen ska bedrivas, och detsamma gäller i denna undersökning. Sammantaget visas att debatten om de religiösa yttrandena i skolan är exempel på en större samhällelig debatt, där platsen för religiösa institutioner diskuteras och grundläggande medborgerliga rättigheter är det som anses stå på spel. Den fulla bilden av hur denna bredare debatt ser ut faller utanför undersökningens ramar, men däremot kan man se hur argumenten ställs på sin spets när det handlar om skolan.
Käll- och litteraturförteckning
Tryck
Algotsson, Karl-Göran (1975), Från katekestvång till religionsfrihet, Stockholm: Rabén &
Sjögren
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.) (2005), Textens mening och makt, Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Lund: Studentlitteratur
Berger, Peter (1969), The sacred canopy, elements of a sociological theory of religion, New York: Doubleday
Berger, Peter (2001), ”Postscript”, i Woodhead, Linda & Heelas, Paul & Martin, David (red.) (2001), Peter Berger and the study of religion, New York: Routledges
Davie, Grace (2001), ”The persistence of institutional religion in modern Europe”, i Woodhead, Linda & Heelas, Paul & Martin, David (red.) (2001), Peter Berger and the study of religion, New York: Routledges
Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Wängnerud, Lena (2007), Metodpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad, Stockholm:
Norstedts Juridik AB
Gustafsson, Göran (1991), Tro, samfund och samhälle, sociologiska perspektiv, Örebro:
Libris
Hartman, Sven (2008), Om skolans religionsundervisning, synen på eleven och de didaktiska frågorna – några reflektioner, Didaktikens Forum, nr 3, 2008
Hartman, Sven (2012), Det pedagogiska kulturarvet, Traditioner och idéer i svensk undervisningshistoria, Stockholm: Natur & Kultur
Rosenquist, Joachim (2007), Politisk liberalism och skolans religionsundervisning, Utbildning & Demokrati, vol. 16, nr. 1
SOU 1948:27, 1946 års skolkommissions betänkande
Woodhead, Linda & Heelas, Paul & Martin, David (red.) (2001), Peter Berger and the study of religion, New York: Routledge
Internet
Nationalencyklopedin, uppslagsord: religionsundervisning.
http://www.ne.se/religionsundervisning, hämtad 2012-09-21.
Nationalencyklopedin, uppslagsord: morgonsamling. http://www.ne.se/lang/morgonsamling, hämtad 2012-09-21.
http://www.newsmill.se/amne/skolan-och-religion, hämtad 2012-09-23
http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/04/skolavslutning-i-kyrkan-r-en-sj-lvklarhet, hämtad 2012-09-23
http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/30/skolinspektionen-har-fel-om-att-skolavslutning-i- kyrkan-r-olagligt, hämtad 2012-09-23
http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/31/barn-ska-inte-tvingas-delta-i-utbildning-med- konfessionella-inslag, hämtad 2012-09-23
http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/31/skolavslutningar-h-r-inte-hemma-d-r-kunskap-f- raktas, hämtad 2012-09-23
http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/02/skolavslutningar-skall-f-h-llas-i-kyrkan, hämtad 2012-09-23
http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/11/skolavslutningar-i-kyrkan-inneb-r-obligatorisk- religion, hämtad 2012-09-23
http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/01/kristna-skolavslutningar-hotar-den- konfessionsfria-skolan, hämtad 2012-09-23
http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/03/studiebes-k-i-kyrkan-inte-tradition, hämtad 2012- 09-23
http://www.skolinspektionen.se/sv/Tillsyn--granskning/Vagledning/Temasidor/Rektor- ansvarar-for-skolavslutningen/, hämtad 2012-09-23
Skolverket, Skolan och kyrkan,
http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.162944!/Menu/article/attachment/Skolan%20och
%20kyrkan%20120302.pdf, hämtad 2012-09-23
