REVISORERS GRANSKNING AV GOODWILL
AUDITORS REVIEW OF GOODWILL
Examensarbete inom huvudområdet företagsekonomi Grundnivå 15 Högskolepoäng
Vårtermin 2015 Författare:
Sofia Andersson Josefin Carlin
Handledare: Fredik Lundell Examinator: Inga-Lill Johansson
Författarnas förord
Denna studie är resultatet av examensarbete som utfördes vid Högskolan i Skövde och ligger till grund för kandidatexamen i företagsekonomi med inriktningen redovisning.
Vi vill först tacka vår handledare Fredrik Lundell och examinator Inga-Lill Johansson som från dag ett har drivit och stöttat oss i studien med värdefull handledning och konstruktiv kritik. Vi vill även tacka
opponenter och korrekturläsare som gett oss värdefulla tips på hur vi kan förbättra vår studie.
Vidare vill vi tacka de respondenter som avsatt tid för att ställa upp på intervjuerna och gjort vår studie möjlig att genomföra.
Skövde, juni 2015
Sofia Andersson & Josefin Carlin
Intyg
Revisorernas granskning av goodwill
Examensrapport inlämnad av Sofia Andersson och Josefin Carlin till Högskolan i Skövde, för Ekonomie kandidatexamen vid Institutionen för handel och företagande.
2015-06-13
Härmed intygas att allt material i denna rapport, vilket inte är vårt eget, har blivit tydligt identifierat och att inget material är inkluderat som tidigare använts för erhållande av annan examen.
Signerat:_______________________ Signerat:_______________________
Sofia Andersson Josefin Carlin
Förkortningslista
IAS International Accounting Standards IASB International Accounting Standards Board IFRS International Financial Reporting Standards ISA International Standards on Auditing
Definitionslista
Verkligt värde – är en marknadsbaserad värdering, inte en företagsspecifik. En tillgång värderas till det pris som den skulle sålts eller köpts på marknaden för. En tillgång eller skuld ska värderas till marknadsvärdet om den finns på en aktiv marknad.
Övervärde – när marknadsvärdet är högre än det bokförda värdet på en tillgång eller skuld.
Nyckeltal – är en benämning på uträknade tal som används för att värdera ett företag eller en organisation och dess verksamhet.
Årsredovisning – är en sammanställning av ett företags räkenskaper och förvaltning för ett räkenskapsår.
Nedskrivningar – oförutsedda och kraftiga värdeminskningar som är bestående.
Kassagenererande enheter – den minsta identifierbara grupp tillgångar, vilka vid fortlöpande användning ger upphov till inbetalningar som är oberoende av andra tillgångar.
Immateriella tillgångar – avser förmögenhetsrättsliga tillgångar som inte är fysiska saker. Det kan vara patent, licensrättigheter, goodwill och humankapital.
Diskonteringsränta – är den ränta som används för att nuvärdesberäkna framtida avkastningar.
Sammanfattning
Bakgrund: Efter införandet av IFRS standarder i Sverige har andelen redovisad goodwill ökat allt mer bland börsbolagen. Detta har resulterat i att allt fler investerare fäster större vikt vid goodwill och där en nedskrivning förmedlar väsentlig ny information till marknaden. Ett problem är dock att en nedskrivningsprövning innehåller flertalet komplexa bedömningar såsom identifiering av kassagenererande enheter och tillämpning av diskonteringsränta. Om företagen inte har den expertis som krävs kan det leda till orimliga värderingar. Det finns både interna och externa indikationer på när goodwillvärdet försvagas och då klientföretagen har en djupare intern information försvåras revisorns möjligheter vid granskning, vilket kan anses vara en stor börda för revisorn. Att goodwill ökat i omfattning och allt större fokus riktas mot posten, leder till att även granskningen av goodwill bör öka i betydelse för revisorer. Deras roll är att inge förtroende åt klientföretagens finansiella rapporter och motsvara samhällets normer och etiska synsätt. Därmed tilltar intresset att veta hur revisorer praktiskt går tillväga då de granskar en goodwillpost upprättad enligt IFRS regler.
Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva revisorns arbetsgång vid en granskning av goodwill upprättad enligt IFRS samt diskutera hur revisorns arbete påverkas av omständigheter i dess närhet.
Målet är att studien ska kunna bidra till att intressenter av finansiella rapporter kan få en bättre förståelse för hur revisorn granskar goodwillposter.
Metod: För att uppfylla studiens syfte valde vi att tillämpa en kvalitativ metod för att få en så djup förståelse för revisorers tillvägagångssätt som möjligt. Vi började med att undersöka vilka revisorer som granskat börsbolag med stora goodwillposter i förhållande till eget kapital. På detta sätt kunde vi avgöra vilka revisorer och revisionsbyråer som har stor erfarenhet av väsentliga goodwillposter. Sedan har intervjuer genomförts där revisorerna fått återge sitt tillvägagångssätt vid granskning av goodwill och dennes personliga uppfattningar kring ämnet.
Slutsats: Theory of Practice har fungerat i syfte att hjälpa oss analysera den individuella revisorns praktiska tillvägagångssätt på ett djupare plan. Goodwillgranskning kan anses vara en problematisk situation där revisorn ständigt behöver utveckla sin kunskap för att kunna upprätthålla den viktiga roll revisorn har i företagsvärlden och samhället i stort. Studien visar att revisorerna högst motsägelsefullt tenderar att uppfatta goodwill som en komplex redovisningspost, samtidigt anser de att den inte är särskilt svår att hantera. Studien visade även att trots splittrade personliga åsikter om IFRS regler så agerar revisorerna på ett relativt enhetligt sätt då en goodwillpost granskas. Revisorns agerande påverkas av sina kollegors förväntningar men även klientföretagets förtroende. Den främsta förklaringen till dessa slutsatser är att revisionsbyråerna skapat kontroll över revisorernas tillvägagångssätt genom en uppbyggd organisationsstruktur med flera kunskapsintensiva stödfunktioner. Genom att bidra revisorerna med dessa resurser kan byråerna styra utvecklingen av ett gemensamt synsätt på hur ett problem ska lösas. Revisorerna ser stödfunktionerna som en kunskapskälla vilket inger en känsla av trygghet. Denna effektiva strategi leder till att kunskap sprids och underlättar revisorns granskningsarbete.
Nyckelord: goodwill, IFRS, nedskrivning, revision, revisor, granskning, Theory of practice.
Abstract
Background: Following the introduction of IFRS standards in Sweden, the amount of goodwill has soared among listed companies. This makes investors pay more attention to goodwill and impairment gives substantial new information to the market. One problem is that impairment test contains several intricate assessments, such as the identification of cash generating units and the application of discount rate. If the companies don’t have the required expertise, it may lead to unreasonable valuations. There are both internal and external indications of goodwill impairment, where clients have access to more internal information than the auditor. This can be considered as a great burden for the auditor to overcome. Since goodwill, as an asset, has become more important this implies that review of goodwill should increase in importance for auditors. Their role is to increase trust in financial reporting and meet societal norms and ethics. Thereby, there is an increasing interest to understand how auditors review goodwill according to IFRS.
Purpose: The purpose of this study is to describe the auditor´s review procedures related to goodwill according to IFRS and to discuss how the auditor´s work is influenced by the circumstances in its vicinity. The objective of the study is to contribute with an increased understanding among stakeholders about the auditor´s review of goodwill.
Method: In order to fulfill the purpose of this study, we chose a qualitative method to get as deep understanding of an auditors' approach as possible. We began by examining the auditors who audited the listed companies with large goodwill relative to shareholders’ equity. In this way, we could determine which auditors and audit firms that have best experience of goodwill items. After narrowing down the list we ask auditors to reproduce their approach and personal views of goodwill auditing through interviews.
Conclusion: Theory of Practice has worked in order to help us analyze the individual auditor's practical approach on a deeper level. Goodwill review can be considered a problematic situation where the auditor continuously improve their knowledge in order to maintain the important task of the auditor have in the corporate world and society in general. Contradictory the study shows that auditors tend to recognize goodwill as a complex accounting item, but at the same time they do not consider that it is particularly difficult to manage. The study also shows that despite the fragmented personal views on IFRS rules the auditors acting in a relatively uniform manner as goodwill are reviewed. Auditor's behavior is influenced by their colleagues' expectations as well as the client company’s confidence in them. But the main explanation for these findings is that audit firms create control over the auditors approach through organization structure with a number of knowledge-intensive support functions. By contributing resources to the auditors, the audit firms are able to develop a common approach to how a problem should be solved. The auditors find the support functions as a knowledge source which inspires a sense of security. This determinacy leading to that knowledge distributes and facilitates the auditor's review.
Keyword: goodwill, IFRS, impairment, accounting, audit, auditor, Theory of Practice
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Problembakgrund ... 1
1.2 Problemdiskussion ... 3
1.3 Frågeställning ... 5
1.4 Syfte ... 5
2 Metod ... 6
2.1 Övergripande om metodval ... 6
2.2 Val av respondenter ... 6
2.3 Intervjuer med revisorer ... 7
2.4 Analys och tolkning av det empiriska materialet ... 8
2.5 Studiens trovärdighet ... 8
2.6 Metodkritik ... 9
3 Teoretisk referensram ... 11
3.1 Val av teori ... 11
3.2 Utgångspunkter i Theory of Practice ... 11
Tidigare studier inom företagsekonomi som använt Theory of Practice ... 13
Paralleller till vår studie ... 14
3.3 Tidigare studier... 14
Goodwill ... 14
Revisorns svårighet att granska verkligt värde... 16
3.4 Slutsats om referensramen ... 17
4 Empiri ... 19
Presentation av respondenterna ... 19
Respondenternas utbildning ... 19
Trivsel med arbetet som revisor ... 20
4.2 Tillvägagångssätt vid granskning av goodwill ... 20
Kommunikation med reviderade bolaget ... 21
Klientföretagets affärsplan ... 22
Diskonteringsräntans rimlighet ... 22
Likheter och skillnader med övriga poster i årsredovisningen ... 23
Revisorernas syn på varandras tillvägagångssätt ... 24
Avvikelser och svårigheter ... 24
4.3 Kunskapsinhämtning och stöd ... 26
Arbetsgivarens stöd ... 26
Revisorns kunskapsinhämtning ... 27
4.4 Uppfattningar om regelverk ... 27
Övergången ... 27
Uppfattningar om verkligt värde ... 28
Regelverk och eventuella förändringar ... 29
Revisorers belastning ... 29
5 Analys ... 31
5.1 Påverkande faktorer vid granskning av goodwill ... 31
Identifiering ... 31
Legitimitet ... 32
Ansvarighet ... 33
Kunskapsgenerering ... 33
5.2 Revisorns tillvägagångssätt vid granskning av goodwill ... 34
Teamarbete ... 34
Fastställande av väsentlig post ... 34
Nedskrivningsprövning och dess parametrar ... 34
Terminalvärde och känslighetsanalys ... 36
Historik och affärsplan ... 36
5.3 Summering av analysmodell ... 37
6 Slutsats och dess implikationer... 40
6.1 Slutsatser från studien ... 40
6.2 Studiens bidrag och praktiska rekommendationer ... 41
6.3 Förslag till vidare forskning... 42
7 Litteraturförteckning ... 43
8 Bilagor ... 45
8.1 Bilaga 1 – Intervjuguide ... 45
8.2 Bilaga 2 – Individuella reflektioner ... 47
1 Inledning
I kapitlet presenteras en inledande problemdiskussion kring goodwillvärdering och revision som ger läsaren en bakgrund till problematiken som studien bygger på. Diskussionen leder slutligen fram till uppsatsens syfte.
__________________________________________________________________________________
1.1 Problembakgrund
Goodwill är ett övervärde som uppstår när ett företag förvärvar ett annat företag. IASB (International Accounting Standards Board) definierar goodwill som framtida ekonomiska fördelar som inte går att enskilt identifiera och inte heller redovisa separat (Carlsson & Sandell, 2014). Brännstöm & Giuliani (2011) beskriver att goodwill exempelvis kan baseras på synergieffekter, intellektuellt kapital eller åtråvärd marknadsposition.
Varje år utförs förvärvsanalyser av företag i Sverige och rapporter från 2012 visar att köpeskillingen i genomsnitt fördelas med 23 procent i det förvärvade bolagets identifierbara immateriella tillgångar och 54 procent i goodwill. De resterande 23 procenten av köpeskillingen är nettot av materiella tillgångar (Gauffin & Nilsson, 2014a). År 2014 utfördes en studie på 245 stycken företag som är noterade på Stockholmsbörsen (OMX Nordic Exchange Stockholm). Studien omfattar åren 2006-2013 och visar att redovisad goodwill utgör en allt större del av företagens totala tillgångar (Gauffin & Nilsson, 2014b).
Att en allt större andel ligger i goodwill, antyder att företagen inte identifierar andra immateriella tillgångar i samma utsträckning som tidigare vid förvärv. Denna ökning av goodwill i företagen gör att det blir allt mer väsentligt att ta reda på om värderingen av redovisningsposten är rimlig och tillitsfull då den påverkar viktiga nyckeltal i företagen. Därmed borde även granskningen av goodwill öka i betydelse för revisorer.
Vid revision har revisorn framförallt två former av regler att ta hänsyn till, revisionsregler och regler om redovisning. Nedan återges en beskrivning av de mest väsentliga reglerna för denna studie.
Svenska revisorer måste följa Sveriges rikes lag. Regeringen har överlåtit en del av befogenheten att komplettera lagarna med förordningar kring revision till Revisorsnämnden. Detaljer justeras dock av FAR, som är en branschorganisation för Sveriges revisorer. FAR har valt att anta ISA (International Standards on Auditing) för att harmonisera svenska normer med internationell standard. FAR fungerar som en normgivare som ska vägleda revisorerna då de ska utföra granskning av finansiella rapporter (Carrington, 2010).
ISA 540 innehåller standarder för hur uppskattningar av verkligt värde ska granskas (FAR Akademi, 2014a). En sådan granskning blir aktuell på redovisningsposten goodwill som enligt IFRS ska värderas till verkligt värde. I aktiebolagslagen 9 kap 3-4 § framgår revisorns uppgift att granska företagens årsredovisning och bokföring enligt god redovisningssed. Enligt ISA 200 p.3 är syftet med revisionen att öka förtroendet för de finansiella rapporterna. För att förtroendet ska kunna öka finns krav på att revisionen ska utföras med opartiskhet och självständighet vilket framgår i revisionslagen 19§. Revisorn ska samla ihop revisionsbevis och det ställs krav på bevisens kvalitet och kvantitet enligt ISA 500 (FAR Akademi, 2014a). Normgivaren ISA framför tydligt att revisorns uttalande om den finansiella rapporten inte är någon försäkran om företagets bärkraft eller verksamhetens effektivitet enligt ISA 200, A1. I ISA 200 p.4 framgår att det är företaget som ansvarar för den finansiella rapporten, revisorn ansvarar endast för själva uttalandet om rapportens rimlighet. Med det menas att företaget ansvarar för den finansiella rapporten, även om revisorn har skrivit en ren revisionsberättelse (Carrington, 2010).
Företagsledningens påståenden
Bestyrkandeåtgärder
Dokumentation
Rapportering
IFRS (International Financial Reporting Standards) och IAS (International Accounting Standards) är internationella standarder för redovisning som ges ut av IASB. Svenska börsbolag är skyldiga att följa dessa i sin koncernredovisning sedan år 2005 (Marton, Lumsden, Lundquist, & Pettersson, 2012).
I denna studie är det framförallt IAS 36, IAS 38, IFRS 3 och IFRS 13 som är aktuella. IAS 36 behandlar nedskrivningar. Där beskrivs hur goodwill som förvärvats ska fördelas på kassagenererade enheter och att nedskrivningsprövning ska ske årligen. IAS 38 behandlar immateriella tillgångar och anger bland annat att internt upparbetad goodwill inte får redovisas. Här definieras också att en tillgång är en resurs som ett företag har kontroll över till följd av inträffade händelser, och som förväntas ge företaget ekonomiska fördelar i framtiden. IFRS 3 behandlar rörelseförvärv och IFRS 13 behandlar värdering till verkligt värde (FAR Akademi, 2014b). Revisorns uppgift är att granska om företag följer dessa standarder.
Övergången från de tidigare redovisningsreglerna till IFRS år 2005, förändrade behandlingen av goodwill avsevärt. Tanken var att årliga prövningar av nedskrivningsbehov skulle spegla det underliggande ekonomiska värdet bättre än vad en årlig linjär avskrivning gör. Det pågår ständiga diskussioner angående om en prövning av nedskrivningsbehov skulle försämra möjligheten för företagen att skilja den förvärvade goodwillen från den internt upparbetade goodwillen (Chalmers, Godfrey, & Webster, 2011). Wiese (2005) menar att vid värdering av goodwill till verkligt värde är det svårt, för att inte säga omöjligt, att skilja internt upparbetad och förvärvad goodwill åt.
En studie som gjorts av Godfrey & Koh (2001) visar att majoriteten av de som investerar i företag fäster ett högre värde på goodwillposten än för andra tillgångar i balansräkningen. Detta är för att redovisningen av goodwill har viktiga konsekvenser för ett företags nyckeltal som är av intresse för investerare. En nedskrivning förmedlar ny information till marknaden vilket är viktigt att beakta.
Carrington (2010) menar revisorns roll är att skapa legitimitet och göra de finansiella rapporterna acceptabla. Legitimitet handlar om att samhällets normer och etiska synsätt vidmakthålls. Revisorn kan bevara denna legitimitet genom att informera intressenter om revisorns roll så att förväntningarna stämmer överens med dennes arbetsuppgift. Ett annat sätt att vidmakthålla legitimiteten är att revisorn kan kräva av företagen att finansiella rapporter justeras om samhällets normer och etiska riktlinjer inte återspeglas.
Figur 1: Revisionsprocessen (Carrington, 2010)
Revisionsprocessen ser ut som i figur 1. Huvudsakliga fokus i denna uppsats är att beskriva hur revisorn genomför bestyrkandeåtgärder vad gäller granskning av en goodwillpost. Revisorns bestyrkandeåtgärder, vilket också kan benämnas revisorns granskningsåtgärder, handlar i mångt och mycket om att införskaffa relevanta och tillräckliga revisionsbevis. Revisorns granskning handlar om vad revisorn gör för att bli komfortabel för att bestyrka det aktuella påståendet. Hur bestyrkandeåtgärder
väljs ut beror på vilken redovisningspost och påstående om denna som ska bestyrkas. Urvalet berörs även av vilka revisionsbevis som är möjliga och tillgängliga för revisorn (Carrington, 2010). För att underlätta läsningen kommer vi i stor utsträckning använda oss av benämningen granskning då vi syftar till bestyrkandeåtgärder.
1.2 Problemdiskussion
För att belysa revisorns svårigheter att granska goodwill inleds detta avsnitt med en beskrivning av problemen runt redovisning av goodwill. Därefter följer en beskrivning av revisorns svårigheter att granska verkligt värde.
Goodwill som uppkommit från flera olika förvärv redovisas i en och samma redovisningspost. Därmed går det inte att hänföra en del av goodwillposten till ett specifikt förvärv, istället måste den testas i sin helhet. Goodwill kan inte separeras från företaget och kan därmed inte producera ett eget kassaflöde.
Dessa omständigheter gör att nedskrivningsprövningarna försvåras (Seetharaman, Sudha, Sreenivasan,
& Yee, 2006). Omständigheterna leder till att även revisorns bedömningar försvåras då källan till uppkomsten av goodwill är oviss.
I IAS 36 förklaras att goodwill inte kan generera ett kassaflöde oberoende av andra tillgångar utan fördelas på en grupp kassagenererade enheter som väntas gynnas av synergier från företagsförvärv (FAR Akademi, 2014b). Problemet med reglerna kring prövning av nedskrivningsbehov är därför att det krävs flertalet bedömningar. Företagen avgör själva hur många kassagenerade enheter som ska användas. De ska bestämma framtida kassaflöde för dessa och tillämpa en diskonteringsränta vid beräkning (Pajunen
& Saastamoinen, 2013). Enligt Wines, Dagwell & Windsor (2007) kan denna typ av komplexa bedömningar få allvarliga konsekvenser när nedskrivningsprövning på goodwill ska ske istället för avskrivning. Om företagen inte har den kunskap och expertis som krävs för att utföra bedömningar i nedskrivningsprövningen kan detta leda till att beräkningar, och därmed värderingar inte blir rimliga.
Revisorns arbete blir att kontrollera identifiering av kassagenererande enheter och nyttjandevärdet för dessa som är baserat på uppskattning av diskonterade kassaflöden, och därmed krävs det även en djupare expertis från deras sida. Om komplikationer och oklarheter uppstår vid granskning kan det leda till oenigheter och spänningar mellan revisor och företagsledning. Li & Sloan (2012) menar att bedömningar i goodwillredovisning och dess nedskrivningar försvårar för revisorerna, om de har en annan åsikt om goodwillens värde. När goodwill före år 2005 skrevs av årligen fanns inte detta problem.
Nu när goodwill årligen ska genomgå en nedskrivningsprövning kan företagsledningen ha en annan åsikt om värderingen än revisorn. Framförallt då det kan finnas incitament för ledningen att undvika nedskrivning. Det kan då bli svårt för revisorerna att förklara för företagsledningen varför en nedskrivning bör ske, grundat på att de antagit andra förutsättningar i sin bedömning. Lösningen på detta problem är inte endast att IASB förtydligar sina regler, utan detta är även en fråga för revisorerna att försöka etablera ett fungerande arbetssätt.
Problematiken kring värdering av goodwill har skapat diskussioner kring hur företagsledningens bedömningar hanteras. Investerare kan se en nedskrivning av goodwill som en följd av ett misslyckat eller alltför kostsamt förvärv då lönsamheten inte ökat i den utsträckning som man först bedömde. Detta komplicerar bedömningarna vid värdering och kan ge incitament till företagsledningen att undfly nedskrivningar. Genom att utarbeta en välgrundad strategi både före och efter förvärvet kan företaget undvika goodwillnedskrivningar. För att lyckas med strategin måste företagsledningen ta hänsyn till händelser som kan vara indikationer på nedskrivningsbehov. Det finns både interna och externa indikationer, en plan tas fram för hur dessa händelser kan undvikas eller hanteras om de uppstår (Seetharaman, Sudha, Sreenivasan, & Yee, 2006). Det råder informationsasymmetri mellan revisorerna
den bransch företaget verkar i. Detta försvårar revisorns möjligheter att utvärdera huruvida bedömningarna av goodwills verkliga värde är korrekt utförda (Pajunen & Saastamoinen, 2013). Det blir viktigt att även revisorn beaktar företagets strategi och incitament till generösa bedömningar vid granskning av den finansiella rapporten för att kunna uttala sig om goodwillpostens rimlighet.
Farhågor angående ledningens försiktighet vid prövning av nedskrivningsbehov av goodwill har framförts av forskare. Studier visar att nedskrivningarna är större i företag där VD:n byts ut oftare. Då ledningen ska fastställa en lämplig diskonteringsränta kommer en högre diskonteringsränta ge lägre värdering och en lägre diskonteringsränta kommer ge högre värdering. Värderingen jämförs sedan med det bokförda värdet för att se om en nedskrivning ska utföras. Det finns olika åsikter om huruvida företag använder en lägre diskonteringsränta än lämpligt, i avsikt att uppnå en högre värdering, och på så sätt undvika nedskrivning av goodwill (Pajunen & Saastamoinen, 2013). Carlin & Finch (2010) hävdar att företag i Australien och Nya Zeeland använder en låg diskonteringsränta medan Jarva (2009) hävdar att det inte finns några belägg för att kunna påstå att amerikanska företag gör detsamma. I Finland finns det indikationer på att stora bolag samt företag som ofta förvärvar andra företag är mer benägna att skriva ner goodwill (Pajunen & Saastamoinen, 2013). I Sverige har det dock inte utförts någon liknande studie såvitt vi vet. Studierna som beskrivits ovan har dock gjorts i länder som har samma eller liknande redovisningsregler och jämförbara förutsättningar som Sverige.
Enronkrisen 2001 har visat att värdering till verkligt värde kan uppmuntra manipulation av redovisningen och att förtroendeproblem uppstår om både värdering och revision utförs av samma företag (Gwilliam & Jackson, 2008). Detta tillsammans med finanskrisen 2008 har skapat häftiga diskussioner kring revisorns förmåga att granska verkligt värde på ett tillitsfullt sätt.
Christensen, Glover & Wood (2012) ifrågasätter om reglerna som berör värdering till verkligt värde överträffar revisorernas förmåga att granska och inge förtroende. Författarna föreslår att reglerna både för finansiell rapportering och revision bör justeras för att reducera osäkerheten som uppstår vid mätning av verkligt värde. Akgun, Pehlinvanli & Gurunlu (2011) menar att det finns två problemområden för revisorns granskning av verkligt värde. För det första är mätningen av värdet en komplicerad process som kräver expertkunskap vilket leder till en risk att irrelevanta uppgifter används. För det andra påverkas mätningen av marknadens fluktuationer och under exempelvis en finanskris finns möjlighet att det verkliga värdet som tas fram vid värderingstillfället inte speglar en rättvisande bild av värdet på längre sikt. Det första problemet kan eventuellt förebyggas genom revisorns professionella utvärdering.
Det andra sker oberoende av revisorn, som ändå måste vara försiktig och ta hänsyn till hur marknaden kan förändras efter balansdatumet. Det är viktigt att revisorn samlar in uppgifter från oberoende parter så att granskningen inte präglas av företagets eventuella bedrägerier och fel.
ISA 540 ska vägleda revisorn vid granskning av uppskattningar av verkligt värde och bedömning av risk för felaktigheter (FAR Akademi, 2014a). Det kan vara problematiskt för revisorn att balansera hur bedömningen av verkligt värde har utförts med företagens resultatintressen. En bra revision kräver att granskningen utförs professionellt med en skeptisk blick. För att granskningen ska bli så effektiv som möjligt behöver revisorn ständigt stärka sin kunskap kring värderingstekniker (Pajunen &
Saastamoinen, 2013).
En studie av certifierade revisorer i Finland utfördes under hösten 2011. Studiens syfte var att ta reda på om revisorerna anser att IFRS regler resulterar i ett manipulativt beteende vid redovisning av goodwill.
Resultatet visar att hela 70,7 % av de samtliga tillfrågade revisorerna anser att redovisning av goodwill i enlighet med IFRS ökar möjligheten att manipulera resultatet. 46,3 % av revisorerna håller med om att en VD inte skulle skriva ned goodwill om det förvärrar dennes position i företaget. Samtidigt anser
majoriteten revisorer att värderingar gjorda på framtida kassaflöden överlag är en bra metod vid finansiell rapportering. Vidare visar undersökningen också att majoriteten revisorer håller med om att goodwillnedskrivningar undviks om möjligt och branschen som företaget tillhör påverkar prövningen av nedskrivningsbehov. Däremot tror inte merparten av samtliga revisorer som medverkar i studien att storleken på företaget har betydelse. Det råder oenighet vad gäller huruvida en aktiv aktiemarknad kan påverka beslutet om nedskrivning (Pajunen & Saastamoinen, 2013).
När samtliga revisorer som medverkade i studien delas in i olika grupper ser man dock en intressant skillnad. Den grupp som består av revisorer från finska Big 4 (de fyra största revisionsbyråerna), och som har erfarenhet av IFRS, håller inte i samma utsträckning med om att IFRS ökar möjligheten att manipulera resultatet som övriga revisorer. Denna grupp är mer benägna att tro att IFRS regler används med försiktighet. En annan skillnad, som kan ses som motsägelsefull, efter gruppindelningen är att denna grupp revisorer som har erfarenhet av goodwillberäkningar i noterade företag anser att storleken på företaget har betydelse för nedskrivningsaktiviteten i större utsträckning än andra revisorer. Den mer optimistiska bild som finska Big 4 ger angående företagens tillämpning av IFRS bör tolkas med viss försiktighet, då noterade företag är viktiga kunder hos dessa revisorer (Pajunen & Saastamoinen, 2013).
Den finska undersökningen visar att det finns vissa meningsskiljaktigheter bland revisorerna i fråga om hur goodwillposten manipuleras och hur IFRS regler används. Detta tyder på att det finns oklarheter även avseende revisorers uppfattning om manipulation, vilket bör betonas och studeras mer ingående.
En intressant frågeställning som uppstår är hur revisorn gör sina bedömningar vid granskning och hur samstämmiga olika revisioner blir.
Författare såsom Brännström & Giuliani (2011) samt Seetharaman, Sudha, Sreenivasan, & Yee (2006) framför i sina studier svårigheten för företagen att värdera goodwill till verkligt värde utifrån IFRS regler. Christensen, Glover, & Wood (2012) menar att införandet av allt fler regler och standarder som kräver värdering till verkligt värde försätter revisorerna i en svår situation och det kan ifrågasättas om reglerna överträffar revisorernas förmåga att granska sådana redovisningsposter. Dock finns det, så vitt vi vet, inga tidigare studier om revisorers tillvägagångssätt vid granskning av goodwill.
1.3 Frågeställning
Revisorer måste anpassa sig efter revisions- och redovisningsregler, skapa sig en förståelse för vad som var IASB:s intention med dessa och utifrån det inhämta kunskap och agera. Med vår problemdiskussion kring goodwill och revision av verkligt värde som grund har vi kommit fram till följande fråga:
Hur går revisorer praktiskt tillväga när de granskar1 goodwill upprättad enligt IFRS regler och vilka omständigheter påverkar hur de går tillväga?
1.4 Syfte
Syftet med denna studie är att beskriva revisorns arbetsgång vid en granskning av goodwill upprättad enligt IFRS samt diskutera hur revisorns arbete påverkas av omständigheter i dess närhet. Målet är att studien ska kunna bidra till att intressenter av finansiella rapporter kan få en bättre förståelse för hur revisorn granskar goodwillposter.
1 För att underlätta läsningen används benämning granskning eller granskar då vi syftar till bestyrkandeåtgärder
2 Metod
I kapitlet som följer kommer studiens metod presenteras. Det här kapitlet är till för att läsaren ska få en förståelse för studiens genomförande, hur lämpliga respondenter valts ut och insamlingen av väsentlig empiri har samlats in.
__________________________________________________________________________________
2.1 Övergripande om metodval
För att genomföra studien har en kvalitativ undersökningsmetod tillämpats. Eftersom studiens tyngdpunkt ligger på den enskilda revisorns tillvägagångssätt vid granskning av goodwill krävs en djupare beskrivning av hur varje individ tolkar och uppfattar sin sociala situation. Revisorns sociala situation kan ge en bild av hur individen påverkas av omständigheter i dess närhet. Den kvalitativa ansatsen lämpar sig väl då djupa beskrivningar är ett utmärkande drag i denna metod.
Genom intervjuer riktas ett fokus mot revisorns tillvägagångssätt och dennes åsikter, vilket skapar ett djupare perspektiv kring hur bestyrkandeåtgärder samlas in (Bryman & Bell, 2013). Därigenom tydliggörs och förs ett resonemang kring granskningen av goodwill i dess kontext.
Studien påbörjades genom att skapa en överblick över tidigare forskning kring goodwill enligt IFRS regler och revisorns granskning av verkligt värde. Sedan valdes de tidigare studier ut som kunde användas för att beskriva revisorns tillvägagångssätt vid granskning av goodwill. För att visa en bild av befintligt material inom detta forskningsområde och för att kunna föra en välgrundad diskussion inleddes en sökning efter relevant litteratur. Sökning av artiklar har skett via databaser som inriktar sig på ekonomi såsom ABI/INFORM Complete och Emerald. Några av de nyckelord som använts vid sökningen är goodwill, accounting, IFRS, audit, auditor, impairment, practice, fair value, intangible assets. Vi har även via databaserna kunnat se vilka andra studier som använt sig av de studier vi funnit intressanta och därigenom kunnat skaffa fler relevanta texter för vår studie. Dessutom har vi gått igenom de valda studiernas referenslistor och på så sätt kunnat finna ytterligare studier som kommit till nytta för vår uppsats. Studier som kunnat förbättra motiveringen av vårt problem och förbättra vår teoretiska referensram har vi fortsatt söka utmed hela forskningsprocessen. Den insamlade empirin resulterade i att vissa korrigeringar utfördes i den teoretiska referensramen. Korrigeringen omfattade framförallt valet av teoretiska begrepp i vår analysmodell. Det var först efter empiriinsamlingen som vi såg vilka begrepp som var mest lämpade för att analysera det insamlade materialet.
Utifrån tidigare studier och vår frågeställning har relevanta frågor tagits fram vilket har format en intervjumall (bilaga 1). Mallen var behjälplig när respondenterna skulle beskriva hur de granskar en goodwillpost och vilka svårigheter som finns. Innan empiriinsamlingen påbörjades valdes övergripande teori ut för att kunna förklara varför revisorerna går tillväga på ett visst sätt. På så sätt blev det lättare för oss att redan under intervjun försöka hitta en förklaring och ställa relevanta följdfrågor.
2.2 Val av respondenter
För att syftet med vår studie skulle uppfyllas krävdes det att lämpliga revisorer intervjuades. Strategin har varit att intervjua de revisorer som har stor erfarenhet av granskning av börsbolag alternativt andra bolag som frivilligt följer IFRS. För att få helheten och tillräckligt uttömmande svar på frågeställningen vände vi oss till de tre största revisionsbyråerna i Sverige, det vill säga KPMG, Ernst & Young och PWC. Även Deloitte är en stor revisionsbyrå i Sverige som granskar börsbolag. Dock var det ytterst få revisorer från Deloitte som granskat något av de börsbolag med stora goodwillposter som framkom i vår research. På grund av att de tre övriga revisionsbyråerna var överrepresenterade i dessa börsbolag
så valdes Deloitte bort i denna studie. Anledningen till att urvalet var de tre största revisionsbyråerna i Sverige är att de har störst erfarenhet inom området.
I vår sökning efter lämpliga revisorer började vi med att undersöka vilka bolag som har stora goodwillposter. Detta gjorde vi för att se vilka revisorer som granskat de stora och betydelsefulla goodwillposterna. Urvalet har gjorts genom börsbolagens årsredovisningar där goodwills förhållande till det egna kapitalet undersökts. I revisionsberättelsen framkom det vilken revisor som skrivit under med sitt namn. Revisorn har sedan kontaktas via telefon och tillfrågats om han/hon kan ställa upp på en intervju. Då vi valt ut revisorer från de tre största revisionsbyråerna med stor erfarenhet på området, anser vi att urvalet och empirin blivit mer övertygande och trovärdigt i studien. Alvehus (2013) benämner detta upplägg av urval för ett strategiskt urval, då de mest lämpade revisorerna valdes ut till studien på ett planerat och genomtänkt sätt, och inte genom något slumpmässigt urval.
Vi började med att intervjua en revisor i respektive revisionsbyrå, för att på det sättet se om det skulle finnas någon skillnad i intervjusvaren. Eventuella skillnader skulle kunna vara tecken på ojämn granskningskvalitet, samtidigt som granskningarna blir mer jämförbara desto mer enhetliga de är. Det kan vara intressant för användare av finansiella rapporter att veta hur granskningen av goodwillposten går till och hur enhetligt revisorerna arbetar.
Vidare tillämpades det som Alvehus (2013) kallar snöbollsurval, vilket innebär att vi bad de först utvalda respondenterna att rekommendera ytterligare revisorer som kunde vara lämpliga att intervjua. Dessa behövde nödvändigtvis inte arbeta inom samma byrå. Vi har varit observanta på att vi får en bra spridning mellan de tre byråerna. Snöbollsurval beskrivs av Alvehus som ett effektivt tillvägagångssätt, vilket passar bra då tiden för studien var begränsad. Vi ansåg att revisorerna har bästa förmågan att avgöra vilka fler respondenter som har den rätta kunskapen och därmed var lämpliga att besvara våra frågor. Nackdelen med snöbollsurval kan vara att respondenter rekommenderar personer som är i samma nätverk och eventuellt har samma värderingar. Vi motverkade detta genom att tillfråga respondenter i de tre olika revisionsbyråer, samtidigt som dessa respondenter finns på olika orter i Sverige. På så sätt fick vi en bra spridning på kontaktnätet.
Då flertalet intervjuer är slående lika i svaren så kan en mättnad anses vara ställd i de frågor vi valt ut.
Dock måste en uppmärksamhet beaktas då denna mättnad kan vara ett tecken på att vi inte kommit tillräckligt djupt i intervjuerna. Efter varje avslutad intervju har vi utvecklat ett fåtal följdfrågor som kunde tas upp vid nästa intervjutillfälle för att uppnå empirisk mättnad. Utgångspunkten var 6-8 intervjuer vilket vi ansåg borde ge en tillräckligt detaljerad bild av hur revisorer går tillväga vid granskning av goodwill. Detta antal ansågs räcka då avsikten med empirin avgränsades till att beröra revisorers bestyrkandeåtgärder vid granskning av en goodwillpost. Intervjumallen innehåller teman om just detta avgränsade område. Vi ansåg även att 6-8 intervjuer var vad vi hann med att bearbeta på ett bra sätt inom den tid vi hade till vår studie. Under empiriinsamlingen upplevde vi dock en mättnad i efter sju intervjuer, då svaren från tidigare intervjuer upprepades.
2.3 Intervjuer med revisorer
Då vi ville undersöka hur en granskning av goodwill går till i verkligheten utifrån revisorernas utsagor så krävdes det att frågorna var öppna och kunde leda till en konversation i ämnet. Tiden för studien var begränsad vilket gjorde att en semistrukturerad intervju passade bättre än en ostrukturerad som lätt ger utsvävande och tidskrävande svar, både vid intervjutillfället och vid bearbetning av svaren. En semistrukturerad intervju gav oss ändå chansen till att ställa följdfrågor, vilket vi ansåg viktigt för att få en djupare förståelse för revisorernas tillvägagångssätt.
Intervjuer är ett effektivt redskap för att undersöka revisorns tankar, åsikter, känslor och berättelser som leder till ett visst arbetssätt. Det finns olika tillvägagångssätt i att intervjua, i detta fall var direkt interaktion (ansikte mot ansikte) det mest aktuella (Lind, 2014). Intervjuerna har utförts på respondenternas arbetsplats där varje tillfälle varade i 45-70 min. Det var främst för att revisorerna är mycket upptagna under denna period och har svårt att ägna längre tider till intervjuer. En platsintervju gav möjligheten att avläsa revisorns ansiktsuttryck och kroppsspråk i sitt sätt att besvara frågorna jämfört med en intervju på distans (Alvehus, 2013).
En förfrågan ställdes till var och en av respondenterna om vi fick spela in intervjun, för att bättre kunna fokusera på intressanta följdfrågor. Inspelningarna förbättrade förutsättningarna att fördjupa oss i respondentens svar, vilket ökat studiens kvalitet. Om respondenten inte hade velat bli inspelad skulle denna önskan godtagits och strategin bytas ut. I så fall hade intervjun genomförts där en av oss skulle fört anteckningar endast på det som respondenten svarade och den andra genomförde intervjun genom aktivt lyssnande med fokus på att ställa följdfrågor. Strategin behövde dock inte bytas då samtliga respondenter tillät inspelning. För att respondenten inte skulle känna en underlägsen känsla då vi var två och den ensam hade vi även vid inspelning av intervjun delat upp fokus oss emellan så att en genomförde intervjun och den andra fokuserade på följdfrågor genom aktivt lyssnande.
2.4 Analys och tolkning av det empiriska materialet
Då vi intervjuade auktoriserade revisorer som är professionella inom sitt område, ville vi skapa en så rättvis tolkning som möjligt. För att förbättra tolkningen av genomförda intervjuer så delade vi upp transkriberingsarbetet för att sedan byta och sammanfatta varandras transkriberingar. På så sätt fick vi en djupare förståelse för respondenternas svar vilket gav möjlighet att diskutera vad respondenterna har sagt och vår tolkning av vad de verkligen menat. På detta sätt anser vi att analysen gav en rättvis förklaring av revisorers granskning av goodwill.
Vid analys har vi använt oss av vår insamlade empiri, tidigare studier och vald teori, vilken vi kommer förklara i efterföljande kapitel. Med stöd av tidigare studier kring värdering av goodwill och granskning av verkligt värde har vi kunnat föra en diskussion kring respondenternas svar för att beskriva revisorns tillvägagångssätt. För att strukturera analysarbetet började vi med att sammanfatta empirikapitlet, dels revisorernas beskrivningar hur de går tillväga vid en granskning men också deras tankar och åsikter.
Utifrån sammanfattningen har vi sedan använt viktiga begrepp i vår valda teori för att förklara påverkande faktorer vid revisorernas granskning. Vår valda teori har på så sätt fungerat som ett verktyg för att förklara hur revisorerna påverkas av omständigheter i sin närhet vid en granskning av goodwill.
2.5 Studiens trovärdighet
Lantz (2013) menar att:
”En väl genomförd intervju skall möjliggöra resultat som är tillräckligt tillförlitliga och giltiga för att vara nyttiga och användbara för andra och kunna komma andra till del”
Vidare menar författaren att resultatet av intervjuerna och undersökningen beror på hur förberedelsearbetet, samspelet under intervjun och hur svaren bearbetas. En väl genomförd intervju ger data som uppfyller särskilda krav på användbarhet.
Målet med insamlingen av empirin har varit att dess data ska spegla källan. Detta kunde vi åstadkomma genom semistrukturerade frågor, där den intervjuade fick möjligheten att uttrycka sina tankar. För att uppfylla reliabiliteten och minska riskerna för missuppfattningar eller alltför utsvävande svar, har en intervjumall skapats som låg till grund för samtliga intervjuer. Intervjumallen hjälpte oss att hålla samma standard vid de olika mötena med respondenterna. Det var viktigt för oss att intervjufrågorna skulle ge
tillförlitliga resultat och att andra kritiskt ska kunna granska studiens slutsatser såsom Alvehus (2013) menar. Genom att samtliga respondenter är auktoriserade revisorer utgick vi ifrån att dessa har en god erfarenhet och kunskap för att kunna besvara frågorna på ett tillförlitligt sätt. Intervjumallen skickades inte till respondenterna innan intervjun utan de meddelades endast om vilken huvudsaklig frågeställning och syfte denna studie har. Efter avslutad intervju gavs respondenten inte heller chansen till att korrigera sina svar efter utförd transkribering. Vi ansåg att detta tillvägagångssätt gav fler öppna, spontana och uppriktiga svar utifrån revisorns personliga synvinkel på frågorna. För att respondenterna skulle ges en större möjlighet att tala fritt var empiriinsamlingen anonym. Argumentet för detta var att det kan vara känslig information och vi ville att dessa revisorer skulle känna en tillit till studien och på så vis lämna korrekta svar.
Viktigt är att noggrant fånga upp det som sagts och veta vad dessa svar betyder för att få ut det mest effektiva resultatet av studien. Det kan då hjälpa oss att motverka ”2self- delusion” vilket menas med att intervjuaren tenderar till att dra egna slutsatser i svaren. Vi har såsom Bryman & Bell (2013) menar utgått från ett kritiskt förhållningssätt och diskuterat med varandra vad som verkligen sagts under intervjuerna. Då det lätt kan hända att respondenterna säger en sak men menar en annan, har vi genom vårt kritiska förhållningssätt säkerställt studiens resultat.
Transkriberingen av intervjuerna bearbetades så nära inpå som det var möjligt, efter att intervjuerna var avslutade. Detta för att minnet av intrycken som uppfattats i samband med svaren skulle bli så korrekta och rättvist beskrivna som möjligt.
2.6 Metodkritik
Syftet med studien är att beskriva revisorns praktiska arbetsgång vid granskning av goodwill, därmed blev en nyanserad och detaljerad bild som en kvalitativ metod innebär en självklar utgångspunkt.
Studiens tidsaspekt begränsade möjligheten att följa en revisor genom hela granskningsprocessen vilket resulterade i att intervjuer föreföll vara den mest lämpade metoden. Respondenterna kan vid intervjuer endast återberätta hur de går tillväga och den finns en risk för att den verkliga arbetsgången inte beskrivs på ett sanningsenligt sätt. Risken är att respondenternas utsagor präglas av en fasad de vill visa upp för att deras trovärdighet inte ska påverkas på ett negativt sätt. Därför kan vi inte genom intervjuer säkerställa att det som kommer fram i empirin är det faktiska tillvägagångssättet. Det vi har gjort för att få så trovärdiga svar som möjligt är att få respondenten att känna sig bekväm under intervjun, och låta svaren vara anonyma så som beskrivits ovan. En av våra respondenter hade vid intervjutillfället sagt upp sig för att arbeta inom en annan bransch. Detta tror vi är bra för trovärdigheten i svaren då respondenten inte behöver känna press från arbetsgivare och risken för att hans förtroendeställning skall påverkas minskar. Genom att tillämpa Theory of Practice (som beskrivs mer ingående i nästa kapitel) kan vi föra en diskussion kring hur de påverkas om hur detta formar ett tillvägagångssätt.
En vanlig kritik mot intervjuer jämfört med enkäter är att respondenten kan känna sig stressad att besvara frågor på utsatt tid, istället för att fylla i en enkät när ett tillfälle ges. Intervjuer kan även ge känslan av ett förhör, vilket kan motverka att respondenten ger tillförlitliga svar (Alvehus, 2013). Ett möte på respondentens vardagliga hemvist skapar en trygghet och underlättade för oss att få bort förhörskänslan genom ett samtal på ett djupare och personligare plan. Vi har även fokuserat mer på att lyssna till respondenten snarare än att strikt följa ett visst frågemönster för att skapa ett förtroligt samtal.
Valet att utföra intervjuerna genom personliga möten skapade en bättre kontakt med respondenten.
Telefonintervjuer hade i denna studie kunnat spara tid och ge möjlighet till ytterligare ett par respondenter. Dock försvårar telefonintervjuer chansen att föra ett förtroligt samtal vilket skapar tillfälle
att ställa ledande följdfrågor och nå djupare svar i rätt riktning. Vårt mål har varit att komma djupare i svaren snarare än att hinna med något fler respondenter.
Det ska sägas att vår empiri baserades på intervjuer med en mycket liten del av samtliga auktoriserade revisorer som arbetar med bolag som följer IFRS. Riskerna finns då att slutsatserna inte avspeglar hela revisionsbranschen. Antalet intervjuer baserades på den tidperiod som studien utförs och därför har inriktningen varit till de mest lämpade revisorerna. Vi är medvetna om att slutsatserna hade kunnat se annorlunda ut men har tagit hänsyn till detta och motiverar med att, de revisorer som hanterar stora goodwillposter och arbetar för någon av de tre största revisionsbyråerna kan vara de revisorer som sätter tillvägagångssättet även för de mindre revisionsbyråerna (Lantz, 2013). Därför kunde vi inte heller hävda någon större generaliserbarhet Ett fåtal intervjuer kan ses som svagt för att representera en hel grupp människor. De intervjuer som genomfördes var inte till för att generalisera revisorernas tillvägagångssätt i allmänhet. Utan fokus låg på att få ut och beskriva hur utvalda revisorer inom de ledande revisionsbyråerna upplever ämnet.
Det finns en risk att fastna i ett nätverk vid snöbollsurval, som kan göra att olika synvinklar på ett problem inte fångas in (Alvehus, 2013). Denna risk minimerades då vi i utgångsläget vände oss till flera revisorer som har något skiljande befattningar inom sin revisionsbyrå. De olika revisionsbyråerna finns på olika orter i Sverige och därmed hamnar de i olika nätverk.
Att spela in respondenterna kan vara till nackdel då denne kan känna sig övervakad och inte vågar tala lika öppet (Alvehus, 2013). Vi har minimerat denna risk genom att informera respondenten om att inspelningen var till för vårt minne och enbart vi kom att lyssna på samtalet. Inspelningarna kunde istället öka trovärdigheten genom att vi säkerställde att vi kom ihåg rätt svar. Vi ansåg även såsom Bryman & Bell (2013) menar att inspelning bidrog till att transkriberingen blev korrekt och minskade risken att informationen blev misstolkad.
3 Teoretisk referensram
Teorikapitlet förklarar den teori och dess begrepp som är relevanta för studien. Ramen ger en grund för framtagandet av studiens intervjumall samt används för att skapa en förståelse i en analys av den insamlade empirin.
__________________________________________________________________________________
3.1 Val av teori
De nya redovisningsreglerna som infördes i och med IFRS (Marton, Lumsden, Lundquist, & Pettersson, 2012) har drastiskt förändrat tillvägagångssättet vid redovisning av goodwill. Detta bör även ha förändrat revisorers tillvägagångssätt vid granskning av goodwill. Under de tio år som gått sedan IFRS introducerades bland svenska börsnoterade företag bör det ha etablerats någon slags praxis bland revisorer, för hur de generellt sett ska granska goodwill. Samtidigt är varje situation unik i något avseende och speciellt när det gäller goodwill som uppstått utifrån förvärv av företag. Varje fall av förvärv är unikt då goodwill baseras på flera varierande komponenter. Detta kan vara olika synergieffekter eller immateriella tillgångar som inte redovisas separat då de inte uppfyller kriterierna som IAS 38 ställer för en tillgång, såsom exempelvis humankapital eller en åtråvärd marknadsposition (Brännström & Giuliani, 2011). En unikt sammansatt goodwill leder också till en unik värdering. På grund av unika beståndsdelar kan inte revisorer lika enkelt standardisera sitt tillvägagångssätt på samma sätt som på andra typer av tillgångar där verkligt värde är relativt enkelt att uppskatta. Därför blir det aktuellt att se till revisorns individuella tillvägagångssätt.
Till denna studie har Theory of Practice valts ut och kan ge oss möjligheten att skapa djupare förståelse för revisorns praktiska tillvägagångssätt vid granskning av en unik goodwillpost. Med hjälp av valda teorins centrala begrepp analyseras det empiriska materialet. Revisorns arbete påverkas av omständigheter i dess närhet och det sociala samspel som teorin skildrar, vilket kan hjälpa till att föra diskussion kring hur detta sker. Teorin kan ge en förståelse till hur individuella egenskaper har skapat normer utöver de standarder som ISA har satt inom revision. Tillvägagångssättet har utvecklats i tid och det intressanta som Theory of Practice kan ge studien, är hur det ser ut idag.
Theory of Practice grundar sig inom socialpsykologin och ger inte en självklar anknytning till området företagsekonomi. Många andra studier inom företagsekonomi inriktar sig på en specifik målgrupp eller organisation vilket gör att andra teorier kan lämpa sig bättre. Vi anser att Theory of Practice lämpar sig väl i studier som ska utföras på individnivå, såsom att revisorn som individ kan påverka resultatet genom det egna arbetet och i sin tur trovärdigheten ut till det aktuella företagets intressenter. Teorin är även lämplig då goodwillgranskning kan anses vara en problematisk situation där revisorn ständigt behöver utveckla sin kunskap. Utifrån litteraturgenomgång finner vi att det finns få studier inom företagsekonomi som används sig av Theory of Practice, och inom revision finner vi ingen vetenskaplig artikel som uttryckt att de tillämpat teorin. Denna studie kan därför bidra med ett nytt synsätt på revision till forskningsområdet. Därför kommer nedan en beskrivning av huvuddragen i Theory of Practice, och dess olika skolor som har tillämpats i tidigare studier. Efter det beskrivs tidigare studier inom revisions- och redovisningsområdet och slutligen en avslutning om hur den teoretiska referensramen ska tillämpas i studien.
3.2 Utgångspunkter i Theory of Practice
Inom Theory of Practice finns olika skolor där Pierre Bourdieu ses som grundaren då han för första gången publicerade den i Frankrike år 1972. Teorin har sitt ursprung i psykologin och handlar om socialt
samspel och praktiskt lärande. Teorin utgår från att kunskap baseras på individens erfarenheter av en social kontext. Genom socialt samspel, upprepningar och dagliga rutiner arbetas ett tillvägagångssätt fram och där lärandet påverkas av habitus (Baxter & Chua, 2008).
Inom Bourdieus Theory of Practice finns tre centrala begrepp,”practice, habitus och fields”. Begreppen relaterar till varandra och skapar ett sammanhang. Practice definierar hur individens agerande påverkas av det sociala sammanhang den befinner sig i (Hurtado, 2010). Habitus har sitt ursprung från latinska språket och kan översättas som inrotade vanor. Individen präglas av sin livsstil och av gruppens gemensamma vanor. Habitus är distinkta och olika grupper av individer har olika habitus. Habitus kan förklara den enhetliga stilen som förenar praktiker (Bourdieu, 1999). Habitus kan också definieras som system av varaktiga strukturer. Det tredje begreppet fields, eller fält, kan förklaras som sociala system där position och makt påverkar relationen. Fältets egen habitus ger individen en känsla av hur maktspelet ska praktiseras. Varje individ har en del i fältet och tillgång till en uppsättning resurser såsom exempelvis ekonomiska medel, kunskap, socialt nätverk eller symboliskt kapital som skapats genom legitimering (Hurtado, 2010).
Kuhn & Jackson (2008) utvecklar Bourdieus Theory of Practice genom att ta fram en modell, figur 2, som kan undersöka hur kunskap genereras i en organisation. Modellen beskriver problemlösning på mikronivå. Nivån på strategins effektivitet grundas på tre särskiljande situationer, identifiering, legitimitet och ansvarighet. Identifiering handlar om hur identiteters trovärdighet tydliggörs i hur individen uttrycker sig. Uttrycken indikerar vilken kontroll organisationen har över individen.
Legitimitet bygger på hur ett agerande motiveras utifrån vad gruppen av individer förväntar sig av en individ i en viss situation. Slutligen innebär ansvarighet att individen ser vissa personer som källor för erkänd ansvarighet. Dessa personer kan visa en riktning och godkänna ett visst agerande. Påtagliga likheter syns mellan modellens förklaring av strategins effektivitet och Bourdieus begrepp habitus och fält. Vidare kan modellens förklaring till kunskapsgenerering liknas vid Bourdieus begrepp practice.
Kunskap kan genereras på två olika nivåer, genom kunskapsspridning eller genom kunskapsutveckling.
Dessa två nivåer av kunskapsgenererande innehåller i sin tur två olika förfarande. Kunskapsspridning kan ske genom informationsöverföring eller genom informationsbegäran och kunskapsutveckling kan ske genom instruktioner eller improvisation. På vilken nivå kunskap genereras avgörs av huruvida strategins effektivitet är hög eller låg. Att strategins effektivitet är låg innebär att de tre situationerna identifiering, legitimitet och ansvarighet är vaga och leder till att kunskap genereras genom kunskapsutveckling. Då situationerna är tydliga är strategins effektivitet hög och kunskap genereras genom kunskapsspridning (Kuhn & Jackson, 2008).
Olika problem som uppstår kan hanteras genom kunskapsgenerering. Problematiska situationer uppstår då det finns oenigheter eller ojämnheter såsom olika nivåer på deltagande eller att attityd och samarbetsförmåga är låg inom gruppen. Detta leder till att det blir svårt att skapa en gemensam och stabil vision kring hur ett problem ska lösas. Sådana situationer leder vanligtvis till att strategins effektivitet är låg och individerna löser tvetydigheterna antingen genom att improvisera eller söka instruktioner hos personer de anser kunna hantera denna komplexitet. På motsvarande sätt är strategins effektivitet hög i situationer där gruppens individer delar samma normer och de tolkar situationen på ett entydigt sätt. Problemen ses som vardagliga och lätta att hantera. Sådana situationer leder till att kunskap lätt kan spridas (Kuhn & Jackson, 2008). Theory of Practice har inte används särskilt mycket inom området revision men det är en ansats och en lämplig teori hur en individ eller en grupp praktiskt går tillväga i olika situationer.
